Ebokförlaget Serum

han hade räddat kommissarie Koch. Johan hoppade raskt
över dörren och slank ut ur rummet för att undvika att behöva
lyssna på kommissariens reaktion. Utanför väntade mycket
riktigt Jörn. Han var genomblöt. Vattnet låg formerade i stora
droppar i hans feta brylkrämshår. De sade inget till varandra,
men Jörn tittade häpet på Johan och dörren som låg på
marken. Johan var inte på humör för stanna och tala utan
skyndade sig iväg.
”Idiot!”, skrek kommissarien till sin assistent precis innan
Johan lämnade kommissariatet.
Medan Johan åkte S-bahn hem till Blankenburg stirrade han
tomt på de rännilar som bildades på rutan av det oförtröttliga
regnet. Han grubblade över vem Lotus egentligen var. Johan
kunde inte tro att Lotus var terrorist, men samtidigt kunde
han inte lita på honom heller. Det fanns inget som var
definitivt säkert med Lotus. Vem var han egentligen och vad
ville han?
När Johan kom hem var han blöt rakt igenom alla kläder.
Han svor över att han inte hade köpt ett paraply ännu. Han
upptäckte att han hade fått ett email från Lotus, vilket löd
”Kom till Santiago de Compostela anno 1387. Träff i
katedralen framför första biktstolen på högersida klockan 14
prick. Klädsel: munkkropp. #%&5#22...”
–221 –