Ebokförlaget Serum

Kapitel 10
En flock kolibrisälar hovrade över en brant klipphäll täckt av
gröngula rörblommor. Deras labbar slog jämna slag för att
hålla konstant höjd medan deras långa tungor slickade i sig
den klibbiga gelén som fanns längst in i blommorna. Johan
kollade igenom det elektroniska lexikon han hade fått vid
slussdatorn och läste att blommorna kallades för gul rörpipa.
En tång-grön kräfta mumsade på en självdöd klumpfisk.
När Johan dök närmare den skrämde han upp ett jättestim
småfiskar som hade gömt sig i tången, vilket blixtsnabbt
begav sig iväg i samlad tropp ut i det öppna havet. Sekunden
senare simmade en ensam tio meters lång ål förbi under
Johan, vilket fick honom att inse att fiskarna snarare hade
blivit skrämda av detta enorma rovdjur än av honom själv.
Den vaggade med huvudet fram och tillbaka när den
simmade, som om den letade efter föda i tången. Johan såg
sig omkring och såg Lotus i full dykarmundering med
luftbubblor som steg till ytan i takt med att han andades.
Dykdräktsprogrammet, som var vanligt handprogrammerat,
lyssnade till andningsljudet för att veta när den skulle sända
ut bubblor, vilket förstärkte känsla av att man dök på riktigt.
Lotus gjorde okej-tecknet med högerhanden.
–107 –