Ebokförlaget Serum

Kapitel 13
Johan öppnade ögonen, men det starka solljuset tvingade
honom att blunda igen. Han mumlade några förbannelser
över det oskyldiga solljuset. Huvudet kändes tungt som en
gråsten och den bultande huvudvärken gav honom stor lust
att spy. Sakta öppnade han ögonen igen och tittade upp. Det
första han såg med sina kisande ögon var ett stort majestätiskt
träd. Därefter noterade han den molnfyllda himlen och de
äckligt glada fåglarna som flög omkring och kvittrade utan
att tänka på de stackare som hade baksmälla.
”Fan vad mitt huvud bultar!”, gnällde Johan.
Johan vred sakta sitt huvud åt höger i ett försök att hitta
en bekvämare liggställning. Han låg på en stor, vidsträckt
sommaräng och långt borta i fjärran syntes en kyrka. Hela
vyn var mycket konfunderande. Vad gjorde han på den här
ängen?
”Jag vill spy!”, sade en röst bakom honom som
uppenbarligen led av samma åkomma.
Det var Jörns röst. Johan mådde för dåligt för att orka
vända sig om och hälsa på Jörn.
”Vad gör vi på den här ängen Jörn?”
”Ingen aning, vi var på Kollwitz Platz igår kväll. Eller?”
–143 –