Ebokförlaget Serum

”Han är lite snurrig herr Gödel, men det är klart, några år
på gatan med en flaska i handen är väl inte den bästa
hjärngymnastiken. Vad tror du om det?”
Gertner öppnade munnen för första gången sedan han blev
ombedd att hålla tyst och gjorde först en häftig inandning
som om han hade hållit andan hela tiden.
”Snurrigt är rätta ordet, precis som du säger.”, sade Gertner
andfått.
”Jag tycker det tyder på att ROV:en var styrd. Även familjen
Fahr vittnar om att den stannade framför herr Gödel innan
den fortsatte. Jag tror hans vittnesmål är användbart, i alla
fall till vissa delar.”
”Ja, i vissa delar ja”, svarade assistent Gerner.
”Ja det här med att Deutsche Garages ROV nr 5, DG5,
skulle vara ett meddelande från hans bortgångna hustru kan
vi nog inte använda. Men det kan ju vara bra för honom själv
om han i och med det tar sig i kragen. Va, tänk? En ROV-
uthyrningskedja, som numera också är själabesörjare. Och
så finns det folk som säger att världen inte blir bättre av alla
ROV:ar.”
Kommissarie Koch bröt ut i ett skratt som påminde om Jabba
the Huts, vilket fick hela hans mage att röra sig häftigt.
Assistent Gertner skrattade ett betydligt ljusare torrare
sympatiskratt.
–123 –