LLB MÄSSAN 2013 - STTF

franske ljussättaren, Alain Poisson,
tyckte att det skulle gå.
privatteatrar och från DI bl.a. totalt
en 70 - 80 stycken. Sen var det
problemet med Cirkus motoriserade
dimmer-reglage. Det fanns en packe
ljusrår över manegen på Cirkus och
för att kunna använda de uttagen och
koppla de till de lösa dimmer vi hyrt
motorerna i ställverket till ett gigantiskt
knippe kablage som landade
ute i ryttargången. Där vi placerade
dimmers och några lösa LPU:er.
Mellan pelarna i salongen på Cirkus
fanns inga rår, så det blev en annan
specialbeställning. SVT var väl
försedd med diverse verkstäder
på 1970-talet och mekaniska verk-
pelare där huvuddelen av frontljuset
placerades. På torsdagen kom
teknikgänget och ett par lastbilar,
scenbygget började. Framåt 23-tiden
bad mig teknikerna om hjälp med
matställe, så jag slussade dom
till den enda öppna restaurangen
som kunde servera mat så dags,
Lilla Köpenhamn. Kyparen såg lite
konfunderad ut när jag översatte lille
Carlos önskemål på en 9-äggs-omellett,
men lyckades faktiskt tillfred-
På fredagen fortsatte dekorbygge
och ljusrigg. Till kvällen bad Elisabeth,
producenten, mig ta hand om
Alain, ljussättaren hans fästmö och
Carlos, eftersom jag var den enda
som talade en gnutta franska. Hon
själv skulle se till regissören/huvud-
undrade om det skulle gå bra med
några franska middagsgäster. -???
tryckte in fransoserna i min Saab
och iväg rullade vi mot Strandvägen.
Där på andra sidan Djurgårdsbron
var det avspärrat upp mot gärdet,
fullt med polisbilar och blåljus, men
vi skulle rakt upp till Fältöversten och
systembolaget, killarna ville ha vin till
pizzan. Fransmännen undrade vad
Moses Till Mao proScen
som hänt och jag som just lyssnade
på bilradion hörde att man sprängt en
bomb på tyska ambassaden, någon
hade dött och nio stycken skadade
- tror jag. På min knaggliga franska
blev det aningen fel; ils ont fait
exploser une bombe, cétait neuf tue,
mais pas grave, alltså jag påstod att
det var nio döda men inte allvarligt.
Detta utlöste ett allmänt skrattande så
jag höll på att köra på en polisbil, ja ja
man lär av sina misstag. Det blev en
uppsluppen och lustig middag med
min lilla familj med ettårig dotter.
På Lördan satte ljusrigg och riktning
det användes många olika färger i
fronten och tror att jag övertalade
potar
så att inte närbilderna skulle bli
alltför smetiga i den tidens ljussvaga
kameror.
På söndagen började de repetera
att jag kunde be Alain justera nivåer,
vilket han motvilligt förstod då han
också kunde se resultatet i monitorn.
Ljuskontrollen hade placerats på
nedre läktare vänster, alltså mitt i
publikhavet. Alain hade visat mig
körschemat, ett A4 block med handskrivna
siffror. Krets för krets med
nivå för de aktiva och en que-siffra.
Fortfarande hade jag ingen större
hum om själva föreställningen, men
jag skulle få hjälp av en sekreterare.
Hon var ganska nyanställd i gruppen.
Men hon var till föga hjälp, hon hade
heller inte sett denna föreställning
tidigare, men hon tyckte vi kunde
hjälpas åt att tyda Alains kråkfötter i
körschemat.
Premiär söndag kväll 19:30 och Alain
dök upp med vitsminkat ansikte,
vadan detta, tänkte jag oförstående.
Spektaklet började och efter ett tag
reste han på sig tog av sig sin jacka
och byxor och sa till mig att köra
nästa moment när Ceasar gjorde
entré och försvann.
Där satt jag med ett svårtytt
körschema och en fransktalande
sekreterare som inte heller kunde
föreställningen och undrade hur och
Sidan 57
när Ceasar gjorde entré. När en
huvudet och en romersk toga runt
kroppen dök upp, gjorde jag antagligen
den mest tveksamma ljusväxlingen
i min yrkeskarriär. Sen kom
plötsligt Alain in på scen som gladiator
och revybrottades med en dito,
bägge nästan helnakna med romersk
hjälm på huvet och lätt köns-skylda.
Strax efter, i denna tvärhistoriska
resa från bibelns Moses till kinas
Mao, var det David och Goliats tur
där David spelades av han som
skötte ena följespoten.
Sen skulle Adam och Eva dyka upp i
en tablå ute i salongen, den ”råkade”
fransyskan se och hastade upp
regeln som jag visat henne tidigare.
Du får ta hand om de två spelplatserna
i salongen, bad jag henne.
Strax dök Alain upp med svetten
rinnande och tog över ljusköret.
Carlos som skötte ljudeffekter och
diverse rekvisita, hade också ett
antal roller att spela. Han gjorde en
väl påpälsad gorilla (som assisterade
S.Freud), en aningen kortvuxen
Napoleon och en liten Hitler vad jag
minns.
En bit in i föreställningen bättrade
Alain på sitt smink, krängde på sig en
fransig mockajacka, satte en cowboyhatt
på huvet och gav mig åter
en svårtydd instruktion (min dåliga
franska) och försvann igen. Så där
höll det på under den minst sagt spektakulära
föreställningen. En premiär
som samtidigt blev en första pjästitt
för mig. Tack o lov så spelade vi in
två föreställningar till, så jag kunde
få Alain att göra diverse ljusjusteringar
till de ljussvaga kamerornas
pass mycket material att det gick att
klippa ihop ett hyfsat sammanhållet
TV-show.
Fast TV-programmet kom i detta
fall inte i närheten av den märkliga
stämningen, av både skratt och
häpna miner som skakade om i
Cirkus salong.
Kristofer Röhr