Svenska kulturfonden 2006—2007

mang Malmgårds marknad, Pernå kyrkas 650årsjubileum
och nu också projektansvarig för
Agricola-jubileet med bl.a. en medeltida mässa som
firades på Trettondagen – också det ett projekt som
Kulturfonden har varit med om att finansiera.
– Det finns så mycket som görs här i trakten,
säjer Mia. Det är bara det att när man jobbar med
sitt på olika håll så får man inte syn på det. En byadag
av det här slaget synliggör allt det som finns
och allt det arbete som görs i de olika föreningarna
i byn. Där är byaråden ett bra verktyg, de kan samla
de olika föreningarna till gemensamma projekt.
– Folk har önskat att byadagen ska ordnas varje
år, men det kräver för mycket jobb, säjer Mia.
Kanske vartannat år, med ett speciellt fokuseringsområde,
funderar hon.
Söt negativism
I köket sprakar vedspisen, väderkvarnens vingar
tittar in på oss genom fönstret. Mia bjuder på te,
bröd och ekologisk korv. Mannen Vesa kommer in
med yngsta sonen Adrian, två år.
– Det gick väl tre-fyra år innan man blev accepterad
i byn, säjer Vesa. Det fanns en sorts söt negativism
här. Vi flyttade hit från Buckila eftersom vi
ville att barnen skulle få gå i svensk skola. I Buckila
fanns många inflyttade karelare och det märktes,
säjer han – när vår äldsta son föddes kom hela byn
med mat till oss så vi skulle klara den första tiden
hemma. Här var det ju inte så. Kanske det beror på
herrgårdskulturen, funderar han, här har man alltid
jobbat tillsammans och alltid hållit ihop mot ”herrarna”
tillsammans.
– Se bara på Sarvsalöborna några kilometer
bort. De har alltid varit fria fiskare och bönder. De
kramas när man träffar dem. Fast Vesa var så upptagen
av arbetet på gården och kvarnen de första
åren att han inte hann tänka så mycket på hur folk
reagerade på dem.
– Jag vet bara att folk idag är väldigt stolta över
byns väderkvarn, säjer han.
Wildemans – ekologiskt odlat
Efter mellanmålet kläs Adrian på ordentligt och
sveps in i fårskinnsfällar. Sen är det tid för eftermiddagsluren
på glasverandan. Vesa springer ut
och kommer tillbaka med ekologiskt godis. Gillar
du salmiak? undrar han. Visst, de odlar ekologiskt
på gården också. Cirka tusen äppelträd med eget
musteri och egen godisfabrik håller dem båda sysselsatta.
Bland annat Wildemans salmiak tillverkar
de. Omslaget har en indian på. Fria män … och
kvinnor, naturligtvis.
Dansföreställning för ung publik
Lisbeth Rosenback
låta ungdomar uppleva professionell dans.
Det var tanken bakom dansföreställningen I say
tomato … som premiärvisades på Vasa stadsteater i
september 2006.
Varför just en ung publik var målgruppen motiverar
producenten mia wiik så här:
– Det görs få dansuppsättningar som talar direkt
till unga. Och inom skolans ramar går det sällan att
erbjuda eleverna danskonstnärliga upplevelser.
– Vår avsikt var att nå morgondagens kulturkonsumenter
– ungdomar i högstadieålder och på
andra stadiet – och ge dem möjlighet att se en koreografi
med yrkesdansare, för att efter föreställningen
möta danskonstnärerna i en workshop.
I say tomato … involverar tre dansare: björn
säfsten och sophie augot från Sverige samt
jussi hanhirova från Finland. Säfsten har också
koreograferat.
– Det är alltså samtidigt frågan om om ett fin-
42 43
Mia Wiik är producent för dansföreställningen
”I say tomato…”.
ländskt-svenskt danssamarbete över Kvarken. Det
råder ständigt arbetslöshet bland dansare såväl i
Österbotten som Västerbotten. Genom projektet I
say tomato … kunde vi erbjuda arbete för en period
åt några yrkesdansare från båda länderna, säger
Mia Wiik.
– Ursprungligen var det tänkt att anne melender
från Karleby skulle ha varit en av dansarna
i gruppen. Hon var med och planerade och förberedde
allting, men skadade sitt knä bara ett par
veckor innan premiären, och ersattes därför av
Björn Säfsten.
Dansföreställningen I say tomato … tar fasta på
några centrala teman, nämligen relationer och