Svenska kulturfonden 2006—2007

More documents

Recommendations

Info

Svenskfinlands stora poet tua forsström har skrivit om gravgårdar, cirkusdirektörer, ensamhet och ömhet. I sina Sånger från 2006 skriver hon så här fint om lycka i föreningar: Jag gav mig av tillsammans med ett kringfarande sällskap och kom tillbaka med sand i fickorna och svart och blått, urinvägsinfektion och lite minnen Under natten hade trädgårdarna slagit ut i blom i kvarteren hemma där de pensionerade sjökaptenerna bor Det var änglatrumpet, citron och nånting jag inte kände igen Jag sprang längs trädgårdsgatorna förbi kaptenernas hus, jag sprang! Jag tänkte på mitt kringfarande sällskap och de sorgliga små städerna Jag tänkte att det är roligt att vara lycklig och höra till många föreningar Svenska kulturfonden stöder dessa föreningar! Roger Broo är ordförande för Svenska kulturfondens styrelse. 6 Utbildningen, språket, konsten och kulturen Alice Lillas visst är det angelägna frågor för oss finlandssvenskar. Att vi har Svenska kulturfonden jämte andra fonder och stiftelser, som kan stöda enskilda, arbetsgrupper, föreningar och utbildningsinstitutioner utöver det offentliga är självklart värdefullt. För det är vi alla donatorer tackskyldiga. Knappast kunde någon av dem ana hur väl deras donerade medel skulle förvaltas av Svenska litteratursällskapet, som sedan 1908 äger Svenska kulturfonden och årligen ställer avkastningen till fondens disposition. Årets avkastning är drygt 23 miljoner euro. På vårens utdelningsfest delas 10 miljoner euro ut på basen av november månads allmänna sökomgång. De tre regionala fonderna i Nyland, Åboland 7 och Österbotten har tidigare under våren delat ut knappt 3 miljoner euro för i år. För att uppnå en så stor flexibilitet som möjligt finns dessutom särskilda stödordningar som t.ex. Kultur i skolan, Kultur i vården, Kultur på dagis, läromedelsstipendier,resestipendier för lärare och praktikantstipendier, inom vilka kansliet kontinuerligt under året kan bevilja bidrag. Likaså fördelar styrelsen drygt 4 miljoner euro under året. i n l e d n i n g För större investeringsprojekt inom utbildning och kultur finns Fonden för kultur- och utbildningsinvesteringar. Dess storlek varierar med fondens utdelning och är 10 % av den årliga avkastningen.
Den är viktig för att skapa och upprätthålla den infrastruktur som det svenskspråkiga konst- och kulturlivet behöver. Likaså behövs insatser för att garantera goda byggnader och miljöer för utbildningen på olika stadier. Men det är ingalunda meningen att Kulturfonden skall åta sig uppgifter som det offentliga genom skattemedel skall ansvara för. Fonden kan fungera som en viktig katalysator, men inte som en ansvarig aktör i fastighetsfrågor. Kulturens uppdrag är att skapa ett allmänt välbefinnande. Senare års forskning stöder också tanken att kultur är förebyggande hälsoarbete. Fondens mål är att genom öppenhet, mångfald och tydliga tyngdpunktsområden inbjuda kulturutövare inom olika genrer att engagera sig för kulturen, för konsten och för utbildningen. Att balansera mellan satsningar på amatörkultur och professionell kultur och konst är inte lätt. Det kan ju hända att amatörens arena blir en språngbräda till det professionella. Alla gemenskapsskapande evenemang har också ett stort lokalt värde, som ett socialt kitt i samhället. Här skall fonden naturligtvis vara med. Vi har också en god personal stödd av sakkunniggrupper som årligen söker fram och initierar intressanta och innovativa kulturprojekt. Eftersom detta år är den sista beviljningsomgången under min sexårsperiod som Svenska kulturfondens ordförande vill jag avsluta med några reflexioner kring förtroendeuppdraget. Ännu återstår föralldel arbetet med idékonferens, budget för 2008 8 och riktlinjer för nästa års utdelning, som inleds med ansökningar i november. Det har varit både lärorikt och intressant att få lära känna många nya aktiva människor, som brinner för olika kulturuppdrag i Svenskfinland. Visserligen sägs det ofta att den finlandssvenska sandlådan är liten, men den är ändå inte så liten att vi alla skulle känna varandra och varandras projekt och aktiviteter. Det har varit angeläget att få ta del av alla dessa aktiviteter och höra om olika visioner om och förväntningar på vad man skall åstadkomma med olika beviljningar. De regionala fondernas status har förändrats radikalt, och den beviljning på knappt 3 miljoner euro som de tre fonderna fördelar för närvarande har stor efterfrågan, men också stor effekt i lokalsamhället. Förankringen i det lokala är stor och jag ser gärna att de regionala fondernas utdelning ytterligare stärks i framtiden – så positivt har jag upplevt deras arbete. Många trevliga minnen finns även från kärnfulla samtal med personalen, medarbetarna i delegationen och styrelsen, medlemskapet i Fredrika Runebergs- kommittén och sedan mötena med alla dessa kulturarbetare och utbildare, som fonden årligen premierar. Arbetet i Svenska kulturfonden ger en utsiktspost över utbildnings- och kulturlivet i Svenskfinland. Det uppdraget har jag uppskattat. Alice Lillas är ordförande för Svenska kulturfondens delegation. Att dela med sig och nå fram Henrik Rosenberg att bli filmregissör var ett självklart val för Klaus Härö. Om han själv hade fått bestämma skulle han ha gjort sin första långfilm redan som 20åring. Men första gången han sökte in till regilinjen vid Konstindustriella högskolan kom han inte in (”för att jag var så ung”, har han fått höra i efterhand, ”och barnslig, det förstod jag själv.”). Andra gången gick det sedan vägen. Någon reservplan har han aldrig haft, men medger att han nog, som troende kristen, funderade på att bli präst. – Jag kommer inte från kristna sammanhang, förklarar han. Jag har upptäckt tron på egen hand så småningom, ingen har tvingat mig till det, och den har gett mig så mycket fina saker som jag skulle vilja dela med mig av. Det här med att dela med sig är något som också gäller för hans syn på sina filmer. – Jag hoppas att mina filmer ska ha ett liv utöver 9 att de är underhållande, säger han. När man gör film och försöker lösa de praktiska problem som uppstår, så glömmer man ofta varför man har velat göra film. Med [första långfilmen] Elina – som om jag inte fanns gick det just så. Det att den handlade om ett barn som får upprättelse efter att hon varit väldigt ensam med sina problem, var en orsak till att jag kände så starkt för att berätta historien. Det fanns en stark motivering, men den kom bort under den hektiska processen, där det handlade om att ansöka om stöd och kämpa mot väder och vind och tid och min egen oförmåga. När filmen var klar och den senare fick ett pris i Argentina ryckte jag på axlarna – det var ju inte det första priset den fick. När jag sen fick höra att det var fråga om publikpriset, och att de som röstade fram filmen var barn från slummen, alltså människor som jag drömmer om att få visa mina filmer för, först då fattade jag att den hade nått just dit jag hade hoppats att den skulle nå.
Page 1 and 2: Svenska kulturfonden 2006—2007
Page 3: En gammal ny fond Roger Broo svensk
Page 7 and 8: Han betonar kollektivet, lagarbetet
Page 9 and 10: egenskaperna skulle Erna Tauro ha v
Page 11 and 12: nären jan-erik andersson. - Här g
Page 13 and 14: Maria Magdalena ruskade om och blev
Page 15 and 16: väggarna. Därefter målade man di
Page 17 and 18: Att återskapa en klangvärld från
Page 19 and 20: Uppläsningen ger plats för lyssna
Page 21 and 22: hon ordförande för byarådet i Is
Page 23 and 24: kommunikation mellan människor. Sp
Page 25 and 26: Petronella har mött den poetiska h
Page 27 and 28: pen. I Puotilan ala-aste är många
Page 29 and 30: att gymnasiefältet bör granskas.
Page 31 and 32: ialet som gått åt till dräkter,
Page 33 and 34: svenska kulturfondens uppgift är a
Page 35: Svenska kulturfonden 68 77%

Svenska kulturfonden 2006—2007

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?