Socialdemokrater mot truppökning - Afghanistan.nu

More documents

Recommendations

Info

Talibanernas fredsplan Talibanernas ledare Mullah Omar varnar för att en ökning av de utländska trupperna i Afghanistan kommer att leda till en ökning av våldet och de direkta angreppen på Nato-Isaf. Som ett alternativ erbjuder han en fredsplan. Enligt Press TV, en nyhetskanal baserad i Teheran, har Mullah Omar framfört sin plan genom Saudiarabiens kung Abdullah. Kung Abdullah informerade president Bush och Afghanistans president Hamid Karzai under en konferens i FN:s högkvarter i november. Tidigare insisterade talibanerna på att inga förhandlingar skulle öppnas innan alla Natos och USA: s styrkor lämnar landet. Nu är talibanerna är villiga att godta en tidtabell för tillbakadragandet och föreslår att utländska muslimska fredsbevarande styrkor ska säkerställa en smidig övergång tills afghanerna själva nått samförstånd om en ny regering. Den kvinnliga afghanska parlamentsledamoten Shuria Barakzai uppmanar USA att ompröva sin politik. Hon säger till Press TV: "Jag anser att fl er trupper inte fungerar för Afghanistan ... så länge som USA ökar antalet trupper har de för avsikt att fortsätta kriget i regionen". Ett annat krav från Mullah Omar handlar om att dela makten med den nuvarande afghanska regimen. Talibanerna är villiga att kompromissa för att nå ett samförstånd med regeringen, men de kräver också stora förändringar i den nuvarande politiska strukturen - som bygger på den så kallade Bonnkonferensen för sju år sedan. Kabul kräver att talibanerna ska lova godta Bonnkonferensen, men talibanerna svarar att de aldrig var inbjudna till Bonn och aldrig konsulterades när den nya författningen skrevs. Mullah Omar kräver också att talibanernas stridande förband ska in- Amnesti för fångna talibaner är ett av Mullah Omars fredskrav. 4 Afghanistan.nu lemmas i den afghanska armén och beviljas amnesti. Mullah Omar föreslår också att Nato-styrkorna ska ersättas med fredsbevarande trupp från muslimska länder, men inte heller detta är oproblematiskt, enligt talibanerna. Iran oroas Press TV:s reporter Ahmed Qurishi tror att USA kan gå med på att ha muslimska fredsbevarande styrkor om de kom från USA-allierade muslimska länder, men det skulle i sin tur kunna innebära problem för något av Afghanistans grannländer – Kina, Pakistan, Iran, Uzbekistan, Tadzjikistan och Turkmenistan. Till exempel kan Iran motsätta sig förekomsten av styrkor från Pakistan, och vice versa. Ett faktum är att Iran redan uttryckt djup motstånd mot fredssamtalen med talibanerna. Utgången av dessa samtal är dock ytterst oviss. Det främsta hindret är naturligtvis USA:s geopolitiska ambitioner, men även om Vita huset skulle vänja sig vid tanken att "släppa" Afghanistan kräver de ett resultat att visa upp för hemmaopinionen, t ex att talibanerna lämnar ut någon eller några av al-Qaidas toppledare. Den 31 oktober citerade Press TV biträdande utrikesministern Patrick S. Moon som sa att USA avser att ta bort Mullah Omar från den svarta listan i ett försök att bana väg för kontakter med talibanerna. Från USA:s sida är talet om förhandlingar ett taktiskt spel för att stilla missnöjet bland afghanerna och visa att talibanerna inte går att förhandla med. I en månads tid har det pågått en intensiv propagandakampanj mot talibanerna som anklagas för att stå bakom terrordåd mot skolfl ickor i Kandahar. Men föräldrarna till de fl ickor i Mirwais-skolan i Kandahar som fi ck batterisyra kastade på sig av motorcykelburna pojkar är inte alls nöjda med myndigheternas utredning. Tio män har gripits och fl era har erkänt att de skulle ha fått stora summor pengar av talibaner i Pakistan för att utföra dådet, men föräldrarna är inte säkra på att de verkligt skyldiga är gripna. "Denna kriminella handling utfördes inte av talibanerna. Vi fördömer den… Regeringen påstår vad som helst och straffar personer som inte alls är skyldiga", sa Qari Yusuf Ahmadi, talesman för talibanerna i söder till IWPR s reporter i Helmand. Källor: Jalal Ghazi i New America Media 19/12, Mohammad Ilyas Dayee på www.ipwr.net 12/12
Kärlekens protokoll Studera Av C-J Charpentier Bismillah! LÅT OSS tala om kärlek, låt oss tala om Afghanistan! − Varför blir alla så förtjusta i Afghanistan? Du själv, Tomas Löfström, Jan Myrdal... Vad är det som är så speciellt med detta land? frågade mig Bo Persson för några månader sedan när jag ombads medverka i den här studiebilagan. Det är inte helt lätt att svara på dylika spörsmål, och svaret måste i stora stycken bli subjektivt. För det handlar om kärlek. Om ett förhållande som intog mig redan när jag för första gången trampade på Kabuls gator och körde över stäppen för snart fyrtio år sedan. Och det är ett förhållande som varar, som ett slitstarkt äktenskap − om än laserat av sorg och vanmakt inför de tragedier som drabbat landet mellan Amu Darya och Registans sand. Jag tänker nu inte älta min egen bakgrund, nöjer mig med att säga att jag vistats åravis i Afghanistan, forskat, skrivit artiklar och en handfull böcker; senast Samovarernas sång (2003). Den fi nns också på den kostnadsfria litteratursajten www.las-enbok.com Låt oss alltså tala om kärlek, och om det unika Afghanistan. Förälskelsen kom blixtsnabbt. Den bara drabbade mig som förälskelser brukar göra. Utan att man riktigt vet varför. Men det går, åtminstone bitvis, att protokollärt bena upp de ingående − och samverkande − delarna. Året var 1348 S.H; enligt afghansk tideräkning. Kungatid rådde, och även om det förvisso fanns motsättningar/ klassklyftor/orättvisor/fattigdom/korruption så var det ändå ett land med god prognos − fram till den sovjetiska våldtäkt som förändrade allt. 1. Bilden av Afghanistan styrs av betraktarens referensramar. Den västerlänning som anlände till Kabul från, exempelvis, Calcutta mötte närmast välstånd och ordning, medan den som fl ög in utan tidigare asiatiska erfarenheter förfasades över smuts och armod. Någon kulturkrock upplevde jag för egen del aldrig. Nej, det var snarare motsatsen - parat med en växande fas- cination för landet på världens tak. Här fanns − och fi nns − rika naturresurser på en skala mellan gas och marmor. Ett bevattnat jordbruk gav fl era skördar om året, fåraveln täckte folkets behov av kött, och det viktiga brödet var noga prisreglerat. Och den exploatering som skedde kom aldrig utifrån, inte från multinationella storbolag. Delar av infrastrukturen var i och för sig bristfällig men de mest nödvändiga samhällsfunktionerna fanns. Dessutom var landet varken över- eller tätbefolkat, vilket sammantaget gav ett fundament för fortsatt samhällsbygge. 2. Det som framförallt slog mig − redan från dag ett − var den storslagna generositet och vänlighet man mötte. Visst hade jag längre fram och under årens lopp våldsamma dispyter med obehagliga mutkolvar på inrikesministeriet men det var ändå undantag. Ty även i Sverige och Frankrike slåss man ibland med makthavare, om än av andra orsaker. Folk hade det knappt men detta till trots skulle besökaren alltid trakteras, om så blott med ett glas te och några sockeröverdragna valnötter. Medan samtalen spann över samovarer och vattenpipor. Om vardagligheter, framtid, Vietnamkriget och Palestina. Så var det i lerhus och tält, i små salubodar & verkstäder, och inte minst i fl yktinglägren efter den sovjetiska inmarschen. 1980 reste jag länge bland fl yktade afghaner i västra Pakistan och mötte människor som bokstavligen förlorat allt men som ändå lät tevattnet sjuda på eld av mödosamt hopsamlade pinnar. För att undfägna gästen från det avlägsna land varifrån farfars Primuskök kom. Där fanns en inre resning utan motstycke bland vanligt folk, och det blev − mitt i all tragik − Afghanistan! På sidorna 5-15 följer ett antal artiklar som kan användas i studiecirklar tillsammans med någon grundbok. En litteraturlista hittar du på vår hemsida: http://www.afghanistan. nu/arkiv/litteratur.htm. Redaktör för materialet har varit Bo Persson i Piteå. också en ikon: en bild av ett folk som inte tänkte acceptera en framtid under moskovitisk ledstjärna. Denna ständiga gästfrihet gav mig varma minnen för livet. Liksom också mötet med en svensk hjälpare, som faktiskt är den ende otrogne jag hört uttala sig negativt om sina afghanska värdar. - Den här veckan har jag bara gjort av med elva öre, berättade han stolt, eftersom afghanerna är så jävla dumma att dom bjuder på allt. Han tjänade hundra gånger mer än en skollärare eller en smed, hade just köpt ett paket milky bisqcuits i Jalalabad, och byggde upp ett fett bankkonto inför återresan till Sverige. 3. Fattigdomen var, innan torrkatastrofen, aldrig skriande som i Indien. Det var en knapphet men ingen eller få svalt, och när de hårda åren kom till följd av uteblivna regn hjälpte de som kunde sina sämre bemedlade bröder och systrar. Saqis fru delade ut heta bakpotatisar i gränderna under köldvintern 1972, och farbror Gholam köpte skor till kvarterets barn för lejonparten av sin statspension − månad efter månad. − Hur ska jag kunna sova gott om nätterna när jag vet att mina grannar är hungriga? sa puckelryggen Aziz och lagade köttstuvning för alla pengar han hade över. Själv tiggde jag varuprover från läkemedelsindustrin av hyggliga svenska läkare och lämnade tusentals penicillin- Afghanistan.nu 5
Page 1 and 2: Socialdemokrater mot truppökning A
Page 3: ebatten gande. Nedan publiceras ett
Page 7 and 8: dekorerade höljen, och på kameler
Page 9 and 10: Centcom en självständig gren i Pa
Page 11 and 12: et drar till främmande land tids M
Page 13 and 14: Referenser: Anders Björnsson: Mot
Page 15 and 16: Stoppa smyganslutning till Nato! Ba

Socialdemokrater mot truppökning - Afghanistan.nu

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?