Rosengårdssvensk” fonetik och fonologi - Person2.sol.lu.se - Lunds ...

Ett återkommande (om än inte högfrekvent) melodiskt mönster i talmaterialet
består av en kombination av två av de ovannämnda faktorerna, nämligen en hög
gränston samt en avsaknad på deklination eller tonal nedtrappning, d.v.s. en
avsaknad på den successiva sänkning av taltonläget som vanligtvis kan höras i
ett yttrande. I Figur 8 ges ett exempel på intonationsmönstret i fråga.
F0 (Hz)
250
200
150
100
50
0
*H
L L
pi ja dissa alla
*H H%
0 1.22
Time Tid (s)
(s)
Figur 8. F0-kontur 21 av pi ja(g) dissa(de) alla (E04). De två orden dissa och
alla är associerade med grava ordaccenter som här transkriberats med *HL 22 .
Den final F0-stigningen transkriberas som en hög gränston, H%. Den streckade
deklinationslinjen är dragen genom de låga tonerna.
I en diskussion med elevlyssnarna i perceptionsexperimentet om attityder till
rosengårdssvenskan, citerades just detta yttrande av en av lyssnarna.
Elevlyssnaren sa att man knappast säger pi jag dissade alla på en jobbintervju
(att man inte använder rosengårdssvenska i alla slags situationer). Lyssnarens
val av exemplifiering av rosengårdssvenska är intressant dels för att det är ett
citat ur ett av E04:s stimuli (den svenskfödda talaren med svenskfödda
föräldrar), dels eftersom yttrandet i fråga innehåller det ovanbeskriva
intonationsmönstret. E04:s stimuli bedömdes som SMG av 53% respektive 85%
av lyssnarna. Yttrandet i Figur 8 kommer från det stimulus som bedömdes som
rosengårdssvenskt av 85% av lyssnarna.
Samma intonationsmönster finns också i talet hos talare med ett annat
modersmål än svenska, t.ex. hos E41 som är född i Sverige men har
utlandsfödda föräldrar och talar polska hemma och hos D26 som kom till
Sverige som 6-åring och talar pashto som modersmål. E41 blev förvisso inte
21 F0 är det akustiskt mätbara korrelatet till det som uppfattas som tonhöjd.
22 H står för high (hög) och L för low (låg). Stjärnan markerar den betonade stavelsens
position i förhållande till tonerna i fråga. I det här fallet börjar fallet från H till L i den
posttoniska stavelsen. Denna analys av den skånska grava ordaccenten, d.v.s.som *HL istället
för L*H, argumenterar jag för i Hansson (2003).