Artilleri & Luftvärn

Artilleri & Luftvärn 

Artilleri-Tidskrift 

Nr 2 • 2006

ISSN 004 – 3788 

Form och layout: Marie Thelander 



Tidskrift för artilleriet och luftvärnet 

Häfte 2 • 2006 Årgång 135 

Stefan Bratt 

Redaktören ........................................................................................................2 

Torbjörn Larsson 

En milstolpe är passerad.....................................................................................3 

Jan Nygren 

Ett större Saab gynnar Försvarsmakten ..............................................................4 

Stefan Bratt 

Demo 06 i Enköping .........................................................................................6 

Joakim Lewin 

Första skottet för Excalibur med Archer ........................................................... 11 

Benny Björkung 

Något stort mellan Lillhärdal och Särna ........................................................... 15 

Mats Carlsson 

Cold Response ................................................................................................. 18 

Daniel Johansson och Robert Andersson 

Skjutning med kallt och strävt eldrör ............................................................... 20 

Stefan Bratt 

ECOM – vad är det ......................................................................................... 23 

Björn Edström 

Somrig utflykt..................................................................................................27 

Stefan Bratt 

Proposition om REMO av haubits 77 .............................................................. 30 

Artilleriklubbens höstmöten ............................................................................ 34 

Tävling ............................................................................................................ 35 

Omslagsbild: European Common Missile (Ecom) Foto: Saab Bofors Dynamics 

1

Redaktören har ordet 

Stefan Bratt 

Jaha, då var det dags att flyga själv och låta 

min co-pilot sköta kommunikation med 

mark och andra flygplan, det vill säga skribenter 

och annonsörer. 

Efter att en tid både suttit i simulator och 

sedan flugit med min biträdande redaktör, 

Lennart Gustafsson är det nu jag som har 

det fulla ansvaret för kommande nummer 

av Artilleri-Tidskrift (AT) för 2006. 

En självklart ansvarsfylld uppgift som jag 

tar mig an med stor respekt för mina tidigare 

kollegors värv. 

Jag hoppas att Du, bäste och trogne läsare 

av denna skrift, är redo att tillsammans med 

mig vidta en del förändringar. Även om 

”skynda långsamt” nog är ett bra motto för 

anrika tidskrifter som vår, tycker jag det är 

dags för lite förnyelse av AT. Något som styrelsen 

för Artilleriklubben nu också bejakat. 

Från och med nästa nummer kommer m a o 

tidskriften att se lite annorlunda ut, med ett 

något större format och min förhoppning 

är också en mera tidsanpassad layout. 

2 

Stefan Bratt är från 2006-01-01 

tidskriftens redaktör. 

Dags för lite förnyelse 

Vår skickliga redigerare, Marie Thelander 

har nu fått mitt fulla förtroende att sätta 

tänderna i nummer tre för att åstadkomma 

en tilltalande och smakfull layout. Dina 

åsikter och synpunkter av det kommande 

numret är jag naturligtvis också intresserad 

att ta del av. 

I detta nummer kan jag också presentera 

ett nytt inslag som jag hoppas ska kunna 

bli ett återkommande inslag i varje nummer 

– debatt. 

Kanske skulle jag ha önskat att vi kunde 

starta med en riktig dundrande ”salva” men 

Jan Nygren, före detta minister och nu ett 

av de tunga namnen inom den allt större 

försvarsindustrikoncernen Saab är jag lika 

glad över att ha fått på kroken som debattskribent. 

Sitter du, käre medlem och ruvar 

på något ämne som du vill tycka till och 

skapa debatt om är min förhoppning och 

högsta vilja att du per omgående sätter dig 

vid dator och skriver ned dina åsikter för 

införande i kommande nummer av AT. 

Trevlig läsning!

Torbjörn Larsson 

I maj månad på Älvdalens skjutfält avlossade 

en av de två försökspjäserna i Archerprojektet 

en skarp Excaliburgranat. Denna 

till synes gråtrista dag i Dalarna gav prov 

på vad Försvarsmakten, Försvarets Materielverk 

samt försvarsindustrin kan åstadkomma 

i ett nära samarbete. 

Att på långa skjutavstånd få målträffar på 

enstaka meter är ett krav som måste kunna 

ställas på ett framtida artillerisystem. Det 

kravet tillsammans med framtida krav på 

utskjutningsanordningar så som hög uthållighet, 

autonom förmåga, rörlighet, förmågan 

till att skjuta en bred ammunitionsportfölj 

med mera, kan vi redan idag visa 

upp. 

Mats Rostadius efterlyser en del av denna 

framsynthet i sin debattartikel i Artilleritidskrift 

1/06 och inte minst att saluföra 

detta. Mats artikel sänder ett par viktiga 

signaler till mig och förhoppningsvis till 

flera läsare av denna tidskrift. Är det så att 

vi utvecklar förmågor och kompetenser 

som vi själva ser som självklara och glöm- 

Överste Torbörn Larsson är chef 

för Artilleriregementet och 

ordförande i Artilleriklubben. 

En milstolpe är passerad! 


mer bort att delge detta till de vi ska understödja 

och beslutsfattare? Eller gör vi 

detta men det når inte sådana som Mats 

och andra viktiga målgrupper? 

Jag drar följande slutsats att vi måste nå ut 

med våra funktioners förmågor och utvecklingsmöjligheter, 

såväl artilleri som luftvärn, 

för att skapa kunskap om tankar och idéer 

om vart vi är på väg samt att skapa en debatt 

kring detta likt Mats artikel. Om vi 

inte gör detta kanske det bara stannar vid 

tankar och idéer vilket Mats flaggar för. 

Jag tror att Artilleriklubben och inte minst 

Artilleritidskrift är viktiga forum för det. 

Detta kräver dock att vi fortsatt har intressanta 

artiklar samt lyckas skapa ett gott 

debattklimat och breddar läsekretsen. 

Jag hoppas att ni som är utvecklingsansvariga 

på förband, skolor, centra, staber, 

FMV, FOI och inte minst industrin 

och andra intresserade presenterar i detta 

forum var vi står och kan tänkas vara på 

väg. 

3

Debatt 

Jan Nygren 

Den omfattande förändring som nu sker 

inom svenskt försvar sker också inom svensk 

försvarsindustri. I en internationell jämförelse 

kan man betrakta Sverige som en 

försvarsteknologisk stormakt. Alliansfriheten 

och kravet på inhemsk industri och självförsörjning 

har skapat en militär bredd och 

teknologisk höjd som bara finns hos stormakterna. 

Innan den så kallade ominriktningen av försvaret 

startades blev försvarsindustrin varse 

att statsmakterna inte kunde lägga ut beställningar 

till flera konkurrerande industrier 

inom samma plattformsområde. Som exempel 

kunde vi alltså inte ha kvar dubbla robotindustrier 

i Sverige. Det var en stor omställningsprocess 

som industriföretagen fick genomgå 

under 1990-talet och som idag har 

skapat en ny försvarsindustristruktur. 

Saab är idag, efter förvärvet av Celsius och 

nu senast efter köpet av Ericsson Microwave 

Systems (EMW), närmare 80 procent av den 

svenska försvarsindustrin. Även på den nordiska 

marknaden är Saab större än alla andra 

försvarsföretag tillsammans.Verksamheterna 

4 

Jan Nygren är vice VD, Saab AB, 

före detta samordningsminister samt statssekreterare i 

försvarsdepartementet under Ingvar Carlsson-regeringarna. 

Ett större Saab gynnar Försvarsmakten 

inom Saab svarar väl upp mot nästan alla 

vapen- och materielsystem som finns inom 

Försvarsmakten. Detta ger oss fördelar i våra 

exportansträngningar. Vi kan erbjuda ett 

brett sortiment av hightechprodukter. Det 

svenska försvaret har ett mycket gott rykte 

när vi närmar oss utländska kunder. Något 

som vi givetvis har en konkurrensfördel av. 

Vår export är också en viktig förutsättning 

för att vi ska kunna erbjuda kostnadseffektiva 

uppdateringar och vidareutvecklingar 

tillbaka till det svenska försvaret. 

Just EMW förvärvet, som väntas bli klart i 

september, ger Saab och Sverige en utökad 

möjlighet att vidareutveckla sensor- och 

radartekniken. Svensk radarutveckling hamnar 

nu i ett företag med mycket försvarsrelaterad 

verksamhet. Det ger stora möjligheter 

att merutnyttja andra kompetensområden 

som flyg, avionik, ledning eller missilverksamhet. 

Det gagnar givetvis också möjligheterna 

till vidareutveckling inom luftvärn 

och artilleriområdet, men också inom det 

civila området. 

För Saab är EMW förvärvet spännande

Archerpjäs 

avfyras vid 

Boden södra 

i samband 

med försöksskjutning. 

också på andra sätt. Vi har redan produktområden 

som vi samarbetar inom, som exempelvis 

luftvärnssystemet BAMSE. Nu 

kommer andra produkter in i vårt sortiment, 

som GIRAFFE 1 , HARD 2 och ARTHUR. 

Just artillerilokaliseringsradarn ARTHUR är 

idag etablerad i utlandsstyrkan i Afghanistan. 

Något som Saab också är. 

Supportsysslor 

Saab har genomfört infrastruktur- och installationsarbeten 

vid etablerandet av nya 

förläggningar i Afghanistan. Vi ser nu en utveckling 

där försvarsmakten sannolikt kommer 

att lägga ut allt mer av sådana ”supportsysslor” 

på industrin, för att kunna koncentrerar 

sig på sin huvuduppgift.Vårt arbete i 

Afghanistan gick mycket bra. Avgörande för 

detta var samtlig inblandad personals engagemang 

och Försvarsmaktens goda stöd. 

1 Taktiskt luftvärnsradarsystem för luft- och sjöövervakning. 

2 ”Tyst” luftvärnsradar för korträckviddiga lv-system. 


Detta sammantaget ger för framtiden en alltmer 

samverkande och samarbetande relation 

mellan försvaret och försvarsindustrier som 

Saab. Det ställer nya krav men har också alla 

förutsättningar att bli bra. 

Vi har i Sverige en god tradition av nära samarbete 

då landet under mycket lång tid skapade 

nationella lösningar för att ytterst kunna 

skydda sig för det värsta tänkbara. Nu är det 

stora militära invasionshotet i princip borta. 

Hotbilder och behov har ändrat karaktär. 

Svensk försvarsindustri har förändrats det 

senaste årtiondet, precis som Försvarsmakten. 

Förändringar som varit nödvändiga, men 

som också skapat nya möjligheter. Ökad 

export, inom ramen för det regelverk vi har, 

fler förvärv och ökad samverkan med omvärlden, 

skapar möjligheter till ny teknikoch 

vidareutveckling för Försvarsmaktens 

olika materielsystem. Något som alla kommer 

att ha nytta av. 

5

Stefan Bratt 

Demo 06 – ett viktigt steg mot 

Försvarsmaktens långsiktiga utveckling 

– Demo 06 Vår är ingen större stabstjänstövning 

utan utvecklingsaktivitet som i vissa 

fall har kortsiktiga, i andra fall, långsiktiga 

mål i arbetet med att utveckla framtidens 

försvarsdoktrin. 

Överste Jan Persson svävar inte på målet om 

vikten av den verksamhet som AT:s redaktör, 

som enda medierepresentant gavs möjlighet 

att besöka under en intensiv eftermiddag i 

Enköping – Demonstratorövning 06 Vår. 

Ett led i att testa, verifiera och utveckla tankarna 

om det nätverksbaserade försvaret är 

demonstratorövningarna som inleddes för 

tre år sedan. Samtidigt inrättades Försvarsmaktens 

centrum för Ledningsutveckling 

(FMLednUtvC) i Enköping. En knappt 

3 000 kvadratmeter stor yta i verktygsföretaget 

Bahco:s gamla industrilokaler i 

utkanten av Enköping där mycket de senaste 

åren har kretsat kring arbetet med att studera, 

utveckla, pröva och validera teknik och 

metoder för nätverksbaserat försvar. 

6 

Det nya utvecklingscentrat fungerar därmed 

som navet för den mängd prov, övningar och 

andra tester som sker under de så kallade 

demoperioderna med syfte att skapa underlag 

för fortsatt utveckling och anskaffning 

av framtidens ledningssystem. 

Ska vara nav 

I de gamla fabrikslokalerna som i stort sett 

har totalrenoverats finns de veckor som 

demoövningarna pågår ett antal olika simulatorer 

och ledningsenheter på plats. 

Bland annat två stycken fullskaliga 39 Gripen-simulatorer, 

vars uppdrag kan följas på 

flera storbildsskärmar som står uppställda 

ovanför barackerna där simulatorerna har 

installerats. 

– Dessutom har vi nu på plats en stridsbåt 

90 avsedd för ledning av amfibiebataljonen 

samt även flera sensorenheter, som är fältgrupperade, 

berättar major Krister Arnell, 

vid Högkvarterets ledningsavdelning. 

Utvecklingen av ledningssystemen är inde-

Majorerna Thomas 

Bjerregaard från 

Bekdemoprojektet 

och Krister Arnell, 

Högkvarterets 

ledningsavdelning, 

samspråkar under 

en paus. 

lade i fyra, integrerade delar; Ledningssystem 

Teknik (Ledsyst T), Metod (Ledsyst 

M), Personal (Ledsyst P) samt Ledsyst O, 

som är förkortningen för Organisation. 

Utvärderings- och säkerhetsfrågorna är viktiga 

områden som skär genom samtliga 

delprojekt. Runt år 2008-2010 är tanken 

att de första delarna ska börja användas 

operativt. Testerna görs i samarbete med 

Försvarets Materielverk (FMV), Totalförsvarets 

Forskningsinstitut (FOI), Försvarshögskolan 

samt försvarsindustrin. 

Inte enbart teknik 

– Vårt arbete handlar inte enbart om ny 

teknik – utan lika mycket om ett nytt sätt 

att arbeta där armén, marinen och flygvapnet 

ska kunna kommunicera och förstå varandra, 

använda varandras resurser och arbeta 

jämsides vid behov. Det ska också underlätta 

internationellt samarbete samt för- 


bättra möjligheterna till samordning inom 

totalförsvaret, förklarar demoverksamhetens 

projektledare, överste Jan Persson 

under tiden som en rundvandring sker i lokalerna. 

– Vinster och erfarenheter som görs under 

tiden som demoövningarna pågår används 

omedelbart om så är möjligt för att till exempel 

förbättra och effektivisera kommande 

internationella insatser. Nätverksbaserad ledning 

kommer att möjliggöra en ökad flexibilitet 

när det gäller utnyttjandet av befintliga 

förband och öka förmågan att skapa effektiva 

kombinationer av typförband, fortsätter 

Jan Persson. 

Från och med nästa år går demonstratorverksamheten 

in i mer praktisk fas då arbetet 

med att köpa skarpa system och tekniska 

lösningar som behövs tillföras FM:s förband, 

inleds. 

7

Demo 06 

Luftläget studeras inför kommande uppgifter i cellen (enheten) för Luftvärnet. 

– Redan under vår nästa Demoövning, 

Demo 06 Höst kommer vi för första gången 

att ha ett relativt stort deltagande av utländska 

officerare från ett antal europeiska länder. 

Under Demo 06 Vår har vi med utländsk 

personal i mindre omfattning. Bland 

annat några singaporianska officerare som 

leder vår infanteribataljon. Orsaken till att 

vi först nu har utländska officerare i ledande 

befattningar är att vi inte har ansett oss 

mogna att ha utländska officerare involverade 

förrän nu, berättar Krister Arnell. 

Internationell demo? 

Demoverksamheten ska också undvika att 

utveckla några svenska särlösningar som 

inte kan nyttjas internationellt. Något som 

görs genom att delta i utvecklingsarbetet 

på flera olika nivåer. Inte minst inom EU. 

– Vi måste naturligtvis vara så interoperabla 

som möjligt med våra system. Inte minst 

8 

när det gäller ledningsfunktioner, konstaterar 

Jan Persson. 

Vi har kommit till luftvärnsbataljonens 

stabsplats som består av ett par bord samt 

ett antal datorer där olika system visar läge, 

förmåga och status för bataljonens resurser. 

Överstelöjtnant Mattias Elfström från LvSS 

är en av dagens besökare och han konstaterar 

att någon fördröjning från effekt till analys 

inte är acceptabel. 

– För vår stabsfunktion får det inte uppstå 

någon som helst fördröjning från insats till 

dess att analys görs av insatsens effekt. Vi 

måste ha system som arbetar i realtid, säger 

Elfström. 

Något som hans chef, överste Göran 

Wahlqvist, regementschef vid Luftvärnsregementet 

instämmer i.

Besökarna på Demo 06 

Vår kunde med hjälp 

av två stora teveskärmar 

följa flygförarens 

updrag som 

genomfördes i en 

Gripen-simulator som 

fanns på plats i 

övningslokalerna. 

– För min del är jag intresserad av att studera 

hur konkret denna verksamhet har blivit. 

Vi måste komma ihåg att från 

PowerPoint-presentationer till dess att det 

finns gripbara, skarpa system att använda i 

våra internationella operationer, är det en 

lång väg att gå. 

Fokus på ”sensor to shooter”-frågor 

Inom delprojektet Ledsyst T berättar 

projektledaren Nils-Göran Nilsson, FMV 

att ungefär 30 procent av de riktigt trixiga 

tekniska frågorna är lösta. 

– Vi har kommit en bra bit på väg när det 

gäller arkitektur. Det som vi nu fokuserar 

mycket kraft på är att lösa vapenfrågor av 

”sensor to shooter”– karaktär, säger Nilsson. 

Vi har för tillfället lämnat övningsmodulerna 

där de olika staberna är grupperade och kliver 

nu in i en lokal där verksamheten inte tillhör 

själva övningsspelet. Här, i det så kallade 

labbet pågår istället ett unikt experiment 


då en vapenplattform, i detta fallet fartygschefen 

ombord på kustkorvetten Stockholm 

leder en operation i realtid med hjälp av 

ledningssystemet Cetris i samverkan med en 

pluton amfibiesoldater utrustade med 

realtidskommunikationsutrustning från den 

pågående MARKUS 1 -studien, UAV-förband 

(Ugglan) samt brigadstab och 

ledningshögkvarter (Force HQ) i Enköping. 

– Det som vi just idag studerar och 

utvärderar är effektiviteten av att använda 

särskilda chattrum för kommunikation och 

ordergivning inom amfibieplutonen och 

mellan pluton och högre chef, i detta fall 

FC ombord på Stockholm, förklarar överstelöjtnant 

William Ressel samtidigt som 

realtidskommunikationen mellan plutonchef 

och FC kan följas på en storbildsskärm. 

På en annan del av skärm ser vi den länkade 

bilden från Ugglan som arbetar med att följa 

målfartyget, vars taktiska syfte ännu så länge 

är höljt i dunkel. 

1 Markstridsutrustad soldat 

9

Demo 06 

Majorerna Göran Myllimäki, Artilleriregementet och Anders Henriksson, Markstridsskolan, 

ingick i den övade brigadstaben. 

Chattfunktion testas 

– Utan att säga alltför mycket om vårt pågående 

experiment har kan jag i alla fall säga 

att en chattfunktion kräver mycket hög disciplin 

av användarna för att systemet ska vara 

utgöra en effektiv ledning, avslöjar William 

Ressel. 

Andra frågor som måste besvaras är hur 

målansvar kommuniceras och ansvar kan 

utkrävas för genomförda handlingar baserat 

på ett chattforum. 

I labbmiljön sitter tekniker och operatör av 

de olika systemen axel vid axel för att hitta 

10 

nya lösningar eller utvärdera olika åtgärder 

som förband eller chefer vidtar. 

– Tidigare har det tagit år för våra tekniker 

att bygga om ett nätverk och ansluta nya 

noder eller ta bort noder. När vi nu bygger 

detta ”nät av nät” kan vi bygga om ett nät 

inom loppet av några tiotals sekunder. Det 

handlar om ett antal klick på en datorskärm 

och sedan ska det vara klart för insats, deklarerar 

Jan Persson. Artilleritidskrift kommer 

i kommande nummer att beskriva 

artilleriets del av verksamheten vid Centrum 

för Ledningsutveckling, projekt Bekämpningsdemonstrator.

Joakim Lewin 

Överstelöjtnantt Joakim Lewin, Försvarets 

Materielverk, arbetar som produktledare för 

indirekt eld på FMV. 

Den fjärde maj i år skrevs svensk och amerikansk 

artillerihistoria. Från en skjutplats 

på gränsen till Härjedalen sköts den intelligenta 

granaten Excalibur med en Archerpjäs 

med mål på Älvdalens skjutfält. Testet 

med två träffar i målet visade att såväl 

Excalibur som Archer är på god väg i sin 

utvecklingsprocess. 

Excalibur är 155 mm precisionsammunition 

som utvecklas tillsammans med USA för att 

användas med REMO Haub 77B Archer. 

Projektilen navigerar med hjälp av GPS mot 

förprogrammerade målkoordinater och träffar 

med hög precision. Verkansdelen är en 

normal spränggranat och det inbyggda tändröret 

kan programmeras för zonbrisad, 

ögonblicksbrisad eller inträngningsbrisad. 

Artilleri-Tidskrift kommer i kommande 

nummer att återkomma till projektet och 

för en uppdaterad beskrivning av pågående 

teknikutveckling. 

Första provskjutningen 2004 i USA 

Hösten 2004 genomfördes den första prov- 


Första skottet för Excalibur med Archer 

skjutningen med navigerande projektil i 

USA. Sedan dess har det genomförts ett 

stort antal tester, alla i USA och med amerikanska 

39-kalibrers pjäser och det amerikanska 

modularladdningssystemet MACS. 

Skottvidden har varierat från 8 km till 23 

km och verkan har demonstrerats mot olika 

måltyper. Testen har varit nyttiga i utvecklingsarbetet 

och olika fel har uppdagats och 

åtgärdats efter hand. Något mer än hälften 

av projektilerna har fungerat helt utan problem. 

Mot korrekt inmätta målkoordinater 

har Excalibur demonstrerat ett CEP50 1 på 

mindre än 5 m. Penetration av 100 mm 

armerad betong har fungerat och effekten 

mot alla måltyper har varit utmärkt. Ännu 

återstår en del av utvecklingsarbetet och de 

projektiler som sköts i Älvdalen har till exempel 

inte det basflöde som ska finnas i 

den slutliga versionen. 

Skott med 52 kaliberpjäs 

I maj 2006 var det dags att skjuta i Sverige 

1 CEP50 är ett statistiskt mått för spridning. Det 

anger den radie inom vilket 50 procent av skotten 

träffar. 

11

Excalibur 

och med en 52-kalibers pjäs för första 

gången. Skjutningen genomfördes med fyra 

Excaliburprojektiler och en försökspjäs i 

projektet REMO Haub 77B Archer samt 

de nya modularladdningarna med IM-krut 

som utvecklas till Archer. Det primära syftet 

med provet var att visa att Excalibur 

fungerar efter att ha skjutits med högsta 

laddningen från Archer. Detta prov innehöll 

en del moment som genomfördes för 

första gången. 

• Första gången i Archer (52-kalibers eldrör). 

• Första gången med svenska modularladdningar. 

• Högsta Vo som skjutits (920 m/s). 

• Första gången utanför USA och efter 

verklig transport. 

• Första gången med elevation under 45°. 

Omfattande transportplanläggning 

Transport of projektilerna, som inte har genomgått 

alla prov som medger en normal 

hantering, krävde en omfattande planläggning. 

Från slutsammansättningen i 

Oklahoma i USA genomfördes lastbilstran- 

12 

Målet för en av Excaliburprojektilerna var 

en skrotbil. Ovan kan Artilleritidskrift som 

första publikation publicera unika bilder 

tagna med höghastighetskamera från en av 

träffarna i målet. 

sport till Dover Air Force Base på östkusten. 

Därifrån genomfördes flygtransport 

med en svensk C-130 till Örebro och se-

dan lastbil igen till Älvdalens 

skjutfält. På skjutfältet 

placerades två projektiler i 

en frysbox och kyldes till minus 

43 grader C och två 

projektiler placerades i ett 

värmeskåp för att sedan 

skjutas i plus 63 grader C. 

Normalt ska Excalibur skjutas 

med en elevation på över 

60 grader. För att kunna testa 

med högsta laddning och 

fortfarande få plats med riskområdet 

genomfördes skjutningen 

med en elevation på 

29 grader. I stället för att 

komma ut till maxskottvidden på drygt 50 

km kunde målet placeras på 25,9 kilometers 

avstånd. 

Testet leddes av personal från Bofors och 

Raytheon samt SAAB Bofors Test Center. 

Testutrustningen omfattade ett flertal 

radarstationer för att kunna följa projektilerna 

i alla delar av banan, telemetri samt 

även kameror för att spela in avfyring och 

träff i målet. Kamerorna krävde bra väder 

vilket fördröjde testet några dagar. Själva 

skjutningen genomfördes den 4 maj och 

resultatet sammanfattas i tabellen. 

Skott Vo Rör- Tempera- Träff 

inställning tur 

1 919,7 m/s Zonbrisad +63° C 8,8 m 

2 920,0 m/s Ögonblicksbrisad 

+63° C — 

3 920,5 m/s Zonbrisad -43° C 7,3 m 

4 920,4 m/s Ögonblicksbrisad 

-43° C — 

De två projektiler som inte nådde målet 


Gruppering av Archerpjäsen innan provskjutningarna 

genomfördes skedde på en 

myr i gränstrakterna av Härjedalen/ 

Dalarna. 

visade genom den telemetriutrustning som 

skickar data ner till en markstation, att de 

höll mekaniskt och att mycket av elektroniken, 

bland annat tröghetsnavigeringen, 

fungerade. I Excaliburs navigationssystem 

finns en funktion som förhindrar att tändröret 

armeras och projektilen detonerar om 

den inte når fram till målkoordinaterna. 

Skjutning med basflöde 

Nu fortsätter utvecklingen och provverksamheten. 

I sommar ska de första 

projektilerna med basflöde skjutas och sedan 

följer flera test för att verifiera tillförlitlighet 

och säkerhet. Nästa skjutning i 

Sverige planeras till våren 2007. Därefter 

genomförs under 2007 – 2008 ytterligare 

prov för att testa hela systemet av Archer 

och Excalibur. 

13

Benny Björkung 

I början av året fick Bofors Test Center 

(BTC) uppgiften att genomföra ett skjutprov 

med Archer som skulle skjuta skarp 

Excalibur med Uniflexladdningar, alltså 

något unikt i vårt lilla land. Provet skulle 

genomföras med skjutplats i Härjedalen 

och nedslagsområde på Älvdalens skjutfält. 

Jag fick ”tyvärr” äran att genomföra detta 

och det fanns många belackare som sa ”det 

går aldrig” (som ni vet ligger Karlskoga i 

Örebro län). Vår nye VD, Stefan Krol, fick 

lösa kontakten med markägare för riskområde 

och han lyckades. 

Min avdelningschef Jan Rådesjö fick ta 

kontakt med alla myndigheter om risk, 

skyddsobjekt, risk för flyg med mera. Även 

han lyckades och jag själv tog tag i arbetet 

med att skapa resurser för en lyckosam 

provning. 

Till slut hade vi fått ihop följande resurser 

till skjutningen: 

Benny Björkung, provledare på 

Bofors Test Center i Karlskoga. 


Något stort mellan Lillhärdal och Särna 

Försvarsmakten: 2 artradar samt en 

Archerpjäs. 

FFK Karlsborg: 2 höghastighetsvideokameror 

vid målen, fyra videokameror 

vid mål, två telemetristationer (en vid pjäsen, 

en på Kalgravsåsen), Weibelradar 

vid pjäs. 

Bofors Test Center: två höghastighetsvideokameror 

vid pjäs, tre video vid 

pjäs, Weibelradar vid pjäs, provledning, 

Marvinutrustning (vindvisering). 

Bofors Defence: Pjässervice, Ytterballistiker. 

Leverantören i USA: Sju personer med 

olika uppgifter. 

Ostermans Aero: Helikopter med sjuksköterska. 

Älvdalens skjutfält: Logistik (mat, förläggning, 

maskiner, personal mm). 

15

Excalibur 

Totalt var det mellan 40-60 personer involverade 

på plats i provet. Hemvärnspersonal 

svarade dessutom för bevakning 

(med skarpladdade vapen) under två veckors 

tid. 

Veckorna fram till genomförandet var inte 

njutbara, efter cirka tre veckors förberedelser 

insåg jag att vi måste vara två provledare 

för att klara uppgiften och jag fick Peter 

Ljungqvist till min hjälp från BTC. 

Nära ”väggen” 

Trots denna åtgärd var den berömda ”väggen” 

väldigt nära och under ett par veckor 

sov jag bara sporadiskt, började få ont i huvudet 

och blev orkeslös. Som tur var slapp 

jag att möta väggen. Väl dags att åka till 

Älvdalen vecka 17 släppte oron och det 

började bli kul att se om alla kom från olika 

håll i Sverige för att genomföra provet. 

Måndagen den 24 april drog vi mot Älvdalen. 

Vi hann till Filipstad innan telefonen 

ringde och beskedet var tungt - vägen 

mellan Särna och grupperingsplatsen var 

avstängd för transporter över 12 ton. Det 

vi skulle fram med vägde 40 ton. 

Jag och kunden lämnade över ärendet till 

”högre chefer”. Tisdag klockan 1100 fortfarande 

ingen lösning, varvid jag ringde en 

chef för vägverket och bad om hjälp. Efter 

ungefär en kvart ringer en tjänsteman och 

säger följande ”Grabbar, ni får använda 

vägen men håll avstånden så ska ni se att 

det går bra”. 

Skjutplatsen var en aktiv torvmosse där 

tjälen börja gå ur marken, (under min tid 

som batterichef på A7 på Gotland har jag 

16 

En väderballong släpps upp timmarna före 

skjutning av personal från Bofors Test Center. 

aldrig grupperat på en kladdigare plats). 

Omlastning av långtradarna fick ske ute på 

vägen för att få in mätutrustningen. 

På onsdag förmiddag får jag reda på att 

pjäsen inte kommer före torsdag kväll och 

systemprov var planerat under torsdagen. 

Jag ringer och får tag i rätt person på FMV 

och pjäsen kommer på torsdag förmiddag. 

Utrustning för temperingen från USA 

skulle komma under onsdag. Den kom till 

Arlanda torsdag natt och till Särna fredag 

morgon. Under fredagen när vi skulle prova 

utrustningen mot telemetristationen var 

det snöstorm...

Hemfärd sent samma kväll för att åka upp 

igen två dagar senare för fortsatta prov av 

olika utrustningar. Tisdag den andra maj 

är allt klart för skjutning men dimma och 

regn gäckar provningen. Under onsdagen 

fortsätter Murphy att sätta oss på prov då 

viss mätmateriel strejkar. Torsdag och äntligen 

bra väder när det är näst sista dagen 

för genomförandet. Alla är på tå då vi inser 

att vi håller på att skriva svensk artillerihistoria. 

Nedräkning för första skottet men skruven 

på pjäsen stänger inte. En fullt sprängladdad 

projektil i eldröret som ska plundras 

framifrån med fjärrstyrd utrustning från 

BAE som inte har hunnit med att provas. 

Den fungerar perfekt. 

Ny nedräkning. Avfyrning och rapport från 

målområdet, träffen ligger cirka sju meter 

från koordinaten vi programmerat projektilen 

med. 

Nu har vi varit med 

om något ingen annan 

gjort i vårt avlånga 

land, skjutit 

en skarp Excalibur 

26 km med styrning, 

i Archer med 

L/52 eldrör och 

Uniflex laddningar 

som drivladdning. 

Vi skjuter ytterligare 

3 skott. 

Provmässigt blir 

hela försöket en 

fullträff. 


En Excalibur lämnar eldröret för att slå 

ned 26 km längre bort i terrängen på 

Älvdalens skjutfält. 

Bara för att ge er en liten bild av behovet 

av kommunikation. Min mobil hade 6,20 

tim inkommande och 18,42 utgående samtal 

under veckor 16-18. Tack alla som deltog 

och utförde ett mycket proffsigt jobb, 

hälsar en före detta batterichef på 4140batteri. 

En Weibelradar grupperades vid pjäs för att 

följa projektilbanan. 

17

Mats Carlsson 

– Det är mycket nyttigt för oss att vara med 

här. Vi får en bra möjlighet att marknadsföra 

våra förmågor i konceptet ISTAR. Det 

säger Mats Rostadius, som under den internationella 

övningen Cold Response, ansvarade 

för Artilleriregementets personal under 

övningen. En av de sensorer som lydde under 

ISTAR-kompaniet var artillerilokaliseringsradarn. 

Övningen genomfördes den 6-24 mars i 

området runt Narvik i Nordnorge. Cold 

Response är den högst prioriterade övningen 

i norska försvarsmaktens övningsprogram 

för 2006 och förutom norska förband deltog 

förband från tio andra nationer. 

Det svenska deltagande var det största när 

det gäller antalet värnpliktiga hittills under 

en internationell övning på utländskt territorium. 

Att operera i områden som övningen 

genomförs i under vinterförhåll- 

18 

Mats Carlsson är informatör 

vid I 19 i Boden. 

Artradar viktig del av ISTAR 

under Cold Response 

anden är en stor utmaning som ställer stora 

krav på både landstyrkor, flyg och marina 

förband. Ett av syftena med Cold Response 

var att göra styrkorna ännu bättre rustade 

för att kunna hantera militära uppdrag i 

denna typ av krävande omgivningar. 

Operativ rörlighet 

De som deltog övades bland annat i att bli 

bättre på operativ rörlighet och samarbete 

med andra länders förband i ett fredbevarande 

scenario. 

Övervakning, patrullering, uppsättning av 

vägspärrar, kontroll av fordon, kontroll av 

luftrummet, minröjning, evakuering av civila, 

och hantering av upplopp är exempel 

på några av övningsmomenten. 

Artillerilokaliseringsradarn har visat sig vara 

ett mycket tillförlitligt system där andra system 

har inte riktigt lyckats avseende granatkastareld.

Artillerilokaliseringsradarns förmåga att 

dessutom kunna meddela de beräknade 

nedslagspositionerna för en eller flera inkommande 

projektiler ökar möjligheterna 

att inta skydd för det egna förbandet. 

Under Cold Response har framförallt 

alarmeringsfunktioner till egna förband 

övats. 

”Vi har fått en bra 

möjlighet att 

marknadsföra våra 

förmågor under 

Cold Response”, 

säger Mats 

Rostadius. 


Gruppchefen Malin 

Scharfenberg Kahlke 

följer fiendens artilleri 

inne i Artilleriradarvagnen. 

Foton: Roger Larsson 

– Med radarn har vi möjligheter att upptäcka 

fientligt artilleri redan fem sekunder 

efter att granaterna har avlossats. På det 

sättet kan vi hinna varna egna enheter så 

att de hinner ta skydd, berättar Malin 

Scharfenberg Kahlke, radargruppchef. 

Bland de utländska förband hade Storbri- 

19

Cold Response 

tannien det största bidraget med sin 3000 

man starka 3. kommandobrigad, som avslutade 

sin vinterträning i Norge med att 

genomföra Cold Response. Frankrike deltog 

med en alpjägarbataljon på 800 soldater. 

Lärorikt 

Personalen från Artilleriregementet tar med 

sig många erfarenheter hem om hur man 

hanterar den typ av miljö som finns i ett 

kuperat land som Norge. Landskapet påminner 

i många stycken de missionsom- 

TTÖ 

Daniel Johansson, 

Robert Andersson 

Vid skjutningar med haubits 77B har det 

visat sig att eldrörets egenskaper förändras 

beroende på vilken laddning som skjutits 

innan samt hur länge det varit i skjutvila. 

En minskning av V 0 uppstår vid första skottet 

då eldröret har varit i skjutvila en längre 

stund. Detta fenomen kallas, ej vetenskapligt, 

för kallt eldrör. Det har även visat sig 

20 

Kaptenerna Daniel Johansson 

och Robert Andersson 

var 2004 – 2005 studerande 

vid Taktiska Programmet 

vid Artilleriets 

Stridsskola och tillhörde då 

Norrlands Artilleribataljon. 

råden som den svenska utlandsstyrkan har 

och kommer att få uppgifter i. 

-Otroligt lärorikt att få vara med om det 

här, det ställer helt andra krav på oss med 

den här typen av terräng, säger Andreas 

Nilsson, radaroperatör. 

– Att vi dessutom är med och syns i ISTARkonceptet 

är mycket viktigt för framtida 

uppgifter, framförallt för den kommande 

stridsgruppen som ska sättas upp i Norden, 

avslutar Andreas Nilsson. 

Skjutning med kallt och strävt eldrör 

att byte av laddning från en lägre till en högre 

laddning minskar utgångshastigheten vid 

första skottet och detta fenomen kallas, ej 

vetenskapligt, för strävt eldrör. 

Uppgiften 

Uppgiften var att genomföra en försöksskjutning 

där värden tas fram på hur

mycket utgångshastigheten varierar mellan: 

Kallt eldrör, kallt och strävt eldrör samt 

strävt eldrör jämfört med varmt eldrör. 

Uppgiftens innebörd 

Det höga kraven avseende precision och 

verkan hos framtidens långräckviddiga 

bekämpningssystem får till följd att alla 

osäkerhetsfaktorer och inflytelser måste 

kunna identifieras och korrigeras för att erhålla 

verkanseld i första eldöppnandet. 

Om vi genom dessa försök identifierar de 

förändringar i V 0 som uppkommer vid laddningsbyte, 

kan dessa värden vara en parameter 

i framtagandet av en ny ballistikräknare. 

Detta för att exempelvis erhålla god 

precision och verkan vid MRSI 1 -skjutningar. 

1 Multiple Rounds Simultanious Impact 

Bilden nedan visar byte från laddning 4 till 

laddning 9 där strävt eldrör kunde konstateras. 

Första skottet går ca 8m/s saktare än de 

övriga två i serien vilket innebär en längdspridning 

på ca 320-350m. 


Genomförande 

Försöket genomfördes under helgen vecka 

511 på Älvdalens skjutfält med en haubits 

77 B. Under förberedelserna vägdes granaterna 

med 10 grams noggrannhet. Pjäsen 

bemannades av elever ur YOP 3-4 och för 

inmätning av nedslag utnyttjades lärare ur 

ArtSS. Skjutningen genomfördes som treskottsserier 

med byte till högre respektive 

lägre laddning mellan serierna. För att verifiera 

varje laddningskombination eftersträvades 

att skjuta tre serier i varje kombination. 

Sista dagen genomfördes två femskottsserier 

MRSI. 

Samtliga granaters nedslag inmättes från säkert 

lägesbestämda observationsplatser. Värdena 

från dessa platser användes för att kontrollera 

tillförlitligheten av V 0 -resultaten. 

Bilden nedan visar byte från laddning 8 till 

laddning 9. Där uppstår ett glatt eldrör vilket 

innebär att det första skottet har högre utgångshastighet 

än de övriga. Det var den enda 

laddningskombinationen där detta påvisades. 

Första skottet går mellan 3,4 till 6,5m/s 

fortare än de övriga två i serien vilket innebär 

en längdspridning på ca 120-280 m. 

21

TTÖ 

De erhållna V 0 värdena som vi fick under 

skjutning jämfördes med beräknat V 0 för 

aktuell granatvikt och kruttemperatur och 

utifrån detta beräknades ett D V 0 för varje 

skott. Detta lades sedan in i Facit – SKER 

Version 2.2.7 beta, för att fastställa längdspridningen 

mellan de tre skotten. Normerat 

väder användes för att avgränsa bort vädrets 

inverkan på granaten. 

Där orimliga värden från V 0 -radarn erhölls, 

användes inmätta värden från observationsplats 

för att identifiera eventuell längdspridning. 

Resultaten som erhölls lades in i 

en grafisk tabell för att lättare kunna identifiera 

strävt och kallt eldrör. 

Slutsatser 

De flesta av laddningskombinationerna påvisar 

en tendens till strävt eldrör vid första 

skottet. Vid byte mellan låga laddningar 

inom 4 till 7, påvisas en mycket liten spridning. 

Däremot vid byte från låg till hög laddning, 

exempelvis från laddning 4 till laddning 

9, blir spridningen betydligt större. 

Vid laddningsbyte från laddning 8 till laddning 

9 påvisas glatt eldrör vid första skottet. 

Även denna laddningskombination bör korrigeras. 

Bilden till höger visar 

det olika laddningskombinationerna 

som 

skjutits samt vilken 

tendens varje kombination 

har och om 

längdspridning var 

över eller under 50 m 

inom serien. 

22 

Vid skjutning med laddning 8 när eldröret 

varit i skjutvila påvisas ett kallt eldrör. När 

skjutning genomfördes med kallt eldrör och 

laddning 6 kunde dock inget fenomen påvisas. 

MRSI skjutningarna påvisar små skillnader 

i spridning mellan skotten utifrån de serier 

som skjutits med laddning 4 till 7. 

Från de skjutna laddningskombinationerna 

är det framförallt vid byte till laddning 8 

och laddning 9 som korrektioner behövs för 

att uppnå träff i första skottet. 

Framtida ballistikräknaren måste ha inprogrammerade 

erfarenhetsvärden från skjutningar 

med alla laddningskombinationer för 

att kunna korrigera riktelementen med hänsyn 

taget till eldrörets förutsättningar. Den 

bör också kontinuerligt lagra V 0 för att 

kunna ändra korrektionerna allteftersom 

eldrörets egenskaper förändras. 

Dessa två funktioner är en framgångsfaktor 

om artilleriet i framtiden ska kunna genomföra 

MRSI-skjutningar samt erhålla rättliggande 

eld även vid stora laddningsbyten.

Stefan Bratt 

Försvarsmaktens första intelligenta granat, 

granatkastarprojektilen Strix faller snart för 

åldersstrecket. Likaså pv-robotsystemet, 

robot 55 (TOW). Lösningen för att ersätta 

båda dessa system till ett nytt system har 

Nordens enda tillverkare av missilsystem, 

Saab Bofors Dynamics (SBD) och projektet 

har döpts till ECOM (European Common 

Missile), då behovet av ersättningssystem 

finns i hela Europa. 

Ecomprojektet inleddes 2001 på 

eget initiativ av SBD. 

– Vi såg naturligtvis framför oss en framtid 

där volymerna i samband med anskaffning 

av nya system som minskar radikalt samtidigt 

som vi visste att behovet finns för att 

ersätta TOW och Strix inte bara i Sverige 

utan i en rad andra europeiska länder, berättar 

Christer Regebro, teknisk marknadsförare 

inom SBD. Den gemensamma 

nämnaren för ersättningen blev alltså Ecom. 

Strix faller inom sju-åtta år för ålderstrecket 

och behovet att hitta ett precisionsvapen 

med lång räckvidd har fastställts tydligt av 

bland annat Artilleridemonstratorstudien. 

– En av finesserna med Ecom är att roboten 

kan nyttjas för både direkt och indirekt bekämpning. 

Med en turbojetvariant kan vi 

till och med nå en räckvidd på 150 kilometer. 

Ecom är dock optimerad för att verka 


ECOM – robotsystemet som kan ersätta 

både TOW och Strix 

indirekt på ett avstånd mellan 8 till cirka 50 

kilometer. De exakta talen kan jag inte avslöja, 

säger Regebro.TOW kan idag nyttjas 

för direkt bekämpning på ett maximalt avstånd 

av 3,2 kilometer. 

– Vi behöver inte gå över åtta kilometer eftersom 

du som skytt inte ser längre än denna 

sträcka. Inte ens en attackhelikopter skulle 

kunna utnyttja Ecom för direkt bekämpning 

på ett längre avstånd än åtta kilometer, hävdar 

Regebro. 

Låg vikt 

En egenskap som Christer Regebro och 

hans kollegor inom SBD gärna poängterar 

extra är Ecom-robotens förhållandevis 

mycket låga vikt i förhållande till prestanda. 

– Vi har idag en vikt för hela roboten på 

27 kilo och då innehåller den tre olika 

stridsdelar. Det är kombinationen av 

ECOMs låga vikt men långa räckvidd och 

penetrationsförmåga som gör hela projektet 

unikt och världsledande i sin sektor, 

anser Christer Regebro. 

Utmaningen som SBD robotingenjörer har 

ställts inför är med andra ord att skapa en 

liten robot med hög andel stridsdel i 

kombination med en avancerad målsökningsfunktion. 

23

ECOM 

– Orsaken till den långa räckvidden är att 

roboten är byggd med en trekantig form, 

vilket i sin tur ger en mycket bra glidförmåga. 

En annan anledning till trekantsformen är 

en kraftig reduktion av radarmålarean. En 

artilleriradarenhet ska inte kunna upptäcka 

Ecom utanför ordinarie räckvidd från 

grupperingsplats. 

– Ska en artillerilokaliseringsradar hitta 

ECOM signatur innebär det också att Ecom 

i sig kan bekämpa sensorns gruppering. Det 

innebär att vi mer än halverat upptäcksavståndet 

för artilleriradarenheter. Ecom kan 

också programmeras för att träffa sitt mål i 

olika attityder och vinklar. 

24 

– Det upplever vi som betydelsefullt eftersom 

målet i sig kan försöka att skydda sin 

gruppering genom att till exempel ha en 

skola eller en kyrka som skydd. Därför är 

det viktigt att Ecom kan bekämpa mål i en 

rad olika attityder, vilket innebär att såväl 

roll-, dyk- och inflygningsvinkel kan väljas 

av missilen i själva träffögonblicket. Verkan 

kan också väljas bort i en viss vektor, 

vilket innebär att vi undviker att träffa andra 

objekt än det som vi vill träffa. 

Fyra moder i målsökaren 

ECOM målsökare har fyra olika moder: 

• Semiaktiv lasermålsökare (målet belyses 

av soldat med laserpekutrustning). 

• Bildkorrelation. UAV eller eldledare 

skickar tillbaka en markerad bild av må-

lets träffpunkt. Något som kan göras före 

Ecom avfyras eller efter avfyrning i banan 

– Eldledaren vill inte träffa stridsvagnen utan 

raketartilleripjäsen som står precis bakom 

stridsvagnen. Oavsett om rakartpjäsen flyttar 

sig kommer Ecom att låsa på rakart 

istället för stridsvagnen. 

• Sökning av lagrade målbilder. Söker efter 

signatur, värme och bild som motsvarar 

det inprogrammerade målobjektet. Hittar 

ingen stridsvagn, söker efter stridsfordon. 

Hittar inget stridsfordon, söker 

efter annat fordon. 

• Koordinat-målsökning. Luftbrisad (flyger 

in mot målet och detonerar på angiven 

koordinat). 

Ecom är utrustad med ett 

tröghetsnavigeringssystem 

– En vinst med ett tröghetsnavigeringssystem 

är att Ecom kan avfyras från till exempel 

ett garage eller en ladugård vars öppning 

är mer än fyrtiofem grader från målet. 

Efter avfyrningen korrigeras ECOM 

riktning med tröghetsnavigeringen eftersom 

den letar sig fram till målet med hjälp 

av angivna koordinater. Dessutom är 

utskjutningstrycket så lågt att Ecom-robotar 

kan avfyras från i princip slutna rum. 

Det räcker med att till exempel 

garagedörrarna öppnas ett kort ögonblick 

för själva avfyrningen. 

Huvudplattformen för Ecom är SEP 

– Avsikten är att varje SEP som utrustas med 

Ecom ska ha 15 robotar med MRSI-kapacitet 

(Multiple Launch-Simultaneous 

Impact). Samtliga robotar kan skjutas iväg 

inom 15 sekunder och eldkraften av en 

MRSI-insats blir mycket kraftig. Även i 

direktmoden kan flera mål mätas in samti- 


digt och en samtidig bekämpning av upp 

till 15 fordon ske, vilket ökar ECOMfordonets 

eldkraft och överlevnadsförmåga. 

När det gäller bekämpning av terroristfordon 

har SBD valt att lösa insatstypen på 

två sätt – antingen via tryckverkan eller 

tryckverkan i kombination med bildkorrelation 

som riktas mot förarhytten av 

ett misstänkt fordon. 

– Vi kan se till att inte träffa den del av fordonet 

som bär på robotar eller andra vapentyper 

om en detonation skulle utgöra ett hot 

mot en eventuell civilbefolkning, förklarar 

Christer Regebro. 

Världsbäst? 

Stridsdelspaketet som Ecom ska utrustas 

med, tror Christer Regebro i förhållande till 

vikten (9 kilo) är den mest avancerade som 

någonsin konstruerats för ett liknande robotsystem. 

– Bedömningen gör jag med tanke på att 

stridsdelspaketet består av tre delar. En pansarbrytande 

del med förpenetrationsförmåga 

(kaliberstort hål). Resterande två stridsdelar 

25

ECOM 

går igenom den första stridsdelens penetration. 

Den andra delen är en RSV-laddning 

med över 1 200 millimeters pansarbrytande 

verkan. Dessa två stridsdelar tillsammans slår 

allt som finns i stridsvagnars pansarskydd, 

hävdar Christer Regebro. 

Den tredje stridsdelen är en termobarisk 

laddning, som har ett lager kulor på halvvarv 

vilket innebär en tryckverkan på mer 

än två bar inne i ett rum med en volym på 

100 kubikmeter. Splitterverkan kan också 

riktas mot ett mål eller från ett känsligt 

område genom att välja inflygningsriktning, 

dykvinkel och rollvinkel vid anslag 

eller luftbrisad. Enbart tryckverkan erhålles 

genom att vända splittersektorn rakt upp. 

Förhoppningen är att en prototyp ska vara 

realiserad 2011 i form av ett samarbetet 

mellan Sverige och flera andra europeiska 

länder. Ett arbete med att få till stånd en 

gemensam kravharmonisering mellan 

Sverige, Storbritannien och Frankrike med 

sikte på 2012 har inletts. 

26 

– Industriellt har vi en bit att 

vandra ännu eftersom SBD, 

som i ett europeiskt perspektiv 

är ett tämligen litet företag, 

har ett koncept som är 

mycket attraktivt för flera 

länder, men det är naturligtvis 

en black om foten för 

några av våra konkurrenter 

att vi har tagit fram detta 

koncept med vår förhållandevis lilla systemförmåga, 

konstaterar Christer Regebro.Det 

finns dock en överenskommelse mellan den 

stora europeiska giganten MBDA 1 och SBD 

om att genomföra ett samarbete om Ecom 

väljs som nytt, europeiskt missilsystem. –Vi 

har börjat diskutera innehållet i denna överenskommelse 

och måste komma till ett gemensamt 

beslut inom något år. 

Från Försvarsmakten har SBD erhållit finansiering 

till vissa delstudier av Ecom. Diskussioner 

pågår med ytterligare en större, europeisk 

nation om finansiering till fortsatt utveckling. 

Faktaruta: 

Räckvidd: Från 100 meter till 50 km. Armerad 

före 100 meter flykt från utskjutning. Krav för 

att kunna verka i SIB-miljö. 

Vikt: 27 kilo 

Längd: 1,5 meterStridsdelsvikt: 9 kilo (fördelat 

på tre stridsdelar)

Björn Edström 

Björn Edström är ledamot av Bofors 

Luftvärnsförenings styrelse och verksam inom 

Bae Systems utvecklingsenhet i Karlskoga. 

Somrig utflykt för 

Bofors Luftvärnsförening 

Varje år arrangerar Bofors Luftvärnsförening 

vars historia dateras tillbaka till 

brinnande världskrig, en sommarutflykt. 

I år var det söndagen den 11 juni som tjugo 

herrar och några damer äntrade bussen för 

vidare färd mot Filipstad och det unika 

museet, Krigsflygfält 16 vid Brattforsheden, 

väster om Filipstad. 

Redan så här tidigt under den långa och 

varma sommaren visade sig vädrets makter 

ha vakna på sin bästa sida. En strålande 

sol mötte bussen när första stoppet gjordes 

inne i Filipstad. En titt på bygdens store 

son, uppfinnare John Ericssons pampiga 

gravmonument vid Filipstads nya kyrkogård 

stod på schemat. 

John Ericsson som förutom att han låg 

bakom ett flertal viktiga uppfinningar, 

gjorde sig ett namn i USA som hjärnan 

bakom konstruktionen av fartygstypen 

monitor. Fartygstypen bidrog starkt till 

Nordstaternas seger i det amerikanska in- 


bördeskriget i mitten av 1800-talet. John 

Ericssons önskan var att bli begravd i 

Sverige och efter hans död 1889 så skedde 

detta efter att kistan först transporterats till 

Sverige på den amerikanska pansarkryssaren 

Baltimore. 

I närheten av hans grav ligger Kanonudden 

och där finns de två 15 tums kanoner uppställda 

som John Ericsson en gång skänkte 

till svenska flottan för att bestycka svenska 

monitorer. De ställdes på denna plats år 

1900 efter att ha tjänat ut i flottan. 

27

Sommarutflykt 

Efter färd till Brattforsheden 

förevisades 

Krigsflygfält 16 som 

togs i bruk 1940 i samband 

med det tyska angreppet 

på Norge. Tanken 

bakom krigsflygfälten 

var att fredsförläggningarna 

var ett 

av fiendens främsta 

mål. Vid krigsutbrottet 

skulle flygvapnet flytta 

ut förbanden till undangömda 

baser. Under 

krigsåren fanns 

upp till ett 70-tal flygplan 

stationerade på Brattforsheden. 

Bofors Luftvärnsförening bildades två år 

innan krigsflygfält 16 sattes upp. Grundare 

var kapten Bertil Boström som tog sig an 

att genomföra föreningens första uppgift 

att ”...verka för frivillig utbildning av befäl 

till ortens luftvärn och luftbevakning”. 

Boforsområdet hade i dessa orostider behov 

av luftvärnsskydd. AB Bofors hade 

kanoner och ammunition men inte tillgång 

till pjässervis. Landstormsförband avsedda 

för utbildning av frivilligt befäl för 

infanteriet fanns däremot tillgängliga i området. 

Detta var bakgrunden till att Bofors 

Luftvärnsförening bildades. 

Den första kursen startade i Bofors hösten 

1937. Då andra världskriget bröt ut och 

mobiliseringsorder gavs vid Bofors Luftvärn 

den 2 september 1939, kunde de då planerade 

och utbildade luftvärnsförbanden 

organiseras under befäl av Bofors 

Luftvärnsförenings medlemmar, som ett resultat 

av en framgångsrik kursverksamhet. 

28 

Dan Borgström taxar efter att ha landat på 

Brattforsheden med sitt Bücker 131 

Jungmann flygplan. Foto: Björn Edström 

Enda i ursprungligt skick 

Fält 16 är det enda krigsflygfält i ursprungligt 

skick från andra världskriget som finns 

kvar i landet. På Brattforsheden är delar av 

miljön i det närmaste orörd sedan 1940talet. 

Här finns värn, hangar och byggnader 

bevarade. En del av byggnaderna innehåller 

originalinredning från krigsåren och 

Brattforsheden är sedan 2003 kulturreservat. 

Under entusiastisk ledning av eldsjälen Jan- 

Erik Clerkestam fick vi ta del av Brattforshedens 

historia, höra om det pågående 

restaureringsarbetet, göra en rundvandring 

på fältet och bese de museala samlingarna. 

En annan eldsjäl vid Brattforsheden är 

Halvar Leander och han berättade om 

Brattforshedens särpräglade geologi och 

natur som är ett mycket välbevarat exem-


Jan-Erik Clerkestam förevisar en Bofors 40 mm luftvärnskanon placerad vid sidan av 

krigsflygfältet i Brattforsheden. Foto: Fredrik Sundmar 

pel på isälvsavlagring. Det unika är att exempelvis 

det lättillgängliga gruset undgått 

att bli bortschaktat som skett på så många 

andra håll med liknande naturbetingelser. 

Brattforsheden är idag ett naturreservat. 

Se tidstypisk flygplan 

Vädret var på besökarna sida den här dagen, 

vilket tillät att Dan Borgström kunde 

komma flygande från Karlskoga och landa 

på Brattforsheden med sin 1930-talsflygmaskin, 

Bücker 131 Jungmann. Vi fick 

på nära håll se och höra ett för krigsåren 

tidstypisk flygplan. 

Bücker 131 Jungmann var Luftwaffes 

standardskolflygplan. Flygplanet kom att 

tillverkas och användas i många länder, totalt 

tillverkades ungefär 5000 st. Dan Borgströms 

flygplan är tillverkat i Polen efter 

originalritningar år 1995 och flygplanet är 

tillåtet för avancerad flygning och segelflygbogsering. 

Bücker 131Jungmann är ett 

tvåsitsigt biplan av traditionell konstruktion 

med svetsad stålrörskropp, formlister 

av trä, trävingar med dubbla balkar och 

dukklädsel. 

Efter att ha intagit en välförtjänt lunch på 

närbelägna sommarserveringen i Mangenbaden 

ställdes kosan åter mot Karlskoga. 

29

Stefan Bratt 

Proposition om REMO av haubits 77: 

Remo av 77-systemet villkorat mot samarbete med 

nordiska länder 

“Sammantaget delar regeringen Försvarsmaktens 

mening att egenutveckling och 

anskaffning av REMO av Haubits 77B är 

det mest kostnadseffektiva alternativet att 

bibehålla en förmåga inom artillerifunktionen 

som kan nyttjas både nationellt 

och internationellt i framtiden. Projektet 

bör dock omprövas om inte ett utländskt 

utvecklingssamarbete kommer till stånd.“ 

Följande rader står att läsa i Försvarsdepartementets 

proposition om remo av haub 77systemet. 

En långbänk som nu äntligen har 

kommit i mål. 

Initialt har försvarsdepartementet beställt 

anskaffning av ungefär 24 pjäser som ska 

utgöra beväpning för de två artilleribataljoner 

som Artilleriregementet kommer att 

sätta upp som förband till insatsförsvaret. 

30 

Försvarsmaktens bedömning av behovet av 

pjäsenheter är rimligt anser regeringen och 

konstaterar att det slutliga behovet av antalet 

pjäsenheter beror av ”vilken avvägning 

som kan tillskapas mellan antal pjäsenheter, 

logistiklösning, utbildning.” 

Försvarsutskottet å sin sida konstaterar i sitt 

betänkande att kostnaden per pjäs (hemlig 

uppgift) är mycket hög. Archeranskaffningen 

utgör därmed ett av det mest kostnadskrävande 

utvecklings- och anskaffningsprojekten 

under innevarande år. 

Kostnadsberäkningarna som projektet baseras 

på utgår ifrån att Sverige har en samarbetspartner 

som delar kostnaderna för utvecklingen. 

Regeringen kommer ”aktivt att 

söka för att finna samarbetspartner att dela 

utvecklingskostnader med och minska serie-

anskaffningskostnader, i syfte att kunna realisera 

den eftersträvade operativa effekten 

baserad på tillgängliga resurser. Om någon 

samarbetspartner inte ansluter kan regeringen 

komma att ompröva genomförandet 

av projektet.” 

Om projektets totalkostnad ökar p g a att 

ingen samarbetspartner ansluter, och regeringen 

fortfarande vill genomföra projektet, 

kommer regeringen att återkomma till riksdagen. 

Framför allt fokuserar regeringen på 

de nordiska länderna i enlighet med regeringens 

materielförsörjningsstrategi. 

Inte realistiska 

Andra alternativ som Försvarsmakten studerat 

är inte realistiska, anser regeringen. 

Endast renovering (reno) av 77 B-systemet 


ger inga effekthöjande åtgärder och det absoluta 

kravet att kraftigt minska ljudtrycket 

samt förmågan till bekämpning av rörliga 

mål eller utnyttjandet av hela räckviddspotentialen 

hos modern artilleriammunition, 

uppfylls inte, enligt regeringen. 

En direktanskaffning av utländska pjässystem 

är inte heller vare sig kostnadseffektivt 

eller tillräckligt bra för de mål som ställs. 

Två artillerisystem har genomgått noggrannare 

granskning; tyska Panzer Haubitze 

2000 (Pzh 2000) samt brittiska AS90 

Braveheart. Driftskostnaderna för PzH 2000 

värderades samtidigt till minst fem gånger 

högre än driften för Archer. 

Om en remo av 77-systemet genomförs gör 

31

REMO 

regeringen bedömningen att Försvarsmaktens 

artillerifunktion i framtiden har möjligheterna 

att verka inom hela konfliktskalan. 

”Detta ger goda möjligheter att delta inom 

ramen för nationella såväl som internationella 

insatser”, motiverar regeringen sitt beslut. 

Bofors systemleverantör 

Remo av Haubits 77B sker med Bae Systems 

Bofors som huvudleverantör med system- 

32 

För Sveriges jägare 

sedan 1975. 

Nu levererar Aimpoint 

rödpunktsiktet CS 

till Försvarsmakten. 

ansvar. Leveransen beräknas inledas under 

2009 och medger att initial förmåga finns 

2011. 

”Remo av Haubits 77B utgör ett exempel 

där industrin kan ta ett komplett systemåtagande 

över hela livscykeln och därmed 

etablera och utveckla ett systemhusåtagande 

i enlighet med bland annat regeringens 

materielförsörjningsstrategi”, står att läsa i 

anskaffningsbeslutet. 

www.aimpoint.com • info@aimpoint.se 

M00342


Artillerilokaliseringsradargrupp anmäld 

till FN och till Partnerskap för fred 

En artillerilokaliseringsradargrupp samt en 

luftvärnspluton är de enheter inom artilleriet 

och luftvärnet som regeringen beslutat att 

anmälan för fredsfrämjande operationer till 

FN:s styrkeregister. 

Inom FN finns ett styrkeregister benämnt 

UN Standby Arrangement System 

(UNSAS). Det innehåller militära, polisiära 

och civila komponenter från huvuddelen av 

FN:s medlemsländer. 

Sverige har sedan tidigare anmält resurser 

till detta register, och regeringens beslut 

som fattades den 29 juni i år innebär att 

tidigare anmälningar uppdateras. Om 

Sverige slutligen ska ställa militära förband 

till förfogande vid en insats avgörs alltid av 

Sveriges regering eller riksdag. 

Alla anmälda förband och förmågor ryms 

inom befintliga budgetramar, och sammanfaller 

med de förband som regeringen anmälde 

till EU:s styrkeregister 23 mars, 2006. 

Några exempel på förband som anmälts: två 

mekaniserade bataljoner, mekaniserat kompani 

från 2007-01-01, artillerilokaliseringsradargrupp, 

stridsvagnskompani med 

transportpluton från 2008-01-01, luftvärnspluton 

från 2008-01-01, korvettförband, 

signalspaningsflygplan S 102B (basering i 

Sverige) samt flygbasförband från 2007-01- 

01. 

33

Artilleriklubben 

34 


genomför under hösten 

möten i Halmstad och Boden 

på temat Lufthotets nya dimension – möjliga systemlösningar 

för aktivt och passivt agerande 

För föredragningen svarar Robert Daunfeldt, Bae Systems Bofors AB 

Cheferna för Artilleriregementet och Luftvärnsregementet 

kommer att kalla sin personal. 

Övriga som önskar delta meddelar sekreteraren Lars Mörrby, 

som kommer att sända ut mer information om tid och plats för respektive möte. 

e-post lars morrby@mil.se 

Datum för mötet i Boden är den 7 december kl 15.00 

Alla klubbmedlemmar och andra intresserade är välkomna! 

Utnyttja detta tillfälle att bli informerade om och lämna synpunkter på 

ett aktuellt ämnesområde.


I detta nummer av Artilleritidskrift har redaktionen 

beslutat sig för att införa ett nytt inslag 

TÄVLING – TÄVLING – TÄVLING 

Vi tror att bland våra medlemmar och läsare finns det många som har goda 

matematiska och därmed artilleristiska kunskaper och tänker därför med jämna 

mellanrum ge er en liten tankenöt att lösa. Ett antal priser som skänkts av föreningen 

närstående företag som Saab, Bae Systems Bofors med flera kommer att 

delas ut till några av dem som skickar in rätt lösning till följande adress: 

Artilleritidskrift 

c/o Stefan Bratt 

Lokförargränd 12 

775 51 Krylbo 

Märkt kuvertet med: Tävling AT 2 

Vi vill ha ditt förslag på rätt svar senast den 31 oktober 

Luftmotståndets inverkan på projektilbanan. Skjutavståndet (S) i ett lufttomt 

rum, det vill säga, utan inverkan av luftmotståndet, kan beräknas med följande 

matematiska uttryck: 

S = V 02 /g ∑ sin(2∑E), där V 0 = mynningshastigheten och E = elevationen. 

För projektiler som avfyras i ett lufttomt rum med 660 m/s mynningshastighet vid 

45∫ elevation blir skjutavståndet således S = 6602/9.81∑ sin (2∑45∫) ~ 44404 m. 

I ett verkligt skjutfall när projektilen skjuts i ett lufthav så bromsas den upp 

genom att den måste tränga undan de luftpartiklar som den möter under sin 

flygbana. Storleken på denna uppbromsning beror dels på projektilens rörelse 

(hastighet), dess yttre form (tvärsnittsarea-fördelning och yta), de atmosfäriska 

förhållandena (tryck och temperatur) samt projektilvikten. 

Hur mycket kommer det verkliga skjutavståndet med hänsyn till 

luftmotståndets inverkan att reduceras, med 20, 40, eller 60 procent? 

35



Tidskrift för Artilleriet och Luftvärnet • 

Utgiven av Artilleriklubben 

Artilleriklubbens medlemmar erhåller 

Artilleri-Tidskrift utan kostnad. 

Redaktör, ansvarig utgivare: 

Stefan Bratt, Lokförargränd 12, 

775 51 Krylbo, tel 0226-12 109, 

E-post: stefanbratt@tele2.se 

Biträdande redaktör: 

Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, 

Gulsippevägen 8, 589 35 LINKÖPING, 

tel 013-15 43 12 

E-post: lengus44@telia.com 

Annonsansvarig: 

Överstelöjtnant Stellan Jansson, Kullstigen 15, 

681 51 Kristinehamn, tel 0550-16 486 

E-post: anita.sj@tele2.se 


Adress: 

c/o Övlt Bo Arvidsson 

Bjurtjärnsgatan 7 

681 33 KRISTINEHAMN 

Ordförande: 

Överste Torbjörn Larsson, 

Bodens garnison 

Artilleriregementet 

Box 9113 

961 19 BODEN 

Tel: 0921–34 80 00 

Sekreterare 

Överstelöjtnant Lars Mörrby, 

Högkvarteret 

107 85 STOCKHOLM 

Tel: 08–788 75 00 

Medlemsavgifter: 

Årsavgift 125 kr 

Ständigt medlemskap 1 000 kr 

Medlemsavgifter betalas till 

Artilleriklubbens postgiro 5 47 31–5 

36 

Ekonomichef både i klubben och tidskriften: 

Överstelöjtnant Bo Arvidsson, 

Bjurtjärnsgatan 7, 

681 33 KRISTINEHAMN 

Tel/fax: 0550–141 71, 

E-post: bo.i.arvidsson@telia.com 

Redaktionskommitté: 

Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef 

samt representanter för Artilleriregementet 

och Luftvärnsregementet. 

Redaktionsadress: 

Post adresseras till redaktören enligt ovan, 

i ekonomi- och prenumerationsärenden till 

ekonomichefen enligt ovan. 

©2006 Artilleri-Tidskrift 

Utdrag ur tidskriften får göras med angivande 

av källa. 


bankgiro 833-4278 

Prenumerationspriser: 

Inom Europa 180 kr per år 

Utom Europa 240 kr per år 

Lösnummerpriser: 

Enkelnummer 70 kr 

vid köp av minst 10 ex 50 kr 

Dubbel-/Temanummer 90 kr 

vid köp av minst 10 ex 70 kr 

ROLF TRYCKERI AB, SKÖVDE 2006

MÖRKERKAPACITET FÖR RBS 70 MED 

3:E GENERATIONS IR 

Under 2004 sker kvalificering och 

första leveranser av ett nytt 

mörkersikte, BORC, till RBS 70 

för Finland och Australien. BORC är 

baserad på samma svenska IR-detektor 

som IR-sikte BIRC till RBS 56 BILL och 

IR-kamera FTI till det nya 

eldledningsinstrumentet. BORC hängs på det 

befintliga dagsiktet och ger skytten en IR-bild i det ordinarie okularet, därmed möjliggörande 

att RBS 70 även kan användas nattetid med bibehållna prestanda. Den nya teknologin gör att 

BORC blir mindre och med endast halva vikten mot dess föregångare. För mer information, 

kontakta oss på nedanstående adress 

FLIR Systems AB är ett företag med rötter i Celsius/Saab och Agema med mångårig erfarenhet av 

IR-kameror för militära och civila tillämpningar. Vi är en del av FLIR Systems Inc. som är ett 

världsledande företag inom IR-området med verksamhet inom termografi, övervakning, 

helikoptermonterad spanings- utrustning och nu även militära IR-sikten. 

FLIR Systems AB, Imaging Sweden 

Box 3 / Rinkebyvägen 19 

SE-182 11 DANDERYD 

Tfn: +46 (0)8 753 25 00 

Fax: +46 (0)8 731 05 30 

e-mail: anders.gm.dahlberg@flir.se 

www.flir.com

The Archer Artillery System 08 

MINDS UNITED - MILES AHEAD 

www.baesystems.se 

Posttidning B 

Artilleri-Tidskrift, c/o Bo Arvidsson 

Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN 

The Archer Artillery System 08 is a 155 mm artillery system, which is designed 

to support the modern NATO and European Union’s Battle Groups. The system 

is currently undergoing field testing and evaluation by both the Swedish and 

Danish Armies. The system consists of: The 155 mm FH 77 BW L52 self-propelled 

howitzer, a conventional IM family of ammunition, an intelligent family of 

ammunition, a C4I-system and an ILS package. 

The range with today’s ballistic ammunition is 40 km and 60 km with the high 

precision ammunition M982 Excalibur. The system holds 40 complete rounds 

on board, of which 20 are in fully automated magazines and can be launched 

in 2½ minutes. The gun computer includes ballistic computations which makes 

the gun fully autonomous. The 3-4 men crew is deployed in an armoured crew 

cabin in all combat modes.The gun travels on road up to 70 km/h and can be 

air transported. By using a standard commercial hauler chassis as the carrier 

for the weapon system a very low life cycle cost is achieved.

Artilleri & Luftvärn

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?