Artilleri & Luftvärn
Artilleri & Luftvärn
Artilleri & Luftvärn
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
<strong>Artilleri</strong>-Tidskrift<br />
Nr 2 • 2006
ISSN 004 – 3788<br />
Form och layout: Marie Thelander<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
<strong>Artilleri</strong>-Tidskrift<br />
Tidskrift för artilleriet och luftvärnet<br />
Häfte 2 • 2006 Årgång 135<br />
Stefan Bratt<br />
Redaktören ........................................................................................................2<br />
Torbjörn Larsson<br />
En milstolpe är passerad.....................................................................................3<br />
Jan Nygren<br />
Ett större Saab gynnar Försvarsmakten ..............................................................4<br />
Stefan Bratt<br />
Demo 06 i Enköping .........................................................................................6<br />
Joakim Lewin<br />
Första skottet för Excalibur med Archer ........................................................... 11<br />
Benny Björkung<br />
Något stort mellan Lillhärdal och Särna ........................................................... 15<br />
Mats Carlsson<br />
Cold Response ................................................................................................. 18<br />
Daniel Johansson och Robert Andersson<br />
Skjutning med kallt och strävt eldrör ............................................................... 20<br />
Stefan Bratt<br />
ECOM – vad är det ......................................................................................... 23<br />
Björn Edström<br />
Somrig utflykt..................................................................................................27<br />
Stefan Bratt<br />
Proposition om REMO av haubits 77 .............................................................. 30<br />
<strong>Artilleri</strong>klubbens höstmöten ............................................................................ 34<br />
Tävling ............................................................................................................ 35<br />
Omslagsbild: European Common Missile (Ecom) Foto: Saab Bofors Dynamics<br />
1
Redaktören har ordet<br />
Stefan Bratt<br />
Jaha, då var det dags att flyga själv och låta<br />
min co-pilot sköta kommunikation med<br />
mark och andra flygplan, det vill säga skribenter<br />
och annonsörer.<br />
Efter att en tid både suttit i simulator och<br />
sedan flugit med min biträdande redaktör,<br />
Lennart Gustafsson är det nu jag som har<br />
det fulla ansvaret för kommande nummer<br />
av <strong>Artilleri</strong>-Tidskrift (AT) för 2006.<br />
En självklart ansvarsfylld uppgift som jag<br />
tar mig an med stor respekt för mina tidigare<br />
kollegors värv.<br />
Jag hoppas att Du, bäste och trogne läsare<br />
av denna skrift, är redo att tillsammans med<br />
mig vidta en del förändringar. Även om<br />
”skynda långsamt” nog är ett bra motto för<br />
anrika tidskrifter som vår, tycker jag det är<br />
dags för lite förnyelse av AT. Något som styrelsen<br />
för <strong>Artilleri</strong>klubben nu också bejakat.<br />
Från och med nästa nummer kommer m a o<br />
tidskriften att se lite annorlunda ut, med ett<br />
något större format och min förhoppning<br />
är också en mera tidsanpassad layout.<br />
2<br />
Stefan Bratt är från 2006-01-01<br />
tidskriftens redaktör.<br />
Dags för lite förnyelse<br />
Vår skickliga redigerare, Marie Thelander<br />
har nu fått mitt fulla förtroende att sätta<br />
tänderna i nummer tre för att åstadkomma<br />
en tilltalande och smakfull layout. Dina<br />
åsikter och synpunkter av det kommande<br />
numret är jag naturligtvis också intresserad<br />
att ta del av.<br />
I detta nummer kan jag också presentera<br />
ett nytt inslag som jag hoppas ska kunna<br />
bli ett återkommande inslag i varje nummer<br />
– debatt.<br />
Kanske skulle jag ha önskat att vi kunde<br />
starta med en riktig dundrande ”salva” men<br />
Jan Nygren, före detta minister och nu ett<br />
av de tunga namnen inom den allt större<br />
försvarsindustrikoncernen Saab är jag lika<br />
glad över att ha fått på kroken som debattskribent.<br />
Sitter du, käre medlem och ruvar<br />
på något ämne som du vill tycka till och<br />
skapa debatt om är min förhoppning och<br />
högsta vilja att du per omgående sätter dig<br />
vid dator och skriver ned dina åsikter för<br />
införande i kommande nummer av AT.<br />
Trevlig läsning!
Torbjörn Larsson<br />
I maj månad på Älvdalens skjutfält avlossade<br />
en av de två försökspjäserna i Archerprojektet<br />
en skarp Excaliburgranat. Denna<br />
till synes gråtrista dag i Dalarna gav prov<br />
på vad Försvarsmakten, Försvarets Materielverk<br />
samt försvarsindustrin kan åstadkomma<br />
i ett nära samarbete.<br />
Att på långa skjutavstånd få målträffar på<br />
enstaka meter är ett krav som måste kunna<br />
ställas på ett framtida artillerisystem. Det<br />
kravet tillsammans med framtida krav på<br />
utskjutningsanordningar så som hög uthållighet,<br />
autonom förmåga, rörlighet, förmågan<br />
till att skjuta en bred ammunitionsportfölj<br />
med mera, kan vi redan idag visa<br />
upp.<br />
Mats Rostadius efterlyser en del av denna<br />
framsynthet i sin debattartikel i <strong>Artilleri</strong>tidskrift<br />
1/06 och inte minst att saluföra<br />
detta. Mats artikel sänder ett par viktiga<br />
signaler till mig och förhoppningsvis till<br />
flera läsare av denna tidskrift. Är det så att<br />
vi utvecklar förmågor och kompetenser<br />
som vi själva ser som självklara och glöm-<br />
Överste Torbörn Larsson är chef<br />
för <strong>Artilleri</strong>regementet och<br />
ordförande i <strong>Artilleri</strong>klubben.<br />
En milstolpe är passerad!<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
mer bort att delge detta till de vi ska understödja<br />
och beslutsfattare? Eller gör vi<br />
detta men det når inte sådana som Mats<br />
och andra viktiga målgrupper?<br />
Jag drar följande slutsats att vi måste nå ut<br />
med våra funktioners förmågor och utvecklingsmöjligheter,<br />
såväl artilleri som luftvärn,<br />
för att skapa kunskap om tankar och idéer<br />
om vart vi är på väg samt att skapa en debatt<br />
kring detta likt Mats artikel. Om vi<br />
inte gör detta kanske det bara stannar vid<br />
tankar och idéer vilket Mats flaggar för.<br />
Jag tror att <strong>Artilleri</strong>klubben och inte minst<br />
<strong>Artilleri</strong>tidskrift är viktiga forum för det.<br />
Detta kräver dock att vi fortsatt har intressanta<br />
artiklar samt lyckas skapa ett gott<br />
debattklimat och breddar läsekretsen.<br />
Jag hoppas att ni som är utvecklingsansvariga<br />
på förband, skolor, centra, staber,<br />
FMV, FOI och inte minst industrin<br />
och andra intresserade presenterar i detta<br />
forum var vi står och kan tänkas vara på<br />
väg.<br />
3
Debatt<br />
Jan Nygren<br />
Den omfattande förändring som nu sker<br />
inom svenskt försvar sker också inom svensk<br />
försvarsindustri. I en internationell jämförelse<br />
kan man betrakta Sverige som en<br />
försvarsteknologisk stormakt. Alliansfriheten<br />
och kravet på inhemsk industri och självförsörjning<br />
har skapat en militär bredd och<br />
teknologisk höjd som bara finns hos stormakterna.<br />
Innan den så kallade ominriktningen av försvaret<br />
startades blev försvarsindustrin varse<br />
att statsmakterna inte kunde lägga ut beställningar<br />
till flera konkurrerande industrier<br />
inom samma plattformsområde. Som exempel<br />
kunde vi alltså inte ha kvar dubbla robotindustrier<br />
i Sverige. Det var en stor omställningsprocess<br />
som industriföretagen fick genomgå<br />
under 1990-talet och som idag har<br />
skapat en ny försvarsindustristruktur.<br />
Saab är idag, efter förvärvet av Celsius och<br />
nu senast efter köpet av Ericsson Microwave<br />
Systems (EMW), närmare 80 procent av den<br />
svenska försvarsindustrin. Även på den nordiska<br />
marknaden är Saab större än alla andra<br />
försvarsföretag tillsammans.Verksamheterna<br />
4<br />
Jan Nygren är vice VD, Saab AB,<br />
före detta samordningsminister samt statssekreterare i<br />
försvarsdepartementet under Ingvar Carlsson-regeringarna.<br />
Ett större Saab gynnar Försvarsmakten<br />
inom Saab svarar väl upp mot nästan alla<br />
vapen- och materielsystem som finns inom<br />
Försvarsmakten. Detta ger oss fördelar i våra<br />
exportansträngningar. Vi kan erbjuda ett<br />
brett sortiment av hightechprodukter. Det<br />
svenska försvaret har ett mycket gott rykte<br />
när vi närmar oss utländska kunder. Något<br />
som vi givetvis har en konkurrensfördel av.<br />
Vår export är också en viktig förutsättning<br />
för att vi ska kunna erbjuda kostnadseffektiva<br />
uppdateringar och vidareutvecklingar<br />
tillbaka till det svenska försvaret.<br />
Just EMW förvärvet, som väntas bli klart i<br />
september, ger Saab och Sverige en utökad<br />
möjlighet att vidareutveckla sensor- och<br />
radartekniken. Svensk radarutveckling hamnar<br />
nu i ett företag med mycket försvarsrelaterad<br />
verksamhet. Det ger stora möjligheter<br />
att merutnyttja andra kompetensområden<br />
som flyg, avionik, ledning eller missilverksamhet.<br />
Det gagnar givetvis också möjligheterna<br />
till vidareutveckling inom luftvärn<br />
och artilleriområdet, men också inom det<br />
civila området.<br />
För Saab är EMW förvärvet spännande
Archerpjäs<br />
avfyras vid<br />
Boden södra<br />
i samband<br />
med försöksskjutning.<br />
också på andra sätt. Vi har redan produktområden<br />
som vi samarbetar inom, som exempelvis<br />
luftvärnssystemet BAMSE. Nu<br />
kommer andra produkter in i vårt sortiment,<br />
som GIRAFFE 1 , HARD 2 och ARTHUR.<br />
Just artillerilokaliseringsradarn ARTHUR är<br />
idag etablerad i utlandsstyrkan i Afghanistan.<br />
Något som Saab också är.<br />
Supportsysslor<br />
Saab har genomfört infrastruktur- och installationsarbeten<br />
vid etablerandet av nya<br />
förläggningar i Afghanistan. Vi ser nu en utveckling<br />
där försvarsmakten sannolikt kommer<br />
att lägga ut allt mer av sådana ”supportsysslor”<br />
på industrin, för att kunna koncentrerar<br />
sig på sin huvuduppgift.Vårt arbete i<br />
Afghanistan gick mycket bra. Avgörande för<br />
detta var samtlig inblandad personals engagemang<br />
och Försvarsmaktens goda stöd.<br />
1 Taktiskt luftvärnsradarsystem för luft- och sjöövervakning.<br />
2 ”Tyst” luftvärnsradar för korträckviddiga lv-system.<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
Detta sammantaget ger för framtiden en alltmer<br />
samverkande och samarbetande relation<br />
mellan försvaret och försvarsindustrier som<br />
Saab. Det ställer nya krav men har också alla<br />
förutsättningar att bli bra.<br />
Vi har i Sverige en god tradition av nära samarbete<br />
då landet under mycket lång tid skapade<br />
nationella lösningar för att ytterst kunna<br />
skydda sig för det värsta tänkbara. Nu är det<br />
stora militära invasionshotet i princip borta.<br />
Hotbilder och behov har ändrat karaktär.<br />
Svensk försvarsindustri har förändrats det<br />
senaste årtiondet, precis som Försvarsmakten.<br />
Förändringar som varit nödvändiga, men<br />
som också skapat nya möjligheter. Ökad<br />
export, inom ramen för det regelverk vi har,<br />
fler förvärv och ökad samverkan med omvärlden,<br />
skapar möjligheter till ny teknikoch<br />
vidareutveckling för Försvarsmaktens<br />
olika materielsystem. Något som alla kommer<br />
att ha nytta av.<br />
5
Stefan Bratt<br />
Demo 06 – ett viktigt steg mot<br />
Försvarsmaktens långsiktiga utveckling<br />
– Demo 06 Vår är ingen större stabstjänstövning<br />
utan utvecklingsaktivitet som i vissa<br />
fall har kortsiktiga, i andra fall, långsiktiga<br />
mål i arbetet med att utveckla framtidens<br />
försvarsdoktrin.<br />
Överste Jan Persson svävar inte på målet om<br />
vikten av den verksamhet som AT:s redaktör,<br />
som enda medierepresentant gavs möjlighet<br />
att besöka under en intensiv eftermiddag i<br />
Enköping – Demonstratorövning 06 Vår.<br />
Ett led i att testa, verifiera och utveckla tankarna<br />
om det nätverksbaserade försvaret är<br />
demonstratorövningarna som inleddes för<br />
tre år sedan. Samtidigt inrättades Försvarsmaktens<br />
centrum för Ledningsutveckling<br />
(FMLednUtvC) i Enköping. En knappt<br />
3 000 kvadratmeter stor yta i verktygsföretaget<br />
Bahco:s gamla industrilokaler i<br />
utkanten av Enköping där mycket de senaste<br />
åren har kretsat kring arbetet med att studera,<br />
utveckla, pröva och validera teknik och<br />
metoder för nätverksbaserat försvar.<br />
6<br />
Det nya utvecklingscentrat fungerar därmed<br />
som navet för den mängd prov, övningar och<br />
andra tester som sker under de så kallade<br />
demoperioderna med syfte att skapa underlag<br />
för fortsatt utveckling och anskaffning<br />
av framtidens ledningssystem.<br />
Ska vara nav<br />
I de gamla fabrikslokalerna som i stort sett<br />
har totalrenoverats finns de veckor som<br />
demoövningarna pågår ett antal olika simulatorer<br />
och ledningsenheter på plats.<br />
Bland annat två stycken fullskaliga 39 Gripen-simulatorer,<br />
vars uppdrag kan följas på<br />
flera storbildsskärmar som står uppställda<br />
ovanför barackerna där simulatorerna har<br />
installerats.<br />
– Dessutom har vi nu på plats en stridsbåt<br />
90 avsedd för ledning av amfibiebataljonen<br />
samt även flera sensorenheter, som är fältgrupperade,<br />
berättar major Krister Arnell,<br />
vid Högkvarterets ledningsavdelning.<br />
Utvecklingen av ledningssystemen är inde-
Majorerna Thomas<br />
Bjerregaard från<br />
Bekdemoprojektet<br />
och Krister Arnell,<br />
Högkvarterets<br />
ledningsavdelning,<br />
samspråkar under<br />
en paus.<br />
lade i fyra, integrerade delar; Ledningssystem<br />
Teknik (Ledsyst T), Metod (Ledsyst<br />
M), Personal (Ledsyst P) samt Ledsyst O,<br />
som är förkortningen för Organisation.<br />
Utvärderings- och säkerhetsfrågorna är viktiga<br />
områden som skär genom samtliga<br />
delprojekt. Runt år 2008-2010 är tanken<br />
att de första delarna ska börja användas<br />
operativt. Testerna görs i samarbete med<br />
Försvarets Materielverk (FMV), Totalförsvarets<br />
Forskningsinstitut (FOI), Försvarshögskolan<br />
samt försvarsindustrin.<br />
Inte enbart teknik<br />
– Vårt arbete handlar inte enbart om ny<br />
teknik – utan lika mycket om ett nytt sätt<br />
att arbeta där armén, marinen och flygvapnet<br />
ska kunna kommunicera och förstå varandra,<br />
använda varandras resurser och arbeta<br />
jämsides vid behov. Det ska också underlätta<br />
internationellt samarbete samt för-<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
bättra möjligheterna till samordning inom<br />
totalförsvaret, förklarar demoverksamhetens<br />
projektledare, överste Jan Persson<br />
under tiden som en rundvandring sker i lokalerna.<br />
– Vinster och erfarenheter som görs under<br />
tiden som demoövningarna pågår används<br />
omedelbart om så är möjligt för att till exempel<br />
förbättra och effektivisera kommande<br />
internationella insatser. Nätverksbaserad ledning<br />
kommer att möjliggöra en ökad flexibilitet<br />
när det gäller utnyttjandet av befintliga<br />
förband och öka förmågan att skapa effektiva<br />
kombinationer av typförband, fortsätter<br />
Jan Persson.<br />
Från och med nästa år går demonstratorverksamheten<br />
in i mer praktisk fas då arbetet<br />
med att köpa skarpa system och tekniska<br />
lösningar som behövs tillföras FM:s förband,<br />
inleds.<br />
7
Demo 06<br />
Luftläget studeras inför kommande uppgifter i cellen (enheten) för <strong>Luftvärn</strong>et.<br />
– Redan under vår nästa Demoövning,<br />
Demo 06 Höst kommer vi för första gången<br />
att ha ett relativt stort deltagande av utländska<br />
officerare från ett antal europeiska länder.<br />
Under Demo 06 Vår har vi med utländsk<br />
personal i mindre omfattning. Bland<br />
annat några singaporianska officerare som<br />
leder vår infanteribataljon. Orsaken till att<br />
vi först nu har utländska officerare i ledande<br />
befattningar är att vi inte har ansett oss<br />
mogna att ha utländska officerare involverade<br />
förrän nu, berättar Krister Arnell.<br />
Internationell demo?<br />
Demoverksamheten ska också undvika att<br />
utveckla några svenska särlösningar som<br />
inte kan nyttjas internationellt. Något som<br />
görs genom att delta i utvecklingsarbetet<br />
på flera olika nivåer. Inte minst inom EU.<br />
– Vi måste naturligtvis vara så interoperabla<br />
som möjligt med våra system. Inte minst<br />
8<br />
när det gäller ledningsfunktioner, konstaterar<br />
Jan Persson.<br />
Vi har kommit till luftvärnsbataljonens<br />
stabsplats som består av ett par bord samt<br />
ett antal datorer där olika system visar läge,<br />
förmåga och status för bataljonens resurser.<br />
Överstelöjtnant Mattias Elfström från LvSS<br />
är en av dagens besökare och han konstaterar<br />
att någon fördröjning från effekt till analys<br />
inte är acceptabel.<br />
– För vår stabsfunktion får det inte uppstå<br />
någon som helst fördröjning från insats till<br />
dess att analys görs av insatsens effekt. Vi<br />
måste ha system som arbetar i realtid, säger<br />
Elfström.<br />
Något som hans chef, överste Göran<br />
Wahlqvist, regementschef vid <strong>Luftvärn</strong>sregementet<br />
instämmer i.
Besökarna på Demo 06<br />
Vår kunde med hjälp<br />
av två stora teveskärmar<br />
följa flygförarens<br />
updrag som<br />
genomfördes i en<br />
Gripen-simulator som<br />
fanns på plats i<br />
övningslokalerna.<br />
– För min del är jag intresserad av att studera<br />
hur konkret denna verksamhet har blivit.<br />
Vi måste komma ihåg att från<br />
PowerPoint-presentationer till dess att det<br />
finns gripbara, skarpa system att använda i<br />
våra internationella operationer, är det en<br />
lång väg att gå.<br />
Fokus på ”sensor to shooter”-frågor<br />
Inom delprojektet Ledsyst T berättar<br />
projektledaren Nils-Göran Nilsson, FMV<br />
att ungefär 30 procent av de riktigt trixiga<br />
tekniska frågorna är lösta.<br />
– Vi har kommit en bra bit på väg när det<br />
gäller arkitektur. Det som vi nu fokuserar<br />
mycket kraft på är att lösa vapenfrågor av<br />
”sensor to shooter”– karaktär, säger Nilsson.<br />
Vi har för tillfället lämnat övningsmodulerna<br />
där de olika staberna är grupperade och kliver<br />
nu in i en lokal där verksamheten inte tillhör<br />
själva övningsspelet. Här, i det så kallade<br />
labbet pågår istället ett unikt experiment<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
då en vapenplattform, i detta fallet fartygschefen<br />
ombord på kustkorvetten Stockholm<br />
leder en operation i realtid med hjälp av<br />
ledningssystemet Cetris i samverkan med en<br />
pluton amfibiesoldater utrustade med<br />
realtidskommunikationsutrustning från den<br />
pågående MARKUS 1 -studien, UAV-förband<br />
(Ugglan) samt brigadstab och<br />
ledningshögkvarter (Force HQ) i Enköping.<br />
– Det som vi just idag studerar och<br />
utvärderar är effektiviteten av att använda<br />
särskilda chattrum för kommunikation och<br />
ordergivning inom amfibieplutonen och<br />
mellan pluton och högre chef, i detta fall<br />
FC ombord på Stockholm, förklarar överstelöjtnant<br />
William Ressel samtidigt som<br />
realtidskommunikationen mellan plutonchef<br />
och FC kan följas på en storbildsskärm.<br />
På en annan del av skärm ser vi den länkade<br />
bilden från Ugglan som arbetar med att följa<br />
målfartyget, vars taktiska syfte ännu så länge<br />
är höljt i dunkel.<br />
1 Markstridsutrustad soldat<br />
9
Demo 06<br />
Majorerna Göran Myllimäki, <strong>Artilleri</strong>regementet och Anders Henriksson, Markstridsskolan,<br />
ingick i den övade brigadstaben.<br />
Chattfunktion testas<br />
– Utan att säga alltför mycket om vårt pågående<br />
experiment har kan jag i alla fall säga<br />
att en chattfunktion kräver mycket hög disciplin<br />
av användarna för att systemet ska vara<br />
utgöra en effektiv ledning, avslöjar William<br />
Ressel.<br />
Andra frågor som måste besvaras är hur<br />
målansvar kommuniceras och ansvar kan<br />
utkrävas för genomförda handlingar baserat<br />
på ett chattforum.<br />
I labbmiljön sitter tekniker och operatör av<br />
de olika systemen axel vid axel för att hitta<br />
10<br />
nya lösningar eller utvärdera olika åtgärder<br />
som förband eller chefer vidtar.<br />
– Tidigare har det tagit år för våra tekniker<br />
att bygga om ett nätverk och ansluta nya<br />
noder eller ta bort noder. När vi nu bygger<br />
detta ”nät av nät” kan vi bygga om ett nät<br />
inom loppet av några tiotals sekunder. Det<br />
handlar om ett antal klick på en datorskärm<br />
och sedan ska det vara klart för insats, deklarerar<br />
Jan Persson. <strong>Artilleri</strong>tidskrift kommer<br />
i kommande nummer att beskriva<br />
artilleriets del av verksamheten vid Centrum<br />
för Ledningsutveckling, projekt Bekämpningsdemonstrator.
Joakim Lewin<br />
Överstelöjtnantt Joakim Lewin, Försvarets<br />
Materielverk, arbetar som produktledare för<br />
indirekt eld på FMV.<br />
Den fjärde maj i år skrevs svensk och amerikansk<br />
artillerihistoria. Från en skjutplats<br />
på gränsen till Härjedalen sköts den intelligenta<br />
granaten Excalibur med en Archerpjäs<br />
med mål på Älvdalens skjutfält. Testet<br />
med två träffar i målet visade att såväl<br />
Excalibur som Archer är på god väg i sin<br />
utvecklingsprocess.<br />
Excalibur är 155 mm precisionsammunition<br />
som utvecklas tillsammans med USA för att<br />
användas med REMO Haub 77B Archer.<br />
Projektilen navigerar med hjälp av GPS mot<br />
förprogrammerade målkoordinater och träffar<br />
med hög precision. Verkansdelen är en<br />
normal spränggranat och det inbyggda tändröret<br />
kan programmeras för zonbrisad,<br />
ögonblicksbrisad eller inträngningsbrisad.<br />
<strong>Artilleri</strong>-Tidskrift kommer i kommande<br />
nummer att återkomma till projektet och<br />
för en uppdaterad beskrivning av pågående<br />
teknikutveckling.<br />
Första provskjutningen 2004 i USA<br />
Hösten 2004 genomfördes den första prov-<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
Första skottet för Excalibur med Archer<br />
skjutningen med navigerande projektil i<br />
USA. Sedan dess har det genomförts ett<br />
stort antal tester, alla i USA och med amerikanska<br />
39-kalibrers pjäser och det amerikanska<br />
modularladdningssystemet MACS.<br />
Skottvidden har varierat från 8 km till 23<br />
km och verkan har demonstrerats mot olika<br />
måltyper. Testen har varit nyttiga i utvecklingsarbetet<br />
och olika fel har uppdagats och<br />
åtgärdats efter hand. Något mer än hälften<br />
av projektilerna har fungerat helt utan problem.<br />
Mot korrekt inmätta målkoordinater<br />
har Excalibur demonstrerat ett CEP50 1 på<br />
mindre än 5 m. Penetration av 100 mm<br />
armerad betong har fungerat och effekten<br />
mot alla måltyper har varit utmärkt. Ännu<br />
återstår en del av utvecklingsarbetet och de<br />
projektiler som sköts i Älvdalen har till exempel<br />
inte det basflöde som ska finnas i<br />
den slutliga versionen.<br />
Skott med 52 kaliberpjäs<br />
I maj 2006 var det dags att skjuta i Sverige<br />
1 CEP50 är ett statistiskt mått för spridning. Det<br />
anger den radie inom vilket 50 procent av skotten<br />
träffar.<br />
11
Excalibur<br />
och med en 52-kalibers pjäs för första<br />
gången. Skjutningen genomfördes med fyra<br />
Excaliburprojektiler och en försökspjäs i<br />
projektet REMO Haub 77B Archer samt<br />
de nya modularladdningarna med IM-krut<br />
som utvecklas till Archer. Det primära syftet<br />
med provet var att visa att Excalibur<br />
fungerar efter att ha skjutits med högsta<br />
laddningen från Archer. Detta prov innehöll<br />
en del moment som genomfördes för<br />
första gången.<br />
• Första gången i Archer (52-kalibers eldrör).<br />
• Första gången med svenska modularladdningar.<br />
• Högsta Vo som skjutits (920 m/s).<br />
• Första gången utanför USA och efter<br />
verklig transport.<br />
• Första gången med elevation under 45°.<br />
Omfattande transportplanläggning<br />
Transport of projektilerna, som inte har genomgått<br />
alla prov som medger en normal<br />
hantering, krävde en omfattande planläggning.<br />
Från slutsammansättningen i<br />
Oklahoma i USA genomfördes lastbilstran-<br />
12<br />
Målet för en av Excaliburprojektilerna var<br />
en skrotbil. Ovan kan <strong>Artilleri</strong>tidskrift som<br />
första publikation publicera unika bilder<br />
tagna med höghastighetskamera från en av<br />
träffarna i målet.<br />
sport till Dover Air Force Base på östkusten.<br />
Därifrån genomfördes flygtransport<br />
med en svensk C-130 till Örebro och se-
dan lastbil igen till Älvdalens<br />
skjutfält. På skjutfältet<br />
placerades två projektiler i<br />
en frysbox och kyldes till minus<br />
43 grader C och två<br />
projektiler placerades i ett<br />
värmeskåp för att sedan<br />
skjutas i plus 63 grader C.<br />
Normalt ska Excalibur skjutas<br />
med en elevation på över<br />
60 grader. För att kunna testa<br />
med högsta laddning och<br />
fortfarande få plats med riskområdet<br />
genomfördes skjutningen<br />
med en elevation på<br />
29 grader. I stället för att<br />
komma ut till maxskottvidden på drygt 50<br />
km kunde målet placeras på 25,9 kilometers<br />
avstånd.<br />
Testet leddes av personal från Bofors och<br />
Raytheon samt SAAB Bofors Test Center.<br />
Testutrustningen omfattade ett flertal<br />
radarstationer för att kunna följa projektilerna<br />
i alla delar av banan, telemetri samt<br />
även kameror för att spela in avfyring och<br />
träff i målet. Kamerorna krävde bra väder<br />
vilket fördröjde testet några dagar. Själva<br />
skjutningen genomfördes den 4 maj och<br />
resultatet sammanfattas i tabellen.<br />
Skott Vo Rör- Tempera- Träff<br />
inställning tur<br />
1 919,7 m/s Zonbrisad +63° C 8,8 m<br />
2 920,0 m/s Ögonblicksbrisad<br />
+63° C —<br />
3 920,5 m/s Zonbrisad -43° C 7,3 m<br />
4 920,4 m/s Ögonblicksbrisad<br />
-43° C —<br />
De två projektiler som inte nådde målet<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
Gruppering av Archerpjäsen innan provskjutningarna<br />
genomfördes skedde på en<br />
myr i gränstrakterna av Härjedalen/<br />
Dalarna.<br />
visade genom den telemetriutrustning som<br />
skickar data ner till en markstation, att de<br />
höll mekaniskt och att mycket av elektroniken,<br />
bland annat tröghetsnavigeringen,<br />
fungerade. I Excaliburs navigationssystem<br />
finns en funktion som förhindrar att tändröret<br />
armeras och projektilen detonerar om<br />
den inte når fram till målkoordinaterna.<br />
Skjutning med basflöde<br />
Nu fortsätter utvecklingen och provverksamheten.<br />
I sommar ska de första<br />
projektilerna med basflöde skjutas och sedan<br />
följer flera test för att verifiera tillförlitlighet<br />
och säkerhet. Nästa skjutning i<br />
Sverige planeras till våren 2007. Därefter<br />
genomförs under 2007 – 2008 ytterligare<br />
prov för att testa hela systemet av Archer<br />
och Excalibur.<br />
13
Benny Björkung<br />
I början av året fick Bofors Test Center<br />
(BTC) uppgiften att genomföra ett skjutprov<br />
med Archer som skulle skjuta skarp<br />
Excalibur med Uniflexladdningar, alltså<br />
något unikt i vårt lilla land. Provet skulle<br />
genomföras med skjutplats i Härjedalen<br />
och nedslagsområde på Älvdalens skjutfält.<br />
Jag fick ”tyvärr” äran att genomföra detta<br />
och det fanns många belackare som sa ”det<br />
går aldrig” (som ni vet ligger Karlskoga i<br />
Örebro län). Vår nye VD, Stefan Krol, fick<br />
lösa kontakten med markägare för riskområde<br />
och han lyckades.<br />
Min avdelningschef Jan Rådesjö fick ta<br />
kontakt med alla myndigheter om risk,<br />
skyddsobjekt, risk för flyg med mera. Även<br />
han lyckades och jag själv tog tag i arbetet<br />
med att skapa resurser för en lyckosam<br />
provning.<br />
Till slut hade vi fått ihop följande resurser<br />
till skjutningen:<br />
Benny Björkung, provledare på<br />
Bofors Test Center i Karlskoga.<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
Något stort mellan Lillhärdal och Särna<br />
Försvarsmakten: 2 artradar samt en<br />
Archerpjäs.<br />
FFK Karlsborg: 2 höghastighetsvideokameror<br />
vid målen, fyra videokameror<br />
vid mål, två telemetristationer (en vid pjäsen,<br />
en på Kalgravsåsen), Weibelradar<br />
vid pjäs.<br />
Bofors Test Center: två höghastighetsvideokameror<br />
vid pjäs, tre video vid<br />
pjäs, Weibelradar vid pjäs, provledning,<br />
Marvinutrustning (vindvisering).<br />
Bofors Defence: Pjässervice, Ytterballistiker.<br />
Leverantören i USA: Sju personer med<br />
olika uppgifter.<br />
Ostermans Aero: Helikopter med sjuksköterska.<br />
Älvdalens skjutfält: Logistik (mat, förläggning,<br />
maskiner, personal mm).<br />
15
Excalibur<br />
Totalt var det mellan 40-60 personer involverade<br />
på plats i provet. Hemvärnspersonal<br />
svarade dessutom för bevakning<br />
(med skarpladdade vapen) under två veckors<br />
tid.<br />
Veckorna fram till genomförandet var inte<br />
njutbara, efter cirka tre veckors förberedelser<br />
insåg jag att vi måste vara två provledare<br />
för att klara uppgiften och jag fick Peter<br />
Ljungqvist till min hjälp från BTC.<br />
Nära ”väggen”<br />
Trots denna åtgärd var den berömda ”väggen”<br />
väldigt nära och under ett par veckor<br />
sov jag bara sporadiskt, började få ont i huvudet<br />
och blev orkeslös. Som tur var slapp<br />
jag att möta väggen. Väl dags att åka till<br />
Älvdalen vecka 17 släppte oron och det<br />
började bli kul att se om alla kom från olika<br />
håll i Sverige för att genomföra provet.<br />
Måndagen den 24 april drog vi mot Älvdalen.<br />
Vi hann till Filipstad innan telefonen<br />
ringde och beskedet var tungt - vägen<br />
mellan Särna och grupperingsplatsen var<br />
avstängd för transporter över 12 ton. Det<br />
vi skulle fram med vägde 40 ton.<br />
Jag och kunden lämnade över ärendet till<br />
”högre chefer”. Tisdag klockan 1100 fortfarande<br />
ingen lösning, varvid jag ringde en<br />
chef för vägverket och bad om hjälp. Efter<br />
ungefär en kvart ringer en tjänsteman och<br />
säger följande ”Grabbar, ni får använda<br />
vägen men håll avstånden så ska ni se att<br />
det går bra”.<br />
Skjutplatsen var en aktiv torvmosse där<br />
tjälen börja gå ur marken, (under min tid<br />
som batterichef på A7 på Gotland har jag<br />
16<br />
En väderballong släpps upp timmarna före<br />
skjutning av personal från Bofors Test Center.<br />
aldrig grupperat på en kladdigare plats).<br />
Omlastning av långtradarna fick ske ute på<br />
vägen för att få in mätutrustningen.<br />
På onsdag förmiddag får jag reda på att<br />
pjäsen inte kommer före torsdag kväll och<br />
systemprov var planerat under torsdagen.<br />
Jag ringer och får tag i rätt person på FMV<br />
och pjäsen kommer på torsdag förmiddag.<br />
Utrustning för temperingen från USA<br />
skulle komma under onsdag. Den kom till<br />
Arlanda torsdag natt och till Särna fredag<br />
morgon. Under fredagen när vi skulle prova<br />
utrustningen mot telemetristationen var<br />
det snöstorm...
Hemfärd sent samma kväll för att åka upp<br />
igen två dagar senare för fortsatta prov av<br />
olika utrustningar. Tisdag den andra maj<br />
är allt klart för skjutning men dimma och<br />
regn gäckar provningen. Under onsdagen<br />
fortsätter Murphy att sätta oss på prov då<br />
viss mätmateriel strejkar. Torsdag och äntligen<br />
bra väder när det är näst sista dagen<br />
för genomförandet. Alla är på tå då vi inser<br />
att vi håller på att skriva svensk artillerihistoria.<br />
Nedräkning för första skottet men skruven<br />
på pjäsen stänger inte. En fullt sprängladdad<br />
projektil i eldröret som ska plundras<br />
framifrån med fjärrstyrd utrustning från<br />
BAE som inte har hunnit med att provas.<br />
Den fungerar perfekt.<br />
Ny nedräkning. Avfyrning och rapport från<br />
målområdet, träffen ligger cirka sju meter<br />
från koordinaten vi programmerat projektilen<br />
med.<br />
Nu har vi varit med<br />
om något ingen annan<br />
gjort i vårt avlånga<br />
land, skjutit<br />
en skarp Excalibur<br />
26 km med styrning,<br />
i Archer med<br />
L/52 eldrör och<br />
Uniflex laddningar<br />
som drivladdning.<br />
Vi skjuter ytterligare<br />
3 skott.<br />
Provmässigt blir<br />
hela försöket en<br />
fullträff.<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
En Excalibur lämnar eldröret för att slå<br />
ned 26 km längre bort i terrängen på<br />
Älvdalens skjutfält.<br />
Bara för att ge er en liten bild av behovet<br />
av kommunikation. Min mobil hade 6,20<br />
tim inkommande och 18,42 utgående samtal<br />
under veckor 16-18. Tack alla som deltog<br />
och utförde ett mycket proffsigt jobb,<br />
hälsar en före detta batterichef på 4140batteri.<br />
En Weibelradar grupperades vid pjäs för att<br />
följa projektilbanan.<br />
17
Mats Carlsson<br />
– Det är mycket nyttigt för oss att vara med<br />
här. Vi får en bra möjlighet att marknadsföra<br />
våra förmågor i konceptet ISTAR. Det<br />
säger Mats Rostadius, som under den internationella<br />
övningen Cold Response, ansvarade<br />
för <strong>Artilleri</strong>regementets personal under<br />
övningen. En av de sensorer som lydde under<br />
ISTAR-kompaniet var artillerilokaliseringsradarn.<br />
Övningen genomfördes den 6-24 mars i<br />
området runt Narvik i Nordnorge. Cold<br />
Response är den högst prioriterade övningen<br />
i norska försvarsmaktens övningsprogram<br />
för 2006 och förutom norska förband deltog<br />
förband från tio andra nationer.<br />
Det svenska deltagande var det största när<br />
det gäller antalet värnpliktiga hittills under<br />
en internationell övning på utländskt territorium.<br />
Att operera i områden som övningen<br />
genomförs i under vinterförhåll-<br />
18<br />
Mats Carlsson är informatör<br />
vid I 19 i Boden.<br />
Artradar viktig del av ISTAR<br />
under Cold Response<br />
anden är en stor utmaning som ställer stora<br />
krav på både landstyrkor, flyg och marina<br />
förband. Ett av syftena med Cold Response<br />
var att göra styrkorna ännu bättre rustade<br />
för att kunna hantera militära uppdrag i<br />
denna typ av krävande omgivningar.<br />
Operativ rörlighet<br />
De som deltog övades bland annat i att bli<br />
bättre på operativ rörlighet och samarbete<br />
med andra länders förband i ett fredbevarande<br />
scenario.<br />
Övervakning, patrullering, uppsättning av<br />
vägspärrar, kontroll av fordon, kontroll av<br />
luftrummet, minröjning, evakuering av civila,<br />
och hantering av upplopp är exempel<br />
på några av övningsmomenten.<br />
<strong>Artilleri</strong>lokaliseringsradarn har visat sig vara<br />
ett mycket tillförlitligt system där andra system<br />
har inte riktigt lyckats avseende granatkastareld.
<strong>Artilleri</strong>lokaliseringsradarns förmåga att<br />
dessutom kunna meddela de beräknade<br />
nedslagspositionerna för en eller flera inkommande<br />
projektiler ökar möjligheterna<br />
att inta skydd för det egna förbandet.<br />
Under Cold Response har framförallt<br />
alarmeringsfunktioner till egna förband<br />
övats.<br />
”Vi har fått en bra<br />
möjlighet att<br />
marknadsföra våra<br />
förmågor under<br />
Cold Response”,<br />
säger Mats<br />
Rostadius.<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
Gruppchefen Malin<br />
Scharfenberg Kahlke<br />
följer fiendens artilleri<br />
inne i <strong>Artilleri</strong>radarvagnen.<br />
Foton: Roger Larsson<br />
– Med radarn har vi möjligheter att upptäcka<br />
fientligt artilleri redan fem sekunder<br />
efter att granaterna har avlossats. På det<br />
sättet kan vi hinna varna egna enheter så<br />
att de hinner ta skydd, berättar Malin<br />
Scharfenberg Kahlke, radargruppchef.<br />
Bland de utländska förband hade Storbri-<br />
19
Cold Response<br />
tannien det största bidraget med sin 3000<br />
man starka 3. kommandobrigad, som avslutade<br />
sin vinterträning i Norge med att<br />
genomföra Cold Response. Frankrike deltog<br />
med en alpjägarbataljon på 800 soldater.<br />
Lärorikt<br />
Personalen från <strong>Artilleri</strong>regementet tar med<br />
sig många erfarenheter hem om hur man<br />
hanterar den typ av miljö som finns i ett<br />
kuperat land som Norge. Landskapet påminner<br />
i många stycken de missionsom-<br />
TTÖ<br />
Daniel Johansson,<br />
Robert Andersson<br />
Vid skjutningar med haubits 77B har det<br />
visat sig att eldrörets egenskaper förändras<br />
beroende på vilken laddning som skjutits<br />
innan samt hur länge det varit i skjutvila.<br />
En minskning av V 0 uppstår vid första skottet<br />
då eldröret har varit i skjutvila en längre<br />
stund. Detta fenomen kallas, ej vetenskapligt,<br />
för kallt eldrör. Det har även visat sig<br />
20<br />
Kaptenerna Daniel Johansson<br />
och Robert Andersson<br />
var 2004 – 2005 studerande<br />
vid Taktiska Programmet<br />
vid <strong>Artilleri</strong>ets<br />
Stridsskola och tillhörde då<br />
Norrlands <strong>Artilleri</strong>bataljon.<br />
råden som den svenska utlandsstyrkan har<br />
och kommer att få uppgifter i.<br />
-Otroligt lärorikt att få vara med om det<br />
här, det ställer helt andra krav på oss med<br />
den här typen av terräng, säger Andreas<br />
Nilsson, radaroperatör.<br />
– Att vi dessutom är med och syns i ISTARkonceptet<br />
är mycket viktigt för framtida<br />
uppgifter, framförallt för den kommande<br />
stridsgruppen som ska sättas upp i Norden,<br />
avslutar Andreas Nilsson.<br />
Skjutning med kallt och strävt eldrör<br />
att byte av laddning från en lägre till en högre<br />
laddning minskar utgångshastigheten vid<br />
första skottet och detta fenomen kallas, ej<br />
vetenskapligt, för strävt eldrör.<br />
Uppgiften<br />
Uppgiften var att genomföra en försöksskjutning<br />
där värden tas fram på hur
mycket utgångshastigheten varierar mellan:<br />
Kallt eldrör, kallt och strävt eldrör samt<br />
strävt eldrör jämfört med varmt eldrör.<br />
Uppgiftens innebörd<br />
Det höga kraven avseende precision och<br />
verkan hos framtidens långräckviddiga<br />
bekämpningssystem får till följd att alla<br />
osäkerhetsfaktorer och inflytelser måste<br />
kunna identifieras och korrigeras för att erhålla<br />
verkanseld i första eldöppnandet.<br />
Om vi genom dessa försök identifierar de<br />
förändringar i V 0 som uppkommer vid laddningsbyte,<br />
kan dessa värden vara en parameter<br />
i framtagandet av en ny ballistikräknare.<br />
Detta för att exempelvis erhålla god<br />
precision och verkan vid MRSI 1 -skjutningar.<br />
1 Multiple Rounds Simultanious Impact<br />
Bilden nedan visar byte från laddning 4 till<br />
laddning 9 där strävt eldrör kunde konstateras.<br />
Första skottet går ca 8m/s saktare än de<br />
övriga två i serien vilket innebär en längdspridning<br />
på ca 320-350m.<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
Genomförande<br />
Försöket genomfördes under helgen vecka<br />
511 på Älvdalens skjutfält med en haubits<br />
77 B. Under förberedelserna vägdes granaterna<br />
med 10 grams noggrannhet. Pjäsen<br />
bemannades av elever ur YOP 3-4 och för<br />
inmätning av nedslag utnyttjades lärare ur<br />
ArtSS. Skjutningen genomfördes som treskottsserier<br />
med byte till högre respektive<br />
lägre laddning mellan serierna. För att verifiera<br />
varje laddningskombination eftersträvades<br />
att skjuta tre serier i varje kombination.<br />
Sista dagen genomfördes två femskottsserier<br />
MRSI.<br />
Samtliga granaters nedslag inmättes från säkert<br />
lägesbestämda observationsplatser. Värdena<br />
från dessa platser användes för att kontrollera<br />
tillförlitligheten av V 0 -resultaten.<br />
Bilden nedan visar byte från laddning 8 till<br />
laddning 9. Där uppstår ett glatt eldrör vilket<br />
innebär att det första skottet har högre utgångshastighet<br />
än de övriga. Det var den enda<br />
laddningskombinationen där detta påvisades.<br />
Första skottet går mellan 3,4 till 6,5m/s<br />
fortare än de övriga två i serien vilket innebär<br />
en längdspridning på ca 120-280 m.<br />
21
TTÖ<br />
De erhållna V 0 värdena som vi fick under<br />
skjutning jämfördes med beräknat V 0 för<br />
aktuell granatvikt och kruttemperatur och<br />
utifrån detta beräknades ett D V 0 för varje<br />
skott. Detta lades sedan in i Facit – SKER<br />
Version 2.2.7 beta, för att fastställa längdspridningen<br />
mellan de tre skotten. Normerat<br />
väder användes för att avgränsa bort vädrets<br />
inverkan på granaten.<br />
Där orimliga värden från V 0 -radarn erhölls,<br />
användes inmätta värden från observationsplats<br />
för att identifiera eventuell längdspridning.<br />
Resultaten som erhölls lades in i<br />
en grafisk tabell för att lättare kunna identifiera<br />
strävt och kallt eldrör.<br />
Slutsatser<br />
De flesta av laddningskombinationerna påvisar<br />
en tendens till strävt eldrör vid första<br />
skottet. Vid byte mellan låga laddningar<br />
inom 4 till 7, påvisas en mycket liten spridning.<br />
Däremot vid byte från låg till hög laddning,<br />
exempelvis från laddning 4 till laddning<br />
9, blir spridningen betydligt större.<br />
Vid laddningsbyte från laddning 8 till laddning<br />
9 påvisas glatt eldrör vid första skottet.<br />
Även denna laddningskombination bör korrigeras.<br />
Bilden till höger visar<br />
det olika laddningskombinationerna<br />
som<br />
skjutits samt vilken<br />
tendens varje kombination<br />
har och om<br />
längdspridning var<br />
över eller under 50 m<br />
inom serien.<br />
22<br />
Vid skjutning med laddning 8 när eldröret<br />
varit i skjutvila påvisas ett kallt eldrör. När<br />
skjutning genomfördes med kallt eldrör och<br />
laddning 6 kunde dock inget fenomen påvisas.<br />
MRSI skjutningarna påvisar små skillnader<br />
i spridning mellan skotten utifrån de serier<br />
som skjutits med laddning 4 till 7.<br />
Från de skjutna laddningskombinationerna<br />
är det framförallt vid byte till laddning 8<br />
och laddning 9 som korrektioner behövs för<br />
att uppnå träff i första skottet.<br />
Framtida ballistikräknaren måste ha inprogrammerade<br />
erfarenhetsvärden från skjutningar<br />
med alla laddningskombinationer för<br />
att kunna korrigera riktelementen med hänsyn<br />
taget till eldrörets förutsättningar. Den<br />
bör också kontinuerligt lagra V 0 för att<br />
kunna ändra korrektionerna allteftersom<br />
eldrörets egenskaper förändras.<br />
Dessa två funktioner är en framgångsfaktor<br />
om artilleriet i framtiden ska kunna genomföra<br />
MRSI-skjutningar samt erhålla rättliggande<br />
eld även vid stora laddningsbyten.
Stefan Bratt<br />
Försvarsmaktens första intelligenta granat,<br />
granatkastarprojektilen Strix faller snart för<br />
åldersstrecket. Likaså pv-robotsystemet,<br />
robot 55 (TOW). Lösningen för att ersätta<br />
båda dessa system till ett nytt system har<br />
Nordens enda tillverkare av missilsystem,<br />
Saab Bofors Dynamics (SBD) och projektet<br />
har döpts till ECOM (European Common<br />
Missile), då behovet av ersättningssystem<br />
finns i hela Europa.<br />
Ecomprojektet inleddes 2001 på<br />
eget initiativ av SBD.<br />
– Vi såg naturligtvis framför oss en framtid<br />
där volymerna i samband med anskaffning<br />
av nya system som minskar radikalt samtidigt<br />
som vi visste att behovet finns för att<br />
ersätta TOW och Strix inte bara i Sverige<br />
utan i en rad andra europeiska länder, berättar<br />
Christer Regebro, teknisk marknadsförare<br />
inom SBD. Den gemensamma<br />
nämnaren för ersättningen blev alltså Ecom.<br />
Strix faller inom sju-åtta år för ålderstrecket<br />
och behovet att hitta ett precisionsvapen<br />
med lång räckvidd har fastställts tydligt av<br />
bland annat <strong>Artilleri</strong>demonstratorstudien.<br />
– En av finesserna med Ecom är att roboten<br />
kan nyttjas för både direkt och indirekt bekämpning.<br />
Med en turbojetvariant kan vi<br />
till och med nå en räckvidd på 150 kilometer.<br />
Ecom är dock optimerad för att verka<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
ECOM – robotsystemet som kan ersätta<br />
både TOW och Strix<br />
indirekt på ett avstånd mellan 8 till cirka 50<br />
kilometer. De exakta talen kan jag inte avslöja,<br />
säger Regebro.TOW kan idag nyttjas<br />
för direkt bekämpning på ett maximalt avstånd<br />
av 3,2 kilometer.<br />
– Vi behöver inte gå över åtta kilometer eftersom<br />
du som skytt inte ser längre än denna<br />
sträcka. Inte ens en attackhelikopter skulle<br />
kunna utnyttja Ecom för direkt bekämpning<br />
på ett längre avstånd än åtta kilometer, hävdar<br />
Regebro.<br />
Låg vikt<br />
En egenskap som Christer Regebro och<br />
hans kollegor inom SBD gärna poängterar<br />
extra är Ecom-robotens förhållandevis<br />
mycket låga vikt i förhållande till prestanda.<br />
– Vi har idag en vikt för hela roboten på<br />
27 kilo och då innehåller den tre olika<br />
stridsdelar. Det är kombinationen av<br />
ECOMs låga vikt men långa räckvidd och<br />
penetrationsförmåga som gör hela projektet<br />
unikt och världsledande i sin sektor,<br />
anser Christer Regebro.<br />
Utmaningen som SBD robotingenjörer har<br />
ställts inför är med andra ord att skapa en<br />
liten robot med hög andel stridsdel i<br />
kombination med en avancerad målsökningsfunktion.<br />
23
ECOM<br />
– Orsaken till den långa räckvidden är att<br />
roboten är byggd med en trekantig form,<br />
vilket i sin tur ger en mycket bra glidförmåga.<br />
En annan anledning till trekantsformen är<br />
en kraftig reduktion av radarmålarean. En<br />
artilleriradarenhet ska inte kunna upptäcka<br />
Ecom utanför ordinarie räckvidd från<br />
grupperingsplats.<br />
– Ska en artillerilokaliseringsradar hitta<br />
ECOM signatur innebär det också att Ecom<br />
i sig kan bekämpa sensorns gruppering. Det<br />
innebär att vi mer än halverat upptäcksavståndet<br />
för artilleriradarenheter. Ecom kan<br />
också programmeras för att träffa sitt mål i<br />
olika attityder och vinklar.<br />
24<br />
– Det upplever vi som betydelsefullt eftersom<br />
målet i sig kan försöka att skydda sin<br />
gruppering genom att till exempel ha en<br />
skola eller en kyrka som skydd. Därför är<br />
det viktigt att Ecom kan bekämpa mål i en<br />
rad olika attityder, vilket innebär att såväl<br />
roll-, dyk- och inflygningsvinkel kan väljas<br />
av missilen i själva träffögonblicket. Verkan<br />
kan också väljas bort i en viss vektor,<br />
vilket innebär att vi undviker att träffa andra<br />
objekt än det som vi vill träffa.<br />
Fyra moder i målsökaren<br />
ECOM målsökare har fyra olika moder:<br />
• Semiaktiv lasermålsökare (målet belyses<br />
av soldat med laserpekutrustning).<br />
• Bildkorrelation. UAV eller eldledare<br />
skickar tillbaka en markerad bild av må-
lets träffpunkt. Något som kan göras före<br />
Ecom avfyras eller efter avfyrning i banan<br />
– Eldledaren vill inte träffa stridsvagnen utan<br />
raketartilleripjäsen som står precis bakom<br />
stridsvagnen. Oavsett om rakartpjäsen flyttar<br />
sig kommer Ecom att låsa på rakart<br />
istället för stridsvagnen.<br />
• Sökning av lagrade målbilder. Söker efter<br />
signatur, värme och bild som motsvarar<br />
det inprogrammerade målobjektet. Hittar<br />
ingen stridsvagn, söker efter stridsfordon.<br />
Hittar inget stridsfordon, söker<br />
efter annat fordon.<br />
• Koordinat-målsökning. Luftbrisad (flyger<br />
in mot målet och detonerar på angiven<br />
koordinat).<br />
Ecom är utrustad med ett<br />
tröghetsnavigeringssystem<br />
– En vinst med ett tröghetsnavigeringssystem<br />
är att Ecom kan avfyras från till exempel<br />
ett garage eller en ladugård vars öppning<br />
är mer än fyrtiofem grader från målet.<br />
Efter avfyrningen korrigeras ECOM<br />
riktning med tröghetsnavigeringen eftersom<br />
den letar sig fram till målet med hjälp<br />
av angivna koordinater. Dessutom är<br />
utskjutningstrycket så lågt att Ecom-robotar<br />
kan avfyras från i princip slutna rum.<br />
Det räcker med att till exempel<br />
garagedörrarna öppnas ett kort ögonblick<br />
för själva avfyrningen.<br />
Huvudplattformen för Ecom är SEP<br />
– Avsikten är att varje SEP som utrustas med<br />
Ecom ska ha 15 robotar med MRSI-kapacitet<br />
(Multiple Launch-Simultaneous<br />
Impact). Samtliga robotar kan skjutas iväg<br />
inom 15 sekunder och eldkraften av en<br />
MRSI-insats blir mycket kraftig. Även i<br />
direktmoden kan flera mål mätas in samti-<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
digt och en samtidig bekämpning av upp<br />
till 15 fordon ske, vilket ökar ECOMfordonets<br />
eldkraft och överlevnadsförmåga.<br />
När det gäller bekämpning av terroristfordon<br />
har SBD valt att lösa insatstypen på<br />
två sätt – antingen via tryckverkan eller<br />
tryckverkan i kombination med bildkorrelation<br />
som riktas mot förarhytten av<br />
ett misstänkt fordon.<br />
– Vi kan se till att inte träffa den del av fordonet<br />
som bär på robotar eller andra vapentyper<br />
om en detonation skulle utgöra ett hot<br />
mot en eventuell civilbefolkning, förklarar<br />
Christer Regebro.<br />
Världsbäst?<br />
Stridsdelspaketet som Ecom ska utrustas<br />
med, tror Christer Regebro i förhållande till<br />
vikten (9 kilo) är den mest avancerade som<br />
någonsin konstruerats för ett liknande robotsystem.<br />
– Bedömningen gör jag med tanke på att<br />
stridsdelspaketet består av tre delar. En pansarbrytande<br />
del med förpenetrationsförmåga<br />
(kaliberstort hål). Resterande två stridsdelar<br />
25
ECOM<br />
går igenom den första stridsdelens penetration.<br />
Den andra delen är en RSV-laddning<br />
med över 1 200 millimeters pansarbrytande<br />
verkan. Dessa två stridsdelar tillsammans slår<br />
allt som finns i stridsvagnars pansarskydd,<br />
hävdar Christer Regebro.<br />
Den tredje stridsdelen är en termobarisk<br />
laddning, som har ett lager kulor på halvvarv<br />
vilket innebär en tryckverkan på mer<br />
än två bar inne i ett rum med en volym på<br />
100 kubikmeter. Splitterverkan kan också<br />
riktas mot ett mål eller från ett känsligt<br />
område genom att välja inflygningsriktning,<br />
dykvinkel och rollvinkel vid anslag<br />
eller luftbrisad. Enbart tryckverkan erhålles<br />
genom att vända splittersektorn rakt upp.<br />
Förhoppningen är att en prototyp ska vara<br />
realiserad 2011 i form av ett samarbetet<br />
mellan Sverige och flera andra europeiska<br />
länder. Ett arbete med att få till stånd en<br />
gemensam kravharmonisering mellan<br />
Sverige, Storbritannien och Frankrike med<br />
sikte på 2012 har inletts.<br />
26<br />
– Industriellt har vi en bit att<br />
vandra ännu eftersom SBD,<br />
som i ett europeiskt perspektiv<br />
är ett tämligen litet företag,<br />
har ett koncept som är<br />
mycket attraktivt för flera<br />
länder, men det är naturligtvis<br />
en black om foten för<br />
några av våra konkurrenter<br />
att vi har tagit fram detta<br />
koncept med vår förhållandevis lilla systemförmåga,<br />
konstaterar Christer Regebro.Det<br />
finns dock en överenskommelse mellan den<br />
stora europeiska giganten MBDA 1 och SBD<br />
om att genomföra ett samarbete om Ecom<br />
väljs som nytt, europeiskt missilsystem. –Vi<br />
har börjat diskutera innehållet i denna överenskommelse<br />
och måste komma till ett gemensamt<br />
beslut inom något år.<br />
Från Försvarsmakten har SBD erhållit finansiering<br />
till vissa delstudier av Ecom. Diskussioner<br />
pågår med ytterligare en större, europeisk<br />
nation om finansiering till fortsatt utveckling.<br />
Faktaruta:<br />
Räckvidd: Från 100 meter till 50 km. Armerad<br />
före 100 meter flykt från utskjutning. Krav för<br />
att kunna verka i SIB-miljö.<br />
Vikt: 27 kilo<br />
Längd: 1,5 meterStridsdelsvikt: 9 kilo (fördelat<br />
på tre stridsdelar)
Björn Edström<br />
Björn Edström är ledamot av Bofors<br />
<strong>Luftvärn</strong>sförenings styrelse och verksam inom<br />
Bae Systems utvecklingsenhet i Karlskoga.<br />
Somrig utflykt för<br />
Bofors <strong>Luftvärn</strong>sförening<br />
Varje år arrangerar Bofors <strong>Luftvärn</strong>sförening<br />
vars historia dateras tillbaka till<br />
brinnande världskrig, en sommarutflykt.<br />
I år var det söndagen den 11 juni som tjugo<br />
herrar och några damer äntrade bussen för<br />
vidare färd mot Filipstad och det unika<br />
museet, Krigsflygfält 16 vid Brattforsheden,<br />
väster om Filipstad.<br />
Redan så här tidigt under den långa och<br />
varma sommaren visade sig vädrets makter<br />
ha vakna på sin bästa sida. En strålande<br />
sol mötte bussen när första stoppet gjordes<br />
inne i Filipstad. En titt på bygdens store<br />
son, uppfinnare John Ericssons pampiga<br />
gravmonument vid Filipstads nya kyrkogård<br />
stod på schemat.<br />
John Ericsson som förutom att han låg<br />
bakom ett flertal viktiga uppfinningar,<br />
gjorde sig ett namn i USA som hjärnan<br />
bakom konstruktionen av fartygstypen<br />
monitor. Fartygstypen bidrog starkt till<br />
Nordstaternas seger i det amerikanska in-<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
bördeskriget i mitten av 1800-talet. John<br />
Ericssons önskan var att bli begravd i<br />
Sverige och efter hans död 1889 så skedde<br />
detta efter att kistan först transporterats till<br />
Sverige på den amerikanska pansarkryssaren<br />
Baltimore.<br />
I närheten av hans grav ligger Kanonudden<br />
och där finns de två 15 tums kanoner uppställda<br />
som John Ericsson en gång skänkte<br />
till svenska flottan för att bestycka svenska<br />
monitorer. De ställdes på denna plats år<br />
1900 efter att ha tjänat ut i flottan.<br />
27
Sommarutflykt<br />
Efter färd till Brattforsheden<br />
förevisades<br />
Krigsflygfält 16 som<br />
togs i bruk 1940 i samband<br />
med det tyska angreppet<br />
på Norge. Tanken<br />
bakom krigsflygfälten<br />
var att fredsförläggningarna<br />
var ett<br />
av fiendens främsta<br />
mål. Vid krigsutbrottet<br />
skulle flygvapnet flytta<br />
ut förbanden till undangömda<br />
baser. Under<br />
krigsåren fanns<br />
upp till ett 70-tal flygplan<br />
stationerade på Brattforsheden.<br />
Bofors <strong>Luftvärn</strong>sförening bildades två år<br />
innan krigsflygfält 16 sattes upp. Grundare<br />
var kapten Bertil Boström som tog sig an<br />
att genomföra föreningens första uppgift<br />
att ”...verka för frivillig utbildning av befäl<br />
till ortens luftvärn och luftbevakning”.<br />
Boforsområdet hade i dessa orostider behov<br />
av luftvärnsskydd. AB Bofors hade<br />
kanoner och ammunition men inte tillgång<br />
till pjässervis. Landstormsförband avsedda<br />
för utbildning av frivilligt befäl för<br />
infanteriet fanns däremot tillgängliga i området.<br />
Detta var bakgrunden till att Bofors<br />
<strong>Luftvärn</strong>sförening bildades.<br />
Den första kursen startade i Bofors hösten<br />
1937. Då andra världskriget bröt ut och<br />
mobiliseringsorder gavs vid Bofors <strong>Luftvärn</strong><br />
den 2 september 1939, kunde de då planerade<br />
och utbildade luftvärnsförbanden<br />
organiseras under befäl av Bofors<br />
<strong>Luftvärn</strong>sförenings medlemmar, som ett resultat<br />
av en framgångsrik kursverksamhet.<br />
28<br />
Dan Borgström taxar efter att ha landat på<br />
Brattforsheden med sitt Bücker 131<br />
Jungmann flygplan. Foto: Björn Edström<br />
Enda i ursprungligt skick<br />
Fält 16 är det enda krigsflygfält i ursprungligt<br />
skick från andra världskriget som finns<br />
kvar i landet. På Brattforsheden är delar av<br />
miljön i det närmaste orörd sedan 1940talet.<br />
Här finns värn, hangar och byggnader<br />
bevarade. En del av byggnaderna innehåller<br />
originalinredning från krigsåren och<br />
Brattforsheden är sedan 2003 kulturreservat.<br />
Under entusiastisk ledning av eldsjälen Jan-<br />
Erik Clerkestam fick vi ta del av Brattforshedens<br />
historia, höra om det pågående<br />
restaureringsarbetet, göra en rundvandring<br />
på fältet och bese de museala samlingarna.<br />
En annan eldsjäl vid Brattforsheden är<br />
Halvar Leander och han berättade om<br />
Brattforshedens särpräglade geologi och<br />
natur som är ett mycket välbevarat exem-
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
Jan-Erik Clerkestam förevisar en Bofors 40 mm luftvärnskanon placerad vid sidan av<br />
krigsflygfältet i Brattforsheden. Foto: Fredrik Sundmar<br />
pel på isälvsavlagring. Det unika är att exempelvis<br />
det lättillgängliga gruset undgått<br />
att bli bortschaktat som skett på så många<br />
andra håll med liknande naturbetingelser.<br />
Brattforsheden är idag ett naturreservat.<br />
Se tidstypisk flygplan<br />
Vädret var på besökarna sida den här dagen,<br />
vilket tillät att Dan Borgström kunde<br />
komma flygande från Karlskoga och landa<br />
på Brattforsheden med sin 1930-talsflygmaskin,<br />
Bücker 131 Jungmann. Vi fick<br />
på nära håll se och höra ett för krigsåren<br />
tidstypisk flygplan.<br />
Bücker 131 Jungmann var Luftwaffes<br />
standardskolflygplan. Flygplanet kom att<br />
tillverkas och användas i många länder, totalt<br />
tillverkades ungefär 5000 st. Dan Borgströms<br />
flygplan är tillverkat i Polen efter<br />
originalritningar år 1995 och flygplanet är<br />
tillåtet för avancerad flygning och segelflygbogsering.<br />
Bücker 131Jungmann är ett<br />
tvåsitsigt biplan av traditionell konstruktion<br />
med svetsad stålrörskropp, formlister<br />
av trä, trävingar med dubbla balkar och<br />
dukklädsel.<br />
Efter att ha intagit en välförtjänt lunch på<br />
närbelägna sommarserveringen i Mangenbaden<br />
ställdes kosan åter mot Karlskoga.<br />
29
Stefan Bratt<br />
Proposition om REMO av haubits 77:<br />
Remo av 77-systemet villkorat mot samarbete med<br />
nordiska länder<br />
“Sammantaget delar regeringen Försvarsmaktens<br />
mening att egenutveckling och<br />
anskaffning av REMO av Haubits 77B är<br />
det mest kostnadseffektiva alternativet att<br />
bibehålla en förmåga inom artillerifunktionen<br />
som kan nyttjas både nationellt<br />
och internationellt i framtiden. Projektet<br />
bör dock omprövas om inte ett utländskt<br />
utvecklingssamarbete kommer till stånd.“<br />
Följande rader står att läsa i Försvarsdepartementets<br />
proposition om remo av haub 77systemet.<br />
En långbänk som nu äntligen har<br />
kommit i mål.<br />
Initialt har försvarsdepartementet beställt<br />
anskaffning av ungefär 24 pjäser som ska<br />
utgöra beväpning för de två artilleribataljoner<br />
som <strong>Artilleri</strong>regementet kommer att<br />
sätta upp som förband till insatsförsvaret.<br />
30<br />
Försvarsmaktens bedömning av behovet av<br />
pjäsenheter är rimligt anser regeringen och<br />
konstaterar att det slutliga behovet av antalet<br />
pjäsenheter beror av ”vilken avvägning<br />
som kan tillskapas mellan antal pjäsenheter,<br />
logistiklösning, utbildning.”<br />
Försvarsutskottet å sin sida konstaterar i sitt<br />
betänkande att kostnaden per pjäs (hemlig<br />
uppgift) är mycket hög. Archeranskaffningen<br />
utgör därmed ett av det mest kostnadskrävande<br />
utvecklings- och anskaffningsprojekten<br />
under innevarande år.<br />
Kostnadsberäkningarna som projektet baseras<br />
på utgår ifrån att Sverige har en samarbetspartner<br />
som delar kostnaderna för utvecklingen.<br />
Regeringen kommer ”aktivt att<br />
söka för att finna samarbetspartner att dela<br />
utvecklingskostnader med och minska serie-
anskaffningskostnader, i syfte att kunna realisera<br />
den eftersträvade operativa effekten<br />
baserad på tillgängliga resurser. Om någon<br />
samarbetspartner inte ansluter kan regeringen<br />
komma att ompröva genomförandet<br />
av projektet.”<br />
Om projektets totalkostnad ökar p g a att<br />
ingen samarbetspartner ansluter, och regeringen<br />
fortfarande vill genomföra projektet,<br />
kommer regeringen att återkomma till riksdagen.<br />
Framför allt fokuserar regeringen på<br />
de nordiska länderna i enlighet med regeringens<br />
materielförsörjningsstrategi.<br />
Inte realistiska<br />
Andra alternativ som Försvarsmakten studerat<br />
är inte realistiska, anser regeringen.<br />
Endast renovering (reno) av 77 B-systemet<br />
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
ger inga effekthöjande åtgärder och det absoluta<br />
kravet att kraftigt minska ljudtrycket<br />
samt förmågan till bekämpning av rörliga<br />
mål eller utnyttjandet av hela räckviddspotentialen<br />
hos modern artilleriammunition,<br />
uppfylls inte, enligt regeringen.<br />
En direktanskaffning av utländska pjässystem<br />
är inte heller vare sig kostnadseffektivt<br />
eller tillräckligt bra för de mål som ställs.<br />
Två artillerisystem har genomgått noggrannare<br />
granskning; tyska Panzer Haubitze<br />
2000 (Pzh 2000) samt brittiska AS90<br />
Braveheart. Driftskostnaderna för PzH 2000<br />
värderades samtidigt till minst fem gånger<br />
högre än driften för Archer.<br />
Om en remo av 77-systemet genomförs gör<br />
31
REMO<br />
regeringen bedömningen att Försvarsmaktens<br />
artillerifunktion i framtiden har möjligheterna<br />
att verka inom hela konfliktskalan.<br />
”Detta ger goda möjligheter att delta inom<br />
ramen för nationella såväl som internationella<br />
insatser”, motiverar regeringen sitt beslut.<br />
Bofors systemleverantör<br />
Remo av Haubits 77B sker med Bae Systems<br />
Bofors som huvudleverantör med system-<br />
32<br />
För Sveriges jägare<br />
sedan 1975.<br />
Nu levererar Aimpoint<br />
rödpunktsiktet CS<br />
till Försvarsmakten.<br />
ansvar. Leveransen beräknas inledas under<br />
2009 och medger att initial förmåga finns<br />
2011.<br />
”Remo av Haubits 77B utgör ett exempel<br />
där industrin kan ta ett komplett systemåtagande<br />
över hela livscykeln och därmed<br />
etablera och utveckla ett systemhusåtagande<br />
i enlighet med bland annat regeringens<br />
materielförsörjningsstrategi”, står att läsa i<br />
anskaffningsbeslutet.<br />
www.aimpoint.com • info@aimpoint.se<br />
M00342
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
<strong>Artilleri</strong>lokaliseringsradargrupp anmäld<br />
till FN och till Partnerskap för fred<br />
En artillerilokaliseringsradargrupp samt en<br />
luftvärnspluton är de enheter inom artilleriet<br />
och luftvärnet som regeringen beslutat att<br />
anmälan för fredsfrämjande operationer till<br />
FN:s styrkeregister.<br />
Inom FN finns ett styrkeregister benämnt<br />
UN Standby Arrangement System<br />
(UNSAS). Det innehåller militära, polisiära<br />
och civila komponenter från huvuddelen av<br />
FN:s medlemsländer.<br />
Sverige har sedan tidigare anmält resurser<br />
till detta register, och regeringens beslut<br />
som fattades den 29 juni i år innebär att<br />
tidigare anmälningar uppdateras. Om<br />
Sverige slutligen ska ställa militära förband<br />
till förfogande vid en insats avgörs alltid av<br />
Sveriges regering eller riksdag.<br />
Alla anmälda förband och förmågor ryms<br />
inom befintliga budgetramar, och sammanfaller<br />
med de förband som regeringen anmälde<br />
till EU:s styrkeregister 23 mars, 2006.<br />
Några exempel på förband som anmälts: två<br />
mekaniserade bataljoner, mekaniserat kompani<br />
från 2007-01-01, artillerilokaliseringsradargrupp,<br />
stridsvagnskompani med<br />
transportpluton från 2008-01-01, luftvärnspluton<br />
från 2008-01-01, korvettförband,<br />
signalspaningsflygplan S 102B (basering i<br />
Sverige) samt flygbasförband från 2007-01-<br />
01.<br />
33
<strong>Artilleri</strong>klubben<br />
34<br />
<strong>Artilleri</strong>klubben<br />
genomför under hösten<br />
möten i Halmstad och Boden<br />
på temat Lufthotets nya dimension – möjliga systemlösningar<br />
för aktivt och passivt agerande<br />
För föredragningen svarar Robert Daunfeldt, Bae Systems Bofors AB<br />
Cheferna för <strong>Artilleri</strong>regementet och <strong>Luftvärn</strong>sregementet<br />
kommer att kalla sin personal.<br />
Övriga som önskar delta meddelar sekreteraren Lars Mörrby,<br />
som kommer att sända ut mer information om tid och plats för respektive möte.<br />
e-post lars morrby@mil.se<br />
Datum för mötet i Boden är den 7 december kl 15.00<br />
Alla klubbmedlemmar och andra intresserade är välkomna!<br />
Utnyttja detta tillfälle att bli informerade om och lämna synpunkter på<br />
ett aktuellt ämnesområde.
<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />
I detta nummer av <strong>Artilleri</strong>tidskrift har redaktionen<br />
beslutat sig för att införa ett nytt inslag<br />
TÄVLING – TÄVLING – TÄVLING<br />
Vi tror att bland våra medlemmar och läsare finns det många som har goda<br />
matematiska och därmed artilleristiska kunskaper och tänker därför med jämna<br />
mellanrum ge er en liten tankenöt att lösa. Ett antal priser som skänkts av föreningen<br />
närstående företag som Saab, Bae Systems Bofors med flera kommer att<br />
delas ut till några av dem som skickar in rätt lösning till följande adress:<br />
<strong>Artilleri</strong>tidskrift<br />
c/o Stefan Bratt<br />
Lokförargränd 12<br />
775 51 Krylbo<br />
Märkt kuvertet med: Tävling AT 2<br />
Vi vill ha ditt förslag på rätt svar senast den 31 oktober<br />
Luftmotståndets inverkan på projektilbanan. Skjutavståndet (S) i ett lufttomt<br />
rum, det vill säga, utan inverkan av luftmotståndet, kan beräknas med följande<br />
matematiska uttryck:<br />
S = V 02 /g ∑ sin(2∑E), där V 0 = mynningshastigheten och E = elevationen.<br />
För projektiler som avfyras i ett lufttomt rum med 660 m/s mynningshastighet vid<br />
45∫ elevation blir skjutavståndet således S = 6602/9.81∑ sin (2∑45∫) ~ 44404 m.<br />
I ett verkligt skjutfall när projektilen skjuts i ett lufthav så bromsas den upp<br />
genom att den måste tränga undan de luftpartiklar som den möter under sin<br />
flygbana. Storleken på denna uppbromsning beror dels på projektilens rörelse<br />
(hastighet), dess yttre form (tvärsnittsarea-fördelning och yta), de atmosfäriska<br />
förhållandena (tryck och temperatur) samt projektilvikten.<br />
Hur mycket kommer det verkliga skjutavståndet med hänsyn till<br />
luftmotståndets inverkan att reduceras, med 20, 40, eller 60 procent?<br />
35
<strong>Artilleri</strong>klubben<br />
<strong>Artilleri</strong>-Tidskrift<br />
Tidskrift för <strong>Artilleri</strong>et och <strong>Luftvärn</strong>et •<br />
Utgiven av <strong>Artilleri</strong>klubben<br />
<strong>Artilleri</strong>klubbens medlemmar erhåller<br />
<strong>Artilleri</strong>-Tidskrift utan kostnad.<br />
Redaktör, ansvarig utgivare:<br />
Stefan Bratt, Lokförargränd 12,<br />
775 51 Krylbo, tel 0226-12 109,<br />
E-post: stefanbratt@tele2.se<br />
Biträdande redaktör:<br />
Överstelöjtnant Lennart Gustafsson,<br />
Gulsippevägen 8, 589 35 LINKÖPING,<br />
tel 013-15 43 12<br />
E-post: lengus44@telia.com<br />
Annonsansvarig:<br />
Överstelöjtnant Stellan Jansson, Kullstigen 15,<br />
681 51 Kristinehamn, tel 0550-16 486<br />
E-post: anita.sj@tele2.se<br />
<strong>Artilleri</strong>klubben<br />
Adress:<br />
c/o Övlt Bo Arvidsson<br />
Bjurtjärnsgatan 7<br />
681 33 KRISTINEHAMN<br />
Ordförande:<br />
Överste Torbjörn Larsson,<br />
Bodens garnison<br />
<strong>Artilleri</strong>regementet<br />
Box 9113<br />
961 19 BODEN<br />
Tel: 0921–34 80 00<br />
Sekreterare<br />
Överstelöjtnant Lars Mörrby,<br />
Högkvarteret<br />
107 85 STOCKHOLM<br />
Tel: 08–788 75 00<br />
Medlemsavgifter:<br />
Årsavgift 125 kr<br />
Ständigt medlemskap 1 000 kr<br />
Medlemsavgifter betalas till<br />
<strong>Artilleri</strong>klubbens postgiro 5 47 31–5<br />
36<br />
Ekonomichef både i klubben och tidskriften:<br />
Överstelöjtnant Bo Arvidsson,<br />
Bjurtjärnsgatan 7,<br />
681 33 KRISTINEHAMN<br />
Tel/fax: 0550–141 71,<br />
E-post: bo.i.arvidsson@telia.com<br />
Redaktionskommitté:<br />
Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef<br />
samt representanter för <strong>Artilleri</strong>regementet<br />
och <strong>Luftvärn</strong>sregementet.<br />
Redaktionsadress:<br />
Post adresseras till redaktören enligt ovan,<br />
i ekonomi- och prenumerationsärenden till<br />
ekonomichefen enligt ovan.<br />
©2006 <strong>Artilleri</strong>-Tidskrift<br />
Utdrag ur tidskriften får göras med angivande<br />
av källa.<br />
<strong>Artilleri</strong>-Tidskrift<br />
bankgiro 833-4278<br />
Prenumerationspriser:<br />
Inom Europa 180 kr per år<br />
Utom Europa 240 kr per år<br />
Lösnummerpriser:<br />
Enkelnummer 70 kr<br />
vid köp av minst 10 ex 50 kr<br />
Dubbel-/Temanummer 90 kr<br />
vid köp av minst 10 ex 70 kr<br />
ROLF TRYCKERI AB, SKÖVDE 2006
MÖRKERKAPACITET FÖR RBS 70 MED<br />
3:E GENERATIONS IR<br />
Under 2004 sker kvalificering och<br />
första leveranser av ett nytt<br />
mörkersikte, BORC, till RBS 70<br />
för Finland och Australien. BORC är<br />
baserad på samma svenska IR-detektor<br />
som IR-sikte BIRC till RBS 56 BILL och<br />
IR-kamera FTI till det nya<br />
eldledningsinstrumentet. BORC hängs på det<br />
befintliga dagsiktet och ger skytten en IR-bild i det ordinarie okularet, därmed möjliggörande<br />
att RBS 70 även kan användas nattetid med bibehållna prestanda. Den nya teknologin gör att<br />
BORC blir mindre och med endast halva vikten mot dess föregångare. För mer information,<br />
kontakta oss på nedanstående adress<br />
FLIR Systems AB är ett företag med rötter i Celsius/Saab och Agema med mångårig erfarenhet av<br />
IR-kameror för militära och civila tillämpningar. Vi är en del av FLIR Systems Inc. som är ett<br />
världsledande företag inom IR-området med verksamhet inom termografi, övervakning,<br />
helikoptermonterad spanings- utrustning och nu även militära IR-sikten.<br />
FLIR Systems AB, Imaging Sweden<br />
Box 3 / Rinkebyvägen 19<br />
SE-182 11 DANDERYD<br />
Tfn: +46 (0)8 753 25 00<br />
Fax: +46 (0)8 731 05 30<br />
e-mail: anders.gm.dahlberg@flir.se<br />
www.flir.com
The Archer Artillery System 08<br />
MINDS UNITED - MILES AHEAD<br />
www.baesystems.se<br />
Posttidning B<br />
<strong>Artilleri</strong>-Tidskrift, c/o Bo Arvidsson<br />
Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN<br />
The Archer Artillery System 08 is a 155 mm artillery system, which is designed<br />
to support the modern NATO and European Union’s Battle Groups. The system<br />
is currently undergoing field testing and evaluation by both the Swedish and<br />
Danish Armies. The system consists of: The 155 mm FH 77 BW L52 self-propelled<br />
howitzer, a conventional IM family of ammunition, an intelligent family of<br />
ammunition, a C4I-system and an ILS package.<br />
The range with today’s ballistic ammunition is 40 km and 60 km with the high<br />
precision ammunition M982 Excalibur. The system holds 40 complete rounds<br />
on board, of which 20 are in fully automated magazines and can be launched<br />
in 2½ minutes. The gun computer includes ballistic computations which makes<br />
the gun fully autonomous. The 3-4 men crew is deployed in an armoured crew<br />
cabin in all combat modes.The gun travels on road up to 70 km/h and can be<br />
air transported. By using a standard commercial hauler chassis as the carrier<br />
for the weapon system a very low life cycle cost is achieved.