28.07.2013 Views

Artilleri & Luftvärn

Artilleri & Luftvärn

Artilleri & Luftvärn

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

<strong>Artilleri</strong>-Tidskrift<br />

Nr 2 • 2006


ISSN 004 – 3788<br />

Form och layout: Marie Thelander<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

<strong>Artilleri</strong>-Tidskrift<br />

Tidskrift för artilleriet och luftvärnet<br />

Häfte 2 • 2006 Årgång 135<br />

Stefan Bratt<br />

Redaktören ........................................................................................................2<br />

Torbjörn Larsson<br />

En milstolpe är passerad.....................................................................................3<br />

Jan Nygren<br />

Ett större Saab gynnar Försvarsmakten ..............................................................4<br />

Stefan Bratt<br />

Demo 06 i Enköping .........................................................................................6<br />

Joakim Lewin<br />

Första skottet för Excalibur med Archer ........................................................... 11<br />

Benny Björkung<br />

Något stort mellan Lillhärdal och Särna ........................................................... 15<br />

Mats Carlsson<br />

Cold Response ................................................................................................. 18<br />

Daniel Johansson och Robert Andersson<br />

Skjutning med kallt och strävt eldrör ............................................................... 20<br />

Stefan Bratt<br />

ECOM – vad är det ......................................................................................... 23<br />

Björn Edström<br />

Somrig utflykt..................................................................................................27<br />

Stefan Bratt<br />

Proposition om REMO av haubits 77 .............................................................. 30<br />

<strong>Artilleri</strong>klubbens höstmöten ............................................................................ 34<br />

Tävling ............................................................................................................ 35<br />

Omslagsbild: European Common Missile (Ecom) Foto: Saab Bofors Dynamics<br />

1


Redaktören har ordet<br />

Stefan Bratt<br />

Jaha, då var det dags att flyga själv och låta<br />

min co-pilot sköta kommunikation med<br />

mark och andra flygplan, det vill säga skribenter<br />

och annonsörer.<br />

Efter att en tid både suttit i simulator och<br />

sedan flugit med min biträdande redaktör,<br />

Lennart Gustafsson är det nu jag som har<br />

det fulla ansvaret för kommande nummer<br />

av <strong>Artilleri</strong>-Tidskrift (AT) för 2006.<br />

En självklart ansvarsfylld uppgift som jag<br />

tar mig an med stor respekt för mina tidigare<br />

kollegors värv.<br />

Jag hoppas att Du, bäste och trogne läsare<br />

av denna skrift, är redo att tillsammans med<br />

mig vidta en del förändringar. Även om<br />

”skynda långsamt” nog är ett bra motto för<br />

anrika tidskrifter som vår, tycker jag det är<br />

dags för lite förnyelse av AT. Något som styrelsen<br />

för <strong>Artilleri</strong>klubben nu också bejakat.<br />

Från och med nästa nummer kommer m a o<br />

tidskriften att se lite annorlunda ut, med ett<br />

något större format och min förhoppning<br />

är också en mera tidsanpassad layout.<br />

2<br />

Stefan Bratt är från 2006-01-01<br />

tidskriftens redaktör.<br />

Dags för lite förnyelse<br />

Vår skickliga redigerare, Marie Thelander<br />

har nu fått mitt fulla förtroende att sätta<br />

tänderna i nummer tre för att åstadkomma<br />

en tilltalande och smakfull layout. Dina<br />

åsikter och synpunkter av det kommande<br />

numret är jag naturligtvis också intresserad<br />

att ta del av.<br />

I detta nummer kan jag också presentera<br />

ett nytt inslag som jag hoppas ska kunna<br />

bli ett återkommande inslag i varje nummer<br />

– debatt.<br />

Kanske skulle jag ha önskat att vi kunde<br />

starta med en riktig dundrande ”salva” men<br />

Jan Nygren, före detta minister och nu ett<br />

av de tunga namnen inom den allt större<br />

försvarsindustrikoncernen Saab är jag lika<br />

glad över att ha fått på kroken som debattskribent.<br />

Sitter du, käre medlem och ruvar<br />

på något ämne som du vill tycka till och<br />

skapa debatt om är min förhoppning och<br />

högsta vilja att du per omgående sätter dig<br />

vid dator och skriver ned dina åsikter för<br />

införande i kommande nummer av AT.<br />

Trevlig läsning!


Torbjörn Larsson<br />

I maj månad på Älvdalens skjutfält avlossade<br />

en av de två försökspjäserna i Archerprojektet<br />

en skarp Excaliburgranat. Denna<br />

till synes gråtrista dag i Dalarna gav prov<br />

på vad Försvarsmakten, Försvarets Materielverk<br />

samt försvarsindustrin kan åstadkomma<br />

i ett nära samarbete.<br />

Att på långa skjutavstånd få målträffar på<br />

enstaka meter är ett krav som måste kunna<br />

ställas på ett framtida artillerisystem. Det<br />

kravet tillsammans med framtida krav på<br />

utskjutningsanordningar så som hög uthållighet,<br />

autonom förmåga, rörlighet, förmågan<br />

till att skjuta en bred ammunitionsportfölj<br />

med mera, kan vi redan idag visa<br />

upp.<br />

Mats Rostadius efterlyser en del av denna<br />

framsynthet i sin debattartikel i <strong>Artilleri</strong>tidskrift<br />

1/06 och inte minst att saluföra<br />

detta. Mats artikel sänder ett par viktiga<br />

signaler till mig och förhoppningsvis till<br />

flera läsare av denna tidskrift. Är det så att<br />

vi utvecklar förmågor och kompetenser<br />

som vi själva ser som självklara och glöm-<br />

Överste Torbörn Larsson är chef<br />

för <strong>Artilleri</strong>regementet och<br />

ordförande i <strong>Artilleri</strong>klubben.<br />

En milstolpe är passerad!<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

mer bort att delge detta till de vi ska understödja<br />

och beslutsfattare? Eller gör vi<br />

detta men det når inte sådana som Mats<br />

och andra viktiga målgrupper?<br />

Jag drar följande slutsats att vi måste nå ut<br />

med våra funktioners förmågor och utvecklingsmöjligheter,<br />

såväl artilleri som luftvärn,<br />

för att skapa kunskap om tankar och idéer<br />

om vart vi är på väg samt att skapa en debatt<br />

kring detta likt Mats artikel. Om vi<br />

inte gör detta kanske det bara stannar vid<br />

tankar och idéer vilket Mats flaggar för.<br />

Jag tror att <strong>Artilleri</strong>klubben och inte minst<br />

<strong>Artilleri</strong>tidskrift är viktiga forum för det.<br />

Detta kräver dock att vi fortsatt har intressanta<br />

artiklar samt lyckas skapa ett gott<br />

debattklimat och breddar läsekretsen.<br />

Jag hoppas att ni som är utvecklingsansvariga<br />

på förband, skolor, centra, staber,<br />

FMV, FOI och inte minst industrin<br />

och andra intresserade presenterar i detta<br />

forum var vi står och kan tänkas vara på<br />

väg.<br />

3


Debatt<br />

Jan Nygren<br />

Den omfattande förändring som nu sker<br />

inom svenskt försvar sker också inom svensk<br />

försvarsindustri. I en internationell jämförelse<br />

kan man betrakta Sverige som en<br />

försvarsteknologisk stormakt. Alliansfriheten<br />

och kravet på inhemsk industri och självförsörjning<br />

har skapat en militär bredd och<br />

teknologisk höjd som bara finns hos stormakterna.<br />

Innan den så kallade ominriktningen av försvaret<br />

startades blev försvarsindustrin varse<br />

att statsmakterna inte kunde lägga ut beställningar<br />

till flera konkurrerande industrier<br />

inom samma plattformsområde. Som exempel<br />

kunde vi alltså inte ha kvar dubbla robotindustrier<br />

i Sverige. Det var en stor omställningsprocess<br />

som industriföretagen fick genomgå<br />

under 1990-talet och som idag har<br />

skapat en ny försvarsindustristruktur.<br />

Saab är idag, efter förvärvet av Celsius och<br />

nu senast efter köpet av Ericsson Microwave<br />

Systems (EMW), närmare 80 procent av den<br />

svenska försvarsindustrin. Även på den nordiska<br />

marknaden är Saab större än alla andra<br />

försvarsföretag tillsammans.Verksamheterna<br />

4<br />

Jan Nygren är vice VD, Saab AB,<br />

före detta samordningsminister samt statssekreterare i<br />

försvarsdepartementet under Ingvar Carlsson-regeringarna.<br />

Ett större Saab gynnar Försvarsmakten<br />

inom Saab svarar väl upp mot nästan alla<br />

vapen- och materielsystem som finns inom<br />

Försvarsmakten. Detta ger oss fördelar i våra<br />

exportansträngningar. Vi kan erbjuda ett<br />

brett sortiment av hightechprodukter. Det<br />

svenska försvaret har ett mycket gott rykte<br />

när vi närmar oss utländska kunder. Något<br />

som vi givetvis har en konkurrensfördel av.<br />

Vår export är också en viktig förutsättning<br />

för att vi ska kunna erbjuda kostnadseffektiva<br />

uppdateringar och vidareutvecklingar<br />

tillbaka till det svenska försvaret.<br />

Just EMW förvärvet, som väntas bli klart i<br />

september, ger Saab och Sverige en utökad<br />

möjlighet att vidareutveckla sensor- och<br />

radartekniken. Svensk radarutveckling hamnar<br />

nu i ett företag med mycket försvarsrelaterad<br />

verksamhet. Det ger stora möjligheter<br />

att merutnyttja andra kompetensområden<br />

som flyg, avionik, ledning eller missilverksamhet.<br />

Det gagnar givetvis också möjligheterna<br />

till vidareutveckling inom luftvärn<br />

och artilleriområdet, men också inom det<br />

civila området.<br />

För Saab är EMW förvärvet spännande


Archerpjäs<br />

avfyras vid<br />

Boden södra<br />

i samband<br />

med försöksskjutning.<br />

också på andra sätt. Vi har redan produktområden<br />

som vi samarbetar inom, som exempelvis<br />

luftvärnssystemet BAMSE. Nu<br />

kommer andra produkter in i vårt sortiment,<br />

som GIRAFFE 1 , HARD 2 och ARTHUR.<br />

Just artillerilokaliseringsradarn ARTHUR är<br />

idag etablerad i utlandsstyrkan i Afghanistan.<br />

Något som Saab också är.<br />

Supportsysslor<br />

Saab har genomfört infrastruktur- och installationsarbeten<br />

vid etablerandet av nya<br />

förläggningar i Afghanistan. Vi ser nu en utveckling<br />

där försvarsmakten sannolikt kommer<br />

att lägga ut allt mer av sådana ”supportsysslor”<br />

på industrin, för att kunna koncentrerar<br />

sig på sin huvuduppgift.Vårt arbete i<br />

Afghanistan gick mycket bra. Avgörande för<br />

detta var samtlig inblandad personals engagemang<br />

och Försvarsmaktens goda stöd.<br />

1 Taktiskt luftvärnsradarsystem för luft- och sjöövervakning.<br />

2 ”Tyst” luftvärnsradar för korträckviddiga lv-system.<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

Detta sammantaget ger för framtiden en alltmer<br />

samverkande och samarbetande relation<br />

mellan försvaret och försvarsindustrier som<br />

Saab. Det ställer nya krav men har också alla<br />

förutsättningar att bli bra.<br />

Vi har i Sverige en god tradition av nära samarbete<br />

då landet under mycket lång tid skapade<br />

nationella lösningar för att ytterst kunna<br />

skydda sig för det värsta tänkbara. Nu är det<br />

stora militära invasionshotet i princip borta.<br />

Hotbilder och behov har ändrat karaktär.<br />

Svensk försvarsindustri har förändrats det<br />

senaste årtiondet, precis som Försvarsmakten.<br />

Förändringar som varit nödvändiga, men<br />

som också skapat nya möjligheter. Ökad<br />

export, inom ramen för det regelverk vi har,<br />

fler förvärv och ökad samverkan med omvärlden,<br />

skapar möjligheter till ny teknikoch<br />

vidareutveckling för Försvarsmaktens<br />

olika materielsystem. Något som alla kommer<br />

att ha nytta av.<br />

5


Stefan Bratt<br />

Demo 06 – ett viktigt steg mot<br />

Försvarsmaktens långsiktiga utveckling<br />

– Demo 06 Vår är ingen större stabstjänstövning<br />

utan utvecklingsaktivitet som i vissa<br />

fall har kortsiktiga, i andra fall, långsiktiga<br />

mål i arbetet med att utveckla framtidens<br />

försvarsdoktrin.<br />

Överste Jan Persson svävar inte på målet om<br />

vikten av den verksamhet som AT:s redaktör,<br />

som enda medierepresentant gavs möjlighet<br />

att besöka under en intensiv eftermiddag i<br />

Enköping – Demonstratorövning 06 Vår.<br />

Ett led i att testa, verifiera och utveckla tankarna<br />

om det nätverksbaserade försvaret är<br />

demonstratorövningarna som inleddes för<br />

tre år sedan. Samtidigt inrättades Försvarsmaktens<br />

centrum för Ledningsutveckling<br />

(FMLednUtvC) i Enköping. En knappt<br />

3 000 kvadratmeter stor yta i verktygsföretaget<br />

Bahco:s gamla industrilokaler i<br />

utkanten av Enköping där mycket de senaste<br />

åren har kretsat kring arbetet med att studera,<br />

utveckla, pröva och validera teknik och<br />

metoder för nätverksbaserat försvar.<br />

6<br />

Det nya utvecklingscentrat fungerar därmed<br />

som navet för den mängd prov, övningar och<br />

andra tester som sker under de så kallade<br />

demoperioderna med syfte att skapa underlag<br />

för fortsatt utveckling och anskaffning<br />

av framtidens ledningssystem.<br />

Ska vara nav<br />

I de gamla fabrikslokalerna som i stort sett<br />

har totalrenoverats finns de veckor som<br />

demoövningarna pågår ett antal olika simulatorer<br />

och ledningsenheter på plats.<br />

Bland annat två stycken fullskaliga 39 Gripen-simulatorer,<br />

vars uppdrag kan följas på<br />

flera storbildsskärmar som står uppställda<br />

ovanför barackerna där simulatorerna har<br />

installerats.<br />

– Dessutom har vi nu på plats en stridsbåt<br />

90 avsedd för ledning av amfibiebataljonen<br />

samt även flera sensorenheter, som är fältgrupperade,<br />

berättar major Krister Arnell,<br />

vid Högkvarterets ledningsavdelning.<br />

Utvecklingen av ledningssystemen är inde-


Majorerna Thomas<br />

Bjerregaard från<br />

Bekdemoprojektet<br />

och Krister Arnell,<br />

Högkvarterets<br />

ledningsavdelning,<br />

samspråkar under<br />

en paus.<br />

lade i fyra, integrerade delar; Ledningssystem<br />

Teknik (Ledsyst T), Metod (Ledsyst<br />

M), Personal (Ledsyst P) samt Ledsyst O,<br />

som är förkortningen för Organisation.<br />

Utvärderings- och säkerhetsfrågorna är viktiga<br />

områden som skär genom samtliga<br />

delprojekt. Runt år 2008-2010 är tanken<br />

att de första delarna ska börja användas<br />

operativt. Testerna görs i samarbete med<br />

Försvarets Materielverk (FMV), Totalförsvarets<br />

Forskningsinstitut (FOI), Försvarshögskolan<br />

samt försvarsindustrin.<br />

Inte enbart teknik<br />

– Vårt arbete handlar inte enbart om ny<br />

teknik – utan lika mycket om ett nytt sätt<br />

att arbeta där armén, marinen och flygvapnet<br />

ska kunna kommunicera och förstå varandra,<br />

använda varandras resurser och arbeta<br />

jämsides vid behov. Det ska också underlätta<br />

internationellt samarbete samt för-<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

bättra möjligheterna till samordning inom<br />

totalförsvaret, förklarar demoverksamhetens<br />

projektledare, överste Jan Persson<br />

under tiden som en rundvandring sker i lokalerna.<br />

– Vinster och erfarenheter som görs under<br />

tiden som demoövningarna pågår används<br />

omedelbart om så är möjligt för att till exempel<br />

förbättra och effektivisera kommande<br />

internationella insatser. Nätverksbaserad ledning<br />

kommer att möjliggöra en ökad flexibilitet<br />

när det gäller utnyttjandet av befintliga<br />

förband och öka förmågan att skapa effektiva<br />

kombinationer av typförband, fortsätter<br />

Jan Persson.<br />

Från och med nästa år går demonstratorverksamheten<br />

in i mer praktisk fas då arbetet<br />

med att köpa skarpa system och tekniska<br />

lösningar som behövs tillföras FM:s förband,<br />

inleds.<br />

7


Demo 06<br />

Luftläget studeras inför kommande uppgifter i cellen (enheten) för <strong>Luftvärn</strong>et.<br />

– Redan under vår nästa Demoövning,<br />

Demo 06 Höst kommer vi för första gången<br />

att ha ett relativt stort deltagande av utländska<br />

officerare från ett antal europeiska länder.<br />

Under Demo 06 Vår har vi med utländsk<br />

personal i mindre omfattning. Bland<br />

annat några singaporianska officerare som<br />

leder vår infanteribataljon. Orsaken till att<br />

vi först nu har utländska officerare i ledande<br />

befattningar är att vi inte har ansett oss<br />

mogna att ha utländska officerare involverade<br />

förrän nu, berättar Krister Arnell.<br />

Internationell demo?<br />

Demoverksamheten ska också undvika att<br />

utveckla några svenska särlösningar som<br />

inte kan nyttjas internationellt. Något som<br />

görs genom att delta i utvecklingsarbetet<br />

på flera olika nivåer. Inte minst inom EU.<br />

– Vi måste naturligtvis vara så interoperabla<br />

som möjligt med våra system. Inte minst<br />

8<br />

när det gäller ledningsfunktioner, konstaterar<br />

Jan Persson.<br />

Vi har kommit till luftvärnsbataljonens<br />

stabsplats som består av ett par bord samt<br />

ett antal datorer där olika system visar läge,<br />

förmåga och status för bataljonens resurser.<br />

Överstelöjtnant Mattias Elfström från LvSS<br />

är en av dagens besökare och han konstaterar<br />

att någon fördröjning från effekt till analys<br />

inte är acceptabel.<br />

– För vår stabsfunktion får det inte uppstå<br />

någon som helst fördröjning från insats till<br />

dess att analys görs av insatsens effekt. Vi<br />

måste ha system som arbetar i realtid, säger<br />

Elfström.<br />

Något som hans chef, överste Göran<br />

Wahlqvist, regementschef vid <strong>Luftvärn</strong>sregementet<br />

instämmer i.


Besökarna på Demo 06<br />

Vår kunde med hjälp<br />

av två stora teveskärmar<br />

följa flygförarens<br />

updrag som<br />

genomfördes i en<br />

Gripen-simulator som<br />

fanns på plats i<br />

övningslokalerna.<br />

– För min del är jag intresserad av att studera<br />

hur konkret denna verksamhet har blivit.<br />

Vi måste komma ihåg att från<br />

PowerPoint-presentationer till dess att det<br />

finns gripbara, skarpa system att använda i<br />

våra internationella operationer, är det en<br />

lång väg att gå.<br />

Fokus på ”sensor to shooter”-frågor<br />

Inom delprojektet Ledsyst T berättar<br />

projektledaren Nils-Göran Nilsson, FMV<br />

att ungefär 30 procent av de riktigt trixiga<br />

tekniska frågorna är lösta.<br />

– Vi har kommit en bra bit på väg när det<br />

gäller arkitektur. Det som vi nu fokuserar<br />

mycket kraft på är att lösa vapenfrågor av<br />

”sensor to shooter”– karaktär, säger Nilsson.<br />

Vi har för tillfället lämnat övningsmodulerna<br />

där de olika staberna är grupperade och kliver<br />

nu in i en lokal där verksamheten inte tillhör<br />

själva övningsspelet. Här, i det så kallade<br />

labbet pågår istället ett unikt experiment<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

då en vapenplattform, i detta fallet fartygschefen<br />

ombord på kustkorvetten Stockholm<br />

leder en operation i realtid med hjälp av<br />

ledningssystemet Cetris i samverkan med en<br />

pluton amfibiesoldater utrustade med<br />

realtidskommunikationsutrustning från den<br />

pågående MARKUS 1 -studien, UAV-förband<br />

(Ugglan) samt brigadstab och<br />

ledningshögkvarter (Force HQ) i Enköping.<br />

– Det som vi just idag studerar och<br />

utvärderar är effektiviteten av att använda<br />

särskilda chattrum för kommunikation och<br />

ordergivning inom amfibieplutonen och<br />

mellan pluton och högre chef, i detta fall<br />

FC ombord på Stockholm, förklarar överstelöjtnant<br />

William Ressel samtidigt som<br />

realtidskommunikationen mellan plutonchef<br />

och FC kan följas på en storbildsskärm.<br />

På en annan del av skärm ser vi den länkade<br />

bilden från Ugglan som arbetar med att följa<br />

målfartyget, vars taktiska syfte ännu så länge<br />

är höljt i dunkel.<br />

1 Markstridsutrustad soldat<br />

9


Demo 06<br />

Majorerna Göran Myllimäki, <strong>Artilleri</strong>regementet och Anders Henriksson, Markstridsskolan,<br />

ingick i den övade brigadstaben.<br />

Chattfunktion testas<br />

– Utan att säga alltför mycket om vårt pågående<br />

experiment har kan jag i alla fall säga<br />

att en chattfunktion kräver mycket hög disciplin<br />

av användarna för att systemet ska vara<br />

utgöra en effektiv ledning, avslöjar William<br />

Ressel.<br />

Andra frågor som måste besvaras är hur<br />

målansvar kommuniceras och ansvar kan<br />

utkrävas för genomförda handlingar baserat<br />

på ett chattforum.<br />

I labbmiljön sitter tekniker och operatör av<br />

de olika systemen axel vid axel för att hitta<br />

10<br />

nya lösningar eller utvärdera olika åtgärder<br />

som förband eller chefer vidtar.<br />

– Tidigare har det tagit år för våra tekniker<br />

att bygga om ett nätverk och ansluta nya<br />

noder eller ta bort noder. När vi nu bygger<br />

detta ”nät av nät” kan vi bygga om ett nät<br />

inom loppet av några tiotals sekunder. Det<br />

handlar om ett antal klick på en datorskärm<br />

och sedan ska det vara klart för insats, deklarerar<br />

Jan Persson. <strong>Artilleri</strong>tidskrift kommer<br />

i kommande nummer att beskriva<br />

artilleriets del av verksamheten vid Centrum<br />

för Ledningsutveckling, projekt Bekämpningsdemonstrator.


Joakim Lewin<br />

Överstelöjtnantt Joakim Lewin, Försvarets<br />

Materielverk, arbetar som produktledare för<br />

indirekt eld på FMV.<br />

Den fjärde maj i år skrevs svensk och amerikansk<br />

artillerihistoria. Från en skjutplats<br />

på gränsen till Härjedalen sköts den intelligenta<br />

granaten Excalibur med en Archerpjäs<br />

med mål på Älvdalens skjutfält. Testet<br />

med två träffar i målet visade att såväl<br />

Excalibur som Archer är på god väg i sin<br />

utvecklingsprocess.<br />

Excalibur är 155 mm precisionsammunition<br />

som utvecklas tillsammans med USA för att<br />

användas med REMO Haub 77B Archer.<br />

Projektilen navigerar med hjälp av GPS mot<br />

förprogrammerade målkoordinater och träffar<br />

med hög precision. Verkansdelen är en<br />

normal spränggranat och det inbyggda tändröret<br />

kan programmeras för zonbrisad,<br />

ögonblicksbrisad eller inträngningsbrisad.<br />

<strong>Artilleri</strong>-Tidskrift kommer i kommande<br />

nummer att återkomma till projektet och<br />

för en uppdaterad beskrivning av pågående<br />

teknikutveckling.<br />

Första provskjutningen 2004 i USA<br />

Hösten 2004 genomfördes den första prov-<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

Första skottet för Excalibur med Archer<br />

skjutningen med navigerande projektil i<br />

USA. Sedan dess har det genomförts ett<br />

stort antal tester, alla i USA och med amerikanska<br />

39-kalibrers pjäser och det amerikanska<br />

modularladdningssystemet MACS.<br />

Skottvidden har varierat från 8 km till 23<br />

km och verkan har demonstrerats mot olika<br />

måltyper. Testen har varit nyttiga i utvecklingsarbetet<br />

och olika fel har uppdagats och<br />

åtgärdats efter hand. Något mer än hälften<br />

av projektilerna har fungerat helt utan problem.<br />

Mot korrekt inmätta målkoordinater<br />

har Excalibur demonstrerat ett CEP50 1 på<br />

mindre än 5 m. Penetration av 100 mm<br />

armerad betong har fungerat och effekten<br />

mot alla måltyper har varit utmärkt. Ännu<br />

återstår en del av utvecklingsarbetet och de<br />

projektiler som sköts i Älvdalen har till exempel<br />

inte det basflöde som ska finnas i<br />

den slutliga versionen.<br />

Skott med 52 kaliberpjäs<br />

I maj 2006 var det dags att skjuta i Sverige<br />

1 CEP50 är ett statistiskt mått för spridning. Det<br />

anger den radie inom vilket 50 procent av skotten<br />

träffar.<br />

11


Excalibur<br />

och med en 52-kalibers pjäs för första<br />

gången. Skjutningen genomfördes med fyra<br />

Excaliburprojektiler och en försökspjäs i<br />

projektet REMO Haub 77B Archer samt<br />

de nya modularladdningarna med IM-krut<br />

som utvecklas till Archer. Det primära syftet<br />

med provet var att visa att Excalibur<br />

fungerar efter att ha skjutits med högsta<br />

laddningen från Archer. Detta prov innehöll<br />

en del moment som genomfördes för<br />

första gången.<br />

• Första gången i Archer (52-kalibers eldrör).<br />

• Första gången med svenska modularladdningar.<br />

• Högsta Vo som skjutits (920 m/s).<br />

• Första gången utanför USA och efter<br />

verklig transport.<br />

• Första gången med elevation under 45°.<br />

Omfattande transportplanläggning<br />

Transport of projektilerna, som inte har genomgått<br />

alla prov som medger en normal<br />

hantering, krävde en omfattande planläggning.<br />

Från slutsammansättningen i<br />

Oklahoma i USA genomfördes lastbilstran-<br />

12<br />

Målet för en av Excaliburprojektilerna var<br />

en skrotbil. Ovan kan <strong>Artilleri</strong>tidskrift som<br />

första publikation publicera unika bilder<br />

tagna med höghastighetskamera från en av<br />

träffarna i målet.<br />

sport till Dover Air Force Base på östkusten.<br />

Därifrån genomfördes flygtransport<br />

med en svensk C-130 till Örebro och se-


dan lastbil igen till Älvdalens<br />

skjutfält. På skjutfältet<br />

placerades två projektiler i<br />

en frysbox och kyldes till minus<br />

43 grader C och två<br />

projektiler placerades i ett<br />

värmeskåp för att sedan<br />

skjutas i plus 63 grader C.<br />

Normalt ska Excalibur skjutas<br />

med en elevation på över<br />

60 grader. För att kunna testa<br />

med högsta laddning och<br />

fortfarande få plats med riskområdet<br />

genomfördes skjutningen<br />

med en elevation på<br />

29 grader. I stället för att<br />

komma ut till maxskottvidden på drygt 50<br />

km kunde målet placeras på 25,9 kilometers<br />

avstånd.<br />

Testet leddes av personal från Bofors och<br />

Raytheon samt SAAB Bofors Test Center.<br />

Testutrustningen omfattade ett flertal<br />

radarstationer för att kunna följa projektilerna<br />

i alla delar av banan, telemetri samt<br />

även kameror för att spela in avfyring och<br />

träff i målet. Kamerorna krävde bra väder<br />

vilket fördröjde testet några dagar. Själva<br />

skjutningen genomfördes den 4 maj och<br />

resultatet sammanfattas i tabellen.<br />

Skott Vo Rör- Tempera- Träff<br />

inställning tur<br />

1 919,7 m/s Zonbrisad +63° C 8,8 m<br />

2 920,0 m/s Ögonblicksbrisad<br />

+63° C —<br />

3 920,5 m/s Zonbrisad -43° C 7,3 m<br />

4 920,4 m/s Ögonblicksbrisad<br />

-43° C —<br />

De två projektiler som inte nådde målet<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

Gruppering av Archerpjäsen innan provskjutningarna<br />

genomfördes skedde på en<br />

myr i gränstrakterna av Härjedalen/<br />

Dalarna.<br />

visade genom den telemetriutrustning som<br />

skickar data ner till en markstation, att de<br />

höll mekaniskt och att mycket av elektroniken,<br />

bland annat tröghetsnavigeringen,<br />

fungerade. I Excaliburs navigationssystem<br />

finns en funktion som förhindrar att tändröret<br />

armeras och projektilen detonerar om<br />

den inte når fram till målkoordinaterna.<br />

Skjutning med basflöde<br />

Nu fortsätter utvecklingen och provverksamheten.<br />

I sommar ska de första<br />

projektilerna med basflöde skjutas och sedan<br />

följer flera test för att verifiera tillförlitlighet<br />

och säkerhet. Nästa skjutning i<br />

Sverige planeras till våren 2007. Därefter<br />

genomförs under 2007 – 2008 ytterligare<br />

prov för att testa hela systemet av Archer<br />

och Excalibur.<br />

13


Benny Björkung<br />

I början av året fick Bofors Test Center<br />

(BTC) uppgiften att genomföra ett skjutprov<br />

med Archer som skulle skjuta skarp<br />

Excalibur med Uniflexladdningar, alltså<br />

något unikt i vårt lilla land. Provet skulle<br />

genomföras med skjutplats i Härjedalen<br />

och nedslagsområde på Älvdalens skjutfält.<br />

Jag fick ”tyvärr” äran att genomföra detta<br />

och det fanns många belackare som sa ”det<br />

går aldrig” (som ni vet ligger Karlskoga i<br />

Örebro län). Vår nye VD, Stefan Krol, fick<br />

lösa kontakten med markägare för riskområde<br />

och han lyckades.<br />

Min avdelningschef Jan Rådesjö fick ta<br />

kontakt med alla myndigheter om risk,<br />

skyddsobjekt, risk för flyg med mera. Även<br />

han lyckades och jag själv tog tag i arbetet<br />

med att skapa resurser för en lyckosam<br />

provning.<br />

Till slut hade vi fått ihop följande resurser<br />

till skjutningen:<br />

Benny Björkung, provledare på<br />

Bofors Test Center i Karlskoga.<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

Något stort mellan Lillhärdal och Särna<br />

Försvarsmakten: 2 artradar samt en<br />

Archerpjäs.<br />

FFK Karlsborg: 2 höghastighetsvideokameror<br />

vid målen, fyra videokameror<br />

vid mål, två telemetristationer (en vid pjäsen,<br />

en på Kalgravsåsen), Weibelradar<br />

vid pjäs.<br />

Bofors Test Center: två höghastighetsvideokameror<br />

vid pjäs, tre video vid<br />

pjäs, Weibelradar vid pjäs, provledning,<br />

Marvinutrustning (vindvisering).<br />

Bofors Defence: Pjässervice, Ytterballistiker.<br />

Leverantören i USA: Sju personer med<br />

olika uppgifter.<br />

Ostermans Aero: Helikopter med sjuksköterska.<br />

Älvdalens skjutfält: Logistik (mat, förläggning,<br />

maskiner, personal mm).<br />

15


Excalibur<br />

Totalt var det mellan 40-60 personer involverade<br />

på plats i provet. Hemvärnspersonal<br />

svarade dessutom för bevakning<br />

(med skarpladdade vapen) under två veckors<br />

tid.<br />

Veckorna fram till genomförandet var inte<br />

njutbara, efter cirka tre veckors förberedelser<br />

insåg jag att vi måste vara två provledare<br />

för att klara uppgiften och jag fick Peter<br />

Ljungqvist till min hjälp från BTC.<br />

Nära ”väggen”<br />

Trots denna åtgärd var den berömda ”väggen”<br />

väldigt nära och under ett par veckor<br />

sov jag bara sporadiskt, började få ont i huvudet<br />

och blev orkeslös. Som tur var slapp<br />

jag att möta väggen. Väl dags att åka till<br />

Älvdalen vecka 17 släppte oron och det<br />

började bli kul att se om alla kom från olika<br />

håll i Sverige för att genomföra provet.<br />

Måndagen den 24 april drog vi mot Älvdalen.<br />

Vi hann till Filipstad innan telefonen<br />

ringde och beskedet var tungt - vägen<br />

mellan Särna och grupperingsplatsen var<br />

avstängd för transporter över 12 ton. Det<br />

vi skulle fram med vägde 40 ton.<br />

Jag och kunden lämnade över ärendet till<br />

”högre chefer”. Tisdag klockan 1100 fortfarande<br />

ingen lösning, varvid jag ringde en<br />

chef för vägverket och bad om hjälp. Efter<br />

ungefär en kvart ringer en tjänsteman och<br />

säger följande ”Grabbar, ni får använda<br />

vägen men håll avstånden så ska ni se att<br />

det går bra”.<br />

Skjutplatsen var en aktiv torvmosse där<br />

tjälen börja gå ur marken, (under min tid<br />

som batterichef på A7 på Gotland har jag<br />

16<br />

En väderballong släpps upp timmarna före<br />

skjutning av personal från Bofors Test Center.<br />

aldrig grupperat på en kladdigare plats).<br />

Omlastning av långtradarna fick ske ute på<br />

vägen för att få in mätutrustningen.<br />

På onsdag förmiddag får jag reda på att<br />

pjäsen inte kommer före torsdag kväll och<br />

systemprov var planerat under torsdagen.<br />

Jag ringer och får tag i rätt person på FMV<br />

och pjäsen kommer på torsdag förmiddag.<br />

Utrustning för temperingen från USA<br />

skulle komma under onsdag. Den kom till<br />

Arlanda torsdag natt och till Särna fredag<br />

morgon. Under fredagen när vi skulle prova<br />

utrustningen mot telemetristationen var<br />

det snöstorm...


Hemfärd sent samma kväll för att åka upp<br />

igen två dagar senare för fortsatta prov av<br />

olika utrustningar. Tisdag den andra maj<br />

är allt klart för skjutning men dimma och<br />

regn gäckar provningen. Under onsdagen<br />

fortsätter Murphy att sätta oss på prov då<br />

viss mätmateriel strejkar. Torsdag och äntligen<br />

bra väder när det är näst sista dagen<br />

för genomförandet. Alla är på tå då vi inser<br />

att vi håller på att skriva svensk artillerihistoria.<br />

Nedräkning för första skottet men skruven<br />

på pjäsen stänger inte. En fullt sprängladdad<br />

projektil i eldröret som ska plundras<br />

framifrån med fjärrstyrd utrustning från<br />

BAE som inte har hunnit med att provas.<br />

Den fungerar perfekt.<br />

Ny nedräkning. Avfyrning och rapport från<br />

målområdet, träffen ligger cirka sju meter<br />

från koordinaten vi programmerat projektilen<br />

med.<br />

Nu har vi varit med<br />

om något ingen annan<br />

gjort i vårt avlånga<br />

land, skjutit<br />

en skarp Excalibur<br />

26 km med styrning,<br />

i Archer med<br />

L/52 eldrör och<br />

Uniflex laddningar<br />

som drivladdning.<br />

Vi skjuter ytterligare<br />

3 skott.<br />

Provmässigt blir<br />

hela försöket en<br />

fullträff.<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

En Excalibur lämnar eldröret för att slå<br />

ned 26 km längre bort i terrängen på<br />

Älvdalens skjutfält.<br />

Bara för att ge er en liten bild av behovet<br />

av kommunikation. Min mobil hade 6,20<br />

tim inkommande och 18,42 utgående samtal<br />

under veckor 16-18. Tack alla som deltog<br />

och utförde ett mycket proffsigt jobb,<br />

hälsar en före detta batterichef på 4140batteri.<br />

En Weibelradar grupperades vid pjäs för att<br />

följa projektilbanan.<br />

17


Mats Carlsson<br />

– Det är mycket nyttigt för oss att vara med<br />

här. Vi får en bra möjlighet att marknadsföra<br />

våra förmågor i konceptet ISTAR. Det<br />

säger Mats Rostadius, som under den internationella<br />

övningen Cold Response, ansvarade<br />

för <strong>Artilleri</strong>regementets personal under<br />

övningen. En av de sensorer som lydde under<br />

ISTAR-kompaniet var artillerilokaliseringsradarn.<br />

Övningen genomfördes den 6-24 mars i<br />

området runt Narvik i Nordnorge. Cold<br />

Response är den högst prioriterade övningen<br />

i norska försvarsmaktens övningsprogram<br />

för 2006 och förutom norska förband deltog<br />

förband från tio andra nationer.<br />

Det svenska deltagande var det största när<br />

det gäller antalet värnpliktiga hittills under<br />

en internationell övning på utländskt territorium.<br />

Att operera i områden som övningen<br />

genomförs i under vinterförhåll-<br />

18<br />

Mats Carlsson är informatör<br />

vid I 19 i Boden.<br />

Artradar viktig del av ISTAR<br />

under Cold Response<br />

anden är en stor utmaning som ställer stora<br />

krav på både landstyrkor, flyg och marina<br />

förband. Ett av syftena med Cold Response<br />

var att göra styrkorna ännu bättre rustade<br />

för att kunna hantera militära uppdrag i<br />

denna typ av krävande omgivningar.<br />

Operativ rörlighet<br />

De som deltog övades bland annat i att bli<br />

bättre på operativ rörlighet och samarbete<br />

med andra länders förband i ett fredbevarande<br />

scenario.<br />

Övervakning, patrullering, uppsättning av<br />

vägspärrar, kontroll av fordon, kontroll av<br />

luftrummet, minröjning, evakuering av civila,<br />

och hantering av upplopp är exempel<br />

på några av övningsmomenten.<br />

<strong>Artilleri</strong>lokaliseringsradarn har visat sig vara<br />

ett mycket tillförlitligt system där andra system<br />

har inte riktigt lyckats avseende granatkastareld.


<strong>Artilleri</strong>lokaliseringsradarns förmåga att<br />

dessutom kunna meddela de beräknade<br />

nedslagspositionerna för en eller flera inkommande<br />

projektiler ökar möjligheterna<br />

att inta skydd för det egna förbandet.<br />

Under Cold Response har framförallt<br />

alarmeringsfunktioner till egna förband<br />

övats.<br />

”Vi har fått en bra<br />

möjlighet att<br />

marknadsföra våra<br />

förmågor under<br />

Cold Response”,<br />

säger Mats<br />

Rostadius.<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

Gruppchefen Malin<br />

Scharfenberg Kahlke<br />

följer fiendens artilleri<br />

inne i <strong>Artilleri</strong>radarvagnen.<br />

Foton: Roger Larsson<br />

– Med radarn har vi möjligheter att upptäcka<br />

fientligt artilleri redan fem sekunder<br />

efter att granaterna har avlossats. På det<br />

sättet kan vi hinna varna egna enheter så<br />

att de hinner ta skydd, berättar Malin<br />

Scharfenberg Kahlke, radargruppchef.<br />

Bland de utländska förband hade Storbri-<br />

19


Cold Response<br />

tannien det största bidraget med sin 3000<br />

man starka 3. kommandobrigad, som avslutade<br />

sin vinterträning i Norge med att<br />

genomföra Cold Response. Frankrike deltog<br />

med en alpjägarbataljon på 800 soldater.<br />

Lärorikt<br />

Personalen från <strong>Artilleri</strong>regementet tar med<br />

sig många erfarenheter hem om hur man<br />

hanterar den typ av miljö som finns i ett<br />

kuperat land som Norge. Landskapet påminner<br />

i många stycken de missionsom-<br />

TTÖ<br />

Daniel Johansson,<br />

Robert Andersson<br />

Vid skjutningar med haubits 77B har det<br />

visat sig att eldrörets egenskaper förändras<br />

beroende på vilken laddning som skjutits<br />

innan samt hur länge det varit i skjutvila.<br />

En minskning av V 0 uppstår vid första skottet<br />

då eldröret har varit i skjutvila en längre<br />

stund. Detta fenomen kallas, ej vetenskapligt,<br />

för kallt eldrör. Det har även visat sig<br />

20<br />

Kaptenerna Daniel Johansson<br />

och Robert Andersson<br />

var 2004 – 2005 studerande<br />

vid Taktiska Programmet<br />

vid <strong>Artilleri</strong>ets<br />

Stridsskola och tillhörde då<br />

Norrlands <strong>Artilleri</strong>bataljon.<br />

råden som den svenska utlandsstyrkan har<br />

och kommer att få uppgifter i.<br />

-Otroligt lärorikt att få vara med om det<br />

här, det ställer helt andra krav på oss med<br />

den här typen av terräng, säger Andreas<br />

Nilsson, radaroperatör.<br />

– Att vi dessutom är med och syns i ISTARkonceptet<br />

är mycket viktigt för framtida<br />

uppgifter, framförallt för den kommande<br />

stridsgruppen som ska sättas upp i Norden,<br />

avslutar Andreas Nilsson.<br />

Skjutning med kallt och strävt eldrör<br />

att byte av laddning från en lägre till en högre<br />

laddning minskar utgångshastigheten vid<br />

första skottet och detta fenomen kallas, ej<br />

vetenskapligt, för strävt eldrör.<br />

Uppgiften<br />

Uppgiften var att genomföra en försöksskjutning<br />

där värden tas fram på hur


mycket utgångshastigheten varierar mellan:<br />

Kallt eldrör, kallt och strävt eldrör samt<br />

strävt eldrör jämfört med varmt eldrör.<br />

Uppgiftens innebörd<br />

Det höga kraven avseende precision och<br />

verkan hos framtidens långräckviddiga<br />

bekämpningssystem får till följd att alla<br />

osäkerhetsfaktorer och inflytelser måste<br />

kunna identifieras och korrigeras för att erhålla<br />

verkanseld i första eldöppnandet.<br />

Om vi genom dessa försök identifierar de<br />

förändringar i V 0 som uppkommer vid laddningsbyte,<br />

kan dessa värden vara en parameter<br />

i framtagandet av en ny ballistikräknare.<br />

Detta för att exempelvis erhålla god<br />

precision och verkan vid MRSI 1 -skjutningar.<br />

1 Multiple Rounds Simultanious Impact<br />

Bilden nedan visar byte från laddning 4 till<br />

laddning 9 där strävt eldrör kunde konstateras.<br />

Första skottet går ca 8m/s saktare än de<br />

övriga två i serien vilket innebär en längdspridning<br />

på ca 320-350m.<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

Genomförande<br />

Försöket genomfördes under helgen vecka<br />

511 på Älvdalens skjutfält med en haubits<br />

77 B. Under förberedelserna vägdes granaterna<br />

med 10 grams noggrannhet. Pjäsen<br />

bemannades av elever ur YOP 3-4 och för<br />

inmätning av nedslag utnyttjades lärare ur<br />

ArtSS. Skjutningen genomfördes som treskottsserier<br />

med byte till högre respektive<br />

lägre laddning mellan serierna. För att verifiera<br />

varje laddningskombination eftersträvades<br />

att skjuta tre serier i varje kombination.<br />

Sista dagen genomfördes två femskottsserier<br />

MRSI.<br />

Samtliga granaters nedslag inmättes från säkert<br />

lägesbestämda observationsplatser. Värdena<br />

från dessa platser användes för att kontrollera<br />

tillförlitligheten av V 0 -resultaten.<br />

Bilden nedan visar byte från laddning 8 till<br />

laddning 9. Där uppstår ett glatt eldrör vilket<br />

innebär att det första skottet har högre utgångshastighet<br />

än de övriga. Det var den enda<br />

laddningskombinationen där detta påvisades.<br />

Första skottet går mellan 3,4 till 6,5m/s<br />

fortare än de övriga två i serien vilket innebär<br />

en längdspridning på ca 120-280 m.<br />

21


TTÖ<br />

De erhållna V 0 värdena som vi fick under<br />

skjutning jämfördes med beräknat V 0 för<br />

aktuell granatvikt och kruttemperatur och<br />

utifrån detta beräknades ett D V 0 för varje<br />

skott. Detta lades sedan in i Facit – SKER<br />

Version 2.2.7 beta, för att fastställa längdspridningen<br />

mellan de tre skotten. Normerat<br />

väder användes för att avgränsa bort vädrets<br />

inverkan på granaten.<br />

Där orimliga värden från V 0 -radarn erhölls,<br />

användes inmätta värden från observationsplats<br />

för att identifiera eventuell längdspridning.<br />

Resultaten som erhölls lades in i<br />

en grafisk tabell för att lättare kunna identifiera<br />

strävt och kallt eldrör.<br />

Slutsatser<br />

De flesta av laddningskombinationerna påvisar<br />

en tendens till strävt eldrör vid första<br />

skottet. Vid byte mellan låga laddningar<br />

inom 4 till 7, påvisas en mycket liten spridning.<br />

Däremot vid byte från låg till hög laddning,<br />

exempelvis från laddning 4 till laddning<br />

9, blir spridningen betydligt större.<br />

Vid laddningsbyte från laddning 8 till laddning<br />

9 påvisas glatt eldrör vid första skottet.<br />

Även denna laddningskombination bör korrigeras.<br />

Bilden till höger visar<br />

det olika laddningskombinationerna<br />

som<br />

skjutits samt vilken<br />

tendens varje kombination<br />

har och om<br />

längdspridning var<br />

över eller under 50 m<br />

inom serien.<br />

22<br />

Vid skjutning med laddning 8 när eldröret<br />

varit i skjutvila påvisas ett kallt eldrör. När<br />

skjutning genomfördes med kallt eldrör och<br />

laddning 6 kunde dock inget fenomen påvisas.<br />

MRSI skjutningarna påvisar små skillnader<br />

i spridning mellan skotten utifrån de serier<br />

som skjutits med laddning 4 till 7.<br />

Från de skjutna laddningskombinationerna<br />

är det framförallt vid byte till laddning 8<br />

och laddning 9 som korrektioner behövs för<br />

att uppnå träff i första skottet.<br />

Framtida ballistikräknaren måste ha inprogrammerade<br />

erfarenhetsvärden från skjutningar<br />

med alla laddningskombinationer för<br />

att kunna korrigera riktelementen med hänsyn<br />

taget till eldrörets förutsättningar. Den<br />

bör också kontinuerligt lagra V 0 för att<br />

kunna ändra korrektionerna allteftersom<br />

eldrörets egenskaper förändras.<br />

Dessa två funktioner är en framgångsfaktor<br />

om artilleriet i framtiden ska kunna genomföra<br />

MRSI-skjutningar samt erhålla rättliggande<br />

eld även vid stora laddningsbyten.


Stefan Bratt<br />

Försvarsmaktens första intelligenta granat,<br />

granatkastarprojektilen Strix faller snart för<br />

åldersstrecket. Likaså pv-robotsystemet,<br />

robot 55 (TOW). Lösningen för att ersätta<br />

båda dessa system till ett nytt system har<br />

Nordens enda tillverkare av missilsystem,<br />

Saab Bofors Dynamics (SBD) och projektet<br />

har döpts till ECOM (European Common<br />

Missile), då behovet av ersättningssystem<br />

finns i hela Europa.<br />

Ecomprojektet inleddes 2001 på<br />

eget initiativ av SBD.<br />

– Vi såg naturligtvis framför oss en framtid<br />

där volymerna i samband med anskaffning<br />

av nya system som minskar radikalt samtidigt<br />

som vi visste att behovet finns för att<br />

ersätta TOW och Strix inte bara i Sverige<br />

utan i en rad andra europeiska länder, berättar<br />

Christer Regebro, teknisk marknadsförare<br />

inom SBD. Den gemensamma<br />

nämnaren för ersättningen blev alltså Ecom.<br />

Strix faller inom sju-åtta år för ålderstrecket<br />

och behovet att hitta ett precisionsvapen<br />

med lång räckvidd har fastställts tydligt av<br />

bland annat <strong>Artilleri</strong>demonstratorstudien.<br />

– En av finesserna med Ecom är att roboten<br />

kan nyttjas för både direkt och indirekt bekämpning.<br />

Med en turbojetvariant kan vi<br />

till och med nå en räckvidd på 150 kilometer.<br />

Ecom är dock optimerad för att verka<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

ECOM – robotsystemet som kan ersätta<br />

både TOW och Strix<br />

indirekt på ett avstånd mellan 8 till cirka 50<br />

kilometer. De exakta talen kan jag inte avslöja,<br />

säger Regebro.TOW kan idag nyttjas<br />

för direkt bekämpning på ett maximalt avstånd<br />

av 3,2 kilometer.<br />

– Vi behöver inte gå över åtta kilometer eftersom<br />

du som skytt inte ser längre än denna<br />

sträcka. Inte ens en attackhelikopter skulle<br />

kunna utnyttja Ecom för direkt bekämpning<br />

på ett längre avstånd än åtta kilometer, hävdar<br />

Regebro.<br />

Låg vikt<br />

En egenskap som Christer Regebro och<br />

hans kollegor inom SBD gärna poängterar<br />

extra är Ecom-robotens förhållandevis<br />

mycket låga vikt i förhållande till prestanda.<br />

– Vi har idag en vikt för hela roboten på<br />

27 kilo och då innehåller den tre olika<br />

stridsdelar. Det är kombinationen av<br />

ECOMs låga vikt men långa räckvidd och<br />

penetrationsförmåga som gör hela projektet<br />

unikt och världsledande i sin sektor,<br />

anser Christer Regebro.<br />

Utmaningen som SBD robotingenjörer har<br />

ställts inför är med andra ord att skapa en<br />

liten robot med hög andel stridsdel i<br />

kombination med en avancerad målsökningsfunktion.<br />

23


ECOM<br />

– Orsaken till den långa räckvidden är att<br />

roboten är byggd med en trekantig form,<br />

vilket i sin tur ger en mycket bra glidförmåga.<br />

En annan anledning till trekantsformen är<br />

en kraftig reduktion av radarmålarean. En<br />

artilleriradarenhet ska inte kunna upptäcka<br />

Ecom utanför ordinarie räckvidd från<br />

grupperingsplats.<br />

– Ska en artillerilokaliseringsradar hitta<br />

ECOM signatur innebär det också att Ecom<br />

i sig kan bekämpa sensorns gruppering. Det<br />

innebär att vi mer än halverat upptäcksavståndet<br />

för artilleriradarenheter. Ecom kan<br />

också programmeras för att träffa sitt mål i<br />

olika attityder och vinklar.<br />

24<br />

– Det upplever vi som betydelsefullt eftersom<br />

målet i sig kan försöka att skydda sin<br />

gruppering genom att till exempel ha en<br />

skola eller en kyrka som skydd. Därför är<br />

det viktigt att Ecom kan bekämpa mål i en<br />

rad olika attityder, vilket innebär att såväl<br />

roll-, dyk- och inflygningsvinkel kan väljas<br />

av missilen i själva träffögonblicket. Verkan<br />

kan också väljas bort i en viss vektor,<br />

vilket innebär att vi undviker att träffa andra<br />

objekt än det som vi vill träffa.<br />

Fyra moder i målsökaren<br />

ECOM målsökare har fyra olika moder:<br />

• Semiaktiv lasermålsökare (målet belyses<br />

av soldat med laserpekutrustning).<br />

• Bildkorrelation. UAV eller eldledare<br />

skickar tillbaka en markerad bild av må-


lets träffpunkt. Något som kan göras före<br />

Ecom avfyras eller efter avfyrning i banan<br />

– Eldledaren vill inte träffa stridsvagnen utan<br />

raketartilleripjäsen som står precis bakom<br />

stridsvagnen. Oavsett om rakartpjäsen flyttar<br />

sig kommer Ecom att låsa på rakart<br />

istället för stridsvagnen.<br />

• Sökning av lagrade målbilder. Söker efter<br />

signatur, värme och bild som motsvarar<br />

det inprogrammerade målobjektet. Hittar<br />

ingen stridsvagn, söker efter stridsfordon.<br />

Hittar inget stridsfordon, söker<br />

efter annat fordon.<br />

• Koordinat-målsökning. Luftbrisad (flyger<br />

in mot målet och detonerar på angiven<br />

koordinat).<br />

Ecom är utrustad med ett<br />

tröghetsnavigeringssystem<br />

– En vinst med ett tröghetsnavigeringssystem<br />

är att Ecom kan avfyras från till exempel<br />

ett garage eller en ladugård vars öppning<br />

är mer än fyrtiofem grader från målet.<br />

Efter avfyrningen korrigeras ECOM<br />

riktning med tröghetsnavigeringen eftersom<br />

den letar sig fram till målet med hjälp<br />

av angivna koordinater. Dessutom är<br />

utskjutningstrycket så lågt att Ecom-robotar<br />

kan avfyras från i princip slutna rum.<br />

Det räcker med att till exempel<br />

garagedörrarna öppnas ett kort ögonblick<br />

för själva avfyrningen.<br />

Huvudplattformen för Ecom är SEP<br />

– Avsikten är att varje SEP som utrustas med<br />

Ecom ska ha 15 robotar med MRSI-kapacitet<br />

(Multiple Launch-Simultaneous<br />

Impact). Samtliga robotar kan skjutas iväg<br />

inom 15 sekunder och eldkraften av en<br />

MRSI-insats blir mycket kraftig. Även i<br />

direktmoden kan flera mål mätas in samti-<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

digt och en samtidig bekämpning av upp<br />

till 15 fordon ske, vilket ökar ECOMfordonets<br />

eldkraft och överlevnadsförmåga.<br />

När det gäller bekämpning av terroristfordon<br />

har SBD valt att lösa insatstypen på<br />

två sätt – antingen via tryckverkan eller<br />

tryckverkan i kombination med bildkorrelation<br />

som riktas mot förarhytten av<br />

ett misstänkt fordon.<br />

– Vi kan se till att inte träffa den del av fordonet<br />

som bär på robotar eller andra vapentyper<br />

om en detonation skulle utgöra ett hot<br />

mot en eventuell civilbefolkning, förklarar<br />

Christer Regebro.<br />

Världsbäst?<br />

Stridsdelspaketet som Ecom ska utrustas<br />

med, tror Christer Regebro i förhållande till<br />

vikten (9 kilo) är den mest avancerade som<br />

någonsin konstruerats för ett liknande robotsystem.<br />

– Bedömningen gör jag med tanke på att<br />

stridsdelspaketet består av tre delar. En pansarbrytande<br />

del med förpenetrationsförmåga<br />

(kaliberstort hål). Resterande två stridsdelar<br />

25


ECOM<br />

går igenom den första stridsdelens penetration.<br />

Den andra delen är en RSV-laddning<br />

med över 1 200 millimeters pansarbrytande<br />

verkan. Dessa två stridsdelar tillsammans slår<br />

allt som finns i stridsvagnars pansarskydd,<br />

hävdar Christer Regebro.<br />

Den tredje stridsdelen är en termobarisk<br />

laddning, som har ett lager kulor på halvvarv<br />

vilket innebär en tryckverkan på mer<br />

än två bar inne i ett rum med en volym på<br />

100 kubikmeter. Splitterverkan kan också<br />

riktas mot ett mål eller från ett känsligt<br />

område genom att välja inflygningsriktning,<br />

dykvinkel och rollvinkel vid anslag<br />

eller luftbrisad. Enbart tryckverkan erhålles<br />

genom att vända splittersektorn rakt upp.<br />

Förhoppningen är att en prototyp ska vara<br />

realiserad 2011 i form av ett samarbetet<br />

mellan Sverige och flera andra europeiska<br />

länder. Ett arbete med att få till stånd en<br />

gemensam kravharmonisering mellan<br />

Sverige, Storbritannien och Frankrike med<br />

sikte på 2012 har inletts.<br />

26<br />

– Industriellt har vi en bit att<br />

vandra ännu eftersom SBD,<br />

som i ett europeiskt perspektiv<br />

är ett tämligen litet företag,<br />

har ett koncept som är<br />

mycket attraktivt för flera<br />

länder, men det är naturligtvis<br />

en black om foten för<br />

några av våra konkurrenter<br />

att vi har tagit fram detta<br />

koncept med vår förhållandevis lilla systemförmåga,<br />

konstaterar Christer Regebro.Det<br />

finns dock en överenskommelse mellan den<br />

stora europeiska giganten MBDA 1 och SBD<br />

om att genomföra ett samarbete om Ecom<br />

väljs som nytt, europeiskt missilsystem. –Vi<br />

har börjat diskutera innehållet i denna överenskommelse<br />

och måste komma till ett gemensamt<br />

beslut inom något år.<br />

Från Försvarsmakten har SBD erhållit finansiering<br />

till vissa delstudier av Ecom. Diskussioner<br />

pågår med ytterligare en större, europeisk<br />

nation om finansiering till fortsatt utveckling.<br />

Faktaruta:<br />

Räckvidd: Från 100 meter till 50 km. Armerad<br />

före 100 meter flykt från utskjutning. Krav för<br />

att kunna verka i SIB-miljö.<br />

Vikt: 27 kilo<br />

Längd: 1,5 meterStridsdelsvikt: 9 kilo (fördelat<br />

på tre stridsdelar)


Björn Edström<br />

Björn Edström är ledamot av Bofors<br />

<strong>Luftvärn</strong>sförenings styrelse och verksam inom<br />

Bae Systems utvecklingsenhet i Karlskoga.<br />

Somrig utflykt för<br />

Bofors <strong>Luftvärn</strong>sförening<br />

Varje år arrangerar Bofors <strong>Luftvärn</strong>sförening<br />

vars historia dateras tillbaka till<br />

brinnande världskrig, en sommarutflykt.<br />

I år var det söndagen den 11 juni som tjugo<br />

herrar och några damer äntrade bussen för<br />

vidare färd mot Filipstad och det unika<br />

museet, Krigsflygfält 16 vid Brattforsheden,<br />

väster om Filipstad.<br />

Redan så här tidigt under den långa och<br />

varma sommaren visade sig vädrets makter<br />

ha vakna på sin bästa sida. En strålande<br />

sol mötte bussen när första stoppet gjordes<br />

inne i Filipstad. En titt på bygdens store<br />

son, uppfinnare John Ericssons pampiga<br />

gravmonument vid Filipstads nya kyrkogård<br />

stod på schemat.<br />

John Ericsson som förutom att han låg<br />

bakom ett flertal viktiga uppfinningar,<br />

gjorde sig ett namn i USA som hjärnan<br />

bakom konstruktionen av fartygstypen<br />

monitor. Fartygstypen bidrog starkt till<br />

Nordstaternas seger i det amerikanska in-<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

bördeskriget i mitten av 1800-talet. John<br />

Ericssons önskan var att bli begravd i<br />

Sverige och efter hans död 1889 så skedde<br />

detta efter att kistan först transporterats till<br />

Sverige på den amerikanska pansarkryssaren<br />

Baltimore.<br />

I närheten av hans grav ligger Kanonudden<br />

och där finns de två 15 tums kanoner uppställda<br />

som John Ericsson en gång skänkte<br />

till svenska flottan för att bestycka svenska<br />

monitorer. De ställdes på denna plats år<br />

1900 efter att ha tjänat ut i flottan.<br />

27


Sommarutflykt<br />

Efter färd till Brattforsheden<br />

förevisades<br />

Krigsflygfält 16 som<br />

togs i bruk 1940 i samband<br />

med det tyska angreppet<br />

på Norge. Tanken<br />

bakom krigsflygfälten<br />

var att fredsförläggningarna<br />

var ett<br />

av fiendens främsta<br />

mål. Vid krigsutbrottet<br />

skulle flygvapnet flytta<br />

ut förbanden till undangömda<br />

baser. Under<br />

krigsåren fanns<br />

upp till ett 70-tal flygplan<br />

stationerade på Brattforsheden.<br />

Bofors <strong>Luftvärn</strong>sförening bildades två år<br />

innan krigsflygfält 16 sattes upp. Grundare<br />

var kapten Bertil Boström som tog sig an<br />

att genomföra föreningens första uppgift<br />

att ”...verka för frivillig utbildning av befäl<br />

till ortens luftvärn och luftbevakning”.<br />

Boforsområdet hade i dessa orostider behov<br />

av luftvärnsskydd. AB Bofors hade<br />

kanoner och ammunition men inte tillgång<br />

till pjässervis. Landstormsförband avsedda<br />

för utbildning av frivilligt befäl för<br />

infanteriet fanns däremot tillgängliga i området.<br />

Detta var bakgrunden till att Bofors<br />

<strong>Luftvärn</strong>sförening bildades.<br />

Den första kursen startade i Bofors hösten<br />

1937. Då andra världskriget bröt ut och<br />

mobiliseringsorder gavs vid Bofors <strong>Luftvärn</strong><br />

den 2 september 1939, kunde de då planerade<br />

och utbildade luftvärnsförbanden<br />

organiseras under befäl av Bofors<br />

<strong>Luftvärn</strong>sförenings medlemmar, som ett resultat<br />

av en framgångsrik kursverksamhet.<br />

28<br />

Dan Borgström taxar efter att ha landat på<br />

Brattforsheden med sitt Bücker 131<br />

Jungmann flygplan. Foto: Björn Edström<br />

Enda i ursprungligt skick<br />

Fält 16 är det enda krigsflygfält i ursprungligt<br />

skick från andra världskriget som finns<br />

kvar i landet. På Brattforsheden är delar av<br />

miljön i det närmaste orörd sedan 1940talet.<br />

Här finns värn, hangar och byggnader<br />

bevarade. En del av byggnaderna innehåller<br />

originalinredning från krigsåren och<br />

Brattforsheden är sedan 2003 kulturreservat.<br />

Under entusiastisk ledning av eldsjälen Jan-<br />

Erik Clerkestam fick vi ta del av Brattforshedens<br />

historia, höra om det pågående<br />

restaureringsarbetet, göra en rundvandring<br />

på fältet och bese de museala samlingarna.<br />

En annan eldsjäl vid Brattforsheden är<br />

Halvar Leander och han berättade om<br />

Brattforshedens särpräglade geologi och<br />

natur som är ett mycket välbevarat exem-


<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

Jan-Erik Clerkestam förevisar en Bofors 40 mm luftvärnskanon placerad vid sidan av<br />

krigsflygfältet i Brattforsheden. Foto: Fredrik Sundmar<br />

pel på isälvsavlagring. Det unika är att exempelvis<br />

det lättillgängliga gruset undgått<br />

att bli bortschaktat som skett på så många<br />

andra håll med liknande naturbetingelser.<br />

Brattforsheden är idag ett naturreservat.<br />

Se tidstypisk flygplan<br />

Vädret var på besökarna sida den här dagen,<br />

vilket tillät att Dan Borgström kunde<br />

komma flygande från Karlskoga och landa<br />

på Brattforsheden med sin 1930-talsflygmaskin,<br />

Bücker 131 Jungmann. Vi fick<br />

på nära håll se och höra ett för krigsåren<br />

tidstypisk flygplan.<br />

Bücker 131 Jungmann var Luftwaffes<br />

standardskolflygplan. Flygplanet kom att<br />

tillverkas och användas i många länder, totalt<br />

tillverkades ungefär 5000 st. Dan Borgströms<br />

flygplan är tillverkat i Polen efter<br />

originalritningar år 1995 och flygplanet är<br />

tillåtet för avancerad flygning och segelflygbogsering.<br />

Bücker 131Jungmann är ett<br />

tvåsitsigt biplan av traditionell konstruktion<br />

med svetsad stålrörskropp, formlister<br />

av trä, trävingar med dubbla balkar och<br />

dukklädsel.<br />

Efter att ha intagit en välförtjänt lunch på<br />

närbelägna sommarserveringen i Mangenbaden<br />

ställdes kosan åter mot Karlskoga.<br />

29


Stefan Bratt<br />

Proposition om REMO av haubits 77:<br />

Remo av 77-systemet villkorat mot samarbete med<br />

nordiska länder<br />

“Sammantaget delar regeringen Försvarsmaktens<br />

mening att egenutveckling och<br />

anskaffning av REMO av Haubits 77B är<br />

det mest kostnadseffektiva alternativet att<br />

bibehålla en förmåga inom artillerifunktionen<br />

som kan nyttjas både nationellt<br />

och internationellt i framtiden. Projektet<br />

bör dock omprövas om inte ett utländskt<br />

utvecklingssamarbete kommer till stånd.“<br />

Följande rader står att läsa i Försvarsdepartementets<br />

proposition om remo av haub 77systemet.<br />

En långbänk som nu äntligen har<br />

kommit i mål.<br />

Initialt har försvarsdepartementet beställt<br />

anskaffning av ungefär 24 pjäser som ska<br />

utgöra beväpning för de två artilleribataljoner<br />

som <strong>Artilleri</strong>regementet kommer att<br />

sätta upp som förband till insatsförsvaret.<br />

30<br />

Försvarsmaktens bedömning av behovet av<br />

pjäsenheter är rimligt anser regeringen och<br />

konstaterar att det slutliga behovet av antalet<br />

pjäsenheter beror av ”vilken avvägning<br />

som kan tillskapas mellan antal pjäsenheter,<br />

logistiklösning, utbildning.”<br />

Försvarsutskottet å sin sida konstaterar i sitt<br />

betänkande att kostnaden per pjäs (hemlig<br />

uppgift) är mycket hög. Archeranskaffningen<br />

utgör därmed ett av det mest kostnadskrävande<br />

utvecklings- och anskaffningsprojekten<br />

under innevarande år.<br />

Kostnadsberäkningarna som projektet baseras<br />

på utgår ifrån att Sverige har en samarbetspartner<br />

som delar kostnaderna för utvecklingen.<br />

Regeringen kommer ”aktivt att<br />

söka för att finna samarbetspartner att dela<br />

utvecklingskostnader med och minska serie-


anskaffningskostnader, i syfte att kunna realisera<br />

den eftersträvade operativa effekten<br />

baserad på tillgängliga resurser. Om någon<br />

samarbetspartner inte ansluter kan regeringen<br />

komma att ompröva genomförandet<br />

av projektet.”<br />

Om projektets totalkostnad ökar p g a att<br />

ingen samarbetspartner ansluter, och regeringen<br />

fortfarande vill genomföra projektet,<br />

kommer regeringen att återkomma till riksdagen.<br />

Framför allt fokuserar regeringen på<br />

de nordiska länderna i enlighet med regeringens<br />

materielförsörjningsstrategi.<br />

Inte realistiska<br />

Andra alternativ som Försvarsmakten studerat<br />

är inte realistiska, anser regeringen.<br />

Endast renovering (reno) av 77 B-systemet<br />

<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

ger inga effekthöjande åtgärder och det absoluta<br />

kravet att kraftigt minska ljudtrycket<br />

samt förmågan till bekämpning av rörliga<br />

mål eller utnyttjandet av hela räckviddspotentialen<br />

hos modern artilleriammunition,<br />

uppfylls inte, enligt regeringen.<br />

En direktanskaffning av utländska pjässystem<br />

är inte heller vare sig kostnadseffektivt<br />

eller tillräckligt bra för de mål som ställs.<br />

Två artillerisystem har genomgått noggrannare<br />

granskning; tyska Panzer Haubitze<br />

2000 (Pzh 2000) samt brittiska AS90<br />

Braveheart. Driftskostnaderna för PzH 2000<br />

värderades samtidigt till minst fem gånger<br />

högre än driften för Archer.<br />

Om en remo av 77-systemet genomförs gör<br />

31


REMO<br />

regeringen bedömningen att Försvarsmaktens<br />

artillerifunktion i framtiden har möjligheterna<br />

att verka inom hela konfliktskalan.<br />

”Detta ger goda möjligheter att delta inom<br />

ramen för nationella såväl som internationella<br />

insatser”, motiverar regeringen sitt beslut.<br />

Bofors systemleverantör<br />

Remo av Haubits 77B sker med Bae Systems<br />

Bofors som huvudleverantör med system-<br />

32<br />

För Sveriges jägare<br />

sedan 1975.<br />

Nu levererar Aimpoint<br />

rödpunktsiktet CS<br />

till Försvarsmakten.<br />

ansvar. Leveransen beräknas inledas under<br />

2009 och medger att initial förmåga finns<br />

2011.<br />

”Remo av Haubits 77B utgör ett exempel<br />

där industrin kan ta ett komplett systemåtagande<br />

över hela livscykeln och därmed<br />

etablera och utveckla ett systemhusåtagande<br />

i enlighet med bland annat regeringens<br />

materielförsörjningsstrategi”, står att läsa i<br />

anskaffningsbeslutet.<br />

www.aimpoint.com • info@aimpoint.se<br />

M00342


<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

<strong>Artilleri</strong>lokaliseringsradargrupp anmäld<br />

till FN och till Partnerskap för fred<br />

En artillerilokaliseringsradargrupp samt en<br />

luftvärnspluton är de enheter inom artilleriet<br />

och luftvärnet som regeringen beslutat att<br />

anmälan för fredsfrämjande operationer till<br />

FN:s styrkeregister.<br />

Inom FN finns ett styrkeregister benämnt<br />

UN Standby Arrangement System<br />

(UNSAS). Det innehåller militära, polisiära<br />

och civila komponenter från huvuddelen av<br />

FN:s medlemsländer.<br />

Sverige har sedan tidigare anmält resurser<br />

till detta register, och regeringens beslut<br />

som fattades den 29 juni i år innebär att<br />

tidigare anmälningar uppdateras. Om<br />

Sverige slutligen ska ställa militära förband<br />

till förfogande vid en insats avgörs alltid av<br />

Sveriges regering eller riksdag.<br />

Alla anmälda förband och förmågor ryms<br />

inom befintliga budgetramar, och sammanfaller<br />

med de förband som regeringen anmälde<br />

till EU:s styrkeregister 23 mars, 2006.<br />

Några exempel på förband som anmälts: två<br />

mekaniserade bataljoner, mekaniserat kompani<br />

från 2007-01-01, artillerilokaliseringsradargrupp,<br />

stridsvagnskompani med<br />

transportpluton från 2008-01-01, luftvärnspluton<br />

från 2008-01-01, korvettförband,<br />

signalspaningsflygplan S 102B (basering i<br />

Sverige) samt flygbasförband från 2007-01-<br />

01.<br />

33


<strong>Artilleri</strong>klubben<br />

34<br />

<strong>Artilleri</strong>klubben<br />

genomför under hösten<br />

möten i Halmstad och Boden<br />

på temat Lufthotets nya dimension – möjliga systemlösningar<br />

för aktivt och passivt agerande<br />

För föredragningen svarar Robert Daunfeldt, Bae Systems Bofors AB<br />

Cheferna för <strong>Artilleri</strong>regementet och <strong>Luftvärn</strong>sregementet<br />

kommer att kalla sin personal.<br />

Övriga som önskar delta meddelar sekreteraren Lars Mörrby,<br />

som kommer att sända ut mer information om tid och plats för respektive möte.<br />

e-post lars morrby@mil.se<br />

Datum för mötet i Boden är den 7 december kl 15.00<br />

Alla klubbmedlemmar och andra intresserade är välkomna!<br />

Utnyttja detta tillfälle att bli informerade om och lämna synpunkter på<br />

ett aktuellt ämnesområde.


<strong>Artilleri</strong> & <strong>Luftvärn</strong><br />

I detta nummer av <strong>Artilleri</strong>tidskrift har redaktionen<br />

beslutat sig för att införa ett nytt inslag<br />

TÄVLING – TÄVLING – TÄVLING<br />

Vi tror att bland våra medlemmar och läsare finns det många som har goda<br />

matematiska och därmed artilleristiska kunskaper och tänker därför med jämna<br />

mellanrum ge er en liten tankenöt att lösa. Ett antal priser som skänkts av föreningen<br />

närstående företag som Saab, Bae Systems Bofors med flera kommer att<br />

delas ut till några av dem som skickar in rätt lösning till följande adress:<br />

<strong>Artilleri</strong>tidskrift<br />

c/o Stefan Bratt<br />

Lokförargränd 12<br />

775 51 Krylbo<br />

Märkt kuvertet med: Tävling AT 2<br />

Vi vill ha ditt förslag på rätt svar senast den 31 oktober<br />

Luftmotståndets inverkan på projektilbanan. Skjutavståndet (S) i ett lufttomt<br />

rum, det vill säga, utan inverkan av luftmotståndet, kan beräknas med följande<br />

matematiska uttryck:<br />

S = V 02 /g ∑ sin(2∑E), där V 0 = mynningshastigheten och E = elevationen.<br />

För projektiler som avfyras i ett lufttomt rum med 660 m/s mynningshastighet vid<br />

45∫ elevation blir skjutavståndet således S = 6602/9.81∑ sin (2∑45∫) ~ 44404 m.<br />

I ett verkligt skjutfall när projektilen skjuts i ett lufthav så bromsas den upp<br />

genom att den måste tränga undan de luftpartiklar som den möter under sin<br />

flygbana. Storleken på denna uppbromsning beror dels på projektilens rörelse<br />

(hastighet), dess yttre form (tvärsnittsarea-fördelning och yta), de atmosfäriska<br />

förhållandena (tryck och temperatur) samt projektilvikten.<br />

Hur mycket kommer det verkliga skjutavståndet med hänsyn till<br />

luftmotståndets inverkan att reduceras, med 20, 40, eller 60 procent?<br />

35


<strong>Artilleri</strong>klubben<br />

<strong>Artilleri</strong>-Tidskrift<br />

Tidskrift för <strong>Artilleri</strong>et och <strong>Luftvärn</strong>et •<br />

Utgiven av <strong>Artilleri</strong>klubben<br />

<strong>Artilleri</strong>klubbens medlemmar erhåller<br />

<strong>Artilleri</strong>-Tidskrift utan kostnad.<br />

Redaktör, ansvarig utgivare:<br />

Stefan Bratt, Lokförargränd 12,<br />

775 51 Krylbo, tel 0226-12 109,<br />

E-post: stefanbratt@tele2.se<br />

Biträdande redaktör:<br />

Överstelöjtnant Lennart Gustafsson,<br />

Gulsippevägen 8, 589 35 LINKÖPING,<br />

tel 013-15 43 12<br />

E-post: lengus44@telia.com<br />

Annonsansvarig:<br />

Överstelöjtnant Stellan Jansson, Kullstigen 15,<br />

681 51 Kristinehamn, tel 0550-16 486<br />

E-post: anita.sj@tele2.se<br />

<strong>Artilleri</strong>klubben<br />

Adress:<br />

c/o Övlt Bo Arvidsson<br />

Bjurtjärnsgatan 7<br />

681 33 KRISTINEHAMN<br />

Ordförande:<br />

Överste Torbjörn Larsson,<br />

Bodens garnison<br />

<strong>Artilleri</strong>regementet<br />

Box 9113<br />

961 19 BODEN<br />

Tel: 0921–34 80 00<br />

Sekreterare<br />

Överstelöjtnant Lars Mörrby,<br />

Högkvarteret<br />

107 85 STOCKHOLM<br />

Tel: 08–788 75 00<br />

Medlemsavgifter:<br />

Årsavgift 125 kr<br />

Ständigt medlemskap 1 000 kr<br />

Medlemsavgifter betalas till<br />

<strong>Artilleri</strong>klubbens postgiro 5 47 31–5<br />

36<br />

Ekonomichef både i klubben och tidskriften:<br />

Överstelöjtnant Bo Arvidsson,<br />

Bjurtjärnsgatan 7,<br />

681 33 KRISTINEHAMN<br />

Tel/fax: 0550–141 71,<br />

E-post: bo.i.arvidsson@telia.com<br />

Redaktionskommitté:<br />

Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef<br />

samt representanter för <strong>Artilleri</strong>regementet<br />

och <strong>Luftvärn</strong>sregementet.<br />

Redaktionsadress:<br />

Post adresseras till redaktören enligt ovan,<br />

i ekonomi- och prenumerationsärenden till<br />

ekonomichefen enligt ovan.<br />

©2006 <strong>Artilleri</strong>-Tidskrift<br />

Utdrag ur tidskriften får göras med angivande<br />

av källa.<br />

<strong>Artilleri</strong>-Tidskrift<br />

bankgiro 833-4278<br />

Prenumerationspriser:<br />

Inom Europa 180 kr per år<br />

Utom Europa 240 kr per år<br />

Lösnummerpriser:<br />

Enkelnummer 70 kr<br />

vid köp av minst 10 ex 50 kr<br />

Dubbel-/Temanummer 90 kr<br />

vid köp av minst 10 ex 70 kr<br />

ROLF TRYCKERI AB, SKÖVDE 2006


MÖRKERKAPACITET FÖR RBS 70 MED<br />

3:E GENERATIONS IR<br />

Under 2004 sker kvalificering och<br />

första leveranser av ett nytt<br />

mörkersikte, BORC, till RBS 70<br />

för Finland och Australien. BORC är<br />

baserad på samma svenska IR-detektor<br />

som IR-sikte BIRC till RBS 56 BILL och<br />

IR-kamera FTI till det nya<br />

eldledningsinstrumentet. BORC hängs på det<br />

befintliga dagsiktet och ger skytten en IR-bild i det ordinarie okularet, därmed möjliggörande<br />

att RBS 70 även kan användas nattetid med bibehållna prestanda. Den nya teknologin gör att<br />

BORC blir mindre och med endast halva vikten mot dess föregångare. För mer information,<br />

kontakta oss på nedanstående adress<br />

FLIR Systems AB är ett företag med rötter i Celsius/Saab och Agema med mångårig erfarenhet av<br />

IR-kameror för militära och civila tillämpningar. Vi är en del av FLIR Systems Inc. som är ett<br />

världsledande företag inom IR-området med verksamhet inom termografi, övervakning,<br />

helikoptermonterad spanings- utrustning och nu även militära IR-sikten.<br />

FLIR Systems AB, Imaging Sweden<br />

Box 3 / Rinkebyvägen 19<br />

SE-182 11 DANDERYD<br />

Tfn: +46 (0)8 753 25 00<br />

Fax: +46 (0)8 731 05 30<br />

e-mail: anders.gm.dahlberg@flir.se<br />

www.flir.com


The Archer Artillery System 08<br />

MINDS UNITED - MILES AHEAD<br />

www.baesystems.se<br />

Posttidning B<br />

<strong>Artilleri</strong>-Tidskrift, c/o Bo Arvidsson<br />

Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN<br />

The Archer Artillery System 08 is a 155 mm artillery system, which is designed<br />

to support the modern NATO and European Union’s Battle Groups. The system<br />

is currently undergoing field testing and evaluation by both the Swedish and<br />

Danish Armies. The system consists of: The 155 mm FH 77 BW L52 self-propelled<br />

howitzer, a conventional IM family of ammunition, an intelligent family of<br />

ammunition, a C4I-system and an ILS package.<br />

The range with today’s ballistic ammunition is 40 km and 60 km with the high<br />

precision ammunition M982 Excalibur. The system holds 40 complete rounds<br />

on board, of which 20 are in fully automated magazines and can be launched<br />

in 2½ minutes. The gun computer includes ballistic computations which makes<br />

the gun fully autonomous. The 3-4 men crew is deployed in an armoured crew<br />

cabin in all combat modes.The gun travels on road up to 70 km/h and can be<br />

air transported. By using a standard commercial hauler chassis as the carrier<br />

for the weapon system a very low life cycle cost is achieved.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!