Artilleri & Luftvärn

Artilleri & Luftvärn 

Artilleri-Tidskrift 

Nr 1 • 2001



Tidskrift för artilleriet och luftvärnet 

Häfte 1• 2001 Årgång 130 

Redaktören 

Välkommen till årsmöte Villingsberg ................................................................. 2 

Mats Rehn 

Reviderad syn på bekämpning i Atle-projektet.................................................... 4 

Patrik Kvie 

Nytt stridsledningssystem för bataljon ................................................................ 9 

Hans Uhlander 

Ny organisation i Boden ................................................................................... 13 

Hans Uhlander 

Norrlands Luftvärnsbataljon ............................................................................. 16 

Kennet Eriksson 

Norrlands Artilleribataljon ................................................................................ 20 

Christian Bremer 

Pokalskjutning 2000 ......................................................................................... 24 

Elever TaP Art 99/00 

V -differenser vid laddningsbyte........................................................................ 26 

0 

Omslagsbild: 

Hela landet skall försvaras! Cheferna på artilleri- och luftvärnsbataljonerna på Norrbottens regemente 

berättar i detta nummer om utbildningen i Boden. På omslagsbilden går solen upp över artilleriregementets 

stabsplats under LSÖ 01 ve 109 i Norrland. Foto Stefan Bratt, Artilleriregementet. 

Form och layout: Marie Thelander 

ISSN 004 – 3788 

1

Redaktören 

Lave Malmgren 

Artilleri-Tidskrift 130 år 

Artilleri-Tidskrift inleder sitt 130. år då den 

”nya” Försvarsmakten just avverkar sitt 

första. Ett år fyllt av förhoppningar från 

våra folkvalda, fyllt av svårigheter och 

ambitioner för dem som skall genomföra 

deras intentioner. I detta nummer ger vi 

en glimt av hur formerna utvecklas vid 

artilleri- och luftvärnsbataljonerna vid 

Norrbottens Regemente. 

För Artilleriklubben förestår några år med 

att anpassa arbetsformerna till den nya 

organisationsstrukturen. Vårt årsmöte (se 

nedan) kommer att präglas av detta. Ny 

inriktning och mot inriktningen avpassade 

stadgar skall bidra till att stimulera verksamheten 

på ett sådant sätt att det kan 

2 

engagera gamla och – som vi hoppas – nya 

medlemnmar. 

Enkäten i vårt förra nummer syftade till 

att skapa underlag för den nya inriktningen. 

Klubben och tidskriften tackar för 

värdefulla svar och synpunkter, som vi har 

fått del av. 

Bl a med stöd av dessa har styrelsen funnit 

att reservofficerarna är en målgrupp som 

bör ägnas större intresse, och klubbens 

sammankomster i ökad utsträckning bör 

ske som seminarier. 

Välkommen till årsmötet för att ta del av 

styrelsens förslag och lämna synpunkter! 

Artilleriklubbens årsmöte Villingsberg 

onsdagen 16 maj 2001 

0820 Samling vid Tre Vapen, Banérgatan 62, 

0830 Busstransport till Villingsberg* 

1130 Ankomst till Villingsberg, lunch 

i militärrestaurangen Villingestrand 

1230 Deltagarna följer övningsverksamhet 

i Villingsberg 

*Transporter till och från Halmstad samordnas av 

Öv Ulf Persson. Anmäl behov till 

Ann-Margaret Fernbrant tel 035-266 30 00 

E-post ann-margaret.fernbrant@lv6.mil.se 

Program 

Kostnad för hela dagen:130 kr 

1500 Kaffe i Herrgården 

1530 Årsmöte – bl a för att behandla reviderade 

stadgar för klubben och tidskriften 

1630 Konstituerande styrelsemöte 

1700 Gemensam middag 

1900-2200 Återresa till Stockholm 

Anmälan (helst skriftligt) 

senast onsdag den 26 april till Övlt Sören Möller, 

Bergsgatan 20 A, 761 42 NORRTÄLJE 

E-post soren.moller@swipnet.se


3

ATLE 

Mats Rehn 

Med bekämpning avses i ATLE delprojekt 

6: Indirekt Eld planlagda och/eller 

samordnade insatser med ett eller flera 

bekämpningssystem för att uppnå bestämda 

taktiska mål. Exempel på 

bekämpningssystem är indirekta eldsystem, 

televapensystem, attackflyg, beväpnade 

helikoptrar, sensorer mm. 

4 

Insatserna syftar till att, främst bortom 

de direktriktade vapens räckvidd, 

störa, begränsa eller slå ut olika 

funktioner för motståndaren och 

därigenom minska hans anfalls- och 

motståndskraft. 

Bekämpning är ett sätt för chefen att 

agera och ta initiativet på stridsfältet. 

Angriparen vill skapa 

systemkollaps 

Krigets inledning får sannolikt ett snabbt 

och våldsamt förlopp, där angriparens 

strävan är att tidigt skapa systemkollaps 

Major Mats Rehn är chef för ledningsavdelningen 

på Artilleriregementets 

Utvecklingsenhet. 

Reviderad syn på 

BEKÄMPNING i ATLE-projektet 

hos oss. Angreppet riktas mot centrala 

funktioner i lednings- och sambandssystem. 

Här utnyttjas såväl fysisk bekämpning 

som psykologisk och elektronisk 

krigföring. Precision i dessa angrepp 

kan kompensera bristen på antal kvalificerade 

förband eller system. 

Angriparen kommer att utnyttja sina förband 

för att snabbt föra in striden på djupet 

av vårt område. Hans avsikt torde vara 

att åstadkomma avbrott i våra system t ex 

underrättelse- och ledningssystem, system 

för bekämpning eller våra underhållssystem.


Den snabba teknikutvecklingen med integrering av mark-, luft- och sjöbaserade vapensystem 

innebär ett tredimensionellt stridsfält. 

Stridsfältet kommer att präglas av en 

blandning av våra och fientliga styrkor 

som varierar över tiden, områden med 

civil och känslig infrastruktur – ett 

fragmenterat stridsfält. 

Skall angriparen kunna uppnå en optimal 

effekt krävs att hans förband och system 

kan samordnas och detta måste 

kunna ledas. Har angriparen en uttalad 

kommandoledning där underställda enbart 

verkställer blir beroendet av ständigt 

fungerande samband mellan förbandsnivåer 

ett måste. Om inte högre chefs 

godkännande har kunnat inhämtas, blir 

utövandet av ledning ineffektivt. Det 

finns också en risk att angriparen blir så 

beroende av dessa tekniska system att det 

blir en belastning. 

Att hitta fiendens svaga punkt 

Störningar från vår sida i kombination 

med att vi nyttjar terräng, väder och sikt 

på ett för oss optimalt sätt kan göra att 

angriparen tvekar eller blir osäker. Angriparens 

beslutscykel rubbas. 

Att definiera tyngdpunkten 1 i operationen 

blir en allt mer betydelsefull del av planläggningen. 

Detta har alltid varit viktigt men begreppet 

har genom historien haft lite olika 

innebörd. Tidigare menade man en punkt 

på slagfältet, ett geografiskt begrepp. Senare 

har begreppet alltmer förskjutits mot 

att innebära en koncentrering på vissa 

1 Ur Marco Smedberg ”Om stridens grunder”. 

5

ATLE 

utvalda fientliga system eller funktioner. 

Man kan naturligtvis också tänka sig olika 

kombinationer av geografisk och ”funktionell” 

tyngdpunkt. 

6 

Fortfarande gäller det att nå fiendens 

kraftcentrum. Skillnaden mot förr är att 

man idag med modern vapenteknik och 

luftrörlighet kan slå till mot de platser 

och vid de tidpunkter där fienden är 

som mest sårbar utan att först behöva 

tillkämpa sig fientligt territorium för att 

nå målområdet. Detta innebär att den 

tidigare sekventiella, tidsbundna ordningen 

delvis har brutits. Man behöver 

inte längre slå mot A för att senare 

kunna framrycka till B och så vidare. 

För att komma åt att neutralisera fiendens 

kraftcentrum, måste vi ofta gå via 

avgörande funktioner som, om de angrips 

med framgång, leder till att styrkeförhållandena 

utvecklas till vår fördel. Om dessa 

mål identifieras med ett offensivt tankesätt 

som grund är det just dessa mål som 

i varje skede är ”farligast för fienden” att 

mista. 

Slagfältets utveckling 

Stridens förutsägbarhet blir liten och förmågan 

att reagera snabbt på ett stort antal 

händelser – bl a att snabbt och effektivt 

nedkämpa identifierade och lokaliserade 

avgörande faktorer över hela slagfältets 

djup – blir ett villkor för framgång. 

Långräckviddiga bekämpningssystem med 

hög momentan verkan i kombination 

med tillräckligt noggranna sensorer ger oss 

tillgång till denna förmåga. Dessutom 

krävs ett ledningssystem med ett minimum 

av tidsfördröjning mellan upptäckt, 

identifiering, lokalisering, beslut om insats 

och insats. 

Bekämpningsinsatser kräver underlag 

från sensorer (underrättelsesystem) varför 

dessa måste integreras vid planering och 

genomförande av insatser. Bekämpning 

måste kunna utföras i hela tidsspektrat från 

bekämpning med korta tidsförhållanden 

(i nära realtid) till insatser på längre sikt. 

Vid bekämpning i nära realtid är oftast 

målets exponeringstid styrande. Detta ställer 

särskilt höga krav på tillgängligheten 

av bekämpnings- och underrättelsesystem. 

Stridskrafter 

Kommunikationer 

Logistik 

Strategiska mål 

Ledningssysstem C 2 W 

Vilja (Statsledning) 

Förr 

Nu 

Med modern vapenteknik 

och luftrörlighet 

kan man numera 

bekämpa fienden utan 

att som tidigare först 

behöva erövra fientligt 

territorium för att nå 

målområdet.

Bekämpning är inte bara ett understöd 

av manöver. Bekämpning blir ett 

komplement till manöver för att uppnå 

operativa eller taktiska fördelar. 

Bekämpningsplan – Stridsplan 

I ATLE-projektet lanseras en underrättelseoch 

bekämpningsplan som en integrerad 

del av stridsplanen bestående av två delar: 

En plan för stöd av manöverförbanden och 

en plan för bekämpning av prioriterade 

mål. 

Planen för stöd av manöverförbanden 

motsvarar den ”gamla” understödsplanen 

och arbetas fram på samma sätt. 

Planen för bekämpning av prioriterade mål 

påbörjas däremot direkt som förbandet 

mottar en ny uppgift. Under hela bedömandeprocessen 

genomför bekämpnings- 

▼▼ 

DUC 

ATLE-projektet lanserar 

en underrättelse- och 

bekämpningsplan som en 

integrerad del av 

stridssplanen. 

▼ 

▼ ▼ 

▼ 

Bedömande 

Uppgiften 

Utgångsvärden 

Överväganden 

Bis 

▼ ▼ ▼ ▼ ▼ 


personal en utvärdering för att hitta ”stödben” 

i motståndarens plan. Efter hand 

som bedömandet fortskrider och slutsatser 

dras delges dessa till DUC. På så sätt 

får DUC tidigt underlag och kan komma 

med egna förslag på ”stödben”. 

Dessa förslag på mål kallas för högvärdiga 

mål och samlas på divisionen. Exempel 

på sådana högvärdiga mål kan vara 

• Luftlandsättning vid…… 

• Landstigning vid ….. 

• Bekämpningssystem 

• Terrängpartier 

För att kunna genomföra bekämpning av 

dessa mål krävs att de är definierade. Att 

bekämpa en luftlandsättning är inte tillräckligt 

noggrant. Därför genomgår nu 

varje högvärdigt mål en målanalys. 

Målanalysen resulterar i en plan för hur 

▼ 

Högvärdiga mål 

Bekbehov 

Lista över högvärdiga 

mål 

Behov av stöd till 

manövervörband 

Skedes indelning 

Resursavvägning 

Beslut 

▼ 

▼ 

▼ 

Und/Bek plan 

Plan bek prio mål 

Plan för stöd till 

manöverförband 

Plan bekämpning prio mål 

▼ 

▼ 

Plan stöd för manöverförband 

▼ 

7

8 

ATLE 

Kriterier Analyspunkter 

Varför bekämpa Förväntad effekt 

Verkan Nedkämpa – Nedhålla – Störa Omedelbart – Över tiden 

Uppgiften löst Till område – Till tid – Till skede 

Beslutstidpunkt Kopplat till uppföljningsplan 

Gränssättande funktioner System – Platser – Funktioner 

Hur ser målet ut? Ytor – Skyddsnivå – Gruppering 

Taktik – Stridsteknik – Tidigare erfarenhet 

Var finns målen? Geografiskt – Tid – Skede 

Bekämpningssystem Sensorer – Vapenplattform – Samverkan mellan system 

Samverkan/Samordning/ För att undvika vådabekämpning 

Restriktioner För att utnyttja alla tillgängliga bekämpningssystem 

Analys av verkan Verifiering: Vad? – När? – Hur? – Till vem? 

varje högvärdigt mål skall bekämpas. 

Samtidigt har planen för stöd av manöverförbanden 

vuxit fram. Nu delas stridsplanen 

upp i skeden och kopplas till vilka 

högvärdiga mål som skall bekämpas i vilket 

skede. 

Det kan finnas högvärdiga mål som är 

aktuella under alla skeden likaväl som 

under endast ett skede. Dessutom sker en 

resursavvägning. Vi kommer aldrig att ha 

resurser att avdela så att varje manöverförband 

och/eller högvärdigt mål har sina 

egna bekämpningsresurser. Här dömer 

divisionschefen av att om en viss situationen 

uppstår så 

• går A före B, 

• C sker istället för D osv. 

När allt detta är klart finns en Plan för stöd 

av manöverförband. (OBS att detta stöd 

kan komma från alla typer av sensorer och 

vapenplattformar!) Det finns till varje 

skede ett antal högvärdiga mål med färdiga 

planer hur de skall bekämpas. När 

divisionschefen fastställer dessa högvärdiga 

mål att gälla benämns de prioriterade mål. 

Detta uttrycks i Plan för bekämpning av 

prioriterade mål. 

Sammantaget blir planen för stöd till 

manöverförbanden och planen för bekämpning 

av prioriterade mål en Underrättelse- 

och bekämpningsplan. 

ATLE skall nu vara så uppbyggt att genomförande 

av Underrättelse- och 

bekämpningsplanen normalt kan ske från 

divisionens ledningsplats men även från 

brigad och artilleriregemente. 

Den principiella arbetsordningen är att 

genomförandeledningen sker från 

divisionens ledningsplats där vissa befattningshavare 

tar sig an bekämpning av prioriterade 

mål, andra stöd till manöverförbanden. 

Genom speciell teknik säkerställs 

att meddelanden som rör bekämpning 

av prioriterade mål med automatik 

hamnar hos rätt befattningshavare. Med 

hjälp av informationssystemet skickas sedan 

order ut så att bekämpning kan ske 

inom de tidsramar som krävs.

Patrik Kvie 

Kapten Patrik Kvie tjänstgör på ledningsavdelningen 

och arbetar med metodutveckling på bataljon. 

Han är artilleriets representant i FUM-SLB. 

Ledning och beslut är en av hörnpelarna i 

triaden information, ledning och verkan. 

Det har som samlingsbegrepp inordnats i 

RMA – Revolution in Millitary Affairs 1 . I 

detta sammanhang står FUM-SLB 2 för 

grafisk lägesbild på stridsfältet och stöd för 

att snabbare komma till beslut i såväl presens 

som futurum. 

Systemet syftar till att utgöra en plattform 

för att utveckla, pröva och utvärdera ny 

teknik och metodik, vilket skall utnyttjas 

för att ställa krav på ett skarpt system SLB. 

FOI skall stödja utvecklingen av systemet 

men även utvärdera med avseende på användbarhet. 

Systemet vilar på en utveckling 

av lärdomar efter hand med användarna 

i fokus, för att möta ständiga miljöoch 

situationsförändringar. Systemet stödjer 

idag främst anfallsbataljon 3 . 

I framtiden kan andra funktioner såsom 

ledning av artilleribataljon, luftburen bataljon 

och underrättelsebataljon tänkas bli 


Nytt stridsledningssystem för bataljon 

egna applikationer ur det skarpa systemet 

SLB. Stridsledning är något som är knutet 

till tiden och situationen, vilket medför 

att det gränssnitt eller den applikation, 

som FUM-SLB står för idag, kanske är 

nivåoberoende? 

Ett ledningssystem består av komponenterna 

1 organisation, 

2 doktrin, 

3 personal och 

4 teknik 4 . 

Men FUM-SLB har likväl givits indelning 

enl figur 1. 

1 Finns mer att läsa i Kent Samuelssons artikel i Artilleri-Tidskrift 

3/00. 

2 FunktionsModell-StridsLedningssystem Bataljon. 

3 Anfallsbataljon är en sammanfattande benämning på 

de mekaniserade bataljonstyperna eller sammansatta 

stridsgrupper som har huvuduppgiften strid, ATLE Projekt 

5, Metoder ledning, 2000-05-25. 

4 Definition enl Ag ledningsdoktrin. 

9

ATLE 

10 

Personal 

Metoder 

Teknik 

Figur 1. FUM-SLB. 

Org 

Ett ledningssystems komponenter interagerar 

med varandra i ett ständigt växelspel. 

I FUM-SLB ser man att den snabba 

teknikutvecklingen har goda möjligheter 

att utveckla stödet till människan i stridsledningssystemet. 

Samtidigt ställer den föränderliga 

omvärlden, miljön, tekniken och 

situationen stora krav på flexibla metoder 

och organisationer å ena sidan och kontinuerlig 

utbildning och övning å andra sidan. 

I utvecklingen av ledningssystemet är metoder 

för stöd och genomförande av ledning 

en av hörnpelarna. Metoderna skall 

dels ta tillvara alla de erfarenheter som vi 

har tillgodogjort oss genom våra nuvarande 

metoder, dels ta sikte på framtiden och 

därigenom beskriva den vilja som ställer 

krav på utformning av tekniska hjälpmedel, 

utbildning och organisation. Under 

utbildningsåret 2000/2001 kommer beskrivna 

metoder och systemenheter att prövas 

och utvecklas vid MSS och MekB19. 

Mjuk/Hårdvara 

I gränsytorna mot FUM-SLB finns idag 

bl a laseravståndsmätare, GPS, POS 2 och 

Figur 2. FUM-SLB, gränsytor. 

NAV 90. Systemet är installerat i ett antal 

varianter av stridsfordon 90, däribland 

Epbv 90. Vidare finns det i Stripbv 90, 

Strf 9040B/BK, LvKv90 och Stabshytt 

9099 (9012). Figur 2 åskådliggör omfånget 

av gränsytor: 

Systemet stödjer bl a följande funktioner: 

• Kart- och symbolhantering. 

• Lägesbild- och oleathantering. 

• Samband (Ra 180/TS 9000). 

• Meddelandehantering DART och 

MBT (TCCS). 

• Stabsstöd. 

• Eldsignalering och eldreglering. 

• Försöksstöd (registrering). 

• Förarorder. 

Sambandssystemet i FUM-SLB utgörs av 

Ra 180-systemet, DART 380 och TS 

9000. Det karaktäristiska med sambandssystemet 

är trögheten vid överföring i form 

av symboler och bilder; radion är inte gjort 

för detta och länkarna har inte tillräckligt 

med frekvensutrymme för att överföra 

större datamängder. FMV har därför fått i 

uppdrag att utprova de radiosystem som

idag står för ”the state of art” i syfte 

att bättre tillfredsställa behovet av 

att överföra data. Målet är att den 

första versionen av SLB skall utrustas 

med denna dataradio från år 

2004. 

Ur bekämpningsperspektivet 

Det tekniska stödet i form av 

grafisk order och automatisk 

lägespositionering underlättar 

ledningen av indirekt eld. 

Kompaniartillerichefen kan inrikta 

sig mot att vara just kompaniets 

artillerichef. Målrapportering och 

eldreglering ingår som en funktion i 

FUM-SLB. Även symbolhantering med 

elduppgifter och förbandstecken för 

bekämpning är inarbetat. 

En stor fördel med FUM-SLB är att kartan 

och kartplasten har försvunnit. Istället 

använder man olika digitala s k ”layers” 

(oleat) såsom stridsledningsoleat, målbildsoleat 

men också eldoleat. Att ständigt se 

och veta var kompaniartillerichefer och 

granatkastarvagnar finns medför att man 

kan planera den indirekta elden mer framsynt. 

Det som kommer att tarva ett stort 

arbete är att komma överens om vilken 

information som skall presenteras var och 

hur den ska skall beskrivas. 

Både bekämpningschefen och kompaniartillerichefen 

har idag applikationen PC- 

DART som en bakomliggande funktion i 

SLB, dock borde den i framtiden användas 

på en separat skärm för att inte tappa 

helheten när väl den ena eller andra 

applikationen väljs. En annan möjlighet 

är att PC-DART byggs in i den grafiska 


Figur 3. Gränssnittet mot användaren, en 

skärmbild av FUM-SLB. 

lägesbilden och medger en återkoppling i 

lägesbilden vad gäller var i terrängen det 

skjuts, var säkerhetsavståndet går, vem som 

skjuter och vilket filter som är aktivt mm. 

Med det nya bataljonsartilleriet (SSG 120) 

ser man möjligheterna att ha eldtillståndet 

utdelat kontinuerligt och istället ange begränsningar 

i terrängen och/eller ammunition. 

Bataljonsartilleriet tros komma att 

understödja behovet för manövreringen av 

den egna bataljonen i striden, men att den 

även utvecklas mot flexibelt utnyttjande 

över bataljonsgränserna och prioriterade 

mål med specialammunition. 

Källhänvisning 

ATLE projekt 5, 

Anfallsbataljon, 2000-05-25. 

ATLE projekt 5, 

Bataljon (Huvuddokument). Metoder 

ledning, 2000-05-25. 

Instruktionsbok FUM-SLB, 

Kursutgåva. 

11

12 

Morgondagens artillerisystem 

heter APS 07 

APS 07 är ett eldrörsartillerisystem 

med eldkraft som raketartilleri och 

som dessutom medger träff i en 

enskild byggnad med alla skott – 

på 60 kilometers skjutavstånd. 

MRSI, Multiple Round Simultaneous 

Impact, är exceptionellt stort för APS 

07. Mer än 10 skott från samma pjäs 

kan slå ner i målet samtidigt. 

APS 07 har mycket högt skydd tack 

vare många samverkande egenskaper: 

- Gun-and-Run-förmåga 

- Stealth-utformning 

- Pansrat och minskyddat personalutrymme 

LCC, Life Cycle Cost, är avsevärt 

lägre än för motsvarande system på 

marknaden. Den låga kostnaden baserar 

sig främst på att APS 07 är installerad 

på ett civilt standardchassi. 

SE-691 80 Karlskoga, Sweden 

Tel: +46 586 815 00 Telefax: +46 586 850 30 

Internet: www.boforsdefence.se E-mail: 

info@boforsdefence.se

Hans Uhlander 

Boden har sedan byggandet av Bodens 

fästning alltid sammankopplats med begreppet 

garnison. Trots att riksdagen fattade 

beslut i mars 2000 att lägga ned och 

avveckla Milostab N, Fostab 63, 6.fördelningsstaben, 

A 8, Lv 7, Ing 3 och S 3 är 

Boden en av Sveriges största och mest 

betydelsefulla garnisonsorter. Antalet förband 

och staber har minskat, men huvuddelen 

av funktionerna återfinns i 

den nya organisationen i Boden, om än 

med något minskade volymer. Följande 

militära enheter finns i Boden efter den 

1 juli 2000: 

❑ Norrbottens regemente – I 19 

❑ Norrlands helikopterskvadron 

❑ Arméns Musikkår Norrland – AMN 

❑ Norra underhållsregementet – 

Uhreg N 

❑ Norra militärdistriktet – MD N 

❑ Norrbottensgruppen 

Överstelöjtnant Hans Uhlander är chef 

för Norrlands luftvärnsbataljon. 

Ny organisation i Boden 


Norrbottens regemente I 19 är namnet 

på det nya utbildningsregementet i Boden 

som har ca 800 officerare och civila 

anställda. Trots namnet, som många sammankopplar 

med infanteri och skidåkning, 

är detta ett helt nytt förband där 

huvuddelen av arméns truppslag finns 

samlade. Denna mångfald av unika 

kompetenser, tillsammans med utomordentliga 

övningsplatser och skjutfält, skapar 

bra förutsättningarna för samordning, 

samträning samt rationell förbandsverksamhet. 

Den årliga utbildningen av ca 1800-2000 

värnpliktiga sker på fem utbildningsbataljoner: 

Norrbottens pansarbataljon, 

Norrlands artilleribataljon, Norrlands 

luftvärnsbataljon, Norrlands ingenjörbataljon 

och Norrlands signalbataljon. 

För att uppnå maximal samordning och 

synergieffekt kommer samtliga bataljonstaber 

att vara samgrupperade. 

13

Artilleri & Luftvärn i Boden 

Förutom bataljonerna består Norrbottens 

regemente av en stab, som är indelad enligt 

internationell praxis, samt utbildningsstöd, 

utvecklingsenhet och serviceenhet. 

Stabens avdelningar betecknas med en 

bokstav som anger förbandsnivån eller 

förbandstyp (G för engelskans ground = 

mark/armé) och en siffra som anger avdelningens 

verksamhet. I staben som leds 

av stabschefen, finns det representation av 

de olika funktionerna. 

Utbildningsstödet ansvarar för samtliga 

arméskjutfält i Norrbotten (utom Arvidsjaur), 

alla utbildningslokaler i Boden, allt 

tekniskt systemstöd till bataljonerna samt 

insatschefernas verksamhet. 

Utvecklingsenheten skall utveckla För- 

14 

Utvecklingsenhet 

Regementschef 

(garnisonschef) 

I 19 är ett utbildningsregemente med fem truppslag. 

svarsmaktens förmåga till vinterkrigföring 

genom att utbilda chefer, utveckla utbildningsmetoder, 

skriva reglementen samt 

genomföra studier och försöksverksamhet. 

Serviceenheten stödjer och ger service till 

värnpliktiga och anställda inom bl a områdena 

IT, personalvård, hälso- och 

sjukvård, expeditionstjänst, arkivtjänst, 

löner, resor, transporter och bemanningen 

i militärrestaurangerna. 

Norrlands helikopterskvadron är resterna 

av Norrlands helikopterbataljon som lades 

ned 30 juni. Dessa är baserade i Boden, 

Frösön, Sundsvall och Lycksele. 

Verksamheten kommer i huvudsak att 

fokuseras på att vidmakthålla och utveckla 

förmågan att uppträda i subarktiskt klimat. 

Antalet helikoptrar kommer fram till 

2004 att reduceras från ca 30 till 15. 

Regementsstab med SC 

G1 G2 G3 G4 G5 G6 G7 G8 G9 

Pers Und Stri Log Plan Sb Utbstöd Ek Info 

▼ ▼ ▼ 

Utbildningsstöd 

Serviceenhet 

PBAT ARTBAT LVBAT INGBAT SIGNBAT

Arméns Musikkår Norrland utbildar årligen 

ca 30 st värnpliktiga musiker. Förutom 

militär ceremoniell musik genomförs 

konserter, tattoo´n, musikfestivaler 

och parader. 

Norra underhållsregementet leder huvuddelen 

av Försvarsmaktens underhållstjänst 

inom Norra militärdistriktet. Försvarsbeslutet 

innebar små förändringar för 

Uhreg N som har sin stab, ett miloförråd, 

en miloverkstad, en markteleverkstrad samt 

del av Kronfrakt placerade i Boden med 

ca 350 anställda. En större omorganisation 

kommer att ske den 31 december 2001 då 

Försvarsmaktens underhållscentrum och 

samtliga underhållsregementen läggs ned 

och en ny underhållsorganisation bildas. 


Norra militärdistriktet ersätter i princip 

milostab N, tre Fo-staber och två gränsjägarstaber 

samt övertar delar av norra 

flygkommandots och marinkommandots 

verksamhet. Chefen för MD N leder den 

territoriella verksamheten i Norrland, varvid 

uppgifterna bl a är att samverka med 

övriga totalförsvaret, samverka på Nordkalotten, 

leda militär säkerhetstjänst, planlägga 

för beredskap och mobilisering, delta 

i och leda övningar samt leda och stödja 

frivilligverksamheten. 

Norrbottensgruppen är en av MD N sju 

militärdistriktsgrupper. Huvuduppgifter 

för dessa är att utbilda och stödja hemvärns- 

och frivilligverksamheten samt att 

samverka med och stödja kommuner. 

Kursgård 

Lvbyn Väddö 

Öppen 15/4-15/10 

Naturskönt belägen vid Ålands hav 

Tel. 

0176-542 19 alt. 0708-99 06 32 

Ring för information eller offert! 

15


Hans Uhlander 

Från kår till bataljon 

I samband med Försvarsmaktens omstrukturering 

2000 beslutades att Norrlands 

Luftvärnskår, Lv 7, skulle avvecklas och 

luftvärnsutbildningen skulle vara kvar i 

form av en funktionsbataljon vid Norrbottens 

Regemente I 19. Under utredningsarbetet 

fanns även ett förslag att alla 

funktionsbataljonerna skulle vara detachement 

till respektive huvudplattform, vilket 

sedermera förkastades för att få klarare 

lydnadsförhållanden. 

Från och med 2000-07-01 är chefen I 19 

chef över all personal som tjänstgör på 

Norrlands luftvärnsbataljon, likaväl som 

över övrig personal på de andra funktionsbataljonerna. 

Chefen I 19 lyder däremot 

under chefen Lv 6, vad som gäller luftvärn, 

i vissa särskilt angivna hänseenden. 

Dessa områden har cheferna samverkat 

om och idag råder samstämmighet vad 

gäller personalförsörjning, funktionsutbildning, 

funktionsutveckling, uppföljning 

och verksamhetsledning. 

16 

Överstelöjtnant Hans Uhlander är chef 

för Norrlands luftvärnsbataljon. 

Norrlands Luftvärnsbataljon 

Chefen för luftvärnsregementet Lv 6 är 

Arméns funktionsföreträdare vad avser 

luftförsvar och luftförsvarssamverkan. 

Nedbrutet på lokal och regional nivå inom 

MD N är chefen för Norrlands luftvärnsbataljon 

företrädare inom funktionerna 

luftförsvar och luftförsvarssamverkan. 

I samband med nedläggningen av Lv 7 

återlämnade den siste kårchefen, övlt Curt 

Högström, Lv 7 standar till MB N, genlt 

Mertil Melin. Efter tal och ceremonier 

överlämnades Lv 7 standar till chefen 

Norrlands luftvärnsbataljon med order att 

vara Norrlands luftvärnskårs traditionsbevarare. 

Detta innebär bl a att standaret 

förs vid högvakter och andra speciella tillfällen, 

att chefsporträtten fortsatt pryder 

väggarna i Lv 7 gamla ordersal och att de 

traditionella festerna med renbensmiddag 

och vissa andra arrangemang fortlever. 

Namnet Lv 7 fortlever dock endast i den 

muntliga traditionen då det korrekta 

namnet är Norrlands luftvärnsbataljon – 

Nlvbat/I 19.

Kompetenser 

Hittills har det bara gått ett drygt halvår 

efter den stora omstruktureringen och viss 

samverkan och samordning kvarstår. Det 

finns dock en förståelse och en inriktning 

att målbilden för verksamheten vid Norrlands 

luftvärnsbataljon i möjligaste mån 

skall vara en spegelbild av Luftvärnsregementet 

Lv 6, fast i mindre skala. Detta 

innebär kvantitetsmässigt att Lv 6 kan 

utbilda Rb 70-kompani medan det i Boden 

bara finns kapacitet för Rb 70-pluton. 

Årets utbildning i Boden omfattar de 

luftvärnskompetenser som vi över 

tiden måste behärska och kunna, nämligen 

robot 70, robot 90, underrättelsetjänst 

(radar), trosstjänst samt ledning 

och stabstjänst. Alla dessa kompetensområden 

finns representerade på varsin 

pluton och den totala värnpliktsvolymen 

är c:a 200 soldater, vilket är den 

värnpliktsvolym vi kommer att ha enligt 

HKV minst intill 2004. 

Nya ledningssystem, en angripares krav på 

att ”trycka ner” luftförsvaret och krav på 

egen överlevnad gör att mixade luftvärnsförband 

– med såväl låg- som höghöjdskapacitet 

– syns vara en lämplig organisationsutveckling. 

För att klara denna utveckling 

kvalitetsmässigt måste vissa hittills 

saknade kompetenser byggas upp i 

Boden. På kort sikt innebär det att personal 

kommer att finnas med i användargrupperna 

för eld- och underrättelseenhet 

23 samt att ett antal befäl genomför kurser 

på robotsystem 77/97 och STA-Lv 1 på 

Lv 6 under våren 2001. 

Fortsatt utbildning kommer att ske på 

Signalbataljonen på I 19 avseende drift- 


ledare till lednings- och informationssystemen. 

Redan under nästa utbildningsår 

hoppas jag att frukterna av denna 

utbildning kan visa sig i form av en 

simulatorenhet (SimE) RBS 77 i Boden 

samt att ytterligare TS 9000 materiel tillförs. 

Utveckling 

För tillfället avser inte FM att köpa ytterligare 

en STA-Lv, trots köpoptioner, utan 

luftvärnets enda anläggning kommer att 

finnas på Lv 6. Detta innebär att befäl 

och värnpliktiga från Norrlands luftvärnsbataljon 

kommer att vara på Lv 6 under 

dagar-veckor för att nyttja STA-Lv. Det 

är viktigt att alla luftvärnare kan vara med 

om införandet av STA-Lv samt den 

utbildningsutveckling detta kommer att 

medföra. 

För luftvärnets långsiktiga utveckling och 

internationella trovärdighet är det viktigt 

att samtliga kompetenser finns och upprätthålls 

såväl i södra Sverige som i det subarktiska 

klimatet i norra delen. Utan detta 

synsätt så kommer det snart att bildas ett 

A-lag och ett B-lag för luftvärnet som försvårar 

personalförsörjningen och drabbar 

kvalitén på luftvärnets insatsbataljoner. 

Organisation 

Vid förhandlingarna som genomfördes 

inför omstruktureringen beslutades att 

Norrlands luftvärnsbataljon skulle få ramen 

56 personår inkl skolelever, vilket vi 

ej lyckats fylla upp. För tillfället tjänstgör 

34 officerare på bataljonen varav tre med 

SP (särskilt pensionsavtal), fem befäl är ut- 

1 Stridsträningsanläggning för luftvärnet. 

17


lånade till pansar- och signalbataljonerna, 

tre är tjänstlediga och tolv är på utbildning. 

För att klara av årets uppdrag och 

samtidigt ha en organisation där vi kan 

kompetensutvecklas så gäller ovanstående 

organisation tills vidare. 

Följande funktioner och befattningar 

finns enligt förhandlad organisation: 

• Bataljonsstab – chef, ställföreträdare, 

bataljonskvartermästare (ekonomi), 

bataljonsadjutant och teknisk chef bataljon. 

• SML-avd (strid mot luftmål) – chef, 

robot 70/90-officer, underrättelseofficer, 

TS-officer (telesystem) och IS-officer 

(informationssystem). 

• BU-avd (befälsutbildning) – HYB 2 , BUofficer 

och utbildnings/säkerhetsofficer. 

• Luftvärnskompani – chef, ställföreträdare, 

adjutant, teknisk chef kompani 

samt ca 4-5 befäl per pluton. 

• Funktionskompani – chef, ställföreträdare, 


samt c:a 4-5 befäl per pluton. 

Denna organisation är den optimala 

idealbilden som förmodligen aldrig kom- 

18 

mer att vara bemannad helt. Det kommer 

alltid att finnas elever på både nivåhöjande 

utbildning och kortare eller längre kurser. 

Vissa bemanningsuppdrag internt på I 19 

och externt i Försvarsmakten måste lösas. 

Ambitionen hos officerarna och viljan att 

göra ett bra resultat är ”som vanligt” hög 

trots att arbetsbelastningen ibland upplevs 

som stor. För att lösa såväl grundutbildningen 

av soldaterna som att öva så många 

som möjligt i befattning i syfte att kompetensutveckla 

sig, har vi valt att genomföra 

och delta i följande övningsserie: 

• Plutonsövning 1 – grundläggande soldatkunskaper 

och förläggning. 

• Kompaniövning 1 – grundläggande strid 

och stridsskjutningar. 

• Kompaniövning 2 – grunder inom respektive 

huvudtjänst, t ex SML, stab och 

tross. 

• Bataljonsövning 1 – grunder i strid mot 

luftmål i ett fungerande system. 

• Telekrigsövning – störningsövning för 

strids- och underrättelseledare samt radaroperatör. 

2 Handledare Yngre Befäl.

• Bataljonsövning 2 – tillämpning av strid 

mot luftmål i delvis telestörd miljö. 

• Ledningssystemövning 01 (LSÖ –01) 

– som skall vinter-verifiera ATLE-projektet. 

• Skarpa robotskjutningar med RBS 70 

och 90 på Bodens södra skjutfält. 

• Q-kontroll som motsvaras av den tidigare 

vandringspristävlan, VPT. 

• Arméns slutövning Snöstorm – endast 

deltagande med PS 90 för att målanvisa 

luftvärnskanonvagn. 

• För-Focus samt Focus – ”sluttest” av 

årets utbildning. Övningen genomförs 

med Lv 6 och flygvapnet i Jokkmokksområdet. 

Under årets alla övningar prövar vi ett nytt 

ledningskoncept innebärande att luftvärnskompanistaben, 

med 8-10 befäl, dispone- 


rar stabshytter med ett antal datorer uppkopplade 

i nätverk. Detta är utvecklingen 

för framtida kompanistaber (se övlt Dan 

Brundins artikel i Artilleri-Tidskrift 3/ 

2000) då staben förutom normal 

förbandsledning (timmar-dagar) även 

inom sitt tilldelade underrättelseområde 

skall klara av att leda strid mot luftmål 

(sekunder-minuter) med tillgängliga 

underättelse- och eldenheter. 

För detta ändamål med det övergripande 

syftet att överleva för att verka på det 

framtida slagfältet, så krävs det förutom 

underättelse- och eldenheter även tillgång 

till och kompetens på telesystem TS 9000, 

LvUndC, LuLIS samt diverse mjukvaror 

som IS-mark, UNIS 3 och FbSim 4 . 

3 Underrättelseinformationssystem. 

4 Förbandssimulering. 

19


Kennet Eriksson 

1906 anlände de första artilleristerna till 

Boden och allt sedan dess har artillerister 

utbildats här. I slutet av 1999 tornade 

mörka moln upp sig på himlen, som gav 

vissa indikationer om att funktionsregementena 

i Boden skulle avvecklas till 

förmån för förband längre söderut i landet. 

Slutligen beslutades att bland andra 

Norrlands Artilleriregemente – A 8 – skulle 

avvecklas men artilleriutbildningen vara 

kvar i form av en funktionsbataljon ingående 

i det nybildade stora utbildningsregementet 

i Boden. 

En av A 8:s viktigaste verksamheter skulle 

följaktligen kvarstå, nämligen att utbilda 

befäl och soldater till att utgöra artilleriförband. 

Stor del av personalen, 

andan, kunnandet och traditionerna utgörs 

nu av Norrlands Artilleribataljon, 

ingående i Norrbottens Regemente I 19. 

Norrlands Artilleribataljon 

Vår uppgift är inte i första hand att utbilda 

krigsförband utan att vidmakthålla 

20 

Överstelöjtnant Kennet Eriksson är 

chef för Norrlands Artilleribataljon. 

Norrlands Artilleribataljon 

och utveckla kompetenser inom funktionen 

indirekt eld. Övergripande syfte är 

att säkerställa artillerifunktionen och i vid 

bemärkelse armén med vinterkompetens. 

Därför är verkan i subarktisk miljö dimensionerande 

för vår verksamhet. 

Norrlands Artilleribataljon för A 8 traditioner 

vidare bl a genom att A 8 fana samt 

A 4 och A 5 standar förs vid högtidliga 

tillfällen. Artilleribataljonens senaste 

högvaktsavlösning genomfördes mot 

Artilleriregementet och då kunde besökarna 

för första gången samtidigt beskåda 

samtliga artillerifanor och standar: A 1, 

A 3, A 4, A 5, A 6, A 7, A 8 och A 9. 

Förutom traditionella högtider kommer 

även artilleristernas skyddshelgon Sankta 

Barbara att årligen firas i enlighet med 

våra anrika traditioner och statuter. 

Målbilden 2004 

Norrlands Artilleribataljon erhöll enligt 

framtagna förbandskort personalramen

67 personår inklusive skolelever, vilket vi 

ännu ej lyckats fylla upp. 

Följande funktioner och befattningar 

finns enligt förhandlad målbildsorganisation 

2004: 

• Bataljonsstab – bataljonschef, ställföreträdare, 

teknisk chef bataljon, 

bataljonskvartermästare (bl a ekonomi) 

och bataljonssamordnare. 

• Funktionsavdelning: chef, ställföreträdare, 

åtta tjänstegrensföreträdare 

(teknisk tjänst, understöds- och eldledningstjänst, 

stabs- och ledningstjänst, 

batteri- samt underhållstjänst). 

• Befälsutbildningsavdelning: chef, handledare 

yngre befäl och utbildningssäkerhetsofficer. 

• Stabs- och trosskompani: chef, ställföreträdare, 


samt c:a 4-5 befäl per pluton. 

• Pjäskompani: chef, ställföreträdare, adjutant, 

teknisk chef kompani samt c:a 

4-5 befäl per pluton. 

Denna organisation är optimerad i målbilden 

mot att årligen utbilda i huvudsak 

en kaderbataljon 77 B. Denna målbildsorganisation 

kommer nog aldrig att bli 

helt bemannad. Det kommer alltid att 

finnas elever vid både nivåhöjande utbildning 

och vid kortare eller längre icke 

nivåhöjande kurser. Vissa bemanningsuppdrag 

internt inom I 19 och externt i 

Försvarsmakten måste dessutom lösas. 

Verkligheten 2001 

Artilleribataljonen är främst en utbildningsbataljon 

där värnpliktsutbildningen 

och befälets kompetensutveckling är det 


primära. Med hänsyn till det faktiska 

personalläget där officerarna är kraftsamlade 

till kompanierna, har följande principiella 

utbildningsorganisation intagits: 

• Bataljonschef med 

• bataljonsstab innehållande bataljonsledning 

samt funktionsavdelning där 

endast vissa av funktionerna/tjänstegrenarna 

företräds, 

• två utbildningskompanier samt 

• ett insatskompani (f o m 2001-05-01), 

som leds av C Artilleribataljonen men 

personalförsörjs av C I 19. 

För tillfället tjänstgör cirka 50 officerare 

vid bataljonen och tio till femton officerare 

löser bemanningsuppdrag, tjänstgör 

i utlandsstyrkan, genomför 

nivåhöjande utbildning och några är 

tjänstlediga. Förutom våra egna 

officerare tjänstgör detta utbildningsår 

tre officerare från Artilleriregementet 

vid artilleribataljonen, främst för att 

erhålla kunskap och erfarenheter från 

artilleridemonstratorutbildningen där vi 

ligger långt fram inom artilleriet. Strävan 

är att detta utbyte ska fortsätta 

även kommande utbildningsår. 

Uppgifter 

Norrlands Artilleribataljon kommer årligen 

att grundutbilda ca 300 värnpliktiga 

för vissa delfunktioner inom artilleriet, t ex 

kaderbataljon 77 B, demonstratorbatteri 

och artillerilokaliseringsradarpluton (Arthur). 

En kaderbataljon utbildar huvuddelen 

av de väsentligaste system som ingår 

i en komplett artilleribataljon. 

Demonstratorverksamheten syftar till att 

erhålla samt utveckla kunskaper och 

färdigheter, som krävs inför införande av 

21


15,5 cm bandkanon: Åskbollen. 

ett nytt gemensamt integrerat artillerisystem 

både för armén och amfibiekåren 

(f d kustartilleriet). 

Inom demonstratorprojektet har Norrlands 

Artilleribataljon som ett led i utvecklingen 

mot anskaffning av nytt artillerisystem 

uppgiften att utbilda ett demonstratorkompani. 

Under de närmaste åren 

kommer delar ur bandkanonsystemet att 

vara teknik- och kunskapsbryggan in i 

framtiden och utgöra artilleridemonstratorbatteri. 

Detta utbildningsår provar vi 

olika metoder för att leda autonoma 

pjäsenheter direkt från bataljonsnivån med 

eller utan stöd av kompaninivån. 

I detta sammanhang vill jag citera chefen 

för artilleridemonstratorkompaniet major 

22 

Tommy Karlsson ”Vi har tillsammans, befäl 

och soldater, fört artilleriets utveckling 

flera stora steg framåt (måhända ”stora ord” 

men jag har svårt att se vem som kan säga 

emot...?)”. 

Senare kommer projektet att kompletteras 

och eventuellt ersättas med moderna, 

troligtvis utländska artillerisystem. Redan 

i sommar kommer officerare ur bataljonen 

att erhålla utbildning på två olika utländska 

artillerisystem i Tyskland respektive 

England. Därefter kommer de att ingå i 

demonstratorprojektet för att dels delta i 

övningar, dels lära oss övriga artillerister 

dessa nya system. 

Norrlands Artilleribataljon ”ansvarar” för 

bemanning av en haubitsbataljon 77 B, en

artillerilokaliseringsradarpluton samt 

”funktionsofficerare” till MekB 19 brigadstab 

och A 9 regementsstab. 

Chefen för Artilleriregementet, A 9, är 

Arméns funktionsföreträdare vad avser 

indirekt eld. Nedbrutet på lokal och regional 

nivå är chefen för Norrlands 

Artilleribataljon företrädare inom funktionen 

indirekt eld och är således I 19 främste 

funktionsföreträdare i detta avseende. 

2001 – ett historiskt år 

❑ I år är det sista året som en åldersklass 

grundutbildas i Boden för att 

kunna betjäna en regementsstab (A 9), 

denna kompetens kommer i framtiden 

endast att återfinnas vid Artilleriregementet. 

❑ I år är det sista året som en åldersklass 

grundutbildas inom A 8 gamla 

kasernområde. 

❑ I år kommer bataljonen efter genomförd 

grundutbildning att lämna A 8 område 

och flytta till en nyrenoverad kasern 

inom I 19 område, gamla skidlöparkasernen, 

och då avslutats definitivt utbildningen 

av artillerister inom A 8 kasernområde 

– efter 94 år! Bataljonchef med stab 

har redan samgrupperat i en gemensam 

”bataljonslednings-kasern” med alla I 19 

utbildningsbataljoners staber. Detta kommer 

att underlätta det dagliga samarbetet 

mellan bataljonerna och förhoppningsvis 

underlättar den också skapandet av den 

nya förbandsandan inom regementet. 

❑ I år kommer bataljonens nya 

utbildningsanordningar, utveckling av 

”Bandkanonhall-området” samt nya 

”Granaten”, att färdigställas. 


❑ I år är det första gången som den nya 

artillerilokaliseringsradarplutonen 

grundutbildas i Boden. 

❑ I år är det första gången som artillerister 

och artillerienheter från Boden samövar 

och organiserar gemensamma 

förbandsenheter med Amfibiekåren. 

❑ I år kommer två moderna utländska 

pjässystem till Boden anförda av bland 

annat officerare ur artilleribataljonen, för 

att delta i demonstratorprojektet. 

Avslutning 

Ännu ett utbildningsår närmar sig sitt 

slut, A 8:s 94:e och sista men Norrlands 

Artilleribataljonens första verksamhetsår. 

Mycket har hänt under det senaste året men 

kanske det viktigaste är att vi nu börjar hitta 

formerna i det nya Norrbottens regemente 

och att marken under fötterna sakteliga slutar 

att gunga. Norrlands Artilleribataljon är 

på rätt väg och jag är övertygad om vi kommer 

att grundutbilda bra artillerienheter 

även framgent och därmed tillföra 

funktionskompetenser i subarktiskt klimat 

till artilleriet och Försvarsmakten. 

När vi som utbildningsbataljon nu lämnat 

Norrlands Artilleriregemente A 8 för 

att som Norrlands Artilleribataljon ingå i 

det nya regementet I 19, måste vi alla aktivt 

arbeta för att utnyttja de förutsättningar 

som finns för att tillsammans skapa 

Arméns största, bästa och mest kompletta 

utbildningsförband i landet. Uppgiften 

kräver ett engagemang av envar så att förbandet 

kan bibehålla och om möjligt öka 

sin och andras kompetens inom vår funktion 

– indirekt eld i subarktisk miljö. 

23

Pokalskjutning 

Christian Bremer 

Kn Christian Bremer var förra 

årets vinnare av HM Konungens 

skjutpris för artilleriofficer. 

Han var löjtnant vid Wendes 

Artilleriregemente då skjutningen 

ägde rum. här mottar han Kungens 

pokal av skolchefen överste 

Anders Carell. 

Pokalskjutning 2000 

Veckor innan 

Uttagning till finalen skedde genom olika 

stationer där vi blivande kaptener prövades 

inom området eldledning. Resultatet 

blev att jag, Christian Bremer, A3 och 

Tommy Granström, A8, kvalificerades till 

finalen på Älvdalens skjutfält. 

Dagen innan 

Under fredag eftermiddag drogs jag och 

Tommy ur den pågående övningen 

”Metodövning Sensor”. Vi träffades vid 

Rivsjön och kom överens om att tillsammans 

ta det lugnt och vila upp oss inför 

finalen. Bastun på befälshotellet blev vårt 

tillhåll under kvällen för att snacka igenom 

morgondagen. 

Morgonstund och förvillelse 

Vi samlades klockan 0700 och transporterades 

ut på fältet i en Volvo som körde 

vägar där normalt endast terränggående 

fordon kör. Vår utrustning avlastades och 

vi fick order att avvakta. Efter ca 30 minu- 

24 

ter blev vi framvinkade och mötte en ”stressad” 

bataljonschef, Mj Pålsson, med en 

stripbv ( 3021). Där fick vi singla slant om 

vem som skulle påbörja finalen. Jag ”vann” 

och därmed var det bara att kliva in i 

stripbv:en. Väl inne och med telehjälmen 

ansluten fick jag mekbataljonchefens order 

inför striden i området. Stripbv:en stannade 

och avsittning beordrades. Väl utanför 

stod en E90:a med personal, det fordon 

från vilket eldledningen skulle ske. Jag 

skulle snart leda eld med en vagn som jag 

aldrig förr använt. 

Genomförandet 

När min utrustning kommit på plats och 

sambandet var säkerställt, påbörjade vagnen 

sin framryckning mot oplats. Under 

några skumpiga minuter blev jag instruerad 

om vagnens olika funktioner. Samtidigt 

fick jag order av bataljonsartillerichefen 

Kn Isaksson, att nedkämpa en 

grkpluton samt en uhgrupp. Framme i 

stridsställningen gav Mj Pålsson utgångs-

punkter i terrängen. Under ett tag funderade 

jag om det skulle komma något 

mer målspel, men Kn Isaksson tog mig 

snabbt ur den förvillelsen. ”Agera, agera” 

var det som gällde. Jag kände spänd förväntan 

när första laget låg i luften. Skulle 

det ta rätt? Jaaa, snabbt iväg med ytterligare 

två eldstötar och bokför UP:n i samma 

vända. Var det något jag hade föresatt mig 

före momentet, så var det att förbättra det 

eldtekniska underlaget. Nytt mål, två eldstötar 

med zonbrisad mot uhgrupp. Redan 

när de första granaterna träffade bokförde 

jag detta som ett mål. När målen 

bedömdes som nedkämpade målspelade 

bataljonchefen att A-plutonen på det kompani 

jag blivit tillförd till blivit bekämpade 

av pv-vapen från en höjdås. Måluttaget var 

lite besvärligt eftersom granaterna har en 

förmåga att ibland ”glida” över höjdåsar. 

Det fick bli en chansning med ett måluttag 

på framkanten av åsen, i pjäsernas 

skjutriktning och med zonbrisad. Chansningen 

gick hem trots att några granater 

gled över. Jag anmälde till bataljonchefen 

att målet var nedkämpat och direkt därefter 

avbröts övningen. 

Väntans tider 

Ca 300 meter från åskådarplatån blev jag 

beordrad att göra avsittning och avvakta 

tills vidare order gavs. Jag slog mig ner 

och lutade mig mot en tall. Med hjärnan 

fortfarande på högvarv började självkritiken 

ta sin form. E90:ans motorljud avlägsnade 

sig nerför branten, men mina 

tankar var redan på ett annat håll. Varför 

sköt jag inte verkanseld direkt? Glömde 

jag att bokföra UP:n i området? Varför 

strulade det med Z-värdet i posen? Tog 

jag för lång tid på mig? Sköt jag rätt eld- 


slag? Fler och fler tankar dök upp i mitt 

huvud tills plötsligt Tommy kom farande 

förbi för att genomföra sitt moment. Då 

kunde jag inte sitta still längre utan var 

tvungen att röra på mig. 

Summeringen 

Jag visste att jag hade skjutit fyra gånger 

varav ett provlag, under vad som kändes 

som en evighet. Nu försökte jag uppskatta 

tiden för Tommy, men det var självklart 

dömt att misslyckas. Till slut fick jag order 

att ansluta till Tommy och oplatsen. 

Juryn hade nu börjat konferera och under 

ca 10 min hade Tommy och jag lite tid att 

prata om våra ”misstag” i genomförandet. 

Det var först nu jag fick klart för mig att 

övningsledaren hade kopplat en extern 

högtalare till internkommunikationen på 

vagnen. Då gladde man sig åt att alla 

dumma tankar inte hade omvandlats till 

ord under momentet. På åskådarna gick 

det inte att utläsa vem som hade vunnit, 

men just då kändes det som båda var vinnare. 

Juryn kallade till uppställning för att redovisa 

vem som var årets vinnare av 

pokalen. 

Tre punkter hade juryn tagit fasta på; 

• Tid för genomförandet. 

• Förbättring av det eldtekniska underlaget. 

• Om målen var nedkämpade/träffade. 

Betyg gavs åt varje deltagare och när 

summeringen var klar meddelade dåvarande 

C ArtSS, överste Anders Carell, att 

jag var årets vinnare. 

25

Tommy Granström 

Elisabeth Klippinger- 

Pettersson 

Tyronne Engström 

Per Pålsson 

Författarna var elever vid TaP Art 

99/00, då försöket genomfördes och 

är efter godkänd kurs befordrade till 

kaptener, Granström vid I 19, 

Klippinger-Pettersson vid 4. hkpbat, 

Pålsson vid P 18. Engström är civil. 

Bakgrund 

Vid tidigare skjutningar har det visat sig 

att vid övergång från laddning 6 till 9 kan 

V 0 på det första skottet vara upp till 20 

m/s lägre än på nästa skott. Anledningen 

till detta kan vara att eldrörsstrukturen ej 

medger höga V 0 direkt efter det att man 

skjutit med låga laddningar. Dessa observationer 

har tidigare konstaterats på ett 

antal olika pjäser. 

Tommy Granström 

Elisabeth Klippinger- 

Pettersson 

Uppgift 


V 0 -differenser vid laddningsbyte 

Tyronne Engström 

Per Pålsson 

• Genomför en försöksskjutning och ta 

där fram underlag för hur ett antal 

pjäser varierar i V 0 vid växling mellan 

laddning 6 och laddning 9. 

• Jämför spridning i V 0 och i nedslag. 

• Jämför skillnaden i V 0 vid övergång 

från laddning 6 till 9 och åter till laddning 

6. 

27

TTÖ 

Förutsättningar 

Vi använde fem haubits 77B och en och 

samma V 0 -utrustning som vi flyttade 

mellan pjäserna för att inte den skulle 

påverka resultatet av mätningarna. Radarn 

som vi använde har i senare mätningar 

visat sig ge jämna värden. För 

laddning 6 använde vi övningsgranat m/ 

54-77 Z och för laddning 9 basflödesgranaten 

sgr m/77 bfl som vi vägde med 

en noggrannhet på 10 gram. I SKER 

satte vi viktgruppskorrektionen till 0, så 

att vi kunde räkna ut skillnaden i målterrängen 

manuellt. 

Målet angav vi som punktmål för att inte 

behöva ta hänsyn till eldbredden. Det 

lägesbestämdes med Epbv 3022 med 

fordonsmonterad laseravståndsmätare. 

Förbandet hade säker geodesi och meteorologi. 

Genomförande 

Vi började med att analysera uppgiften 

och ställde kontrollfrågor till vår tekniklärare 

för att kunna bestämma hur skjutningen 

skulle gå tillväga. 

Nästa steg var att konstruera ett Excel-program 

för utvärdering. 

Skjutningarna ägde rum 00-03-07 under 

3 timmar i strålande solsken vid den natursköna 

platsen Holmhällar på Gotlands östra 

kust. Fem pjäser ur A 7 GU-bataljon genomförde 

samma skjutförfarande: 

• tre skott laddning 6, 

• två skott laddning 9 och slutligen 

• ytterligare tre skott laddning 6. 

Mellan skotten med samma laddning var 

tidsskillnaden 60 sekunder. 

28 

Bild 

. 

1 visar nedslag för 1. och 2. skottet 

för respektive pjäs. 

Bild 1 visar att skott 1-4 ligger till vänster 

och skott 5-10 till höger om målmitt 

vilket beror på att väderinflytelserna ändrades 

under moment. Detta påverkade 

dock inte TTÖ-uppgiftens lösande. Det 

som måste påpekas på bild 1 är skillnaden 

mellan skott 7 och 10 som är 799 m 

(inte onormal spridning på laddning 9). 

Bild 2 visar liksom bild 1 att 2. skottet 

har både högre V 0 och går längre i målterrängen. 

Jämför man skillnaden i V 0 

med skillnaden i längd ser man att det är 

något som inte står rätt till. 

Skott Längd- V 0 -diff CV 0 Summa 

skillnad 

1 & 2 59 3,2 38 121,6 

3 & 4 241 5,7 38 216,6 

5 & 6 177 0,1 38 3,8 

7 & 8 486 7,7 38 292,6 

9 & 10 395 4,9 38 186,2 

Bild 2 visar exakt meterskillnad mellan 

skotten samt värden för CV 0 och V 0 - 

differensen.


Bild 3. Inmätning av nedslagen gjordes med laseravsståndsmätare monterad på Epbv 90. 

Mellan skott 9 och 10 var den faktiska 

skillnaden i målterrängen 395 m medan 

en beräkning med hänsyn till de V 0 -värden 

vi fick ger en skillnad på 186,2 m, 

detta ger en differens på 208,8 m mellan 

de faktiska nedslagen och V 0 -radarn. 

När man tittar på bild 4 – spridningen i 

V 0 – ser man att skillnaden mellan de första 

skotten med varje pjäs är tämligen stor 

medan andra-skotten ligger väldigt lika. 

På bild 5 ser man de V 0 -värden vi fick med 

laddning 6 före och efter laddning 

9. Pjäs 5 och 6 hade tidigare under 

dagen skjutit laddning 9 

medan pjäs 1-3 var ”kalla”. När 

man jämför värdena ser man att 

vid pjäs 1-3 gick medel-V 0 upp ca 

1 m/s efter laddning 9 jämfört 

Bild 4. V 0 -spridning med V 0 - 

korrektion. Bilden visar V 0 på 

första resp andra skotten på fem 

deltagande pjäser (pjäs 4 var 

trasig). 

29

TTÖ 

Bild 5 visar V0 Ing 6 före och efter Ing 9. 

med pjäs 5 och 6 där värdet är i stort sett 

oförändrat eller gick ner. 

Slutsatser 

Andra skottet på laddning 9 har högre V 0 

än första. Medel för förbandet är + 5 m/s. 

Med ett större underlag skulle man kunna 

1. lärare teknik övlt Hans Åhman: 

Vid övergång från laddning 4-6 till laddning 

8-9 visar det sig att det första skottet 

med högre laddning har lägre V 0 och går 

något kortare än efterföljande skott. 

Strukturen i eldröret gör att skottet går 

kortare. Vid det omvända förfarandet dvs 

högre laddning skjuts först så kommer 

inte det första skottet på lägre laddning 

att gå längre. Det har detta försök visat 

och det har även förhållit sig så vid ett 

flertal andra skjutningar. 

Vad innebär det för oss rent skjuttekniskt 

och taktiskt när första skotten 

går kortare vid byte till högre laddning? 

Vi kommer inte att erhålla förväntad 

verkan av elden då första laget kommer 

att missa hela eller delar av målet. Detta 

måste åtgärdas på något sätt. Detta kan 

30 

dra slutsatsen att det behövs en 

korrektion för första skottet 

Vid andra skottet på laddning 9 

har vi ungefär samma V 0 mellan 

de olika pjäserna. V 0 tycks ha stabiliserat 

sig till andra skottet. Slutsatsen 

vi drar av detta är att man 

vid V 0 -skjutningar skall bortse 

från det första skottet. 

Laddning 6-serien efter laddning 

9 har ca 1 m/s högre medel-V 0 än den 

första, vilket skulle göra 24 m på D max . 

Detta tror vi kan ligga inom den statistiska 

felmarginalen då vi skjutit så få skott. 

Vi drar även den slutsatsen att skall man 

skjuta in pjäser så skall detta ske med låga 

laddningar då dessa sprider mindre än de 

höga laddningarna. 

göras genom att inleda alla skjutningar 

med verkanseld, 1 – 2 eldstötar, istället 

för inskjutning med 1 lag. Med detta 

förfarande erhålls verkan snabbare i 

målet och en mer relevant eldreglering 

kan göras. På samma sätt kan skjutning 

inledas när pjäsen inte varit verksam 

under en längre tid. 

En annan möjlighet är att korrigera riktpunkten 

för ett förband genom en framtagen 

korrektion som förflyttar endast 

första laget t ex 500 m längre fram. 

Vid framtagande av ny artilleripjäs och 

ballistikräknare måste ovan nämnda 

egenskaper vara väl inskjutna för varje 

kombination av nyss skjuten laddning 

och ny laddning. Detta skall sedan vara 

inprogrammerat i räknaren.


31


Tidskrift för Artilleriet och Luftvärnet • Utgiven av Artilleriklubben 

Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad 

Redaktör, ansvarig utgivare och annonsansvarig: 

Överstelöjtnant Lave Malmgren, Säter Änggården, 541 91 SKÖVDE 

Tel och fax: 0500–461 761 E-post: lave.malmgren@swipnet.se 

Biträdande redaktör: 

F d skolboksförläggare Bo Pederby, major Lv 3 reserv, Båtsman Nähls väg 61, 

163 47 SPÅNGA. Tel och fax: 08–36 60 38. E-post: bo.pederby@telia.com 

Ekonomichef både i klubben och tidskriften: 

Överstelöjtnant Bo Arvidsson, Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN 

Tel: 0550–141 71 (bost) 352 06 (arb). Fax: 0550–350 31. E-post: bo.arvidsson@artreg.mil.se 

Redaktionskommitté: 

Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef, sekreterare samt representanter för 

Art överste Anders Carell, Artilleriregementet, 681 82 KRISTINEHAMN tel 0550–350 14 och 

Lv överstelöjtnant Roland Jostrup, Lv 6, Box 1515, 301 80 HALMSTAD tel 035–266 38 01 

Redaktionsadress: 

Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till 

ekonomichefen enligt ovan. 

Artilleriklubben 

Adress: 

Försvarets Materielverk – AML, 

115 88 STOCKHOLM 

Ordförande: 

Överste 1 Stig Schyldt, FMV, 

115 88 STOCKHOLM. 

Tel: 08–782 53 60 

Sekreterare 

Överstelöjtnant Sören Möller, 

Bergsgatan 20 A, 761 42 NORRTÄLJE 

Tel: 0176–145 09. 

E-post: soren.moller@swipnet.se 

Medlemsavgifter: 

Årsavgift 100 kr 

Ständigt medlemskap 1 000 kr 

Medlemsavgifter betalas till 

Artilleriklubbens postgiro 5 47 31–5 

©2001 Artilleri-Tidskrift 

Utdrag ur tidskriften får göras med angivande 

av källa. 

32 


postgiro 19 09 19-1 

bankgiro 833-4278 

Prenumerationspriser: 

Inom Sverige 150 kr per år 

Inom Norden 175 kr per år 

Utom Norden 200 kr per år 

Lösnummerpriser: 

Enkelnummer 70 kr 

vid köp av minst 10 ex 50 kr 

Dubbel-/Temanummer 90 kr 

vid köp av minst 10 ex 70 kr 

ROLF & CO TRYCKERI AB, SKÖVDE 2001

ARTHUR 

Information Superiority by Ericsson 

Informationsövertag är grundstenen i kraftfullt försvar. Bättre information 

leder till bättre beslut och förmåga att genomföra en precisionsinsats. 

De två viktigaste förutsättningarna för Informationsövertag är sensorer – 

mänskliga såväl som tekniska – och kommunikation. 

Ericsson erbjuder en unik kombination av avancerade och mångsidiga 

kommunikationssystem, sensorer och förmåga att integrera dessa för att 

uppnå Informationsövertag under 2000-talet. 

defenseinfo@emw.ericsson.se www.ericsson.com/microwave

SAAB BOFORS DYNAMICS 

www.saab.se 

Posttidning B 

Artilleri-Tidskrift, c/o Bo Arvidsson 

Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN 

Med Saab Bofors 

Dynamics in i framtiden 

Saab Bofors Dynamics AB utvecklar och 

producerar avancerade försvarssystem på 

teknikens framkant, från högflygande autonoma 

robotar till djupgående fjärrstyrda 

undervattensfarkoster. 

Om Du är intresserad av en utmaning med 

ett spännande arbetsinnehåll kan Saab Bofors 

Dynamics erbjuda ett stort urval av arbetsuppgifter 

med bred teknisk spännvidd. 

Personalen är vår största tillgång och vi 

behöver alltid duktiga medarbetare. Hos oss 

får Du användning för dina kunskaper och 

kan utvecklas i en högteknologisk kreativ 

arbetsmiljö. 

Vill Du veta mer om vårt företag eller en 

eventuell anställning, besök då vår hemsida 

www.saab.se/dynamics/ eller ring/skriv till: 

Tommy Laurell, 013 -186042, 

tommy.laurell@dynamics.saab.se 

(Linköping, öteborg, Järfälla) 

Annika Franzén, 0141 - 224540, 

annika.franzen@dynamics.saab.se 

(Motala, Landskrona, Järfälla) 

Annika Fröberg - Skeppstedt, 0586 - 823 24, 

annika.froberg-skeppstedt@dynamics.saab.se 

(Karlskoga, Eskilstuna)

Artilleri & Luftvärn

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?