Artilleri & Luftvärn

punkter i terrängen. Under ett tag funderade
jag om det skulle komma något
mer målspel, men Kn Isaksson tog mig
snabbt ur den förvillelsen. ”Agera, agera”
var det som gällde. Jag kände spänd förväntan
när första laget låg i luften. Skulle
det ta rätt? Jaaa, snabbt iväg med ytterligare
två eldstötar och bokför UP:n i samma
vända. Var det något jag hade föresatt mig
före momentet, så var det att förbättra det
eldtekniska underlaget. Nytt mål, två eldstötar
med zonbrisad mot uhgrupp. Redan
när de första granaterna träffade bokförde
jag detta som ett mål. När målen
bedömdes som nedkämpade målspelade
bataljonchefen att A-plutonen på det kompani
jag blivit tillförd till blivit bekämpade
av pv-vapen från en höjdås. Måluttaget var
lite besvärligt eftersom granaterna har en
förmåga att ibland ”glida” över höjdåsar.
Det fick bli en chansning med ett måluttag
på framkanten av åsen, i pjäsernas
skjutriktning och med zonbrisad. Chansningen
gick hem trots att några granater
gled över. Jag anmälde till bataljonchefen
att målet var nedkämpat och direkt därefter
avbröts övningen.
Väntans tider
Ca 300 meter från åskådarplatån blev jag
beordrad att göra avsittning och avvakta
tills vidare order gavs. Jag slog mig ner
och lutade mig mot en tall. Med hjärnan
fortfarande på högvarv började självkritiken
ta sin form. E90:ans motorljud avlägsnade
sig nerför branten, men mina
tankar var redan på ett annat håll. Varför
sköt jag inte verkanseld direkt? Glömde
jag att bokföra UP:n i området? Varför
strulade det med Z-värdet i posen? Tog
jag för lång tid på mig? Sköt jag rätt eld-
Artilleri & Luftvärn
slag? Fler och fler tankar dök upp i mitt
huvud tills plötsligt Tommy kom farande
förbi för att genomföra sitt moment. Då
kunde jag inte sitta still längre utan var
tvungen att röra på mig.
Summeringen
Jag visste att jag hade skjutit fyra gånger
varav ett provlag, under vad som kändes
som en evighet. Nu försökte jag uppskatta
tiden för Tommy, men det var självklart
dömt att misslyckas. Till slut fick jag order
att ansluta till Tommy och oplatsen.
Juryn hade nu börjat konferera och under
ca 10 min hade Tommy och jag lite tid att
prata om våra ”misstag” i genomförandet.
Det var först nu jag fick klart för mig att
övningsledaren hade kopplat en extern
högtalare till internkommunikationen på
vagnen. Då gladde man sig åt att alla
dumma tankar inte hade omvandlats till
ord under momentet. På åskådarna gick
det inte att utläsa vem som hade vunnit,
men just då kändes det som båda var vinnare.
Juryn kallade till uppställning för att redovisa
vem som var årets vinnare av
pokalen.
Tre punkter hade juryn tagit fasta på;
• Tid för genomförandet.
• Förbättring av det eldtekniska underlaget.
• Om målen var nedkämpade/träffade.
Betyg gavs åt varje deltagare och när
summeringen var klar meddelade dåvarande
C ArtSS, överste Anders Carell, att
jag var årets vinnare.
25