Artilleri & Luftvärn

Artilleri & Luftvärn 

Artilleri-Tidskrift 

Nr 2 • 2003



Tidskrift för artilleriet och luftvärnet 

Häfte 2 • 2003 Årgång 132 

Lars Bratt 

Överstelöjtnant Jonas Hedberg 100 år ................................................................ 3 

Lave Malmgren 

Årsmöte och pokalskjutning 2003......................................................................8 

Claes Silfwerplatz 

Luftvärnet – en del av försvaret mot kryssningsrobotar .................................... 10 

Mats Nilsson 

Robotsystem 23 – en del av kryssningsrobotförsvaret ....................................... 14 

Johan Kämpe 

FOCUS 03 ........................................................................................................ 17 

Göran Myllymäki 

Artdemoprojektet & Bandkanon 1C:s sista år .................................................. 22 

Stefan Bratt 

Sista skotten skjutna för bandkanonsystemet .................................................... 27 

Omslagsbild: Chefen för Artilleriregementet, överste Göran Mårtensson, 

uppvaktar artillerihistoriens nestor, Jonas Hedberg. När 100-åringen 

pensionerades som överstelöjtnant var Göran Mårtensson ännu inte född! 

Olika generationer men stort samförstånd! Se artikel sida 3 ff! 

Foto: Artreg, Bo Arvidsson. 

Form och layout: Marie Thelander 

ISSN 004 – 3788 

1


Överstelöjtnant Jonas Hedberg 100 år 

En lång smärt artillerilöjtnant med skarp 

profil och örnnäsa på en högbent, vacker 

häst, Aeolus, i kort samlad galopp passerade 

mig en dag i oktober 1931 på Artillerifältets 

”galoppsträng” i Uppsala. I uniform m/23 

och med mössa uppbyggd efter profilen, 

säkert oreglementsenlig, väldig skärm, 

gjorde det eleganta ekipaget ett starkt intryck. 

Det var mitt första möte med löjtnanten 

vid Kungl Norrlands Artilleriregemente 

(A 4), Jonas Hedberg, som börjat 

vid Arméns underofficersskola (AUS) under 

min nära frändes överstelöjtnant Gösta 

Bratts befäl. Utan att ana hur vi senare 

skulle mötas, har intrycket bestått och befästs 

genom åren, vilket bekräftats när vi 

nu fått hylla honom på hans 100-årsdag! 

Han blev värdigt hyllad, en märklig upplevelse 

krönt av telegram från DDMM 

Konungen och Drottningen. 

Jonas föddes 18 april 1903 i Karlstad, son 

till framgångsrike köpmannen Anders 

Hedberg (1871-1929) och hh Matilda f 

Wikström (1872-1960). Äldst i en 

femhövdad syskonskara med enda systern 

i mitten, rödhåriga Zarah, blivande världsberömd 

skådespelerska, växte han upp till 

3

Artillerihistoriens nestor 

Jonas Hedberg mottar Norrlandsartilleristernas uppvaktning av S O Abrahamsson. 

Standarförare (med ryggen mot kameran) Gösta Mittag-Leffler. Foto Artreg, Bo Arvidsson. 

en genuin, humoristisk Karlstadpojke, road 

av värmländska skrönor och passager, som 

fastnade i hans enorma minne. Realstudent 

i Karlstad 1923 med de högre betyg, som 

behövdes för en officersaspirant vid 

artilleriet, antogs han vid Kungl Upplands 

Artilleriregemente (A 5) i Uppsala. Efter 

officersexamen på Karlberg, där han tillhörde 

”Den Mäktiga Äldre Curzens Höga 

Råd”, blev han fänrik i mars 1926 vid A 4 

i Östersund, då A 5 försvann vid de 

olycksaliga indragningarna 1925. 

Under A 4:s krävande chefer, först översten 

Johan-Georg Sylwan och från 1928 

översten Georg Ohlson blev Jonas duktig 

artillerist och ryttare med stor förståelse för 

förbandsandans betydelse. Där fanns några 

rätt ålderstigna officerare, i och för sig duktiga 

men stora original, vars historier han 

lade på minnet och senare skickligt här- 

4 

made för oss yngre officerare. Underlöjtnant 

1928 genomgick han Artilleri- och 

Ingenjörhögskolan till 1930, då han blev 

löjtnant vid A 4. Han gifte sig 1931 med 

bankdirektörsdottern Anna, f Lignell, utnämndes 

senare till avdelningschef vid AUS 

tom 1936, då han varje sommar med sin 

häst Aeolus återkom i tjänst vid A 4. 

Efter militärförvaltningskurs tom 1938 erbjöds 

han transport till Intendenturkåren 

men tackade nej. Kapten 1938 blev han 

batterichef, då han började sin litterära verksamhet, 

som skulle bli enorm med krigshistoria 

och traditioner som bakgrund. Han 

var pådrivare då A 4 kamratförening bildades 

1936, ritade plaketten och standaret 

samt tog 1938 initiativet till A 4:s museum. 

Vid A 4:s mobilisering 7 december 1939 

blev han chef för 4. batteriet grupperat i

Tornedalen, med en kortare tjänst vid 

Svenska Frivilligkåren, till april 1940, så i 

Duved för att sedan återgå till A 4 Depå. 

1942 kommenderades han till Arméstaben 

som sekreterare i Stormartillerikommittén 

för att 1943 transporteras till nya 

Värmlandsregementet A 9 i Kristinehamn. 

Under 1944 var han i tjänst vid Arméstaben 

och chef för IX. pansardivisionen i IX. 

pansarbrigaden i Västergötland, senare 


Skåne. Under våren 1945 var han chef för 

en 15 cm haubitsdivision ur A 9 i Sälen. 

Allt skött så bra att han 1945 utnämndes 

till major vid A 9 som stabschef, divisionschef 

och utbildningsofficer. 

Han började skriva1938-39 som redaktör 

för ”Norrlandsartilleristen” med många artiklar. 

Sedan följde Norrlandsartilleriets historia, 

skriften om Villingsberg i tre uppla- 

Böcker av och med Jonas Hedberg Artilleriets segernamn från Carl X Gustafs 

Källa: Kungl Bibliotekets söktjänst Libris tid (Uppsala, 1973, särtryck ur Artilleri- 

Tidskrift) 

Blad ur Norrlandsartilleriets historia (Östersund, 

1945) 

Kungl Artilleriet (del 1). Medeltid och 

äldre Vasatid (Östersund, 1975) 

Villingsbergs bruk (Kristinehamn, 1949) 

Kungl Artilleriet och tyggårdarna i Karl- 

Hedbergska gården i Carlstad (Karlstad, stad (Stockholm, 1979) 

1950) 

Kungl Artilleriet (del 3). Carl X Gustafs 

Artilleristaben: ett hundrafemtioårsminne tid (Kristianstad, 1982) 

(Uppsala, 1957) 

Kungl Artilleriet (del 2). Yngre Vasatiden 

Två artilleriofficersporträtt (Helsingfors, (Stockholm, 1985) 

1960) 

Kungl Artilleriet (del 6). Det ridande 

Finska artilleriregementet: biografier gäl- artilleriet (Stockholm, 1987) 

lande befälspersoner med källhänvisningar 

(Stockholm, 1963) 

Kungl Artilleriet (del 4). Karl XI:s och Karl 

XII:s tid (Stockholm, 1993, redaktör: 

Kungliga Finska Artilleriregementet (Hel- Hans Ulfhielm) 

singfors, 1964) 

Kungl Artilleriet (del 5). Frihetstiden och 

Kungliga finska artilleriofficerares dag- Gustav III:s tid (Stockholm, 1994, redakböcker: 

[1808-1809] / samlade, kommentör: Sten Claëson) 

terade och utgivna av J H (Helsingfors, 

1969) 

Kungl artilleriet (del 7). Svenska artilleriet 

i Pommern 1720-1815 (Stockholm, 1997, 

Äpplarö [Ingmarsö], 1973 / Redaktör redaktör: Sten Claëson) 

Stockholmsartilleriet – Kungl. Svea artille- Svenska artilleristprofiler under fyra sekel 

riregemente har vaktat Konungen och slot- (Stockholm, 1999, redaktör: Hans 

tet i 450 år (Uppsala, 1973) 

Ulfhielm, medverkan av J H) 

5

6 

Artillerihistoriens nestor 

gor mm. På så sätt fick han kontakt med 

Försvarsstabens krigshistoriska avdelning, 

där han placerades 1954 i sitt rätta element 

som chef för ”detaljen för äldre tider” till 

1962 med flera böcker som resultat. 

Avdelningen överfördes då till Militärhögskolan, 

där han fick uppdraget att skriva 

”Artilleriets historia”, vilket medförde ett 

intensivt samarbete med krigshistorikerna i 

Finland med bl a böckerna ”Kungl Finska 

Artilleriregementet” och ”Finska 

artilleriofficerares dagböcker”. Samtidigt arbetade 

han med Carl X Gustafs-studier för 

Militärhögskolan, vilka inte avbröts av 

pensioneringen 1968. 

Han skrev mängder av artiklar i media, 

kanske mest i Artilleri-Tidskrift (34 artiklar 

åren 1943-1960), vilket renderade honom 

hedersmedlemskap i Artilleriklubben. 

Efter ett enormt arbete med forskningsresor 

på egen bekostnad till arkiv och museer i 

Västeuropa – Rom, Paris, London, Salzburg, 

Marburg, Gent, Stade m fl platser – utkom 

nästa storverk: ”Kungl Artilleriet – Medeltid 

och Vasatid”. Den har fått omdömet 

”synnerligen välskriven och intressant, sannolikt 

ett av de bäst väldokumenterade 

forskningsverk som överhuvudtaget finns 

inom detta område”. Boken är ”Del 1” i serien 

om Kungl Artilleriet utgiven i två upplagor, 

efterfrågad på bokauktioner. 

Men Jonas insåg det omöjliga i att ensam 

hinna med Kungl Artilleriets historia. Han 

startade Artilleriets Historiekommitté (AHK) 

1978 samtidigt som han arbetade med 

”Kungl Artilleriet och Tyggårdarna i Karlstad” 

och ”Carl X Gustafs Artilleri” för 

Militärhögskolan. Medan AHK började arbeta 

på ”Kungl Artilleriet – Yngre Vasatiden”, 

där Jonas var redaktör, skrev han själv 

”Kungl Artilleriet – Carl X Gustafs tid”. 

AHK:s första bok var färdig och utgavs i 

Kristianstad 1985. Jonas var också redaktör 

för ”Kungl Artilleriet – Det ridande 

Artilleriet”. AHK under ledning av Jonas 

men med andra redaktörer utgav ”Kungl 

Artilleriet – Karl XI:s och Karl XII:s tid” och 

”Kungl Artilleriet – Frihetstiden och Gustav 

III:s tid”. AHK har sedan utgivit ytterligare 

tre böcker i serien med Jonas som rådgivare. 

Hans fenomenala minne har förhindrat 

många fel och varit till god hjälp då varje 

bok normalt har överarbetats c:a tre gånger. 

Av Jonas produktion bör också nämnas 

krönikorna om släkten Hedberg från 

Värmland och Lignell från Finland liksom 

hans medarbetarskap i mängder av böcker 

och facktidskrifter. Hans stora biografisamling 

som gäller svensk-finskt 1500-tal 

är unik. Den är överlämnad till Krigsarkivet. 

Källförteckningar, notapparater och 

personregister är så imponerande att man 

sällan ser dessas like. Enbart AHK:s serie 

om Kungl Artilleriet överstiger 3300 sidor! 

Att Jonas Hedberg uppmärksammats och 

belönats är självklart. Nådevedermälen och 

hedersbetygelser som drabbat Jonas är legio. 

Utöver RSO fick han 1983 Konungens 

guldmedalj 8 i högblått band, samma 

år KKrVA:s stora belöningsmedalj (”till vårt 

lands främste artillerihistoriker”), 

Artilleriets honnörsmedalj nr 2, 

Bernadottemedaljen1994 m fl. Från Finland 

har han fått elva ordnar och medaljer: 

Nenonenmedaljen, Finlands frihetskors 

med svärd 1943, Kommendör av Finlands

lejons orden 1974, Finlands krigshistoriska 

samfunds förtjänstmedalj och hederssabel 

1984 m fl. Sammanlagt har han c:a 18 ordnar 

och medaljer att bära om han vill. 

Han är hedersledamot av flera militära 

kamratföreningar med medaljer, Skol V 

Gm m fl. Dessutom är han ledamot av Finlands 

Svenska litterära akademi samt korresponderande 

ledamot av Svenska 

litteratursällskapet i Finland sedan 1966, 

som Jonas anser vara det finaste av allt han 

fått, och d:o av Finlands krigshistoriska 

samfund och mycket mera men här måste 

jag begränsa mig. Det märkliga är att han 

inte är ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien 

i Sverige. Det finns 

inte många ledamöter som kommer i närheten 

av Jonas Hedbergs krigsvetenskapliga 

produktion. 

Hans syster, den världsberömda Zarah, råkade 

orättvist i onåd när hon 1942 återkom 

till Sverige. Jonas engagerade sig för 

henne. Ingen fick veta att hon hjälpt c:a 

140 högt kvalificerade judar via Lönö till 

Sverige eller att hon reste ifrån stora 

penningsummor förtjänade i Tyskland. Till 

allas glädje är hon nu upprättad. Hon får 

officiellt en byst av sig uppsatt på 

Värmlands Musikteater och en minnes- 


platta på platsen där hon föddes i Karlstad, 

vilket Jonas har medverkat till. 

I kamratlivet har Jonas gjort stora insatser. 

Generös, humoristisk, glad, kunnig, korrekt, 

”emaljerad med hög svansföring” satte han 

oftast sin prägel på omgivningen. När Jonas 

nu fyllt 100 år har han sedan länge tagit 

Artillerihistoriekommittén till sitt hjärta och 

vi honom till våra. Vi kan aldrig tillräckligt 

uttrycka vad vi känner för honom eller tacka 

honom för vad han gjort för oss och främst 

för Sveriges krigshistoria! 

Lars Bratt 

Fänrik vid Kungl Norrlands Artilleriregemente 

1936 

Chef för Karlsborgs Luftvärnsregemente 

1960-61 

Befälhavare Östersunds försvarsområde 

Fo 22 1965-74 

Han tog mig under sina vingars skugga 

under många år. Först som ungdomsryttare 

och gymnasist, på bjudningar 

hos hans chefer som var släkt eller 

vänner till mina föräldrar. Sedan vid A 4 

både i tjänsten, vid ryttartävlingar eller 

middagar, på Artilleriklubben under 

många år och slutligen i AHK (vars 

arbete och ledamöter förtjänar sin 

historia). / LB 

7

Årsmötet 

Lave Malmgren 

Artilleriklubbens årsmöte 03-05-16 ägde 

rum på Väddö. Kanske skall man se det som 

ett tidens tecken att det var Artilleriregementet 

som stod för arrangemanget på LvSS f d 

skjutplats och med en visning som leddes 

av en amfibieofficer, övlt Peter Wennersten. 

Om nu detta var en metafor för Försvarsmaktens 

nya integration, så var dimman som 

omintetgjorde skjutmöjligheterna desto mer 

en symbol för det oföränderliga. Vi fick nöja 

oss med att se en av demonstratorpjäserna, 

den engelska Brave-Heart, rycka fram till eldställning, 

gruppera, markera skjutning mot 

två mål, därefter gruppera om och markera 

skjutning mot två nya mål och åter gå i skydd 

– allt inom loppet av mindre än tio minuter. 

Imponerande! Och lika imponerande och 

intressant var det att se den materiel, som 

används i demonstratorprojektet, och höra 

de tankar redovisas, vilka har varit vägledande 

för försöken. Att NBF (det nätverksbaserade 

försvaret) har varit och är problematiskt 

har vi förstått av media. Men vi äldre 

besökare vid årsmötet fick ett intryck av science 

fiction, när vi jämförde med de prylar 

som vi tyckte var avancerade på vår tid. 

Målet tycks ligga inom räckhåll: att från vilken 

sensor som helst via en knutpunkt med 

lämplig beslutskompetens kunna nå målet 

med den bekämpande enhet, som ligger bäst 

till att uppnå avsedd verkan. 

8 

Överstelöjtnant Lave Malmgren 

är tidskriftens redaktör. 

Årsmöte och pokalskjutning 2003 

Peter Wennersten pekade också på en skillnad 

mellan angreppssätt. Demonstratorprojektet 

har angripit nätverksförsvaret utifrån 

metodsynpunkt. Det mer övergripande 

arbetet inom Försvarsmakten tycks ha haft 

materielens möjligheter som utgångspunkt. 

Den optimala (och fungerande) lösningen 

uppnår man kanske då materielens möjligheter 

möter personalens behov av metoder 

och dess färdigheter att utnyttja möjligheterna. 

Och här syns demonstratorprojektet 

visa vägen. 

Årsmötesförhandlingar 

Årsmötet godkände verksamhetsberättelse 

och bokslut och valde om styrelsen med Jan- 

Erik Jakobsson som ordförade. Enda skillnaden 

blev att Sören Möller, mångårig och 

engagerad sekreterare, lämnade styrelsen. I 

konstituerande styrelsemöte valdes Andreas 

Herlitz att efterträda honom som sekreterare. 

Parentation över avlidna medlemmar 

Lars Bejve 

Georg Harby 

Björn Hermond 

Reinhold Lahti 

Lars Lenfeldt 

Björn Lundquist 

Åke Sjöstedt

Pokalskjutning 

Årets vinnare av Pokalskjutningen blev löjtnant 

Fredrik Sandström, Skaraborgs Pansarregemente, 

från början officer vid Wendes 

Artilleriregemente. Finalen stod mellan 

Helge Nilsson, Norrlands Artilleribataljon, 

och Fredrik Sandström. De båda finalisterna 

hade kvalificerat sig genom teoretiska 

och praktiska prov. Inför finalen den 8 maj 

visste de båda löjtnanterna bara att de skulle 

leda eld med två skjutande pjäser någonstans 

på Villingsberg. 

– Ovissheten har varit ett stort stressmoment, 

morgonen började med att jag och 

Helge satt i en bil och stressade upp varandra, 

säger Fredrik Sandström. Men när 

överste Mats Klintäng meddelade juryns 

utslag påtalade han att båda finalisterna hade 

uppträtt lugnt och sansat och använt de 

hjälpmedel som finns. Utslagsgivande var 


Stolt vinnare av årets pokalskjutning, 

löjtnant Fredrik Sandström, Skaraborgs 

Pansarregemente. 

hur finalisterna använde sig av genomförd 

skjutning för att träffa målet. 

Det var en stolt vinnare som tog emot den 

av Kungen skänkta silverpokalen och som 

fick äran att spika upp tavlan med sitt namn 

på ett träd vid oplatsen. 

9

BAMSE 

Claes Silfwerplatz 

Den förändrade säkerhetspolitiska 

kartan 

Sedan slutet av 1990-talet har den av regeringen 

tillsatta försvarsberedningen redogjort 

för det säkerhetspolitiska läget. I sin 

senaste rapport från mars 2003 beskrivs en 

mycket positiv säkerhetspolitisk utveckling 

i Europa. 

Försvarsberedning har vidgat säkerhetsbegreppet 

från att fokusera på hot i vårt 

direkta närområde mot globala hot som exempelvis 

terrorism. Terrorhandlingarna i 

USA den 11 september 2001 illustrerade 

med skrämmande tydlighet denna vidgade 

hotbild. 

Mot bakgrund av denna förändrade hotbild 

anser försvarsberedningen att hoten mot freden 

avvärjs bäst genom gemensamma insatser 

med andra länder. Genom att bidra med 

förebyggande insatser och konflikthantering 

i potentiella konflikthärdar kan konflikter 

hindras enligt försvarsberedningen. Dock 

10 

Major Claes Silfweplatz tjänstgör på Luftvärnsregementets 

utvecklingsenhet. Han har nyligen 

avslutat Försvarshögskolans chefsprogram och 

arbetar nu med studier och doktrinutveckling. 

Luftvärnet 

– en del av försvaret mot kryssningsrobotar 

betonar försvarsberedningen de ökade riskerna 

för att Sverige blir utsatt för hot och 

påtryckningar i samband med ett internationellt 

engagemang. Hot kan riktas mot de 

svenska förbanden i konfliktområdet, men 

även direkt mot det svenska samhället. Aktörer 

behöver inte vara stater; terrornätverk, 

brottsyndikat eller religösa extremister kan 

utgöra hot mot det svenska samhället. 

Kryssningsroboten 

– de nya aktörernas medel 

Medlen för dessa aktörer är troligtvis asymmetriska, 

dvs utformade för att nyttja svagheter 

i våra traditionella försvarssystem. 

Försvarsberedningen lyfter fram terrorattacker 

och IT-operationer men nämner 

även massförstörelsevapen och fjärrstridsmedel 

som möjliga medel för dessa aktörer. 

Enligt försvarsberedningen utvecklar 25 länder 

nukleära, biologiska eller kemiska vapen. 

En fjärdedel av dessa disponerar ballistiska 

robotar kapabla att leverera sin vapenlast upp

till 3500 km från avskjutningsområdet. När 

det gäller kryssningsrobotar ser beredningen 

en större och mer okontrollerad spridning 

av teknologi. Hotet från kryssningsrobotar 

beskrivs som följer: 

Kryssningsmissiler som framtida hot 

accentueras av att de kan föras fram 

dolt och avskjutas såväl från fartyg på 

ytan som under densamma, av flygplan 

och av markburna fordon. 

Vi kan anta att det finns ett flertal nya aktörer 

som besitter kryssningsrobotteknologin. 

Målet för sådana här asymmetriska 

angrepp är troligtvis inte Sveriges 

militära förmåga utan det civila samhället 

och nationens vilja att delta i en internationell 

operation. 

Mot denna bakgrund förefaller det naturligt 

att Sverige utvecklar en förmåga att 

möta kryssningsrobotanfall utöver det som 

traditionell ingår i ett mer konventionellt 

väpnat angrepp. Vi bör besitta en viss förmåga 

att möta hotet trots att situationen i 

vårt närområde är stabil. Ett angrepp av de 

nya aktörerna kommer troligtvis att ske 

utan tydlig förvarning, motsvarande händelserna 

den 11 september, vilka var ett svar 

på en händelse 10 år tidigare, nämligen de 

amerikanska förbandens närvaro i 

Saudiarabien under Gulfkriget 1991. 

Utformningen 

av ett kryssningsrobotförsvar 

Kräver morgondagens säkerhetspolitiska 

miljö ett kryssningsrobotförsvar bör detta 

utformas genom en väl avvägd balans mellan 

olika system. Inget system kan ensamt 

lösa denna komplexa uppgift. Samspelet 


mellan ett flertal system; kort- och långräckviddiga 

luftvärnssystem, jaktflyg, sensorer 

och insatsledningar, torde ge den optimala 

lösningen. 

Ett kryssningsrobotförsvar med en tillfredställande 

redundans bör omfatta ett flertal 

försvarslager 1 . Kan vi påbörja bekämpningen 

tidigt ökar chanserna att inga kryssningsrobotar 

når våra skyddsobjekt, civila eller 

militära. I det fall Stockholm skyddas mot 

anflygande robotar från öst är bekämpning 

över Östersjön eftersträvansvärd. De yttre 

försvarslagren bör då bestå av samordnade 

insatser mellan jaktflyg och långräckviddigt 

luftvärn. Fördelen med luftvärn är dess uthållighet 

och höga responsförmåga. Dessa 

två begrepp ligger till grund för användandet 

av luftvärnet vilket beskrivs i den 

nyframtagna luftstridsdoktrinen. 

Luftvärnet har hög uthållighet eftersom konceptet 

inte är beroende av en plattform i 

luften – en plattform som behöver tankas 

efter en viss tid i luften. Luftvärnet kan genom 

detta upprätthålla hög eldberedskap 

under mycket lång tid till en förhållandevis 

låg kostnad. 

Responsförmåga är förmågan att snabbt avge 

eld efter upptäckt. Luftvärnet kan omedelbart 

avge eld mot upptäckta mål utan att 

behöva starta någon vapenbärande plattform. 

Behoven av flera försvarslager framgick med 

all tydlighet under det andra Gulfkriget. 

Trots en av krigshistoriens största ansamling- 

1 Lager i ordet ”försvarslager” motsvarar det engelska ordet 

”layer” och står för ett område inom luftförsvaret med ett visst 

djup där olika system utför bekämpning. 

11

BAMSE 

Hög robothastighet och många eldberedda robotar gör BAMSE till ett effeketivt vapen i 

försvaret mot kryssningsrobotar. 

ar av militära resurser kunde en kryssningsrobotliknande 

farkost nå in i hjärtat av 

Kuwait City. Hur kunde detta vara möjligt? 

Man kan anta att de allierade luftförsvarsresurserna 

var fokuserade mot andra mål: 

Jaktflyget mot att bekämpa anflygande irakiska 

attackflygplan och Patriotbatterierna 

mot att bekämpa inkommande ballistiska 

robotar. Strävan är alltid att bekämpa hotet 

på stora avstånd från skyddsobjektet. Men 

det går aldrig att ställa upp till match utan 

målvakt. Även världens bästa lag behöver en 

målvakt eller ett inre försvarslager. 

De inre lagren har karaktären av ett punktskydd 

koncentrerat kring våra viktigaste 

objekt. De mål som når den inre försvars- 

12 

linjen lär dyka upp med mycket kort förvarning. 

Denna begränsade förvarning ställer 

mycket höga krav på responsförmåga. 

En annan aspekt på uthållighet är mättnadsförmågan. 

En motståndare kan nyttja ett flertal 

kryssningsrobotar mot ett skyddsobjekt 

för att mätta våra försvarssystem och öka 

penetrationsförmågan. Ett system med hög 

mättnadsförmåga kan bekämpa många mål 

under en kort tidsrymd. En möjlighet att 

öka mättnadsförmågan är att öka djupet på 

bekämpningsområdet kring skyddsobjektet 

genom att påbörja bekämpning längre bort 

från skyddsobjektet. Ett ökat bekämpningsdjup 

ger mer tid för bekämpning och ökad 

förmåga att motstå mängdanfall.

Utöver ökad räckvidd kan ett flertal andra 

faktorer påverka mättnadsförmågan. 

Mättnadsförmågan beror som tidigare sagts 

på tiden. Minskar vi tiden för bekämpningsförloppet 

ökar även mättnadsförmågan. En 

robot med mycket hög hastighet ger korta 

bekämpningsförlopp. 

En eldledningsradar placerad på en upphöjd 

plattform minskar terrängmaskernas 

inverkan och ger systemet möjlighet att 

påbörja engagemanget tidigt. Genom höga 

robotfarter och goda möjligheter till upptäckt 

ges möjligheten att skydda större ytor 

eftersom systemet inte behöver grupperas 

i direkt anslutning till skyddsobjektet. Genom 

att etablera ett områdesskydd kan ett 

flertal objekt skyddas. Man måste dock vara 

www.sporrong.se 

Box1701, 183 17 Täby 

Telefon 08-446 54 50 

Telefax 08-622 66 72 


medveten om att högre fartprestanda på 

hotet tvingar systemet närmare skyddsobjektet 

med konsekvens att det skyddade 

området minskar. 

Svaret på hotet mot 

kryssningsrobotar 

RBS 23 är ett exempel på ett luftvärnssystem 

som väl svarar upp mot de eftersträvansvärda 

kraven. Systemets prestanda 

gör det särskilt lämpat för en roll inom 

kryssningsrobotförsvarets inre försvarslager. 

• Den höga robothastigheten ger systemet 

en hög mättnadsnivå och möjliggör 

skydd av större områden med ett flertal 

skyddsobjekt. 

• Den upphöjda eldledningsradarn minskar 

kringliggande terrängmaskers effekt 

vilket bidrar till bland annat ökad 

mättnadsförmåga. 

• Systemets stora antal (6 st) eldberedda 

robotar i kombination med kort omladdningstid 

ökar även mättnadsförmågan. 

Dessa påståenden stöds av simuleringar 

genomförda under högkvarterets särskilda 

luftförsvarsstudie och FOI:s rapporter 

kring ett kryssningsrobotförsvar. 

Morgondagens förändrade säkerhetspolitiska 

situation ställer helt nya krav på 

förmågor. Ur ett luftoperativt perspektiv 

besitter luftvärnet de egenskaper som 

kryssningsrobothotet kräver. Egenskaper 

som uthållighet och hög responsförmåga 

är nödvändiga för att möta 

morgondagens asymmetriska hot. 

13

BAMSE 

Mats Nilsson 

I juni 1999 beställde Försvarsmakten sex 

eldenheter RBS 23 (EldE 23) av Saab Bofors 

Dynamics (SBD). EldE 23 skall med 

nuvarande inriktning utgöra förbandsdemostrator 

för framtida utveckling av 

luftvärnsfunktionen. Leverans till Luftvärnet 

kommer att ske under 2005/2006. 

EldE 23 ingående i en framtida insatsorganisation 

skulle tillföra det svenska 

luftvärnet förmåga att under alla ljusförhållanden 

och väderleksbetingelser bekämpa 

vapenlaster och flygande vapenplattformar 

intill ett avstånd av drygt 15 

km och upp till en höjd av 12 km. 

Ledning 

RBS 23 medger en anpassningsbar och redundant 

insatsledning i olika nivåer: 

• Central nivå – insatsledning sker från 

StriC (Flygvapnets Stridsledning Central). 

• Regional nivå – insatsledning sker från 

UndE 23. 

14 

Kapten Mats Nilsson är chef för 

Funktionstöd Lv vid Teknikkontor 

Luftvärn i Halmstad. 

Robotsystem 23 

– en del av kryssningsrobotförsvaret 

• Lokal nivå – insatsledning/stridsledning 

sker vid enskild eldenhet. 

Ledningsnivåerna kan anpassas efter uppgiften 

eller förändras över tiden beroende 

på det aktuella läget. Den lägsta nivån innebär 

att den enskilda eldenheten använder 

den luftlägesinformation som finns tillgänglig 

för tillfället, exempelvis LuLIS eller information 

från egen målspaning. Målval och 

beslut om eld sker då längst ut vid eldenheten. 

Den högsta nivån medger samordning 

och optimering av hela luftförsvarsfunktionen 

i realtid, där mål kan fördelas 

mellan flygstridskrafter och luftvärn. Beslut 

om insats kan tas i den högsta nivån eller 

delegeras till lägre nivå om läget så kräver. 

Taktik/Stridsteknik 

De taktiska funktionerna är uppbyggda 

med hotutvärdering och insatsplanering, 

vilket innebär automatik för beräkningar 

av målhot mot skyddsföremål samt beräkningar 

av eldenhetens bekämpningsförmåga 

för varje mål. Automatiken före-

slår vilket mål EldE 23 främst skall välja 

för att optimalt skydda skyddsobjekten. För 

dessa funktioner ansvarar förbandets taktiska 

chef, som indirekt styr automatiken i 

bekämpningskedjan genom att prioritera 

skyddsobjekt och mål. 

Införandet av taktiska funktioner i 

luftvärnsenheterna innebär att luftvärnsförbandet 

kan insatsoptimera sin bekämpning 

under komplexa och sekundsnabba 

stridsförlopp. Striden samordnas 

i UndE 23 genom målfördelning. Syftet 

är att utnyttja tillgängliga eldenheters 

olika förmågor på ett optimalt sätt. 

Principen är att vid varje tillfälle skall 

insats ske mot de farligaste målen, dvs 

de mål som hotar våra viktigaste 

skyddsobjekt. 

Robotvagn 

Systemets robotvagn består av mast, robotlavett 

och personalutrymme. M asten 

med sensorplattformen kan resas till 8 

m höjd. Sensorplattformen innehåller 

eldledningsradar, väder- sensor, antenner, 

IK-utrustning och IRV-kamera. 

Lavetten kan laddas med 

sex robotar vilka kan förbli laddade 

även under transport. En omladdning 

tar för fyra man ca 3 

min. 

BAMSE: en robot med 

kraftig startmotor, hög 

marschfart och ett zonrör 

som kan detektera små och 

snabba mål. 


Robotvagnen, som är splitter- och NBCskyddad, 

har inbyggt dieselelverk, klimatanläggning 

och POS 2-system. 

Eldledningsradar/Robotstyrning 

Eldledningsradarn är utvecklad av Ericsson 

Microwave Systems (EMW) och är en Kabandsradar. 

Mål kan mottas från stridsledningscentralen 

och från luftvärnets 

spaningsradarstationer. Skytten kan även 

själv spana efter mål med hjälp av den egna 

eldledningsradarn eller genom att manuellt 

spana med hjälp av IRV-kameran. Dessutom 

kan invisning ske från en målangivare. 

Stridsledaren övervakar de taktiska funktionerna 

som väljer ut mål ur luftlägesbilden. 

Eldledningsradarn riktas automatiskt in 

och låser på det valda målet. Efter avfyring 

siktlinjestyr radarn roboten samtidigt som 

den följer målet. Detta sker automatiskt via 

styrsignaler i en robotlänk fram till träff. 

Radarn medger att två robotar kan styras 

samtidigt (skjuts efter varandra). 

Skyttens uppgifter under stridsförloppet är 

bl a avfyring, vid behov justering av träffpunkt, 

målväxling vid dubbelskott, samt 

stöttning och övervakning av automatik. 

Robot 

Roboten har en mycket kraftig startmotor 

som snabbt ger roboten dess höga marschfart 

ungefär 1000 m/s, en hastighet som den 

håller under stor del av flygtiden. Detta ger 

korta skjuttider och bra manöverprestanda 

ut till räckviddsgränsen (15 km) Zonröret 

bygger på laserprincipen med god förmåga 

att detektera små och snabba mål (exem- 

15

BAMSE 

Stridsledarens bildskärm. Skyttens bildskärm. 

pelvis små kryssningsrobotar). I det fall 

terrängmasker skymmer sikten i skjutriktningen, 

t ex träd eller hus, kan vinkeln 

på lavetten (både i sida och höjd) korrigeras 

så att roboten kan ”lobbas” in i 

radarloben för att styras vidare mot målet. 

Presentation 

För stridsledaren presenteras bl a luftlägesbild 

med kartbakgrund och för skytten visas 

bild från IRV-kameran. 

Utbildningsystem 

Utbildningssystemet består av integrerade 

simulatorer och fristående klassrumssimulatorer. 

Simulatorerna skall dessutom 

kunna kopplas in i och delta 

interaktivt i spel inom stridsträningsanläggning 

luftvärn (STA-Lv). 

Alla moment i striden kan övas och 

utvärderas. Övningar med utbildningssystemet 

kan genomföras både i fältmiljö 

och i övningshall. Utbildningen kan 

bedrivas under olika former beroende av 

tillgång till målflyg, grupperingsplatser 

och samövande enheter. 

16 

Införandeplanering 

En UndE 23- och två EldE 23-prototyper 

är framtagna. Dessa används vid metodförsök 

samt vid verifiering och validering 

av ställda krav. 

Teknikkontor Luftvärn deltar i materielutvecklingsprocessen 

genom att fortlöpande 

lämna stöd till FMV och industrin. 

TeK Lv sammankallar och leder 

användargrupper som deltar vid exempelvis 

granskningar av användargränssnitt, 

hanteringsprov mm. 

Lvutvecklingsenheten ansvarar för införande 

förberedelserna för RBS 23 . Under 

utbildningsåret 04/05 och 05/06 genomförs 

metod- och organisationsförsök med 

Rb 23-förband. 

Till utbildningsåret 06/07 skall alla EldE 23 

vara levererade. Utbildning startar vid 

Luftvärnsregementet och vid Luftvärnsbataljonen/I19. 

Den senare tilldelas en EldE 

23 och en UndE 23 för kompetensutveckling 

av modernt luftvärn i vintermiljö.

Johan Kämpe 

FOCUS 03 

Övning FOCUS har under lång tid varit 

luftvärnets mest prioriterade och viktiga 

övning. Här har luftvärnet haft möjlighet att 

pröva ny stridsteknik mot kvalificerat motstånd 

i form av flygvapenflyg kryddat med 

enheter ur telekrigdivisionen och Nyge Aero. 

Så också i år under FOCUS 03 som gick av 

stapeln vecka 12 i området runt Vänern. 

Glädjande var också att vi lyckades få till 

stånd övningen efter tre års uppehåll. I år 

ingick övningen i armèns stora slutövning 

”Våreld”, och bataljonen lydde under 1. 

mekdiv som var grupperad i området runt 

Karlsborg. 

Övningsändamål 

Målsättningen för tidigare FOCUS-övningar 

har varit att det skall vara en tillämpad 

systemövning mellan luftvärns- och flygförband. 

Det var så även i år. Temat för övningen 

har under lång tid varit och kommer 

säkert också i framtiden att ligga på att 

utvärdera nyutvecklad teknik och strids- 

Major Johan Kämpe 

är chef för Luftstridssektionen 

vid Luftvärnsutvecklingsenheten 

på Luftvärnsregementet. 


teknik inom luftvärnet. Detta är ju som alla 

vet en ytterst viktig del i utvecklingen av våra 

krigsförband. I år låg fokus på att öva ledning 

av strid mot luftmål i telestörd miljö 

och att utvärdera genomförda telekriginsatser. 

Veckan föregicks av övning för-Focus under 

vecka 10 i samma terräng. Denna övning 

är en förövning för i första hand skyttar 

och operatörer vid luftvärnsbataljonen. 

En stor roll under övningen fick luftvärnets 

nya funktionsmodell för insatsledning. Som 

funktionsmodell utnyttjades programvaran 

FUM LvPLUS. Insatsledningen har till uppgift 

att ge förutsättningar för ledning av 

kompaniernas strid mot luftmål på ett förbättrat 

sätt. Denna funktionsmodell och likaså 

de officerare som bemannande densamma 

utsattes för bra prövningar. 

Under övningen var en av målsättningarna 

också att särskilt utvärdera stridsförloppen, 

17

FOCUS 

Vänern sedd från en grupperingsplats med en radiolänkmast, som avtecknar sig mot himlen. 

det vill säga ta fram facit för hur luftvärnet 

hade klarat sig mot flygvapnets attacker. 

Deltagande förband 

Mycket tid lades ner före övningen på 

övningsförberedelser för att 6. divisionsluftvärnsbataljonen 

med övlt Stefan Evander 

som truppförande bataljonschef skulle få till 

en bra övning. Till sin hjälp hade han sin 

bataljonsstab som var bemannad med elever 

från LvSS ur det taktiska programmet (blivande 

kaptener) samt officerare ur Lv 6 och 

I 19 luftvärnsbataljon. 

Ingående förband var ett luftvärnskompani 

rb 70/90 ur grundutbildningsbataljonen vid 

I 19 luftvärnsbataljon i Boden och tre grundutbildningskompanier 

ur Lv 6. Dessa organiserades 

som ett luftvärnskompani rb 90, 

ett stabskompani, försökspluton rb 97 och 

18 

en mekaniserad luftvärnspluton 401/70 ur 

Hawkkompaniet. 

Till detta kom, vilket är mycket glädjande 

och förhoppningsvis årligen återkommande, 

luftvärnselever ur AmfSS, samt vår teknikdemonstrator 

luftvärnskanonvagn 90. Den 

senare var under övningen grupperad på 

Villingsbergs skjutfält i närheten av Karlskoga. 

Flygvapnet deltog med JAS 39 Gripen ur F 

7 och F 17, AJS 37 Viggen ur F 21, SK 60 

ur F 17 och SK 37 Viggen (telekrigutrustad) 

ur F 21. Vidare deltog transportdivisionen 

ur F 7 och helikopterbataljonen från Karlsborg. 

Som om detta inte skulle räcka så kryddades 

det hela med våra civila bröder ur 

Nyge Aero, som flög störuppdrag med sina 

Mu-2 och Learjet 35.

Eldenhet rb 90 under gruppering. 

Alla dessa flygande enheter skapade en 

mycket bra och för luftvärnets del tuff 

verklighet under övningen. 

Övningen 

Övningen genomfördes med perfekta yttre 

förhållanden. Det var under hela övningen 

strålande solsken, vilket höll humöret upp 

på alla deltagare. I och med det fina vädret 

kunde Flygvapnet genomföra alla sin planerade 

attackföretag mot luftvärnsbataljonen, 

som därmed fick visa vad den gick för. 

Under tiden som bataljonen var i elden var 

den grupperad med ett kompani söder och 

ett kompani norr om Mariestad. Den hade 


1 

även i uppgift att försvåra attackanfall inom 

Villingsbergsområdet. 

För Flygvapnets del handlade det om att 

genomföra attackanfall mot prioriterade 

mål inom luftvärnets grupperingsområden. 

För att göra övningen så långt som möjligt 

tillämpad visste attackdivisionerna inte inledningsvis 

var luftvärnet hade grupperat 

utan sökte den kunskapen efter hand med 

hjälp av flygande spaning och pejling av 

sändande radarstationer. Det senare löstes 

till stor del av JAS 39 Gripens nya varningsoch 

motmedelssystem. 

Årets övning prövade luftvärnskompaniets 

förmåga att leda strid mot luftmål. 

19

FOCUS 

Kvalificerade mål för luftvärnet: JAS 39 Gripen. 

Det var var också första gången som vi 

luftvärnare upplevde programvaran 

FUM LvPLUS som riktigt stabil och en 

bra grundsten att bygga vidare på i våra 

ansträngningar att utveckla en fulländad 

ledningsplattform. Resultatet av detta 

utvecklingsarbete skall bli spännande att 

få ta del av under de kommande åren. 

Resultat 

Luftvärnsbataljonen gjorde ett utmärkt arbete 

under veckan och kunde säkert ha 

pressats än hårdare. Övningen genomfördes 

av ekonomiska skäl i ett område som 

för luftvärnets del begränsade möjligheten 

för bataljonschefen att på ett taktiskt riktigt 

sätt strida med sin bataljon. 

Det krävs inför kommande FOCUSövningar 

ytterligare ansträngningar om vi 

ska få till stånd en ännu bättre övning 

som lyckas pröva chefer på både 

bataljons- och kompaninivå. Detta ska vi 

naturligtvis satsa på att uppnå i framti- 

20 

den. Rom byggdes inte på en dag, och 

det krävs övning i att öva stora förband 

på alla nivåer samtidigt. 

Vidare får vi i framtiden förhoppningsvis 

öva i områden där vi kan spänna musklerna 

på ett effektivt sätt och verka taktiskt 

rätt med bataljonens kompanier. 

Detta kommer då att öka frekvensen av 

duellsituationer mellan luftvärn och flyg. 

På samma sätt som bataljonen till viss del 

upplevde sig låst inom sitt tilldelade 

grupperingsområde, kontrade flygförarna 

med att de till viss del kände sig bundna av 

övningsområdets utbredning och inte fick 

tillräckligt med manöverutrymme i sina 

anfall mot luftvärnsbataljonen. 

Ja, oavsett vilken sida man står på i denna 

duell kan man glädjande konstatera att det 

finns hög ambitionsnivå på båda sidor om 

att inte låta den andra sidan få övertaget i 

kommande stridsförlopp.

Focus gav även tillfälle till prov och försök med passiva sensorer (IRS), 

Jag är övertygad om att vi på framtida 

FOCUS-övningar får tillfälle att beskåda 

hårda och givande dueller mellan flyg och 

Framtiden 

Framtidens övningar kom i år fortare än 

tidigare beräknat! I maj åkte Lv 6 ut på 

övning igen. Denna gång till övning 

ELITE som genomfördes i södra Tyskland. 

Övningen är en tysk nationell telekrigövning 

mellan flygande enheter och 

luftvärn. 18 länder är inbjudna, däribland 


luftvärn. Låt oss med tillförsikt se fram emot 

dessa övningar! 

Sverige. Målsättningen för övningen är 

bl a att med engelsk NATO-tabulatur 

genomföra strid mot luftmål integrerat 

med ett norskt NASAM:s-förband. 

Lv 6 deltog med två Ps 90, två eldenheter 

rb 90 och till detta vår funktionsmodell 

för insatsledning. Ur Sverige 

deltog förutom Lv 6 tre SK 37 E Viggen. 

21

Artdemo 

Göran Myllymäki 

Högkvarteret gav 1999 Armécentrum uppdrag 

att med stöd av Marincentrum och 

FMV bl a föreslå hur ett koncept till 

”artilleridemonstrator” skulle realiseras. 

Huvudsyftet var att öka kompetensen avseende 

strids- och förbandsledning samt moderna 

pjäser och artilleriteknik inför införandet 

av ett nytt försvarsmaktsgemensamt 

eldrörsartilleri. Genom att nyttja befintlig 

materiel inom fältartilleriet och amfibiekåren 

och samtidigt studera eller anskaffa ny materiel, 

skulle möjligheterna till en bred utveckling 

av nya artillerisystem säkerställas. 

Under artilleridemonstratorprojektets tid 

mellan 1999 och 2003 har olika eldrörspjässystem 

nyttjats, bl a 

• 15, 5 cm bandkanon (Bkan 1C), 

• 12 cm KA-kanon 12/80, 

• Karelinpjäsen, 

• 15, 5 cm Haubits 77 BD L/45 och 

• nu senast brittiska AS90 B (Braveheart) 

och tyska PzH 2000 

i syfte att erhålla erfarenheter om hur framtidens 

pjässystem skall vara utformade. 

22 

Major Göran Myllymäki vid Norrlands Artilleribataljon var 

den sista kompanichefen vid utbildning av Bkan 1C. 

Artikeln är tillkommen under slutfasen av försöken 2002/03. 

Artdemoprojektets & Bkan 1C:s sista år 

38 år gammal försökspjäs 

Det pjässystem som har nyttjats över tiden i 

Artilleridemonstratorprojektet har varit 

Bkan 1C. Denna första serietillverkade 

bandkanon anlände till Boden med järnväg 

den 12 december 1965 och har sen dess varit 

en pålitlig trotjänare här uppe i norr. Trots 

sina 38 år har bandkanonsystemet aldrig 

varit bättre än det är idag, detta på grund av 

alla ombyggnader och modifieringar som 

har gjorts på pjäsen. Idag är pjäsen helt autonom 

1 med PPE 2 , SKER 3 , POS 4 , SLB 5 , 

m.m. 

P gr a erfarenheterna och kunnandet av 

autonoma pjässystem kom Norrlands Artilleriregemente 

A 8 fr o m utbildningsåret 

2000/01 att utnyttjats i Artilleridemonstra- 

1 Autonom: Pjäsen kan agera självständigt och effektuera beordrade 

eldgivning. 

2 PPE: Pjäspresentations enhet ( presenterar data som sänds 

från SKER ) används för att rikta in pjäsen. 

3 SKER: Skjutelementräknaren tar emot eldsignaleringar och 

beräknar skjutelement till pjäsen. 

4 POS: Positionsbestämmningsutrustning, presenterar pjäsens 

position och eldrörets elevation och bäring. 

5 SLB: Stridsledningssystem bataljon, nyttjas för förbandsledning 

av pjäserna med oleat och position på kartunderlag.

Bandkanon 1 C under eldgivning. 

torprojektet. Under det första året var det 

vid A 8 endast 7. kompaniet som deltog. 

Detta år användes samma organisation som 

vid ett fördelningskanonkompani och erfarenheterna 

dokumenterades i ”DemoR” 

(Demonstratoranvisningar: Anvisningar avseende 

stridsteknik för Artilleridemonstratorförband) 

och i Metodanvisningar. Efter 

försvarsbeslutet 2000 gick uppdraget vidare 

till I 19 och Norrlands Artilleribataljon att 

fortstätta att stödja Artilleridemonstratorprojektet 

från nya kaserner på I 19-området 

i Boden. 

Andra försöksåret 2001/02 

Under utbildningsåret 2001/02 fortsatte 

deltagandet i projektet med huvuddelen av 

bataljonen ur Norrlands Artilleribataljon. 


Även de utländska pjäserna ingick i 

Demobataljonen med personal från Amf 

1, Artreg och Norrlands Artilleribataljon. 

Det som var specifikt under detta utbildningsår 

var att pjäserna inom bataljonen 

delades in i 4 pjästroppar samt underhåll 

och två rekognoseringsgrupper. 

Under detta år genomfördes många försök 

där erfarenheterna nedtecknades och 

sammanställdes i en försöksrapport. En 

”Målbild FM IE-bataljon” skapades inför 

kommande utbildningsår. Att deltagande 

befäl skapade en gemensam målbild visade 

sig vara en mycket bra metod för att inrikta 

personal och soldater mot gemensamma 

mål, även om målsättningar och 

inriktningar ändrades under färdens gång 

23

Artdemo 

Övningsorganisation 2002/03. 

sedan nya erfarenheter och svar på försöksfrågor 

hade erhållits. 

Tredje försöksåret 2002/03 

Utbildningsåret 2002/03, det sista i Bkan 

1 C och Artilleridemonstratoprojektets historia, 

startade liksom året före med ett gemensamt 

målbildsarbete. Det som är specifikt 

under detta utbildningsår är att pjäserna 

stridsleds direkt av bataljonsstaben. 

Stabs- och trosskompaniet är grupperat i 

en gemensam bas, där även resten av 

bataljonen förläggs. En rekognoseringspluton 

med en plutonstab och fyra rekgrupper 

rekognoserar för hela bataljonen. 

Kraftsamlingen under årets försök har varit 

utveckling av: 

• ledningssystemet, 

• bataljonsstabens ledning av flera direkt 

underställda chefer (DUC) samt 

24 

• bataljonsstabens metodik inom planering, 

genomförande och uppföljning. 

Även under detta utbildningsår genomförs 

många försök där erfarenheterna nedtecknas 

och sammanställs i en försöksrapport. 

En ”Målbild FM IE-bataljon” 

kommer att skapas i syfte att föra vidare 

erfarenheter till Artilleriprojektets slutrapport, 

som kommer ut efter projekttidens 

slut vid årsskiftet 2003/04. Erfarenheterna 

förs även över till spelkorten FM IE-bataljon. 

Detta är levande dokument, som utgör 

underlag under Försvarsmaktens 

ASSÖ 6 och ASÖ 7 , där erfarenheter kan dras 

rörande taktiska krav på bataljonens användbarhet. 

6 Arméns stabs- och sambandsövning. 

7 Armén slutövning (genomförs vartannat år).


Första sidan spelkort. Organisation FM IE-bataljon. 

Bkan 1C vägvisare till framtiden 

Under de tre utbildningsår som Norrlands 

Artilleribataljon och bandkanon 1C har varit 

i Artillerdemonstratorprojektets tjänst har 

många erfarenheter för framtiden dragits. 

Personalen och soldaterna i projektet har fått 

förmånen att få handha det senaste av materielen. 

Innovation, flexibilitet och kreativitet 

har krävts för att kunna genomföra alla 

planerade försök och idéer. 

Allting har en baksida och i det här fallet 

har soldaternas allmänmilitära utbildning 

fått stå tillbaka. Att leva i en utvecklingsmiljö 

kan ibland vara påfrestande. Det tar 

mycket utbildningstid i anspråk med omtag 

och kompletterande utbildning i 

specialtjänst, olika förberedelser och 

installationer mm. Dock ger det till dem 

som arbetat i projektet mångfaldigt tillbaka 

i form av nytänkande och inspiration inför 

framtiden. 

Förhoppningsvis har Norrlands Artilleribataljon 

med bandkanon 1C, som för övrigt 

har skjutit från I 19 område för sista 

gången den 31 mars 2003 (se nästa artikel!), 

bidragit till att utveckla stridsteknik, metoder 

och ledningssystemet för det indirekta 

eldsystem som anskaffas i framtiden. 

Artilleridemonstratorprojektets vision 2010 

bör kunna intas inom en snar framtid. 

Bekämpnings-demonstrator 

Utvecklingen av system för indirekt eld fortsätter 

via Bekämpningsdemonstratorprojektet, 

som kommer att ta vid där 

Artilleridemonstratorprojektet slutade med 

25

Artdemo 

de erfarenheter som har 

dragits och dokumenterats 

efter projekttidens 

slut. 

Det nya projektet kommer 

att fokuseras mer på 

raketartilleri och markrobot 

samt forsatt utveckling 

av ledningssystem 

för framtida 

bekämpningssystem. 

Så skall den indirekta elden utvecklas för 

att fortfarande vara ett eftertraktat och ef- 

26 

Artdemo vision 2010. 

fektivt vapen på morgondagens nationella 

och internationella slagfält.

Stefan Bratt 

Klockan 1321 måndagen den 31 mars 

2003 satte 52 avfyrade artillerigranater 

punkt för en nära 40-årig epok inom det 

svenska artilleriet. Då rullade bandkanon 

1 C, ett av svenska arméns tyngsta vapensystem, 

ut ur arméns organisation. 

Efter att dånet från fem 15,5 cm bandkanoner 

klingat ut över bandkanonhallens 

körplan i Boden hade sista skottet skjutits 

med den pjäs som varit ett signum för det 

norrländska artilleriet. Bandkanonepoken 

inleddes den 12 december 1965 då den 

första av Bofors 26 tillverkade pjäser anlände 

till Hednorets station i Boden. Efter 

en hel del problem med att få igång pjäsen 

i den kalla väderleken kunde avlastning ske 

påföljande dag och Norrlands artilleriregemente, 

A 8 i Boden, tillföras den hypermoderna 

bandkanonen. 

Stefan Bratt är informatör vid 

Artilleriregementet. 


Sista skotten skjutna 

för bandkanonsystemet 

Första pjäsen sköt sista skottet 

Den sista pjäsen med nummer 029 levererades 

till A 8 fyra år senare och var en av de 

fem pjäser (Ivar Fem) som deltog i finalskjutningen. 

Den första pjäsen var också 

den pjäs som sköt det sista skottet. 

I besättningen på Ivar Fem ingick kapten 

Ronald Lahti (förare), kapten Tommy Andersson 

(riktare och den som fick äran att 

avfyra det sista skottet), kapten Kenneth 

Nygren (vagnchef), fänrik Fredrik Ågren 

(SKER-operatör) samt löjtnant Per Berglund, 

tekniker/laddare. 

– Visst är det tråkigt att ett högkompetent 

artillerisystem nu läggs ned men livet måste 

gå vidare. Personligen tror jag att vi skulle 

kunnat hålla liv i pjäserna under ytterligare 

några år. Nu tycker jag det känns som att 

27

Bkan 1C 

28 

”Ok – titta nu i kameran, grabbar”. 

Major Göran Myllymäki förevigar 

kollegorna från Norrlands artilleribataljon 

som utgjorde besättningen 

som sköt det sista skottet med bandkanonen. 

Från vänster kaptenerna 

Kenneth Nygren och Robert Sjökvist, 

löjtnant Per Berglund samt stående 

kapten Tommy Andersson och 

sittandes kapten Ronald Lahti samt 

fänrik Fredrik Ågren. 

– Fjorton lag. Färdiga, ett – två – 

eld! Kommandot ges av kapten 

Johan Karlman och sedan börjar 

kanonaden med fulla 

ammunitionsmagasin från de fem 

bandkanonerna.


Besättning på Ivar fem ger sin sista 

hälsning för besökarna och ceremoniens 

hedersgäster, chefen för Norrbottens 

regementet, överste Ola Hansson. 

Sista hylsan är hämtad och har 

lämnats över från 

Artilleribataljonen till överste Ola 

Hansson av företrädare för Bodenartilleristerna. 

Från vänster major 

Roland Lundberg, överstelöjtnant 

Johnny Börjesson samt major Björn 

Isaksson. 

29

Bkan 1C 

ta ett kliv tillbaka när vi ska övergå till att 

utbilda värnpliktiga på 77-systemet, säger 

Ronald Lahti, som själv genomförde sin 

värnplikt som gruppchef på en bandkanon. 

Lahti och Andersson är ense om att de tekniskt 

komplicerade pjäserna med sin avancerade 

mekaniska funktion i t ex ammunitionsmagasinet 

har fört samman tekniska 

officerare med pjäsinstruktörer. 

– Vi har jobbat väldigt nära truppbefälen 

eftersom hela systemet är så tekniktungt 

och har behov av teknisk kompetens under 

hela grundutbildningen, säger Tommy 

Andersson som stoppat ned sin överkropp 

i maskinutrymmet ett antal hundra timmar 

under årens lopp. 

”Känns sorgligt” 

Efter det sista skott marscherade såväl pjäser 

som publik till bandkanonhallen där 

pjäserna kunde studeras. En studie som 

väckte minnen och reaktioner till liv hos 

många av besökarna. 

– Det känns lite sorgligt. Det är en bra pjäs 

och ett bra system som vi har haft stor nytta 

av för att prova och utvärdera nya metoder 

för ledning av autonoma pjäser, säger 

Artilleridemonstratorprojektets biträdande 

ledare, överstelöjtnant Christer Olofsson. 

Sedan sekelskiftet har fem bandkanoner 

utgjort en viktig referent gentemot de utländska 

pjäser som leasats i Artdemoprojektet. 

Däremot har inte bandkanonerna 

ingått i Försvarsmaktens nya 

insatsorganisation. 

30 

Erik G Holmgren och Hans Hermansson 

är två glada pensionerade officerare från A 8 

som nu kommit för att se ”stålgrisarna” för 

sista gången innan det är dags för antingen 

skroten eller museiplacering. 

– Det har tagit lång tid för bandkanonen 

att bli ett fäigt och kraftfullt system. Nu, 

när systemet anses vara bland de främst i 

världen med sin taktiska rörlighet trots sin 

ålder tas det ur organisationen. Det finner 

jag märkligt, säger Erik G Holmgren. 

– Jag hoppas i alla fall att den traditionsgrupp 

som finns inom I 19 tar hand om 

en pjäs och bevarar den för eftervärlden, 

säger Hans Hermansson. 

Hedersplats för patronhylsa 

En annan prominent gäst under finalskjutningen 

var nytillträdde chefen för 

Norrbottens regemente, överste Ola Hansson, 

som bara några timmar före avskedsceremonin 

övertog ledningen av regementet 

från överste Per Lodin. 

Överste Hansson fick också i egenskap av 

regementschef som traditionen bjuder ta 

emot den sista patronhylsan med en vädjan 

från bataljonschef Börjesson: 

– Vi hoppas från artilleribataljonens sida 

att denna hylsa kommer att ges en hedersplats 

på I 19. En plats där hylsan för alltid 

kommer att påminna var och en om bandkanonens 

tid i Boden och den epok som 

nu går i graven för Norrlandsartilleriet!

Bofors Defence 

30

Artilleriklubben 


Tidskrift för Artilleriet och Luftvärnet • Utgiven av Artilleriklubben 

Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad 

Redaktör, ansvarig utgivare och annonsansvarig: 

Överstelöjtnant Lave Malmgren, Säter Änggården, 541 91 SKÖVDE 

Tel och fax: 0500–461 761 E-post: lave.malmgren@swipnet.se 

Biträdande redaktör: 

Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, ArtSS 681 82 KRISTINEHAMN, tel 0550-355 03 

E-post: lennart.gustafsson@artreg.mil.se 

Ekonomichef både i klubben och tidskriften: 

Överstelöjtnant Bo Arvidsson, Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN 

Tel: 0550–141 71 (bost) 352 06 (arb). Fax: 0550–350 31. E-post: bo.arvidsson@artreg.mil.se 

Redaktionskommitté: 

Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt representanter för 

Art öv Göran Mårtensson, Artilleriregementet, 681 82 KRISTINEHAMN tel 0550–350 14 och 

Lv övlt Roland Jostrup, Lv-regementet, Box 1515, 301 80 HALMSTAD tel 035–266 38 01 

Redaktionsadress: 

Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till 

ekonomichefen enligt ovan. 


Adress: 

Artilleriregementet, 

Att: Övlt Bo Arvidsson 

681 82 KRISTINEHAMN 

Ordförande: 

Överste Jan-Erik Jakobsson, 

Luftvärnsregementet, Box 55 

301 80 HALMSTAD 

Tel: 035–266 30 01 

Sekreterare 

RO major Andreas Herlitz, 

Drottninggatan 108, 113 60 STOCKHOLM 

Tel: 08–545 423 00 

E-post: andreas.herlitz@kundskaparna.se 

Medlemsavgifter: 

Årsavgift 125 kr 

Ständigt medlemskap 1 000 kr 

Medlemsavgifter betalas till 

Artilleriklubbens postgiro 5 47 31–5 

32 


postgiro 19 09 19-1 

bankgiro 833-4278 

Prenumerationspriser: 

Inom Europa 180 kr per år 

Utom Europa 240 kr per år 

Lösnummerpriser: 

Enkelnummer 70 kr 

vid köp av minst 10 ex 50 kr 

Dubbel-/Temanummer 90 kr 


©2003 Artilleri-Tidskrift 

Utdrag ur tidskriften får göras med angivande 

av källa. 

ROLF & CO TRYCKERI AB, SKÖVDE 2003



Tidskrift för Artilleriet och Luftvärnet • Utgiven av Artilleriklubben 

Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad 

Redaktör, ansvarig utgivare och annonsansvarig: 

Överstelöjtnant Lave Malmgren, Säter Änggården, 541 91 SKÖVDE 

Tel och fax: 0500–461 761 E-post: lave.malmgren@swipnet.se 

Biträdande redaktör: 

Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, ArtSS 681 82 KRISTINEHAMN, tel 0550-355 03 

E-post: lennart.gustafsson@artreg.mil.se 

Ekonomichef både i klubben och tidskriften: 

Överstelöjtnant Bo Arvidsson, Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN 

Tel: 0550–141 71 (bost) 352 06 (arb). Fax: 0550–350 31. E-post: bo.arvidsson@artreg.mil.se 

Redaktionskommitté: 

Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt representanter för 

Art öv Göran Mårtensson, Artilleriregementet, 681 82 KRISTINEHAMN tel 0550–350 14 och 

Lv övlt Roland Jostrup, Lv-regementet, Box 1515, 301 80 HALMSTAD tel 035–266 38 01 

Redaktionsadress: 

Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till 

ekonomichefen enligt ovan. 


Adress: 

Artilleriregementet, 

Att: Övlt Bo Arvidsson 

681 82 KRISTINEHAMN 

Ordförande: 

Överste Jan-Erik Jakobsson, 

Luftvärnsregementet, Box 55 

301 80 HALMSTAD 

Tel: 035–266 30 01 

Sekreterare 

RO major Andreas Herlitz, 

Drottninggatan 108, 113 60 STOCKHOLM 

Tel: 08–545 423 00 

E-post: andreas.herlitz@kundskaparna.se 

Medlemsavgifter: 

Årsavgift 125 kr 

Ständigt medlemskap 1 000 kr 

Medlemsavgifter betalas till 

Artilleriklubbens postgiro 5 47 31–5 

32 


postgiro 19 09 19-1 

bankgiro 833-4278 

Prenumerationspriser: 

Inom Europa 180 kr per år 

Utom Europa 240 kr per år 

Lösnummerpriser: 

Enkelnummer 70 kr 


Dubbel-/Temanummer 90 kr 


©2003 Artilleri-Tidskrift 

Utdrag ur tidskriften får göras med angivande 

av källa. 

ROLF & CO TRYCKERI AB, SKÖVDE 2003

www.jps-mainos.fi 

• Twin-barrel 120 mm concept 

• High rate of fire 

• Direct fire capability 

• Rapid deployment 

• Ballistic & NBC protection 

• Low chassis loads 

• Large amount of ammo on board 

• Suitability for all standard 

120 mm ammo 

• Full 360° traverse 

Patria Hägglunds Oy • Naulakatu 3, FIN-33100 Tampere, FINLAND 

Tel. +358 3 3137 0040 • Fax. +358 3 3137 0041 

www.patriahagglunds.fi • Email: patriahagglunds@patria.fi 

Posttidning B 

Artilleri-Tidskrift, c/o Bo Arvidsson 

Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN 

AMOS Advanced MOrtar System 

® 

AMOS gives higher rate of fire, greater mobility and 

better ballistic protection than any other mortar system. 

Combining Forces 

Patria Hägglunds Oy is jointly 

owned by the Finnish Patria 

Industries Oyj and the Swedish 

Hägglunds Vehicle AB. Patria 

Hägglunds strengthens the 

capabilities of both Patria and 

Hägglunds to better meet 

customers´ requirements.

Artilleri & Luftvärn

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?