Artilleri-Tidskrift

Artilleri & Luftvärn 

Artilleri-Tidskrift 

Nr 1 • 2008

A WINNING COMBINATION 

MOBILITY, OPERATIONAL AVAIL- 

ABILITY, superior altitude coverage and 

all-weather capability are all non-negotiable 

requirements for Air Defense systems built 

for Rapid Deployment Units. The ability to 

track and destroy all Air Targets including 

small and fast-moving missiles is of paramount 

importance. 

At Saab, by incorporating all of these prerequisites 

and more, we provide the methods 

and the means to destroy air-to-surface missiles, 

hostile fixed and rotary-wing aircraft, 

unmanned aircraft, and cruise missiles. 

www.saabgroup.com 

The AD missile system Bamse can be operated 

in stand-alone mode or more effectively 

linked with Giraffe AMB Air Surveillance 

Radar to form combat ready Air Defense 

Units. In addition to locate traditional Air 

Targets, Giraffe AMB can track and locate 

enemy rocket and mortar firings providing 

impact warning and firing data for Counter 

Battery Operations. 

BAMSE AND GIRAFFE AMB 

– A WINNING COMBINATION. 

FUNCTION 

OPERATING TIME 

SPACE 

ARENA 

AIR DEFENCE 

24/7 

NORWAY 

WORLDWIDE

• Utgiven av Artilleriklubben 

Artilleriklubbens medlemmar erhåller 

Artilleri-Tidskrift utan kostnad. 

Redaktör, ansvarig utgivare: 

Stefan Bratt, Lokförargränd 12 

775 51 KRYLBO, tel 0226-121 09, 

E-post: stefanbratt@tele2.se 

Biträdande redaktör: 

Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, 

Gulsippevägen 8, 589 35 LINKÖPING, 

tel 013-15 43 12 

E-post: lengus44@telia.com 

Ekonomichef både i klubben och tidskriften: 

Joakim Bloom. 

E-post: joakim.bloom@mil.se 

Redaktionskommitté: 

Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef samt 

representanter för Artilleriregementet och 

Luftvärnsregementet. 

Redaktionsadress: 

Post adresseras till redaktören enligt ovan, 

i ekonomi- och prenumerationsärenden till 

Överstelöjtnant Lars Mörrby 

Högkvarteret, 107 85 STOCKHOLM 

Tel 08-788 75 00 

ISSN 004 – 3788 


Tidskrift för artilleriet och luftvärnet 

Häfte 1 • 2008 Årgång 137 

Innehåll 

Stefan Bratt 

Redaktören har ordet ......................................................................2 

Anna Norén 

Halvtid passerat för KS 16 ..............................................................3 

Ulf Sundberg 

Graderad Verkan – vad är det? ......................................................7 

Ove Tirud 

International Army Air Defence ..................................................13 

Berndt Grundevik 

”Allt för insatsförbanden” ............................................................16 

Håkan Ekvall 

Luftrumssamordning för alla ........................................................18 

Inbjudan till vårmöte i Halmstad ................................................23 

Stefan Bratt 

Vitalt höstmöte i Halmstad ..........................................................24 

Åke Svensson 

Förändring skapar möjligheter ....................................................27 

Jonas Hedberg in memoriam ........................................................29 

Kallelse till årsmötet ......................................................................31 

Omslagsbild: Klostervakt i Kosovo. Foto: Anna Norén, Försvarets Bildbyrå 

Artilleri & Luftvärn 1

Redaktören 

har ordet: 

Vilket bolag ryker först? 

Tchad, Afghanistan och Kosovo. Tre länder där 

svenska soldater och officerare just i denna 

stund agerar i en fredsbevarande eller fredsframtvingande 

mission. Men, frågan är om det 

finns pengar till alla internationella operationer? 

Kanske vore det lägligt för ÖB, Håkan 

Syrén att ta bladet från munnen och tala om 

för politikerna att nästa steg är att lägga ned 

det svenska, territoriella försvaret. Annars 

finns det inte pengar till det internationella 

deltagandet. 

Någon sådan deklaration kommer jag aldrig 

att få höra från en sittande ÖB. Det vore i stort 

att begära det omöjliga av politikerna. Mycket 

kan man nämligen göra med en politiker, men 

aldrig se till att de står svarslösa och fångas med 

byxan eller kjolen nere på hälen, även om jag 

tror att en sådan konkret deklaration skulle 

vitalisera hela den svenska försvarsdebatten. 

Jag har nu i olika roller, merparten som 

aktiv dagstidningsjournalist, följt den svenska 

försvarsdebatten i stort sett kontinuerligt sedan 

ett par decennier tillbaka och jag måste tyvärr 

tillstå att jag begriper mindre och mindre vad 

som sker med det svenska försvaret. Principiellt 

köper jag argumenten att vi ska gå från 

ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar även 

om jag också tar del av rapportering om ett 

allt aggressivare Ryssland. Jag köper också 

argumenten att vi i Sverige inte kan föda en 

allt mer kapitalslukande försvarsindustri på 

egen hand. 

Vad jag inte köper är att politikerna ständigt 

ger försvaret mer uppgifter, talar vitt och brett 

om att vi i Svedala ska hjälpa till med förband 

här och var i världen utan att tilldela erforderliga 

resurser för ändamålet. Det kan inte 

vara lätt att vara ÖB idag när organisationen 

kräver ett budskap och resultat, politikerna ett 

annat. 

Dyster prognos för Hägglunds 

Jag tror tyvärr att det endast är en tidsfråga 

innan någon av juvelerna i den svenska försvarsindustrin 

antingen läggs ned eller bantas 

rejält. Just nu ser läget värst ut för Bae Systems 

Hägglunds, vars väl och ve i mångt och mycket 

står och faller med SEP-programmet. Archerprojektet 

har fortfarande vissa osäkerheter och 

vis av erfarenhet vågar jag inte ropa hej förrän 

utvecklingskontraktet mellan FMV och BAE 

Systems Bofors är undertecknat och Norge gått 

med som delfinansiär. 

Tyvärr gäller devisen ”den som lever får se” 

när det gäller utvecklingen och framtiden för 

svensk försvarsindustri. De tunga aktörerna, 

Saab, Bae och Kockums med respektive varumärken 

kämpar idag med näbbar och klor 

om den ständigt krympande materielbudgeten. 

Bara några dagar före själva pressläggningen av 

denna krönika nås jag också av beskedet att min 

dystra profetia har besannats. Hägglunds varslar 

ungefär 200 medarbetare om uppsägning på 

grund av en pågående översyn av kostnader och 

produktionsprocesser. Var ska det sluta? 

2 Artilleri & Luftvärn

Anna Norén 

Halvtid passerat för KS 16 

Det sextonde svenska förbandet i den numera 

självständiga staten Kosovo – KS16, har nu 

gjort halva sin tid i missionsområdet. Så här 

långt är förbandschefen, överstelöjtnant Olof 

Johansson, nöjd med sitt beslut att arbeta i 

Utlandsstyrkan. 

– För mig var första utmaningen att hitta rätt 

plats inom den komplexa maskin som KFOR 

utgör. Att leda nästan 400 soldater var också 

en utmaning, men en positiv sådan, säger Olof 

Johansson. 

Han är stolt över sina soldater. KS16 består 

av 360 personer uppdelade på ett skyttekompani, 

ett logistikkompani, en stabsfunktion, 

militärpoliser, samverkansofficerare och underättelseenheter. 

Dessutom bidrar Sverige 

med personal till flera multinationella staber i 

missionsområdet. 

– Personligen tycker jag att alla på KS16 

har en mycket hög ambitionsnivå. Dessutom 

har vi väldigt god stämning inom förbandet, 

soldaterna har kompisar i andra enheter vilket 

bidrar till att det finns en samhörighet i 

kontingenten trots att man inte direkt jobbar 

tillsammans. 

Huvuduppgiften för KFORs styrkor är att 

skapa en trygg och säker miljö för alla i Kosovo 

oavsett etnicitet, kön eller religion. En stor del 

av arbetet handlar om att synas ute i samhället. 

Det finns ett stort förtroende för KFOR 

hos Kosovos befolkning, och bara närvaron 

av soldaterna ger trygghet. 

Trygg och säker miljö 

– Vår uppgift i Kosovo har ju ändrats sen 1999. 

Nu är Kosovo i en fas där olika institutioner 

börjar fungera på egen hand och vårt jobb är 

att stödja dem. 

Den lokala polisstyrkan har nytta av soldaternas 

arbete, när de patrullerar gatorna eller 

söker bilar efter illegala vapen och narkotika. 

Dessutom skapar soldaterna och samverkansteamen 

goda kontakter med befolkningen i de 

områden där de verkar, de pratar med folk på 

gatan och känner av stämningen. 

– Våra svenska soldater är mycket duktiga 

på att hitta en balans mellan att vara soldater 

och att vara medmänniskor. De kan växla 

mellan att vara sociala och stå och prata med 

skolbarnen, men kan också vara skarpa och till 

exempel söka igenom hus efter illegala vapen 

om det krävs, säger Olof Johansson. 

Anna Norén, press- 

och informations officer 

KS16 


Delar av KFORs räddningspluton 

övar insats 

i samband med trafikolycka. 

Foto: Anna Norén, Försvarets 

Bildbyrå 

Kosovos status är det som överskuggar 

allt just nu. Den serbiska provinsen har 

stått under FN:s styre sedan 1999. Sedan 

några veckor tillbaka har det kosovoalbanska 

parlamentet utropat Kosovo som egen 

stat. Något som Serbien starkt motsätter sig 

då de ser Kosovo som sin nations vagga. 

Förhandlingar pågick hela 2007 med den så 

kallade Trojkan; USA, Ryssland och EU men 

de kunde inte komma fram till någon lösning 

som både serberna och kosovoalbanerna accpeterade. 

Kosovo har nyligen fått nytt politiskt 

styre som gick till val på att regionen ska få 

självständighet. 

– Situationen i Kosovo har varit ganska 

stabil från det att KS 16 började verka i om- 

rådet. Men under ytan finns det spänningar, 

rädsla hos serberna och minoriteterna i Kosovo 

inför den omtalade självständigheten, säger 

Olof Johansson. 

Genom historien har både albaner och 

serber utsatt varandra för grymma våldshandlingar, 

och det finns en oro både hos serberna 

och hos minoriteter som romer och ashkali i 

Kosovo att det kommer att upprepas. Samtidigt 

är det ingen i Kosovo som vill ha mer våld. 

Valet i november och 10 december då Trojkan 

lämnade sin rapport till FNs generalsekreterare 

Ban Ki Moon var två datum som förväntades 

bli oroliga, men inte var det. 

– Min förhoppning är att allt går lika lugnt 

till vad som än händer med självständigheten. 


Jag är mer orolig för att folket i Kosovo tror 

att självständighet automatiskt kommer att lösa 

alla problem som bristande infrastruktur eller 

ekonomi, säger Olof Johansson. 

Olof Johansson ser med tillförsikt fram emot 

en vår i Kosovo. Han har gott förtroende för 

sin personal och säger att kontingentens framgångsfaktor 

är soldaternas kompetens. 

– Soldaterna på KS16 har fantastiskt god 

renommé här, övriga nationer är mycket nöjda 

med hur vi löser våra uppgifter, ända upp till 

chefen för KFOR, Xavier de Marnhac. 

Olof Johansson ute på 

patrull när serberna 

i Gracanica firade 

ortodoxt nyår, 13 

januari, här tillsammans 

med två skyttesoldater, 

Björn Westin (tv) och 

Patrik Johnsson. 


Bildbyrå 


Magnus Dahl (mitten) 

berättar om faran med 

minor och farlig ammuniton 

för skolelever. 


Bildbyrå 

För Sveriges jägare 

sedan 1975. 

Nu levererar Aimpoint 

rödpunktsiktet CS 

till Försvarsmakten. 

www.aimpoint.com • info@aimpoint.se 

6 Artilleri & Luftvärn 

M00342

Ulf Sundberg 

Graderad Verkan – vad är det? 

“Vapensystem med Graderad Verkan“ (VGV) 

utvecklas mot de behov och erfarenheter som 

erhållits efter genomförda internationella insatser. 

Icke Dödande Vapen (IDV) 1 , Non-Lethal 

Weapons (NLW), är delar av området. Målet 

är att i varje situation kunna välja såväl verkansform 

som grad av uppnådd effekt i målet. 

Sedan länge har svenska förband i internationell 

tjänst uttryckt behov av alternativa våldsmedel 

- mellan vapnet och batongen - som tillåter en 

graderad våldsinsats. I FM har sedan decennier 

pågått en “Bottom-Up“-process. Först 2004 

fastlade FM en policy och definition avseende 

icke dödande vapen (IDV)“. En studie vid 

SWEDINT formulerade behoven. 

FOA inledde redan 1994 forskning kring 

okonventionella verkansformer som inte ansågs 

vara dödande (ljud, HPM 2 och siktnedsättande 

stridsdelar). Forskningen avbröts i brist på FM 

intresse. Författaren har, som forskare vid FOI, 

sedan 2000 bevakat området främst genom 

medverkan i internationella studier. De svenska 

1 Icke Dödande Vapen (IDV), “ Försvarsmaktens policy samt 

definition avseende icke dödande vapen (IDV), 2004-11-16, 

HKV 34 790:77209“. 

2 High power microwave (HPM). 

scenarier som utnyttjades vid FOA, hämtade 

från svenska soldaters erfarenheter, fördes vidare 

till ett europeiskt samarbete 3 . EWG-NLW 

bildades genom ett tysk-svenskt initiativ och 

gruppen har hittills arrangerat fyra symposier 

om IDV. Den i Sverige avbrutna teknikforskningen 

fullföljs vid andra nationer. 

USA:s dyrköpta erfarenheter från Somalia 

initierade JNLWD 4 1994, med en budget på 

35-40 miljoner USD/år. Samtidigt arrangerade 

NATO en workshop som bl.a. resulterade 

i en doktrin 5 samt en plan för fortsatt arbete. 

Denna innefattar verksamheter inom såväl 

forskning 6 , operativt som materielförsörjning. 

Ett forskningsprojekt 7 för att analysera effektiviteten 

av IDV har nominerats till “NATO 

RTO Scientific Award 2007“. 

Hösten 2007 prioriterade CNAD 8 NLW, 

som ett av de femton viktigaste materielutvecklingsprojekten. 

3 European Working Group on Non Lethal Weapons (EWG- 

NLW). 

4 Joint Non Lethal Weapons Directorate (JNLWD). Policy 1996- 

07-09, Deparment of Defense (DoD). 

5 “NATO NLW Policy C-M(99), Sept 1999“. 

6 NATO Research and Technology Organisation (RTO). 

7 SAS-060 “NLW Effectiveness Assessment“. 

8 “Conference of NATO Armaments Directors“, (CNAD). 

Ulf Sundberg 


NATO studiegrupper. 

• Exploratory Team 15: Prepared NATO NLW Roadmap 

• SAS-035: Non-Lethal Weapons Effectiveness Assessment 

• SAS-040: Long Term Scientific Study on Non Lethal 

Technologies and future Peace Enforcement Operations 

• SAS-060: NLW Effectiveness Assessment: 

Development and Verification Study 

• SAS-023: Alternatives to land mines 

• SAS-048: Lessons from Balkans 

• HFM-073: Human Effects of NLWs 

• Army Armaments Group: Land Group 3 (WG2) 

• Naval Armaments Group 

Genomförda projekt. 

Sverige har genom 

författaren deltagit i de 

med fet text. 

England har sedan 1950-talet utnyttjat 

NLW (“Baton Rounds”). Insatserna i Nordirland 

har givit erfarenheter som initierat viktig 

utveckling för att säkrare kunna förutse effekten 

vid insats – bestämma konsekvenserna 

– d.v.s. graden av skada. De har också blivit 

grundläggande för insikten att icke dödande 

våldsanvändning inte är ett rent tekniskt 

problem utan ett koncept – en attityd och 

förmåga. 

“Precision Engagement (Effect)” – förmågan 

har gradvis ändrat valör mot “Dynamic 

Effect”. Det skiljer mellan den tidigare amerikanska 

tolkningen – “precision guidance“ 

och den i Europa – “precision effects“ 9 . USA 

använder numera termen “Scalable Effect 

Capability 10 ”. 

En stor insats ökar risken för oavsiktliga 

skador (“collateral damage“), omvänt ökar 

naturligtvis omgivningens säkerhet. Med 

VGV är målet att “riskfritt“ bekämpa alla mål 

9 Konf. “Precision Engagement“, RUSI, London 2000-10- 

11--12. 

10 Konf. “Mines, Demolition and Non-Lethal Conference“, 

NDIA, Tampa, FL, 2002-06-03--05. 

beroende på deras egenskaper och närmiljö. 

Internationellt tar man fram nya tekniker och 

metoder för att bättre kunna stödja internationella 

fredsinsatser. 

Graderad vapeninsats 

Förväntningarna är höga att en vapeninsats kan 

ske precist och kliniskt utan egna förluster. För 

att åstadkomma detta finns ingen patentlösning. 

Asymmetriska förhållanden, styrka, teknisk 

nivå och stridstekniska metoder kan öka antalet 

singulära, okvalificerade mål. Utveckling av vapen 

och stridsdelseffekt måste ske korrelerad till 

Exempel på hemtillverkade IED från Nordirland. 

förmågan att bestämma målets egenskaper. 

Strävan att genomföra framtida konflikter 

med ett större hänsynstagande, även till motståndarens 

förluster, medför att framtidens 

vapensystem inte enbart kan utvecklas från ett 

rent tekniskt perspektiv. Risken för civil närvaro 

i stridszonen har ökat 11 . Problemet måste 

angripas med helheten som utgångspunkt. 

11 “4th Generation Warfare“, Alan R. Shaffer, Dir. Plans and 

Programs, US DoD. Konf. “NLW“, IDGA, Alexandria, VA, US, 

2003-02-25--26. 


Internationellt har utvecklingen ökat avseende 

medel och metoder för tillämpning av 

IDV-tekniker. Fokus har gradvis vidgats från 

att stödja internationella insatser till verktyg 

för att öka effektiviteten vid strid i bebyggelse, 

minröjning och terroristbekämpning. 

NATO har formulerat sju basförmågor vid 

internationella insatser. T ex att kunna: 

• vägra en person tillträde till ett område, 

• undsätta individer/grupper, 

• vägra mark, sjö och luftfarkoster att utnyttja 

ett område, 

• neutralisera markfordon/ stoppa, 

• skydda anläggningar och utrustning, 

• neutralisera infrastruktur och liknande 

tillgångar och 

• neutralisera kommunikationer. 

Förhandling och “show of force“ har begränsningar. 

Traditionella verkansmått som 

nedkämpa, nedhålla, förblinda eller avskärma 

är inte alltid adekvata. De illustrerar dock att 

artilleriet sedan länge haft en “graderbar“ 

förmåga. Andra begrepp måste utvecklas, som 

uttrycker åtgärder som innefattar intentionen 

att reducera motståndarens förmåga i något 

avseende så att han inte skall kunna fullfölja 

sina avsikter. 

Sensorutvecklingen ger förutsättning för 

att kunna realisera vapen med intelligenta 

verkansformer. Bl. a. genom ökad förmåga 

att bestämma optimal träffpunkt eller välja 

verkansform med hänsyn till målets arkitektur 

och skyddsnivå. FOI har genomfört studier och 

försök av s.k. adaptiva stridsdelar 12 . 

12 FOA-RH--99-00473-310, “Adaptiva stridsdelar med flermålskapacitet 

för olika vapensystem“. 

Förmågan att kunna 

välja uppträdande och vapeneffekt med hänsyn 

till målets karaktär och uppgiftens syfte 

så att verkan kan erhållas i målet med 

hänsyn tagen till risk för tredje man och/eller miljö. 

Anpassad kinetisk verkan kan i framtiden 

uppnås tekniskt och möjliggöra val av t.ex. 

träffpunkt (valbar verkansyta), verkansräckvidd 

(valbar splittertäthet), verkansutformning (geometri), 

verkansriktning (vridbart splitterskal, 

genom sektorindelning) eller effekt (möjligt att 

välja splitterstorlek och -hastighet eller flera 

verkansmoder mot hårda mål i en stridsdel). 

FM har ännu inte uttryckt vad, det ofta 

använda, “Graderad verkan“ innebär. Inte 

heller kan man någonstans utläsa varför. I 

mitt arbete har jag använt definitionen enligt 

bild 3. I denna är nyckelorden välja och risk. 

Graderad verkansinsats är därför förmågan 

att minimera oönskade risker. 

Målbekämpning 

Kriterierna för ett optimalt val av bekämpningsmedel 

(vapeninsats och verkansform) för ett mål 

är motsägelsefulla. Kravet på snabb insats står 

mot lång bantid vid stora skjutavstånd. Målens 

skyddsnivå, antal, utsträckning och storlek påverkar 

valet av verkansdel från stridsekonomisk 

utgångspunkt. Syftar bekämpningen till materiell 

förstörelse, är en stridsdel optimerad för 

psykiska effekter i humanmål mindre rationell. 

Risk för civil närvaro och oavsiktlig skada på 

tredje man bör även medge val av verkansdel 

med hänsyn till sidoverkan. 

Författarens definition 


Upploppsbekämpning. 

Vad som regleras i internationella och 

nationella lagar samt Rules of Engagement 

(ROE) påverkar en insats grad med hänsyn 

till situationens övriga ramfaktorer. Vem är 

“turist“ respektive “terrorist“? Hur uppfattar 

motståndaren icke dödande våld med hänsyn 

till religion, kultur, aggressionsnivå etc. 

Nya tekniker prövas. Vilka skador uppstår 

av de nya verkansformerna (trubbigt våld, 

HPM, ljud)? Detta är till stor del fortfarande 

okänt! För att säkerställa verkan och samtidigt 

den säkerhet som krävs fordras fortsatta 

tekniska bestämningar och karaktärisering av 

effekterna på människan. 

Eftersom varje verkansform är optimal i ett 

antal (fåtal?) specifika situationer och under 

givna betingelser (avstånd, dos/tidsenhet etc.), 

erfordras god kunskap om för varje vapenalternativ 

specifika, prestanda, säkerhets- och 

skjutregler. Utbildningen måste även grundas 

på kunskaper om folkmassors dynamik och 

mekanismer. 

USA och NATO engagemang vid internationella 

konflikter av humanitär art har 

ökat studier kring IDV. En gemensam policy 

saknas dock för bruk av de olika tekniker som 

studeras. Syftet är att: 

• öka antalet möjliga alternativ, 

• inte begränsa användning av konventionella 

vapen, 

• inte ha krav på sig att vara ofarliga samt 

• följa internationella lagar och förordningar. 

Operationella synpunkter 

Operativa uppgifter vid internationell insats är 

av en annan karaktär än vid traditionell strid. 

Uppgifterna kan t.ex. vara: 

• Hindra upptrappning av våld, 

• skapa förutsättningar för en förhandlingslösning, 

• möjliggöra eldupphör, 

• säkra basområden och kommunikationer, 

• skydda och anvisa säkra områden för hotade 

personer och grupper, 

• skydda och säkerställa humanitära insatser, 

• svara för fortsatt övervakning inom konfliktområdet. 

De medel som kan användas/accepteras begränsas 

av gällande lag och moral. De kan skilja 

med anledning av RoE samt aktuell målmiljö. 

Störst skillnad innebär naturligtvis valet mellan 

dödande eller icke dödande våld. För att 

uppnå önskad effekt krävs insikt om sambandet 

mellan stridsteknik/träning och det juridiska 

ramverket. 

Vid val av IDV är verkan, på ett avgörande 

sätt beroende av det specifika vapnets verkansavstånd 

och/eller energiform samt kunskaper 

och färdigheter vid förbanden. Beslut måste, på 

grund av de som regel korta verkansavstånden och 

därmed tidsförhållandena, fattas på låg individ-/ 

förbands-nivå. Antalet variabler är betydligt svå- 


are att definiera än vid konventionellt vapenbruk, 

vilket understryker behovet av en grundlig utbildning, 

som en helt avgörande faktor för möjligheten 

att uppnå eftersträvad effekt. 

NBG höga beredskap har formulerats mot 

bakgrund av kraven på snabb insats. Detta 

ökar sannolikheten för att den möter den första, 

sannolikt svåraste och våldsammaste fasen 

i uppdraget. Oförutsedda krav och förmåga 

till krishantering förutsätter flexibila metoder 

och utrustning. Ett överlägset egenskydd är 

förutsättning för återhållsamt agerande. Uppgifter 

av polisiär karaktär, i bebyggelse ökar 

behovet av hänsynstagande till tredje man. 

Den förutsatta insatsradien 13 ställer särskilt 

breda miljökrav. 

”Onödigt lidande” och ”överflödig skada” 

anses föreligga om ett vapen orsakar större 

lidande än vad som krävs för att försätta en 

motpart ur stridbart skick respektive sådana 

skador som inte kan motiveras av militära 

hänsyn. 

13 Radien 600 mil från Bryssel. 

Översikt över internationella avtal 

Folkrättsliga restriktioner och förbud 

avseende vapen 

Nedrustningsrätt Humanitär rätt 

Haag Geneve 

Medel Metoder 

- Onödigt lidande/ - Distinktion (civil – militär) 

överflödig skada - Proportionalitet 

- Urskiljningslösa effekter - Försiktighet 

- Miljö 

Verkan av 23DS 12. Gauge “Drag stabilized 

Bean bag“. 

Fysisk och psykisk verkan 

Generellt har målet vid utveckling av vapen 

varit maximerad effekt – ”mest pang för pengarna”. 

Vid graderad insats vill man begränsa 

verkan och nå en balans mellan effekt/respons 

och oavsiktliga konsekvenser. Numeriska fakta 

inom detta område saknas till största delen. 

Dessa är viktiga för att kunna bestämma både 

effekt och risker för oavsiktlig skada eller död. 

NATO (RTO-grupp HFM-073 14 ) har genomfört 

en studie för att kunna förutsäga risker 

vid insats av IDV. Skador skall vara reversibla, 

d.v.s läka utan bestående men. Kinetiskt våld 

får inte penetrera huden eller orsaka inre sekundära 

skador. 

Den överförda energi (dosen) i målet kan 

oftast beskrivas i fysiska termer (intensitet/ 

tidsenhet, energi/yta). Svårare är hur dessa 

värden kan överföras som en fysiologisk eller 

psykisk respons hos människan. 

Kroppskonstitutionen påverkar effekten hos 

en individ vid en viss dos. Detta medför att en 

verkan avgörs av ett antal variabler för dos – för 

att erhålla önskad/oönskad, effekt/konsekvens. 

14 Human Factors Medicine ( HFM-073). 


100 

Sannolikhet Sannolikhet för för effekt effekt (%) (%) 

50 

0 

Effekt = 

Dödlighet 

"Dos" 

Verkansområde 

för visst IDV 

100 

Önskad 

effekt 

Oönskade 

konsekvenser 

12 Artilleri & Luftvärn 

Sannolikhet Sannolikhet för för effekt effekt (%) (%) 

50 

Detta är grunden för att kunna beskriva en 

tekniks verkansområde med rimlig säkerhet. 

0 

De flesta 

påverkas 

Önskat Önskat taktiskt taktiskt 

verkansområde 

verkansområde 

för för IDV IDV 

”Dos” 

Tunga sparkrav på A 9 

Artilleriregementet, A 9, har gått in i ett nytt utbildningsår. 

Och med de besparingskrav som har 

kommit får det stora konsekvenser för verksamheten. 

Av de verksamhetsmedel som var tänkta 

blir det en nerdragning med 18 procent – trots 

att A 9 nyligen lämnade tillbaka 15 miljoner från 

fjolårets budget. 

Thomas Lindell, regementschef, är naturligtvis 

inte glad över sparkraven. Efter att han 

har analyserat underlaget från Högkvarteret är 

uppfattningen att nu måste all tillgänglig kraft 

läggas på att fortsättningsvis hålla hög kvalitet 

på värnpliktsutbildningen. NBG-enheten ska 

också prioriteras. 

– Soldaterna kommer inte få samma övningsfrekvens 

som tidigare, men i övrigt ska 

Få kommer att utsättas för 

oönskade effekter 

Dos-Effektvariabler (Dos-respons) 

de märka så lite som möjligt av den ekonomiska 

åtstramningen. 

Grundutbildningen kommer att kortas med 30 

dagar. Mest olyckligt enligt Thomas Lindell är 

att en viktig funktionsövning med andra förband 

stryks vilket innebär att kompetensen att leda 

artilleriet både nationellt och internationellt får 

en ordentlig törn. Dessutom stryks viss nivåhöjande 

utbildning. 

Thomas Lindell vill också påpeka att det är 

naturligt, men olyckligt att förbanden får ta en 

så pass stor besparingssmäll. 

– Så är det, och det känns inte roligt eftersom 

vi ifjol höll budgeten och mer därtill – vi lämnade 

tillbaka 15 miljoner.

Ove Tirud 

Hög kunskapsnivå på 

tyskt luftvärnsseminarium 

The land forces cannot be engaged 

and even succeed without the guarantee 

of freedom of action in 3°D. 

(Doktrintext från Frankrike) 

Den 24-25 oktober 2007 genomfördes det andra 

symposiet om luftvärn i armén (huvuddelen 

av övriga deltagande länder har luftvärn i såväl 

armé, marin som flygvapen) med 124 deltagare 

från 20 nationer samt ett antal större europeiska 

försvarsindustrier. Det tyska arméluftvärnet 

anordnar detta symposium sedan 2006 och 

avsikten är att kunna utbyta information och 

kunskap mellan olika nationer. Detta skall 

genomföras årligen på motsvarigheten till 

vårt LvSS i Lütjenburg, Schleswig-Holstein, 

Tyskland. 

Årets symposium hade som tema C RAM 

(counter rocket-artillery-mortar), eller med ett 

mer svenskt uttryck skydd mot granatbeskjutning 

(inklusive bekämpning av granater i luftrummet). 

Avsikten under de två dagarna var 

att ge en övergripande bild av uppfattningar 

om hot, erfarenheter och motmedel. 

Det är väl känt att USA och UK har operativa 

system på plats i Irak sedan cirka två år 

efter att befälhavarna på marken ställt krav på 

att tillföras system som gör att man kan skydda 

sig. Det hot de definierat är beskjutning med 

olika typer av granater, granater som det finns 

mycket gott om och som finns överallt. Det är 

ingen överraskning att det finns samma behov 

i Afghanistan och andra operationsområden, 

såsom till exempel i Afrika. 

Symposiet genomfördes såsom en rad föreläsningar 

med utgångspunkt i C RAM, det 

var bland annat föreläsare från USA, Nederländerna, 

Frankrike, Tyskland och givetvis 

från försvarsindustrin. Dessa höll mycket hög 

klass och gav en god bild om hur utmaningen 

hanteras av olika aktörer. NATO har ett program 

igång för kunskapsuppbyggnad, DAMA 

(Defence Against Mortar Ammunition). Tyskland, 

England, Holland, Frankrike med flera 

nationer har också nationella program där jag 

uppfattar att Tyskland kommit längst. Aktiviteten 

är väldigt hög när det gäller detta hot. 

Citat ur föreläsning av Tysklands TRA- 

DOC (motsv utvecklingscenter): 

“As already illustrated, the threat posed 

and/or attacks conducted by RAM - also 

Ove Tirud är ställföreträdande 

chef för 

Luftvärnsregementet 

och vice orddförande i 

Artilleriklubben. 


En tysk camp i Afghanistan 

hösten 2007 

som visar resultat av 

beskjutning av ett förrådstält 

med granatkastare. 

against German field camps in Afghanistan, 

among others – still increases. In 2006, there 

were more than 15 rocket attacks conducted on 

the City of Kabul. On 28 November 2006, several 

rockets hit the ground in close proximity to 

the Feyzabad Airport. And most recently, there 

were rocket attacks on the Feyzabad Field Camp 

in May and September this year (2007). 

Det område det rör sig om är den norra 

delen av landet, i samma område där Sverige 

opererar. 

Kan inte vila 

Kanske den amerikanske luftvärnsöverstens 

beskrivning av behovet bäst ger uttryck åt vad 

detta egentligen handlar om. 

”Att skydda soldaterna och rädda liv är 

primärt när det gäller förmågan C RAM, 

men man skall komma ihåg att effekten av att 

soldaten inte kan vila i sin camp, mycket snabbt 

nedsätter stridsvärdet till oacceptabla nivåer. 

Man måste kunna skapa en säker miljö. Att åtminstone 

kunna varna ger effekten att soldaten 

kan sova och därmed säkerställs att han också 

levererar effekt i operationen”. 

När man sedan i USAs fall har en camp 

med 100 000 soldater (Bagdad) så får jag mig 

en tankeställare. 100 000 soldater som har lågt 

stridsvärde ger mycket låg förmåga att lösa 

huvuduppgiften. Samma sak gäller ju för vår 

camp med 400 soldater. 

Att som svensk luftvärnare få dessa föreläsningar 

om C RAM är på något sätt hanterbart. 

Vår målbildsstudie från 2005 redogör 

på ett sakligt sätt för hotet och hur detta skall 

hanteras. Utvecklingen sedan dess är också 

till vår fördel, förmågan i Arthur och UndE 

23 är betryggande och verifierad. Sverige kan 

idag åstadkomma det som föreläsarna såg som 

nödvändigt (förutom oss har endast UK och 

USA denna förmåga). I NBG och våra luftvärnsbataljoner 

finns den förmåga som ger oss 

möjlighet att varna vid beskjutning av t ex våra 

camper. Vi kan upptäcka att en granat avfyrats, 

vi kan bestämma varifrån den skjuts och vi kan 

bestämma var den kommer att landa. 

Utvecklingen forceras mot att skaffa sig 

denna förmåga i många länder liksom att även 

utveckla en förmåga att kunna skjuta ner granaten. 

Även i Sverige pågår studier och försök 

kring att också kunna skjuta ner en granat. 

Det går inte att undgå att reflektera kring luftvärnsutvecklingen 

i stort efter att ha fått träffa 

andra nationers luftvärnare. Idag pågår större 


anskaffningsprogram när det gäller luftvärnssystem 

i Norge, Tyskland, England, frankrike, 

Holland, Italien och (givetvis) USA. Vi är inte 

ensamma om att ha uppfattningen att luftvärn 

är viktigt för att kunna åstadkomma efterfrågad 

effekt vid insats. 

Min uppfattning är att luftvärnets förmågor 

kommer till annan användning i världen av 

insatser på det internationella planet. Bekämpningsförmågan 

är fortsatt viktig, kanske framförallt 

när det gäller bekämpning av granater, 

men inte minst lika viktigt är luftrumssamordningsförmågan. 

Att genomföra en internationell 

insats idag innebär åtaganden mot såväl 

värdnation, grannländer och koalitionspartners, 

luftrummet måste övervakas och administreras. 

Luftvärnets förmåga i Sverige att kunna leverera 

dessa förmågor är centralt framgent och 

då känns det tryggt att vi har kunskap, system 

(också lättrörliga) och därmed förmåga att leverera 

detta. Vi kommer fortsatt att studera och 

bygga kunskap kring C RAM, ett inslag i detta 

är det samarbete som regeringen nu godkänt avseende 

underrättelseförmågan i denna uppgift, 

kretsande kring vår radar UndE 23. 

Ett symposium som detta är mycket värt när 

det gäller att skaffa sig en bild om andras uppfattningar 

om hot och eftersträvade effekter. 

C RAM-hotet 

är i högsta grad 

verklighet i Irak 

när milisgrupper 

avfyrar mot 

internationella 

fredsgrupper. 

Statistik från Irak avseende beskjutningar mot camper med 

granatkastare. Observera det totala antalet! 


Nye arméinspektören, 

Berndt Grundevik 

studerar ett nummer 

av AT. 

Stefan Bratt 

Nya arméinspektörens motto: 

”Allt för insatsförbanden” 

Han är en man som redan gjort verklighet 

av Försvarsmaktens strävan om att allt fler 

svenskar ska inrikta sig på att genomföra sin 

militära tjänst utanför landets gränser. 

Nya arméinspektören (AI), generalmajor 

Berndt Grundevik kan stolt visa upp ett antal 

genomföra utlandsuppdrag under sin officerskarriär 

och fler lär det bli. 

– Jag har lärt mig oerhört mycket i samband 

med mina internationella uppdrag. Inte minst 

att ta tillvara och utveckla kulturfrågorna när 

du umgås med personer från många olika 

länder. Det är lätt gjort att kulturella frågor 

som stil och uppförande faller mellan stolarna, 

vilket kan leda till onödiga diskussioner och i 

värsta fall konflikter, säger Berndt Grundevik. 

Så sent som den första november 2007 tillträdde 

Grundevik sin nya befattning och gav 

sig i stort sett genast iväg till Boden för att 

leda Nordic Battle Groups (NBG) slutövning, 

”Nordic Resolution”. Det är inte många dagar 

han har tillbringat på Lidingövägen när Artilleritidskrift 

får möjlighet att träffa nya AI. 

– Du kom i höstas hem från ett uppdrag som 

brigadchef i Kosovo där du lett officerare och soldater 

från nio olika länder inom brigadens ram, 

inte minst den svenska bataljonen. Dina intryck? 

– Kosovo blev för mig en väldigt bra erfarenhet 

att i en högre, internationell stab få prova på 

och använda de grundläggande värderingar 

som jag har när det gäller ledarskap, ledningsfilosofier, 

metoder och interoperabilitet. 

Interoperabilitet i sig är ett ord som jag nu 

förstår innehåller mycket. Det är inte bara metoder 

och materielsystem som ska jackas ihop 

med varandra utan lika mycket olika kulturer 

som måste fungera i en gemensamma miljö. 

Generalen konstaterar att ledarskapet för flera 

nationella förbandschefer kommer att utsättas 

för hårda prov redan under innevarande år, 

inte minst med tanke på den tuffa ekonomiska 

verklighet som råder ute på förbanden med 

anställningsstopp och inköpsstopp. 

Kärvt år 

– Jag är helt övertygad om att 2008, som kommer 

att bli ett kärvt ekonomiskt år för Försvarsmakten 

(intervju gjord i december 2007, 

red:s anm) kommer att föra med sig olika typer 

av röster ute från förbanden. Det kommer att 

alltså att bli en spegelbild på hur väl cheferna 

på förbanden lyckas att dämpa de värsta gnällyttringarna. 


– Finns det något ”gnäll” du kommer 

att acceptera? 

– I grunden har jag svårt att acceptera ”gnäll”, 

däremot kommer jag göra allt för att få till 

stånd en nyanserad debatt och diskussion om 

hur markstridskrafterna ska utformas framgent. 

Väl den dag då alla argument och diskussioner 

är slutförda förväntar jag mig att fattat beslut 

genomförs och accepteras. 

– Jag tycker att Försvarsmakten som helhet 

har haft svårt att föra fram ett ensat fokus. Vi 

pratar utifrån olika fokus när vi borde prata 

om våra insatsförband. Min föregångare, Erik 

G Bengtsson myntade en devis när han var 

arméchef – ”allt för krigsförbanden!”. Varför 

inte skaka liv i denna och säga – allt för insatsförbanden? 

– En soldat ska idag kunna utföra, förutom 

sin specialkunskap, en rad olika uppgifter för 

att platsa i ett internationellt förband. Det kan 

vara observationstjänst, vakttjänst, eskorttjänst. 

Känner du i egenskap av AI någon 

risk för att specialtruppslagens värnpliktigas 

specialistkunskaper urholkas? 

– Absolut inte. Med fokus på insatsförbanden 

ska varje soldat i grunden vara en duglig 

skyttesoldat. Därefter kan vi bygga upp res- 

Berndt Grundevik: 

Ålder: 51 

Född i: Uddevalla 

Familj: Fru och tre barn 

Intressen: Sportutövning; främst golf, segling, 

dykning och ridning samt jakt. 

Karriär inom FM: Yrkesofficer i olika befattningar 

vid Svea Livgarde i Kungsängen samt K 4 

pektive individs specialistkompetens. När vi 

har jäktat på utbildningen och vill nå fram till 

specialistområdet har vi sett klara försämringar 

på plutonsnivån när det gäller grundläggande 

soldatkunskap. Däremot har inte specialistkunskaperna 

påverkats i lika stor omfattning. 

– Vilken framtid ser du för armén? 

– Vi har nu skaffat oss en plan med ett tioårsperspektiv, 

som kallas arméns utvecklingsplan. 

Planen är förankrad hos samtliga av mina förband, 

vilket gör att det finns en samstämmig 

förståelse för vart vi är på väg. Detta gör också 

att markstridsförbanden har en stark position 

när det gäller övriga i Försvarsmakten. 

– Det är nu klart att artilleriet kommer att 

tillföras ett nytt pjässystem, Archer eller haubits 

08. Vilket ser du är nästa stora materielprojekt 

att ta ställning till? 

– Det är redan dags att i närtid ta ställning 

till hur vi ska göra med Splitterskyddad enhetsplattform, 

SEP. Vi har en av världens bästa 

stridsvagnar och vi har ett mycket kompetent 

stridsfordonssystem i stridsfordon 90. Däremot 

saknar vi ett komplement under stridsfordon 90. 

Denna lucka måste täppas till. 

i Arvidsjaur, därefter olika stabsbefattningar innan 

Berndt Grundevik utsågs till ställföreträdande 

brigadchef för IB 1. Under 2002-2005 var han 

chef för Livregementets Husarer, K 3 i Karlsborg. 

Han utnämndes till generalmajor den 15 december 

ifjol efter att ha tillträtt befattningen som 

Arméinspektör. 


Mj Håkan Ekvall är 

luftvärnsofficer och 

tjänstgör vid Flygtaktiska 

staben i HKV. 

Håkan Ekvall 

Luftrumssamordning för alla! 

”It is essential that all users of the airspace are 

aware of the problems and of the measures 

taken to minimize the risks to air assets from 

friendly fires while at the same time maximizing 

freedom of action” 1 “These measures 

are known collectively as Airspace Control 

(ASC).” 2 1 

Omslagsbild på SWE JFC ACP – Silver Mine 

Swedish Joint Forces Command Airspace 

Control Plan – Silver Mine 2 är från den 1 mars 

1 Allied Joint Publications (AJP) 3.3.5 Doctrine for Joint Airspace 

Control (NATO). 

2 HKV 2007-11-07 H/R 05 300:81865 SWE JFC ACP SILVER 

MINE. 

fastställd av ÖB att gälla inom Försvarsmakten 

och utgör således Försvarsmaktens högsta dokument 

för luftrumssamordning. 

Varför Silver Mine? 

Fundera en stund på vem, inom Försvarsmakten, 

som faktiskt kan komma att nyttja luftarenan 

med sina system? Sedan tänker vi oss en 

framtida stridsmiljö där det utöver Försvarsmakten 

ska och kommer att finnas civila intressen. 

Dessa kan på ett eller annat sätt komma 

att nyttja luftrummet. Helhetsbilden kan bli 

komplex. Med Silver Mine kan vi samordna 

luftrummet så att maximal handlingsfrihet 

kan uppnås. 

Grunden är att alla som nyttjar ett luftrum 

ska kunna reglerna för luftrumssamordning. 

Dessa regler ska, så långt det är möjligt med 

hänsyn till lagar och förordningar, vara samma 

nationellt som vid internationella insatser. 

Före den 1 mars 2008 har skriften – Bestämmelser 

för samordning av insatser i luftrummet 

– ”Samo Luft 1993” – reglerat den svenska 

luftrumssamordningen. Här reglerades i första 

hand förhållandet mellan stridsflyg och luftvärn. 

Under 2004 gavs en provutgåva av ”Ny 


Samo Luft 2004” ut på remiss och inkomna 

remissvar var entydiga i att Samo Luft var 

otillräckligt inter-nationellt anpassad. Sverige 

måst, så långt det är möjligt, undvika nationella 

särlösningar. Vidare hade internationella 

övningar visat på behovet av att alla som kan 

använda luftarenan måste kunna reglerna för 

luftrumssamordning. 

Att kunna nyttja samma metoder nationellt 

och internationellt har således varit en ledstjärna 

under arbetet med Silver Mine. 

Arbetsgruppen har bestått av deltagare från 

hela Försvarsmakten, varvid det har funnits 

kunskap och kompetens från alla som har med 

luftarenan att göra. I arbetet har kontakterna 

med Luftfartsstyrelsen och LFV varit av stor 

vikt, framförallt när det gäller transformering 

från fred till kris och konflikt. Interoperabilitet 

har uppnåtts genom att använda NATO:s 

publikationer inom luftrumssamordning. Inledningsvis 

blev uppgiften att sätta sig in i alla 

de skrifter, regler och metoder som NATO har 

inom området. 

Ovan ges en inblick av alla de NATO dokument 

som finns, inte enbart gällande luftrumssamordning, 

och där sammanhang behövdes 

identifieras och förstås. 

COMJFACCs tre roller. 

Inom ramen för ”CJTF konceptet” 3 är en 

av uppgifterna för COMJFACC 4 (i Sverige 

Chefen för den Flygtaktiska staben/Flygvapeninspektören) 

att ge ut en Airspace Control 

Plan för att samordna luftrummet. I Sverige 

är detta Silver Mine. 

Vad är Airspace Control? 

... “to minimise risks and allow for efficient and 

flexible use of airspace by all involved elements 

of the joint air, land and sea operations…” 5 

Airspace Control kan enkelt och lite generaliserat 

översättas med luftrumssamordning. 

Det vill säga det jag måste göra för att alla som 

vill och kan nyttja luftrummet ska kunna nyttja 

det med minimerade risker (t ex för vådabeskjutning) 

och med maximal handlingsfrihet 

(att t ex snabbt kunna agera utifrån en upp- 

3 Combined Joint Task Force is a Combined and Joint deployable 

task force, tailored for the mission. 

4 Commander Joint Air Component Command. 

5 Allied Joint Publications (AJP) 3.3.5 Doctrine for Joint Airspace 

Control (NATO). 


kommen situation). Silver Mine ska ses som en 

nationell stående plan för luftrumssamordning 

där rutiner och metoder beskrivs. Vid en insats, 

nationellt eller internationellt, tas en Airspace 

Control Plan för aktuell operation fram, där 

detaljer för de deltagande nationerna/förbanden 

styrs utifrån lager, förordningar, operationella 

behov och prioriteringar. 

Genom att pröva Silver Mine på bland annat 

Combined Joint Staff Exercise 2007 6 och Nordic 

Battle Groups slutövning blev det bekräftat 

att detta är rätt väg att gå. Vi är interoperabla 

i luftarenan. Det ställer dock stora krav på en 

bred implementering då alla som på ett eller 

annat sätt kan nyttja luftrummet är berörda. 

Det finns två metoder för att hantera Airspace 

Control, den första metoden är Positive 

control (identifiering med igenkänningssystem) 

där jag använder elektroniska system för att 

identifiera förband, företag och händelser i ett 

angivet luftrum. 

Positive Control 

Den andra metoden är Procedural control 

(procedur/rutin) som använder förutbestämda 

order, metoder och procedurer. Detta kan ske 

genom t ex höjd- och/eller tid separation. Det 

är här på sin plats att säga att de båda metoderna 

kompletterar varandra. 

6 Gemensam stabsövning (GSÖ) 2007 I Enköping. 

Genom att bygga upp luftrummet utifrån 

de begrepp som finns i Silver Mine kan vi 

ge alla inom en operation/insats detaljerad 

information om hur luftrummet är tänkt att 

användas. Härvid följer regelverk hur jag som 

enskild nyttjare ska göra för att få till förändringar 

för att hela tiden kunna optimera mina 

Exempel på luftrumssamordning med begrepp ur Silver 

Mine 

förmågor. Detta kräver en organisation som 

kan hantera, förstå och ge chefer stöd i hur ett 

luftrum kan samordnas. Jag återkommer till 

organisationsaspekten lite längre fram. 

SWE JFC ACP Silver Mine 

För att underlätta implementeringen av Silver 

Mine finns det en handbok 7 (CD-R) där många 

av de bakomliggande NATO-dokumenten presenteras 

och där du får lästips på hur du ska ta 

dig an Silver Mine. 

Vissa delar i Silver Mine berör alla som kan 

nyttja luftrummet och vissa delar berör, avseende 

detaljer, specialister inom ett område som 

7 HKV 2007-11-07 19 100:74228 SWE JFC Introductory 

Handbook for Air Interoperability. 


t ex CAS 8 . Silver Mine är, då den innehåller 

beskrivning av procedurer och rutiner, hemlig 

(restricted). 

Effekter av dokumentet 

Genom att använda bildbeskrivningen för ett 

ledningssystem vill jag kort beskriva en del av 

de effekter som Implementeringen av Silver 

Mine innebär. 

Då Silver Mine är ett dokument som påverkar 

alla luftrumsnyttjare inom Försvarsmakten 

blir nedanstående effekter viktiga för alla. 

Vad avser personal är utbildning viktig. 

Genom utbildning och övning bibringas personalen 

den kompetens som erfordras för att 

kunna agera, planera och genomföra verksamhet 

enligt Silver Mine. Begrepp, uttryck och 

betydelser som nyttjas internationellt (NATO) 

måste läras och förstås för att vi ska bli en del 

av de framtida insatserna och utvecklingen. 

Genom att använda samma metodik, tillvägagångssätt 

och agerande nationellt som vid 

internationella insatser uppnår vi en mycket bra 

effekt och vi slipper utbilda våra förband på två 

sätt. Begreppen i Silver Mine, vilka till antalet är 

många, skall kunna nyttjas och förstås nationellt 

och internationellt. Vi ska med vår personal 

kunna ingå i internationella staber och där kunna 

känna igen oss i begrepp, metoder och orderuttryck. 

Likaså ska internationella övningar kunna 

bedrivas i Sverige med gemensamma och kända 

begrepp avseende luftrumssamordningen. 

Inom området organisation kommer det 

att krävas en översyn och anpassning. För att 

kunna agera med hög effekt krävs en anpass- 

8 Close Air Support. 

ning till NATO i vår organisation. Luftrumssamordningspersonal 

kommer att behövas 

(kompetens) inom alla staber och ganska ”långt 

ner i den svenska organisationen”. 

Teknik handlar bland annat om att ha tekniska 

stödsystem för att uppnå snabbhet och 

delgivning av luftrumssamordningen. T ex 

genom att man kan omsätta text till grafisk bild 

i realtid. Härvid måste vi vara interoperabla 

med andra internationella aktörer. 

Fortsatt arbete 

Nu fortsätter arbetet med att implementera 

Silver Mine och att utbilda personal, staber 

och förband. Detta sker närmast under våren 

vid CJSE 9 2008 i Enköping. 

För att nå en komplett effekt i luftrummet 

behövs två delar (se bild 3). Den ena delen är 

luftrumssamordning, som uppnås genom en 

Airspace Control Plan, dvs. Silver Mine. Den 

andra delen utgörs av en Air Defence Plan 

(ADP), en plan som förenklat kan sägas ska 

reglera insatserna i luftarenan. Arbetet med 

9 Combined Joint Staff Exercise 2008. 


Luftrumssamordning är en del av det stora pusslet som 

stabsfunktionen arbetar med. På bilden koordinerar två 

stridsledare en insats i samband med övningen Demo 

06 Vår. 

Finland köper NLAW av 

Saab Bofors Dynamics 

Efter England har nu också det finska försvaret 

bestämt sig för att anskaffa Saab Bofors Dynamics 

nya, lätta och burna ”stridsvagnsdödare” 

– NLAW. 

NLAW är förkortningen för Next Generation 

Light Anti-tank Weapon, en korträckviddig 

pansarvärnsrobot, som gemensamt är utvecklad 

för Sverige och Storbritannien. Leveranserna 

till Sverige och England inleds i år. 

NLAW är utvecklad av svenska Saab Bofors 

Dynamics i samarbete med nordirländska 

Thales Air Defence Ltd i Belfast. 

en ADP påbörjas under 

våren vid den Flygtaktiska 

staben. 

Genom att alla som kan 

och vill kunna nyttja 

luftarenan kan förhålla 

sig till ett gemensamt 

dokument, Silver Mine, 

kan efterfrågad effekt 

uppnås med minimala 

risker och maximal 

handlingsfrihet och 

flexibilitet. Silver Mine 

gör oss interoperabla, 

med förband ur Armén, Marinen, Flygvapnet 

och Specialförbanden i luftarenan såväl nationellt 

som vid internationella insatser. 

Finland har följt utvecklingen sedan 2004 

och NLAW har noggrant utvärderats och testats 

av det finska försvaret. 

– Detta är en strategisk affär som öppnar för 

fortsatt export av NLAW på världsmarknaden. 

Den finska kunden är känd för att genomföra 

omfattande och noggranna studier och 

utvärderingar innan anskaffning, därför är 

anskaffningsbeslutet en stor framgång för oss, 

säger Jim Nilsson, marknadsdirektör vid Saab 

Bofors Dynamics. 

Beställningen är värd cirka 360 miljoner 

kronor. I och med ordern blir Finland den 

första exportkunden med leveranser som inleds 

under år 2009. 


Okänt land köper Arthur och Bill 

Ett för allmänheten okänt land har beslutat sig 

för att köpa artillerilokaliseringsradarn Arthur 

samt pansarvärnsroboten Bill 2 av Saab. Ordern 

är för Saab värd cirka en miljard svenska 

kronor. 

– Arthur har blivit en stor exportframgång 

för oss och ordern visar på systemets konkurrenskraft, 

konstaterar Göran Gregerström, Saab 

Microwave Systems. 

Pansarvärnsroboten BILL 2 är ett buret, pansarbrytande 

vapensystem, som kan hanteras av 

endast två personer. Systemet används oftast för 

att skydda egna förband mot bepansrade fordon 

på avstånd upp till drygt 2000 meter. 

– Beställningen av BILL 2 visar på nytt vår 

världsledande position inom området portabla 

defensiva system, säger Anders Florenius, informationschef 

Saab Bofors Dynamics. 

Ordersumma, kundland samt produkt brukar 

normalt anges vid större order. 

– För dessa två kontrakt är vi förhindrade 

att ange ordersumma och kundland på grund 

av kundens krav. Vår verksamhet är speciell 

såtillvida att kundens krav är motiverade inte 

endast av kommersiella skäl, utan av försvars- 

och säkerhetspolitiska hänsyn, säger Anders 

Florenius till AT. 

Artilleriklubben inbjuder 

till vårmöte i Halmstad 

fredagen den 30 maj kl 08.00-11.30 

på Luftvärnsregementet (Regementssalen) 

På programmet står föreläsning och debatt om luftvärnets organisation 2009. 

Paneldebatt med överstelöjtnant Mattias Elfström, chef Lvregs studiesektion, 

som moderator 

Artilleriklubben bjuder på enklare förtäring 

Anmälan senast den 26 maj 

till förste byråintendent Annika Fridh, Luftvärnets Stridsskola 

e-post: annika.fridh@mil.se 

telefon: 035-266 20 00 


Vitalt höstmöte i Halmstad 

Det är inte varje dag 

som ett höstmöte inom 

Artilleriklubben inleds 

med dånande rockmusik 

och häftiga flygbilder och 

stridsbilder från en storbildsskärm. Så var 

fallet när Artilleriklubbens höstmöte inleddes 

i Halmstad. Ett möte som efter fyra initierade 

miniföredrag utmynnade i en paneldebatt om 

luftvärnets framtid. 

På temat ”Luftvärnsfunktionens framtid” 

framförde fyra kompetenta föredragshållare 

sina respektive åsikter om vad framtiden bär 

i sitt sköte. 

Taktiskt koncept 

Först ut var Anders Svensson, chef för 61. 

luftvärnsbataljonen, varav vissa delar av ingår 

i Nordic Battle Group. Han följdes av major 

Per Gerdle från Luftvärnets Stridsskola innan 

seminariedelen avslutades med två riktiga 

”rävar”, BAE Systems Bofors Hans Kindroth 

och den forne luftvärnsofficeren, numera marknadschefen 

för luftvärnsprodukter inom Saab 

Bofors Dynamics (SBD), Leif Lundin. 

Det var också, vilket föll sig helt naturligt, 

fyra olika åsikter om luftvärnets framtida 

utveckling som kom från respektive föredragshållare. 

Anders Svensson som i högsta grad 

är verksam och dagligen tar del av det som 

verkligheten innebär poängterade vikten av att 

använda den kunskap, material och metoder 

som idag finns för att utveckla luftvärnet: 

– Vi har ny skapat ett taktiskt koncept som 

fått gehör hos högsta militärledningen. Vi är 

flexibla i vår hotbildsutvärdering och tack 

vare tillkomsten av Ground Based Air Defence 

Operation Centers (GBADOC) tillkomst kan vi 

idag leverera en luftlägesbild såväl regionalt som 

nationellt, förklarade överstelöjtnant Svensson. 

Han konstaterade också att operativa chefer i 

utlandsstyrkor, såväl svenska som utländska 

mer eller mindre ”skriker” efter system som 

kan motverka beskjutning av granatkastar och 

hemmabyggda, mobila robotramper, så kallat 

RAM (Rocketartillery Mortarmunitions). 

– Såväl i Afghanistan som i Irak förekommer 

det i stort sett dagligen någon form av 

beskjutning in mot baser med olika RAMprojektiler. 

Sverige förfogar idag delvis över 

system som kan motverka denna typ av beskjutning. 

Jag tycker det är hög tid att luftvärnet 


utnyttjas med den kompetens och förmåga vi 

har och det nu, avslutade Anders Svensson. 

Saknar doktrinarbete 

Hans Kindroth inledde sitt anförande 

med att ge en kort historisk tillbakablick men 

konstaterade lika snabbt att för BAE Systems 

Bofors är historien andras framtid: 

– Ta till exempel Indien som nyligen fattade 

beslut att genomföra en uppgradering 

av hela sitt bestånd av 40-millimeterspjäser, 

ungefär 700 stycken. Det tycker jag är bevis 

på att 40-millimeterspjäsen som utvecklades 

för snart ett sekel sedan fortfarande är ett 

i högsta graden prestandamässigt intressant 

alternativ, konstaterade Kindroth. 

Men, han medgav också att 40-millimeterspjäsen 

och inte minst dess flora av ammunition 

nu måste börja användas på ett oortodox sätt. 

– Det nya RAM-hotet som överstelöjtnant 

Svensson tidigare pratade om är ganska 

nytt för industrin och vi är kanske tagna lite 

grann på sängen. Därmed inte sagt att vi inte 

kan motsvara det behov som nu uppstått. 

”Nya” typer av hot, som i och för sig inte är 

nya, men uppträder i nya skepnader är, konstaterade 

Kindroth; mål som har liten målarea, 

flyger med hög hastighet och uppträder många 

samtidigt, vilket skapar en mättnadsproblematik. 

Samordning av ”skjutare” 

– Lösningen, tror vi inom BAE Bofors, är utgå 

ifrån arvet och existerande infrastruktur men 

modifiera detta och ge det ny funktionalitet 

med förmåga att bekämpa små hot med hård 

yta. För att vi ska kunna göra detta måste luft- 

värnsfunktionen utveckla en ny doktrin och 

idag händer inget på detta område, hävdade 

Kindroth. 

Som exempel på en utveckling av arvet, det 

vill säga 40-millimetersammunition visade han 

en bild på en lastbärande projektil innehållande 

hundratals mindre verkansdelar. Samma 

typ av teknik kan utnyttjas för såväl 7,62 samt 

12,7 millimeterspatroner. Hans Kindroth 

poängterade också behovet av samordning av 

”skjutarna” i form av gemensam eldledning 

och underrättelseinhämtning. 

– Vi har teknik för detta idag, vi har infrastruktur 

och teknikanpassningar är tekniskt 

verifierade. Vad vi saknar är en ny doktrin som 

tar hänsyn till den nya hotbilden, främst när 

det gäller RAM och därmed även nya Rules 

of Engagement (ROE). 

Överstelöjtnant 

Anders Svensson, chef 

för 61:a luftvärnsbataljonen 

var en av 

föreläsarna under 

höstmötet. 


Förre luftvärnsinspektören 

Leif Gunnerhell 

och chefen för Luftvärnets 

Stridsskola, 

Fredrik Zeterberg 

lyssnar på Leif Lundins 

åsikter. 

Leif Lundin valde av naturliga skäl att fokusera 

sin genomgång mot robotsystem. Först 

gjorde han en snabb utblick i övriga Europa 

(SBD har idag aktiva robotsystem i 35 länder) 

och konstaterade att det inte går att spåra särskilt 

många större nysatsningar i utveckling av lvrobotsystem. 

På hemmaplan sker ingen nyutveckling, 

i Norge avvecklas robot 70, liksom delar av 

Nasams (3 bataljoner sålda till Holland). 

– De enda länder där vi har kännedom om 

hög aktivitet inom området är Storbritannien, 

några forna öststater samt mellan-Östernländer 

såsom Bahrain, Dubai och Saudiarabien, 

förklarade Lundin. 

Rb 23:s (Bamse) resa har fortfarande inte 

kommit i mål men läget ser inte lika mörkt ut 

som tidigare för att nå målet med förbandssättning. 

– Däremot har vi mycket bra intresse för 

robot 70 och vad vi 

kallar ”New generation” 

med gemensam 

siktesmodul, fjärrstyrning 

och automatisk 

målföljning. Fortfarande 

är en av svagheterna 

i vårt befintliga 

svenska luftvärn 

mörkerkapacitet samt 

samband. Nätverken 

vi har av sensorer mer 

eller mindre havererar 

när vårt samband 

störs, konstaterade 

Lundin. 

Svagheter = utmaningar 

Svårighet att bekämpa lågt flygande mål, låg 

uthållighet och vägbundna system var andra 

svagheter som Lundin förde fram. 

– Svagheterna ser vi inom SBD som våra 

utmaningar. Med tredimensionell täckning 

över ytan får vi möjlighet till snabbare upptäckt 

och bekämpning. Med mörkersikte till robot 70 

kan systemet verka i mörker och digitala gruppantenner 

reducerar kraftigt störningsmoment, 

hävdade Lundin innan han applåderades. 

Först ut att ställa en av många frågor var 

forne luftvärnsinspektören Leif Gunnerhell. 

– Som pensionär har jag naturligtvis inte 

all insikt men vad jag kan se och höra av dessa 

föredrag är att nästa mitt eget hus är mer nätverksbaserat 

än Försvarsmakten av idag. Vad 

behöver göras för att ni ska gå om mig? 

– Det handlar tyvärr mycket om säkerhetslösningar 

som vi har liten påverkan 

på, svarade Luftvärnsregementets nytillträdde 

chef, överste Lennart Klevensparr. 

Den avslutande diskussionen gav också vid 

handen att nu finns det en tydlig koppling 

mellan artilleri och luftvärnsfunktionen, då 

båda funktionerna förfogar över sensorer vars 

förmåga är hett eftertraktade i en internationell 

miljö. 

– Därför måste vi fortsätta vårt arbete att 

med vår kompetens och förmåga få fram ett 

luftvärn som används och det imorgon, summerade, 

överstelöjtnant Ove Tirud, ställföreträdare 

chef för Luftvärnsregementet tillika 

Artilleriklubbens vice ordförande. 

Text och foto: Stefan Bratt 


Åke Svensson 

Förändring skapar möjligheter 

Det finns olika sätt att tackla förändringar. 

Personligen tror jag inte på metoden att 

krampaktigt hålla fast vid skrivbordet och förneka 

att förändringen sker. Jag tycker istället 

att förändring skapar möjligheter och att det 

därför är något positivt som vi bör välkomna. 

Svensk försvarsindustri och Saab står under 

kraftig förändring just nu. Vi verkar i ett land 

som går från försvar av våra gränser till försvar 

och skydd av infrastruktur och viktiga flöden. 

Den försvarsmateriel som produceras ska inte 

längre läggas i mobiliseringsförråd i väntan 

på en eventuell invasion, den ska användas i 

internationellt fredsarbete av Nordic Battle 

Group. Det innebär att de system, produkter 

och tjänster som Saab tar fram måste fungera 

tillsammans med andra länders. En gemensam 

europeisk marknad för försvarsmateriel växer 

fram, där konkurrenter i ett projekt är samarbetspartners 

i nästa. Marknaden blir också 

gradvis alltmer öppen i och med att kundernas/staternas 

ambition att rikta beställningar 

till det egna landets industri ersätts av engagemang 

i internationella satsningar och nya, 

mer kostnadseffektiva, lösningar. Att i det läget 

leda ett företag som är ett av de få i världen som 

tillverkar ett hypermodernt stridsflygplan och 

dessutom är känt för högteknologiska lösningar 

på många andra områden är både utmanande 

och spännande. 

Jag har också förmånen att sitta som ordförande 

i ASD, Aerospace and Defence industries 

association of Europe, och jag ser stora 

möjligheter till samordning och utveckling 

på flera viktiga områden. Vi har till exempel 

arbetat fram en europeisk affärsetisk grund, 

en uppförandekod (Code of Conduct) som 

medlemmarna i ASD ska följa. 

Vår hotade miljö är ett annat område som 

just nu omfattar en mängd konkreta projekt 

och aktiviteter. Saab ingår till exempel i EU:s 

satsning Clean Sky, en samling av olika projekt 

som alla på sitt sätt ska bidra till att minska 

miljöpåverkan från flyget. Målet för Clean 

Sky är högt ställt: den europeiska flygtrafikens 

utsläpp av koldioxid, kväveoxider och buller ska 

minska med 20-40 procent fram till år 2020. 

Inom ramen för Clean Sky kommer Saab bland 

annat att tillsammans med Airbus utveckla en 

ny flygplansvinge med lägre vikt och luftmotstånd. 

Dessutom kommer vi att delta i arbetet 

med att utveckla nya system för att planera 

Åke Svensson, VD Saab 


flygrutterna bättre, vilket resulterar i smartare 

och mer bränsleeffektiva flygningar. 

När vi på Saab blickar framåt och formar 

vår affärsstrategi, fokuserar vi på fortsatt internationalisering 

och fortsatt utbyggnad av 

området samhällssäkerhet. Det senare handlar 

mycket om att utgå från vårt kunnande från 

den militära sidan och använda det också på 

den civila. Att bygga övervakningssystem, 

Stefan Bratt 

Nu har artilleriet och luftvärnet på nytt egna 

truppslagsmuseer. Detta sedan de två museerna 

i Halmstad respektive Kristianstad blivit medlemmar 

av Sveriges försvarshistoriska museer 

(SFHM). 

För Halmstads del innebär det att Garnisonsmuseet 

och förrådsställd materiel i Skedala 

kommer att från första januari 2009 överföras 

från Försvarsmakten till SFHM. Avsikten är 

att i Halmstad bilda en ideell förening som 

skall ombesörja drift och underhåll av museet. 

I styrelsen skall ingå representanter för olika 

samhällsfunktioner såsom Halmstad kommun, 

Länsmuseet med flera. Förslag kommer att 

presenteras under våren 2008. 

I Kristianstad döps nu WMF:s samlingar 

om till ”Artillerimuseum”. Något som gläder 

eldsjälen, före detta överste, Leif Mårtensson. 

ledningssystem och skydda viktig infrastruktur 

tror jag blir en viktig del av Saabs framtid. Hittills 

har det handlat om nationella kommunikationssystem 

– ovärderliga efter naturkatastrofer 

som stormen Gudrun – och skyddssystem till 

kärnkraftverk, hamnar och flygplatser. Min 

slutsats är att möjligheterna är stora om vi 

välkomnar förändringarna och agerar smart. 

Därför säger jag: släpp skrivbordskanten! 

Artilleriet och luftvärnet har fått egna truppslagsmuseer 

– Absolut. Beslutet är synnerligen glädjande 

för oss i WMF, men borde vara det för 

alla artilleriintresserade. Vi hoppas få hjälp 

med fortsatt insamling. Inte minst gäller det till 

arkivet som kommer att öppnas för forskning då 

lokaler iordningställts, säger Leif Mårtensson. 

Beslutet att infoga Halmstad och Kristianstads 

museer stöds av den utredningen som 

SFHM genomförde under 2007 – ”Försvar 

i förvar”. Totalt är det mindre än hälften av 

nuvarande militärmuseer som är utvalda att 

ingå i projektet. Huvudmannen för respektive 

militärmuseum kommer också att disponera 

ekonomiska resurser för drift och underhåll. 

Anslag till museet kommer alltså från SFHM. 

Fram till 1932 hade artilleriet ett truppslagsmuseum 

som samma år döptes om till Armémuseum. 


Jonas Hedberg 

Överstelöjtnant Jonas Hedberg, 

född 18 april 1903, har stilla gått bort 

14 december 2007 i en ålder av 104 år och 

åtta månader, fullständigt klar och psykiskt 

aktiv in i det sista. 

Han sörjs närmast av sonen Ulf med familj. 

Jonas var äldst av fem syskon, med den rödhåriga 

Zarah (Leander) i mitten, vars anseende 

han bidrog till att återupprätta. Han växte upp i 

Karlstad och blev efter studentexamen officersaspirant 

vid Upplands Artilleriregemente (A 5). 

År 1925 utexaminerades han från Karlberg 

som fänrik vid Norrlands Artilleriregemente, 

A 4. 

Jonas blev en framstående artillerist, duktig 

truppofficer och ryttare, känd för att ha god 

anda, disciplin samt ordning och reda vid sin 

trupp. Han blev också känd som vårt lands 

främsta artillerikrigshistoriker. Truppofficeren 

kom till sin rätt först som batterichef i Tornedalen 

vid mobiliseringen i december 1939, efter 9 

april 1940 i trakten av Duved. 1944 övergick 

han till Bergslagens Artilleriregemente, A 9. 


Därifrån mindes han särskilt sin tid som chef 

för IX pansardivisionen i 9:e pansarbrigaden. 

Hans förband fick vid ÖB (Helge Jung) 

inspektion erkännandet som bästa förband 

inom brigaden. 

Jonas Hedberg inledde sin forskning 

med ”Norrlandsartilleriets historia” som 

senare följdes av en omfattande vetenskaplig 

produktion motsvarande 20 band. Litteratur 

som bland annat producerades i nära 

samverkan med finska artilleriet, vilket 

ledde till att Hedberg erhöll Finlands främsta 

artilleriutmärkelse, Nenonenmedaljen. 

General Vilho Nenonen var den som skapade 

de metoder för artillerield som gjorde det finska 

artilleriet så effektivt under andra världskriget. 

Jonas fick elva utmärkelser från Finland, bland 

annat Kommendör av Finlands Lejons Orden 

och Frihetskorset av tredje klassen med svärd. 

Högst uppskattade han ledamotskapet av Finlands 

Litterära Samfund. I Sverige var han, 

utöver Svärdsorden, belönad med Konungens 

guldmedalj i åttonde storleken i högblått 

band samt Krigsvetenskapsakademiens stora 

förtjänstmedalj. 

Hans svenska militära författarskap började 

med att han vid Militärhögskolan gavs uppdraget 

att skriva artilleriets historia. Efter tio 

års forskning med resor, på egen bekostnad, till 

arkiv över hela Europa utgav han 1975 ”Kungliga 

Artilleriet: medeltid och Äldre Vasatid” 

motsvarande 480 faktaspäckade sidor, som 

idag omvandlats till ett åtråvärt samlarobjekt. 

Anlitade källor och litteraturförteckning upptar 

14 tättryckta sidor. Dåvarande arméchefen, 

Carl-Eric Almgren, undrade om Jonas ville 

fortsätta skriva om ämnet på ideell basis, varför 

han 1978 startade ”Artilleriets Historiekommitté” 

inför den annars omöjliga uppgiften 

att ensam utföra arbetet. Sammanlagt är det 

nio band om över 3 500 sidor, med det tionde 

avseende nutida artilleri under arbete – men 

nu utan Jonas. 

Med det tionde bandet nu under arbete blir 

hela verket färdigt. Jonas omfattande kunskapsomfång, 

arbetskapacitet och otroliga minne 

bevisas inte bara av detta storverk utan också 

av alla hans övriga skrifter som täcker många 

områden. Enbart i Artilleri – Tidskrift har 

han skrivit 43 artiklar och var hedersmedlem i 

Artilleriklubben. Som god vän satte han, utan 

att själv eftersträva det, med glimten i ögat och 

med sin stora Värmlandshumor sin stronga 

smittande stil på omgivningen. 

En mästare har gått bort, men hans mästerverk 

lever vidare. 

Från vännerna 

Lars Bratt, Jan von Konow, Claës Sederholm 


Kallelse till 

Artilleriklubbens årsmöte 2008 

Torsdag 12 juni 2008 

På Tre Vapen Banèrgatan 62 (konferensrum Drottningholm B-porten) 

16.45 Samling vakten Tre Vapen 

17.00 Årsmötesförhandlingar 

18.00 Föredrag av överste Torbjörn Larsson: 

Afghanistan tiden som Chef FS 14 

19.00 Enklare middag restaurang 

Vingen Tre Vapen 

Anmälan till årsmötet och middagen (med personnummer för inpassering) 

senast onsdag 4 juni till överstelöjtnant Lars Mörrby 

E-post: lars.morrby@artilleriklubben.se 

Postadress: Lars Mörrby, PROD PLAN, HKV, 107 85 Stockholm 

Telefon: 08-788 9917 


Artilleriklubben 

Adress 

c/o Överstelöjtnant Lars Mörrby 

Högkvarteret 

107 85 STOCKHOLM 

Ordförande 

Överste Torbjörn Larsson 

Bodens garnison 

Artilleriregementet 

Box 9113 

961 19 BODEN 

Tel 0921-34 80 00 

Sekreterare 

Överstelöjtnant Lars Mörrby 

Högkvarteret 

107 85 STOCKHOLM 

Tel 08-788 75 00 

Medlemsavgifter 

Årsavgift 125 kr 

Ständigt medlemskap 1 250 kr 

Medlemsavgifter betalas till 

Artillerklubbens postgiro 5 47 31-5 

© 2008 Artilleri-Tidskrift 

Utdrag ur tidskriften får göras med angivande 

av källa. 


Bankgiro 883-4278 

Prenumerationspriser 

Inom Europa 200 kr per år 

Utom Europa 260 kr per år 

Lösnummerpriser 

Enkelnummer 85 kr 

Dubbel-/Temanummer 110 kr 

ROLF TRYCKERI AB, SKÖVDE 2008 


NBG 

MÖRKERKAPACITET FÖR RBS 70 MED 

3:E GENERATIONS IR 

Nordic Battle Group kommer att få 

mörkerkapacitet i RBS 70 genom det 

nya mörkersiktet, BORC. 

BORC är baserad på samma svenska IR-detektor 

som IR-sikte BIRC till RBS 56 BILL och 

IR-kamera FTI till eldledningsinstrumentet EOI. 

BORC hängs på det befintliga dagsiktet och ger 

skytten en IR-bild i det ordinarie okularet, därmed 

möjliggörande att RBS 70 även kan användas 

nattetid med bibehållna prestanda. 

För mer information, kontakta oss på nedanstående 

adress 

FLIR Systems AB är ett företag med rötter i Saab och Agema med mångårig 

erfarenhet av IR-kameror för militära och civila tillämpningar. Vi är en del av 

FLIR Systems Inc. som är ett världsledande företag inom IR-området med 

verksamhet inom termografi, övervakning, helikoptermonterad spanings- 

utrustning och nu även militära IR-sikten. 

FLIR Systems AB, 

Government Systems Sweden 

Box 3 / Rinkebyvägen 19 

SE-182 11 DANDERYD 

Tfn: +46 (0)8 753 25 00 

Fax: +46 (0)8 731 05 30 

e-mail: anders.gm.dahlberg@flir.se 

www.flir.com/imaging

Posttidning B 

Artilleri-Tidskrift, c/o Stefan Bratt 

Lokförargränd 12, 775 51 KRYLBO 

ARCHER – MORE THAN A GUN 

With a high degree of survivability and a 

significant range of effects, Archer provides the 

users with an entirely new type of indirect fire 

capability.

Artilleri-Tidskrift

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?