Innehållsförteckning - Skolor i Malax

Under vecka 8 2007 har elever vid Gymnasiet i Petalax arbetat med ett projekt som behandlar
staden Aten samt grekisk kultur såsom konst, arkitektur, musik, mat och historia. Projektet om
Aten avslutas med en resa till Aten i april 2007. Projektledare har varit Marianne Backlund,
Pia Lustig och Margareta Bast-Gullberg.
Följande elever deltog i projektet:
Daniel Björndahl
Heidi Johansson
Elin Strandberg
Jonna Granqvist
Emma Ahlström
Louise Smedback
Hanna Tuomela
Linnéa Södergran
Sofie Svenns
Camilla Storfors
Sofia Rosendahl
Nathalie Holmgren
Camilla Rosendahl
Lucas Häggblom
Ida Andersson
Ulrika Stoor

Innehållsförteckning
Staden Aten
Atens historia
Olympiska spelen
Sevärdheter och platser i Aten
Arkitektur
Dorisk ordning
Jonisk ordning
Korintisk ordning
Akropolis
Grekisk konst
Bronsåldern
Antiken
Musik
Antik grekisk musik
Kleftika
Dimotika
Rebetika
Lyra
Mytologi
Skapelsen
Gudarna
Andra mytologiska varelser
Platser inom mytologin
Exempel på grekisk mytologi
Mytologins betydelse idag
Mat
Maträtter
Drycker
Måltider i Grekland
Mattraditioner

STADEN ATEN
Aten (på grekiska Athina) är huvudstaden i Grekland. Ungefär 35 % av landets 11 miljoner
invånare bor i Atens storområde. Staden växte väldigt mycket från andra världskriget fram till
år 1980. På grund av detta har oron ökat för överbefolkning och oren luft, vilket staden även
har blivit ökänd för under senare år. Aten är en modern storstad som lever vägg i vägg med
antiken. Som turist i Aten möter man både det storslagna och unika och det skitigt
storstadsaktiga.
I och med OS 2004 var grekerna tvungna att imponera på omvärlden, och smogen har
minskat, trafiken har lugnat sig något och tunnelbanesystemet har utvecklats och fungerar bra.
Aten är mer än bara luftföroreningarna: maten, musiken, antiken, livet, oliverna, och
museerna hör till stadens positiva sidor. Aten saknar ett tydligt centrum och tydliga förorter.
Istället övergår staden omärkligt från det ena till det andra.
Atens historia
Det finns bevis på att det fanns bosättning i Aten redan på 6000-talet f.Kr. Aten var inte alltid
Greklands viktigaste stad, dess största rivaler var Sparta och perserna mot vilka de var
inblandade i flera krig på 400-talet. Från ca 200 f.Kr. hade romarna, som växt till en
dominerande makt runt Medelhavet, åsikter om hur Aten skulle styras och Aten blev en del av
det romerska riket. Det romerska Aten blomstrade på 100-talet e.Kr. under kejsarna Hadrianus
och Herodes Atticus.
529 e.Kr. förbjöd den kristna kejsar Justinianus de hedniska filosoferna att undervisa. Antiken
var över och den bysantinska tiden började. Aten blev en provinsstad i det bysantinska riket
som styrdes från Konstantinopel. Templen omvandlades till kyrkor. 1458 erövrades Aten av
turkarna och blev en avkrok i ännu ett imperium, det ottomanska riket.
I början på 1800-talet började kampen för självständighet och 1830 blev landet Grekland
självständigt. Från april 1941 till oktober 1944 var Aten ockuperat av Tyskland. Ett
inbördeskrig med Aten som slagfält rasade från 1946-1949.
Många historiska personer föddes, levde och verkade i Aten. Sokrates promenerade på
gatorna och diskuterade filosofiska frågor och Platon och Aristoteles undervisade. Det var i
Aten som den västerländska människan för första gången formulerade sina tankar inom en
mängd områden som filosofi, naturvetenskap, matematik, teknik, teater, konst, medicin och
politik. Aten har alltså spelat en stor roll i mänsklighetens historia.
Olympiska spelen
De första olympiska spelen hölls i staden
Olympia år 776 f.Kr. till guden Zeus ära.
Spelen var då en religiös festival med
idrottslig inriktning. Det tävlades bara i en
gren: löpning 192,27 meter. Löparna var
nakna an okänd orsak. De första moderna
spelen hölls 1896 på Panthenastadion byggt
år 330 f.Kr. Olympiska spelen återvände
2004 till Grekland, den här gången till Aten.

Sevärdheter och platser i Aten
Den obligatoriska sevärdheten i Aten är naturligtvis
Akropolis som är en befäst stad belägen på Akropolisklippan.
Akropolisklippan höjer sig 150 meter över havet.
Huvudtemplet på Akropoliskullen, Parthenon, är tillägnat
Athena, som enligt den grekiska mytologin var krigsgudinna.
Dionysosteatern är en amfiteater, uthuggen ur Akropolisbergets sydsida. Här föddes det
grekiska dramat.
Atens Agora, ett torg, var det antika Atens centrum. Här fanns marknad, domstolar, teater och
skolor. Här utfördes religiösa ritualer och politiska möten hölls.
Arkeologiska nationalmuseet är ett av världens bästa museer när det gäller antiken. Andra
intressanta museer är Akropolis museum, folklivsmuseet, krigsmuseet och det bysantinska
museet. Det finns sammanlagt ca 50 museer i Aten.
Syntagma är det moderna Atens centrala punkt. Vid torget ligger parlamentet som
ursprungligen var Greklands kungliga slott.
Framför parlamentet vaktar Evzonerna parlamentet samt den
okände soldatens grav. Evzonerna är slanka tvåmetersmän
med gevär och en utstyrsel som är vacker och underhållande
på samma gång. Inte minst ska man lägga märke till de svarta
tofsarna på spetsen av deras röda skor.
Plaka och Monastiraki är Atens gamla kvarter. Plaka är Atens modernaste turistområde.
Plakas gränder är fulla av tavernor, restauranger, barer, nattklubbar och souvenirbutiker.
Monastiraki är ett litet torg och ett kvarter som är centrum för sju hektiska basargator.
I Monastiraki är det loppmarknad varje söndag.
Om man vill se ett bra exempel på den hellenistiska arkitekturstilen ska man ta sig en titt på
universitetet. Det är en kopia av det antika Atens byggnadsstil och man förväntar sig nästan
att se Sokrates vandra omkring.
Atens zoo öppnade i maj 2000, från början som en fågelpark. Här finns den tredje största
fågelsamlingen i världen (1500 fåglar från 300 olika arter). Numera finns här också många
andra sorters djur: pytonormar, krokodiler, vargar, björnar, rävar, giraffer, zebror, tigrar och
snöleoparder m.m. Parken erbjuder såväl avkopplings- som utbildningsupplevelser.
Egina (Aegina) syns en bit utanför kusten om du är uppe på Akropolis eller står på hotelltaket.
Det går båtar från Aten ut till Egina, och på ön finns många restauranger och stränder.
Hydra är en av de saroniska öarna utanför Aten. Här finns inga bilar, utan endast åsnor som
transporterar bagage, mat och annat nödvändigt uppför ”trappstegsgatorna” i den
amfiteaterliknande byn. Det finns inga stränder, men det går lika bra att simma från klipporna.
Daniel Björndahl, Heidi Johansson och Jonna Granqvist

GREKISK ARKITEKTUR
Atens Akropolis är kanske det första man kommer att tänka på då det talas om grekisk
arkitektur. Beroende på hur de eleganta stenkolonner och triangelformade gavelpartier är
utformade kan man avgöra vilken stil byggnaden har, dorisk, jonisk eller korintisk. Stilarna
uppstod mellan 600-300 f.Kr, de skapades för att bygga tempel åt gudarna. De utformades i
marmor, på ett sätt som liknande det man tidigare använt för att framställa träbyggnader.
Dorisk ordning
Den äldsta men även den enklaste ordningen är den doriska med kraftiga kolonner och gavlar
vars skulpturer ursprungligen målades röda eller blåa för att ge ett intryck av att vara större.
Det finns två huvudtyper av kolonnordningen
dorisk stil, den grekisk-doriska och den
romersk-doriska. Den doriska ordningen var
den tidigaste av stilarna, ca 600-400 f.Kr. De
har båda grekiskt ursprung, men har utvecklats
på olika sätt. Gemensamt för de båda
ordningarna var frisens (mellersta delen av
entablement) triglyfer (del av doriska frisen)
upptill och nedtill omgivna av mutuli
(fyrkantiga plattor ovanför triglyferna)
respektive guttae (små vattenavledande dropp-
eller konformade tappar).
Den ursprungliga grekiska versionen, stod de doriska kolonner utan bas direkt på underlaget i
ett tempel, deras upprättstående kolonner var räfflade med 20 parallella fåror; och de toppades
av enkla pelarhuvuden som svängde ut från kolonnen för att möta en fyrkant. Kort sagt är den
doriska stilen den enklaste och minst vulgära av dem alla. Mjuka former och raka linjer ger
dess karakteristiska drag.
Doriska tak har endast en fris, inga extra bastak eller liknande. Arkitekturen följde harmonins
regler. Eftersom den ursprungliga designen uppstod från trätempel och triglyferna var äkta
stommar i balkar av trä, måste varje kolonn bära upp en balk som låg i mitten av kolonnen.
Ett av de mest kända doriska verket ligger i Aten, Parthenon på kullen Akropolis.

Jonisk ordning
Den joniska ordningen växte fram ungefär
samtidigt som de rika städerna i mindre Asien.
Den är ljusare och mer dekorativ, med smala
kolonner med rika kornischer vid ändarna.
Den joniska stilen kännetecknas av snäck- eller
spiralliknande detaljer som formger kolonnens
topp. Ordningen uppstod under mitten av 1500talet
f.Kr. i Grekland. Det första av de stora
joniska templen som konstruerades av Rhoikos
570-560 f.Kr. var Heratemplet i Samos. Till
skillnad från den doriska ordningen, står den
joniska vanligtvis på en bas som separerar
kolonnens pelare från golvet eller plattformen.
Den joniska kolonnens pelarhuvud karaktäriseras av de symmetriska snirklarna på pelarens
topp. Pelarhuvudet är utsmyckat med olika slags äggformade illustrationer. Ordningen blev
mer kurvig och tilltalade människorna på 300-talet f.Kr. De joniska kolonnerna är alltid
slankare än de doriska; joniska kolonner är åtta och nio kolonn-diameter höga. Taket som
vilar på kolonnerna har tre delar: ett bastak som ligger under frisen, frisen som ofta kan vara
rikt skulpturerad med olika mönster och en del som stöder upp taket. Idag kan man se ett
exempel på jonisk arkitektur i Atena-templet på Akropolis.
Korintisk ordning
Den korintiska ordningen som var en mer detaljerad variant av den joniska arkitekturen växte
fram i slutet av 400-talet f.Kr. Influenser från Mellanöstern gav stilen dess kännetecken;
kransar av skulpterade akantusblad runt kolonnernas pelarhuvuden. Den korintiska ordningen
blev mycket populär i romarriket under byggandet av huvudstaden.
Den korintiska ordningen är den yngsta av
ordningarna och skapades i Aten under 400talet
f.Kr. Det enda skiljetecknet från den
joniska stilen är det mer utsmyckade
kapitälet, pelarhuvudet.
En speciell karaktär utvecklades under
senromerska tiden för det korintiska
entablementet (det som bärs upp av
kolonnerna). Pelarhuvudena utsmyckades
med skulpterade blad från den vilda
akantusväxten.
Den korintiska ordningen sägs ha fått sitt
utseende av arkitekten Callimachus, som
blev inspirerad av att ha sett en korg vid en flickas grav. I den fanns hennes leksaker och en
kakelplatta hade placerats ovanpå för att skydda leksakerna från väder och vind.
Akantusväxten hade med tiden vuxit in i korgen.

Akropolis
Akropolis är grekiska för ”hög stad”, den är en befäst stad belägen på en klipphöjd i Aten.
Namnet är en sammansättning av grekiska akros - högt beläget och polis - stad. Atens
Akropolis är en 150 m hög kulle i Plaka, gamla stan i centrala Aten. Akropoler i antikens
Grekland var mycket vanliga, främst av försvarsmässiga skäl; där låg stadens kärna och
helgedomar. Med tiden växte dock städerna fram även nedanför akropolerna, och vid anfall
kunde invånarna ta skydd genom att dra sig tillbaka till denna plats.
Den tidiga Akropolis i Aten förstördes av perser på 480-talet f.Kr. och därefter byggdes det
nuvarande område under åren 467-406 f.Kr. Skulptörer som Fidias och arkitekterna Iktinos
och Kallikrates blev huvudmännen bakom byggandet. Kullen är kallad ”den heliga klippan”,
och är den viktigaste sevärdheten i staden.
Parthenon
Parthenon är det mest betydelsefulla
och karaktäristiska monumentet från
antikens Grekland.
Parthenon templet byggdes mitt på
Akropolis i Aten. Det var Perikles
(ledande politiker under 400-talet
f.Kr.) stora skapelse och den blev
mycket känd redan innan det var
färdigbyggt och har kvarstått som en
av arkitekturens mest beundrade
byggnader sedan dess. Templet
byggdes mellan åren 447f.Kr. och
433f.Kr, som en hyllning till Pallas
Athena för hennes skydd av staden
Aten och Grekland under de persiska krigen.
Dekorationerna på Parthenon var mycket genomtänkta, templet var förskönat med
marmorstatyer både utvändigt och inne i templet. På det östra pedimentet fanns ett porträtt av
Athenas födelse, på det västra visades striden mellan Athena och Poseidon om Attika.
Metoper löpte längs de yttre friserna på Parthenons fyra sidor. Invändigt fanns det tre sidor
med en fris som berättade om den stora
Panathenaiaprocessionen, en årlig festival i Athenas
namn. På den fjärde sidan fanns det en fris som visade de
andra grekiska gudarna.
Parthenon är 30.9 meter x 69.5 meter. Templet stöddes
upp av doriska kolonner. Templet var liksom alla andra
antika byggnader delvis målat. Vissa forskare anser att
Parthenons inre tak var målat i en djupblå färg och
statyerna var målade i starka färger, medan andra säger
att Parthenon var målat i en starkt röd färg och blått så att
skulpturerna skulle stå ut mera då de sågs från nedan.
Man kan inte helt säkert säga om eller hur templet var
målat.

Parthenon bibehölls som det antika Greklands viktigaste tempel i nästan 1000 år. Templet
ansågs vara det finaste under sin tid. Arkitekterna för detta mästerverk var Iktinos och
Kallikrates. Templets ruiner står kvar på platsen ännu idag.
Andra byggnader på kullen
Propyléerna är en ceremoniell portalbyggnad till helgedomen Parthenon på Akropolis. Då
uppbyggandet av Parthenon avslutades 433 f.Kr., påbörjades byggandet av Propyléerna.
Byggnaden fullbordades dock aldrig eftersom arbetet avbröts av peloponnesiska kriget.
Byggnadsplatsen sluttade besvärligt så arkitekten Mnesikles konstruerade en sammansatt
byggnad med två doriska fasader som såg ut som kortsidorna på ett tempel och de förenades
av en jonisk kolonnad.
Athena Niketemplet eller Segertemplet var
den första joniska byggnaden som uppfördes
på Akropoliskullen. Templet var beläget till
höger om Propyléerna och uppfördes omkring
427-424 f.Kr. mitt under oroligheterna i
samband med det peloponnesiska kriget. Nike
betyder seger på grekiska och Athena
dyrkades som segergudinna
på kullen. Invånarna dyrkade gudinnan i hopp
om lycka i kriget mot Sparta och deras
allierade.
Erechtheion är ett joniskt tempel uppfört 421-
405 f.Kr. som också ligger på Akropoliskullen.
Själva templet är dedikerat till gudinnan Athena
och guden Poseidon. Inuti byggnaden bodde
templets heliga orm, som representerade Cecrops
(enligt grekisk mytologi den första kungen av
Aten) själ och hans välbefinnande var en
nödvändighet för stadens säkerhet.
Man kan säga att den grekiska arkitekturen har influerat stora delar av Europa. Den grekiska
arkitekturen återuppstod på 1800-talet i form av nyklassicismen. Många europeiska städer
inspirerades av den, i Helsingfors har vi t.ex. senatstorget. Den grekiska arkitekturen är en
mycket speciell stil som beundras i hela världen ännu idag. Aten är ett omtyckt resmål, där
man kan återuppleva den gamla grekiska kulturen och den fascinerade arkitekturen bl.a. på
Akropoliskullen.
Linnéa Södergran, Ulrika Stoor & Ida Andersson

GREKISK KONST
De viktigaste tidsepokerna i den grekiska konstens historia är bronsåldern och antiken. De kan
delas in i mindre kategorier. Antikens konst har haft ett stort inflytande på en stor del av
konsten genom tiderna. Dess olika färger och former har förts vidare och har inspirerat
många, bland annat romarna.
Bronsåldern (3600-1050 f.Kr.)
Omkring 3600-1050 f. Kr., under den grekiska bronsåldern, invaderade olika folkgrupper från
norr och öst både det grekiska fastlandet och de egeiska öarna. Det var bl.a. under denna
period som grekerna etablerade sig i området och den grekiska
konsten blev grekisk. Periodens konst uppvisar en stor variation
och brukar därför indelas i olika kategorier. De delas in enligt de
kulturområden som arkeologiska utgrävningar har kartlagt
genom jämförelser av gravskick, keramik m.m. I första hand är
det den tidigkykladiska konsten, minoiska konsten och
mykenska konsten (även kallad senhelladiska konsten) som
brukar dra till sig den största uppmärksamheten.
Minoisk tid (3600-1050 f. Kr.)
Kykladisk tid (2600-1100 f. Kr.)
Under den kykladiska tiden växte metallbearbetningen fram och
därmed ökade befolkningen som spred sin kultur till de
omliggande områdena. Mest uppmärksammade från denna
kultur är de tidigkykladiska marmorstatyerna (se bilden). Med
en ny invandring från Mindre Asien kom den mörka s.k.
minoiska keramiken och de första större städerna t.ex. Fylakopi.
Den viktigaste kulturen under bronsåldern var den minoiska, som omkring 2000 f. Kr. hade
utvecklat ett eget skriftspråk, Linear
A, som spred sig från Kreta till andra
öar i Egeiska havet. Fresker i palatset i
Knossos återger scener från den
minoiska vardagen som ritualer vid
hovet, idrott och underhållning som
akrobatikkonster och boxning (se
bilden). Det typiska för den minoiska
kulturen är dynamiska och slingrande
mönster och den är mest känd för sina
landskapsmålningar,
sniderier, fresker och sin vackra
keramik.
Fresk, även kallad freskomålning, från
palatset i Knossos.

Mykene (1550-1050 f. Kr.)
Den minoiska kulturens dynamiska,
slingrande mönster ersattes av den
mykenska, geometriska. Den mykenska
kulturen tog även över det minoiska Kreta
omkring 1500 f. Kr. och den mykenska
stilen dominerade hela Medelhavsområdet
under 1300- och 1200-talen. Då utvecklades
den minoiska skriften till en egen variant
som kallas Linear B. Mykensk konst är även
kallad senhelladisk konst.
Antiken (800 f. Kr.-500 e. Kr.)
Den egeiska världens konst fick under antikens bronsålder ett ständigt inflöde av högt
utvecklad konst från Orienten. Sina mera primitiva former fick konsten från norr. Men efter
att det mykenska riket gick under bröts också inflytandet och den grekiska konsten verkade i
isolation under flera hundra år. På så vis fick det karakteristiskt grekiska gott om tid att hitta
sin form på egen hand. De homeriska berättelserna sammanställs och den grekiska mytologins
viktigaste delar blir till under den här tiden.
Vasmålning med abstrakt dekor.
Geometrisk tid (1050-700 f. Kr.)
För att betona de sammansatta vasernas delar i det
mykenska vasmåleriet användes abstrakt dekor. Detta
stildrag förstärktes ytterligare mellan 1050–700 f. Kr.
Denna period har därför kallats den geometriska tiden.
Vaserna användes framför allt som gravmonument och
var dekorerade med vågräta band som först fylldes med
enkla bågar och cirklar och sedan med meanderslingor,
trianglar, linjära former och svastikor (den symbol som
Hitler lånade på 1900-talet och som började kallas
hakkorset).

Arkaisk tid (700-480 f. Kr.)
Omkring år 700 f. Kr. bröts den grekiska
isolationen och handelsförbindelserna återupptogs
med tiden. Detta blev inledningen till den
arkaiska tiden. Berättelser ur mytologin, de
homeriska sångerna och begravningsscener
började uppträda på vaserna i en stil som hade
lånade drag från Orienten. Denna stil i
vasmåleriet brukar därför kallas den orientaliska
Klassisk grekisk konst (480-330 f. Kr.)
Arkaisk vasmålning .
Det ökade internationella utbytet och den nya ekonomin ledde till dramatiska omvälvningar i
Grekland, omkring 500 f. Kr. Det intensiva intellektuella klimatet gjorde att religionen blev
ifrågasatt och medborgarna krävde likhet inför lagen. Demokratiskt statsskick infördes och
grekernas tilltro till kultbilderna ersattes nu av mer rationella världsförklaringar. I denna miljö
förverkligades konsten, i stället för att utgöra en viktig del av kult blev nu dess estetiska
funktion viktigare. Nu skulle de matematiska normerna för kroppens proportioner och
harmonin i kosmos återspeglas i kroppens pose och balans. Nu kunde konstnärerna börja
experimentera med formen.
Måleri
Tack vare dess härdighet och utbredning är
krukmakeriet en viktig länk till det förflutna.
Dekorativa amforor, blandkärl, muggar och
oljeflaskor är de antika konstverk som bäst
bevarats. Tack vare krukskärvor har man kunnat
fastställa de antika handelsrutterna. Under den
geometriska perioden på 800-700talet f. Kr. blev
krukmålningar allt vanligare och deras
kännetecknande stiliserade figurer, abstrakta
utföranden och grekiska mönster var väldigt
populära.
Den ideala, klassiska konsten, fick sin början
inom måleriet. Väggmåleriet gick förlorat, därför
är det i vasmåleriet man kan se hur konstnärerna
under 500-talet f. Kr. anpassar tekniken till
kraven på högre grad av förfining och realism.
Istället för att måla mörka gestalter på den röda
terrakottabakgrunden, den s.k. svartfiguriga
stilen, började man nu måla bakgrunden svart och
kunde finarbeta detaljerna inuti gestalternas konturer med röd färg, s.k. rödfigurig stil. Nu
började man utforma gestalterna mycket friare än tidigare, man började återge ben och armar i

förkortningar istället som i all tidigare konst från dess mest karakteristiska sida. Människorna
började för första gången röra sig fritt inom konsten i övergången från det svartfiguriga till det
rödfiguriga vasmåleriet.
Skulpturer
Antikens skulptörer var mycket duktiga på att
porträttera människokroppen på ett makalöst sätt i
sten och brons. Det gällde självständiga statyer i
tempel och intrikata basreliefer som prydde
byggnader. Erfarenheterna från det
tvådimensionella måleriet översattes lätt till två
och en halv dimensioner, denna utveckling började
i reliefskulpturen. I början såg skulpturerna lite
stela ut men i mitten av 400-talet f. Kr. började
skulpturer av gudar och hjältar på Parthenon och
på Olympias Zeustempel visa mer sinnestämning
och rörelse. Skulpturerna i relieferna uppnådde en
hög grad av rörelsefrihet och det avgörande steget
till den första verkliga friskulpturen, det slutgiltiga
steget bort från den heraldiska skulpturen, kom
med bronsgjutningstekniken som grekerna
experimenterade fram, omkring 450 f. Kr.
Genom att variera tjockleken på bronset kunde
man nu modellera gestalterna helt fritt, på mycket
kort tid. Myron, även känd som den första store
bronsskulptören, skapade den välkända
Diskuskastaren, trots att det var frågan om en
verklig
friskulptur,
dominerade frontaliteten, armarna och benen rörde sig
alltså endast i sidled. Polykleitos genomförde
kontraposten till fullo. Han överförde den manlige
gestaltens hela kroppstyngd till dess ena fot och för att
bevara balansen vred han kroppen. Lysippos lyckades
bryta Polykleitos ideal, och nu övergavs
proportionsreglerna och de atletiska kropparna som
Polykleitos hade uppfunnit. Gudabilderna blev mera
mänskliga, gestalterna blev slankare och mera
realistiska än tidigare. När man idag beundrar den
klassiska grekiska skulpturen glömmer man lätt att
skulpturerna hade ögon av glas och vapen av brons,
och att de hade framstått som levande för de samtida
betraktarna.

Hellenistisk konst
Hellenistisk konst är den grekiska konsten som producerades omkring 300–30 f. Kr. i området
som Alexander den store hade erövrat. Ett stort antal nya städer grundades och många gamla
städer förstördes i krigen när Alexander den store erövrade hela Orienten. Det fanns ett stort
behov av nya offentliga byggnader i den hellenistiska världen, dessutom tillkom beställningar
på bl.a. privata trädgårdar och bostäder som behövde utsmyckning. Grekiska konstnärer
emigrerade från Grekland och ut i det nya imperiet. Där blandades
den orientaliska kulturen, den klassiska, grekiska tempelkonsten och de nya borgerliga
beställningarna. Detta skapade en ny konstmarknad som var omättlig på kopior av
massproducerade bronsstatyetter, kända skulpturer och terrakottavaser. Det som beställdes av
folket levererades av konstnärerna och verkligenhetsillusionen blev norm. Den grekiska
konsten, som var mycket beundrad, utvecklades till en maniererad stil och den betonade
konstfärdigheter och patos. Grekland reducerades snabbt till ett friluftsmuseum och då började
världens första turistgrupper vallfärda hit. Då kom den nya konsten till i den hellenistiska
världens gränstrakter. Till exempel i Baktrien, vid gränsen till Indien, blandades hellenistiska
arvet och buddhistiska motiv. De privata beställningarna i Rom gav de första impulserna till
den romerska porträttkonsten och kompositordningen. På bilden ser du en vas av hellenistisk
stil.
Den grekiska konsten var redan under Antikens
tid långt utvecklad. Tyvärr finns det väldigt lite
målad konst bevarad från denna tid. Den konst
som finns bevarad är den som är i form av statyer,
skulpturer, krukor, krukskärvor, samt mosaik på
byggnader. De som vi känner till av den här tidens
konst är oftast romerska kopior, men tack vare de
krukskärvor man har hittat av grekiska krukor har
man kunnat fastställa de antika handelsrutterna.
De antika bronsstatyerna var polerade och
marmorskulpturerna var bemålade, men idag ser
de endast ut att vara gjorda av slitna stenar eller
mörka metaller. Medan Grekland var ett
blomstrande område med statsstater, egen
utvecklad konst och kultur hade man i Finland
knappt ens börjat bosätta sig. Områdena där
nuvarande Finland ligger, låg antingen vid kusten
under vatten eller var till största delen jaktmarker.
Romarna i sin tur bildade Romarriket och
erövrade stora områden, bland annat Grekland. De
föraktade alla utom grekerna som de nästan såg
upp till istället. De utvecklade också många idéer
av grekiskt ursprung och förbättrade dem.
Emma Ahlström, Hanna Tuomela och Elin Strandberg

GREKISK MUSIK
Den grekiska musiken har en mycket lång tradition som går tillbaka till antiken. Flera av de
grekiska gudarna är förknippade med musik och dans och ordet musik kommer från de nio
musorna i antikens Grekland. Musorna var inspirationskällor för artister och konstnärer och
man talar ännu idag om ”sin musa”.
En vanlig fråga som ungdomar i Grekland ställer är ”lyssnar du på grekisk eller utländsk
musik?”. Ungdomarna skiljer på dessa och även om man tycker om båda sorterna lutar det
oftast åt ena eller andra hållet.
Av de nio musorna är det kanske Euterpe (lyrisk poesi och sång ackompanjerad av flöjtspel),
Polyhymnia (helig poesi och dans) och Terpsichore (dans och koralsång) som berör musiken
mest. Musan Kalliope gav dock människan sitt mest dyrbara instrument. Nämligen rösten.
Antik grekisk musik
Vi vet inte så mycket om den antika grekiska musiken. Genom vasmålningar känner vi till en
del av instrumenten som användes, och från texter har vi fått beskrivningar av sång och dans.
En viktig informationskälla är också avlägsna byar, ivars traditioner sångerna och danserna
ännu finns bevarade.
Musiken var en mycket viktig del i antiken. Religiösa ceremonier och andra festligheter
firades genom musik och dans, och de antika teaterpjäserna var ackompanjerade av körer. De
antika grekerna påstod att dansen blivit uppfunnen för att hedra gudinnan Hera.
Under antiken behandlades musiken som ett av huvudämnena, liksom läsning, skrivning,
grammatik, aritmetik och gymnastik t.ex. Sånger användes som inlärningsmetod för att
komma ihåg t.ex. Illiaden och Odysseen. En viktig person inom antiken var Pythagoras som
utarbetade en teori om hur tonerna kan definieras i en matematisk formel.
Under den bysantinska tiden dominerades musiken av den grekisk ortodoxa kyrkan. Inga
instrument tilläts i kyrkan förutom den mänskliga rösten och än idag hör man endast sång i
kyrkorna. De äldsta folksångerna i Grekland är folksångerna om den bysantinske hjälten
Digenis. Dessa sjungs än idag på t.ex. Rhodos och Kreta.
Kleftika
”Kleftika” står för kleft-sånger. Oredet ”kleft” betyder egentligen tjuv, och det syftar på de
modiga männen som levde i bergen under den Ottomanska ockupationen och kämpande mot
sina förtryckare.
Melodierna kom från Parnassos, söder om Peloponnesos och Pindos och var ungdomliga
sånger som handlade om motståndskamp, mod och klefternas och herdarnas ensamhet.
Dessa sånger hade vissa regler:
- Varje musikalisk strof skall vare en och en halv textrad.
- Början av den andra textraden repeteras så i den andra strofen
t.ex. ” Den unge kämpen längtade efter frihet, och han sade, låt oss samlas”
- Meningslösa ljud och stavelser infogas i texten
t.ex. lelele, dididamdamdidididididam

Dimotika
Dimotika är ett samlingsnamn för folksånger från den grekiska landsbygden. På öarna kallas
de ”nissiotika”, alltså ösånger.
Liksom i antiken har dessa sånger speciella danser och rytmer. Även om en grek aldrig har
hört sången, vet han precis vilken dans som passar genom att lyssna till rytmen.
Allmänt hör dessa sånger till antika rötter och långdanserna ”syrtos” och ”kalamatianos” kan
man se på antika vasmålningar.
Rebetika
Rebetika kan jämnföras med blues. Namnet betyder ”slyngel” eller ”lösdrivare” och kommer
ifrån det slaviska ordet för ”ungdom”.
Rebitikan innnehåller delar från alla de olika föregående traditionerna, och den uppstod bland
arbetslösa flyktingar i de stora hamnstäderna Konstantinopel, Pireus, Smyrna och
Thessaloniki.
Sångerna handlade om drickande och hashrökande, men dessa texter förbjöds under den
militära regimen under slutet av 60-talet och början av 70-talet. Trots det fann det klubbar där
sångerna fortfarnade sjöngs, men det fanns det alltid en fara för att man skulle åka fast.
Idag har texterna förändrats och de handlar mer om ett hårt liv och brustna hjärtan, men det
finns fortfarande klubbar där de gamla texterna åter används.
” Utanför Paradisets port, planterade någon två plantor
Med tiden växte de, och änglarna blev som galna ”
Grekiska instrument
Musik var en viktig del av antikens Grekland och sång och
dans användes flitigt inom bland annat teatern.
Här är några grekiska stränginstrument som användes.
Lyra
Lyrans ” låda ” är oftast gjord av mullbärsträd medan dess
hals är gjord av cederträd. Den har tre strängar som man
spelar på genom att röra dem med naglarna. Det finns många
olika lyror och de kan se ut på olika sätt.
Outi
Outi var från början gjord av endast ett trästycke och var utan
hals. På 800 – talet fick den 5 strängar (den hade förut 3 strängar),
vilket den har än idag. Från första spelade man på outin bara med
fingrarna. Senare började plektrum och gåsfjädrar användas.
Outin är ett soloinstrument och den är svår att lära sig spela p.g.a.
att dess hals inte är uppdelad i sektioner som en gitarr är.

Bouzouki
Var från början ett instrument med tre strängar. Den är
oftast gjord av mullbärsträd och är ett instrument med
många namn i Grekland t.ex. tsiouri, kivouri och
bouzouri.
Harpa
Harpan är ett triangelformat instrument och ett annat namn som kom att
användas på harpan är Byzantrium. Man spelar instrumentet genom att
dra med fingrarna.
Magadis är en harpa med 20 strängar. Den har upp till två oktaver och
den vänstra handen skall spela de lägre noterna.
Simikion är en harpa med 35 strängar
Epigoneion är en 40 strängars harpa. Den är högst antagligen ett av de
största instrumenten som finns.
Flöjt
Flöjten påstås vara uppfunnen av den grekiska eldguden
Hephaistus. Den användes på Sparta som ett instrument inom
militären.
Syrinx är en panflöjt, med oftast sju pipor. Den var känd redan
2500 f.Kr. Enligt mytologin förälskade sig guden Pan i
vattennymfen Syrinx. Hon sprang ifrån honom, men när hon
inte kunde ta sig över floden Ladon för att kunna fly från
honom, bad hon Artemis om hjälp. Just när Pan skulle fånga
henne, förvandlades Syrinx till vass.
Full med besvikelse stod Pan och höll i vassen medan vinden
blåste genom den. Han var förundrad över dess ljud och trodde det var ett sorgset rop av hans
älskade Syrinx. Därför uppfann han ett set av pipor så att han alltid kunde ha henne nära sig.
Diaulos är en en flöjt med två pipor som liknar en oboe.
Kända grekiska artister
Giannis Vardis Notis Sfakianakis
Camilla Rosendahl och Sofia Rosendahl

GREKISK MYTOLOGI
Den grekiska mytologin är en samling mytologiska berättelser som innefattar svarssägner och
skapelseberättelse, mytologiska beskrivningar av äldre historiska händelser samt rent
sagostoff. Den mytologi vi känner till i dag nedtecknades först 500-400 f. Kr. och dess
ursprung var redan då bortglömt. Den grekiska religionen saknade förkunnare och profeter, i
stället var det diktarna och oraklen som återgav detaljerna i den mytologiska världen och
deras konsekvenser för människorna.
Jämfört med till exempel kristendomen saknar de grekiska berättelserna polariseringen mellan
gott och ont: såväl gudarna som hjältarna uppvisar många mänskliga drag och både goda och
dåliga sidor. Det finns teorier om att den tidiga kristendomen upptog element från den
grekiska kulten.
Skapelsen
I begynnelsen fanns Chaos och efter honom uppstod jorden Gaia, underjorden Tartaros,
kärleken Eros och även i vissa versioner urmörkret Erebos och natten Nyx. Dessa blev i sin
tur luften Aither och dagen Hemera. På egen hand skapade Gaia därefter himlen Uranos och
havet Pontos. Med Uranos fick hon sedan titaner, cykloper och hekatoncheirer. Den yngste av
titanerna var tiden, Kronos denne dödade sin far Uranos och tog makten i gudavärlden. Av
Uranos kropp skapades sedan giganter, erinyer och nymfer. Kronos dödades i sin tur av sin
yngste son, himlaguden Zeus. Zeus delade makten över världen med havsguden Poseidon och
underjordens härskare Hades. Kronos blev tillfångatagen och fängslad i Tartaros (dödsriket)
tillsammans med nästan alla titaner.
Gudarna
De tolv främsta gudarna och gudinnorna var: Zeus, Hera, Athena, Apollo, Artemis, Afrodite,
Ares, Demeter, Poseidon, Hermes, Hestia och Hefaistos. Det fanns också otaliga mindre
gudar, halvgudar och heroer. Vilka de tolv främsta gudarna var, varierade något, men de var
aldrig fler än tolv vid samma tillfälle.

Andra mytologiska varelser
Andra varelser var exempelvis titaner, första generationens gudar som alla var barn av Uranos
(himlen) och Gaia (jorden). Deras övriga barn kallades giganter. Muserna var poesins
gudinnor som kom att inspirera konstnärer, filosofer och intellektuella. Nymfer var kvinnliga
naturväsen och kariterna var de tre gudinnorna av behag och glädje. Det finns också en hel del
hjältar och hjältinnor i den grekiska mytologin. De mest kända är Herkules, Akilles och
Odysseus.
Också monster- och djurgestalter förekom. Kerberos var den trehövdade hund som vaktade
ingången till Hades i underjorden. Kentaurer var ett släkte av hästmänniskor: kroppen var en
hästs, men överkroppen och huvudet en människas. Cykloper var människoätande jättar med
ett enda öga i pannan. Pegasus var en bevingad häst.
Platser inom mytologin
Olympen var berget där gudarna bodde. Hades var härskaren över underjorden, som även den
kallades Hades. Tartaros var en plats i underjordens dödsrike dit alla de döda kom. För att
komma dit färdades man över floden Styx.
Exempel på grekisk mytologi
Zeus
Zeus var gudarnas konung. Han är känd för sitt
häftiga humör och sin förkärlek för kvinnor, både
jordiska och gudomliga. Hans kännetecken är hans
åskvigg och spira.
Zeus relation till människorna var komplicerad. I
vissa tolkningar av mytologin sägs han ha skapat
människorna som sällskap till sin son Aiakos av
myrorna på ön Aigina. Enligt andra myter ska
människorna, liksom gudarna, ha skapats direkt ur
Zeus pung. En tredje variant säger att de skapades
samtidigt som djuren av Prometeus och Epimeteus.
Den mindre begåvade av de två, Epimeteus,
lyckades ge alla goda attribut till djuren varpå
Prometeus var tvungen att ta elden från gudarna och
ge den till människorna. Under alla omständigheter
gillade Zeus varken Prometeus eller människorna i
någon större utsträckning och han skapade till slut
kvinnan för att plåga människan. Den första kvinnan
var Pandora.
Hera
Hera var Zeus maka och syster men även styvmor till hans son Herkules. Hon var drottningen
av Olympen och vintergatan består enligt myten av hennes bröstmjölk. Den som diat vid

Athena
hennes bröst blev odödlig. Zeus ville gärna göra sin oäkta son
Herkules odödlig, men han visste att Hera hatade denne och inte
skulle ge honom en chans i medvetet tillstånd. Därför väntade han
tills Hera sov och lade sedan Herkules till hennes bröst. Barnet
hade dock ingen respekt för sin tillfälliga amma, utan bet till
ordentligt, så att Hera vaknade med ett vrål. När hon såg barnet,
stötte hon bort det, så att gudamjölken sprutade i vid båge över
himlen. Hon anses vara en hämndlysten och straffande gudinna
mot dem som förargat henne och dem som begick trohetsbrott, och
förföljde ständigt sin otrogne makes älskarinnor. Hon var
äktenskapets och barnafödelsens beskyddarinna, mest tillbedd av
kvinnor. Hennes kännetecken är liljan, kon och påfågeln.
Athena föddes ur Zeus huvud efter att denne klagat över en
fruktansvärd huvudvärk. Hefaistos slog honom i huvudet med en
yxa och öppnade på så vis hans huvud. Ut hoppade den fullvuxna
Athena, iklädd full rustning. Athena kallas ofta Pallas Athena eller
Parthenos. Greklands huvudstad Aten och templet Parthenon var
båda tillägnade och uppkallade efter henne.
Hjälten Herkules 12 stordåd
Herkules var Zeus son. För att sona för ett brott han hade begått, tvingades han utföra en serie
hjältemodiga uppgifter:
• att döda det nemeiska lejonet
• att döda den lerneiska hydran vars
huvuden växte ut när man högg av
dem
• att fånga den med kopparfötter och
gyllene hornförsedda hinden på
keryneiska berget
• att döda det erymantiska vildsvinet
• att rengöra Augeas stall
• att döda de jättelika fåglarna vid sjön
Stymphalos
• att fånga kung Minos vilda tjur på
Kreta
• att hämta de människoätande hästarna från den thrakiske kungen Diomedes
• att hämta det bälte som amasonernas drottning Hippolyte en gång fått av krigsguden
Ares i gåva
• att hämta den trehövdade jätten Geryons boskap
• att hämta de gyllene äpplena från hesperidernas trädgård trots att de bevakades av en
drake
• att hämta upp hunden Kerberos från underjorden

Medusa
Medusa var en gång en vacker, ung flicka. En dag sökte hon
och hennes trolovade en plats där de kunde vara ensamma.
De gick in i gudinnan Athenas tempel. De satte sig ner och
började kyssas. Athena såg ner från himlen och blev arg för
att paret missbrukade hennes tempel. Därför förtrollade hon
Medusa, så att denna blev otroligt ful med ormar i stället för
hår. Medusas pojkvän sprang förskräckt därifrån. Efter detta
gömde sig Medusa för andra människor. Hon bodde hos sina
systrar, som också hade blivit förtrollade. De var så fula, att
om man såg på dem förvandlades man till sten.
Afrodite
Afrodite var skönhetens, kärlekens och sexualitetens gudinna. Hon representerade kärlekens
sensuella sida och inte den äktenskapliga och trogna kärleken. Det har till och med funnits
kulter där Afrodite hedrats som prostitutionens gudinna. Hon framställdes som en vacker och
mäktig gudinna och enligt myten ska hon ha haft en gördel som gjorde att hon kunde få vem
som helst att bli förälskad i henne. Det finns två myter om hur Afrodite kom till. Den ena är
att hon är dotter till Zeus och gudinnan Dione. Den andra är att hon föddes ur det skum som
bildades då Kronos kastade Uranos avskurna kön i
havet. Att hon föddes ur havet har gjort att hon
kallats ”den uppstigande” och ”den ur havet
uppdykande”. Från havet blåste vindguden Zefyros
henne på ett musselskal till Cypern och ibland
kallas hon även för Kypris. På Cypern hade hon
viktiga kultplatser och hennes kult hade stor
spridning. Efter landstigningen ska hon ha förts
upp till Olympen där Zeus försökte förföra henne
men misslyckades. Som straff för att han inte fick
komma henne nära såg han till att hon måste gifta
sig med den fule och halte smidesguden, Hefaistos.
Hon hade dock flera älskare, däribland guden Ares.
Eros sägs vara en av hennes söner.
Illiaden
Homeros Illiaden börjar i mitten av Trojanska kriget, i slutet av Greklands bronsålder. Man
vet inte säkert om Trojanska kriget verkligen ägde rum, men det finns i alla fall en berättelse
om det.
Illiaden börjar med en strid mellan grekernas ledare Agamemnon och deras bäste krigare
Akilles. Grekerna hade vunnit ett slag och höll på att dela bytet. Alla fick varsin andel. Akilles
hade fått en kvinna, som skulle vara hans slav. Agamemnon beslöt sig dock för att han ville
ha den vackra kvinnan, så han tog henne ifrån Akilles. I utbyte lovade Agamemnon att Akilles
skulle få bli överhuvud av armén. Akilles var dock så arg att han vägrade slåss för grekerna.
Utan sin bäste krigare, började grekerna nu förlora strider.

Akilles bäste vän, Patroclos, satte på sig Akilles rustning och gick ut i strid i Akilles ställe.
Både grekerna och trojanerna trodde att Akilles hade kommit tillbaka till striden och grekerna
vann stort, men Patroclos dog. När Akilles hörde om detta, skämdes han så mycket över sitt
slappande att han tackade ja till att slåss igen. Nu blev grekerna ännu mer framgångsrika. Den
bäste trojanske krigaren, prins Hector, kom för att strida mot Akilles. Efter en lång strid
dödade Akilles Hector. Hectors far, kung Priam, kom då till Akilles för att hämta sin sons
kropp.
Mytologins betydelse i dag
Den grekiska mytologin har haft stor kulturell betydelse. I vardagligt tal använder vi flera ord
som har sitt ursprung i mytologin. Till exempel en stor eller heroisk uppgift sägs vara
herkulisk, vilket härstammar från Herkules. En sisyfisk uppgift är en sådan som kräver
kontinuerlig ansträngning, men som aldrig lönar sig. Ordet kommer från Sisyfus som hade
tvingats sonas för sina brott genom att rulla en stenbumling uppför en backe. Varje gång han
nått toppen rullade den tillbaka ner och han måste börja om igen.
Att tantalisera innebär att hålla något åtråvärt utom räckhåll. Ordet har sitt ursprung från
syndaren Tantalus som sändes till underjorden för evig bestraffning. Han stod i en damm
under trädgrenar med frukter och av dessa blev varken hans hunger eller törst tillfredsställd.
Kung Midas förvandlade allt han rörde vid till guld. På grund av detta talar man om
midasberöring vilket innebär att få vinst utav allt man åtar sig. Kartboken har fått sitt namn
från Atlas, titanen som höll upp himlen på sina axlar. Något som är kolossalt sägs vara
titaniskt. Detta adjektiv kommer från titanerna. Att ha en akilleshäl innebär att ha en sårbar
punkt. Detta eftersom stridshjälten Akilles hade blivit magiskt beskyddad över hela kroppen
med undantag av den ena hälen. Ordet stygisk betyder djävulsk eller dyster. Betydelsen
kommer från Styx, dödsrikets flod.
Nathalie Holmgren och Camilla Storfors

GREKISK MAT
Om man tycker om grönsaker, skaldjurs- eller fiskrätter är Grekland det rätta landet att åka
till. Det som skiljer grekisk mat från andra Medelhavsländers matkulturer är framför allt
enkelheten. Matlagningen präglas av gamla traditioner och recepten har varit relativt
oförändrade i flera århundraden. Delikatesser som serveras i små portioner och munsbitar är
rätt vanliga i Grekland. Smakerna, dofterna och den sociala samvaron gör varje måltid till en
fest.
Det är enkelt att hitta sin favoriträtt men svårare att få variation då de flesta matsedlar
innehåller samma maträtter. På de grekiska tavernorna njuter man av maten i lugn och ro, utan
servitriser som kommer och tar upp beställningar eller tar bort faten när de är tomma. Många
familjerestauranger har inga menyer utan man får
gå rätt in till köket och peka på något läckert man
vill ha till mat.
Maträtter
Sallad
Sallader har alltid frikostigt med olivolja. När man
beställer sallad kan det hända att man inte får den
sallad man trodde man skulle få. Sallad i Grekland
är inte alltid det vi kallar för sallad. En tonfisksallad
kan vara allt från ett fat med tonfiskröra till en
dignande salladsskål. Grekisk sallad är känd också
utanför landets gränser. Salladen innehåller fårost,
blanka svarta oliver, tomater, gurka, isbergsallad
och rödlök.
Fetaost
Fetaosten är väldigt användbar. Den ingår i flera
maträtter, men det man mest förknippar med fetaost
är grekisk sallad. Man hittar den även i pajer och
olika kötträtter. Fetaosten kan vara ganska olika i
både form, färg och smak beroende på var och av
vem den är tillverkad.
Fisk
Fisk betyder mycket för befolkningen på öarna; till
de viktigaste fångsterna räknas sardiner och tonfisk.
Fiskrätter är dock dyra runt hela Medelhavet p.g.a.
att havet i princip är utfiskat. Trots det är fisk en
delikatess och man bör provsmaka.
Fiskrestaurangerna hör till de mer exklusiva
matställena. Personalen lägger ner mycket tid på att
göra fiskrätterna lockande. På restaurangerna kan
Grekisk sallad
•
Ingredienser:
Tomater
gurka
isbergssallad
paprika
Rödlök
Kalamataoliver
äkta grekisk fårost
salladskapris
Dressing:
Jungfruolivolja
balsamvinäger
salt och peppar.
Tillagning av recept:
Skölj grönsakerna väl, hacka dem i
bitar och blanda i en skål. Häll över
dressingen, strö över oliver och lägg i
kuber av osten.
Dekorera med salladskapris.
man själv ofta välja från kyldisken vilken fisk man vill de skall servera. Fisken grillas ofta och
är lättrensad även om den serveras med ben, ögon och skinn. Det blir en del pillande, men

Calamares
Ingredienser:
10 calamares
Vetemjöl
Salt
Olja till fritering
Tillagning av recept:
Rensa bläckfisken och skär den i ca 1-2 cm
breda ringar. Blanda mjöl och salt och vänd
ringarna där i. Fritera dem i olja tills färgen är
gyllenbrun. Ta upp dem med hålslev och låt dem
rinna av på hushållspapper. Droppa över citron
och servera medan de fortfarande är rykande
färska.
smaken är värd det. Hummer är en dyr
fisk men i Grekland är den helt
överkomlig. Bläckfisk, svärdfisk och
skaldjur ingår också i de grekiska
menyerna. Priset på fiskrätterna anges
per kilo vilket gör det svårt att veta vad
en rätt kommer att kosta.
Kött
Till det typiska grekiska köket hör
souvlaki. Souvlaki är ett grillspett som
kan bestå av svinkött, nötkött, lamm
och grönsaker. Grillspetten serveras
oftast med pommes frites och ibland får
man även tzsatziki. Tzsatziki är en
yoghurtsås med vitlök och gurka. Det
förekommer även räksouvlaki. En
annan typisk rätt är moussaka. Den
tillagas av köttfärs och aubergine
indränkt i ostsås och gratinerad i ugn.
Köttgrytor med säsongens grönsak är
också vanligt i restaurangerna. Gyros
med pitabröd är snabbmat men smakar
gudomligt. Gyros kan liknas vid en
kebab. Tillsammans med grönsaker, kryddor och tzsatziki i ett pitabröd, blir det en oslagbar
snabblunch.
Efterrätter
Grekiska efterrätter är vanligtvis mycket söta. Den efterrätt
man förknippar med Grekland är yoghurt med honung.
Yoghurten är fetare än den finländska och honungen är
mycket sötare.

Drycker
Kranvattnet i Grekland går att dricka men de flesta förlitar sig på mineralvatten som finns att
köpa på flaskor. Mineralvatten kan köpas i varje butik, det finns mineralvatten både med och
utan kolsyra. Juice och nektar är konstgjort och också rätt dyrt men släcker törsten bra.
Vin
Det finns vingårdar över hela landet och många av
öarna är viktiga vinproducenter. 90 % av allt vin
som konsumeras är vitt. Vinerna från Peloponnesos
anses som det bästa. Vin heter Krasi, Mavro betyder
rött vin, Aspro vitt vin och Xiro torrt vin. Beställer
man in billigt vin dricker man ur vanliga dricksglas,
beställer man in dyrare vin får man dricka ur riktiga
vinglas. Det typiska grekiska vinet Retsina fås
genom att man tillsätter 2 % pinjekåda från
pinjeträdet vid jäsning. Retsinavinet skall drickas
kallt till maten. Från Paros kommer vinet Meltemi och Modesto.
Öl
Öl är lika vanligt i glasen som vin. Både öl och vin är billigt i
såväl butiker som restauranger. Det grekiska ölet heter Mythos
Beer. Öl säljs i behagliga 0,5 liters flaskor eller på burk.
Måltider i Grekland
Frukost
Starksprit
Det aniskryddade och färglösa inhemska
brännvinet, Ouzo, som görs av grenarna
från vindruvsklasar, kanske avnjuts bäst
som Aperetif på en ouzoeria. Till ouzon kan man få tilltugg som
oliver, tomater, gurka, grillad bläckfisk och nötter. Brännvinet
serveras med vatten och slår man vatten i ouzon blir den mjölkvit.
Ouzo har vanligtvis rätt hög alkoholstyrka, ju högre alkoholstyrka
desto bättre. Kända märken är Ouzo 12 och Olympic. Näst Ouzon är
den söta grekiska konjaken, Metaxa.
Frukosten har mycket gemensamt med den nordiska frukosten och man ställer inte till något
stort. Man dricker kaffe, äter en giffel och röker en cigarrett, man kan också äta yoghurt eller
bröd till kaffet om man vill få i sig mera mat. Kaffet är acceptabelt starkt och serveras oftast
med ett glas vatten, du kan få pulverkaffe eller det grekiska kaffet som är likt det turkiska,

starkt och mycket sump i botten. Du kan få det med eller utan mjölk, likaså med eller utan
socker. En kaffekopp är förvånansvärt dyr där. Frapé, kallt nescafé med kondenserad mjölk
och socker, som blåses luftig i expressomaskinen serveras i ett högt glas med sked eller
sugrör. En frapé kan man dricka när som helst på dagen. Den är mycket god och läskande att
dricka under heta sommardagar.
Lunch
Lunchen serveras i huvudsak för turisterna. Den serveras vanligtvis mellan 13 och 15 på
eftermiddagen. Då kommer den fina grekiska kokkonsten att visa sin bästa sida, man får då
välja mellan en massa smårätter, Mezdes, som kan vara starkt kryddade korvar, sallader,
köttbullar eller bläckfisk. Dessa finns i kyldiskar där det bara är att välja efter behag. Ibland
äter man rostad smörgås med pålägg, vattenmelon, fransk potatis och hamburgare, spaghetti,
pizza eller en bondomelett med potatis.
Middag
En grek äter aldrig middag före vid niotiden på kvällen, oftast är middagen serverad vid tioelva
tiden. Den innehåller förrätt, varmrätt och efterrätt. Greker äter sig mätta den här tiden
eftersom det är den enda stora måltiden de äter under dagen.
Mattraditioner
Julen
Julhelgen i Grekland pågår i 12 dagar. Nu för tiden är det vanligt med kalkon i Grekland
under julen, det är dock en relativt ny tradition. Förut åt man för det mesta olika sorters
fläskkött och söta honungskakor. Bakverk under julen är mycket viktiga.
Påsken
Påsken är den viktigaste högtiden under hela året och mycket traditionsrik. Under påsken äter
man färgade ägg, rostat lamm, påskkringlor, påskvetebröd och den traditionella påsksoppan.
Dessa maträtter förbereder man under stilla veckan.
Nyår
På nyåret ger man gåvor åt varandra istället för på julen. Till nyår bakar man en speciell kaka
som heter Vassilopita. Kakan skall innehålla ett mynt, den som får myntet får ett tursamt
kommande år. På matbordet finns också kex, oliver, frukter, nötter och honung.
Louise Smedback, Sofie Svenns och Lucas Häggblom