SOL- EL

porträttet » johan rabaeuS
han är den rotlösa diplomatsonen som gick sin egen väg.
impuls har träffat skådespelaren Johan rabaeus som blir
harmonisk av livet på sjön och av lyckade föreställningar.
text louise FauVelle Foto tHroN ullBerg
Älska mig!
Brunbränd och avslappnad sitter Johan Rabaeus
tillbakalutad i den gröna soffan. Den ena
armen vilar mot det låga ryggstödet, den andra
mot kortsidan. Han har precis kommit hem
från en fem veckor lång semester i Turkiet.
– Vi har en slags kärleksaffär med det turkiska sedan
nästan 15 år tillbaka, säger Johan och tittar upp i taket
och sedan på mig.
Det började med att Johan träffade sin fru, kläddesignern
Camilla Thulin, för snart 20 år sedan. Ett år
fraktade de motorseglaren Vinga 87 ner till Medelhavet.
Planen var att segla bland öarna i Grekland och de
insåg snart att det här med att vistas tillsammans på
havet passade dem perfekt. De ordnade med en båtplats
utanför Aten och varje sommar flög de ner för att
tillbringa några veckor längs kusten. Ett år drog de sig
lite närmare turkiska farvatten och en kväll föreslog
Johan att de skulle segla in och lägga till.
– Det går inte, utbrast Camilla. Folk säger att det är
så dålig diesel i Turkiet.
– Om vi inte åker in så skiljer vi oss, kontrade Johan.
så DE sEGlaDE in, precis när solen gick ner, och förälskade
sig direkt. Det var tio grader varmare, tio grader
vänligare och tio grader billigare än allt annat. Och sedan
dess är Turkiet Johans och Camillas land. Varje år
seglar de i den turkiska skärgården och har precis fått
ett hus färdigbyggt i kustbyn Bodrum – en mycket turkisk
variant av fransmännens Saint Tropez.
Huset är en liten ”cementlåda”, som Johan uttrycker
det, inspirerad av den osmanska kombinationen av trä
och sten som han är betagen i. Denna jul var den första
då de inte var ute och seglade. Och det har varit lite
tufft, för så samspelta som Camilla och Johan är till
havs är de ingen annanstans.
20 impuls nr 2 2012
johan rabaeus
”Det är klart att jag vill ha bekräftelse”
– Vi är som gjorda för varandra på sjön. Var fjortonde
dag blir det katastrof. Antingen släpper ankaret
på natten, eller så stannar motorn när det blåser som
värst motvind, eller så funkar inte växeln. Men Camilla
håller sig lugn och blir inte hysterisk. Och inte jag heller.
Vi har byggt upp ett förtroende till varandra som är
underbart, säger Johan och fortsätter:
– Jag går ner i varv ute på havet. Om inte vi haft de
här åren på havet så tror jag inte att jag skulle kunna
klara av jobbet som är så otroligt krävande.
vI BEfInnEr oss i Johans loge, samma loge som han har
haft i 30 år, sedan han blev fast anställd på Dramaten.
Han delar den med Björn Granath och den är sparsmakat
inredd. Ett mycket litet badrum med handfat och
spegel ligger till höger när man kommer in, till vänster
står en akustisk gitarr på en stol och ett skrivbord med
diverse pinaler på.
Därutöver består möblemanget av ett soffbord, en
fåtölj och soffan som Johan sitter i. För tillfället har
han två arbetsplatser. Han spelar huvudrollen i Molières
”Den girige” på Dramaten och uppträder med
monologen ”Gregorius” på Stockholms stadsteater. En
timme efter att han landade på Arlanda efter Turkietsemestern
skulle han upp på scen och göra ”Gregorius”
– efter fem veckors uppehåll.
– Det var otroligt nervöst. Men just därför kanske
det blev extra laddat. Jag tyckte det gick väldigt bra.
Långa uppehåll kan vara bra för du möter texten på ett
friskare sätt.
w Vad föredrar du – Dramaten eller Stadsteatern?
– Jag gillar omväxling och mångsyssleri, som att byta
hamn varje dag när man seglar. Jag kan uppskatta Dramaten
mycket mer när jag har varit en tid på Stads-
teatern. Och ibland går jag iväg till tv eller radio.
»
Johan Rabaeus uppträder
just nu på
Dramaten och Stockholms
stadsteater –
samtidigt. Han tycker
de två institutionerna
är mycket olika. ”Men
båda behövs ju, det
behövs fler teatrar”,
säger han.