HMK- Geodesi-Marker - Tfe

8 GRÄNSMARKERINGAR
8.1 Allmänt
Avsnittet behandlar de fall när man väljer att markera (utmärka)
en gräns. Frågan om i vilka situationer det går att avstå från sådan
markering tas inte upp i detta sammanhang.
En gräns som utmärkts inom förrättningens ram ger markeringen
ett juridiskt bevisvärde. Den är enligt Jordabalken (JB)
1 kap. 3 § förstahandsrekvisit vid redovisning av var gräns går.
Detta ställer speciella krav på markeringen. Endast myndighet
som får utföra förrättningar är behöriga att göra sådan laga
utmärkning.
Det finns också andra sätt än utmärkning gjord vid förrättningen
för att dokumentera och redovisa var gräns går. T.ex. kan
tillfälliga markeringar, utstakning, koordinater vara sådana sätt.
Man kan även vid annan mätning och markering utifrån mått
eller koordinater utvisa på marken var en gräns går. Dessa
former har dock inte samma legala status som en ”gräns som
utmärkts”.
Generellt gäller följande:
De rekommendationer och råd som anges i avsnitt 2.2 samt
i avsnitt 3 gäller också för gränsmarkeringar.
Exempel på utformning och utförande finns i bilaga F.
I bilaga C finns en förkortningslista för olika markeringstyper.
I bilaga D anges lämpliga markeringstyper för olika användningsområden.
8.2 Gränsmarkering inom förrättning
En laga utmärkning av gräns utförs på sådant sätt att den blir
varaktig, lätt att känna igen och återfinna. Dessutom bör den
vara utförd så att dess läge går att rekonstruera och så att den inte
onödigtvis blir utsatt för eller orsakar skada.
49