LTU-CUPP--05/110--SE - Luleå tekniska universitet

futharken och den 16-typiga i flera former (normal- och kortkvistrunor samt lönnrunor) i den
nästan 800 runor långa texten, som är ett av våra tidigaste litterära mästerverk. 39
2.2.1 Normalrunor och kortkvistrunor
I den 16-typiga futharken gjordes många förändringar; bland annat ändrades uttalet på a-runan.
Denna hade tidigare uttalats med ett nasalt a, men fick istället uttalet o. I den 16- typiga futharken
användes dessutom som mest två bistavar, medan tre bistavar var vanligt i den äldre runraden. 40
Denna typ av futharken, även kallad normalrunor eller långkvistrunor, var den vanliga formen,
men det förekom även en förenklad version, så kallade kortkvistrunor. 41 Dessa gick enklare och
snabbare att rista. Kortkvistrunorna har, jämfört med långkvistrunorna, förenklade bistavar.
Bistavarna är nästan alltid lodräta utom på h- och m-runorna som går mot dessa regler. T-runans
högra bistav togs bort när den gjordes till en kortkvistruna, vilket kan jämföras med guden Tyr i
den fornnordiska mytologin. T-runan bär guden Tyrs namn och Tyr själv förlorade sin högra
hand när asagudarna försökte binda Fenrisulven. Detta kan då ses som en reflektion av mytologin
i runorna. 42
I avhandlingen ”Om vikingatidens runor” av runologen Elias Wessén (1957) beskrivs dennes
teori om lång- och kortkvistrunornas användningsområden. Enligt Wessén ska långkvistrunorna
ha använts till monumentala steninskrifter som till exempel runstenar, medan kortkvistrunorna
snarare användes till enkel vardagskommunikation och oftast ristades i trä. Detta är dock inte
bevisat eftersom det inte finns särskilt många ristningar i trä bevarade från vikingatiden. 43
2.2.2 Stungna runor och stavlösa runor
I och med att runraden blev åtta tecken kortare blev den mer svårläst, då ett tecken kunde ha flera
betydelser. De ljudvärden som var mest lika drogs samman, till exempel fick ”k” och ”g” dela
samma runa. I den nya runraden fanns det däremot två runor med ljudvärdet a (a och ã) och två
runor med ljudvärdet r (r och R), vilket har förbryllat forskarna, eftersom flera andra ljudvärden
39 Rask 1996, s. 14-19
40 Gustavson 1991, s. 26-27
41 Se bilaga 4, kortkvistrunor och stavlösa runor.
42 Enoksen 1998, s. 75
43 Enoksen 1998, s. 67
14