LTU-CUPP--05/110--SE - Luleå tekniska universitet

tillräckliga bevis för att med bestämdhet kunna avgöra vilket skriftspråk som ligger till grund för
vare sig runor eller ogham. Rent tidsmässigt skulle det kunna finnas ett släktskap mellan de två
skriftspråken, och omkring 1000-talet e. Kr. har vikingar bevisligen färdats till Irland och lämnat
spår av runor efter sig, till exempel på Killaloestenen (se § 3.2). Dock finns det inga bevis för att
nordbor rest till de keltiska områdena innan 1000-talet eller att ogham och runor haft någon sorts
kontakt medan de utvecklades. Det motsäger alla teorier om att runorna skulle vara grunden till
ogham, eller tvärtom. Vi kan inte göra annat än att hålla med E. H Antonsen, som säger att
”eftersom vi inte vet var och när runalfabetet uppstått, kan vi inte heller veta vilket sydeuropeiskt
alfabet som ligger till grund för futharken.” 111 Detsamma kan naturligtvis sägas för ogham, vars
ursprung än så länge är ännu dunklare än runornas.
Våra undersökningar har dock lett till en framväxande övertygelse om runor och ogham
överhuvudtaget har ett annat alfabet som grund, så är det latinet som är den troliga moderskriften.
Latinet har sedan länge varit den mest utbredda skriften i större delen av det förmedeltida Europa,
och därför är det sannolikt att skaparna av runskriften och ogham stött på detta skriftspråk långt
innan de påträffat grekiska eller etruskiska. När de båda skriftspråken skapades kan däremot inte
bevisas, men ett troligt datum är omkring år 100 e. Kr. för runorna och ett eller två århundraden
senare för ogham.
111 Odenstedt 1984, s. 79-80
31