LTU-CUPP--05/110--SE - Luleå tekniska universitet

Vid slutet av 1100-talet författade den danske forn- och medeltidshistorikern Saxo Grammaticus
verket Gesta Danorum. Som källa för denna historiekrönika använde han berättelser som
muntligen förts från generation till generation, men även de bragder som med inhemsk skrift
ristats på resta stenar. Denna ”inhemska skrift” har då tolkats som runor. 50
Forskningen om runskriften tog fart redan innan skriften helt slutat användas. Under medeltiden
förändrades visserligen futharken ytterligare, men den användes av folket ända fram till slutet av
1800-talet eftersom den lokala skriften i Älvdalen innehöll ett par runtecken. 51 Bröderna
Johannes och Olaus Magnus publicerade ett runalfabet i sina verk om de nordiska folken 1554
och 1555. I det beskrev de hur nordborna vid 1500-talets mitt fortfarande använde runor när de
låg i fält, i form av korta meddelanden på bark eller näver. Även de samtida bröderna Olaus och
Laurentius Petri studerade runor och beskrev runornas namn och ljudvärden med mera.
Laurentius Petri var Sveriges första protestantiske ärkebiskop med säte i Uppsala. Brodern,
reformatorn Olaus Petri, fann i sina studier att runorna inte upphörde att existera när landet
kristnades utan de samexisterade med det latinska alfabetet långt in i medeltiden. Deras forskning
trycktes dock aldrig. 52
Johannes Bureus (1568-1652) är kanske den främste mannen inom runforskningen i Sverige. Han
reste runt i landet för att undersöka och avbilda runstenarna och publicerade 1599 Runakänslanes
Lärespån. Det var stor runtavla bestående av fem olika runtabeller och åtta avbildade runstenar.
Med stöd av Bureus forskning trycktes flera svenska ABC-böcker innehållande runor under
1600-talet. 53 Under 1600-talet forskade även fornhistorikern och matematikern Magnus Celsius
(1621-1679) om runor. Några svårtydda inskriptioner på runstenar i Hälsingland intresserade
honom speciellt, och han lyckades därmed lösa gåtan med de stavlösa runorna (se § 2.2.2). 54
Tolkningarna av runor har varierat genom åren. Fornforskaren Johan Göransson (1712-1769)
sökte precis som många andra runornas ursprung. I sitt verk Is Atlinga antydde Göransson att
runorna härrörde från kristendomen, med Gud som skaparen av runorna. Runornas tillblivelse
50 Enoksen 1998, s. 30
51 Stålbom 1994, s. 11
52 Enoksen 1998, s. 173-175
53 Enoksen 1998, s. 182-183
54 Enoksen 1998, s. 194-195
16