Julkaisu Adoben PDF-muodossa - Herkules.Oulu.Fi - Oulu

33
indirekta talakter kommunicerar talaren mer än vad han egentligen säger genom att anlita
de för talaren och lyssnaren gemensamma bakgrundskunskaperna, både lingvistiska och
icke-lingvistiska, både förnuft och slutledningsförmåga.
För att bättre beskriva indirekta talakter introducerar Searle (1975:62) begreppen
primära och sekundära illokuta akter. Talarens förslag Let's go to the movies tonight
avvisas av lyssnaren med I have to study for an exam. Den primära illokuta akten som
lyssnaren genomför är ett avvisande av talarens förslag, medan den sekundära illokuta
akten informerar talaren om att lyssnaren måste studera till en tentamen. Den sekundära
illokuta akten är enligt Searle (ibid.) bokstavlig, medan den primära illokuten är ickebokstavlig.
Frågan är då hur lyssnaren kan förstå den icke-bokstavliga primära illokuten
genom att förstå den bokstavliga sekundära illokuten. Och vidare, hur är det möjligt att
talaren avser den primära illokuten när det som han yttrar utgörs av den sekundära
bokstavliga illokuten då syftet är att lyssnaren förstår den primära på ett relevant sätt?
För att besvara dessa frågor introducerar Searle (ibid.:62ff.) en rekonstruktion av stadier
som behövs för härledning av den primära illokuten från den sekundära:
1. STEG: X har föreslagit något (Let’s go to the movies tonight) till Y. Som respons
säger Y att I have to study for an exam (fakta om samtal)
2. STEG: X antar att Y samarbetar i samtalet och att hans yttrande därför är avsett som
relevant (principer om kooperation i samtal)
3. STEG: Ett relevant svar måste utgöras av ett accepterande, ett avvisande, ett nytt
förslag, vidare diskussion etc. (talaktsteori)
4. STEG: Men Y:s bokstavliga yttrande var inte något av dessa, och därför var Y:s svar
inte relevant (slutsats på basis av stegen 1 och 3)
5. STEG: Det är därför Y antagligen menar mer än vad han säger. Förutsatt att Y:s svar
är relevant, måste hans primära illokuta poäng avvika från hans bokstavliga poäng
(slutsats på basis av stegen 2 och 4)
6. STEG: X vet att det i allmänhet tar en stor del av en kväll att läsa till en tentamen, och
att det tar en stor del av en kväll att gå på bio (faktisk bakgrundsinformation)
7. STEG: Därför kan Y antagligen inte både gå på bio och studera till en tentamen under
en och samma kväll (slutsats på basis av steg 6)
8. STEG: En grundläggande förutsättning för att acceptera ett förslag är att kunna utföra
akten som ges i propositionen (talaktsteori)
9. STEG: Därför vet X att Y har sagt något som innebär att Y inte kan gå med på X:s
förslag (slutsats på basis av stegen 1, 7 och 8)
10. STEG: Därför innebär Y:s primära illokuta poäng antagligen ett avvisande av
förslaget (slutsats på basis av stegen 5 och 9). (efter Searle, 1975:62ff.)
Det femte steget är avgörande: Om lyssnaren inte har några slutledningsstrategier för att
avgöra om den primära illokuta poängen avviker från den bokstavliga sekundära, kan han
inte förstå indirekta illokuta akter. Det är således förmågan att dra slutsatser som bidrar
till att lyssnaren inser att den primära illokuta poängen avviker från det bokstavliga
innehållet i ett yttrande, och kan sedan avgöra vad den primära illokuta poängen är.
Edmondson (1981b:28) ser Searles teori om indirekta illokuta akter som paradoxal,
eftersom talarna antas bryta mot den kooperativa samtalsprincipen för att följa den. Den
psykologiskt grundade tanken om en kooperativ princip i samtal förespråkas av Grice