Julkaisu Adoben PDF-muodossa - Herkules.Oulu.Fi - Oulu

35
(1981b.:29) menar att den centrala anledningen till indirekthet är att indirekta talakter
inte är avsedda att vara bestämda till innebörden utan den kan förhandlas om. Denna
strategiska obestämdhet genomförd genom indirekta talakter motiveras enligt
Edmondson av det sociala begreppet ansikte och följaktligen artighet (se närmare avsnitt
2.3 nedan) – och förstärker dessutom idén om den lyssnarstödjande principen som
förespråkas av Edmondson. Ansikte och artighet betraktas som den grundläggande
anledningen till avvikelser från den griceanska samarbetsprincipen även av Brown och
Levinson (1987:95): ”[…] that one powerful and pervasive motive for not talking
Maxim-wise is the desire to give some attention to face. […] Politeness is then a major
source of deviation from such rational efficiency, and is communicated precisely by that
deviation.”
2.2.3 Talakter i tvärkulturell kommunikation
Talakter − eller språkhandlingar − i tvärkulturella sammanhang har alltmer börjat
uppmärksammas. Det gäller studier över hur L2-talare både förstår och producerar
talakter i andraspråket jämfört med infödda talare (t.ex. Blum-Kulka 1982, Olshtain &
Weinbach 1987, Olshtain & Cohen 1989).
Blum-Kulka (1982) utgår från frågan om andraspråksinlärare överhuvud kan tillägna
sig alla kommunikativa komponenter som behövs för att effektivt kunna använda
andraspråket. På basis av en empirisk analys av utförandet av indirekta talakter i L2 hos
andraspråkstalare vill Blum-Kulka diskutera och problematisera det komplexa
förhållandet mellan å ena sidan det rent språkliga och å andra sidan det sociala som
föreligger när ett nytt språk inlärs. Därtill syftar hon till att utveckla en modell för en
komparativ analys av talakter mellan olika språk och kulturer. En central fråga är också
om det kan anses finnas universella indirekta talakter.
För att kunna realisera talakter behövs det enligt Blum-Kulka (1982:30) en noggrann
kartläggning av relationen mellan situationella omständigheter, lingvistiska medel och
sociala variabler. Huvudproblemet ur språkinlärarens synvinkel är att fastställa i vilken
grad dessa varierar i olika kulturer och olika språk. Blum-Kulka tar itu med problemet
genom att behandla indirekthet i talaktsrealisering i olika kulturer och genom att studera
konventionella indirekta talaktsformer i olika språk.
I vardaglig kommunikation föredras i regel indirekta talesätt. I stället för Do it
används således hellre uttryck Could you do it eller Would you mind doing it. Brown och
Levinson (1987:283) hänvisar till detta som konventionell indirekthet men framhäver
samtidigt att det dock kan finnas signifikanta skillnader mellan olika kulturer och mellan
olika delgrupper eller delkulturer i en och samma kultur. Olika språk besitter enligt
Blum-Kulka (ibid.:30f.) ofta en identisk uppsättning språkliga medel för att realisera en
given akt, men graden av direkthet i realiseringen i en viss kontext styrs av de respektive
sociokulturella normerna. Kontextuell språkanvändning har en nära relation till
pragmatisk slutledningsförmåga. Förmågan att dra pragmatiska slutsatser förvärvas i
tidig barndom. Talaren lär sig att tolka och ge betydelser till det hörda i olika kontexter.
Andraspråkstalare kan enligt Blum-Kulka (ibid.) anses ha denna förmåga, dvs. de kan