1981 nr 49.pdf - BADA - Högskolan i Borås

l
l HOG-SKOLAN I BORAS
~ hstitutionen bibliotekshögskolan
, SPECULAI>ISETPE 1981: 49
Accessionskatalog över Pilpap, Lesol3us,
Phaedrus och J ea de La Foataines fabel-
samlingar ned inle&ning.
Ingegerd Bars j ö

3Eimfömnde studie i
fabelmast-s mycket
olika framsۊllnings-
-teknik beträffade f om,
inetrik och stil
]Förteckning över i
Accessionskatalogen
representerade bibliotek
IWlor

Je me sers d'animaux pour instruire les hommes.
Jean de La Fontaine

Fabelns ursprungsland är troligen Indien, och den främste
fabelförfattaren var Pilpay, en indisk Bramin, som skrev sina verk,
da han var landshövdina över Indostan, riket mellan Indus och Ganges.
Pilpay vill, efter Österländsk sed,lëra människan genom liknelser.
Den indiske konungen Dabfehslim förvarade länge denna fabelskatt i
sina gömmor. Den lämnades sedan till hans efterträdare, tills en persisk
konung fick höra talas om den och atradde den. Han skickade sin
hovläkare till Indien far att f& en avskrift av den. Det fick kosta
vad det vilbe. Läkaren utförde ärendet till sin Herres behag, och da
han"val"förstod indiska, översatte han dessa sagor pa det gamla persiska
tungomalet, som heter Pahlavy, och som da brukades av perserkonungarna.
Sedan araberna intaait rikena i ester, började deVïippodla
sina grova sederN genom "bokliga konsterN. De vinnlade sig ej endast
om att göra sitt sprak rikare och behagligare utan drog till sig
all världens folkslag och gav dem rika belöningar för att de översatte
till arabiska allehanda utländska böcker. Apdalla 4lmanfor översatte
dessa sagor fran persiskan till arabiskan pa Abougiafars Almafors
befallning. Efter den arabiska översättningen ar den franska
gjord, ar 1644. De mAnga översattningarna ar, i likhet med Bibeln,
ett tecken p3 denna boks stora varde. Pilpeys fabler har dessutom
översatts till hebreiska, turkiska, grekiska. Det finns flera latinska
översättningar. De finns ocksa p3 spanska, italienska, tyska,
holländska och svenska. Den svenska Översättningen gjordes utifran
den franska &r 1745. En fortsättning följde Ar 1762.
Den första franska Översättningen lär ha gjorts i Paris med
titeln Xvre De La ~umiere eller De La Conduite Des --- Rois. De vise i
osterlandet använde dessa sasor fgr att svara sina knnunqar p4 de
svaraste "tvivelsmaltt. Detta gick sedan igen i Frankrike. Den franske
professorn Herbelot fängslades av dessa sedesagor och högaktade dem
i samma grad som österlannningarna.0versattaren till den franska versionen
ar ej fullt känd.
Förutom översattningarna har atskilliga handskrivna tolkningar
gjorts. Verket hörde hemma i konungars, kejsares och andra regenters
bibliotek, och titlarna skiftade för att passa de olika kulturerna,
De österländska samlingarna innehaller mer än tre ganger s& mycket
som de västerländska. Mycket har forskats i, om dessa sagor tillhör
Indien eller Persien, men man kan utläsa mycket av det indiska tankesättet
i dem. Dar förekommer tanken om sjalavandrinoen, och att alla
varelser, djur och manniskor har en bit av en gemensam världssjäl.
Endast kropparna är olika. Detta framgar b1.a. i fabeln Sagan om
näktergalen, dar denne kallar sig bondens nästa. Likas8 ar fallet
med Björnen och tradgardsmiistaren.
I företalet till den svenska Översättningen Den wise indianens
Pilpay sagor pilpekas, att fabler kan vara val sa meningsfulla, nar
det galler att uppfostra människan, som mera auktoritära metoder
eller dogmatiska religiösa läror. Där start "Parabler eller liknelser
äro beqwamlioare til1,dom och radfrrande; de röra, intaga och
öfwertyga samt beweka, upreta eller blidka menskliga sinnen mycket
kraftigare, da deras wederlikar föreställas i lika mal och omstendiqheter,
lika som en spegel, som wisar dem deras hamn, seder och oseder,
samt ett mönster, som upaggar den naturlige böjelsen til taflande
om förtreffligheten, eller Atminstone lika godhet; detta har sina
riktiga skiäl'i Sedoläran, Er rotadt i mensklige naturen, och grundalt
i aes jamLikhet till ratt och piikt at söka och erhalla sin sanskyllige
lycksalighet hwarefter de längta i Gud all godhets och fullkomlighets
kiälla? Det handlar alltsa om samtliga religioners innersta
budskap; att sträva efter att n& fullkomli~het.
Den österlondska fabeln kännetecknas till stil och form qv
sin ornstgndighet. I handlingen ar flera episoder och fCrvecklinqar
invävda, som ej direkt är nödvFndiga för fabelns upplösning. Spraket
ar maleriskt och praqlas av en sällsam skanhet. Det var denna, som
sedermera fänpslade den franske fabelkonstnaren Jean de La Fontaine.

Dessa bibliska citat inleder företalet till den svenska Översättningen
av Pilpays sagor, Den Wise Indianens Pilpay Saqor, Eller Höqe och ned:
riqe Personers förhallande.

Farsta sidan av Fortsättning af den wise
Indianen Piloays sedo-saaor, eller konunga-
cperje1 ifsn turkiska och ?ersiska. f Srsijen-
ekad af Peter Aubens.

I
1
Aesopos är det första och största namnet i den vasterlandska fabeltraditionen,
men hans existens bade som människa och författare, ar
lika omdiskuterad som Homeros, hans landsman. Aesopus anses ha levt
under 500-talet f.Kr. Sannolikt är, att han bodde pa Samos och var
slav. De urgamla grekiska fablerna har emellertid av folktraditionen
tillskrivits Aesopos. Hans fabler, skrivna p4 prosa, har -först under
nutiden hppfogats till en enda bok. Volym l., Fabulae Aesapicae soluta
oratione conscriptae har givits ut san facsimfi ur en uppiaga av &r 1940. Här
finns fablerna p& orginalspraket, grekiska, och manga pversattare har
utgatt fran denna. Den ar ej illustrerad till skillnad fran manga översättningar.
Den antika fabeln var helt och hallet orienterad mot den moraliska
lärdomen. I Aesopus fabler ar det ofta styrkanochmakten,som
rader. Han hanar inte sällan de svagas otympliga försök att skaffa sig.
rätt. Möjligen är det hans egen.sociala situation, som aterspeglar sig
i hans verk. Den starke är stark gentemot den svagare men svag gentemot
den starkare. Vad som ar utmärkande för hans konst är, att han har
lyckats fanga de allmkinmliiskliga dragen i människonaturen. Hans Mrdom
fokuseras i det universella.
Beträffande sprakets form och stil sa följer dessa de klassiska
mönstren. Fabeln ar kort, och den handlar om en enda episod. Den ar
okolorerad. Vad som speciellt utmarker den är, att den är torr, kylig
och lakonisk. Aesopus skrev ej endast djurfabler. Manniskor och
döda ting befolkar aven hans fabler. Människans alla passioner Aterspeglas
och belyses i hans verk; listen, hkimndlystnaden, avundsjukan,
svartsjukan, lasten, skrytsamheten och högfärden. I nästan alla hans
fabler lvser dock draq av klokhet och vishet fram. Nggra av de mest
lästa ~ebo~~sfablerna-är Räven och Druvarna och Varqen och Lammet.
I hans berättelser belyses aven mannisKans kärle'k till Livet, avem
om det kan tyckas grymt.och meningslöst i manga fall. S& görsi fabeln,
Den ,Gamle och Döden.
Manoa översättninaar p& de flesta västerländske sprak har under
tidernas lipp gjorts ,av Wesopus fabler. Den mest kände svenske över-
sättaren ar Erik Heden, vars översättningar har kommit ut i f lera upp-
I lagor. En mycket intressant Översättning är Doktor Martin Luthers,
I som sedan översatts till svenska &r 1856. Luther visar har, i enlig-
l
het med de Österländska fabeltolkarna, att fablerna är ett effektivt
medel för den moraliska lardomen,och för Luther var de ett komplement
I till Bibelns rättesnöre. I hans verk finns ett företal över fabelns
l
syfte. Sedan följer ett antal Aesopusfabler. I anslutning till varje
finns ett litet avsnitt med rubriken, Lärdom.
I Atskilliga franska Översättningar har gjorts p4 Aesopus fable'r,
l och de tidigare studerades naturligtvis noga av Frankrikes egen fabel-
mästare Jean de La Fontaine, vars fabler har hämtat stoff bade ur
Pilpays Sagor och ur Aesopus fabler. Trots detta lyckades La Fontaine
med att skapa en egen orginell fabelkonst.
RÄVEN OCH LEOPAR13EN
n räv och en leopard tvistade orii vein soiii var finast.
E Leoparden visade på siri I)rokiga, gläric:iri ocli
fralnhöll hur fin den var; tliir f:iiins irke eii flack, soiii icke
var vacker. Icke vågatle v51 riiveii siig-a tlelsarrima o111 sin
kropp ? .Nej, visst icke,, iiiecl~av r~ivt.11, Bilirii jag liar tiagc it
soni ar finare an allt vad (Iii liar: initt förstand.,
Rattre att vara ijverliigsen till sialen iiii till krol)peti.
~esopusfabel översatt av Erik ~edén

L :. 2 ,
l.
U ' A ', ,:
i: i
-'i .
, . Serent. S: 8.
@n .btorf unber I)imntelq met fin tib: ;n
Surturb~fma~ Srana o@ Walan mbria fin
tib, n9r be igen fomnia flola; nten iititt folf tvi0
ide meta @errang tátt. -
306 1s: ?, 8.
%raga bob 9ju ren. be Rola [lirar bio, o@
gobIatne unber Oimtnelen be polo frijat bio: eUer
tala meb sorbene, o@ bon flau [drat bia; o@ %is
fEarne i ijafroet flola f6tfunttat big.
l
F
8:r inrtin Entbrrs Siretal fil1 &npi hblrr. ,
benna fab,t?famiing I)at ijo0 be IätbaaAe pli iorben,
, fitbele0 btonb bebningatne, iuacit en iitt,vfet ber6mF
bof; o@ fanningen att fhga, ivot jag Rn f bag ej
m8nga b6cfet, font, i anfeenbe tia npttan i bet bors
gerliga Ijfioot, Bfiuertrdf[ci benite, b4 man nemtigen
anfer fdtfi6nb odj wi0t)et af b6gre roárbe lin ftryt
o@ urb~ytkl. .%y i benna bot finnaa, unber enfalr
bi0a otb o@ fagor, be grunbtigaffe (htbontar o@
watn[itgcr, forn ivifa, huru mon b6r pida ftg i fitt
0110, ort) [Jutu dfroet[let o@ ut~ber[Stare bara fBrQ8aa
ftg ertiot ijmotanbta, fdr att futina f0tfigtigt 04
fribfanit lefma iblanb &rnattiga mennipor f bettnn
,
oitba 04 bebriiglign werIb.
men att utan tiilegnat bfopu0 be0fn fabler &r,
efter min tanra, en bigt; t9 fóttnobligen bar albrig
' 1 n8gon ivatit tia ntcb nauinet @fopuO. 3ag tror,
att be8fa fabler bnfiva genoin flere f0rft8nbige ntbn6
ktfi&rb blifmit, tib efter annan, firfattabe, o@ flutlir
gen af n89on Ilrb utan iorbttingflbilbe; litaforn om
nkgott nu far tibeit roifle fanila aUa bo0 ofj brullis
go orbfpr8f o@ '[agor, 04 beraf gdra eii orbentIig
bo£. Sv be pino fabler, foin i bcnna \bo£ finnad,
larer of bela ioerlben, tiiybet niinbre en enba men*
Ovanst3ende bibelcitat inleder fcretalet till Martin Luthers översättning .
av Aesopus fabler.

Phaedrus, som levde under första Arhundradet e.Kr. hor till den
latinsk-grekiska fabelkulturen. Han föddes i Pierien, Macedonien,
och var slav under Kejsac Augustus. Ar 14 e.Kr,blev han f=$, Hans fab-
ler puolicerades under Thberius, Caligulos och möjligen under
Claudius regeringar, Under Tiberius led han förföljelse för sitt
författarskap. Huvuddelen av hans verk finns i fem böcker med tilP-
sammans ett hundratal fabler. Härtill. kommer ett tillägg pa 30 fab-
ler, som finns med i en samling Phaedrusfabler, utgivme Ar 1470 av
den italienske biskopen Perotti. Appendixet Perottina upptäcktes
först 1727 och var alltsa okänt för Jean de La Fontaine. Ytterliga-
re ett trettiotal fabler har kunnat atervinnas.
Phaedrus kallar själv sina fabler we so piska^, och huvudparten
av dem är ocksa hämtade ur den esopiska samlingen, Inte s4 fd ar emel-
lertid tilldiktade. PbBedrus för, liksom Aesopus, de förtrycktas ta-
lan. - . Bada - hade varit slav. En fabel, som handlar om makt och för-
tryck, är Lammet och Vargen, som ~báedrus later sluta sdlunda:
"För deras skull har denna fabel skrivits, som
p& falska grunder över vald mot fredligt folk!
Phaedrus kännetecknas av, att han berättar kort och koncist.
Han har pregnans i uttryckssattet, Fabeln avslutas med epigrammisk
tillspetsning. Phaedrus skrev p8 latinsk vers, Versmattet är det
jambiska sexfotade, som stdr det talade spraket nära. Han behandlar
versmattet med stor skicklighet, även i cesurerna, Spraket ar pittoreskt
och ganska klassiskt med inslag av vardagssprak. Phaedrus
sprAk ar en viktig kalla för var kunskap om det talade latinet.
Latinsk fabeldiktning efter Phaedrus star inte pd lika hög
niva. Omkring ar 400 e.Kr. utgav Avianus en samling om 42 fablar, som
finns kvar. De bygger ej p3 Phaedrus verk utan pa Babrios grekiska
samling.
Phaedrus fabler har ocksa översatts till flera västerländska
sprak. Var ecjen Phaedrus-översättare är Gerhard Bendz. Han presenterar
sina fabler med latinsk och svensk parallelltext. Hans bok
följer den gamla klassiska Phaedrussamlingen. Nan finner aven här
fablerna i fem böcker.
LIBER PRIMUS
FORSTA BOKEN
PROLOGUS Prolog
Aesopus auctor quam materiam repperit, Det stoff, som har Esopus till sin upphovsman,
hanc ego polivi versibus senariis.
har jag gett formen av sexfotad jambisk vers.
Duplex libelli dos est: quod risum movet
Tvåfaldigt syfte har mitt verk: att roa främst,
et quod prudenti vitam consilio monet.
rnen också att ge kloka råd i levnadskonst.
Calumniari siquis autem voluerit, Om åter någon skulle taga illa upp, .
quod arbores loqhantur, non tantum ferae, att ej blott djur har talar, utan även trad, -
fictis iocari nos meminerit fabulis.
så m5 han tanka på att allt är lekfull dikt.
I
Lupus et agnus
1
Vargen och lammet
Ad rivum eundem lupus et agnus venerant
siti compulsi. Superior stabat lupus
longeque inferior agnus. Tunc fauce improba
latro incitatus iurgii causam intulit.
~Cur,, inquit, wturbulentam fecisti mihi
aquam bibenti?, Laniger contra timens:
zrQui possum, quaeso, facere, quod quereris, lupe?
A te decurrit ad meos^haustus liquor.,
Repulsus ille veritatis viribus:
.Ante hos sex menses male,, ait, adiiisti milii.»
Respondit agnus: »Equidem natus non eram.,
- pater, hercules, tuusw, inquit, wmale dixit mihi.w
Atque ita correptum lacerat iniusta nece.
Haec propter illos scripta est homines fabula,
qui fictis causis innocentes opprimunt.
Vargen och lammet kom en gfing till samma bick
för att släcka törsten. Vargen stod ett stycke upp
och lammet längre ned. Den glupske rövaren
fann genast fräckt en förevändning för ett gräl:
*Varför står du och grumlar vattnet har för mig,
när jag skall dricka?, Lammet svarade försynt:
wHur kan jag göra det du lagger mig till last,
nar vattnet rinner hit från platsen dir du star?,
Då sade vargen, vederlagd av sanningen:
.Men för ett halvår sen förtalade du mig!,
*Då var jag ännu inte född!, blev lammets svar.
- »Vid Herkules, då var det far din som var frack!>
Så rev han lammet, och dar göts oskyldigt blod.
För deras skull har denna fabel skrivits, som
på falska grunder övar våld mot fredligt folk..
Aes. 160 (Hedén s. 177). Babr. 89. Rom. 3. Laf. 1, 10
(Harrie s. 26 f.). Gyll. 1, 9.
.Phaedrus,och även Gerhard Rendz, later en prolog inleda fabeln.

JTyaze tfde5s stiirste fabelförfa+tcre a fran-eiz Jem
de Iia Fontaice, som levde mellan åren 1621-1695, Han tillbringade
- sin basndom i Champagne, diix fadern var jägmästare. Efter humnistis-
Isa étuiiier i Paris drog La Fontaine in i de litteräza salongerna, d&
han gjorde stor lycka, szeciellt hos Mme Ce La Sabliere. I denna miljo
möter andra berömda 1600-taisf örfattme, s8.son Jem- Racine, Elolibe
(psd. för Jean Baptiste ~oquelin) ock La. Bochefoucauld. Sb egen fa-
;il j 1iimn.de La Fontaine vind f ör våg. Detta 'var icke ovanligt blanä
konstmer i~der 1500- och 170Q-talan. Så gjorde även Jean Jacques
Rousseau, trots att 'rian skrev Emile. Ett missriktat socialt-m-dversellt
tanka3Lde gjorde omtanken om den egnz familjen överflödig,
La Fon%aines Fabler finns samlade i l2 böcker och dessa i tre
samlirgacr; Le Premier Recueil (1668) hehåller böckerna I-VI, Le Second
Recixeil (1678-1679) böckerna, VII-XI. Bok X11 korn ut år 1694.
Författaren har häntat stoff IX flera källor, Han har huvudsakligen
inspirerats av de p% prosa skrivna fablerna av greken Aesopus
och av romaren Phaedrus, Detta märks särskilt i Le Premier Recueil, I
Le Second Recueil mker m, att han gatt tillbak till de gamla
iniiiska sagorna av Pilpay, Lyriken flödar rikare i denna samling. Men
La Fontaine hämtar också material hos mindre kända fabulister såsom
antikens Babrius och Aphtonius samt hos 1400-talshuma;nisten, Abstemius.
Mycket har han också fått fr& 1500-talsberattarna RabePais och Bonaventure
des Périers, Han samlar gärna stoff ur sin tids aktuella anekdoter,
såsom i Les Souris et le Chat-Huant. Om man finner endast ett
tjugotal fabler av helt hans egen uppfinning, s& beror det på, att för
La Fontaine, som för alla klassiker, ligger uppfinnbgen ej i materialet
utan i sättet att presentera det. Det handlar om att prestera en orglinalitet
i imitationeno Det imiterade verket får utst% twen transformationer
för att utmynna i denna orginalitet, som i sig själv är omöjlig
at% imitera. La Fontaine berikar Aesopus torra och lakoniska stil
och bryter av Pilpays långa utvecklingar. Han tyglar onödiga detaljer
och ger upplösningen en ny kraft. Han transformerar ibland omständigheterna
och:modifierar jämvikten för att ge större skärpa i morallektionen.
Författaren mästare i att skapa en komedi, där dialogen
framhäver karaktäzernas samm natur. '%on imitation dest point un
esclavageN. imitationen är f ör La Fontaine e j ett s jalvänddl, men
antikens berättare har själva så, val imiterat den mänskliga naturen,
att man m%ste ta dem som modell, Sedan har det Litterära geniet sin
fulla rätt att berika sin modell, att välja för att skapa av sin egen
orginalitet. Imitationen $h för La E'ontaine ett medel att realisera
skönheten och slutligen, att behaga. 'Won principal but est toujours
de plairetl. Men lättheten i hans framställning, elegansen och naturligheten
får ej misstonkas. Han viker ej från sin uppgift att presentera
sanningen om människonaturen. Han äx en skarp observatör, som ibland
måste vara grym. Hans fabler är en frukt av ett noggrant och tålamodsprövande
arbete.
La Fontaine säger: tlDiversité, ckst ma deviselv. Han skapade sin
egen stil, Han l%ste sig ej fast i de aritika litterära normerna. Ej
heller underkastade han sig i Boileaus nyklassicism. Det som känneteoknar
La Fontaines fabler äz den mångfald, den diversitet på olika nivåer,
som han förde in i dikten, Främmande för antika mönster är ocksa
hans känsla för lyriken, Hans fabler fick alltmer rang av IfL'essai
moral et du poéme 1pique1'* Ned sin expressionistiska kraf t i detal jerna
vill La Fontaine skap en atmosfiir, d* den mänskliga naturen, liksom
hos de gamla klassikerna, fokuseras i en universell belysning*
Av Aesopusfabeln Den Gamle och Döden, torr och fattig p% färger, har
La Fontaine i La Mort et le Bccheron skapat en målerisk, rörande och
andock en realistisk berättelse, som framhäver en av den mänskliga
naturens sanningar. Vedsdar en, d en olyckliga och f at tiga 1600-talsbonden,
symboliserar den olyckliga männislcan genom alla tider. Författaren
avslöjar sig som en djup psykolog, som ömsint betraktar den
mänskliga misären. Fabelns slutsats fås i en enda mening:
lr~lut$t
souff ri-r que nomir,
T;: .:t; la dcrise des hoi-.mesllo

"Contons, mais c-ontons bien: ckst le point principal, ~ b s t
toutbl. La Fontaine berikar fabeln med en lyrisk skönhet, som skenbart
lämnar den moraliska lärdomen i andra ?and. Detta visar han i fabler
som Le chene et le Roseau, fAigle et Lfscarbot och Le Lion et le
Moucheron och aven i andra berättelser i Le Premier Recueil. Det verkar,skenbart,
som om författaren snarare sysselsätter sig med att
"conter pour contern an att ge en lektion i moral.
Trots all mangfald och diver$itettfinns i La Fontaines fabler
respeKten för den antika traditioneila fabeln, som understryker dess
utilistiska kayktär. Han definierar sin Le Premier Receuil sA,lunda:
"Une ample comedie a cent actes divers, Et dont La scene est PUniversM
Ha n c a g e r oc k s a : n Je me sers d&- pour instruire les hornmesab;
I Le Second Receuil orienterar sig författaren alltmer mot
den orientaliska fabeln, som gärna förlorar sig i onödiga omstandigheter,
vilka ej ar nödvändiga för att lösgöra morallardomen. Temata
för- fablerna blir ocksa mer komplexa vilket följande titlar avslöjar;
'j
Les Animaux malade de la peste och Llnqratitude et l!Injustice des
hommes envers la Fortune.
Fabeln liknar mer och mer en komedi, dar scenerna multipliceras,och
där han använder mangfaldens rep1iker.i dialogen. Han förbaven
in flera episoder i samma berättelse sasom i c~omme qui court apres
la Fartune och Le Marchand le Gentilhomme, le Pstre et le Fils de Roi.
La Fontaine dubblerar- ämnet. När han avslutat en fabel p&
temat "La Fille" sa säger han:"Ecoutez, humains, un autre conte1I.
Valet av tema utökas ocksa. Moralisten intresserar sig mer
och mer fnr den enskilda människan. Hans fabler blir mer personliga.
Den moraliska slutsatsen utbreder sig mot sociala och politiska fragor
.sasom i Les Anirnaux malades de la Peste. Fabulistens konstart nar här
sin perfektion. Det handlar om människan i samhället. Och anda, diktens
djur stannar kvar i vart minne, da karaktärerna är sa väl valda för
rollen och spraket, som fabulisten lanar dem, Författaren malar här
det royalistiska enväldet, där lejonet ar konung och räven, vargen,
tigern, björnen och asnan representerar olika mänskliga karaktärer.
Det handlar om socialt förtryck. "tes jugements de cour vous rendront
-- blanc ou noiru. Si3 upplöser författaren sin fabel.
tn utbredning av temata marks ytterligare, da La Fontaine
tar in ämnen som elegier, diskussioner som i Le Paysan du Danube
och framför allt filosofiska temata.Han vill inmundiga sin egen vishet
i sina verk. Fabulisten är angelägen att se sina fabler passera
Aesopus till en filosofi, som närmar sig Horatius epik.urism. Sa ar
fallet i La Mort et le Pourant. Den handlar om den oundvikliga döden,
lika oamrnal som världen, som varje sekel upprepar pa sitt sätt. Här
finner man minnen av Horatius, ekon av Nontaigae och Malherbe. La
Fontaine lyckas med konststycket att mala det universella, det gemensamma
for alla människor, samtidigt som han lyckas träffa oss personliqen.
fabu,listen för nu aven in vetenskapliga element i sina fabler
sasom i ~Eme des setes. Här qör författaren ironisk process mot
den cartdsianska upofattningen am djuren sasom varande maskiner. La
Fcnt.aine, denne poet. sa vän med djuren, vägrar att acceptera denna
upofattnina och föreslar en mer poetisk lösning p& fragan.
ta Fontaines sprakliga form, stil och konstnärliga uttryckssatt
höjer honom till samma niva som Fran~rikes stnrsta författare.
Hans stil framkallar alla skiftningar av den kookreta verkligheten
och Cversatter alla tankens och känslans nyanser. Han har en förmaga
att mala snabbt och levande, Sprakmannen La Fontaine plockar ord fran
alla ursprunq. Han hämtar fran 1500-talets berättare, fran provinsdialekter
och fran varda-sspraket till och med det vulgära. Han glömmer
for den skull vältalarens högstämda sprak samtidigt som han excellererar
i "La lanuue ~rgcieuse? La Fontaines sprak blir aldrig uppstyltat eller
höntravande. Dôr finns heller inoen renhetsiver att finna. Det huvudsakliga
för honom är, att ordet eller vändningen ar llsavoureuxn och

"evocateurs? Hans fallenhet att finna det ratta valet av uttrycket
förefaller oss oersättlig. Berättelsen ar kort, men genom den expressiva
kraften i stilen lyckas han ska~a en impression av rikedom.
Kraften i uttrycket gör, att hans fabels snava ornfang inte har nagat
gemensamt med de antika modellernas torrhet.
Fabulisten La Fontaine frambär sitt budskap,genom alla sorts
skiftningar i tonen, i berattandet, tragiken, komiken, epiken, lyriken,
satiren och burlesken. Han passerar fran en ton till en annan med en
mjukhet som charmar oss.
L2 Fontaines fabler ar skrivna pil vers, varierad vers. Han utnyttjar
versens alla resurser med en säregen mjukhet. Aven i versens
form finner man denna diversitet, som ar La Fontaine qiven. Snabba
växlingar i metriken, överklivnincar, vaxlinqar i rytm o-h rim skapar
eff~kter, som gör versifierincen i sig själv till en malning. Dessa
retoder ver helt förbjudna i Malherbes stränga spraknormer. La Fontaine
~dgade trotsa honom.
Framställningstekniken ar aet klassiska dramats. Pan skulle
kunna säga, att La Fontaine ej berättar. Han iscensätter, Han följer
det klassiska dramats vedertagna schema, som inbegriper framställningen
en serie "aktert1 eller episoder samt upplösningen. Framställningen är
i all.rnanhet kort. Med naora maleriska ord framkallar poeten dekoren,
som reduceras till nagra för handlingen nödvändiga element samt presenterar
personerna. Deras karaktärer tecknas snabbt och nagon ges
naqra fysiska drag, som hjälper oss att lättare föreställa oss dem.
Redan i framställningen är problemet presenterat. V i första omständigheterna
och fanaar in atmosfären, som hjalper oss att första handlingen,
som är snabb och levande.
Berättaren ger liv at sina personer. Han snarare suggerar fram
an m8lar deras gester, attityder och deras "jeux de physionomiew. Genom
deras agerande anar vi de tankar och känslor, som uppfyller dem.
Gesten sammansmälter med repliken och skapar en ttillusion théatralefl.
Dialogen ar livlig,bandlingen alltid snabb och knapp. Medelst endast
ett par repliker ger han oss det väsentliga av en hel scen. Om man
bortser fran fantasin i hans fabler och medger, att La Fontaines djur
har mänskliga karaktärsdrag, finner man lika mycket psykologisk sanning
i fablerna som i denklassiska teatern. Hans personer, människa eller
djur,ar inte allegorier av last och dygd. De ar sanna karaktärer. I
ett dominerande karaktärsdrag väver han in individualistens nyanserade
kanslor och gör sina personer levande och sanna. Deras psykologiska
natur avslöjas i deras handlande, i deras sprak och ofta genom dern.com
de tilltalar. Var och en av personerna har i framställningen tilldelats
ett bestämt agerande och bestämda repliker. La Fontaine bemistkr till
fullhet konsten att halla samman denna psykologiska enhet ända till
slutet.
Den inre logi~en, som finns i det'klassiska dramat, aterfinns
i La Fontaines fabler och leder fram till upplösningen. Man skulle
kunna saga, att artisten later karaktärerna leva var och en sitt eget
liv och endast intervenerar för att reglera ordningen och peripetins
steorinq enligt det klassiska dramats förebild, Det ar karaktärernas
lek; som dikterar besluten, skjuter pa akterna och bestsmrner episoderna
som leder till uppltisningen.
Upplösninsen ar alltid kort, snabb och vtidjar till läsarens
fantasi, ty det ar ofta oväntade omständiaheter, som upplöser fablernas
intrig. Trots denna strävan till en överraskninqseffekt, ar upplösningen
ocksa i sic själv trovärdig och kommer logiskt ur karakt2rernas
lek. Det ar upplösninsen, som inbjuder oss att lösgöra kontentan
av fabelns lektion genom att personerna far utst3 konsekvenserna av
sina fel och brister. Det ar ofta hjalten sjalv, som delger läsaren
morallardomen. Ofta Sr rnnralen komplex. Ibland handlar det om dubbelmoral,
ibland är den tredimensionerad. flan kan dra parelleller mellan
La Fontaine, Recine och Pioliere. SAsom i all klar.iisk litteratur hadlar
La Fontaines fshler ow människan, hennes kanslqr och hennes passioner.

- 12 -
L,a Fantaines version most et le €lacheron p4 samma Aesopustema.
f
Un pauvre 86cheron, torit couvert de iamee,
S$us le faix du faqot aussi hien que des ans
Gemissant et courbe, mnrchalt a pas pesants,
E t tachait de qariner sa chaumine enfumge.
Enfin, den pouvant plus dkfforttet de doulaut,
I1 met bas son faqot, il songe a son malhsur.
Quel plaisir a-t-il eu depuis qdil est au monde?
En est-il un plus pauvre en In machine ronde?
Point de pain quelquefais, et jamais de repos:
Sa femme, ses enfantff, les sojdatt, les impôts,
Le créancier et la corvee
kui font dun malheureux la peinture achevée,
11 appelle la Kort, Elle vient sans tarder,
tui demende &e qu'il faut faire.
"Gest, dit-il, afin de m/aider ,
A reeharger ca bois; tu ne tarderas guereew
* I
Le trepas vient tout guérir3
Rais na bougeons dbd nous sommes:
~lutGt aouffrir que maurir,
C'est la devise des Rommes.
Anmarkninqar till La Fontaines fabel La flort et la ~Gcheron.
SprAk och stil:
Vers 1-12:
Vers 13-16:
Vers 17:
Vers 18-20:
VedsarnParens sociala misar malas i steg-
rande tempo.
Vedsamlaren ropar p& Daden för att fa hjälp med
att lasta p3 sin tunga vedknippa.
Dtiden väljer att avlast9 honom alla bördor
genom att lata honom dö.
naorafiärdomen, universellt fokus erad, vill
framhäva, att varje människa ar fast vid li-
vet, aven om hon är olycklig.
Metriken och rimmet växlar. Har finns tre
olika typer av rim. Pverklivningarna ar mariga,
Allitteration förekommer sasom vid -. le faix - du
fagat.
Ord hamtas ur skiftande ursorung s&som det
qrkaicka .------ la chat~rnine fcr - la cabane, det familjara
uttrycket la rnachine ronde far jorden
och utmande ordsasomla trGz fEr Döden.
Metaforer förekommer sasom la machine ronde
f55r jorden,
l
Symboler används ocksa. -9 Lan Asnan, symbolisera
det mansklioa lidandet. Les soldats, les imp8ts
och le creancier symboliserar myndigheternas
ohlagor, som DA 1600-talet drabbade speciellt
den 'qtti~e medborqaren.
Av en torr och okolorerad Aesopusfabel skapar La Fontaine en malerisk,
realistisk och rarande berattelse och utnyttjar sin skarpa observationsf9rrnAqa
fcr att analysera sanninoen i manniskonaturen. Denne vedsamlare
är den oiycklina och fetti~a tvsnniskan aenom alla tider och särskilt
aen fatt,ioa 1600-t,alsbonaen, som La Fnntaine själv hade tillfälle att
iaktta, La Fnntaine ck~par sin saralmalnino med djuo psykologisk blick,
n+f_-~n-;-,%jcb+ r>r+;.o+nci

I t
"Va-ten, chetif i,nserte, excrérnent de 1.a terre!"
ckst en ces mot-s que le Lion
Par]& t un joyr au floucheron.
L'autre lui declara la guerre.
"Penses-tu, lui dit-il, q ~ ton ~ e titre de roi
Te fasse peur ni me souci.e?
Un b& est plus puicsant que toi:
Je le mene a ma fantaisie."
A peine il achsvait ces mots
Que liii-meme il sonna la ,charge,
Fut le trornpette et le heros.
Dans ].'abord il se met au larqe.
Puis orend soln tem~s, fond sur le cou
Du liop, quil rend presque f?u.
Le quadrupede &cume, et son =il etincelle;
11. runit; nn se cache, on tremble a l'environ:
Et cette alarrne universelle
Est l'ouvrace dhn mourheron,
Un avorton de mouche en cent lieux le harcelle,
~antôt. pique lf6rhine, et tantat, le museau,
~ a n t ô t ent.re au fond dv naseau.
I
1.a raqe al.ors se trouve a son faSte montee
~'invisib?~ enrlenii triomnhe. etrit de vnir
~u'il nbst qriffe ni dent en la bete irritée
Q L J ~ de la mettre en sano; ne fasse con devoir.
\
mal9eureux Lion se dschire lui-rnerne,
Fait resonner sa queiie 2 ento tour de ses flancs*
9at i , qui nkn peut mats; et sa fi.ireiir extreme
Le fatigue, 1kbat:le voila siir les dent.s.
tinsecte du cambat se retire avec uloire:
Comme il sonna la charge, il sqnne la victoire,
Va partout Irannoncer, et ryncontre en chemin
l!embuscade dhne zrai7nee;
I1 y rencontre aussi sa fin.
n I
Quelle cnose sar 1; nqus peut etre e~ceignee?
~ b voi.s n beux, dont ïune pst qubntre nos ennemis
Les plus a crzindre sant couvent les plus petits;
feutre, qi;kux ?rands ~krils ta! a gu se soustrajre
Q u ~ perit nour la moindre affaire.
$?tiren och knn+ras+eo Yr La rzntainq+? c?voritrne+~d~r ?Asom i
-- L.PJ~E~P~. och -------. dpn li -.-m- 112 Pyooan.
La rnnX~in~ har h;ir,snrr4
Aeqon~~sfrhe l.
SS nfta,sitenkt nytt ]iv j en mqr1r121

Frik ~ e d k s översättning till svenska av ovanst8anda
Aesopusfabel, som han kallar Vyggan och bejonet*
MYGGAN OCH LEJONET
J ag är icke det minsta rädd för dig,, sade eii iiiygga till
ett lejon; >du kan icke alls mata dig med mig. Eller tror
du kanske det? Vad är det då du förmår? Du kan klösa med
klorna och bita med tänderna. Men det kan en karing också,
som träter med sin man. Jag ar faktiskt mycket starkare'an
du. Vill du kanske att vi skola pröva en dust?, Sagt och
gjort. Uppstämmande ett gny som vore hon en trumpet, flög
myggan rakt på lejonet och satte sig och bet det framme vid
nosen där lejonets hud icke ar hårbeväxt. Lejonet slog och rev
eiter Iicriiic ~iictl i;lsscii iiieii I!.(:l;,itlcs ?)loi~ kliisa söricfer sig
sjiilv. 'l'ill sist Ictlhiiatic (Ict tliii.l)ii t~i.11 Kav ii1)1) stritleii. Myg.
g;~ii Ii;itlt. alltbii .scAg.r;it i;\rcr Icjt~iic~. toii iii big ;IV stoltlic1
t rriiii~)et;i~lc Iioii iiiiliil viirre iiii fiiriit ot*Ii flijg Lort, iiiitler avsjulig:iiitlc
;LY cii scgcrsiirig. Meri riiitt iititlcr sdngcii faslnatle
Iioii i c1 t q)iiitl

Det ar i denna komedi, som vi deltager tilhsammans med författaren,
som lever familjart bland sina karaktärer, Han forebrar dem, han upp-
skattar dem, uppmuntrar dem. ler At deras fuffens, associerar sig med
deras fruktan och rädsla och blandar upp deras äventyr med sina egna.
Den indiska, den grekiska, den grekisk-latinska fabeln lika-
väl som den franska ar alla genialiska. De utstralar alla charme och
orginalitet och har lasts och älskats genom arhundraden. Det finns
stora skillnader i sprakform, teknisk framställning, stil och fram-
toninq, men alla syftar mot samma mal, att belysa och soka sanningen
i manniskonaturen qenom att oranska denna med psykologisk blick och
universellt tankande.

TYPEXEBPEL
TRANSFORMERINGAR OCH OVERSATTNINGAR

Stilexempe1 ur -. Pilo%, -- Den wise indianens Pilpay sagor,...

Den svenska översättningen av Räven utan svans fran Doktor Martin Luthers
Översättning av Aesopus fabler samt Erik ~edéns Översättning av samma fabel.
4% OläfWcn, forn niflak (i* fwan8. ./
@n rhf $abk en g8ng fafinat i en far, o@ mar !
glub .att Foiiimn tneb lifrnet berifrh, fafiiiit, $an
mBPe lemna fin frnan6 i ftibet. 9et'fitg bob oUtf8r
' fhiiafaint ut, att eii rlf f lille oii utan fmnn0, broarfóre
o# blotta tanfen becp8 gbrbe bonoiii Iebfen tvib lifroet, ,
ffynnerQet futn faban mar obotlig. %dr att Iifm&[ :
gard fin Pynf nagorlunba brbglig, thnfte Qan'att 1 I
genont IiP'fdruiB be ófrige rhfiuarne att áfmen lata ,
afQugoa fltia froatifar, od) för betta iinbatnat' fam~ i
uianFaUabe ijan bela rif~f6ljet, o@ i ett tal, fullt nf [&r#
bom, fijrcflóflbe hem, Ilioilfen befroirlig, onyttig o$
oanfihitbig fal bet more, att rhfroarne 'bira [roanfar.
@B fnatt bana ta1 mar tinhnba, fieg en gamnial vufl
i
thf iblaiib $an8 Abiirare frtim, o@ bab fbr aa ting 1
óIifmo unberrhttab, om ben miirba Iebaiiioten af bet 1
- loflifla rhfgiaet, fotn nu meb f8bant eftertrpa 'Babe' : I
talat emot froanfeh0 bhcanbe, babe gifiuit f8baitt rlib
t
tia bera6 bl$s, fot11 hgbe frnonfar, eUer ou1 bet tin
Ofroentycd Febbc blott i ben affigt, att bero0 fEam i
o@ ofyffa, joai befintin flo fivan0l6[e, niatte beriger i
nom beiiiantlad o@ ófwetpyldd?
e a r b o III.
Rbr nbgon riieniiiflc antingen af lintuten @ar, '
eUer Genotii ntlgon olgd6b6nbeIfe Bbrtiait fia n8got i
tnhrieligt fe[ oifi lyte, f6 ar bet för ijentte rBbIigap, j
att bjuba tiil ntt bringa ett byIift lyte i mobe, odj
góra Peral ett niiaitint bruF.
RÄVEN UTAN SVANS
n räv hade råkat fastna i en rävsax och endast lyckats
E rädda sig ur den genom att Simna svansen i sticket.
Detta gjorde honom mycket sorgsen. Han skamdes sa starkt
över sitt förstörda utseende, att han icke fann livet värt att
leva, om han skulle leva det svanslöst. Men så fann han på
råd. Om han bara kunde få alla andra rävar att kapa av sina
svansar, så skulle ju ingen fasta sig vid att han gick utan
svans. Därför samlade han de andra rävame omkring sig
och uppmanade dem i vältaliga ordalag att låta hugga av
sig svansarne. Därmed skulle de visst icke skada sin skönhet,
sade han. Tvärtom skulle det vara en ren fördel att mista
en lem, som strängt taget vore alldeles överflödig. De andra
rävaren åhörde hans tal under tystnad. Men till sist var det
en som upplat sin mun och svarade: ,Min gode vän, vill du
verkligen inbilla oss att du skulle uppmana oss så ivrigt till
det dar, om du icke själv skulle få en sadan fördel dirav.,
Samma svar kan givas till många vältaliga mänskliga
rådgivare.

Aesoous fabel Säven och karpen r bearbetning av Phaedrus samt
den svenska ö;er$at'tnin&n iir~erhard Bendz.
LIBER PRIhIUS
X111
Vulpes et Corvus
Qui se laudari gaudet vemis subdolis,
sera dat poenas turpes poenitentia.
:e Cum de fenestra corvus raptum caseum
comesse vellet, celsa residens arbore,
vulpes hunc vidit, deinde sic coepit loqui:
BO qui tuarum, come, pennarum est nitor!
Quantum decoris corpore et vultu geris!
Si vocern liaberes, nulla prior ales foret.»
At ille stultus, dum vult vocem ostendcre,
emisit ore caseum, quem celeritcr
dolosa vulpes avidis rapuit dentibus.
Tum demum ingemuit corvi deccptus stupor.
FORSTA BOICEN
Räven och korpen
Den, som belåtet lyss till smickrares beröm,
får ofta nesligt ångra sin godtrogenhet.
Nar korpen ur ett iönster rövat sig en ost
och ville äta upp den högst i trädets topp,
fick räven se Iionom och tog till orda så:
»Vad du är vacker, korp, med dina fjadrars glans!
Vad skönhet röjs ej i gestalt och anletsdrag!
Om röst du hade, vore du bland fåglar främst.,
Nar di den diren ville visa upp sin röst,
så tappade han osten. Riven var ej sen,
den listigc, att liugga den med girig tand
Då märkte korpen, att han latit lura sig.
Aes. 126 (Hedén s. 30). Babr. 77. Rom. 19. La£. 1, 2.
Lessing 2, 15. Gyll. 1, 3. Thurber s. 45 ff.

Aesopus fabel Räven och korpen i översättninq av
Erik Heden.
. . -. . -
KORPEN 0C:T-T RiiV I

Aesopus fabel Räven och druvorna i bearbetning av Phaedrus
samt den svenska översattningen av Gerhard Bendz.
Liber quartus
Vulpes et uva
Fame coacta vulpes alta vinea
uvam appetebat summis saliens viribus.
quam tangere ut non potuit, disdedens ait:
"Nondum matura est, nolo acerbam surnere.l1
Qui, facere quae non possunt, verbis elevant,
ascribere hoc debebunt exemplum sibi.
Fjärde boken
Räven och druvorna
En hunqrig räv sag nagra druvor hänga högt
och hoppade av alla krafter för att na.
När det var filfänot, avstod han med dessa ord:
"De ar ej mogna an och smakar säkert surt."
De, som med ord förrinqar vad de ej förmar,
ma taga at sig denna fabels innehall.
i'
Aes. 15 a (~eden a. 27) Babr. 19. 90m. 71.
Laf. 3, 11. Lessing 2, 21. Gyll. 2, 21..
a aven och rannbaren).

Aesopus fabel Räven och druvorna i Översättning av
Erik ~edén.
RÄVEN OCH DRUVORNA
n hungrig räv fick se några druvor hangande på en vin-
E stock, vilken slingrade sig kring ett hög träd. Han ville
gärna komma åt dem och försökte flera &ger men förgäves.
Då vande Ilan dem föraktfiillt ryggen och sade till sig
själv: >De äro alldeles säkert sura ännu.>
Det är icke utan att åtskilliga människor göra på samma
satt i liknande fall.

.Aesopus fabel Varqen och Lanimet i bearbetnino av Phaearus samt den
svenska översättningen av ~erhard Bendz jämte Erik heáéns svenska
övers3ttning av samma f3bel och som avslutning Ivar Harries aversättninq
av La fontaines version av denna kanda Aesopusfabel
Phaedrus bearbetning av Varqen och Lammet och den svenska översatt-
nincen av Gerhard Bendz
LIBER PRIUCS
Aesopus auctor quam materiam repperit,
hanc ego polivi versibus senariis.
Duplex libelli dos es:: quoci ricum mottt
et quod pruden!i vitarri consilio mone:.
Calumniari siuuis auren: roiiirrii,
quod arbores loquantur., non rrnruir, ierar,
fictis iocari nos meminerit fabulis.
Lupus e: ugrld,
Ad rivum eunciem lupus e; agrius i-enerarit
siii compulsi. Superior staba: lupus
longeqiie inferior agnus. Tunc ~;~UCC iniprobr
latro incitatus iurgii causam iniiiii:.
»Curw, inquii, .turbulentam fecisti niihi
aquam bibenti?, Laniger contra tim~ns:
wQui possum, quaeso, facere, quod guereris, lupe?
A te decurrit ad meos'haustus lic;uor.>
Repulsus ille veritatis viribus: V'
»Ante hos sex menses malex: ait, >dixisti mihi.w
Respondit agnus: wEquidtii~ natus non eram.»
- >Parer, hercules, tuus~, inquit, >%ale dixi~ mihi.>
.4rque ita correptum lacerat iniusta nece.
Haec propter illos sciipt* est homines fabuia,
qui fictis causis innocenies opprimunt.
?
FORSTA BOKES
Prolog
Det stoff, som har Esopus till sin upphovsman,
har jag gett formen av sexfotad jambisk vers.
Tvifaldugt s!.fte har mitt verk: att roa frÄms:,
inen ocksa att ge kloka r3d i levnadskorist.
Om iter nigon skulle taga illa upp.
at: ej blott djur har ta!ar: u;an aten trad,
si ma han tánka p2 att allt ar lekfull dikt.
Yargen och lammet kom en girig till samma b5ck
för att slacks törsten. Vargen stod ett stycke upp
och larnmct längre ned. Den glupske rövaren
fann genasr frickt en före\.ananing för ett gral:
>>Varför stsr du och grumlar vattnet har för mig,
nar jag sh11 dricka?» Lammet svarade försynt
.Hur kan ja? göra det du lägger mig till last,
nïr vattnet rinner hit från ulatsen dar du stir?w
Di sade vargen. vederlagd av sanningen:
.Men fur ett halvår sen förtalade du mig!,
.Da var jag ännu inte född!* blev lammets svar.
- *.\'id Herkules, di var det far din som var frack!>,
Si rev iian lamniet, och dar göts oskyldigt blod.
För deras skull har denna fabel skrivits, som
p: falska grunder övar v3d mo: fredligt folk.
-4es. 160 (Hedin s. 177). Babr. 89. Rom. 3. Laf. 1, 10
(Harrie s. 26 f.). Gyll. 1, 9.

#
Erik Hedens svenska Översättning av fabeln Vargen och Lammet.
VARGEN OCH LAMMET
n varg hade fått tag i ett vilsekoniiiiet lanini, men åt icke
E genast upp det utan ville först söka bevisa att den var i
sin goda ratt, nar den slök det. Därför sade den till lammet:
,Du förolämpade mig i fjol., ,Ack, det ar icke inöjligt,, ropade
lanimet gråtande, ,ty i fjol var jag 5nii11 icke född.,
,Men du har tjuvbetat på mina marker>, sade då vargeii.
,Nej, visst icke,, svarade lammet, ,ty jag kan änriu icke äta
gräs., »Nå, men då har du druckit ur min källa,, utbrast vargen,
alltmer förargad. ,O nej, herre,, sade laiiimet, ,jag liar
varken ätit eller druckit annat an min iiioders iiijölk., Då
avbröt vargen ordskiftet och högg sina taiicler i lamiiiet. ,Di1
må prata emot så mycket d11 vill», sade hriii. »jag tiinker ha
tlig till middag i alla fall.,
Mot eii vålds\*erkare lönar ilet sig iiske att vadja till saii-
iiiiigrii.
ib

Jean de Ca Fontaine.
Un Aqneau se ddsaltérnit
Dans le courant dbne onde pure.
Un toup survient 3 jeun, qui cherchait aventure,
Et que la faim en ces lieux attirait.
"Qui te rend si hardi de troubler mon breuuage?"
pit cet animal plein de ,rage, :
"Tu seras chstié de ta tdmerite.
-Sire, repond l'Agneau, que Votre flejest6
Ne se mette pas en colese ;
mais plutst qu'elle considkre
Oue je me vas désaltérant
Dans- le courant,
Plus de vingt pas au-dessous &lle ;
Et que par consequent, en aucune faqon
Je ne puis troubler sa boisson.
- Tu la troubles, reprit cette bete cruelle ;
Et je sais que de moi tu médis l'an passé.
- Comment l'aurais-je fait, si j e nl&tais pas ng?
Reprit 1'~gneau : j e tette encor ma rnere.
S i ce n'est toi, c'est donc ton frsre.
- Je n'en ai point.- C'bst donc guelqudun des tiens ;
rar vous ne m'6parcnez guere,
Vous, vos berqers et vos chiens.
On me 1'a dit ; il faut rti~io je me ventle.''
L;-dessus, au fond des forgts
Le Loup l%!rnporte, et piiic *le manqe,
Sans autre forrne de proc;?.

Ivar Harries Oversättning av Aesopus fabel Vargen och Lammet
ifran La Fontaines version.
Vargen och lammet
Det skil den starkare begagnar är det rätta. I
Nu går vi att bevisa detta.
j
l
Det var en gång ett lamm som drack
i ro ur backens rena flöden.
Dit kom en svulten varg, fredlös, fördömd av nöden
att välja rhmord till sitt fack.
»Hur djirvs du drägla ned min klara vattenyta?»
hörs detta rovdjur ilsket ryta:
.Ditt straff blir strängt för så förgripligt överdåd!,
-»Sire», säger lammet, ,ma Ers nåd
ej genast vredgas utan skinka
mig nådigt öra och betänka
att eftersom jag dricker vid pass tjugo fjit
i strömmen nedanför Ers majestät,
så låter det sig knappast göra
för mig att drycken för Ers majestät förstöra:
det ar, om jag har ratt förstått
naturens lagar, icke möjligt.,
*Du dräglar!* svarar vargen rått:
»Försök ej neka! Det är löjligt.
Förresten spred du rykten ut om mig i fjor!,,
. - ,Men då var jag ju ej ens född!, genmäler lammet:
B Jag diar än i dag min mor . . .B
- *Nå, var det inte du, så var det väl din bror!»
- .Det har jag ingen . . .w - *Tyst! Jag kan det har
programmet.
Mig Iurar ingen: jag är väckt!
DC som förtalat mig hör till din kara slakt!
Jag vet tillfyllest vad som stundar
när era herdar hetsar på mig era hundar!»
Nog talat. Vargen förde bort
sitt rov i skogen för att ätas,
rsttmitigt, om nu rätt kan mätas.
Det brukar kallas att man gör processen kort.

lesopus fabel Den gamle Mannen och Döden i fransk Cversattning
jgmte Jean de La Fontaines version nchToileaus fransformation
áv samma fabel.rned avslcitninq av Erik ~edéns svenska översattning
Den franska cjversattninaen Le Vieillard et le Nort
-p.- --t
IIUn jour, un vieillard, avant cnupe du bnis et le por+~rt stir
son ;!cc: faisait itne lonsue rnilte. Fatigu& par la marche, il déposa
son fqrt-ieau et il appelait la rnort. La mort parut et lui demanda
pourquoi il láopelait. Le vieillard répondit: 'Pour que tu,soul~ves
mon fardeau." Cette fable montre que tout homme est attache 4 la
vie, meme s'il est rnalheure~x.~~
La Fontaines version La Wort et le ~ucheron
i
Un pauvre Elucheron, tout couvert de rarnee,
Slus le faix du fagot aussi hien que des ans
Gemissant et courbé, marchait pas pesants,
Et tachait de qagner sa chaumine enfumée.
Enf in, n'en pouvant plus dkffort, et

Roileaus transformation av [a mort et .le Bzcheron
Le dos chargé de bois et le corps tout en eau,
Un pauvre becheron, dans l'extreme vieillesse,
Parchait en haletant de peine et,de detrecse.
Enfih, las de souffrir, jetan: la son fardeau,
Plutot que de sten voir accable de nouveau,
I1 souhaite le Piort, et cent fois il l'appelle,
La Nort vint a la fin, "Que veux-tu? cria-t-elle.
- Qui? Moi! dit-il alors, prompt d se corriger,
Que tu máides 2 me charger."
( ~ o k e s diverses, 1670) -. ,.
Erik Hedens svenska Översättning av Aesopus Den gamle Mannen
och Döden
DEN GAMLE MANNEN OCH DODEN
n gammal man hade varit och huggit ved i skogen och
E bar hem ett stort vedfång på sina axlar. Bördan var
tung och vageii Iåiig. Till sist tyckte sig gubben alldeles digna
alr trötthet. Han kastade då ner bördan på vägen, klagade
högljutt över sitt olyckliga liv och önskade att Döden strax
måtte komnia. Mycket riktigt kom också genast.Döden och
frågade vad han ville honom. ,Jag ville bara,, svarade gubben
helt stillsaiiit, watt du skulle I~jalpa mig få upp den dar
vedbördan pi rjggen igen.,
Livet ar människan kärt, aveti nar det förefaller bittert.

EN JAMFORANDE STUDIE 1 FABELMASTARNAS MYCKET OLIKA FRAMSTALLNINGS-
TEKNIK BETRAFFANDE FORP!, METRIK OCH STIL.

--p p
---
pyar altio nilgot) ideer bit ,
tb jag glágnr mig ril.anbro ba.
m maflrn fatten brgartc fd mr.
, o& b& beil fttn fora Iig bit.
fmaraPe btn fera Battcn : Du

Fortsättning på Saga: Om den snåla och öfwermodiga, Katten

ep oresenteras som ett retoriskt rättesnöre, Fabeln har ocksa den
uraamla sagans omständighet. Episoderna avlöser varandra. Liknelserna,
metaforerna och symbolerna ar manqa. Redan i första meningen för
Pilpay in läsaren i handlingens omgivning genom att mala denna medelst
tv3 metaforer:
"En gammal Kiarinq, ofwermattan fattig, bodde uti ett kyffe,
mcrckare an Darars hiertan, och trangare an de Girigas hand."
I och med andra meninqen ar huvudpersonen, gummans katt, presenterad:
tviion hade en Kat, som aldrig sedt nagon liknelse til bröd..."
En analys över kattens karaktär följer. Därefter utspelar sig hand-
lingen i olika episoder,och katten far i fabelns upplösning morallar-
domen sig aresenterad av den gamla qumman.
168. Lheos ual & Q V ~
(Halm 273 Ch. 293)
Aincoc bpviov Ibiw~cv, r& bl ~ic ri kpbv ~ardcpuyr.
I~~OK~AOU~~VOU b& dr6 TO^ 16~0~ Adyov~oc, 8~1 OUciáca
aU~d & icp~k, d ~araAá$i], T$ @c$, LKE?VO Zcpq-
,,&AA' aipc~dncpóv poi 4cn 8eo0 Ouciav yev4cBai 4 fin&
c06 biacp0apijvai." s
6 Aóyoc bqAoi, 6ri oTc (ni~rirar rh dr~o0av~'iv, ~prirrwv
Icri b per& bófqc Bhvaroc
-. - -. - -
Fabeln Vargen och lammet (~eso~us egen version PQ grekiska)
Ch. Irpdv n '
168 I dipv~fov &biw~cv, 6 bt BBa &pvbv Nev. rlc ri i.]
Schn. r6 tepbv libri e'bL airro] Cae ahbv FBBa deeet in A ahou Ner.
a .afirbv 6 BBa CE 6 F ~ard&$oi F r\ mr. desant in.8 &K&O
Clqq] scr. T& LKEIVW Z. Cm F &K&VOC E

n varg hade fått tag i ett vils~koiiiiiiet lanini, iiieri åt icke
E genast upp det utan ville fiirst sijka bevisa att den var i
sin goda riitt, i~iir tlcii sliik det. I )iir fik sndc den till Innitriet :
,1111 förolämpade mig i fjol.» >Ack. tlrt iir icke iiiiijligt,.t,, ro-
pade laniniet gr3tnritle, »t!. i fjol \.:ii- j;ig iiiiiiti it.kt* fiitltl.,
>>hfcii d11 liar tj11vl)ctat 1): ~~iiiix iii;~i.k(-i->. s:i(Ie t12 vargrii.
>Nej, visst icke», svaratic 1;iiiiiiit.l. >it\. j:ic k;iii ;iiiiiii icke ii(:\
grlis.? ,Ni, nieii (15 Ii:ir (Iii tlt.iic.kii iii iiiiii kiill;~,, iii1)r;ist mrgen,
;illtriier förargntl. ,O iirj. Iici-rc». s;itlï l;iiiiiiict, >j;i~ Iiiir
varken ätit eller- tlrii II):
avbröt vargen ortlski ftrt ocli Iiiigg siii:i iiiiitli,r i I;iiiiiiict. 31 )ii
må prata eniot s5 iii!c.ket (Iii ~,illn. s:itlr li:~ii. »jag iliiiker 1i:i i
l
tlig till iiiiddag- i ;illa f:iII.»
l
hfot en ~~5l(lsvcrk:ire 1iiii:ir tlei sig ic.I

Phaedrus, som transformerade Aesopus fabler, inledde varje
fabel med en nrolog. Phaedrus skrev pA latinsk vers, senarer, en
av sex jamber bestaende vers, som var orimmad. Versernas antal i stro-
fen ar tolv. Helt klassisk ar versifieringen ej, da man har finner
överklivninoar, sasomi första och andra versen i fabeln Vargen och
lammet:
"Ad r.ivum eundem luous et aqnus venerant
siti compul si. superior stabat lupus.. . w
6versattnino "Varcen och lammet kom en gang till samma back
av Gerhard för att slacka törsten. Vargen stod ett stycke upp..."
Bendz.
Phaedrus berättar kort och koncist. Upplösningen i fabeln
sker med epigrammisk tillspetsning. Författaren malar sin fabel med
inslag av vardagssprak, det talade latinet, vulgärlatinet.
Jean de La Fontaine.
Un Aqneau se desaltérait
Dans le courant dbne onde pure.
Un Loup survient a jeun, qui cherchait aventure,
Et que la faim en ces lieux attirait.
'IQui te rend si hardi de troubler mon breuuage?"
Dit cet anim~l plein de raqe :
"Tu sera? chati6 de ta tdm&rite'.
-Sire, ropond YAgneau, que Votre flajest;
Ne se mette pas en colare,;
/Mais p l ~ ~ t ôqu'elle t considere
que je me vas désalterant
Dans le courant,
Plus de vinet pas au-dessous &Ile ;
Et que par ~ons6~uent, en aucune fnqon
Je ne ouis troubler sa boi~son.
- Tu la troubles, reprit cetts bete cryelle ;
E t je S R ~ C q~te de moi tu wédis 1"an pôsse.
- Cornm~nt l'aurais-je fait, si je n'étais oas n&?
Peprit 1'~gneau : Je tetts enrnr ma mere.
5i ze n'est toj, cO?st donc ton frere.
- .?P n'en pi oojnt.- C'PS~ donr quelqubn des tiens ;
?nr VO~JS np ~'enarcnez quere,
Vous, vos herrers et vns chiens.
?P r?? 1'3 di t ; i 1 +'gr~t ~IIIP -ju rn~> V P ~ ~ F - .
L;-dessus, eu fond des foretc
te Lciiin l'o~rrirt~. ~t p i ~ le i ~ ranr;~,
c-n- ? u t r ~ fnr~e d~ nrnrGs.
II

Ilet skäl den starkarc L>egagnai. ïr det ritts.
Nu g5r vi att bevisa detta.
Det var en gång ett lariiiii soin drack
i ro ur bzckens rena flöden.
Dit koni en svulten varg, frcdlös, förciöriid sv nöden
act välja rånmord till sitt fack.
»Hur djarvs du dragla ned niin I,Ditt straff blir strangt för s2 förgripligt överrlid!.
-»Siren, sager lammet, *må Ers nid
ej genast vredgas utan skinka
mig nadigt öra och betïnka
att eftersom jag dricker vid pass tjugo fjït
i strömmen nedanför Ers majestit,
sa liter det sig knappast göra
för mig att drycken för Ers niajestat förstura:
det ar, om jag har ratt förstatt
naturens lagar, icke niöjligt.,
*Du dräglar!* svarar vargen ritt:
.Försök ej neka! Det Sr löjligt.
Förresten spred du rykten ur oiii iiiig i ijur!~
- .Men d5 var jag ju ej cris fijdd!. l;ciiiniler 1.iiumet:
%Jag diar Sn i dag min nior . . .,p
- *Ni, var det inte du, sa var det \,il cliii lrrc)r!*
- .Det liar jag ingen . . .n - *Tyst! 1.1~ kriii det liar
progrimmet.
Mig lurar ingen: jag ar viickt!
De som förtalat inig hör till din 1i.ir.l slikt'
Jag vet tillfyllest vad soni stundar
nir era herdar hetsar pi mig era IiuiiJ~r!-
Nog talat. Vargen förde bort
sitt rov i skogcn för att iitas,
rittmatigt, om nu ratt kan niiitas.
Det brukar kallas att man gör processen kort.
Jean de L? Fontaine transforverede flesopus *zt*iler och
lyckades skapa en ~are-en orininalitet h?rur. Lô Fontaines fabler
ir skriv?a.pA varierad ver9, Petri4 crh rim vaxl~r. 'verklivnin~asna
%r rnartaa. Ord h%rntas ur skiftande i.~rsprun~.
Under arbetets jfcnq med Le Reruej! T till !e R P C U F ~ TT ~ ~ ----p -- -w- - - w
sker sr fsrändrinn, FRrfattaren fjlyn=r ~ i fy8r c drn +jrjens
',?r?S~:-!/q sqr?i:.%ph?p,d j,ir:~j. Cn; .. V ,-iryr.>--.a . , + T I , lyr! \lipner
ip+r5oc,prh dpt ip~ciqllt ~ e r ~ ~ dr?ret n ~ j hns . ~ er- ~ V ~ S S änni ni ska
framhsvc. qym:~o!er rch metsforer snv5~di y~ni;;are. Fan s~~firzr
drzg av fFrrr~antj4 t 1-3 Fnnt,ain~~ dikt.

Fabelförfôttarn~ har anvznt sin speciella form och sitt
s~eciella versmatt far att ge jqst den e.gna fabeln pregnans och
uttrycksfullhet. @versattarna har med varlig hand fört dessa i'itterara
skatter in i sina egna kulturer. De anvander samma konstruktioner
och samma versmatt som originalets. De fabulister däremot, som
velat skapa en eoen konstart ur det antika stoffet, har tagit sig
friheter, sasom Phaedrus och Jean de La Fontaine. En mästare i
denna konst ar onekligen Nicolas goileau-~espréaux, som fann
L3 Fontaines fabler "trakigafl. Boileaus transformering av aesopusfabeln
med hjälp av den kyliga och högstämda 'lalexandrinen", 1600talsklassicismens
versmatt, visar, att detta versmatt har sin plats,
inte bara i Racines drama, utan aven i fabeln. Vanligen är rimmen
parvist placerade i alexandrinen, men Boileau använder ett exklusivare
vaxelrim. Cesuren ar uppenbar. Bade manliga och kvinnliga rim
berikar hans alster. Inte en enda wenjarnbementll, överklivning, kan
skanjas:
Le dos chargé de bois et le corps taut en eau,
1Jn pauvre bccl-ieron, dans l'extreme vie? l lesse,
Marchait en haletant de peine et de detresse.
Enfin, las de souffrir, jetan: 1; son fardeau, -
Plutot que de sbn voir accable de nauveau,
Il souhaite l? Piort, et cent fois il l'appelle.'
La flort vint a la fin. "Que veux-tu'? cria-t-elle.
- Qui? Roi:,dit-il alors, prompt $ se corriger,
Que tu maides 4 me.charger."
La Port et le ~Gcheron ur ~oesies diverses, 1670.
-.I- --I --

ACCESSIONSKATALOG

Pilpay
Den wise indianens Pilpay sagor, eller höge och
nedrige personers förhallande. Efter fransöska öfwer-
satningen, som Ar 1698 utkommit, förswenskade med en
undersökning om bokens uphof och warde samt nagra mörka
rums ftjrklaring.
8:o Stockholm 1745
Fortsettning af den wisa Indianen Pilpays sedo-sagor,
eller konunaaspegel ifran turkiskan och persiskan för-
swenskad af Peter Rubens.
8:o Stockholm 1762 G
Aesopus
Corpus fabularum Aesopicarum. Lipsiae. (~ibliotheca
scriptorum Graecorum et Romanorum Teubneriana. 1962,
1963 . . .)
Vol.1. Fabulae Aesopicae soluta oratione conscriptae.
Ed. Augustus Hausrath.
Fasc. 1. 208 s. 1940 + Addenda et Corrigenda
ex ipsius editoris ad fasc. 1 annotationibus
excerpta et collecta ab H, Haas 6 fotokopia.6 s.
19574
(Förord p4 latin. Text p& arekiska.)
GLL~
Aesopus L
W ~ a b l e s Texte . 6tabli et traduit par E.Charnbr .
8:0 P~S~PS d
(Collection des "niversitis de France.) GSU
Aesoous
Der illustrierte lateinische Aesopus in der Handschrift
des Ademar. Codex Vossianus lat. oct. 15 fol. 195-205.
Einleitun~ und Beschreibung von Genrg Thiele.
4:o Leiden 1905.
= Codices graeci et latini photographice depicti...
suppl. 3. (fal.)
Aesn~us
Caxton's Aesop,Ed. with an introduction and notec by
P.T. Lenaghan. 264 s. 111, Carnbridqe, Pass. 1967.
4esoplls I
Fables of AEsoo according to Roger LEstrange. With
fifty drai~infls by Alexander Calder. 124 s. 111.
New York 19b7.
GLU
su

Den IJiqp Indianens Pilpay Szror, Fller HFne nch nedriy~
CTFSOPPTS f;rh>llnnd-, Ff-+pr Franqn~ki
i'ft~or~3tnjn~er1,
sqm ?r 1698 iitknmmit... (TiteIb!~d.~

Fort.ss+tnin- af den wi ra Tnaianen Pi l pays SedoGSagor,
el!vr Yonun?iOS?eqe7, IfrAn Tl~r4j skan och Dersisken.. .
f,Titelb!pd. j

kesopus
Seaelarapde esopiska fabler, bearbetade av
Martin Luther. Med hwarje fabel bifoqade lärdomar
och fcretal av oensamme. $versattning fran tyskan.
12:0 CarJshamn 1856, G
Aesopus
i
Aisopos'Fabler. Ny övers. av Erik Heden. Med illust.
av Arthur Rackham. by upplA 187, (1) s. 111. Norrköping:
Aesopus
4isopos fabler: de gamla goda djursagorna / ill. av
Frank Baber ; övers. av Brita af Eeijerstam ; f örord
av Staffan Björk.- Stockholm : Bonnier, 1975.- 116 s.
ill. 28 cm.
0rig:s titel : The fables of Aesop.
Aesopus
Aesoos levned og fabler, Chrictiern Pedersens över-
saettelse af Stainhöwels Aesap udq. af Bengt Holbek.
Köbenhavn,
1, Facsimileudg, 181 bl, 1961.
2. Indledning og noter. 297 s. 1962.
Aesoous - - r -
Fabler. Paa norsk ved Tilla Valstad,
Billederne av Otto Valstad.
4:o Kristiania 1918- G
- Phaedrus
Liber fabulsrum. 9ec. Antonius Guaqlianone. 1988,
Auo. Taurinorum... 1969.
orp pus scriptum latinorum Parivianum)
- Bahrius R Phaedriis --
8abrius and Pha~drus. Newly ed. and transl. into
Enqlich, together with an historical introduction
and a comprehensive survey of Greek and !..atin fables in
the 4esoper tradition hy ben Fdr~in Perry. S!. 634 s,
London B Cambrid~e, Wass, 1965,
( ~ h e Loeb clascical library ... 436.)
GLSU
GLSU

Sedolärinde Esoniska Fabler, bearbetsd~
af Doctor Martin l uther. ut it el blad.)

NY OVERSATTNIPJG AV
ERIK HEDEN
MED ILLUSTRATIONER AV
ARTHUR RACRHAM
S ~ R L I N S FORLAG
NORRKOPING

Phaedrus
Fabler. 0rig:s text med svensk tolkning jämte
inlednina och anmärkning av Gerhard Bendz.
0rig:s titel : Fabulae Aesopiae. 256 s.
Sthlm : Natur o. kultur 1962.
(Levande litteratur)
[atinsk och svensk parallelltext3
La Fontain~, l~ean d4
Recits et dialoaues. Extraits des livres 1-3.
Collection nouvelle dfhumaaith francaise publ.
sous la direction de Raurice Rat. Ed.) gaurice]
!?at. et Paul] Guth. 104 s. 111. Paris [l9604
La Fontaine, kean d4
La Fontaine par lui-meme
191 s. 111. Paris p961g
bd. par Pierre Clarac.
I
("~crivains de toujours". 55.)
La Fontaine, bean d 3
Fables choisies et rnises en vers. Introd., notes
et relevé de variantes par Georges Couton.XXXI1,
576 s. + p1.-bl. Paris 1962.
(~lassi~ues ar ni er)
GLCU
La Fontaine, Jean de
Le sonqe de Vaux. Ed. illustrée avec introcuction.
commentaire: et notes par n le anor Titcomb. 235 s.,
p1.-bl. Geneye 1967.
exte tes litteraires francais, 140 s. 1 GH~LSU
Gaucheron, Rocher
Die Oudry-Ausgabe der Fabeln des La Fontaine. 23 s.
111. Berlin 1929.
A concordan~e
tothe fables and tales of Jean de La
Fontaine / ed. by J. Allen Tyler.- Ithaca, N.Y. :
Cornell U.P., 1974.- 1074 s.- (The Cornell conc.-
ordances, NRN 99-0122389-X) .
ISBY 0-6014-0811-3

PHAEDRUS -
FABLER '
Originalets text med svensk tolkning
jämte inledning och anmärkningar av
GERHARD BENDZ
NATUR OCH KULTUR
STOCKHOLM
-- --
Gerhard ~endz'Fvers%ttninq av Phaedrus Fsb?er
itel el hi ad.)

-- La Fontaine, Oean de]
Fabler och noveller. I urval och övers. av
Ivar Harrie. Franska ori,g:s titlar : Fables.
Contes. Epitre. [N~ utgq 121, (1) s.
Sthlm : Forum 1959.
La Fontaine Dean d4
Lejonet och rattan. En fabel. Med bilder av Brian
iJildsmith. prig:s titel: The 15on and the rat4
fivers. av Marianne Eriksson. (32) s. 111, Malmö
(tr. i esterrike) : Bergh 1970.
GLSU
GLCU

- LA FONTAINE
I URVAL OCH
OVERSATTNING AV
IVAR HARRIE

Förteckning över i accession skata lo gem^
representerade bibliotek.

FOK'I'EC'KNING OVtilt I ACCESSIONSKATALOGEN
KEPRESEN'I'ERAIIE BIBLIO-TEK
Att ett bibliotek star angivet soni innehavare av redovisat arbete innebar icke med nödvändighet att
bibliotckzt medger interurban utliining; dettugaller sarskilt itistitutioner vid universitet och högskolor.
Ae
Afr
Aiit
Aum
B
c:
Vitterhets-. historie- och aiitikvitetsakaileiiiieiis bib-
liotek. Box 5405. 11484 Stockholiii 5. (Stoigaian 41.
'I'el: 08/22XY W.)
Stuiisvilibibliotclici. bl l 82 Nykoping (Stiidsvik. Tc1:
01 55/8(K) W. Telex: 640 70 slubib s. 1
NoidUka Alrihainsiitutrts bibliotek. Hox 2126. 75002
llppsala 2. (Sysslomansgatan 7. 'I'et 018' 15 5480.)
Sveiiska sallskapet .for antropologi och geografi.
Geogratiskr institutionsgruppeiw. bibliotek. Box 6801.
11386 Stockholm 6. (Norrtullsgatan 2. 'l'el: 081
340860:146.)
Ostasiatiska iiiuseets bibliotek. Box 1038 l. 10327
Stockholm. (Skeppsholmen. l'el 08/244200:69.)
Statistiska centralbyrAns bibliotek. );ack 10250
Stockholm 27. (Karlaviigen 100. 'I'el: 081 140560.)
Kanilinska institutets biblit)ich I-ack. IiW il1 Stochholiii
ho. (Soliiuviigen I . 'l'tl: OUl.34 O5 W I I IX. I 120.
'I'zlcx: 17 179 hibined s.)
Karoliiiska iiistitutet. C)doritologiska biblioteket vid
'fandlakarhögskolaii i Stockholm. Box 3207. 10364
Stockholin 3. (Holliiridargatan 17. 'l'el: 08l224540.)
I)ag 1lanimarskjöldbiblioirket vid 1Ippsalastadsbiblioiek.
Box 644. 751 27 llppsala I. (Fyristorg 2. 'Tel:
Olle/ il6101.)
Uordiska museets bibliotek. I>juigBrdsvageii b 16.
11521 Stockholm. ('Trl: 08/6305(30.24~).)
Naturhistoriska riksmuseet. Sektic)iien för riitoiiiologi.
Biblioteket. Fack. 10405 Stockholiii 50. (Koslagsvagen
120. 'lel: 08/ 150240:250.)
Akadeniiens fiir de fria koristeriia bibliotek Hox
16317. 10326 Srockholni 16. (Fredsgatati 12. Tel:
081 232945.)
Fiskeristyrclscn. Biblioteket. Pack. 403 I0 (;trtcbory.
(Utterhallegataii 12. Tel: 03 l! 17 h3 80. I'elex: 27 108
natfish s.)
Fbrsvrri-ris materielverk Bibliotekei. Fack. I W 50
Stockholm 80. (Baiibrpatan 62. 'Tel: 08/63 (Ni (nl:883.
Telex: 19061 armétyg s.)
Ciöteborgs universiirtsbibliotek (riied Veteiiskaps- och
vitterhetssarnIiallets bibliotek). Centr~Ihibii~>ieket.
Box 5096. 40222 Gbteborg 5. (Renströtnsgataii 4.
'l el: 03 11 8 I 0400. Telex: 20896 ubgbg s.)

Ju*
K
Ko
Kri
L
Lal
Li
Li*
Sveriges lantbruksuniversitets bibliotek, Alnarps-
biblioteket. 23053 Alnarp. (Tel: 040/415000.)
Sveriges lantbruksuniversitets bibliotek. Illtuna-
biblioteket. 75007 U,ppsala 7. (Tel: 0181 102000.
Telex:76062 attbibl s.)
Sveriges lantbruksunivenitets bibliotek. Illtuna-
hiblioteket. Institutioner.
Marinstahens bibliotek. Fack. 10450 Stockholm RO.
(Banergatan 62. Tel: 081679560. Telex: 1630 marinen
s.)
Konstfackskolans bibliotek. Box 271 17. 10252
Stockholm 27. (Valhallavagen 191. Tel: 08/679550.)
Krigsarkivets bibliotek. Fack. 10450 Stockholm 80.
(Ranergatan 64. Tel: 08/67 08 05:760.)
lands universitetsbibliotek. Box 1010.221 03 Lund I.
(Tel: 046/124610:2090. 2080. Telex: 32208 lub
lund s.)
Lunds universitetsbibli'otek. Institutioner.
Obs! BesiiYllningar av interurbanldn frdn institu-
rionerno skall stdlllar till Ldneexpeditionen vid landr
universitetsbibliot~k. ,
Latinamerika-institutet i Stockholm. Fack. 102 30
Stockholm. (Odengatan 61. Tel: 08/34 08 h0:368.)
Linköpings universitetibibliotek. 581 83 Idinkiiping.
(Tel: 01311 1 1700. Telex: 50067 linbibl s.)
Linköpings universitetsbibliotek. Institutioner.
Obs! Beställiringar av inirrurbanldrr frdir iiistist-
rioncrrza skaU ställas till F@rrl&r. 1,inköpings ioiiv

Kallor:
-- pil^. Den wise inoianens Pilpay sagor, -- e Svensk översättning 1745
arorde det) efter den franska ÖversZttmingen
1698.
-- Aesopus. l
Erik Heden. ~iso~os'~abler. ö öro ordet) Ny översättning av Erik Hec
Phaedrus.
Fabler. 0rig:s text med svensk tolkning jämte inledning och anmärkning
av Gerhard Bendz. (~nledningen)
~ndrg Laqarde & Laurent Michard. ~~11e~ibcle. Les Grands Auteurs franqai
du Prosramme. III.
(collection ~ittéraire
Lagarde & Michard.)
Paris, 1970. Bordas.

-r
_' I , I - r
.. I - - 1
- l,. l . c- - 1

BADA – BORÅS AKADEMISKA DIGITALA ARKIV
Detta är ett inskannat och digitaliserat specialarbete från BHS (Bibliotekshögskolan) vid
Högskolan i Borås. Specialarbeten skrevs som examensarbete på bibliotekarieutbildningen
mellan åren 1974 och 1996.
Bibliotek & läranderesurser (BLR) vid Högskolan i Borås har utfört digitaliseringen och har
använt de exemplar som funnits i bibliotekets samlingar i befintligt skick.
De digitaliserade specialarbetena är publicerade i Borås Akademiska Digitala Arkiv (BADA),
som är högskolans system för digital publicering. http://bada.hb.se
Upphovsrätten tillhör författarna.
Publiceringsår i BADA: 2012