KOMPETENSCENTRUM OM VÅLD I NÄRA RELATIONER - Västra ...

VÄSTRA GÖTALANDSREGIONENS 

KOMPETENSCENTRUM 

OM VÅLD I NÄRA 

RELATIONER 

SLUTRAPPORT, SEPTEMBER 2007

Innehållsförteckning 

Sammanfattning 4 

1. Utredningens uppdrag och arbete 6 

1.1 Uppdraget 7 

1.2 Metodik 7 

2. Bakgrund 8 

2.1 Våld mot kvinnor 9 

2.2 Nationellt Kunskapscentrum – NKC 9 

2.3 Juridiska begrepp – lagstiftning 10 

2.4 Våldets omfattning 10 

2.4.1 Omfångsstudier 10 

2.4.2 Brottsstatistik 11 

2.4.3 Dödligt våld 11 

2.4.4 Mörkertal 11 

2.5 Våldets konsekvenser 11 

2.5.1 Hälsokonsekvenser 11 

2.5.2 Sjukfrånvaro och vårdutnyttjande 12 

2.5.3 Våldets kostnader 12 

3. Målgrupper 14 

3.1 Särskilt sårbara grupper inom hälso- och sjukvården 15 

3.1.1 Unga kvinnor 15 

3.1.2 Gravida kvinnor 15 

3.1.3 Kvinnor med funktionshinder 15 

3.1.4 Missbrukande kvinnor 15 

3.1.5 Tidigt traumatiserade kvinnor 15 

3.1.6 Äldre kvinnor 16 

3.1.7 Hedersrelaterat våld (HRV) 16 

3.1.8 Samkönade parrelationer 16 

3.1.9 Trafficking 16 

3.2 Barn och ungdomar 16 

3.3 Övriga grupper 17 

3.3.1 Närstående 

3.3.2 Anställda inom Västra Götalandsregionens 

17 

3.3.2 hälso- och sjukvård 18 

3.3.3 Män som våldsoffer 18 

3.4 Män som förövare 

4. Myndigheternas ansvar – kartläggning 

18 

inom Västra Götaland 20 

4.1 Hälso- och sjukvården 21 

4.1.1 Rättsintyg 21 

4.1.2 Anmälningsplikt och sekretess 21 

4.2 Länsstyrelsen 21 

4.3 Kommunerna 21 

4.4 Polismyndigheten 22 

4.5 Åklagarmyndigheten 22 

4.6 Domstolarna 22 

4.7 Kriminalvården 22 

4.8 Försäkringskassan 22 

5. Verksamheter inom Västra Götaland 

5.1 Verksamheter inom Hälso- och sjukvården 

24 

som berörs av våldet i nära relationer 

5.2 Handlingsplaner och rutiner inom 

25 

Västra Götalandsregionen 

5.3 Forskning och utvecklingsarbete inom 

25 

Västra Götaland 26 

5.3.1 Högskolor och universitet 26 

5.3.2 FoU-verksamhet 

5.3.3 Studier inom Kompetenscentrums 

26 

3.3.2 verksamhetsområde 26 

5.4 Myndighetssamverkan 27 

5.5 Övriga organisationer 27 

6. Regionalt kompetenscentrum – förslag 30 

6.1 Verksamhetsinnehåll 31 

6.1.1 Värdegrund 31 

6.1.2 Utbildning 31 

6.1.3 Metodutveckling 32 

6.1.4 Konsultation 32 

6.1.5 Forskning 32 

6.1.6 Samverkan 32 

6.1.7 Prevention 33 

6.2 Bemanning 34 

6.3 Namnfrågan 34 

6.4 Organisationstillhörighet 34 

6.5 Ledning 35 

6.6 Lokalisering 35 

6.7 Budget 35 

6.8 Utvärdering 35 

Referenslista 36 

Bilaga 1 38 

Bilaga 2 39 

3

SAMMANFATTNING 

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är 

ett omfattande folkhälsoproblem med 

sociala, psykologiska och hälsomässiga 

konsekvenser. Våldet utgör även ett hinder 

för jämställdhetens utveckling. Var tionde kvinna har 

blivit utsatt för våld av sin nuvarande partner och antalet 

polisanmälda fall i Sverige har stadigt ökat under de senaste 

15 åren. Mörkertalen är dock fortfarande stora. 

Hälso- och sjukvårdspersonalen är en viktig aktör i samhället 

och ofta den enda myndighetskontakt dessa kvinnor 

har. Sjukvården uppmärksammar ännu i alltför låg ut - 

sträckning när kvinnor som söker vård är utsatta för våld. 

Vårdpersonalen måste våga fråga och samtidigt veta att det 

finns goda möjligheter till ett professionellt omhändertagande. 

Hälso- och sjukvårdens egen roll för denna patientgrupp 

är viktig att tydliggöra. Kunskap och medvetenhet 

om egna attityder hos sjukvårdspersonalen är viktigt för ett 

bra bemötande i kontakten med kvinnor som utsatts för 

våld. I Sverige har länge arbetet mot mäns våld i nära relationer 

i första hand bedrivits av ideella organisationer och 

varit inriktat på att ge kvinnor och barn möjlighet att söka 

skydd vid landets kvinnojourer. Under senare år har fokus 

riktats på myndigheternas roll och under 2007 har kommunernas 

skyldigheter blivit ännu tydligare genom en skärpning 

i socialtjänstlagen. Utöver skärpt lagstiftning ger staten 

ekonomiskt stöd till socialtjänsterna för att utveckla 

stöd, hjälp och skydd till kvinnorna. Barn som upplevt våld 

mot ena föräldern kan också behöva hjälp. 

Det finns en ökande kunskap om männen både som 

vålds för övare och våldsoffer och därför krävs uppmärksamhet 

och kunskapsspridning också kring männen och 

även olika uttryck för nära relationers våld. 

4 

FÖRSLAGET 

Utredningen har i uppdrag att ta fram ett förslag till innehåll 

och finansiering av ett regionalt kompetenscentrum för 

att öka kunskapen om våld i nära relationer bland regionens 

personal. Regionfullmäktige har avsatt 10 miljoner kronor 

i budget för 2008 till ett kompetenscentrum. 

Projektet har letts av Marianne Melkersson, strategisk 

jämställdhetssamordnare på regionkansliet på uppdrag av 

hälso- och sjukvårdsdirektören Lars-Olof Rönnqvist. 

Två deltidsanställda projektledare, Tove Corneliussen och 

Göran Lindén har drivit projektets genomförande och tagit 

fram rapporten. En projektgrupp och en referensgrupp har 

varit delaktiga vid framtagandet av underlaget, se bilaga 1. 

INNEHÅLL 

Utredningen föreslår att ett regionalt kompetenscentrum 

bildas med huvuduppgift att utveckla metoder om bemötande 

och omhändertagande av våldsutsatta kvinnor och 

män i nära relationer samt att sprida kunskap om mäns våld 

mot kvinnor till i första hand sjukvårdspersonal och andra 

berörda personalkategorier. För utom kunskapsspridning 

och metodutveckling skall kompetenscentrum ge konsultation, 

utveckla samverkan och preventivt arbete samt 

bedriva och stimulera till forskning inom kunskapsområdet. 

Det skall dock inte ha någon egen klinisk verksamhet, 

men kontakt med sjukvården etableras genom att 

deltidsanställa kliniskt aktiva medarbe tare. 

Kompetenscentrum bör ha en mångfaktoriell syn på de 

våldsutsattas situation och även uppmärksamma barnen 

och de våldsutövande männen. När det gäller utbildning av 

personal så behövs främst en baskunskap hos de anställda 

men även spetskompetens och yrkesspecifik kompetens

ehöver utvecklas. Det är viktigt att den kompetens som 

finns såväl inom VGRs organisation som hos samverkande 

organisationer tas tillvara när utbildningar planeras. Det 

är också viktigt att utbildningar erbjuds i regionens alla 

geografiska delar. 

Av forskningen inom detta kunskapsområde finns det 

mesta idag koncentrerat till Sahlgrenska Akademin i Göteborg, 

men det finns även möjligheter att samverka med 

FoU- Väst och de lokala FoU-råden. 

Screening för våld (se kap 6.1.7) är en metod som rekommenderas 

då patienterna kan fångas upp i ett tidigare skede 

och öka möjligheterna till ett gott bemötande och 

omhändertagande av denna patientgrupp. 

ORGANISATION OCH PLACERING 

Kompetenscentrum föreslås knytas till primärvården. 

Primär vården möter de flesta av de kvinnor som är våldsutsatta. 

Personalen där har ofta en helhetssyn på patienten och 

de närstående och har samverkan med andra lokala aktörer. 

Det finns en stark koppling mellan våld i nära relationer 

och somatisk och psykisk ohälsa och – insatser för att 

minska den såväl den fysiska som den psykiska ohälsan 

ingår i primärvårdens uppdrag. 

Vi föreslår en lokalisering i anslutning till Kungshöjds 

vårdcentral centralt i Göteborg. Där finns flera regionspecifika 

verksamheter och lediga lokaler att tillträda. Det är 

dessutom nära till Sahlgrenska Akademin och den forskning 

som bedrivs där. Läget är också bra ur rekryteringssynpunkt. 

Det finns även en möjlighet till samlokalisering 

med liknande verksamheter. 

Ledningen för Primärvården i Göteborg är positiv till att 

ta ansvar för ett kompetenscentrum. Ansvaret föreslås lig- 

ga på Primärvårdsstyrelsen i Göteborg och Primärvårdsförvaltningen 

i Göteborg har utföruppdraget. Kompetens - 

centrum skall drivas av en verksamhetschef som är direkt 

underställd förvaltningschefen. Det är viktigt att framhålla 

att förutsättningen för Kompetens centrum är att det är 

regionöver gri pande. 

BEMANNING OCH BUDGET 

Personalen vid Kompetenscentrum behöver ha såväl medicinsk, 

psykosocial och pedagogisk kompetens. Det skall 

finnas en kärna med fast anställda och möjligheter att kombinera 

ordinarie kliniska tjänster med undervisning/forskning 

t ex i form av kliniska lektorat. Tidsbegränsade 

projektanställningar kan vara ett annat sätt att lyfta in 

specialkompetens, se bilaga 2. Det föreslås att en del av 

budgeten öronmärks till utvecklingsmedel för att stimulera 

FoU-projekt och pilotprojekt m m. 

Finansiering under 2008 sker genom avrop av medel som 

avsatts på Hälso- och sjukvårdsavdelningen. 

Verksamheten föreslås få benämningen »Västra Götalandsregionens 

kompetenscentrum om våld i nära relationer«. 

5

6 

1. UTREDNINGENS 

UPPDRAG OCH ARBETE

1.1 Uppdraget 

Regionfullmäktige beslutade i fastställandet av budget 

2007 att ett regionalt kunskaps – och kompetenscentrum 

för att öka kunskapen om bemötande och behandling av 

våldtagna och misshandlade kvinnor och våld i nära relationer 

ska etableras. 

Hälso- och sjukvårdsutskottet fick i uppdrag att ta fram 

ett förslag och finansiering över hur ett sådant centrum ska 

etableras senast från och med 2008. Uppdraget skall resultera 

i förslag på en enhet som kan svara för de uppgifter 

som angivits i regionstyrelsens beslut enligt nedan: 

utveckla metoder för bemötande och omhändertagande 

av kvinnor som misshandlats eller våldtagits och sprida 

kunskapen till regionens sjukvårdsverksamheter, 

sprida kunskap och information om mäns våld mot kvinnor 

till regionens sjukvårdsverksamheter 

bedriva utbildning om mäns våld mot kvinnor, i första 

hand till sjukvårdspersonal och andra personalkategorier, 

följa, sammanställa och sprida forskningsresultat och 

analysera behovet av forskning inom området och 

bedriva forskning med anknytning till den kliniska verksamheten 

Regionstyrelsen beslutade den 8 maj 2007/§107, att underteckna 

CLRAE:s (Congress of Local and Regional Authorities 

of the Council of Europe) deklaration om kampen 

mot människohandel och gav samtidigt projektet i uppdrag 

att inkludera deklarationens innehåll i centrumets kunskapsspridning. 

Projektet har letts av Marianne Melkersson, jämställdhetssamordnare 

vid Regionkansliet, på uppdrag av Hälsooch 

sjukvårdsdirektören. Två deltidsanställda projektledare, 

Tove Corneliussen och Göran Lindén, har drivit projektets 

genomförande och rapportens framtagande. En projektgrupp 

och en referensgrupp har varit delaktiga vid 

framtagandet av underlaget. 

1.2 Metodik 

Arbetet med att ta fram riktlinjer för ett kompetenscentrum 

har skett genom att ta fram underlag, analysera samt formulera 

förslag till riktlinjer. Till hjälp har projektledningen 

haft en projektgrupp. Som komplement har ett antal 

nyckelpersoner intervjuats (bilaga 1). 

En referensgrupp har bildats med representanter från aktuella 

samverkansaktörer (bilaga 1). Vid referensgruppens 

två halvdagar har verksamhetsinnehåll för kompetenscentrum 

och samverkansfrågor diskuterats. 

Projektledningen har tagit del av en omfattande dokumentation. 

Med tanke på att publiceringen i ämnet är stor, 

kan vi inte göra anspråk på att vara heltäckande. Vi har 

företrädesvis tagit del av kunskapsöversikter och metastudier. 

7

8 

2. BAKGRUND

2.1 Våld mot kvinnor 

I FN:s »Deklaration om avskaffande av våld« från 1993 

(Declaration on the Elimination of Violence against 

Women, 1993) framgår att mäns våld mot kvinnor är en 

kränkning av kvinnors rättigheter och grundläggande friheter 

och ett uttryck för mäns överordning. FN:s definition 

av våld mot kvinnor enligt deklarationen är: 

»Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, 

sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt 

hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, 

vare sig det sker i det offentliga eller privata 

livet«. Medlemsstaterna uppmanades att med alla lämpliga 

medel och utan dröjsmål bedriva en politik som syftar 

till att avskaffa våld mot kvinnor. 

På FN:s kvinnokonferens i Bejing 1995 fastställdes en 

handlingsplan för jämställdhet. Handlingsplanen förstärker 

FN-deklarationen från 1993 och lyfter bl a fram att våldtäkt 

och våld inom äktenskapet ska ses som våld mot kvinnor. 

I deklarationen fastställdes att en helhetssyn och ett tvärsektoriellt 

arbetssätt måste utvecklas för att åstadkomma ett 

samhälle fritt från det könsspecifika våldet. Åtgärder för att 

förebygga våld mot kvinnor och skydda kvinnor mot våld 

bör enligt handlingsplanen vidtas inom rättsväsendet, liksom 

inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. De olika 

regeringarna åtog sig att lagstifta om våld mot kvinnor 

i hemmet, på arbetsplatser och i samhället i övrigt. 

Den svenska regeringens »Kvinnofridsproposition« 

(1997/ 98:55) har samma breda perspektiv. Riksdagen fattade 

beslut om propositionen under våren 1998 där myndigheterna 

gavs ett gemensamt uppdrag att förebygga 

våldsbrott mot kvinnor, utarbeta åtgärdsprogram och samverka 

med andra myndigheter. Besluten berörde en mängd 

områden och hade tre centrala utgångspunkter, nämligen: 

förbättring och skärpning av lagstiftningen 

förebyggande åtgärder 

ett bättre bemötande av våldsutsatta kvinnor 

Lagstiftningen innebär i korthet en ny lagregel om grovt 

kvinnofridsbrott för att beivra upprepad kränkning av kvinnans 

integritet, en skärpning av lagstiftningen mot våldtäkt 

och ett förbud mot köp av sexuella tjänster. 

Sveriges riksdag antog 2006 nya mål för jämställdhetspolitiken. 

Ett av delmålen är att mäns våld mot kvinnor ska 

upphöra. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet 

till kroppslig integritet. 

Den nuvarande regeringen har under 2007 beslutat för- 

stärka samhällets insatser för de våldsutsatta kvinnorna. 

Besluten är att se som en del av den nationella handlingsplan 

som beräknas komma hösten 2007. Regeringen har 

beslutat ge Nationellt Kunskapscentrum i Uppsala i uppdrag 

att utarbeta ett nationellt program för hälso- och sjukvården 

avseende omhändertagande av offer för sexualbrott. 

Vidare finns 109 miljoner i utvecklingsmedel till kommunerna 

avsatta, varav 18 miljoner till Västra Götaland, i syfte 

att förstärka kvinnojoursverksamhet och socialtjänst 

samt att kvalitetsutveckla stödet till utsatta kvinnor och 

barn som bevittnar våld. Kunskapsstödet till socialtjänsten 

ska utvecklas av socialstyrelsen. Kvalitetssäkrade bedömningsinstrument 

ska tas fram för socialtjänsten och länsstyrelserna 

tilldelas ansvaret för förstärkt tillsyn. Länsstyrelserna 

får även i uppdrag att ansvara för den regionala samordningen 

av kommunernas och andra aktörers insatser. 

Kulturen och samhället vi lever i bidrar till och påverkar 

mäns våld mot kvinnor. I detta komplex brukar man tala om 

tre olika nivåer som ger en delvis förklaring och förståelse 

av våldet. Det handlar om individuella olikheter, strukturella 

faktorer samt kulturella normer och värderingar. 

Tillsammans bildar dessa vad som brukar kallas könsmaktordningen. 

Med begreppet »ordning« avses ett maktförhållande 

där män är överordnade och kvinnor underordnade 

(Eliasson, 2006). 

En kvinna som misshandlas har ofta tvingats leva med 

mannens krav på kontroll och dominans under lång tid. Att 

utsättas för psykiskt, fysiskt och/eller sexuellt våld av en 

närstående person ger psykiska men. Det leder till att kvinnan 

får bristande tillit till människor som vill hjälpa henne. 

Hon vill inte alltid själv berätta vad som hänt och förväntar 

sig inte att bli trodd. Kvinnor som blivit fysiskt och 

sexuellt utsatta visar ofta samma symtom som människor 

som lever med posttraumatiskt stressyndrom. Misshandel 

inom ett förhållande skiljer sig väsentligt från andra 

våldsbrott eftersom man på olika sätt är beroende av 

varandra känslomässigt och genom gemensamt boende, 

delad livshistoria och dessutom ofta gemensamma barn, 

vän- och släktkrets och gemensam ekonomi. 

2.2 Nationellt Kunskapscentrum – NKC 

Rikskvinnocentrum, RKC startades 1994 som ett gemensamt 

åtagande av dåvarande regeringen och Landstinget i 

Uppsala län för att erbjuda hälso- och sjukvård till våldsutsatta 

kvinnor samt utveckla metoder för vård och bemötande 

samt bedriva utbildning och forskning. RKC ombildades 

9

2006 genom en statlig förordning (SFS 2006:1 072) till 

Nationellt kunskapscentrum för mäns våld mot kvinnor – 

NKC. Centrumet skall finnas vid Uppsala Universitet med 

särskilda uppgifter och har ett rikstäckande perspektiv. Det 

leds av en styrelse där ordförande och två andra ledamöter 

utses av regeringen. De övriga ledamöterna utses av Uppsala 

Universitet, varav en på förslag från landstinget i Uppsala 

län. Centrumet leds av en föreståndare som utses av 

rektorn vid Uppsala Universitet. NKC är beläget vid Akademiska 

sjukhuset. NKCs uppdrag är att sprida kunskap 

och information om mäns våld mot kvinnor, utarbeta metoder 

för omhändertagande, forska och utbilda samt ge stöd 

till våldsutsatta kvinnor. NKC bedriver bl a utbildning av 

yrkesverksamma. Mot slutet av 2007 öppnar NKC en nationell 

kristelefon där våldsutsatta kvinnor och anställda inom 

hälso- och sjukvården dygnet runt skall kunna få information 

om lokala verksamheter i hela landet som hjälper kvinnor 

och barn samt bedriver behandlingsverksamhet för 

män. 

Den kliniska verksamheten finns kvar som en del vid 

Akademiska sjukhuset där det finns en klinik för våldtagna 

och våldsutsatta kvinnor inom Uppsala Län. Kliniken 

erbjuder medicinskt och psykosocialt omhändertagande. 

En handlingsplan finns vid sjukhuset och samtliga patienter 

tillfrågas om de varit utsatta för våld. Telefonrådgivning 

ges dygnet runt både till våldsutsatta kvinnor, myndigheter/organisationer 

samt enskilda personer. En viktig uppgift 

inom patientverksamheten är att utveckla metoder för vård 

och behandling samt att utveckla samverkan. En rad kartläggningar 

och forskningsrapporter har publicerats genom 

åren, främst inom området gynekologi och mödrahälsovård. 

25 personer är anställda vid NKC och de har en budget 

på 30 mkr. 

2.3 Juridiska begrepp – lagstiftning 

Mord och dråp är de allvarligaste formerna av våld mot 

kvinnor. De brottskategorier som används för att rubricera 

icke-dödliga former av våld är: 

misshandel 

grov kvinnofridskränkning 

våldtäkt och andra sexualbrott (sexuellt tvång, sexuellt 

utnyttjande, sexuellt ofredande) 

olaga hot 

Misshandel är ett brott som består i att man tillfogar en 

annan person kroppsskada, sjukdom, smärta eller försätter 

10 

offret i vanmakt eller liknande tillstånd. Grov misshandel 

föreligger om gärningen är livshotande eller offret tillfogas 

svår kroppsskada eller om gärningsmannen visar särskild 

hänsynslöshet. 

Grov kvinnofridskränkning är en ny brottskategori från 

1998 och den avser upprepade och systematiska kränkningar 

av kvinnan och där förövaren är en person som hon har 

eller har haft en nära relation med. 

Ursprungligen innebar våldtäkt juridiskt sett att en eller 

flera män med våld tvingade en kvinna till samlag. Genom 

förändringar i lagstiftningen har begreppet senare utvidgats: 

idag behöver det inte röra sig om ett samlag, utan det 

räcker med »en jämförbar sexuell handling«. Det är heller 

inte nödvändigt att offret gör motstånd för att det skall räknas 

som våldtäkt. Förövaren kan bli dömd om offret hotats 

eller befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd t ex genom droger 

eller psykisk störning. 

Förövaren vid våldtäkt är i de allra flesta fall män och offret 

är oftast kvinnor de åtminstone har en ytlig relation till. 

Ny hetsmedierna fokuserar oftast på överfallsvåldtäkter där 

offer och förövare inte känner varandra vilket inte är så 

vanligt. 

2.4 Våldets omfattning 

2.4.1 Omfångsstudier 

Relationsbetingat våld mot kvinnor torde vara ett av de 

mest dolda brott som förekommer. De flesta fall av misshandel 

av kvinnor sker i hemmet och förövaren är oftast en 

närstående man som är eller har varit gift eller sambo med 

kvinnan. Våld mellan vuxna personer förekommer även i 

andra nära relationer. Få kvinnor polisanmäler att de misshandlats 

och söker samhällets hjälp. De berättar inte själva 

om sin situation och myndigheterna frågar inte. 

I samband med Kvinnofridsreformen under senare 

delen av 1990-talet uppdrog regeringen åt Brottsoffermyndigheten 

att genomföra en omfångsstudie. 10 000 slumpmässigt 

utvalda kvinnor fick en enkät och 70 % svarade 

(Slagen Dam, 2001): 

35 % av kvinnorna hade någon gång upplevt fysiskt eller 

sexuellt våld eller hot från en tidigare partner. 

11 % hade någon gång varit utsatt för fysiskt eller sexuellt 

våld från nuvarande partner. 

unga kvinnor utgjorde en riskgrupp – 22 % rapporterade 

att de det senaste året var utsatt någon typ av våld från en 

man. 

Varje år genomför Statistiska Centralbyrån, SCB, under-

sökningar om levnadsförhållanden, bland kvinnor och män 

i åldern 18 –84 år. Genom besöksintervjuer ställs frågor om 

fysisk våldsutsatthet de senaste 12 månaderna. Denna studie 

visar genom en »ögonblicksbild« av våldets omfattning 

att 3,3% av kvinnorna utsatts för fysiskt våld det senaste 

året (Statistiska Centralbyrån, ULF-undersökningarna). 

2.4.2 Brottsstatistik 

Under de senaste 25 åren i Sverige har polisanmälda misshandelsbrott 

mot kvinnor med bekant gärningsman nästan 

fördubblats och våldtäktsbrotten mer än tredubblats. Varje 

år anmäls ca 18 000 fall av misshandel mot kvinna där gärningsmannen 

är bekant. 

När det gäller sexualbrott kan detta enligt Brottsförebyggande 

rådet (BRÅ) bero på en ökad anmälningsbenägenhet 

men även en faktisk ökning. Synen på sexualbrott har 

skärpts och medierna har ökat sin fokusering på denna typ 

av brott. Våldtäkt är ett brott där man förmodar att anmälningsbenägenheten 

är mycket låg. BRÅ uppskattar utifrån 

tidigare forskning att endast 20 % av alla våldtäkter anmäls 

och att endast 12 – 20 % av dessa leder till åtal. 

Inom Västra Götaland anmäldes enligt BRÅ följande 

kvinnofridsbrott: 

Antal anmälda brott 2005 2006 

Misshandel mot kvinna 

(15 år el. äldre, bekant med offret) 2008 1998 

Våldtäkt (inkl grov) 547 610 

Grov kvinnofridskränkning 368 362 

Olaga hot (mot kvinna 18 år el. äldre) 2819 2802 

2.4.3 Dödligt våld 

Kunskap om de män som utför det allra grövsta våldet är 

mer ingående än kunskaper om det övriga våldet som tillgrips 

i nära relationer. I en nyligen publicerad totalstudie av 

det dödliga våldet mot kvinnor 1990 – 2004 (BRÅ 2007:6) 

framkommer att detta våld har minskat under en 20-årsperiod 

och ligger nu på ett genomsnitt av 17 kvinnor per år. 

BRÅ lyfter fram några hypoteser om varför detta våld har 

minskat: 

Ökad uppmärksamhet på problemet 

Ökat skydd för kvinnor 

Flera lagändringar (besöksförbudslagen m fl) 

Framsteg inom sjukvården 

Förändringar i relationsstatus och ökad ekonomisk 

självständighet för kvinnor 

En annan orsak kan vara en ökad satsning på preventivt 

arbete med män i tidig våldskarriär. Under perioden 1990 

–2005 har antalet kriscentra för män byggts ut i landet, från 

två till ca femton. Kriminalvården har startat ett behandlingsprogram 

för dömda män – IDAP. 

BRÅ:s studie visar att gärningsmännen ofta tidigare har 

begått brott och många var klassificerade som alkoholmissbrukare. 

En stor andel (30 %) begick självmord/gjorde 

självmordsförsök i samband med dödandet av kvinnan. 90 

% av dessa hade psykisk sjukdom eller annan psykiatrisk 

problematik. 

2.4.4 Mörkertal 

Mörkertalen för våldet mot kvinnor är viktiga att belysa då 

de utgör en så pass stor del av det totala våldet mot kvinnor. 

Med mörkertal avses det våld som inte kommer till 

myndigheternas kännedom och som därför inte ingår i officiell 

statistik. Bedömningar av mörkertal kan göras med 

hjälp av befolkningsbaserade omfångsstudier. 

Mörkertalen kan tolkas på två nivåer: de våldshandlingar 

som aldrig polisanmäls samt det polisanmälda våldet 

som ej leder till en fällande dom i domstol pga av att förundersökningen 

läggs ner eller att bevisen är otillräckliga. 

Den senare gruppen medför särskilda problem för kvinnan, 

mannen och barnen eftersom våldet är anmält men juridiskt 

ansvar ej är utdömt av samhället. 

Mörkertalet är mycket stort för våldet mot kvinnor. Med 

utgångspunkt i BRÅ:s årliga brottsstatistik kan mörkertalet 

för de två nivåerna anges till: 

Alla våldsbrott som ej kommer 

till polisens kännedom: 75 – 80 % 

Alla våldsbrott som ej leder till 

en fällande dom: 90 – 95 % 

(Förändring och behandlingsmöjligheter, 2006) 

2.5 Våldets konsekvenser 

2.5.1 Hälsokonsekvenser 

Det finns en rad negativa hälsokonsekvenser som kan drabba 

kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Några 

exempel på fysiska hälsokonsekvenser är buk- och bröstskador, 

frakturer, ansiktsskador, kroniska smärtsyndrom, 

mag- och tarmsjukdomar och nedsatt fysisk funktionsförmåga. 

Sexuella och reproduktiva negativa hälsokonsekvenser 

är vanliga och innefattar bl a gynekologiska sjukdomar, 

inflammationer, graviditetskomplikationer, och nedsatt 

sexuell förmåga. Psykologiska och beteendemässiga hälso- 

11

konsekvenser innefattar missbruk, depressions- och 

ångestsjukdomar, ät- och sömn -störningar, fobier och självtillfogade 

skador. Kvinnor som utsätts för våld känner ofta 

skam och skuld, får låg självkänsla och begränsas i sin rörlighet. 

Några andra konsekvenser är svårigheter i förhållande 

till män generellt samt ökat behov av sjukvård och läkemedel. 

Ett stort antal studier har visat på starka samband mellan 

våld och ohälsa. Några studier visar även på ett dosresponssamband, 

dvs att grövre våld har samband med sämre hälsa, 

vilket talar för ett orsakssamband. (Rikskvinnocentrum, 

2006 a) 

2.5.2 Sjukfrånvaro och vårdutnyttjande 

Enligt SCBs undersökningar leder våld i hemmet till sjukskrivning 

i större utsträckning än våld på allmän plats. 

Långvariga sjukskrivningar (>31 dagar) är cirka tio gånger 

vanligare bland dem som utsatts för våld i hemmet jämfört 

med annat våld. 

37 % av kvinnorna i en studie vid RKC (Rikskvinnocentrum, 

2006 a) hade vid något tillfälle varit sjukskrivna till 

följd av våldet. En dryg tredjedel av kvinnorna uppgav att 

de använde smärtstillande läkemedel eller psykofarmaka 

någon gång under uppföljningsperioden. 79 % av kvinnorna 

uttryckte behov av någon form av fortsatt stöd i form av 

psykolog, praktiskt stöd, skydd, ekonomi, juridisk hjälp, 

hjälp med eget missbruk, stödundervisning, stödperson till 

barnen eller stödperson i familjerätten. 

I en annan studie påvisas en högre sjukfrånvaro bland de 

kvinnor som utsatts för trakasserier, våld och sexuella övergrepp. 

De har oftare långa sjukskrivningar (mer än 30 

dagar) än de kvinnor som ej varit utsatta (Hensing & Alexandersson, 

2000). 

2.5.3 Våldets kostnader 

Varje år uppgår de samhällsekonomiska kostnaderna för 

våld mot kvinnor i nära relation till ca tre miljarder kronor 

enligt Socialstyrelsens lägesbeskrivning (Socialstyrelsen, 

2006 b). De direkta kostnaderna för sjukvården beräknas 

vara ca 30 miljoner kronor. I summan är följande kostnader 

ej medtagna: rättspsykiatri, psykiatri, BUP, tandvård, 

läkemedel, ambulanstransporter, sjukvård för patient som 

avlidit samt smärta och lidande. 

Övriga samhällskostnader för våld mot kvinnor fördelas 

på följande: rättsväsendet ca 1 100 miljoner, socialtjänsten 

ca 925 miljoner samt ideella stödinsatser ca 75 miljoner. 

Det finns även en redovisning av de indirekta kostnader- 

12 

na - produktionsbortfall och värdet av ideellt arbete - där 

summan beräknas ligga på över 700 miljoner kr/år. Kostnader 

för tandvård, läkemedel och psykiatrisk vård ingår ej 

– inte heller barnens skador eller kvinnans lidande. 

Enligt en engelsk studie kan kostnaderna för smärtor och 

lidande uppgå till mer än tio gånger så mycket som de 

beräknade tre miljarderna i denna studie omvandlat till 

svenska förhållanden. 

I en ny svensk studie från Umeå Universitet har kostnaderna 

undersökts i ett enskilt fall där en man misshandlat 

sin kvinnliga partner under 20 år. Kostnaderna summerades 

till 2,5 miljoner kronor. Staten bar den största delen av 

kostnaden (85 %) medan landstingets kostnad uppgick till 

115 000 kr – främst kontakterna med BUP (Weinehall, 

2006).

14 

3. MÅLGRUPPER

3.1 Särskilt sårbara grupper inom 

hälso- och sjukvården 

Våldet drabbar kvinnor i alla samhällsklasser och alla 

åldersgrupper. Men vissa kategorier av kvinnor har uppmärksammats 

som särskilt sårbara när de utsätts för våld. 

Sårbarheten beror antingen på deras livssituation där beroendet 

är centralt eller på att våldet mot dem är mer förekommande. 

Det rör sig om kvinnor med invandrarbakgrund, 

ensamstående mammor, missbrukande kvinnor, psykiskt 

sjuka kvinnor samt äldre- och funktionshindrade kvinnor. 

Homo- och bisexuella är en annan utsatt grupp. Unga kvinnors 

situation är viktig att uppmärksamma. 

3.1.1 Unga kvinnor 

Unga kvinnor, särskilt de under 25 år, är ofta utsatta för våld 

i någon form som t ex hot och sexualbrott. Bland annat har 

nästan två tredjedelar trakasserats sexuellt någon gång och 

nästan var fjärde har utsatts för våld. Våldtäkter med unga 

offer och förövare har ökat under senare år. Även bland 

ensamstående mammor är de unga mammorna mer utsatta 

för våld än de äldre. Sårbarheten beror bl a på att de unga 

kvinnorna är i början av vuxenlivet och ska skapa en grund 

för framtida livsvillkor. 

3.1.2 Gravida kvinnor 

Kartläggningar visar att graviditet är en period då risken för 

våld ökar. Några få svenska studier om våldets omfång 

finns och de visar att 3 – 4 % av de gravida utsatts för våld 

under graviditeten (Edin, 2006). Några kvinnor utsätts för 

våld första gången i samband med graviditeten. Internationella 

studier visar ett samband mellan våld under graviditeten 

och missfall. Risken för skador på fostret finns och det 

finns en ökad risk för låg födelsevikt. Att leva i våldet ökar 

den gravida kvinnans stress med åtföljande ohälsa. Våldet 

motverkar även den viktiga anknytningen i föräldrarelationen 

som behöver ske under denna period (Hensing, 2004). 

Denna grupp har en sårbarhet som alltid även inkluderar 

det väntade barnet. 

3.1.3 Kvinnor med funktionshinder 

Kvinnor med funktionshinder är ingen homogen grupp men 

de är generellt sett mer utsatta än andra grupper. Ett viktigt 

skäl är beroendet av andra i sitt vardagliga liv. När kvinnor 

med funktionshinder utsätts för våld riktas våldet ofta mot 

funktionshindret. Flera studier talar också för att funktionshindrade 

kvinnor stannar längre i ett destruktivt förhållande 

än andra kvinnor (Dubbelt utsatt, 2006). Då dessa kvin- 

nor ofta är beroende av kontinuerliga kontakter med myndigheter 

borde chanserna till upptäckt och stöd öka. 

Kvinnor med psykiska funktionshinder som utsätts för 

våld är en extra utsatt grupp på grund av flera faktorer. Det 

psykiska funktionshindret i sig innebär en ökad utsatthet, 

flertalet av dessa kvinnor lider även av andra problem och 

det är inte ovanligt att de har svårt att få hjälp och stöd från 

såväl kommun och landsting som andra aktörer. Ytterligare 

en faktor som bidrar till utsattheten är att kvinnorna ofta 

är ensamma, utan tillgång till ett socialt nätverk. (Social - 

styrelsen, 2005 b). 

3.1.4 Missbrukande kvinnor 

Utredningar visar att missbrukande kvinnor ofta utsätts för 

våld och sexuella övergrepp men att kvinnorna sällan upplever 

sig själva som brottsoffer. Det är vanligt att kvinnorna 

lever med män som själva har missbruksproblem och 

står i beroendeställning till sin partner. Skadorna kvinnorna 

uppvisar är ofta mycket grova och många väntar med att 

söka vård tills det är absolut nödvändigt. I mötet med vården 

blir deras primära identitet att de är missbrukare och 

inte brottsoffer vilket kan bidra till kvinnans låga självkänsla 

och att hon inte berättar om sin situation. Många gånger 

kan vårdgivaren ha normaliserat det våld kvinnliga missbrukare 

utsätts för (Eliasson, 2006). 

En särskilt sårbar grupp av våldsutsatta kvinnor är de 

som missbrukar och har en psykiatrisk problematik. För 

dem förefaller våldserfarenhet snarare vara regel än 

undantag. 

3.1.5 Tidigt traumatiserade kvinnor 

En föga uppmärksammad grupp av patienter inom sjukvården 

är kvinnor med omfattande sjukvårdskontakter och 

med oklara orsaker till symtomen. Denna patientgrupp har 

lyfts fram av framför allt projektgruppens företrädare från 

gynekologin. Det har framkommit att dessa kvinnor söker 

sjukvården brett och med symtom som kan leda till stora 

sjukvårdsinsatser. De kan söka för symtom inom alla specialiteter. 

En studie i Norge (Kirkengen, 1998) genomförde djupintervjuer 

och journalstudier av främst kvinnliga patienter 

där det blivit känt att de utsatts för sexuella kränkningar och 

övergrepp under uppväxten. I denna studie framkom långvariga 

och omfattande sjukvårdskontakter med varierande 

symtombild. Dessa kvinnor finns redan inom sjukvården 

och deras förkroppsliganden av psykiska trauman täcker 

över deras upplevelser. 

15

3.1.6 Äldre kvinnor 

En omfångsstudie i Umeå visar att äldre kvinnor ofta är 

utsatta för våld efter att de fyllt 65 år (ca 16 %). Många rapporterar 

att de också utsatts för försummelse. En del av 

kvinnorna har tidigare trauman efter våld som de har behov 

av att få bearbeta. Sjukdom och funktionshinder ökar risken 

för våld och övergrepp och 75 % av gruppen har aldrig 

sökt hjälp för sina problem. 

3.1.7 Hedersrelaterat våld (HRV) 

Hedersrelaterat våld kallas det våld som utövas i namn av 

en familjs eller släkts heder. Definitionen är gjord utifrån 

normen om mäns överordning över kvinnor. En man som 

vill bli respekterad försörjer och försvarar sin familj och ser 

till att familjen följer kollektivets lagar. Hela gruppen är 

införstådd med dessa regler och de konsekvenser som drabbar 

de som avviker. Normen för manlighet är utformad i 

relation till mäns kontroll och makt över kvinnor, framförallt 

av deras sexualitet. 

Hedersrelaterat våld är en form av strukturellt våld som 

främst praktiseras av vissa grupper från Mellanöstern, 

Nordafrika och Sydostasien bland såväl kristna som judar 

och muslimer. (Eliasson, 2006). 

Hederskulturen upprätthålls av traditionella principer om 

bestraffning då kvinnorna anses ha befläckat familjens 

heder enligt det uppförandekodex som finns. Familjens 

män måste då bestraffa kvinnan för att återställa familjens 

heder och i extrema fall ta livet av kvinnan. Det kan även 

förekomma att män som sätter sig över traditionen kan 

bestraffas (t ex homosexualitet eller uppvaktning av bortlovad 

flicka). 

Hot kan förekomma från flera individer i släkten. Ungdomar 

som söker kontakt inom BUP och ungdomsmottagningar 

måste kunna känna sig trygga. Program måste finnas 

för hur kvinnan (ev. mannen) skall skyddas, restriktioner 

i kontakter med anhöriga, former för anmälan till socialtjänsten 

etc. I vissa fall skall vårdnadshavare inte underrättas. 

3.1.8 Samkönade parrelationer 

Det våld som förekommer i samkönade parrelationer är 

ofta osynligt då hälso- och sjukvården har bristande kunskaper. 

Dessa grupper söker inte hjälp i samma utsträckning 

och har ofta svaga sociala nätverk. Detta våld är föga 

känt och utforskat i vårt land. Det avser våld riktat mot 

homosexuella kvinnor och män av en partner av samma 

kön. Här ingår även våld i parrelationer där någon eller 

16 

båda definierar sig själva om bisexuella eller transsexu ella. 

Den enda svenska omfångsstudien inom detta område 

pekar mot att 25 % varit utsatta för våld (Holmberg & 

Stjernqvist, 2006). 

Samkönat våld kan innebära större möjligheter till kontroll 

över partnern i de fall han/hon inte kommit ut med sin 

homosexualitet. Många är rädda för att bli utsatta för homofobi. 

Att inom hälso- och sjukvården möta det samkönade 

våldet innebär ett utvidgat tänkande. Den väninna eller vän 

som följer med den våldsutsatta, kan vara den våldsamma 

partnern. 

3.1.9 Trafficking 

Den officiella siffran för antalet barn och kvinnor som årligen 

kommer till Sverige för att användas inom sexhandeln 

är 500. Västra Götalandsregionen medverkar i Länsstyrelsens 

arbetsgrupp mot trafficking där man tagit fram en samverkansplan 

inom länet (Samverkansplan mot människohandel 

för sexuella ändamål i Västra Götalands län, 2007). 

Regionstyrelsen har beslutat att ställa sig bakom CLRA- 

Es deklaration i syfte att påskynda Europakonventionen 

mot trafficking av människor och överlämnar ansvaret till 

Kompetenscentrum att inkludera deklarationen i deras kunskapsspridning. 

I deklarationen ingår bl a åtaganden för att 

skydda, rehabilitera och återanpassa offren, utbilda alla 

aktörer inom detta område samt att utöka arbetsmöjligheterna 

för kvinnor så att de blir mindre sårbara för människohandel. 

3.2 Barn och ungdomar 

Barn och ungdomar upp till 18 år är indragna i våldsproblematik 

på olika sätt. De kan oavsett ålder ha upplevt våld 

utfört av eller riktat mot närstående. De kan som ungdomar 

vara utsatta för våld av en partner. Särskilt bör betonas de 

våldtäkter och andra sexuella övergrepp som unga flickor 

utsätts för. Unga pojkar, men även unga flickor i ökad grad, 

kan vara för övare av våld mot en partner och även mot 

andra närstående, exempelvis syskon och föräldrar. 

Under senare år har alltmer uppmärksamhet riktats mot 

att det vanligaste vittnet till våld mot en kvinna är hennes 

egna barn. Rädda Barnen uppskattar att så många som vart 

tionde barn någon gång upplevt våld i sitt eget hem (SoS 

2005). Barn och ungdomar kan dessutom även vara utsatta 

för direkt våld av en vuxen närstående, en grupp som ligger 

utanför uppdraget för Kompetenscentrum. 

Barns närvaro vid misshandel är ett brott mot barnen.

Genom en lagändring i november 2006 kompletterades 

socialtjänstlagens bestämmelse om stöd till brottsoffer så 

att det tydliggörs att barn som upplever övergrepp mot 

närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av 

stöd och hjälp. 

Barn som lever i familjer där mannen utsätter kvinnan för 

våld är en riskgrupp för att utveckla hälsoproblem under 

barndomen men också i vuxenlivet. Dessa barn löper också 

en högre risk att utveckla emotionella och beteendemässiga 

problem såsom ångest, depression, svaga skol - 

prestationer, låg självkänsla, trots, mardrömmar och klagomål 

över fysiska hälsoproblem. Enligt WHO visar amerikanska 

studier att risken för ohälsa bland barn som bevittnar 

våld är nästan lika stor som bland dem som utsatts för 

våld. Undersökningar tyder på att minst en fjärdedel av barnen 

i familjer där modern misshandlas själva blir slagna. 

Män som vuxit upp med en misshandlande far är överrepresenterade 

bland män som använder våld mot sin partner. 

I en studie i Göteborg (Almqvist & Broberg, 2005) tillfrågades 

mammor med barn som kom till kvinnojourerna 

i Göteborg om barnen. Man utförde även barnpsykologiska 

och medicinska utredningar av barnen. Studien visar att 

en del barn inte drabbats så hårt av våldet eftersom mamman 

relativt snabbt brutit med mannen när han visat sig 

vara våldsbenägen. 

För en del andra barn som inte bevittnat så mycket våld 

kan mammans beslut att lämna pappan och flytta till kvinnojouren 

vara lika svårt att förstå och hantera som att pappa 

hotade eller slog mamma. 

De flesta barnen i studien hade drabbats svårare än de 

ovanstående två grupperna. Det var barn och ungdomar 

som plågades mycket av minnesbilder förknippade med 

våldet och rädslan, blivit alltmer våldsfixerade och/eller 

utvecklats till att ta hand om mamma. 

Barnen hade stora svårigheter i relation till andra. 

Anknytningen till mamman var störd och kamratrelationerna 

var problematiska. 

I en summarisk nationell kartläggning av bl a barn- och 

ungdomspsykiatrin, BUP (Eriksson, 2006) kunde utredarna 

urskilja tre olika grupper av BUP- mottagningar. Det finns 

mottagningar som anser att man har ett ansvar för de barn 

som upplever våld mot närstående och att området kräver en 

specialistkompetens. Andra mottagningar anser att området 

inte kräver någon särskild kompetens utöver den barnpsykiatriska. 

Den tredje gruppen av mottagningar är sådana som 

inte anser att dessa barn ingår i BUP:s målgrupper. 

I maj 2007 antogs »Regional utvecklingsplan för barn- 

och ungdomspsykiatrin« i Västra Götaland av Regionstyrelsen. 

I denna plan dras riktlinjerna upp för de närmaste fem 

årens BUP-verksamhet. Enligt denna plan kan barn som 

bevittnat våld föras till det sekundära preventionsarbetet, 

dvs en grupp av barn som kan upptäckas av BUP på grund 

av att de är traumatiserade och kan utveckla kris- och stressreaktioner. 

Ansvarsmässigt hör sannolikt merparten av dessa 

barn inte till BUP. BUP kan även ha konsultfunktion till 

andra verksamheter för barn. (Uppgifterna inhämtade från 

Stephan Ehlers, medicinsk rådgivare, Regionkansliet). 

Vid BUP- Gamlestaden i Göteborg pågår 2006 –2007 en 

screening för att identifiera barn som bevittnat våld mot ena 

föräldern bland de sökande på mottagningen. De preliminära 

resultaten från 2006 visar att nästan 20 % av de sökande 

barnen bevittnat våld i hemmet, mot mamman. 

De första resultaten av screening vid denna BUP-mottagning 

indikerar att gruppen barn som bevittnat våld i hemmet 

utgör en stor andel av alla barn inom BUP. Med andra 

ord är BUP-mottagningar en del av hälso- och sjukvården 

som kan upptäcka mammor utsatta för våld genom screening 

av barn. 

Utväg i Västra Götaland – med hälso- och sjukvården 

som en samverkande myndighet – uppmärksammar barn 

som upplevt våld och erbjuder barnen gruppverksamhet. 

Barnahuset i Göteborg är en försöksverksamhet 2005 – 

2007 med samverkan under gemensamt tak mellan BUP, 

socialtjänst, polis och åklagare när misstanke finns om att 

barn utsatts för allvarliga brott i form av fysiskt våld, sexuella 

övergrepp eller könsstympning. I Trollhättan startades 

hösten 2007 ett kommunalt kriscentrum för barn och ungdomar 

där samverkan sker mellan polis, primärvård och 

kommun. 

År 2006 genomförde Länsstyrelsen i Västra Götaland en 

inventering om hur kommunerna tar ansvar för stödinsatser 

för barn som sett och hört våld (Länsstyrelsen 

2006:56). I rapporten framgår att många kommuner har 

stödinsatser för barnen. 

3.3 Övriga grupper 

3.3.1 Närstående 

Närstående till de våldsutsatta är – förutom deras partners 

och barn – det sociala nätverk av betydelsefulla personer, 

dvs släkt och vänner. Nätverkets betydelse är föga utforskat 

eller på annat sätt uppmärksammat varken i Sverige 

eller internationellt. 

I det vardagliga arbetet med våldet i de nära relationer- 

17

na finns erfarenheter som pekar på nätverkets betydelse i 

ena eller andra riktningen. I hedersrelaterat våld är nätverket 

en aktiv del i våldet på ett för kvinnan negativt sätt. 

I fråga om allt övrigt våld utgör sannolikt det sociala nätverket 

en outforskad och ofta förbisedd potential för att 

avbryta våld, skydda kvinnor samt ansvariggöra de våldsamma 

männen för sitt beteende. Å andra sidan kan det 

sociala nätverket runt kvinnorna även utgöra en förnekande 

och bagatelliserande kraft. Hos kvinnorna kan finnas en 

skam och skuld som hindrar dem att införliva nätverket i 

våldet genom att berätta om det. 

Det sociala nätverket kan vara indirekt drabbade av våldet 

genom att en för dem närstående person utsatts för våldet. 

Nätverkets ageranden kan antingen vara aktivt eller 

passivt när våldet blivit känt. Med exempelvis kunskap om 

uppbrottsprocesser för kvinnor har sociala nätverket betydelse 

för deras väg ut ur våldet. Sannolikt behöver samhället 

erbjuda det sociala nätverket rådgivning för hur stöd, 

skydd och ansvariggörande kan ske i, framför allt fall av 

lindrigare våld. 

Intervjustudier har visat att mannen ibland använder hot 

om våld eller våld mot husdjur för att hålla kvinnan kvar i 

förhållandet (Hensing, 2004). 

3.3.2 Anställda inom Västra Götalandsregionens 

hälso- och sjukvård 

Västra Götalandsregionen har ca 50 000 anställda varav ca 

80 % är kvinnor. En grov uppskattning utifrån befintliga 

omfångsstudier kan innebära att 4 –5000 anställda kvinnor 

inom VGR är eller kan ha varit utsatta för våld av sin partner. 

Arbetsgivaren bör väga in detta vid bedömning och 

rehabilitering av långtidssjukskrivna. Företagshälsovården 

har en särskilt viktig funktion och har ofta god kunskap 

inom detta område. 

3.3.3 Män som våldsoffer 

Våld i nära relationer betyder inte alltid en man som misshandlar 

sin kvinnliga partner. Det finns ett fåtal fall av kvinnor 

som misshandlar sin manlige partner. Det anges att 3 – 

5 % av allt partnervåld är sådant våld. Olika ståndpunkter 

finns i frågan, men alla läger är dock överens om att kvinnor 

inte är lika aggressiva som män och deras våld är inte 

på långt när lika starkt och skadeframkallande som mäns. 

Det mycket ovanliga grova våldet från kvinnor ingår vanligtvis 

i en situation där mannen redan är våldsam och hotfull 

(Eliasson, 2006). 

Några omfångsstudier i Norge om våld hos unga männi- 

18 

skor visar nästan lika stor våldsanvändning hos kvinnor 

som män, men visar också att effekterna av våldet för kvinnor 

är mer allvarliga (Pape, 2003 och Haaland, 2005). 

3.4 Män som förövare 

Kunskapsutvecklingen om våldet mot kvinnor innebar från 

1970-talet och fram till -90-talets början en tydlig fokusering 

på de våldsutsatta kvinnornas situation och behov – 

barnens perspektiv fanns inte alls. Okunskapen var stor 

beträffande de män som tillgrep våld. Fördelen med den 

starka fokuseringen på kvinnornas situation var att en bred 

kunskap om kvinnors utsatthet, olika former av våld, dess 

konsekvenser samt utbredning kom fram. Denna fråga lyftes 

alltmer från att enbart höra till den privata sfären till att 

bli en samhällsfråga. 

Bristen på kunskaper om männen gjorde att de ansatser 

till förändringsarbete med männen som skedde gav dåligt 

resultat. Exempelvis fanns en övertro på att enbart straff 

ledde till förändring. Politiskt fanns även under många år i 

Sverige ett motstånd mot att satsa resurser på förändringsarbete 

med männen av oro för att det skulle begränsa stöd 

och skydd för kvinnorna. 

Genom nedanstående beskrivna verksamheter för män 

finns numera kännedom om att mäns våld mot kvinnor är 

handlingar/beteende som bottnar i en kombination av både 

avsikter att uppnå olika mål med våldet (ex vis kontroll) 

samt känslomässiga drivkrafter (ex vis vanmakt). Det är 

många olika sorters män som tillgriper våld i många olika 

typer av nära relationer till kvinnor (Isdal, 2001). Männen 

har både gemensamma drag samtidigt som vägen ut ur våld 

ser olika ut för olika grupper av männen. 

I takt med att mäns våld mot kvinnor alltmera blivit en 

uppmärksammad samhällsfråga samt att öppna krisverksamheter 

för män etablerats, söker allt flera män hjälp för 

sitt våldsbeteende. Det finns ännu inte någon systematisk 

beskrivning som kan jämföra den grupp av män som söker 

frivilligt för våld och de som döms till behandling. Därför 

är jämförelser svåra att göra beträffande respektive grupps 

sociala status, personligheter och våldets allvarlighetsgrad. 

I förståelsen av mäns våld behöver rådande maskuliniteter 

analyseras. 

Forskningen om mäns våld är fortfarande mycket eftersatt 

i Sverige även om spirande tendenser kan skönjas. 

Utvärderingar av behandling planeras då sådana i stort sett 

saknas i Sverige, de få som finns pekar mot att gruppbehandling 

av våldsamma män ger positiva resultat (Berg-

ström & Rudqvist 2006). Internationell forskning är mer 

omfattande men är i vissa stycken svår att överföra till 

svenska förhållanden med tanke på våra relativt sett mer 

jämställda relationer samt en mer närvarande papparoll. 

Den forskningen visar att det inte är tillräckligt att männen 

lär sig sluta med det fysiska våldet utan de behöver analysera 

och förändra bakgrunden till våldet. Om så inte sker, 

finns risken att de kan skifta över till psykiska våldsformer. 

MÄN SOM SÖKER FRIVILLIG HJÄLP 

OCH MÄN SOM DÖMS TILL BEHANDLING 

I takt med att verksamheter riktade till mäns våld växte 

fram i landet från slutet av 1980-talet började en erfarenhetsbaserad 

kunskap om männen att byggas upp. Ett femtontal 

kommuner i landet har numera verksamhet riktad till 

män som söker frivilligt. Arbetet bedrivs med yrkesutbildade 

personer och ska inte blandas samman med de ideella 

mansjourer som finns. Metodutveckling pågår i form av 

riktad verksamhet till pappor som är våldsamma mot mammor, 

partnerkontakter, säkerhetsarbete samt barnperspektiv 

i behandlingsarbetet. 

I Västra Götaland finns sju kommuner med dessa insatser 

(Göteborg, Partille, Stenungsund/Tjörn/Orust, Trollhättan 

och Uddevalla). Ytterligare kommuner förbereder sådan 

verksamhet, bl a inom Göteborgsregionen (GR). 

Vid de 11 kriscentrum för män som finns i landet hade 

fram t o m år 2006 ca 6 000 män sökt för egen våldsproblematik. 

Både gruppbaserad och individuell behandling sker. 

Behandlingsinnehållet är i huvudsak psyko-edukativt, dvs 

psykologiska behandlingsinslag varvas med pedagogiska 

inslag. Den större delen av män i Sverige som genomgått 

behandling för våld har gjort så på frivillig väg via kris - 

centra och mansmottagningar. 

Kriminalvården driver sedan några år ett evidensbaserat 

program för män dömda för våld mot kvinnor, Integrated 

Domestic Abuse Programme, IDAP. Detta program finns på 

11 platser i landet. Programmet är ackrediterat sedan 2007. 

Dess innehåll är kognitivt baserat och utvecklat i USA och 

England. Utvärdering av programmet förbereds. 

I Västra Götaland finns IDAP-baserad verksamhet i 

UTVÄG Göteborg och inom frivården i Vänersborg. Utväg 

i Skaraborg och Södra Älvsborg har tills nu haft gruppbaserad 

behandling för dömda män som under 2007, vilken 

kan komma att konverteras till IDAP. 

Kriminalvårdsanstalten Johannesberg i Mariestad är en 

specialanstalt för män dömda till fängelse för fysiskt våld 

mot kvinnor. Där bedrivs IDAP-verksamhet inom ramen 

för anstaltstiden. Skogomeanstalten i Göteborg är en spe- 

cialanstalt för män dömda till fängelse för sexualbrott. Vid 

Skogomeanstalten bedrivs behandling via ROS-program 

(Relationer och Samlevnad) och psykoterapi. Båda kriminalvårdsanstalterna 

har riksintagning av män. 

Genom samverkan med verksamheter för män i Västra 

Götaland (Utväg och kriscentra för män) kan Kompetens - 

centrum tillgodogöra sig ytterligare kunskap om män och 

våld. 

Hänvisning av män till andra huvudmäns verksamheter 

ingår i hälso- och sjukvårdens samverkan. Behandlingsutbudet 

för män behöver differentieras för män med olika 

drivkrafter bakom våldet. 

KUNSKAPER OM MÄNNENS VÅLD BEHÖVS 

INOM HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN 

Som underlag i ett bra bemötande av den utsatta kvinnan 

behöver hälso- och sjukvårdens personal ha en så verklighetsnära 

föreställning som möjligt om den våldsamma partnern. 

Den utsatta kvinnans relation till mannen kan innehålla 

en blandning av rädslor och avsky men även sympatier, 

lojaliteter och idealiseringar. I den viktiga frågan om 

skydd och säkerhet för kvinnan kan behovet variera kraftigt 

beroende på vilken man det gäller. I bemötande ingår 

– bland flera aspekter – att kunna bekräfta hennes situation, 

inte minst relationen med den våldsamme. 

Hälso- och sjukvården har till sin uppgift att upptäcka 

inte bara gruppen våldsutsatta kvinnor utan även de män 

som använder våld. Vissa erfarenheter finns från hälso- och 

sjukvården av screening för att ha blivit utsatt för våld. 

Screening för våldsanvändning verkar inte finnas överhuvudtaget 

och behöver utvecklas. 

HÄLSOKONSEKVENSER 

Kunskapen om hälsokonsekvenser för män som utövar våld 

eller utsätts för våld i nära relationer är nästan obefintlig - 

i stort sett finns inga studier tillgängliga. Ett svenskt undantag 

är dock den ovan refererade BRÅ-studien om dödligt 

våld mot kvinnor (BRÅ 2007). Där framgår att 30 % av 

männen begått självmord eller försökt ta sitt liv i samband 

med dödandet av kvinnan. 

19

20 

4. MYNDIGHETERNAS 

ANSVAR– KART- 

LÄGGNING INOM 

VÄSTRA GÖTALAND

4.1 Hälso- och sjukvården 

Hälso- och sjukvårdens ansvar styrs av hälso- och sjukvårdslagen. 

Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och 

vård på lika villkor för hela befolkningen. Målet är också 

att förebygga sjukdom eller skada. För att uppnå dessa mål 

betonas vikten av att beakta psykosociala faktorer och ha 

en helhetssyn i omvårdnadsarbetet. 

Hälso- och sjukvården har ett tydligt ansvar när det gäller 

att upptäcka och identifiera våld mot kvinnor och ge ett 

adekvat medicinskt och psykosocialt omhändertagande. Ett 

bra omhändertagande och bemötande med uppföljande 

stöd kan vara avgörande för kvinnors möjlighet att förändra 

sin situation. Våldsoffren kräver ibland behandling under 

lång tid. Spårsäkring och noggrann dokumentation är viktigt 

vilket är en förutsättning för att rättsintyg vid misshandel 

av kvinnor blir korrekta. En samlad dokumentation kan 

ha en avgörande betydelse i en kommande rättsprocess och 

är viktigt för rättssäkerheten. 

Hälso- och sjukvårdspersonal är en nyckelgrupp, då vålds - 

utsatta kvinnor ofta söker hälso- och sjukvården. I många fall 

är det också den enda kontakten med en myndighet de har. 

Att möta kvinnorna med respekt och förståelse är grundläggande. 

Det är vanligt att kvinnor kommer upprepade gånger 

utan att den bakomliggande orsaken avslöjas. De söker 

bland annat för smärtor, sömnbesvär, oro och depression – 

men den egentliga anledningen till besvären, våldet, förblir 

osynlig på grund av sjukvårdspersonalens bristande insikt, 

vilket gör att de inte får den hjälp de behöver. 

Hälso- och sjukvårdens arbete för våldsutsatta kvinnor 

och våldsutövande män ställer krav på kunskap, samarbete, 

organisation och planering från ledningsnivå till den 

enskilde medarbetaren. Arbetet bör dokumenteras via 

handlingsplaner och skriftliga rutiner, i utbildning och 

regelbunden fortbildning och i nära samverkan med andra 

aktörer. 

4.1.1 Rättsintyg 

Rättsintyg skall fr o m. 1 januari 2006 inhämtas på begäran 

av polis eller åklagarmyndighet från läkare inom Rättsmedicinalverket 

eller läkare/tandläkare som enligt avtal med 

verket åtagit sig att utfärda detta intyg. När det finns särskilda 

skäl kan även läkare/tandläkare med tillräcklig kompetens 

utfärda rättsintyg, t ex vid sexuella övergrepp. Ett 

rättsintyg ska innehålla en beskrivning av undersökningen 

samt ett utlåtande/bedömning. Det är viktigt att intyget 

utformas med stor omsorg då det kan ha en avgörande betydelse 

i kommande rättsprocess. 

4.1.2 Anmälningsplikt och sekretess 

All personal inom hälso- och sjukvården samt tandvården 

har tystnadsplikt och omfattas av sekretesslagen (SekrL 

1980:100) Huvudregeln är att uppgifter om patienten inte 

får lämnas ut. Sekretessen kan brytas om patienten ger sitt 

tillstånd. När det gäller minderåriga under 18 år som anlitar 

hälso- och sjukvården har vårdnadshavaren rätt att ta del 

av uppgifterna. I takt med barnets stigande ålder och 

utveckling skall man ta allt större hänsyn till barnets synpunkter 

och önskemål. 

All personal inom hälso – och sjukvården är skyldig att 

anmäla till socialtjänsten om det finns misstanke om att 

barn under 18 år far illa. Det är sedan socialtjänstens uppgift 

att utreda och bedöma barnens situation och om polis - 

anmälan skall ske. 

Hälso- och sjukvårdspersonal har möjlighet men inte 

skyldighet att göra polisanmälan av brott som ger minst ett 

års fängelse eller försök till brott som ger minst två års 

fängelse. Detta enligt en ändring av sekretesslagen som 

skedde den 1 oktober 2006. 

4.2 Länsstyrelsen 

Regeringen tilldelar länsstyrelserna ett övergripande 

ansvar för koordinering av samarbetet mellan myndigheter, 

kommuner och frivilligorganisationer. Det ingår som en del 

i att regeringen i skrivande stund förbereder en nationell 

handlingsplan för kvinnofrid. 

Länsstyrelsen i Västra Götaland har ett ansvar för den 

regionövergripande samordningen där arbetet är organiserat 

i två grupper: styrgruppen där chefer och företrädare för 

organisationer och samverkansorgan ingår samt arbetsgruppen 

som består av handläggare från de olika myndigheterna. 

En gemensam programförklaring för kvinnofrid i 

Västra Götalands län finns där syftet är att åstadkomma en 

förbättrad samverkan. Länsstyrelsen verkar för rättssäkerhet, 

laglighet och kvalitet samt för att nationella politiska 

mål följs upp i länet. Länsstyrelsen har tillsyn över kommunernas 

socialtjänst. 

4.3 Kommunerna 

Kommunernas ansvar styrs av bestämmelserna i socialtjänstlagen. 

Där fastställs en kommuns yttersta ansvar för 

att de som vistas i kommunen får det stöd och hjälp som de 

behöver. Socialtjänstens ansvar för misshandlade kvinnor 

har skärpts den 1 juli 2007 genom att kommunerna nume- 

21

a har en skyldighet att hjälpa och stödja de drabbade kvinnorna. 

Socialtjänsten har också ett ansvar för att barn som 

sett och hört våld får hjälp och stöd. 

Socialtjänstens uppdrag att bistå våldsoffer står ofta i 

konflikt med deras uppdrag att lyssna till båda parter vid 

familjekonflikter. 

Länets 49 kommuner samverkar inom fyra geografiska 

områden genom kommunalförbunden: 

Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) 

Sjuhärads kommunalförbund 

Kommunalförbundet Fyrbodal 

Kommunalförbundet Skaraborg 

Många kommuner i Västra Götaland har samverkansgrupper 

och kommunövergripande handlingsplaner för sitt 

kvinno fridsarbete. 

4.4 Polismyndigheten 

Polisen har en viktig roll när det gäller att bekämpa våld 

mot kvinnor, såväl när det gäller att förebygga, som att upptäcka 

och beivra sådana brott. En annan viktig roll är att 

skydda hotade kvinnor och deras närstående från nya brott. 

Polisens uppdrag är fastställt i polislagen där polisen bl a 

åläggs att samarbeta med andra myndigheter och organisationer. 

Några åtgärder som vidtagits inom Västra Götaland 

är: 

Omedelbara åtgärder sätts in mot misstänkta våldshandlingar 

– barnens situation uppmärksammas speciellt. 

Skyddet förstärks för hotade kvinnor 

Skyndsam handläggning av ärenden i samverkan med 

övriga myndigheter 

Utbildning av personalen 

4.5 Åklagarmyndigheten 

Åklagarorganisationens huvuduppgift är att lagföra den 

som har begått ett brott. Åklagaren har en central och framskjuten 

roll när det gäller lagföringen av mäns våld mot 

kvinnor. Åklagaren leder förundersökningen vid dessa 

typer av brott och har det yttersta avgörandet för om ett 

brott skall prövas av domstol. Utvecklingscentrum i Göteborg 

har ett nationellt ansvar för bl a rättslig tillsyn och kontroll, 

rättslig utveckling, metodutveckling, analys och uppföljning 

beträffande sexualbrott, fridskränkningsbrott och 

våldsbrott. Inom centrumet har särskilda projekt bedrivits 

avseende sexualbrott och fridskränkningsbrott. 

22 

4.6 Domstolarna 

Domstolarna handlägger mål angående bl a sexualbrott och 

våld och hot mot kvinnor. Tingsrätten är första instans och 

hovrätten andra instans dit mål kan överklagas. Utbildning 

om våld mot kvinnor har anordnats för domstolarnas personal. 

Kunskap om situationen för brottsoffren och de tilltalade 

i den aktuella typen av brott är av vikt för rättssäkerheten 

och för förtroendet för domstolen. Till grund för åklagarnas 

och domstolarnas beslut ligger oftast rättsintyg 

utfärdade av läkare. Arbetet för att förbättra dessa pågår där 

Rättsmedicinalverket ansvarar. 

4.7 Kriminalvården 

Kriminalvården ansvarar för att verkställa utdömda påföljder 

för män som utövar våld i nära relationer (se kap 3.4). 

För utom arbetet med misstänkta/dömda personer arbetar 

kriminalvården brottsförebyggande genom engagemang i 

länets Utvägsverksamheter. Vid vissa frivårdsenheter finns 

specialiserade handläggare för arbetet med klienterna dömda 

för våld i nära relation. 

4.8 Försäkringskassan 

Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de 

insatser som behövs för rehabiliteringsverksamhet. Försäkringskassan 

skall, om den försäkrade medger det, samverka 

med dennes arbetsgivare, hälso- och sjukvården, socialtjänsten 

och arbetsmarknadsmyndigheterna i arbetet med 

rehabiliteringen. Försäkringskassan Västra Götaland 

erbjuder brottsoffer rehabilitering via »Väduren«. Denna 

syftar till att erbjuda professionell icke akut rehabilitering 

till brottsoffer som behöver hjälp att bearbeta sina upplevelser. 

Det finns en särskild enhet för handläggning av ärenden 

som gäller personer med skyddad identitet.

24 

5. VERKSAMHETER INOM 

VÄSTRA GÖTALAND

5.1. Verksamheter inom Hälso- och 

sjukvården som berörs av våldet i 

nära relationer 

Allmänt sett berörs samtliga verksamheter inom Västra 

Götalandsregionen som bedriver klinisk verksamhet eftersom 

symtombilden för en våldsutsatt kvinna kan vara diffus 

och varierande. Vi vill ändå särskilt nämna de verksamheter 

som har ett större ansvar för frågan än övriga i att upptäcka, 

bemöta och omhänderta våldsutsatta samt våldsutövande. 

Inom primärvården finns vårdcentralerna. Till dessa hör 

distriktssköterskemottagningar, barnhälsovård, mödrahälsovård, 

sjukgymnastik och ungdomsmottagningar – verksamheter 

som möter våld i nära relationer. Sjukvårdsupplysningen 

finns också inom primärvården och spelar en viktig 

roll i att uppmärksamma och hjälpa våldsutsatta. 

De privata vårdgivarna inom primärvården möter också 

detta våld. Primärvården är den första linjens hälso- och 

sjukvård och framstår som en ofta naturlig instans för 

många utsatta för våldet. Därmed kan man på goda grunder 

anta att primärvården möter flest våldsutsatta inom hälso- 

och sjukvården. 

Inom specialistvården är alla verksamheter berörda 

genom att de möter följderna av våld i nära relationer och 

behöver ge adekvat omhändertagande av dem som är involverade. 

Folktandvården har sin verksamhet organiserad i allmän-, 

specialist- och sjukhustandvården. De kan också 

möta de vålds utsatta. 

Företagshälsovården möter många av de anställda som 

har varit utsatta för våld och de har kompetens och erfarenhet 

inom området (se även kap 3.3.2). 

5.2 Handlingsplaner och rutiner inom 

Västra Götalandsregionen 

En kartläggning utförd av RKC (Rikskvinnocentrum, 

2006 b) visar att det finns stora brister inom kunskapsområdet 

och avsaknad av skriftliga rutiner/handlingsplaner 

inom Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvård. 

I budget för 2007 ges hälso- och sjukvårdens utförarstyrelser 

i uppdrag att ta fram handlingsplaner för omhändertagandet 

av patienter utsatta för våld i nära relationer och 

den krets av personer som närmast påverkas av våldet. 

HANDLINGSPLANER OCH RUTINER 

– NÅGRA GODA EXEMPEL 

Under projektperioden har vi kommit i kontakt med ett fler- 

tal exempel på handlingsplaner, rutiner och PM för handläggning 

av enskilda patientärenden och samverkan med 

andra aktörer. Några goda exempel vill vi framhålla utan 

anspråk på att ha genomfört någon heltäckande inventering 

i regionen: 

Primärvården Borås och Bollebygd: 

Handlingsprogram för kvinnofrid. 

Södra Älvsborgs Sjukhus: 

Handlingsplan för bemötande och omhändertagande av 

vålds utsatta kvinnor. 

Akutmottagningen, Kungälvs Sjukhus: 

Handlingsplan/Checklista-Våld i nära relationer. 

Kvinnokliniken, Sahlgrenska/SU, Göteborg: 

PM vid sexuella övergrepp. 

Akutmottagningen, Sahlgrenska/SU: 

Rutin kring bemötande av brottsoffer – RUT. 

Skaraborgs Sjukhus/Primärvården Skaraborg: 

Gemensam handlingsplan angående kvinnofrid. 

Primärvården Södra Bohuslän och Göteborg samt SU: 

Kvinnovåld – handlingsplan för Hälso- och sjukvården i 

Stor-Göteborg. 

Primärvården i Fyrbodal: 

Policy finns – reviderad 2007. 

Norra Älvsborgs Lasarett: 

PM finns på kvinnokliniken. Samverkansgrupp för barn 

utsatta för övergrepp. 

FOLKHÄLSOKOMMITTÉN 

Västra Götalandsregionen definierar våld mot kvinnor som 

ett folkhälsoproblem och anger i »Handlingsprogram för 

folkhälsoarbetet 2002 – 2006« att antalet övergrepp mot 

kvinnor skall minska samt dokumentationen av övergrepp 

skall förbättras. Skaderegistrering är prioriterat och bör 

utvecklas vad gäller våld. Folkhälsokommittén ger stöd till 

Kvinnojourer i Väst och har tagit fram regiongemensamma 

riktlinjer för detta stöd. Folkhälsokommittén har tagit 

fram en kunskapsöversikt kring våld mot kvinnor samt 

lämnat bidrag till Sahlgrenska Akademin till ett forskningsprojekt 

kring våld mot kvinnor och prevention. Kommittén 

har även gett stöd till en kartläggning av kvinno - 

fridsarbetet i Fyrbodal som Kriscentrum i Trollhättan har 

genomfört under 2006. 

FORTBILDNING 

I Regionstyrelsens personalutskott har diskuterats ett förslag 

att i samverkan med Göteborgs Universitet ta fram en 

25

uppdragsutbildning med syfte att höja kompetensen inom 

detta område. Denna utbildning beräknas starta 2008 och 

kommer att vara kopplad till Kompetenscentrum. I avvaktan 

på denna insats startar en handledarutbildning under 

2007 med syfte att förbättra det professionella omhändertagandet 

av våldsutsatta kvinnor. 

Här följer några andra exempel på utbildningar som 

anordnats lokalt: 

Primärvården Göta Älvdalen: Kriscentrum i Trollhättan 

har utbildat kvinnofridsinstruktörer med spetskompetens 

vid varje vårdcentral. Personal från olika myndigheter 

bjuds in till fortbildning två gånger årligen genom samverkan 

mellan Trollhättans Stad och Vänersborgs kommun. 

Utbildning av spetskompetensutbildning påbörjad inom 

psykiatrin våren 2007. 

Kungälvs sjukhus: Studiecirklar som riktar sig till all 

vårdpersonal har genomförts. Årlig utbildning sker inom 

området. 

Skaraborgs Sjukhus: Utbildningspärm finns framtagen. 

Kontaktnät finns inom Utväg för att föra ut kunskapen. 

Utbildning har skett vid bl a APT, men det finns fortfarande 

ett utbildningsbehov. Handledarutbildning planeras 

under hösten 2007. 

Sahlgrenska Universitetssjukhuset planerar en utbildning 

under 2007. 

LÄNSSTYRELSENS UTBILDNINGSSATSNING KRING 

HEDERSRELATERAT VÅLD 

Vid länsstyrelsen i Västra Götaland finns en god kompetens 

i kring hedersrelaterat våld (HRV) med bl a möjlighet till 

konsultation. Länsstyrelsen har under perioden 2003 –2007 

genomfört 8 studiedagar för HoS-personal. Länsstyrelsen 

har under 2006 utbildat personer med spetskompetens 

inom HRV från skola, socialtjänst och ungdomsmottagningar. 

Vid en kartläggning (Länsstyrelsen, 2007) har deltagarna 

lyft fram ett antal angelägna områden där insatser 

behöver göras inom hälso- och sjukvården. 

En nationell handbok kring hedersrelaterat våld har tagits 

fram under 2007 av länsstyrelserna i Östergötland och Skåne 

som distribuerats till samtliga berörda enheter inom 

Västra Götalandsregionen. Under hösten 2007 kommer fler 

anställda inom hälso- och sjukvården att erbjudas spetskompetensutbildning 

inom hedersrelaterat våld. 

26 

5.3 Forskning och utvecklingsarbete 

inom Västra Götaland 

5.3.1 Högskolor och universitet 

Av högskolor och universitet i Västra Götaland är det Göteborgs 

Universitet som bedriver utbildning inom kunskapsområdet. 

Institutionen för socialmedicin bedriver kontinuerlig 

forskning inom området. 

Institutionen för Socialt arbete håller sedan några år tillbaka 

en fristående kurs »Mäns våld mot kvinnor«, 10 

poäng. Vid Sahlgrenska Akademin ingår delmoment om 

våld i bl a läkarutbildningen och folkhälsovetarprogrammet. 

Vid Institutionen för Genusvetenskap ingår könsrelaterat 

våld i flera olika utbildningar via 5-poängskurser. 

5.3.2 FoU-verksamhet 

Regionen ger årligen bidrag till enskilda regionala FoUprojekt 

i hälso- och sjukvård där kravet är att projekten 

finns hos flera samverkande enheter. Utöver att stimulera 

forskning och utvecklingsarbete syftar bidragsgivningen 

till att intensifiera FoU-samverkan mellan arbetsplatser i 

olika geografiska delar av regionen. Behöriga att söka är 

alla som är anställda av Västra Götalandsregionen eller 

vårdgivare som har avtal med regionen. Under 2007 finns 

det inga FoU-projekt beviljade inom kvinnofridsområdet. 

Inom Västra Götalandsregionen finns det dessutom fyra 

lokala FoU-råd, som stödjer lokala projekt. 

5.3.3 Studier inom Kompetenscentrums 

verksamhetsområde 

Under kartläggningen har det framkommit aktuella forskningsprojekt 

inom området och ytterligare sådan planeras. 

En studie är »Kopplingar mellan våld mot kvinnor under 

uppväxten eller som vuxna samt förekomst av kroppsliga 

och psykiska symptom« (Gunilla Krantz, NHV, 2000). 

Vid Sahlgrenska Akademin förbereds en studie som syftar 

till att ta fram ett frågeformulär för identifiering av olika 

typer av våld i nära relationer med fokus på könsskillnader 

avseende våldsanvändning, allvarlighetsgrad samt 

motiv. Studien planeras i samarbete med The Centre of 

Health Equity Studies (CHESS) , Sthlms univ/Karolinska 

Institutet samt Institutionen för neurovetenskap, Karolinska 

Institutet, Gunilla Krantz m fl. 

I ett nästa steg planeras en storskalig befolkningsbaserad 

studie: »Intimate partner violence and health in population 

based studies: developing a questionnaire to identify different 

types of violence with focus on gender differences in 

perpetration, severity and motives.«

På uppdrag av Folkhälsokommittén inom Västra Götalandsregionen 

genomförde Sahlgrenska Akademin en 

kunskapsöversikt (Gunnel Hensing, 2004) samt en fokusgruppsstudie 

kring prevention som beräknas vara färdig 

under hösten 2007. 

»Barn som bevittnat våld i hemmet« är en pågående prevalensstudie 

vid BUP-Gamlestaden i Göteborg. 

Ett urval av forskning som bedrivits i övrigt återfinns i 

referenslistan av denna rapport. 

5.4 Myndighetssamverkan 

UTVÄG VÄSTRA GÖTALAND 

Utväg är myndighetssamverkan för kvinnofrid mellan Hälso- 

och sjukvården, socialtjänsten, kriminalvården, polis 

och åklagare. Varje myndighet utvecklar sitt eget arbete, 

samordnar sitt handlande med övriga samarbetspartners 

samt bidrar till utvecklande av ett myndighetsövergripande 

program, Utvägs kärnverksamhet. I kärnverksamheten 

ingår motivationssamtal, krissamtal, stödsamtal och 

gruppverksamhet. Tre samordnare leder arbetet med barn, 

kvinnor och män. Till sin hjälp har samordnarna gruppledare 

och handledare. Respektive styrgrupp är ansvarig för 

kärnverksamheten. Utväg finansieras genom ett ekonomiskt 

avtal mellan tre parter: kommun – landsting och kriminalvård. 

Utväg Skaraborg 

Utväg Skaraborg startade 1996 och en utvärdering gjordes 

2004. Förutom kärnverksamheten bedrivs även gruppverksamhet 

för våldsutsatta unga flickor samt under 2007 ett 

preventivt skolprojekt. 

Utväg Södra Älvsborg 

Utväg Södra Älvsborg startade 2001 och är ett samverkansprojekt 

mellan tio kommunerna i Södra Älvsborg och de 

övriga myndigheterna. Utöver kärnverksamheten be drivs 

upp sökande och informerande verksamhet. 

Utväg Göteborg 

Utväg Göteborg startade 2002 och har fr o m 2007 alla 

stadsdelar i Göteborg som upptagningsområde. Bland 

deras framtidsfrågor finns att kunna rikta sig till persisktalande 

och arabisktalande män samt kunna samverka bättre 

när både missbruk och våld förekommer. 

GÖTEBORGSREGIONENS KOMMUNALFÖRBUND (GR) 

Inom GR planeras ett »kunskapscentrum i Göteborgsregionen 

– våld i nära relationer«. Det ska ha till uppgift att vara 

en kunskapsbank, stödja kommunernas utvecklingsarbete, 

samordna etablering av verksamheter, hålla sig uppdaterad 

på forskning och metodutveckling, bedriva kompetensutveckling 

samt stärka regionalt samarbete och erfarenhetsutbyte. 

Inom GR planeras även bildandet av en kommun - 

gemensam verksamhet i Göteborgsregionens kranskommuner 

riktad till män som använder våld. 

5.5 Övriga organisationer 

BRÄCKE DIAKONI 

Ett utvecklingscentrum – Dubbelt Utsatt – har startats med 

stöd från Allmänna Arvsfonden av Bräcke Diakoni för att 

öka kunskapen om våld och övergrepp mot kvinnor med 

funktionshinder. En förstudie »Dubbelt utsatt? genomfördes 

under 2005 (Dubbelt Utsatt, 2006). I studien framgår 

att det finns ca 250 000 personer med någon form av funktionshinder 

inom Västra Götaland (ej könsuppdelad statistik). 

De två projekt som nämns är: De sista ljuva åren – om 

utsatthet och erfarenheter av våld hos personal och vårdtagare 

inom hemtjänsten i Göteborg samt spetskompetensutbildning 

av omsorgspersonal vid Kriscentrum i Troll - 

hättan. 

Utvecklingscentrum skall bidra till att skapa en ökad förståelse 

och höjd aktionsberedskap bland kvinnor med funktionshinder 

samt personal som möter dessa kvinnor. De 

skall även arbeta förebyggande, genomföra utbildningsinsatser 

och bidra med kunskapsspridning om att kvinnor 

med funktionshinder är en särskilt utsatt grupp när det gäller 

våld och övergrepp. Projektet skall pågå 2007 – 2009 

och därefter är målet att övergå i någon form av permanent 

verksamhet. 

KVINNOJOURER 

Arbetet mot våld i nära relationer har tidigare till största 

delen drivits framåt genom kvinnors ideella engagemang. 

Kvinnojourerna har länge arbetat med skyddsfrågor men 

också med att sprida kunskap och driva opinion. Ekonomiskt 

stöd från samhället har varierat starkt mellan olika kommuner. 

Det finns två nationella paraplyorganisationer för kvinnojourer 

i landet: Riksorganisationen för kvinnojourer och 

tjejjourer (Roks) och Sveriges Kvinnojourers Riksförbund 

(SKR), som båda jobbar utifrån genusteoretiska förklaringsmodeller 

avseende våld i nära relationer. Kvinnojourer i Väst 

är paraplyorganisation för kvinnojourer i Västra Götaland där 

det finns ett 30-tal kvinnojourer. 

27

BROTTSOFFERJOURER 

I Västra Götaland finns tolv lokala brottsofferjourer (BOJ) 

som drivs som ideell verksamhet. Brottsofferjourerna stödjer 

och bistår personer som blivit utsatta för olika typer av 

brott. Jourerna bedriver vittnesstödsverksamhet vid tingsrätterna 

och vid hovrätten för Västra Sverige. BOJ i Trollhättan/Lilla 

Edet anordnar kvinnofridsutbildningar för olika 

personalgrupper/frivilliga. 

ÖVRIGA 

I Göteborgs Stad finns sedan 2004 ett stödcentrum för unga 

brottsoffer där ungdomar under 23 år erbjuds rådgivning, 

praktisk hjälp och stödsamtal. För barn finns även Bojen i 

Göteborg samt Rädda Barnens kriscentrum i Göteborg 

(start hösten 2007). 

Riksorganisationen Sveriges Professionella Kriscentra för 

Män organiserar kommunala och fristående kriscentra för 

män. 

Övergripande mål för Kompetenscentrum är att förbättra 

hälso- och sjukvårdens förmåga att identifiera, bemöta 

och omhänderta våldsutsatta. 

28

30 

6. REGIONALT 

KOMPETENSCENTRUM 

- FÖRSLAG

6.1 Verksamhetsinnehåll 

Kompetenscentrum ska aktivt bidra till en regional kompetenshöjning 

av hälso- och sjukvårdens insatser för patienter 

berörda av våld i nära relationer som ett led i samhällets 

åtagande att minska detta våld. Vid Kompetenscentrum 

ska inte bedrivas någon patientverksamhet. Den ökade 

kompetensen ska leda till att hälso- och sjukvården blir 

bättre på att: 

upptäcka/identifiera de våldsutsatta kvinnor som söker 

hälso- och sjukvården samt dokumentera följder av våldet 

erbjuda adekvat hjälp till psykiskt och fysiskt skadade 

patienter 

initiera och genomföra primär- och sekundärpreventiva 

insatser för att förebygga våldet 

upptäcka de som använder våld / riskerar använda våld 

samt 

utveckla samverkan med andra myndigheter / aktörer på 

regional nivå samt att främja lokal samverkan 

Kompetenscentrums uppgifter blir att bedriva: 

Utbildning 

Konsultation 

Metodutveckling 

Forskning 

Prevention 

Samverkan 

Utredningen har valt att inte göra något förslag till prioritering 

av Kompetenscentrums uppgifter men ser dock 

utbildning som den överordnade uppgiften. 

6.1.1 Värdegrund 

Under projekttiden har från olika håll framhållits att Kompetenscentrum 

behöver en mångfaktoriell syn på de utsattas 

behov av stöd, behandling och skydd. Synsätt som förklarar 

våldets uppkomst och vidmakthållande behöver 

hämta kunskap från sociologiska, genusvetenskapliga, psykologiska, 

kulturella och medicinska områden. Att minska 

våldet och dess verkningar är en viktig jämställdhetsfråga. 

För Kompetenscentrum blir det centralt att kunna skilja 

ut kunskap som det råder konsensus om från frågor som 

behöver fortsatt problematisering. Vår samlade bedömning 

är att det finns frågor där konsensus råder. Dessa är: 

Våld i nära relationer är en samhällsfråga – inte enbart 

en privat angelägenhet. 

Våldet är en folkhälsofråga. 

Våldet utgör ett hinder för ökad jämställdhet. 

Genus är ett centralt perspektiv i förståelsen av våldet. 

Våldets uppkomstmekanismer och vidmakthållande be - 

höver förklaras mångfaktoriellt. 

Alkohol och våld har samband men är inte enda förklaring. 

Våld i de nära relationerna har särskilt negativa följder 

för de drabbade jämfört med våld från okänd gärningsman. 

Symtombilden hos en kvinna utsatt för våld kan vara diffus 

och kan variera mycket. Av detta följer att samtliga av 

hälso- och sjukvårdens verksamheter kan vara involverade. 

Barn som upplever våld mot eller av en närstående riskerar 

att ta skada i sin utveckling. 

Mäns våldsanvändning bottnar i en kombination av 

avsikter och känslor. 

6.1.2 Utbildning 

En omfattande kunskap finns redan samlad om våld i nära 

relationer. Denna kunskap är både evidens- och erfarenhetsbaserad. 

Utbildningsuppdragets syfte är dels att bereda 

plats och skapa legitimet för kunskapsområdet inom hälso- 

och sjukvården, dels att höja den yrkesmässiga kompetensen 

i bemötande och omhändertagande av patienter 

involverade i våld. 

Utbildningsinsatser för ledningsgrupper och politiker är 

nödvändiga för att ge kompetensområdet legitimitet inom 

hälso- och sjukvården och ska ges högsta prioritet. 

Eftersom Kompetenscentrums uppdrag är riktat till all 

hälso- och sjukvårdspersonal inom Västra Götalandsregionen 

ska all personal erhålla en baskompetens om våldet. I 

baskompetensen bör ingå kunskaper om våldets olika former, 

omfattning, konsekvenser för de berörda, innebörd i 

bra bemötande, rättsregler samt vikten av samverkan med 

andra. Något som särskilt ska uppmärksammas är att denna 

basnivå kontinuerligt behöver underhållas till följd av 

personalomsättning och nya kunskaper. 

För att hälso- och sjukvårdens kompetens ska utvecklas 

behövs även personer med spetskompetens. Anställda med 

spetskompetens ska kunna vara ett konsultativt stöd till 

arbetskamrater, ha god kännedom om samverkansparter, 

medverka till att handlingsplaner upprättas och följs, bevaka 

fortbildning inom området samt informera nyanställda 

på den egna arbetsplatsen. 

Även yrkesspecifik utbildning ska anordnas där betoning 

sker på mötet med patienten och de arbetsmetoder som är 

tillämpliga. 

Kompetenscentrum bör verka för att kunskapsområdet 

31

»våld i nära relationer« införs på grundutbildningar inom 

regionen vilka leder till arbete inom hälso- och sjukvården. 

Utbildningar behöver genomföras på olika platser ute i 

regionen. Kompetenscentrum bör ha en god överblick över 

personer i Västra Götaland med kompetens i att medverka 

i utbildning om våld. Nationellt Kunskapscentrum har stor 

erfarenhet av utbildning inom hälso- och sjukvården och 

Kompetenscentrum behöver samarbeta med dem i dessa 

frågor. 

6.1.3 Metodutveckling 

Med metodutveckling avses att Kompetenscentrum med 

utgångspunkt från evidens- och erfarenhetsbaserad kunskap 

skapar tillämpbara metoder för bättre omhändertagande 

av patienter inom hälso- och sjukvården. Till metodutveckling 

hör även utveckling av de preventiva insatserna. 

Metodutveckling behöver ske inom olika verksamheter 

av regionens hälso- och sjukvård eftersom våldet berör ett 

brett spektrum av enheter. Metodutveckling som har generellt 

värde för hälso- och sjukvården bör prioriteras. Särskilt 

bör metodutveckling inom primärvården uppmärksammas. 

Metoder för att aktivt identifiera våldsutsatta, särskilt de 

våldsutsatta kvinnorna, är grundläggande för att hälso- och 

sjukvården ska kunna höja kompetensen. Genom aktiv 

identifiering kan våldet upptäckas och därmed kan bemötande, 

omhändertagande och samverkan utvecklas. 

Metodutveckling har nära koppling till flera av de forskningsområden 

som anges under kapitel 6.1.5: Forskning, 

implementering av kunskap, utvärdering samt effektstudier. 

Samverkan med Nationellt kunskapscentrum behövs i dessa 

frågor. 

6.1.4 Konsultation 

Behovet av att som anställd inom Västra Götalandsregionen 

kunna konsultera någon mer sakkunnig person i frågor 

som rör hälso- och sjukvårdens handläggning av enskilda 

patientärenden finns. Eftersom denna grupp av patienter 

finns inom alla delar av hälso- och sjukvården kan konsultationsbehovet 

vara mycket varierande. Behovet kan tillgodoses 

genom att Kompetenscentrum skapar kontakter med 

olika specialister inom Västra Götalandsregionens kliniska 

verksamheter samt upprättar ett samarbete med Nationellt 

Kunskapscentrum i Uppsala. 

Behovet av konsultation kan även avse frågor som är 

gemensamma för hela hälso- och sjukvården. Exempel är 

sekretessfrågor, anmälningsplikt, utvecklandet av egna 

32 

handlingsplaner samt lokal samverkan. Detta konsultationsbehov 

bör Kompetenscentrum kunna tillgodose med 

ordinarie personal. 

6.1.5 Forskning 

Forskningsuppdraget innebär att sammanställa och implementera 

befintlig forskning inom hälso- och sjukvården 

samt skapa nya forskningsresultat. Arbetet kan innebära: 

att Kompetenscentrum håller sig ajour med befintlig 

forskning som bedrivs om våld inom Västra Götalands - 

regionen samt att göra denna forskning tillgänglig för hälso- 

och sjukvården. 

att sammanställa och uppdatera nationell och internationell 

forskning samt göra den tillgänglig. 

att bedriva egen forskning i anknytning till klinisk verksamhet 

genom att anställa kliniska lektorer. 

stimulera möten mellan hälso- och sjukvårdens personal 

samt forskare i syfte att tydliggöra forskningsbehov. 

ekonomiskt stöd och handledarstöd till mindre FoU-projekt, 

pilotstudier samt slutförande av forskning. 

samverkan med andra FoU-enheter inom Västra Götalandsregionen 

och hos andra huvudmän. 

Några exempel på forskningsområden: 

Forskning om hur kunskap implementeras inom hälsooch 

sjukvården 

Utvärderingar av tillämpade metoder 

Bemötandefrågor 

Effektstudier av preventiva insatser 

Prevalensstudier om utsatthet för våld samt våldsanvändning 

Skaderegistrering – koppling till relationsbetingat våld 

Kompetenscentrum har i sin budget avsatta utvecklingsmedel 

till stöd för forskning och metodutveckling. Dessa 

medel kan användas till att konsultera specialistkompetens, 

stödja forskare, projektledare för metodutveckling, m m. 

6.1.6 Samverkan 

I Västra Götaland finns flera aktörer som hälso- och sjukvården 

har att samverka med. Syftet med den regionala 

samverkan är: 

att skapa smidigt samarbete mellan olika instanser så att 

den som är berörd inte upplever några gränser 

att klargöra respektive huvudmans ansvarsområde avseende 

våldet 

att varje aktör utvecklar sin egen kompetens

att förhindra att grupper av individer faller mellan olika 

stolar eller slussas runt mellan olika aktörer 

att åstadkomma samordningsvinster, exempelvis vid 

utbildning och forskning. 

Kompetenscentrum behöver stimulera, utveckla och stödja 

lokal samverkan. Begreppet »samverkansmetodik« 

behöver ges en fungerande innebörd som innefattar framtagningsprocessen 

av handlingsplaner, hjälp till implementering, 

revidering och uppföljning. Varje medarbetare inom 

Västra Götalandsregionen och hos samverkande myndigheter 

skall ta ansvar för den gemensamma helheten – det 

är samma individer som rör sig mellan olika huvudmän. 

Förutom samarbetet i enskilda ärenden kan preventivt arbete 

på lokal nivå ingå. 

Handlingsplaner är ett samlingsbegrepp för olika typer 

av dokument som kan tas fram i syfte att höja kvalitén i 

arbetet med våldsutsatta (Se Socialstyrelsen 2005, Kommunala 

handlingsplaner för våldsutsatta kvinnor). 

Stiftelsen Bräcke Diakoni och GRs kunskapscentrum är 

två exempel på verksamheter som är viktiga för kompetenscentrum 

att samverka med. 

6.1.7 Prevention 

Hälsofrämjande insatser söker skapa förutsättningar för 

människor att leva ett gott liv och främja hälsan. Arbetet för 

att minska våldet kan ses som ett led i regionens vilja att 

arbeta hälsofrämjande inom sjukvården. 

Primär prevention riktar sig till friska personer i normalbefolkningen 

och syftar till att bevara individens välbefinnande 

samt förebygga att ohälsa uppstår. Primärpreventivt 

arbete mot våld är i dag ovanligt och forskningen inom detta 

område är under utveckling. 

Som exempel på primärpreventiva insatser kan nämnas: 

Jämställdhetsarbete 

Politisk opinionsbildning och tydliga signaler från 

beslutsfattare 

Attityd- och kunskapsförmedling till unga människor, t 

ex om maskuliniteter 

Synliggörande av våldets former och utbredning genom 

information. 

Sekundär prevention tillämpas när tecken på våld eller riskfaktorer 

för våld identifieras. 

Exempel på sekundärpreventiva insatser kan vara: 

Identifiering av patienter inom hälso- och sjukvården 

som är involverade i våld (offer/förövare) genom screening. 

Samverkan med andra aktörer som kan ge skydd, hjälp 

och stöd till våldsutsatta. 

Behandling för barn och ungdomar som upplever våld i 

sin familj. 

Behandling för våldsutsatta kvinnor som har psykiatrisk 

problematik. 

Insatser inom hälso- och sjukvården för män med våldsbenägenhet. 

Fokus på våldsbeteende hos de män som frivilligt söker 

kriscentra eller döms till kriminalvård. 

SCREENING 

Med screening menas att aktivt tillfråga alla i en hel patientgrupp 

om våld oavsett sökorsaker. 

I Socialstyrelsens metodstudie (Socialstyrelsen 2002 a) 

utvärderas screening för våld vid barnmorske- och ungdomsmottagningar. 

De skriver om screeningen som 

metod: 

Syftet med screening om våld mot kvinnor är att identifiera 

och stödja kvinnor som är eller har varit utsatta för 

våld, hot och kränkningar och erbjuda dem hjälp och stöd. 

Ett ytterligare syfte är att öka personalens medvetenhet om 

kvinnors våldsutsatthet och därmed höja personalens 

beredskap att tala om och vara lyhörda för tecken på att 

kvinnor kan vara utsatta. Ett indirekt syfte är att hälso- och 

sjukvården genom att ta upp frågor om våld bekräftar att 

det förekommer och markerar att det inte är accepterat. Det 

kan göra det lättare för kvinnor att söka hjälp samt för personal 

att möta problematiken. 

Resultaten visar att screening kan bidra till att kvinnor 

med våldserfarenheter kan få hjälp och stöd. Såväl kvinnor 

som en majoritet av personalen anser att screening om våld 

bör ingå i den ordinarie verksamheten vid ovanstående 

mottagningar. 

I en metastudie (Rönnberg & Hammarström, 2000) framkommer 

ett antal hinder mot att upptäcka våld inbyggda i 

sjukvården: 

Bristande utbildning 

Tidsbrist bl a på grund av produktionskrav 

Stereotypa uppfattningar om vem som blir utsatt för våld 

För hög grad av identifikation med kvinnan eller den 

våldsamme mannen 

Rädsla för att kränka patienten 

Motstånd mot/rädsla för att bete sig anklagande mot partnern 

Maktlöshet, känsla av hopplöshet och frustration 

33

Brist på screeningrutiner och därmed brist på ansvarskänsla 

Brist på kända möjligheter att hänvisa till kvalitativ uppföljning. 

Det framkom även en del hinder hos våldsutsatta kvinnor 

mot att uppge våldserfarenhet. Dessa är: 

Negativa erfarenheter av hälso- och sjukvården 

Strukturella begränsningar i form av köer och risk för 

anmälningar 

Rädsla för vedergällning från förövaren 

Psykologiska konsekvenser av våldet hos kvinnan: 

skam och normalisering. 

6.2 Bemanning 

Med utgångspunkt i uppdraget behöver Kompetenscentrum 

ha både medicinsk, psykosocial, pedagogisk och administrativ 

kompetens. Denna kompetens finns hos läkare, sjuksköterska/barnmorska, 

psykolog och socionom, m fl. 

Kompetenscentrum behöver ha varierande anställningsformer 

för sina medarbetare. 

Dels behövs en fast kärna av anställda som ansvarar för 

några av de viktiga funktionerna som löper över tid för 

Kompetenscentrum. Dessa funktioner är ledning av verksamheten, 

utbildning, forskningssamordning, information 

samt verksamhetsstöd. Detta uppskattas till fem heltidstjänster. 

Denna kärna av fast anställda behöver kompletteras med 

specialrekryterade personer som knyts till Kompetenscentrum 

i olika former. Dessa personer kan kombinera tjänst 

vid centrumet med klinisk verksamhet inom Västra Götalandsregionen 

eller forskning ex vis som kliniska lektorat. 

Det kan även avse tidsbegränsade projektanställningar för 

pilotstudier, lokala FoU-arbeten eller andra uppdrag. Uppdragen 

att genomföra utbildningar, metodutveckling, 

konsultation och forsk ning kan delvis ske via de specialrekryterade. 

Angående specialrekryteringen vill vi betona 

värdet av regional rekrytering. 

Vid rekryteringen av personal ska jämn könsfördelning 

inom personalgruppen eftersträvas. Genom en sådan fördelning 

i personalgruppen markeras att frågan om våldet är 

både en man- och en kvinnofråga. 

För närmare detaljer, se bilaga 2. 

6.3 Namnfrågan 

Det namn på verksamheten man väljer kan tyckas ha under- 

34 

ordnad betydelse, men vi anser att namnet har ett symbolvärde 

värt att beakta. Namnet har betydelse för hur verksamheten 

uppfattas av de anställda inom Västra Götalandsregionen 

samt dess samarbetspartners. 

Vi har under projekttiden diskuterat olika namn. De kriterier 

vi anser viktiga vid val av namn är att det anger: 

Vad ska verksamheten arbeta med? 

Kompetensutveckling 

Vilken målgrupp har verksamheten? 

Hälso- och sjukvårdens personal i Västra Götalandsregionen 

Vilka patientgrupper avses? 

Patienter som utsatts för/utsätter andra för våld i framför 

allt nära relationer 

Namnet ska utgöra ett tydligt varumärke för Västra Götalandsregionen. 

Namnet ska inte vara långt och krångligt 

och ska kunna förkortas på ett enkelt sätt. 

I Regionfullmäktiges beslut sägs »kunskaps- och kompetenscentrum«. 

Vi anser att dessa begrepp delvis överlappar 

varandra. »Kompetens« är det begrepp som bäst stämmer 

med uppdraget för verksamheten, då det syftar på den 

yrkesskicklighet, där kunskap är en del, som personalen har 

i bemötande och omhändertagande av de berörda. 

»Våld i nära relationer« är det våld som har mest allvarliga 

konsekvenser för de utsatta. Begreppet omfattar det 

mest förekommande våldet mot kvinnor. Det inbegriper 

även våld i hbt (homo-, bi- och transsexuella) -relationer. 

Begreppet är det som bäst omfattar det våld som åsyftas i 

beslutet i Regionfullmäktige. 

FÖRSLAG: 

»Västra Götalandsregionens Kompetenscentrum om våld 

i nära relationer« 

Förslag till förkortning av namnet: 

VKV Västra Götalandsregionens Kompetenscentrum om 

våld i nära relationer 

6.4 Organisationstillhörighet 

I anvisningarna till uppdraget har det tydliggjorts att ett 

Kunskapscentrum måste knytas till någon förvaltning och 

ledas av dess styrelse. 

Under arbetets gång har framkommit att en organisering 

inom Primärvården är att föredra. 

Några argument som framförts är: 

Primärvården möter till antalet flest kvinnor och män

inom hälso- och sjukvården som utsatts för våld. Här har 

man störst möjlighet till en tidig upptäckt. 

Inom primärvården råder en helhetssyn på patienten och 

de närstående som är inbegripna. 

Det finns en stark koppling mellan våld i nära relationer 

och ohälsa – primärvården har i sitt uppdrag att minska den 

fysiska och psykiska ohälsan. 

Insatser för våldsutsatta kvinnor bygger på god lokal 

samverkan med andra aktörer vilket är en del av primärvårdens 

ansvar. 

Det är aktuellt med en utökad FOU-verksamhet inom primärvården. 

Kompetenscentrum ska rikta sig även till specialistvården 

för kompetenshöjande insatser, men för den enskilda 

patienten som får vård inom specialistvården, sker oftast en 

remittering av kvinnorna för uppföljning i primärvården. 

Den mesta forskning som finns inom Västra Götaland i 

ämnet är knutet till samhällsmedicin och allmän medicin. 

6.5 Ledning 

Kompetenscentrum är en verksamhet med ett specifikt uppdrag 

att verka över hela regionen. En specificerad budget 

är avsatt för verksamheten och skall följa denna som öronmärkta 

pengar. Under 2008 förvaltas pengarna av HSA då 

det blir svårt få igång hela verksamheten direkt vid årsskiftet. 

I framtiden kan diskuteras om HSN 5 skall ha ansvar 

för beställningen från Primärvårdsförvaltningen. 

Ansvaret för att driva och följa upp Kompetenscentrum 

skall ligga på Primärvårdsstyrelsen i Göteborg och Primärvårdsförvaltningen 

i Göteborg har utföraransvaret. Kompetenscentrum 

skall ledas av en verksamhetschef som, för att 

betona det övergripande regionala uppdraget och verksamhetens 

självständiga karaktär, skall vara direkt underställd 

förvaltnings chefen. 

6.6 Lokalisering 

En lokalisering till Kungshöjds vårdcentral i centrala Göteborg 

föreslås. Några argument för detta är: 

I anslutning till Kungshöjds Vårdcentral finns flera 

regionspecifika verksamheter lokaliserade: Sjukvårdsrådgivningen, 

Kris- och traumaenheten, Enheten för sexuell 

hälsa, HIV-STI-enheten samt Avdelningen för gravida 

missbrukare. 

Närheten till Sahlgrenska Akademin och den forskning 

som bedrivs där. 

Bra läge ur rekryteringssynpunkt – bra kommunikationer 

till regionens alla delar, lättare för personal som skall 

arbeta på deltidstjänster. 

Ledningen positiv till att ta ansvar för ett Kompetens - 

centrum. 

Det finns lediga lokaler att tillträda som även ger möjlighet 

till samlokalisering med liknande verksamheter. 

6.7 Budget 

Regionfullmäktige har i beslut om budget för 2008 avsatt 

10 miljoner kronor för ett Kompetenscentrum. 

BUDGETFÖRSLAG 

Personal Enligt kap. 6.2 Bemanning 7,2 mkr 

Utvecklingsmedel Ekonomiskt stöd till 

mindre FOU-projekt, 

pilotstudier, slutföranden 

av forskning, m m 

1,5 mkr 

Lokalkostnad 0,7 mkr 

Övriga driftskostnader 0,6 mkr 

Summa 10,0 mkr 

6.8 Utvärdering 

Västra Götalandsregionens Kompetenscentrum etableras 

med start under 2008. De riktlinjer för verksamheten som 

anges i beslutet i Regionstyrelsen behöver följas upp. Verksamheten 

får formulera måltal med utgångspunkt från den 

nationella kartläggning RKC genomförde 2006 (Rikskvinnocentrum, 

2006) samt andra utvärderingar som genomförts. 

Vi föreslår att en extern utvärdering genomförs två år 

efter starten med en genomlysning av hur inriktningen 

utformats avseende uppdragets olika delar, bland annat det 

regionala uppdraget. 

Marianne Melkersson 

Projektansvarig 

Tove Corneliussen Göran Lindén 

Projektledare Projektledare 

35

36 

REFERENSLISTA

Almqvist, Kerstin & Broberg, Anders, 2005, Barn som bevittnat 

våld mot mamma, Göteborgs Stad & Karlstad Universitet. 

Bengtsson-Tops, Anita, 2004, Vi är många – övergrepp mot 

kvinnor som använder psykiatrin, Riksförbundet Social och 

Mental Hälsa. 

Bergström, Lars & Rudqvist, Annika, 2006, Mansfrid – en utvärdering 

av behandling för män som dömts för våld i nära 

relationer, Karlstad universitet. 

BRÅ rapport 2002:8, Att förebygga våld mot kvinnor i nära 

relationer. 

BRÅ, Brottsförebyggande rådet, Statistik 2006. 

BRÅ rapport 2007:6.Utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor 

i nära relationer. 

Centrum för kvinnor utsatta för våld och övergrepp – förslag, 

1999, Neurosjukvård och Psykiatri, SU/Östra. 

Declaration of Human Rights, United Nations, 10 December 

1948. 

Declaration on the Elimination of Violence against Women. 

General Assembly Resolution 48/104 of 20 December 1993. 

Edin, Kerstin, 2006, Perspectives on intimate partner violence, 

focusing on the period of pregnancy, Umeå Universitet. 

Eliasson, Mona, 2006, Mäns våld mot kvinnor i nära relationer 

– en kunskapsöversikt, Sveriges Kommuner och Landsting. 

Eliasson, Per Elis, 2000, Män, kvinnor och våld, Manscentrum i 

Stockholm. 

Enander, Viveka & Holmberg, Carin, 2005, Varför går hon? – 

om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser. 

Eriksson, Maria, m fl, 2006, Mäns våldsutövande – barns upplevelser. 

Näringsdepartementets Jämställdhetsenhet. 

Haaland, Thomas m fl, 2005, Vold i parforhold – ulike perspektiver. 

Resultater fra den förste landsdekkende undersökelsen 

i Norge. Norska Forskningrådet, NIBR. 

Hedersrelaterat våld och förtryck – ett kunskapsunderlag för 

hälso- och sjukvården, 2007, Länsstyrelserna. 

Heimer, Gun & Posse, Barbro, red. 2003, Våldsutsatta kvinnor. 

Hensing, Gunnel, 2004, Mäns våld mot kvinnor i nära relationer 

– omfattning, hälsokonsekvenser och prevention. En kunskapsöversikt 

utförd på uppdrag av Västra Götalandsregionens 

Folkhälsokommitté. RSK 372-2004. 

Hensing, Gunnel & Alexandersson, Kristina, 2000, The Relation 

of Adult Experience of Domestic Harassment, Violence, 

and Sexual Abuse to Health and Sickness Absence. Int Journal 

of Behavioral Medicine, 7(1),1–18. 

Holmberg, Carin o Stjernqvist, Ulrica, 2006, Våldsamt lika och 

olika – om våld i samkönade parrelationer. Rapport nr 36 

.Centrum för Genusstudier, Stockholms universitet. 

Hovelius, Birgitta & Johansson, Eva E, red., 2004, Kropp och 

genus i medicinen. 

Hydén, Margareta, 1995, Kvinnomisshandel inom äkten -skapet. 

Isdal. Per, 2001, Meningen med våld. 

Kirkengen, A L, 1998, Embodiment of Sexual Boundary 

Violations in Childhood, Institute of General Practice and 

Community Medicine, University of Oslo. 

Stockholms läns landsting, Centrum för folkhälsa 2007, Mäns 

våld mot kvinnor – Ett folkhälsoproblem. Leander, Karen. 

Länsstyrelsen Västra Götalands län, Rapport 2006:56 Barn 

som bevittnat våld – vad gör socialtjänsten? 

Länsstyrelsen Västra Götaland 2007, Liten förslagskatalog för 

att förebygga hedersrelaterat våld. Johansson, Lasse. 

Skaraborg. VGR – Hälso- och sjukvårdsavdelningens analys - 

enhet. 

Samverkansplan mot människohandel för sexuella ändamål i 

Västra Götalands län, mars 2007. 

Palo, Lars, 2004, Utvärdering av myndighetssamverkan för 

kvinnofrid inom Utväg. 

Pape, Hilde, 2003, Vold og krenkelser i unge menneskers parforhold. 

Medisin og vitenskap, nr 15/2003. 

Dubbelt Utsatt – Om övergrepp på kvinnor med funktionshinder, 

2006. Förstudie. Bräcke Diakoni. 

Rikskvinnocentrum, 2006 a, Våldsutsatta kvinnors hälsa och 

livssituation – en longitudinell dekriptiv studie. 

Rikskvinnocentrum, 2006 b, Den svenska hälso- och sjuk -vårdens 

arbete inom kompetensområdet våld mot kvinnor – nationell 

kartläggning. 

Rikskvinnocentrum, 2006 c, Att möta kvinnor som utsatts för 

misshandel och våldtäkt – ett utbildningsmaterial för hälsooch 

sjukvårdens personal. 

Förändring och behandlingsmöjligheter – om mäns våld i nära 

relationer, 2006 Konferensrapport, Riksorg. Sveriges Professionella 

Kriscentra för Män & Mansmottagningen mot våld 

i Uppsala. 

Slagen Dam, en omfångsundersökning 2001, Lundgren, Eva. 

Heimer, Gun. Westerstrand, Jenny. Kallioski, Anne-Marie, 

2001, Brottsoffermyndigheten och Uppsala Universitet. 

Socialstyrelsen, 2002 a, »Tack för att ni frågar« – screening 

om våld mot kvinnor. 

Socialstyrelsen, 2002 b, Att motverka våld mot kvinnor – internationella 

erfarenheter. 

Socialstyrelsen, rev 2003, Våldsutsatta kvinnor – ett utbildningsmaterial 

för hälso- och sjukvårdens personal. 

Socialstyrelsen, 2005 a, Kommunala handlingsplaner för våldsutsatta 

kvinnor. 

Socialstyrelsen, 2005 b, Våld mot kvinnor med psykiska funktionshinder. 

IMS/Socialstyrelsen, 2006 a, Utfall och effekter av sociala metoder 

för kvinnor som utsatts för våld i nära relationer – en 

systematisk översikt. 

Socialstyrelsen, 2006 b, Kostnader för våld mot kvinnor. 

SOU 2004:121, Slag i luften – en utredning om myndigheter, 

mansvåld och makt. 

SOU 2004:117, Nytt nationellt kunskapscentrum – ombildning 

av RKC. 

SOU 2006:65, Att ta ansvar för sina insatser – socialtjänstens 

stöd till våldsutsatta kvinnor. 

Statistiska Centralbyrån, SCB, Undersökningar av levnadsförhållanden, 

ULF. 

Svensk författningssamling, Lag om ändring i sekretess - 

lagen (1980:100), SFS 2006:854. 

SFS Socialtjänstlagen 2007…. 

Weinehall, Katharina m fl, 2006, Räkna med kostnader – en 

fallstudie om mäns våld mot kvinnor, Umeå universitet. 

Utväg Skaraborg, 2001 Våga se – Kunna handla 

Utväg Göteborg, 2006, Verksamhetsrapport 

37

BILAGOR 

Bilaga 1 

Projektgruppen 

I projektgruppen har ingått personer som representerar olika delar av Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvård. 

Projektgruppen har bestått av: 

Magnus Bood Läkare, akutmott, Borås sjukhus 

Ola Blomberg Planeringsledare, HS-kansliet, Mariestad 

Wolf Clarke Psykolog, Psyk kliniken, NÄL 

Marie Docksjö Chefskurator, Kungälvs sjukhus 

Pia Ekbom-Johansson Utvecklingsledare, Folkhälsokommitténs kansli, Göteborg 

Joy Ellis Mödravårdsöverläkare Primärvården S:a Bohuslän/ Sahlgrenska akademin 

Ingela Heimann Verksamhetschef, Psyk. kliniken, Kungälvs sjukhus 

Carina Iloson Gynekolog, Sahlgrenska/SU 

Christina Lindström Styrgrupp Utväg, Skaraborg/SkaS 

Håkan Mannelqvist Styrgrupp Utväg, Göteborg, HSK Göteborg 

Agneta Persson Barnmorska, Verksamhetsledare Utväg, Borås/primärvården S:a Älvsborg 

Lars Schagerlind Traumakirurg, Sahlgrenska/SU, Göteborg 

Jaana Smedh Kurator, Torpa VC, Vänersborg 

Eva Smith-Knutsson Gynekolog, Kvinnokliniken, NÄL 

Anna Söderholm Sjuksköterska, Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus 

Jan Terneby Utvecklingsledare, Avd. för funktionshinder och delaktighet, Vänersborg 

Referensgruppen 

Referensgruppen har representerat: 

Kommunalförbundet GR 

Kommunalförbundet Fyrbodal 

Kommunalförbundet Sjuhärad 

Kommunalförbundet Skaraborg 

Utväg Skaraborg 

Utväg S:a Älvsborg 

Utväg Göteborg 

Kriscentrum, Trollhättans Stad 

Göteborgs kommun, sociala resursförvaltningen 

Åklagarmyndigheten 

Polismyndigheten i Västra Götaland 

Kriminalvården 

Försäkringskassan 

Länsstyrelsen 

Sahlgrenska Akademin, Göteborg 

Bräcke Diakoni 

Kvinnojourer i Väst 

38 

Intervjuade nyckelpersoner 

Eva Bona, läkare, Psyk klin, Östra/SU, Göteborg 

Stephan Ehlers, medicinsk rådgivare för BUP, Regionkansliet 

Ole Hultmann, psykolog, BUP-Gamlestaden, Göteborg 

Gunilla Krantz, läkare, specialist i allmän- och samhällsmedicin, docent i 

folkhälsovetenskap, Samhällsmedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborg 

Anna Westerståhl, läkare, forskare, Sahlgrenska Akademin, Göteborg 

Åsa Löfvenberg, tf chef Forskning och Folkhälsa, Landstinget i Värmland 

Aagot Loftås, allmänläkare, Vårdcentralen Skarptorp, Norrköping 

Gunnel Hensing, professor, Samhällsmedicin, Sahlgrenska Akademin 

Sven Kylén, FOU-chef, Fyrbodal 

Irma Styf, sjuksköterska, Kvinnomottagningen, Beroendekliniken, 

Östra/SU, Göteborg 

Carola Hedlund, Ungdomsmottagningen, Uddevalla 

Marianne Gustavsson, Folktandvården, Kungälv 

Marie-Louise Gefvert, Primärvårdsdirektör, Göteborg 

Kerstin von Sydow, Primärvårdsdirektör, Södra Älvsborg 

Kristina Stenson, forskare, Nationellt Kunskapscentrum, Uppsala 

Vid ett studiebesök vid Nationellt kunskapscentrum i Uppsala 

intervjuades: 

Gun Heimer, professor, chef för NKC 

Annika Björck, utbildningschef 

Åsa Witkowski, vårdchef

Bilaga 2 

Bemanning 

VERKSAMHETSCHEF 1,0 TJÄNST 

Leder Kompetenscentrums arbete och är ansvarig inför förvaltningschefen. 

Har fullt budget och personalansvar. 

UTBILDNINGSSAMORDNARE 1,0 TJÄNST 

Planerar för genomförandet av Kompetenscentrums utbildningar. 

Samordnar utbildningar med andra aktörer i regionen. 

Hanterar ekonomiredovisningen. 

FOU-SAMORDNARE 1,0 TJÄNST 

Följer med inom aktuell forskning inom kunskapsområdet 

och sammanställer denna som underlag i utbildningsinsatserna. 

Samordnar och prioriterar Kompetenscentrums egen forskning 

och metodutveckling i samverkan med verksamhetschefen 

och de aktuella forskarna. 

Skall kunna vara med och planera och delvis handleda forskningen 

för övriga medarbetare samt vid lokala projekt i 

regionen. 

INFORMATÖR 1,0 TJÄNST 

Ansvarar för Kompetenscentrums informationskontakter och 

kommunikation såväl inom VGR som externt. 

Tar fram material som behövs i utbildningen och information 

till personal. 

Fungerar delvis som forskningsassistent. 

Ansvarar för Kompetenscentrums hemsida. 

»UTVECKLINGSSEKRETERARE« 1,0 TJÄNST 

Ger olika former av verksamhetsstöd till Kompetenscentrums 

medarbetare och sköter praktiska funktioner inom enheten 

och i de externa kontakterna. 

39

Fler exemplar av rapporten kan beställas hos adress- och distributionscentrum i Mariestad. 

adress.distributionscentrum@vgregion.se, tel 0501-620 84 

462 80 Vänersborg 0521-27 57 00 

www.vgregion.se 

FACTUM 2007 TRYCK ROLF TRYCKERI, SKÖVDE

KOMPETENSCENTRUM OM VÅLD I NÄRA RELATIONER - Västra ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?