KOMPETENSCENTRUM OM VÅLD I NÄRA RELATIONER - Västra ...

2.1 Våld mot kvinnor
I FN:s »Deklaration om avskaffande av våld« från 1993
(Declaration on the Elimination of Violence against
Women, 1993) framgår att mäns våld mot kvinnor är en
kränkning av kvinnors rättigheter och grundläggande friheter
och ett uttryck för mäns överordning. FN:s definition
av våld mot kvinnor enligt deklarationen är:
»Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk,
sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt
hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande,
vare sig det sker i det offentliga eller privata
livet«. Medlemsstaterna uppmanades att med alla lämpliga
medel och utan dröjsmål bedriva en politik som syftar
till att avskaffa våld mot kvinnor.
På FN:s kvinnokonferens i Bejing 1995 fastställdes en
handlingsplan för jämställdhet. Handlingsplanen förstärker
FN-deklarationen från 1993 och lyfter bl a fram att våldtäkt
och våld inom äktenskapet ska ses som våld mot kvinnor.
I deklarationen fastställdes att en helhetssyn och ett tvärsektoriellt
arbetssätt måste utvecklas för att åstadkomma ett
samhälle fritt från det könsspecifika våldet. Åtgärder för att
förebygga våld mot kvinnor och skydda kvinnor mot våld
bör enligt handlingsplanen vidtas inom rättsväsendet, liksom
inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. De olika
regeringarna åtog sig att lagstifta om våld mot kvinnor
i hemmet, på arbetsplatser och i samhället i övrigt.
Den svenska regeringens »Kvinnofridsproposition«
(1997/ 98:55) har samma breda perspektiv. Riksdagen fattade
beslut om propositionen under våren 1998 där myndigheterna
gavs ett gemensamt uppdrag att förebygga
våldsbrott mot kvinnor, utarbeta åtgärdsprogram och samverka
med andra myndigheter. Besluten berörde en mängd
områden och hade tre centrala utgångspunkter, nämligen:
förbättring och skärpning av lagstiftningen
förebyggande åtgärder
ett bättre bemötande av våldsutsatta kvinnor
Lagstiftningen innebär i korthet en ny lagregel om grovt
kvinnofridsbrott för att beivra upprepad kränkning av kvinnans
integritet, en skärpning av lagstiftningen mot våldtäkt
och ett förbud mot köp av sexuella tjänster.
Sveriges riksdag antog 2006 nya mål för jämställdhetspolitiken.
Ett av delmålen är att mäns våld mot kvinnor ska
upphöra. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet
till kroppslig integritet.
Den nuvarande regeringen har under 2007 beslutat för-
stärka samhällets insatser för de våldsutsatta kvinnorna.
Besluten är att se som en del av den nationella handlingsplan
som beräknas komma hösten 2007. Regeringen har
beslutat ge Nationellt Kunskapscentrum i Uppsala i uppdrag
att utarbeta ett nationellt program för hälso- och sjukvården
avseende omhändertagande av offer för sexualbrott.
Vidare finns 109 miljoner i utvecklingsmedel till kommunerna
avsatta, varav 18 miljoner till Västra Götaland, i syfte
att förstärka kvinnojoursverksamhet och socialtjänst
samt att kvalitetsutveckla stödet till utsatta kvinnor och
barn som bevittnar våld. Kunskapsstödet till socialtjänsten
ska utvecklas av socialstyrelsen. Kvalitetssäkrade bedömningsinstrument
ska tas fram för socialtjänsten och länsstyrelserna
tilldelas ansvaret för förstärkt tillsyn. Länsstyrelserna
får även i uppdrag att ansvara för den regionala samordningen
av kommunernas och andra aktörers insatser.
Kulturen och samhället vi lever i bidrar till och påverkar
mäns våld mot kvinnor. I detta komplex brukar man tala om
tre olika nivåer som ger en delvis förklaring och förståelse
av våldet. Det handlar om individuella olikheter, strukturella
faktorer samt kulturella normer och värderingar.
Tillsammans bildar dessa vad som brukar kallas könsmaktordningen.
Med begreppet »ordning« avses ett maktförhållande
där män är överordnade och kvinnor underordnade
(Eliasson, 2006).
En kvinna som misshandlas har ofta tvingats leva med
mannens krav på kontroll och dominans under lång tid. Att
utsättas för psykiskt, fysiskt och/eller sexuellt våld av en
närstående person ger psykiska men. Det leder till att kvinnan
får bristande tillit till människor som vill hjälpa henne.
Hon vill inte alltid själv berätta vad som hänt och förväntar
sig inte att bli trodd. Kvinnor som blivit fysiskt och
sexuellt utsatta visar ofta samma symtom som människor
som lever med posttraumatiskt stressyndrom. Misshandel
inom ett förhållande skiljer sig väsentligt från andra
våldsbrott eftersom man på olika sätt är beroende av
varandra känslomässigt och genom gemensamt boende,
delad livshistoria och dessutom ofta gemensamma barn,
vän- och släktkrets och gemensam ekonomi.
2.2 Nationellt Kunskapscentrum – NKC
Rikskvinnocentrum, RKC startades 1994 som ett gemensamt
åtagande av dåvarande regeringen och Landstinget i
Uppsala län för att erbjuda hälso- och sjukvård till våldsutsatta
kvinnor samt utveckla metoder för vård och bemötande
samt bedriva utbildning och forskning. RKC ombildades
9