CM_3_12 - Chalmers tekniska högskola

KÅRORDFÖRANDEN
Mitt år som
KÅRORDFÖRANDE
Vi söker upp före detta kårordföranden. Genom deras berättelser ser vi hur Chalmers
förändrats genom åren, men också vad en tid här kan leda till. Som ett avstamp för
serien har vi intervjuat två personer. Den senaste ordföranden, Emilia Liljeström och
den person som satt på posten femtio år före henne, Ulf Gustavsson. De har mycket
gemensamt, men det blir också tydligt att såväl Chalmers som kårarbetet förändrats.
Det som då fick skötas ideellt är idag ett arvoderat heltidsarbete och den snabba
direktdemokrati som dåtidens betydligt färre studenter kunde tillåta är idag ersatt av
valda ombud.
Text: Siri Reuterstrand Foto: Chalmers / Siri Reuterstrand
28 — CHALMERS MAGASIN, NR 3. 2012
LF GUSTAVSSON BLEV utsedd till kårordförande
1961. När jag frågar varför just
han blev vald säger han att orsaken nog
var att han inte hade några problem med
att sticka ut och synas eller prata inför en grupp.
Bland annat för att han gjort lumpen som reservare.
Men ”egentligen började allt med att vi skulle
köpa en ubåt”.
DEN HISTORIEN ÄGDE RUM 1960. Ulf Gustavsson satt i
styrelsen för i sin kårsektion. Studenterna hade ett
eget rum att disponera som de ville, men en dag kom
direktiv om att de skulle bli tvungna att lämna det.
Chalmers var inne i en expansionsfas och rummet
behövdes för annat.
– Vi blev hänvisade till två små garderober. Vi
blev ju sura och började bråka, förstås.
Av en slump dök det samtidigt upp en annons i
Göteborgsposten där en ubåt var till salu. Marinen
skulle avyttra överflödig materiel.
Ulf Gustavsson och hans vänner samlade ihop en
stor grupp studenter som tillsammans åkte ut och
på chalmeristers vis undersökte det tilltänkta köpet.
Trehundra kronor löd budet.
– Sanslöst lågt förstås, men vi hade skrivit upp
det fint på en bit rullat papper. Det var max vad vi
kunde ta ur kårkassan utan att ha ett mötesbeslut.
Det blev inget köp, men uppenbarligen uppskattades
besöket, för två veckor senare fick studenterna,
av marinen, en lång ekplanka med ubåtens
namn, Svärdfisken, i tunga mässingsbokstäver.
– Den här historien i kombination med viss kandidattorka
gjorde att jag senare blev kårordförande,
tror jag, ler Ulf Gustavsson.
Precis som nu var det en heltidssysselsättning
att vara ordförande, men under den här tiden var
det inte som anställd.
– Man fick själv finansiera sitt år. Men det var
inte alls lika hårt som nu.
Att ordförandeskapet var värt ett extra studieår
tvekar inte Ulf Gustavsson om. Erfarenheterna han
skaffade sig av arbetsledning och annat har varit till
stor nytta för honom i arbetslivet.
– Det var det mest utvecklande året i mitt liv,
säger han och vill samtidigt passa på att uppmana
alla studenter att inte bara ha ögonen i böckerna.
– Bygg relationer! Det viktigaste är att utvecklas
som människa.
Det viktigaste beslut som togs under Ulf Gustavssons
år som ordförande var också det första han