Sandin skolan barnet och samhället

More documents

Recommendations

Info

kobran, nallen och majjen petens uppvärderas – givet den har förmåga att följa eller anpassa sig till de regelsystem som finns implicita eller explicita i det offentliga. Så bygger institutionerna i allt större utsträckning på samarbete med familjeenheterna. Det gäller skolan men också institutioner för tvångsvård. Det är också uppenbart att utan att egentligen vara ett sammanhållet program innebar den sociala välfärdens utveckling då det gällde barnens omsorg under 1900 -talets första del att statsmakten och filantropin tillsammans inom en rad sektorer agerade för att ordna familjen och barns villkor på ett sätt som förebådade den fullt utvecklade välfärdsstatens åtgärder. Denna kamp för barnen innebar att barnen blev synliga som politiska objekt på ett nytt sätt. Barn definierades nu som bärare av rättigheter som särskilde dem från vuxna. Barnen hade rättigheter, men särskilda rättigheter, som skilde dem från vuxnas rättigheter. Barndomen var en speciell och problematisk period i människors liv som var fylld av moraliska och andra faror. Det gällde att snabbt komma igenom barndomstiden. Staten blev garanten för den goda barndomen men också barnens övervakare. Staten och kommunernas roll definierades allt tydligare som att skydda barnen mot övergrepp av olika slag från föräldrar och myndigheter. Så blev också statens ansvar för de barn som saknade föräldrar tydliggjort och den starka staten förhåller sig till barnen som individer och inte primärt som familjemedlemmar. Denna process är parallell med förändringen av kvinnornas ställning i välfärdsstaten. Barns materiella villkor har starkt förbättrats till följd av det generella välfärdssystemets utveckling och riktade stödåtgärder. Under 1900 - talets senare hälft har alltfler kvinnor åter börjat arbeta utanför hemmet. Denna utveckling har delvis möjliggjorts genom nya omvårdnadsformer. Samtidigt har detta inneburit att hemmets och familjens betydelse i barns liv har minskat relativt andra omsorgsformer – dagmammor, daghem och fritidshem. För barnens del innebär det att det vuxenbeteende – kontroll av känslor, passande av tider, anpassning till större grupper etc. – som tidigare var en konsekvens av skolstarten, nu förskjutits neråt i åldrarna. Denna utveckling får också andra konsekvenser. De offentliga institutionernas ökande betydelse innebär emellertid inte att barn är oviktiga för kvinnor och män, tvärtom. I dag föder nästan alla svenska kvinnor barn, till skillnad från under t.ex. det tidiga 1800 -talet då många kvinnor förblev ogifta och aldrig födde några barn. Barnafödande är på ett helt annat sätt än tidigare en självklar del i kvinnors livscykel. Det har därmed också blivit en del av de normala förväntningarna på livet för kvinnor och män. Avvikelser från mönstret betraktas som någonting onormalt. Det är mot den bakgrunden vi exempelvis kan förstå varför det är viktigt för homosexuella par att får rätt till att adoptera. Barn har blivit ett kriterium på normalitet för både män och kvinnor och kraven på mäns deltagande i barnavården formuleras i absoluta termer. Föräldraskap kan inte enbart vara någonting med kvinnliga förtecken i ett samhälle som bygger på kvinnligt förvärvsarbete. Dessutom har institutionerna möjliggjort sam- 66
skolan, barnen och samhället i ett historiskt perspektiv manhållandet av familjer – ensamstående, familjer med låga inkomster, som tidigare splittrades av myndigheterna och barn som placerades ut i fosterhem. I själva verket har välfärdssystemet möjliggjort för svaga familjebildningar att hålla samman snarare än underminerat familjen som institution. Institutionaliseringen av de yngre barnens tillvaro hör därför till de mera betydelsefulla dragen i vår tids barndom. Till den hör således också framväxten av nya grupper av professionella – förskollärare, fritidspedagoger, barnläkare, barn- och familjepsykologer och administratörer – som kan komplettera, stödja och ifrågasätta föräldrars sätt att ta om hand sina barn. Dessa grupper har samtidigt, liksom 1800 -talets lärarkår, ett professionellt intresse av att visa att just de behövs för att barn ska tas om hand på ett rimligt sätt. Alla dessa yrkesgrupper har behov av att definiera sin kompetens i relation till föräldrarnas sätt att ta hand om sina barn. Också fritiden inom organisationernas ram är ju oftast en av vuxna organiserad och definierad sysselsättning. Kommunala myndigheter uppmuntrar pedagogiskt motiverade fritidsverksamheter, eftersom barn och ungdomar hålls borta från mindre lämpliga sysselsättningar. Samma motiv har också föräldrar som ju ofta anser att barnen av idrott eller föreningsverksamhet skolas för framtiden. Så får också fritiden en pedagogisk motivering och ett samband med barns tillvaro inom institutionerna. Det senmoderna samhällets barn Individualiseringen och barns nära deltagande i offentliga institutioner har sannolikt också på olika sätt skapat förutsättningar för den omdefiniering av synen på barn och ungdomar som kännetecknar det sena 1900 -talet. Deras förmåga att delta i samhället som fullvärdiga medlemmar understryks i den här processen liksom deras rätt att få sin röst hörd i interaktionen med professionella och föräldrar. Diskussionen kring barns rättigheter och barnperspektivet som är centralt i lagstiftningen innebär ett förändrat fokus. Barn och ungdom tillskrivs myndighet och ges medborgerliga rättigheter som allt tydligare likställs med vuxnas. Lagstiftningen kring barn betonar att barns fysiska integritet skall respekteras som vuxnas. Det är en konsekvens av agaförbudet men har i lagstiftningen inom andra området tagits längre. Också barns vilja och åsikter skall respekteras och de skall göras delaktiga i beslut inom offentliga institutioner och i rättsliga sammanhang. Därmed upphäver man samtidigt den särart som tidigare tillskrevs barn – och som är själva grundvalen i barndomsbegreppet – och man betonar likarten i förhållande till vuxna. I denna process – och i populära sammanhang – argumenteras också ibland för att barn och ungdomar egentligen är bärare av kvalitéer som är överlägsna de vuxnas. Barnen har kvar sin nyfikenhet, spontanitet och empati etc. Barndomen presenteras som ett idealtillstånd som vi helst alla skall stanna kvar i och 67
Page 1 and 2: Skolan, barnen och samhället i ett
Page 3 and 4: skolan, barnen och samhället i ett
Page 11: skolan, barnen och samhället i ett
Page 15: skolan, barnen och samhället i ett

Sandin skolan barnet och samhället

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?