Skogen tar över efter oljan 4 - Holmen
29.08.2013 • Views
Share Embed Flag

Skogen tar över efter oljan 4 - Holmen

Skogen tar över efter oljan 4 - Holmen

Skogen tar över efter oljan 4 - Holmen

SHOW MORE
SHOW LESS
ePAPER READ
DOWNLOAD ePAPER
holmen.com

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

START NOW

Brynolf<br />

ska leda <strong>Holmen</strong> in<br />

i bioraff-världen<br />

Lars Berglund KTH:<br />

<strong>Skogen</strong> <strong>tar</strong> <strong>över</strong><br />

<strong>efter</strong> <strong>oljan</strong> 4<br />

SID<br />

Bert-Rune<br />

håller koll på sitt<br />

skogsbruk via datorn<br />

Peter och<br />

Clarita drabbades av<br />

skogsbrukets moment 22<br />

1–2 2009<br />

tidning föR <strong>Holmen</strong> SkogS intReSSenteR<br />

7 12 20 24<br />

SID SID SID SID<br />

Pelle<br />

sköter ängarna enligt<br />

urgamla traditioner

innehåll Samla all statlig<br />

skog i Sveaskog<br />

4 <strong>Skogen</strong> i nya roller<br />

6 Skogsträden ger fler<br />

värdefulla produkter<br />

7 Uppdrag bioraff<br />

8 Dagstidningarna tappar terräng…<br />

9 … och ersätts av mediehus<br />

10 Från handskrivet brev till<br />

Facebook och Twitter<br />

12 Preimiär för Din <strong>Holmen</strong>webb<br />

14 Trädet – en evighetsmaskin<br />

16 Fri utveckling ett hot mot naturvärden<br />

17 Ängsö förlorade sina naturvärden<br />

18 Nyckelbiotoper väcker känslor<br />

i Norrtälje<br />

2 1 Tydligare praxis krävs<br />

22 <strong>Holmen</strong> köpte första pappers-<br />

maskinen per korrespondens<br />

24 Den vackraste ön<br />

26 Mästerfotografen som<br />

fångade vardagen<br />

28 I naturen<br />

29 Skog&Mat<br />

30 Var det bättre förr?<br />

31 Farbror Hennings äventyr<br />

32 Smått&Kott<br />

Utgiven av: <strong>Holmen</strong> Skog AB, 891 80 Örnsköldsvik<br />

www.holmenskog.com<br />

Redaktion: <strong>Holmen</strong> Skog, 601 88 Norrköping<br />

Redaktör och ansvarig utgivare:<br />

Lars Klingström<br />

lars.klingstrom@holmenskog.com<br />

011-23 61 90<br />

I redaktionen:<br />

Pia Jakobsson<br />

pia.jakobsson@holmenskog.com<br />

011-23 62 39<br />

Distribution: Lotta Gunnarsson<br />

lotta.gunnarsson@holmenskog.com<br />

011-23 61 53. Fax: 011-23 61 70<br />

Produktion: Energi Reklambyrå AB<br />

info@energireklambyra.se<br />

013-31 20 93<br />

Tryck: AB Danagårds Grafiska, Ödeshög<br />

Upplaga: 36 000 ex<br />

Papper: <strong>Holmen</strong> Ideal Matt 90 g,<br />

tillverkat vid <strong>Holmen</strong> Paper Wargön<br />

Omslagsfoto: Ulla-Carin Ekblom tog bilden<br />

på professor Lars Berglund. Läs mer på sidan 4.<br />

Huvudkontor:<br />

<strong>Holmen</strong> Skog AB, 891 80 Örnsköldsvik<br />

0660-754 00<br />

Region Örnsköldsvik:<br />

Box 901, 891 20 Örnsköldsvik<br />

0660-754 00<br />

Region Iggesund:<br />

Box 15, 825 21 Iggesund<br />

0650-280 00<br />

Region Norrköping:<br />

601 88 Norrköping<br />

011-23 50 00<br />

www.holmenskog.com<br />

Då och då funderar jag <strong>över</strong> varför det inte<br />

går att fatta ett så självklart beslut som att<br />

samla statens skogsmarker under en hatt.<br />

En gång var motivet till att skilja på Fastighetsverkets<br />

och Sveskogs marker att det senare skulle ha högre<br />

avkastningskrav och arbeta som ett ”vanligt” skogsbolag.<br />

Fastighetsverket däremot skulle ta hand om de<br />

fjällnära skogarna med deras större krav på hänsyn<br />

till rennäring och naturvärden.<br />

Det motivet är inte längre relevant. Också Sveaskog<br />

har höga naturvårdsambitioner. Man avsätter<br />

ekoparker och stora statliga reservat på egen mark.<br />

Någon tydlig gräns i väster för extra hänsyn finns<br />

inte. Rimligtvis skulle helhetssynen bli bättre,<br />

administrationen billigare och kompetensen högre<br />

om all statlig skog samlades i ett bolag. Reservat<br />

ska nämligen skötas, naturen är inte statisk. Det<br />

visar inte minst artikeln i detta nummer om det<br />

klassiska fallet Ängsö nationalpark.<br />

Staten bör alltså samla sina reservat i Sveaskog.<br />

Då får de en kompetent och samlad skötsel. Kostnaderna<br />

faller på Sveaskog och särskilda medel<br />

beh<strong>över</strong> inte anslås till någon myndighet.<br />

Att hanteringen av nyckelbiotoper inte alltid<br />

fungerar tillfredsställande framgår av flera artiklar<br />

i den här tidningen. Det är en delvis sorglig läsning.<br />

Enskilda bedömningar får ekonomiska och konfiskatoriska<br />

effekter på privat egendom. Det händer alltför<br />

ofta att vad många skogsägare uppfat<strong>tar</strong> som ”vanlig<br />

granskog” klassas som nyckelbiotop. Eftersom<br />

myndigheterna saknar medel att lösa in alla utpekade<br />

skogar blir de i princip ekonomiskt värdelösa – det<br />

finns ju inte några köpare till nyckelbiotopsvirke.<br />

Som det nu är blir rättssäkerheten låg. Attityder,<br />

kunskaper och värderingar om naturvärden är inte<br />

statiska. Däremot förefaller begreppet nyckelbiotop<br />

ha blivit statiskt. Mot bakgrund av de effekter det<br />

får för enskilda skogsägare är det inte orimligt att<br />

<strong>efter</strong>lysa en större flexibilitet och pragmatism från<br />

Skogsstyrelsens sida. Det är ju faktiskt ingen exakt<br />

vetenskap, utan bedömningar som ligger bakom<br />

besluten om nyckelbiotoper.<br />

För den som är certifierad enligt PEFC är det i<br />

undantagsfall möjligt att avverka i en nyckelbiotop.<br />

Dess regelverk bygger på den självklara synen att<br />

skog som inte har så höga naturvärden att det<br />

motiverar statlig inlösen, ska kunna avverkas.<br />

För den FSC-certifierade skogsägaren blir det istäl-<br />

let att gratis tillhandahålla reservat till samhället.<br />

Bara denna regel talar för att privata skogsägare<br />

väljer PEFC när de certifierar sitt skogsbruk.<br />

Professor Lars Berglund på KTH uttrycker längre in<br />

i tidningen att cellulosafibern är så fantastisk att den<br />

inte får eldas upp. Han redovisar ett antal spännande<br />

applikationer som kan bli verklighet i framtiden. Den<br />

forskning som han hänvisar till är viktig. Biologiska,<br />

förnybara och klimatneutrala råvaror från skogen<br />

kan i framtiden användas till i princip allting som<br />

idag görs med olja som bas.<br />

Under <strong>över</strong>skådlig tid skall vi dock räkna med<br />

traditionella skogsindustriprodukter. Dagens industristruktur<br />

låter sig inte enkelt göras om. Nya produkter<br />

som kan tas fram utan förändra strukturen är därför<br />

de för stunden mest intressanta.<br />

ledaren<br />

Björn Andrén, VD i <strong>Holmen</strong> Skog<br />

Som vi känner till lägger finanskrisen just nu<br />

sordin på nästan all utveckling i världen. Media<br />

<strong>över</strong>svämmas av rapporter om svag <strong>efter</strong>frågan och<br />

friställningar. Också skogsindustrin och skogsbruket<br />

drabbas. I <strong>Holmen</strong> Skog tvingas vi därför hålla igen<br />

på anskaffningen av virke fram till sommaren.<br />

Mycket tyder dock på att det nu har vänt för sågverken.<br />

Däremot får nog delar av massa- och<br />

pappersindustrin jobbigt också nästa år.<br />

För dig som är skogsägare innebär det att <strong>efter</strong>frågan<br />

på virke ser ut att bli tämligen normal frampå<br />

höstkanten. Samtidigt bör också situationen förbättras<br />

för de skogsentreprenörer som stått bort mycken<br />

tid hittills i år.<br />

Men räkna inte med bättre betalningsförmåga.<br />

Skogsindustrins lönsamhet kommer att vara fortsatt<br />

mycket svag med rådande intäkter. Om jag själv var<br />

skogsägare skulle jag ändå avverka nu och placera<br />

pengarna i aktier.<br />

<strong>Skogen</strong>s trygga famn?<br />

Är skogen en trygg hamn där du ankrar dina tillgångar under en<br />

period av ekonomisk kris och lågkonjunktur som vi är inne i just<br />

nu? Inte självklart i ett kort perspektiv men på lång sikt tror jag<br />

skogen lever upp till sitt rykte.<br />

Skog och mark anses historiskt stå för stabilitet<br />

i orostider. Redan mina bohuslänska<br />

förfäder som gjorde grafittimålningar med<br />

stenyxa på berghällarna i Tanum bodde högt med<br />

utsikt – men alltid nära skogen. En skog som gav<br />

skydd när fara eller oväder hotade. I bondesamhället<br />

var det i skogen som många fann räddning<br />

under kris och svältperioder. Man drygade ut<br />

kosten med bär, svamp och vilt och blandade bark<br />

i brödet.<br />

Med skogsindustrins utveckling blev skogen allt<br />

viktigare för den lantbrukande befolkningen. Den<br />

gav arbete och inkomst även under vintern. <strong>Skogen</strong><br />

blev också inkomstutjämnaren. Det är i skogen<br />

man funnit lösningen under tuffa ekonomiska<br />

perioder. Blev skörden dålig eller fläskpriset lågt så<br />

tog man ut lite mer skog. En rejäl skogsplätt har<br />

ofta varit en förutsättning för den mångsysslande<br />

lantbrukaren. Till sist kan vi citera Gustaf Douglas<br />

en av Sveriges skogsprofiler. ”<strong>Skogen</strong> ger ekonomin<br />

stabilitet som kölen på en segelbåt. ”<br />

Är då en skogsinvestering något av det stabilaste<br />

som finns? Ligger skogens värde stabilt när<br />

allt annat rasar? För att svara på det måste man<br />

ge ett perspektiv på skogsmarknaden. <strong>Skogen</strong>s historia<br />

där marknaden satt priset på skogen är kort.<br />

Länge skulle såväl din egen ekonomi som förmåga<br />

prövas innan Lantbruksnämndens mäktiga herrar<br />

satte priset och gav just dig tillstånd att köpa<br />

skog. I mitten på 1980-talet hade denna reglerade<br />

marknad <strong>över</strong>levt sig själv och 1987 var de flesta<br />

regler borta. Vi gick in i en ny era där marknaden<br />

skulle sätta priset på skogen.<br />

Kom därför ihåg att skogens historia där marknaden<br />

satt priset är mycket kort. Alla har vi nog<br />

hört klyschor som att skogen ”alltid varit en trygg<br />

placering” eller att ”skogsmarkspriset aldrig gått<br />

ner”. Man bör då notera att förutom att dessa<br />

påståenden till vissa delar är direkt felaktiga så<br />

grundas dom på en oerhört kort period om tjugo<br />

år. Speciellt när man ser till skogens egna, extremt<br />

långa investeringscykler med 50 till 120 år från<br />

sådd till skörd.<br />

Vi har helt enkelt ingen aning om hur skog<br />

prissätts i ett längre perspektiv. Under de tjugo<br />

år som skogen marknadsprissatts kan man se två<br />

perioder. De första tio åren fram till 1997 så fortsatte<br />

markpriserna att följa skogsägarens rotnetto<br />

slaviskt. Gick virkespriset upp en månad så följde<br />

markpriset med månaden <strong>efter</strong>. Köparna betalade<br />

helt enkelt skogsmarken med avverkat virke. Från<br />

1997 fram till idag är det däremot oerhört svårt<br />

att härleda skogens prisutveckling. Medan virkespriser<br />

och rotnetton sjönk under en rad av år<br />

gick fastighetspriserna rakt upp i himlen. Det är få<br />

placeringar som kan mäta sig med skog de senaste<br />

tio åren. Bara under de senaste fem åren har skogen<br />

ökat i värde med mellan ca 70 till 85 procent<br />

beroende på skogens geografiska läge. Oberoende<br />

av vilken dag du gått in på börsen de senaste fem<br />

åren så har ändå skogen varit en bättre placering.<br />

Nu ser vi hur virkespriserna rasar medan<br />

skogsmarkspriserna ligger förhållandevis stadigt<br />

med marginella prisnedgångar, än så länge. Blir då<br />

slutsatsen att skogen står stadigt när allt stormar?<br />

”<br />

Den industri som förädlar<br />

skogsprodukter kommer<br />

att vara en av de viktigaste<br />

byggstenarna för ett uthålligt,<br />

framtida välstånd.<br />

Det gör skog till en långsiktigt<br />

trygg placering.<br />

gäst<br />

skribenten<br />

Johan Freij, skogsanalytiker vid Danske Bank.<br />

Till en del håller jag inte alls med om att skogen<br />

är den trygga och säkra famn du skall kasta dig i<br />

när omvärlden känns osäker. Dels för att prishistoriken<br />

på skog är för kort och priserna är satta<br />

i en marknad med konstant lågt utbud. Dels för<br />

att skogsmarkspriset på senare år släppt från den<br />

naturliga kopplingen till virkespriset, skogens<br />

kassagenerator. Köparen betalar alltså för något<br />

vi inte riktigt vet vad det är. Hur ska vi då kunna<br />

veta hur detta okända kommer att värderas i<br />

framtiden? <strong>Skogen</strong> kan faktiskt drabbas av naturkatastrofer<br />

som vind och insektsangrepp. Stormen<br />

Gudrun och de katastrofala insektsangreppen som<br />

nästan utplånat skogarna i västra Kanada borde<br />

påminna oss om detta.<br />

Men man kan också se det från en annan sida.<br />

Skogsmarken ligger alltid kvar. Även om skogen<br />

blåser ner så har den ett värde till skillnad mot<br />

aktier där företaget kan gå omkull. Mark är den<br />

mest statiska tillgång som finns. Det ligger mycket<br />

i Mark Twains klassiska citat, “Buy land, they<br />

don’t make it any longer”. För varje dag så blir vi<br />

fler människor på samma gamla kära Tellus. Det<br />

är alltså fler munnar som skall mättas och behov<br />

som skall tillfredsställas. Mättas och tillfredsställas<br />

från en och samma produktionsapparat. Äger<br />

du då mark så sitter du med trumf på hand och ju<br />

bördigare marken är, desto bättre ”hand” har du,<br />

i ett långt perspektiv. Enda hotet är ju då att vi hit<strong>tar</strong><br />

en ny fruktbar planet. Då kan vi vara säkra på<br />

att markpriset sjunker.<br />

Den andra och kanske viktigaste faktorn som<br />

talar för att skogsmark är en långsiktigt trygg<br />

placering är just själva skogen i sig. Denna fantastiska<br />

konstruktion som med tre enkla ingridienser<br />

solenergi, koldioxid och vatten skapar en bulkbetonad<br />

produkt med så oändligt många användningsområden.<br />

Rätt utnyttjad så sker denna<br />

produktion med marginell påverkan på miljön.<br />

I dag talar vi om papper, trävaror och energived.<br />

Jag tror att vi bara sett början på en ny epok.<br />

Dels har vi den kemiska sidan med läkemedel,<br />

livsmedel och avancerade drivmedel. Sen har vi<br />

den kemtekniska sidan där vi frilägger cellulosafibrerna<br />

för framtidens material alla kategorier.<br />

Vi kommer att se cellulosafibrer i allt från<br />

catwalkens flärdfulla tyger till lätta, supers<strong>tar</strong>ka<br />

fordonskarosser. Det är långt ifrån självklart att<br />

skogsindustrin i dess nuvarande form är framtidens<br />

industri. Men jag är däremot fullkomligt<br />

<strong>över</strong>tygad om att den industri som förädlar skogsprodukter<br />

kommer att vara en av de viktigaste<br />

byggstenarna för ett uthålligt, framtida välstånd.<br />

Det är detta som gör att skog är en långsiktigt<br />

trygg placering.<br />

Mitt råd blir därför: Köp gärna skog. Men se det<br />

som en långsiktig tillgång som du kan behålla<br />

även om värdet går ner under en period.<br />

SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 3

<strong>Skogen</strong> i nya roller, forts<br />

Skogsträden kan ge allt fler värdefulla produkter<br />

NATURMEDEL<br />

Kolesterolsänkande<br />

tillskott<br />

DRIVMEDEL<br />

Metan<br />

motorbränsle<br />

Antioxidanter<br />

Bantningsmedel<br />

Metanolbränsleceller<br />

KEMIKALIER<br />

Polymerer<br />

Biologiskt skydd mot<br />

svamp och bakterier<br />

Emulgeringsmedel<br />

Etanol<br />

fordonsbränsle<br />

NUTID FRAMTID<br />

Högabsorberande<br />

blöjor<br />

Lignin<br />

Fordonsbränsle<br />

Koldioxid<br />

Etanol<br />

Kemikalier<br />

FÖRPACKNING<br />

Foto: Ulla-Carin Ekblom<br />

SKOGSRÅVARA<br />

LÄKEMEDEL<br />

Metan<br />

Smörjande<br />

medicin<br />

Dissolvingmassa<br />

NÄRINGSKÄLLA<br />

BYGGMATERIAL<br />

Fjärrvärme<br />

El<br />

Pappersmassa<br />

Lignin<br />

Vad kan skogsägarna<br />

dra för slutsatser?<br />

Huvudslutsatsen måste bli att det<br />

är positivt att vi kommer att tillverka<br />

skogsprodukter med mycket<br />

högre värde än idag. I skogsbruket<br />

blir det inledningsvis inga stora<br />

förändringar – vi måste ju jobba<br />

med de träd som redan finns i<br />

skogen, även om genmodifiering<br />

öppnar väldigt intressanta perspektiv.<br />

Men en generell slutsats<br />

är att man i skogsbruket måste bli<br />

mycket bättre på att kvalitetssortera<br />

virket redan i skogen. Vissa<br />

delar av trädet och vissa virkeskvaliteter<br />

kommer ju att få ett<br />

särskilt högt värde.<br />

Vätskehållande<br />

medicin<br />

Cellulosaderivat<br />

Konsistensgivare<br />

LIVSMEDEL<br />

Fiskfoder<br />

Gödsel<br />

Impregnering<br />

Konsistentgivare<br />

Nanopapper<br />

s<strong>tar</strong>kare<br />

än järn<br />

Det ”nanopapper” som Lars<br />

Berglund och hans forskarkolleger<br />

på KTH och STFI<br />

tillverkat slog i juni 2008 ner<br />

som en bomb i forskarvärlden.<br />

Vetenskapstidskrifter som<br />

New Scientist och Science<br />

gav nyheten stort utrymme.<br />

Det svenska nanopapperet är<br />

okänsligt för vatten. Hållfastheten<br />

är dubbelt så hög som hos<br />

gjutjärn. Papperets nanofibrer,<br />

som är en tusendel så stora<br />

som de ursprungliga cellulosafibrerna,<br />

är lika s<strong>tar</strong>ka som<br />

kevlarfibrer, ett material som<br />

bland annat används i flygplan.<br />

Nanopapperet framställs<br />

genom att forskarna maler ned<br />

och enzymbehandlar cellulosfibrer<br />

från gran till nanopartiklar,<br />

som sedan blandas ut i en<br />

mäld och pressas samman.<br />

Processen påminner alltså om<br />

vanlig papperstillverkning, men<br />

bindningen mellan nanofibrerna<br />

blir extremt s<strong>tar</strong>k.<br />

Framtiden så som processindustriklustret Processum i<br />

Örnsköldsvik ser den. De traditionella bladen kommer att<br />

komplettas med helt nya. Det intressanta är att utvecklingen<br />

bara börjat. Den forskning som nu drar igång vid Wallenberg<br />

Wood Science Centre kommer att tillföra ytterligare produkter<br />

som vi idag bara kan ana oss till.<br />

Tre frågor till Lars Berglund<br />

Vad kan skogsindustriföretagens<br />

styrelser dra för slutsatser?<br />

Att man måste satsa betydligt hårdare på forskning och<br />

utveckling. Våra universitet och forskningsinstitut håller<br />

hög internationell klass, men frågan är om företagens egna<br />

forskningsavdelningar är tillräckligt s<strong>tar</strong>ka för en stor<br />

satsning på att utveckla radikalt nya produkter.<br />

Varför är det skogsindustrin som ska<br />

tillverka bioraffinaderiprodukterna?<br />

Varför inte kemiindustrin?<br />

Det är absolut ingen självklarhet, även om det förstås är<br />

utgångspunkten för skogsindustrins forskning. Kunskapen<br />

om fibern är emellertid central och mycket av det vi talar om<br />

kan produceras i modifierade massa- och pappersbruk. Men<br />

jag skulle definitivt vilja se mer av allianser med andra industrier.<br />

Bilindustrin och många stora koncerner som Tetra Pak<br />

och IKEA följer med stort intresse den här utvecklingen.<br />

ett litet urval av skogsprodukter: Kläder, bilkarosser och mobiltelefonskal<br />

av bioplast. Utvecklingen har bara börjat.<br />

<strong>Holmen</strong> satsar för framtiden:<br />

Uppdrag bioraff<br />

<strong>Holmen</strong> <strong>tar</strong> i dessa dagar några små men mycket viktiga<br />

steg in på helt nya marker. Kursen är ställd mot bioraffi-<br />

nering – ett område med enorma framtidsmöjligheter.<br />

Helt nya processer och helt nya produkter ger skogen<br />

en helt annan och mycket viktigare roll i det allt håll-<br />

barare samhälle som nu växer fram.<br />

AV A N D e R S T H O R é N<br />

Uppgiften är att rekrytera kompetens,<br />

bygga upp kunskap, identifiera de mest<br />

lovande spåren och så småningom ta<br />

fram beslutsunderlag för framtida bioraffinaderisatsningar.<br />

Så sammanfat<strong>tar</strong> Brynolf Alexandersson,<br />

VD för <strong>Holmen</strong> Energi, den framtidssatsning<br />

<strong>Holmen</strong> gör inom området bioraffinering. Just<br />

nu pågår rekryteringen av två nya medarbe<strong>tar</strong>e,<br />

som blir kärntruppen i den verksamheten. Rent<br />

organisatoriskt placeras de in i affärsområdet<br />

<strong>Holmen</strong> Energi, men deras arbete ska omfatta<br />

hela koncernen.<br />

– Vi kommer att börja brett och kartlägga<br />

alla tänkbara möjligheter och där<strong>efter</strong> välja<br />

ut de utvecklingsspår som bedöms vara mest<br />

intressanta, säger Brynolf Alexandersson.<br />

Det handlar alltså om att utvärdera möjligheterna<br />

inom en rad spännande forskningsfält,<br />

som biokompositer, nanoteknologi, ytkemi<br />

med mera. Men på en punkt är instruktionerna<br />

väldigt tydliga:<br />

– Uppdraget gäller att hitta affärsmöjligheter,<br />

inte att identifiera intressanta forskningsområ-<br />

den. Arbetet ska på sikt mynna ut i en kon-<br />

kret affärsplan, säger Brynolf Alexandersson.<br />

Bakgrunden till <strong>Holmen</strong>s ambitioner att<br />

utveckla nya affärsområden är att tillväxtmöjligheterna<br />

inom de traditionella områdena ser betydligt<br />

mer begränsade ut än tidigare. Samtidigt<br />

är koncernen <strong>över</strong>tygad om att klimatproblematiken<br />

leder till ökad <strong>efter</strong>frågan på nya material,<br />

kemikalier och energi från förnybara källor.<br />

– Vi vet att det finns mycket mer att hämta,<br />

dels i träden, dels i de strömmar av restprodukter<br />

som genereras vid våra fabriker. Ambitionen<br />

är att <strong>Holmen</strong> ganska snart ska ligga i<br />

framkant inom utvalda bioraffområden.<br />

– Att vår nya avdelning för bioraffinering bara<br />

kommer att bestå av två personer kan tyckas<br />

lite, säger Brynolf Alexandersson. Men de nya<br />

medarbe<strong>tar</strong>na kommer att arbeta nära affärsområdenas<br />

och brukens tekniska specialister.<br />

<strong>Holmen</strong>s nya bioraffverksamhet kommer<br />

också att samverka med de etablerade nätverken,<br />

bland annat Processum i Örnsköldsvik<br />

med bioraffinaderiet i Domsjö. Nära kontakter<br />

ska också skapas till de olika forskningsnätverken,<br />

som finns inom KTH, Chalmers och STFI<br />

Packforsk.<br />

– Sannolikt kommer vår bioraffavdelning<br />

på sikt att förstärkas med betydligt fler personer.<br />

Men vi måste först välja väg, så att vi vet<br />

vilken kompetens vi beh<strong>över</strong> rekrytera, säger<br />

Brynolf Alexandersson.<br />

Det är inte uteslutet att <strong>Holmen</strong> kommer<br />

att söka allianser med andra företag inom bioraffområdet.<br />

Sverige ligger förhållandevis väl<br />

till på detta område med såväl forskning som<br />

företag. Till exempel är Örnsköldsvik basen för<br />

ett s<strong>tar</strong>kt bioraffkluster, en region där <strong>Holmen</strong><br />

har en lång tradition och väl uppbyggda<br />

kontakter.<br />

6 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009<br />

SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 7<br />

Foto: Bertil Axelsson

Medielandskap i förändring<br />

Dagstidningarna<br />

tappar terräng…<br />

Det många talat om i flera år är nu på väg att bli verklighet.<br />

De traditionella dagstidningarnas upplagor stagnerar eller faller<br />

och istället växer nätbaserade och sociala medier. Trenden har<br />

varit tydlig länge i USA, men även här i Europa är den nu en realitet.<br />

TExT OCH FOTO LARS KLINgSTRÖM<br />

Det är ingen uppmuntrande läsning att<br />

studera statistiken <strong>över</strong> dagstidningarnas<br />

upplagor. Under 2000-talet har de traditionella<br />

dagstidningarna stadigt tappat prenumeranter.<br />

I England, Tyskland, Frankrike, Spanien<br />

och Italien som svarar för två tredjedelar av<br />

tidningspapperskonsumtionen i Västeuropa accelererade<br />

utvecklingen under 2008. Tappet uppgick<br />

för vissa tidningar till tvåsiffriga tal. För första<br />

gången tappade också gratistidningarna i upplaga,<br />

<strong>efter</strong> att stadigt ha ökat ända sedan de ”blev till”<br />

för drygt tio år sedan.<br />

– Det är en ny situation för oss här i Europa,<br />

säger <strong>Holmen</strong> Papers marknadsdirektör Henrik<br />

Sjölund. Fram till för bara fem, sex år sedan<br />

ökade konsumtionen av tidningspapper med några<br />

procent per år i vår del av världen. Sedan planade<br />

kurvan ut och nu är tendensen sjunkande.<br />

I USA har dock denna utveckling pågått under en<br />

lång följd av år. Vid sextiotalets början konsumerade<br />

genomsnittsamerikanen 37 kilo tidningspapper<br />

per år. Sedan ökade behovet fram till 1987 då man<br />

noterade ett all-time-high på 48 kilo tidningspapper<br />

per person. Idag är man nere på 22 kilo per person.<br />

– Men beroende på att befolkningen under<br />

denna period nästan fördubblats – från 170 miljoner<br />

invånare till cirka 300 miljoner idag – är den<br />

totala förbrukningen av tidningspapper i nivå med<br />

vad den var för ett halvt sekel sedan, konstaterar<br />

Henrik Sjölund.<br />

Totalt i världen har behovet av tidningspapper<br />

minskat med cirka fem procent sedan millenieskiftet.<br />

– Det låter inte så mycket, säger Henrik Sjölund.<br />

Men om man exkluderar jätteländerna Kina<br />

och Indien så skulle det ha sett betydligt värre ut.<br />

– Dagspressens omstrukturering sammanfaller<br />

med den djupaste lågkonjunkturen som<br />

världen upplevt sedan 1930-talet, konstaterar<br />

Henrik Sjölund. Det gör situationen på marknaden<br />

för tidningspapper till extra dramatisk.<br />

Den västeuropeiska kapaciteten för tidningspapper<br />

minskade med 15 procent under 2008.<br />

Vi i <strong>Holmen</strong> stängde en pappersmaskin i<br />

Hallsta och lade ner Wargöns Bruk. Andra till-<br />

– Tidningspapper kommer att behövas också i<br />

framtiden, men inte på samma sätt som hittills,<br />

säger Henrik Sjölund.<br />

I båda dessa länder är välståndsutvecklingen<br />

snabb och där växer <strong>efter</strong>frågan på tidningspapper.<br />

Sedan år 2000 har behovet av tidningspapper ökat<br />

med mer än 3 miljoner ton i Kina och Indien.<br />

– Men vi har ingen aning om denna ökning<br />

kommer att fortsätta. I andra, mer utvecklade<br />

asiatiska länder, är utvecklingen snarlik den vi har<br />

här i Västeuropa, det vill säga den har planat ut<br />

och börjat minska. Det är inte alls osannolikt att<br />

både kineser och indier kommer att ”hoppa <strong>över</strong><br />

<strong>Holmen</strong>:<br />

Mer förädlade produkter<br />

verkare har gjort motsvarande neddragningar.<br />

Om den nuvarande situationen består kommer<br />

vi förmodligen att få se ytterligare produktionsanpassningar<br />

under de närmaste åren.<br />

<strong>Holmen</strong> styr nu <strong>över</strong> produktionen av<br />

tryckpapper mot mer förädlade kvaliteter, som<br />

till exempel bokpapper och så kallat förbättrat<br />

tidningspapper. Det senare är ett lite tjockare<br />

tidningspapper som används till bilagor<br />

Dagens Nyheter – liksom nästan alla dagstidningar<br />

– är inte längre bara en papperstidning utan finns<br />

också på Internet och i mobiltelefonen.<br />

ett steg” och direkt börja konsumera nyheter via<br />

elektroniska media.<br />

Det ser alltså dystert ut för en produkt som mött<br />

en stadigt ökande marknad ända sedan den storskaliga<br />

tillverkningen av tidningspapper började<br />

vid 1800-talets mitt.<br />

– Visst är det en jobbig period som vi just nu<br />

går igenom, säger Henrik Sjölund. Men det finns<br />

också ljuspunkter. Tidnings- och tryckpapper av<br />

olika slag kommer att behövas även i framtiden.<br />

Men de kommer inte att användas på precis<br />

samma sätt som hittills. Det sker just nu en otrolig<br />

ommöblering på mediemarknaden. Och den är<br />

långtifrån klar.<br />

Som framgår av intervjun med Norrköpings<br />

Tidningars VD, Lennart Foss, här invid ställer<br />

dagstidningarna nu om sig och jobbar via flera<br />

kanaler. Webben, den tryckta tidningen och mobiltelefonen<br />

bildar en helhet där de olika delarna<br />

samspelar.<br />

– Var och en av de här olika delarna har sina<br />

förtjänster och brister, säger Henrik Sjölund. Och<br />

deras respektive roller har ännu inte utkristalliserat<br />

sig. Det är en viktig orsak till den nuvarande<br />

turbulensen på marknaden för tidningspapper.<br />

Världens samlade skogsindustrier, inte minst vi i<br />

<strong>Holmen</strong>, är i full färd med att ställa om sig till den<br />

nya situationen. Det är det som avspeglar sig i de<br />

neddragningar i produktionen av tidnings- och<br />

tryckpapper som vi sett under de senaste åren.<br />

– När den här omställningsfasen väl är genomförd<br />

så kommer det att bli en helt annan balans<br />

mellan <strong>efter</strong>frågan och utbud. De tryckta tidningarna<br />

i den form de nu håller på att utvecklas till<br />

har utan tvekan en framtid även i ett medielandskap<br />

som domineras av elektroniska medier.<br />

och reklamtryck. Vid den returfiberbaserade<br />

anläggningen i Madrid ökar produktionen av<br />

bestruket tryckpapper i låga ytvikter, så kallat<br />

LWC-papper.<br />

– Vi bedömer att den omställningsfas vi<br />

nu är inne i om några år kommer att ge oss<br />

en betydligt stabilare bas för framtiden, säger<br />

Henrik Sjölund.<br />

… och förvandlas till mediehus<br />

Då man ringer till den 251-åriga dagstidningen Norrköpings Tidningar<br />

så svarar telefonisten inte som hon och hennes företrädare alltid gjort<br />

med det självklara ”Norrköpings Tidningar”. Istället kommer den lite<br />

otympliga ramsan ”Välkommen till mediehuset Norrköpings Tidningar”.<br />

Tillägget ”mediehuset” är ett tydligt tecken<br />

vartåt utvecklingen är på väg. Gå in på<br />

vilken svensk dagstidnings hemsida som<br />

helst – och för övrigt i hela världen – och du<br />

möter samma sak. De vanliga skrivna nyheterna<br />

kompletteras i allt högre grad med filmade inslag.<br />

Dagstidningens hemsida är en nyhetssändning ”on<br />

demand” där du kan välja och vraka mellan både<br />

nyheter, underhållning, tips om mat och dryck,<br />

resor och mycket, mycket annat.<br />

Och allt fler tidningar erbjuder också nyheter<br />

och annan information per mobiltelefon enligt<br />

kundens specificerade önskemål.<br />

Dagstidningen är inte längre bara en dagstidning<br />

– den är en ständigt tillgänglig förmedlare av nyheter,<br />

information och reklam där vem som helst, vart<br />

som helst och när som helst kan uppdatera sig på<br />

det senaste inom i princip vilket område som helst.<br />

– Jo, dagstidningarna befinner sig sedan ett<br />

antal år i ett skede av snabb förändring, säger<br />

Lennart Foss, VD för Norrköpings Tidningar AB.<br />

Men vårt uppdrag är exakt detsamma som när vi<br />

s<strong>tar</strong>tade för 251 år sedan; att samla in, bearbeta<br />

och distribuera nyheter. Vi har numera bara så<br />

många fler kanaler att sköta distributionen med.<br />

Även om den tryckta tidningen fått konkurrens<br />

från elektroniska media av olika slag så anser inte<br />

Lennart Foss att det finns skäl att räkna ut den.<br />

– Det handlar om att olika media har olika roller.<br />

En tryckt tidning kan ju aldrig konkurrera med<br />

webb och mobiltelefoner när det gäller snabbhet.<br />

De förmedlar ju nyheterna i realtid. I gengäld kan<br />

de snabba medierna aldrig ge den minst lika viktiga<br />

bakgrunden till de nyheter som flimrar förbi<br />

elektroniskt.<br />

Och på det sättet fungerar det redan sedan<br />

länge. Ett närmast <strong>över</strong>tydligt exempel var när<br />

Barack Obama blev USAs president i januari.<br />

Valet följdes i realtid av nära nog en hel värld via<br />

webb, TV och mobiltelefoner. När så småningom<br />

de tryckta tidningarna kom ut så var valutgången<br />

redan väl känd, vilket avspeglade sig i hur denna<br />

”nyhet” då presenterades. Där fanns istället alla de<br />

reflektioner och kommen<strong>tar</strong>er som de elektroniska<br />

medierna aldrig kan förmedla.<br />

– Jag är <strong>över</strong>tygad om att dagstidningen kommer<br />

att finnas kvar under <strong>över</strong>skådlig tid, säger<br />

Lennart Foss. Men förmodligen blir den ännu<br />

mer reflekterande – och än mer lokal. De lokala<br />

Internetsajter som hittills sett dagens ljus har haft<br />

svårt att slå igenom.<br />

Han konstaterar också att även om de dags-<br />

tidningar som ägs av Norrköpings Tidningars<br />

Media AB (se fak<strong>tar</strong>utan) har svagt minskande<br />

upplagor så ökar antalet läsare.<br />

– Det visar om inte annat att de tryckta<br />

tidningarna är attraktiva för breda grupper av<br />

människor. Även om man inte själv prenumererar<br />

på en dagstidning av ekonomiska skäl eller brist<br />

på tid så läser man gärna när tillfälle ges. Det syns<br />

inte minst på tåg och flygplatser där det ofta finns<br />

färska tidningar till fri disposition. Och för en annonsör<br />

är det egentligen oväsentligt hur tidningen<br />

kommer i läsarens hand – målet är att nå så<br />

många läsare som möjligt. Begreppet ”räckvidd”<br />

är centralt för alla former av annonsering.<br />

Men kommer inte det som hänt med de amerikanska<br />

dagstidningarna att hända också här?<br />

– Jag är <strong>över</strong>tygad om att så inte blir fallet. Där<br />

har man inte samma traditioner. Affärsmodellen<br />

ser också annorlunda ut. Lokala tidningar av den<br />

typ som finns i medieföretaget Norrköpings Tidningar<br />

har fortfarande en s<strong>tar</strong>k ställning på sina<br />

respektive orter.<br />

Konkurrensen ökar ju nu också mycket snabbt<br />

bland de elektroniska medierna. Facebook, Twitter,<br />

oräkneliga bloggar är ju bara några exempel.<br />

Hur ska den lokala tidningssajten kunna hävda<br />

sig i bruset?<br />

– Det är riktigt att konkurrensen ökar. Och<br />

utvecklingen går blixtsnabbt. Nya företeelser<br />

dyker upp nästan dagligen. En del försvinner lika<br />

snabbt medan andra lever längre. För oss som<br />

medieföretag handlar det om att hänga med och<br />

utveckla alla de kanaler vi jobbar med. Det gäller<br />

såväl nätet som den tryckta tidningen. Våra läsare<br />

har säkert noterat den gradvisa men samtidigt<br />

omfattande förändring som deras dagliga tidning<br />

gått – och går – igenom. Mer plats för personliga<br />

reportage och rapportering från lokala event, vimmelbilder<br />

och annat ”lätt” material. Överhuvudtaget<br />

är vår lokala prägel vår största styrka. Och<br />

människor tycker om att ta del av det som händer<br />

i deras närhet.<br />

Lennart Foss konstaterar att den nuvarande<br />

situationen säkert upplevs som förvirrande av<br />

många läsare.<br />

– Men egentligen är det samma sak som när radion<br />

och TVn slog igenom på allvar. Idag <strong>tar</strong> vi deras<br />

respektive roller som given. Det kommer vi att göra<br />

också när den här omställningsfasen är <strong>över</strong>.<br />

– Och tryckta tidningar kommer vi att ha också<br />

i framtiden. Papperstidningen är outstanding<br />

i många sammanhang och den styrkan ska vi<br />

utveckla.<br />

Norrköpings Tidningars<br />

Media AB<br />

Norrköpings Tidningar är Sveriges äldsta nu<br />

utkommande nyhetstidning, grundad 1758 och<br />

därmed även en av världens tio äldsta tidningar.<br />

Under senare år har tidningen utvecklats till ett<br />

medieföretag som distribuerar redaktionell och<br />

kommersiell information via flera kanaler.<br />

I koncernen ingår idag:<br />

Norrköpings Tidningar<br />

Östgöta Correspondenten<br />

8 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009<br />

SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 9<br />

Folkbladet<br />

Västerviks-Tidningen<br />

Norrbottens-Kuriren<br />

Norrländska Socialdemokraten<br />

Gotlands Allehanda<br />

Gotlands Tidningar<br />

-- Vi är inne i en omställningsfas<br />

som är långt ifrån<br />

avslutad, säger Lennart<br />

Foss, VD för Norrköpings<br />

Tidningar AB. Det handlar<br />

om att ta vara på och<br />

utveckla de tryckta och<br />

elektroniska mediernas<br />

respektive styrkor.<br />

Radiostationer i Östergötland, Norrbotten<br />

och på Gotland.<br />

TV-kanaler i Norrköping, Linköping och Luleå.<br />

Gratistidningar i Östergötland, Norrbotten<br />

och på Gotland

Medielandskap i förändring<br />

Från handskrivet brev till<br />

Facebook och Twitter<br />

Filip Nordgren, 15 år<br />

Jag använder min mobil mest till<br />

att ringa, sms:a och lyssna på<br />

musik. Vid datorn chat<strong>tar</strong> jag med<br />

kompisar via msn. Jag har också<br />

ett facebook-konto men är inte inne<br />

där så ofta. Tidningar läser jag när<br />

jag kommer <strong>över</strong> dem.<br />

Det är inte särskilt länge som människor<br />

har kunnat kommunicera med varandra<br />

utan att mötas öga mot öga. Postverket<br />

föddes på 1600-talet men det var först<br />

på 1800-talet som människor mer<br />

allmänt började skriva brev till varandra.<br />

Emilia Pettersson, 16 år<br />

Mobilen använder jag mest för att<br />

ringa och sms:a. På nätet är jag<br />

mycket inne på Facebook. Jag vet<br />

inte exakt hur många vänner jag har<br />

där, men det är många. De flesta av<br />

mina kompisar har mellan 100 och<br />

300 Facebook-vänner.<br />

AV LARS KLINgSTRÖM OcH JeNNIe WIDBORg<br />

Brevskrivning var länge något som bara stater och<br />

myndigheter ägnade sig åt. Dels var papper ett<br />

sällsynt och kostbart material, dels var det skralt<br />

ställt med läs- och skrivförmågan bland ”vanligt folk”.<br />

De första ansatserna till ett postväsen i Europa togs<br />

redan på 1400-talet. Den tyska ätten Thurn und Taxis<br />

utvecklade då ett system för kurirpost mellan viktiga<br />

orter i det dåtida habsburgska väldet – Österrike, södra<br />

Tyskland, Ungern, Schweiz och Holland. På 1500-talet<br />

hade de monopol på postbefordran i större delen av<br />

centrala Europa. I Tyskland levde den märkliga familjens<br />

monopol kvar ända till 1867.<br />

I Sverige inrättades en första postlinje på sträckan<br />

Stockholm – Markaryd – Hamburg år 1620. Under<br />

de svenska fälttågen på kontinenten under trettioåriga<br />

kriget, tog man del av den taxiska posten i Tyskland.<br />

Den blev förebilden för Kungliga Postverket som inrättades<br />

år 1636. Postlinjerna bestod av postbönder som<br />

bodde på ungefär två mils avstånd från varandra längs<br />

landsvägarna. De var skyldiga att vidarebefordra<br />

breven till näste man i stafetten.<br />

Detta första postverk befordrade huvudsakligen<br />

officiella brev, myndigheter emellan. Privatpost lät<br />

ännu vänta på sig.<br />

På sjuttonhundratalet började dock medlemmarna<br />

i de högre stånden att kommunicera brevledes<br />

med varandra. Främst var det kvinnor som<br />

ägnade sig åt brevskrivning. På så sätt kunde de<br />

Hallå där hur använder du din dator och mobiltelefon?<br />

Ali Dadary 15 år<br />

Jag använder msn när jag spelar<br />

datorspel via nätverk. Oftast har<br />

jag då också webbkameran igång.<br />

Eftersom jag spelar med folk från<br />

hela världen är det ett smart sätt<br />

att prata med varandra.<br />

Ehuru jag nyss bortsände mit bref, skrifwer<br />

jag likväl ständigt, til dess påsten går härnäst.<br />

Af alla konstnärer prisar jag ingen<br />

så högt, som den hwilken upfunnit skriftkonsten.<br />

O! hwilken ljuflighet at härigenom<br />

kunna språka med en frånwarande wän!<br />

Så uttryckte sig en av Sveriges första kvinnliga<br />

journalister, Catharina Ahlgren, år 1772.<br />

odla sina litterära ambitioner och utbyta förtroligheter<br />

med varandra. Att skriva brev blev<br />

ett sätt att upprätthålla sociala relationer.<br />

Med ökad läs- och skrivförmåga och även<br />

ökande välstånd i Sverige skrevs det under<br />

1800-talet allt fler brev. Den stora Amerikautvandringen<br />

gav ytterligare fart åt brevskrivandet.<br />

Vid slutet av 1800-talet föddes så den<br />

än idag högst levande seden att vid jul och<br />

påsk skicka korta hälsningar till sina vänner<br />

på vackert färglagda kort.<br />

Brevskrivandet var fullt levande långt in<br />

på 1900-talet. Men så småningom minskade<br />

behovet av att brevledes hålla kontakten med<br />

släkt och vänner i takt med att allt fler hushåll<br />

skaffade sig telefon. Postens välkända slogan<br />

”Ett brev betyder så mycket”, förlorade<br />

gradvis sin forna kraft.<br />

Idag fyller mobiltelefoner, sms och datorer<br />

det urgamla behovet för människor att kommunicera<br />

med varandra – även om det många<br />

gånger bara handlar om att tala om att man<br />

finns och vill fortsätta med att hålla kontakt.<br />

En känd tillverkare av mobiltelefoner slog<br />

huvudet på spiken med sin enradare<br />

”Connecting people”.<br />

Märta Stopner, 16 år<br />

Jag läser en del kompisars bloggar<br />

på datorn men mest är jag inne på<br />

Facebook. Det är många som pra<strong>tar</strong><br />

om Twitter men jag vet inte om<br />

någon som använder det än.<br />

Matilda Bohlin, 16 år<br />

Jag spenderar all ledig tid vid<br />

datorn! Jag chat<strong>tar</strong> med kompisar<br />

via msn och använder<br />

Bilddagboken och Facebook.<br />

De sociala<br />

medierna<br />

växer i<br />

raketfart<br />

Även om du inte<br />

är förtrogen med<br />

begreppet sociala medier så är<br />

sannolikheten stor att du redan utnyttjat något<br />

av dem: Kollat en filmsnutt på YouTube, svarat<br />

på en webb-enkät eller kanske rent av finns<br />

med i ett gäng vänner på Facebook.<br />

ALLT FLeR MÄNNISKOR HOPPAR På det digitala medietåget.<br />

Fyra svenskar av tio använder sig idag av ett eller flera sociala<br />

medier. Via allt mer sofistikerade mobiltelefoner och Internet-<br />

tjänster håller inte bara ungdomar, utan också deras föräldrar,<br />

kontakt med sina vänner – ofta <strong>över</strong> hela världen.<br />

Det finns en uppsjö av sajter och tjänster på nätet som kan<br />

inrangeras under begreppet sociala medier. Många är interna-<br />

tionella men det finns också påfallande många som är svenska.<br />

I DeT DIgITALA MeDIeLANDSKAPeT FINNS ännu en tydlig trend.<br />

Traditionell radio och TV håller på att flytta <strong>över</strong> till Internet.<br />

En stor del av Sveriges Radios utbud kan idag avlyssnas på<br />

nätet – när helst det passar lyssnaren. Samma sak gäller<br />

TV-programmen. SVT Play gör det möjligt att se sina favorit-<br />

program i datorn istället för i den vanliga TVn. Samma tjänst<br />

erbjuder TV4.<br />

Via så kallad Poddradio kan man också ladda ner program<br />

till sin Mp3-spelare för att lyssna på dem, till exempel på väg<br />

till jobbet. Många av Sveriges Radios program finns som<br />

Poddradio och det finns numera också Podd-TV. Även privat-<br />

personer kan lätt producera poddradio med hjälp av dator,<br />

mikrofon och en programvara.<br />

UTVecKLINgeN INOM DeN DIgITALA MeDIeVÄRLDeN går just nu<br />

oerhört snabbt. Så gott som alla de företeelser som beskrivs på<br />

denna sida har tillkommit under 2000-talet, flera av dem under<br />

bara de senaste åren.<br />

De nya medierna tänjer på gränserna mellan nu och då,<br />

mellan här och där och mellan vi och dom. De är i ordets verk-<br />

liga bemärkelse gränslösa och skapar möjligheter som tidigare<br />

i historien aldrig funnits. Förstås skapar de också problem.<br />

Risken för negativ ryktesspridning är påtaglig. Det finns ju<br />

ingen ”ansvarig utgivare” på Internet, som kan ställas till<br />

ansvar för eventuellt osanna uppgifter.<br />

Men om den fortsatta utvecklingen på området finns bara<br />

en sak att säga: Den kommer att fortsätta – och i förmodligen<br />

ännu snabbare takt än hittills.<br />

Mats Andersson,<br />

Simonstorp<br />

Jag kollar på nyheter och<br />

vädret via datorn. Men jag<br />

skulle inte vilja vara utan<br />

Norrköpings Tidningar på<br />

morgonen. Den är helig.<br />

Sven Andersson,<br />

Stegeborg<br />

Datorn är ett arbetsredskap för<br />

mig och jag läser förstås också<br />

nyheter på nätet. Och så betalar<br />

jag räkningar via Internet. Men<br />

annars är det papperstidningen<br />

som gäller.<br />

SOcIALA NÄTVeRK<br />

Facebook. Här kan man ”umgås” med sina vänner.<br />

Utbyta tankar och erfarenheter, lägga in bilder<br />

och berätta om resor och upplevelser. Man kan<br />

vidga vänkretsen genom att också släppa in kompisars<br />

kompisar i den. Populär bland ungdomar<br />

– men deras föräldrar har också hittat Facebook.<br />

MySpace. En amerikansk sajt med ungefär<br />

samma inriktning som Facebook. Många av<br />

dagens artister har kommit fram genom att<br />

lägga in sina videor på MySpace.<br />

msn. Ungdomssajt som numera också satsar<br />

på pensionärer. En portal med nyheter, dejting,<br />

bloggar, videosnut<strong>tar</strong>, spel, kändisskvaller och<br />

mycket, mycket annat.<br />

Lunarstorm. En svensk sajt där ungdomar<br />

umgås med andra ungdomar. Vållade enorm<br />

debatt då den drog igång i början 2000-talet.<br />

Sågs som ”fördärvlig” genom att dess innehåll<br />

var så fritt och skapades av användarna själva.<br />

Peter Johansson, Örebro<br />

Jag läser flera tidningar på nätet.<br />

Bland annat DN och New York<br />

Times. Jag kollar också på andra<br />

nyhetssajter och tycker att nyhetsbrevet<br />

E-skogen är intressant.<br />

Lyssnar också allt mer på radio via<br />

Internet. Att sms:a via mobiltelefonen<br />

är smidigt.<br />

Lennart Hasselquist,<br />

Åtvidaberg<br />

Jag har ingen dator. Men jag har<br />

en ”påtvingad” mobiltelefon som<br />

jag pra<strong>tar</strong> i vid behov. Man klarar<br />

sig väldigt bra utan sådana här<br />

tekniska prylar.<br />

Per-Olof Persson,<br />

Skillingaryd<br />

Jag surfar väl runt ibland på Internet<br />

om det är något särskilt jag söker.<br />

Nyheter läser jag i Jönköpings-<br />

Posten som kommer kvart <strong>över</strong> fem<br />

varje morgon. Och mobiltelefonen<br />

ska man väl ha för att prata i…<br />

10 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009<br />

SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 11<br />

UPPSLAgSVeRK<br />

Wikipedia. Ett flerspråkigt internetbaserat uppslagsverk.<br />

Vem som helst kan dela med sig av<br />

sin kunskap genom att redigera i princip vilken<br />

artikel som helst i uppslagsverket. Felaktigheter<br />

rättas snabbt av användarna själva.<br />

VIDeO OcH FILM<br />

YouTube. Idag ett begrepp <strong>över</strong> hela världen.<br />

Här kan privatpersoner och företag lägga in allt<br />

från egna filmsnut<strong>tar</strong> till professionella reklamfilmer.<br />

Här finns scener ur klassiska filmer,<br />

artistuppträdanden, privata filmer och aktuella<br />

händelser. Idag växer YouTubes seriösa sida.<br />

Sveriges Television kommer att bevaka EUvalet<br />

i sommar via YouTube.<br />

bambuser. Också en filmsajt – men här handlar<br />

det om direktsändning. Via kameratelefon kan<br />

man gratis koppla upp sig och lägga ut filmer i<br />

realtid.<br />

BLOggAR<br />

En blogg är en personlig hemsida skapad av<br />

någon som vill dela med sig av sina tankar.<br />

Ordet blogg är en förkortning av engelskans<br />

web-logg, alltså en sorts digital dagbok.<br />

Politiker bloggar, liksom kändisar, journalister<br />

och många privatpersoner. Carl Bildt bildade<br />

skola när han började blogga redan i början av<br />

2000-talet.<br />

Bloggaren inbjuder alltid läsaren att kommentera<br />

bloggens innehåll.<br />

MIcROBLOggAR<br />

Twitter. En tjänst där användarna på max 140<br />

tecken kan berätta för sina vänner vad de just<br />

nu gör, tänker eller tycker. Barack Obama är den<br />

i särklass mest kända ”twittraren”. Många anser<br />

att han vann presidentvalet på grund av sin<br />

Internet-närvaro.<br />

Bloggy. En svensk mikrobloggsajt där man<br />

kan diskutera tillsammans med andra.<br />

MUSIK<br />

Nedladdning av musik är ett högaktuellt ämne,<br />

inte minst på grund av den uppmärksammade<br />

Pirate Bay-domen i april. Det finns ett otal möjligheter<br />

att ladda ned musik – lagligt eller olagligt.<br />

last.fm. En sajt som hjälper användaren välja<br />

musik och där man kan se vad andra som gillar<br />

samma slags musik lyssnar på.<br />

BILDeR<br />

Flickr. Här kan privatpersoner lagra sina digitala<br />

bilder och visa dem för sina vänner – eller för<br />

hela världen. Också många proffsfotografer<br />

visar upp sina bilder via Flickr.<br />

Bilddagboken. Här kan man dokumentera sina<br />

dagar i bild. Innehåller också en dejtingsektion.<br />

SOcIALA BOKMÄRKeN<br />

Sociala bokmärken dyker upp på allt fler nyhetssajter,<br />

bland annat har Svenska Dagbladet<br />

anammat trenden. Bokmärkenas syfte är att göra<br />

andra människor uppmärksamma på intressanta<br />

artiklar. I spåren av Pirate Bay-rättegången har<br />

allt fler debattörer ifrågasatt detta sätt att ”sno”<br />

journalistiskt material och göra det tillgängligt på<br />

andra – reklamfinansierade – sajter. Man menar<br />

att det är lika allvarligt att på detta sätt dela<br />

ut upphovsrättsskyddade artiklar som musik.<br />

Pusha, Digg, Stumble Upon, Del.icio.us är<br />

bara några av de många sociala bokmärkena.<br />

Sociala medier<br />

Kombinerar digital teknik med lätt-<br />

använd mjukvara och ett innehåll<br />

som användarna själva skapar.<br />

Gemensamt för alla sociala medier<br />

är att de är gratis att använda.<br />

Börja blogga?<br />

Det finns flera verktyg för den som<br />

vill skapa en egen blogg. Wordpress<br />

och Blogger är några av dem.<br />

Givetvis är de som allt annat i den<br />

här branschen helt gratis.

Premiär för<br />

Din <strong>Holmen</strong>webb<br />

Nu får du som säljer virke till <strong>Holmen</strong> Skog<br />

bättre <strong>över</strong>blick <strong>över</strong> ditt skogsägande och<br />

dina skogliga åtgärder. Din <strong>Holmen</strong>webb<br />

fungerar som en Internetbank och ger direkt<br />

besked om gjorda åtgärder<br />

och pågående affärer.<br />

Idag gör de flesta svenskar sina bankaffärer<br />

och betalar räkningar via Internet. Sedan<br />

Internetbankerna kom för snart femton år<br />

sedan har anslutningen till dem ökat närmast<br />

lavinartat. De fördelar som användarna brukar<br />

framhålla är <strong>över</strong>skådligheten, man ser direkt<br />

hur mycket som finns på kontona och när räkningar<br />

betalades. Möjligheten att utföra betalningar<br />

och andra transaktioner ”när som helst” på<br />

dygnet och i veckan brukar också värderas högt.<br />

På precis samma sätt fungerar <strong>Holmen</strong>s nya<br />

webbtjänst Din <strong>Holmen</strong>webb.<br />

– Det är en tjänst som erbjuder en mängd fördelar<br />

för den som äger skog, säger Pia Jakobsson<br />

på <strong>Holmen</strong> Skogs informationsavdelning som nu<br />

ser resultatet av ett flera år långt utvecklingsarbete.<br />

Vi vet att många skogsägare inte har den tid<br />

de egentligen vill ägna åt sitt skogsbruk. Allt fler<br />

bor ”någon annanstans” än där skogen finns och<br />

de flesta har också<br />

helt andra sysselsättningar.<br />

Det<br />

är framförallt för<br />

den kategorin<br />

skogsägare som<br />

vi utvecklat den<br />

här tjänsten.<br />

Nu beh<strong>över</strong> man naturligtvis inte bo på annan<br />

ort för att dra full nytta av den. Din <strong>Holmen</strong>webb<br />

ger en <strong>över</strong>blick <strong>över</strong> skogsägandet som<br />

tidigare bara den som förde mycket noggrann<br />

dagbok <strong>över</strong> alla åtgärder som gjordes i skogen<br />

kunde ha.<br />

– Fördelen är ju också att man kan gå in när<br />

som helst och kolla. Precis som Internetbankerna<br />

är förstås Din <strong>Holmen</strong>webb öppen dygnet runt,<br />

året om. Och med en bärbar dator kan man<br />

koppla upp sig var som helst om man vill komma<br />

åt en uppgift.<br />

AV LARS KLINgSTRÖM<br />

<strong>Holmen</strong> har en av Sveriges bästa digitala kartdatabaser.<br />

Denna är kopplad till Din <strong>Holmen</strong>webb.<br />

– Som skogsägare har man tillgång till mycket<br />

bra och användbara kartor <strong>över</strong> sin skogsfastighet,<br />

säger Pia Jakobsson. Där kan man välja att<br />

visa höjdkurvor, fornlämningar och annat som<br />

kan vara bra att känna till.<br />

<strong>Holmen</strong> lanserade Din <strong>Holmen</strong>webb redan i<br />

slutet av november, men valde att inte gå ut brett<br />

med den på en gång.<br />

– Vi ville försäkra oss om att alla funktioner<br />

höll måttet när de mötte verkligheten, säger<br />

Pia Jakobsson. Och det har de verkligen gjort.<br />

Tekniskt så fungerar allt precis som tänkt. Vi har<br />

redan fått ett tusental användare trots att vi bara<br />

mycket försynt berättat om denna nya tjänst på<br />

vår hemsida.<br />

Anslut<br />

dig så här<br />

1. Gå in på <strong>Holmen</strong> Skogs<br />

hemsida www.holmenskog.com<br />

Välj logga in.<br />

2. Välj registrera dig på<br />

inloggningssidan till<br />

Din <strong>Holmen</strong>webb.<br />

3. Fyll i ditt personnummer,<br />

leverantörsnummer och<br />

e-postadress. Leverantörs-<br />

numret hit<strong>tar</strong> du på kontraktet<br />

(uppe i högra hörnet).<br />

4. Ditt lösenord skickas till den<br />

e-postadress du uppgivit<br />

inom cirka 15 minuter.<br />

5. Logga in på Din <strong>Holmen</strong>webb<br />

med personnummer och det<br />

lösenord som du fått via e-post.<br />

Bert-Rune håller koll på skogsbruket med <strong>Holmen</strong>s nya webbtjänst<br />

– En sådan här tjänst ligger helt rätt i tiden. Jag får<br />

bättre <strong>över</strong>blick och det blir enklare att äga skog.<br />

Det säger Bert-Rune Andersson, skogsägare i<br />

Bjurholm, som var en av de första som registrerade<br />

sig på Din <strong>Holmen</strong>webb.<br />

Bert-Rune Andersson bor i Örnsköldsvik men hans skog ligger i<br />

Bjurholm i Västerbotten, tolv mil nästan rakt norrut. Han är därmed<br />

en i den växande skaran av skogsbrukare som valt att skaffa<br />

sig bättre <strong>över</strong>blick <strong>över</strong> sitt skogsbrukande genom <strong>Holmen</strong>s nya<br />

webbtjänst Din <strong>Holmen</strong>webb.<br />

– Inte så att jag ser fysiskt vad som händer i den, men med datorns<br />

hjälp har jag tillgång till aktuella uppgifter om min skog var<br />

jag än befinner mig. Och så är det lät<strong>tar</strong>e att hålla kontakten med<br />

Bert Forsberg på <strong>Holmen</strong> Skog i Umeå, som sköter allt det praktiska<br />

med avverkning och transporter.<br />

Din <strong>Holmen</strong>webb är en ny servicetjänst till de skogsägare som<br />

Din <strong>Holmen</strong>webb<br />

Aktuella uppgifter om:<br />

Avverkningsrätter, status, sortiment, volymer, belopp<br />

Leveransvirke, status, volymer, sortiment, belopp<br />

Skogsvård, åtgärd, areal, belopp<br />

Ekonomi, årsbesked<br />

Kartor <strong>över</strong> den egna skogsfastigheten<br />

Marknadsinformation<br />

Nyheter<br />

Tips<br />

Erbjudanden från <strong>Holmen</strong>s webbshop<br />

säljer sitt virke till <strong>Holmen</strong>. Den introducerades i<br />

tysthet redan i slutet av november och lanseras nu<br />

brett. Bert-Rune kom i kontakt med den genom sin<br />

svärson. Han jobbar på <strong>Holmen</strong> Skog och tipsade sin<br />

datorintresserade svärfar som nappade direkt.<br />

– Det var lätt att registrera sig på webbsidan, säger<br />

han. Jag tycker också att tjänsten är lätt att använda.<br />

I och för sig är jag van att använda datorer från<br />

jobbet. Och så är jag förstås ansluten till en Internetbank<br />

och har också andra Internet-lösningar hemma.<br />

Men jag tror knappast att man ens beh<strong>över</strong> vara så<br />

datorvan för att direkt kunna komma igång. Din<br />

<strong>Holmen</strong>webb liknar i mångt och mycket en vanlig<br />

Internetbank, som de flesta ju har nu för tiden.<br />

Bert-Rune uppskat<strong>tar</strong> också möjligheten att ladda<br />

ner bra skogskartor <strong>över</strong> sin fastighet. <strong>Holmen</strong> har<br />

en avancerad karttjänst och det är möjligt att zooma<br />

in delar av fastigheten, mäta avstånd och ytor och<br />

förstås också skriva ut kartorna.<br />

– Kartorna bidrar också till att jag får bra <strong>över</strong>-<br />

blick <strong>över</strong> detaljer i de avverknings-, leveransvirkes-<br />

och skogsvårdskontrakt som jag har hos <strong>Holmen</strong>.<br />

Däremot saknar jag än så länge möjligheten att se<br />

de avverkningsanmälningar som <strong>Holmen</strong> gör till<br />

Skogsstyrelsen. Men jag har förstått att det kommer<br />

så småningom.<br />

– Sammantaget är jag mycket positiv, säger Bert-<br />

Rune. Det är en upplevelse i klass med hur det var<br />

när jag anslöt mig till en Internetbank och på så sätt<br />

fick en direktbild <strong>över</strong> mina tillgångar och alla gjorda<br />

transaktioner. Och så är det ju kul att hänga med<br />

i utvecklingen.<br />

Bert-Rune har ägt skogen på Västernyliden i<br />

Bjurholm sedan 1981. Då köpte han den av sina<br />

föräldrar. På den relativt stora skogsfastigheten finns<br />

ett bostadshus som Bert-Rune har renoverat under<br />

senare år. Västernyliden fungerar numera som fritidshus<br />

där familjen tillbringar en stor del av tiden under<br />

sommarhalvåret.<br />

Skog är dock inget nytt för Bert-Rune. Han har<br />

12 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009<br />

SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 13<br />

AV PIA JAKOBSSON<br />

levt med skog under hela sitt liv. När han fyllde 14<br />

började han köra fram virke med halvbandstraktor.<br />

Där<strong>efter</strong> fortsatte han på den inslagna banan<br />

genom att köra pappans virkesbilar. Men <strong>efter</strong> att ha<br />

utbildat sig till ingenjör sadlade han om och jobbade<br />

på Hägglunds i Örnsköldsvik från 1969 och fram till<br />

2005 då han gick i en något tidig pension.<br />

– Nu har jag mer tid för ett av mina stora intressen<br />

– skog och skogsbruk, konstaterar han. Det är<br />

en njutning att vistas i skogen och att se hur den<br />

förändras. Samtidigt är det en mycket trevligare<br />

investering än aktier. Skog är något man kan se och<br />

ta på. <strong>Holmen</strong> har under årens lopp hjälpt mig med<br />

avverkning, markberedning, plantering och att bryta<br />

en ny skogsbilväg.<br />

– Och jag jobbar gärna själv i skogen, mest med<br />

skogsvård. Jag har ju tid nu när jag pensionerat mig<br />

och kan ägna mig åt det jag trivs allra bäst med.

Trädet – en evighetsmaskin som drivs av<br />

Solljus, luft<br />

och vatten<br />

Det säger sig egentligen självt: Att tillverka värdefulla<br />

produkter och energi med hjälp av solljus, luft och vatten<br />

måste vara ett oslagbart sätt att möta framtiden på.<br />

AV LARS KLINgSTRÖM<br />

Omställningen till ett mer hållbart<br />

samhälle än det vi sett under de<br />

senaste 150 åren har just inletts.<br />

Användningen av olja och kol gjorde att<br />

utvecklingen i världen tog jättekliv på<br />

1800-talet. Det bedrog också till en exempellös<br />

ökning av välståndet – i västvärlden<br />

och de oljerika staterna. Men det kan<br />

knappast vara smart att förbruka <strong>oljan</strong><br />

en miljon gånger snabbare än det tog för<br />

fotosyntesen att skapa den. Och inte nog<br />

med det; denna storskaliga och snabba<br />

användning håller på att ändra jordens<br />

klimatmönster och hota existensen för<br />

en stor del av livet på jorden.<br />

Mänskligheten har sent omsider insett<br />

detta och s<strong>tar</strong>tat marschen ut ur oljesamhället.<br />

Med bilan bokstavligt talat<br />

hängande <strong>över</strong> huvudet är ambitionerna<br />

istället att:<br />

Kol är livets byggsten<br />

Grundämnet kol (C) är livets byggsten och finns i<br />

allt levande – träd och växter likaväl som i människor<br />

och djur. Kol ingår i gasen koldioxid som finns i små<br />

kvantiteter i den luft vi andas.<br />

<strong>Skogen</strong> <strong>tar</strong> upp koldioxid<br />

Växande skogar <strong>tar</strong> upp mer koldioxid än de avger<br />

vilket är positivt för klimatet. Denna koldioxid förvandlar<br />

träden till kol i sin biomassa. Ju mer skogen växer<br />

desto mer kol <strong>tar</strong> den upp.<br />

<strong>Skogen</strong> läcker också koldioxid under hyggesfasen<br />

då barr och kvis<strong>tar</strong> förmultnar. Men upptaget under<br />

en omloppstid (70–100 år) är många gånger större än<br />

denna avgång.<br />

Trä lagrar koldioxid<br />

Det kol som skogsträden ansamlar kan ses som ett<br />

temporärt kollager som upplöses sedan träden dött<br />

och börjar förmultna. Genom att använda trä i hus-<br />

konstruktioner och produkter ”låser” man istället<br />

in detta lagrade kol under lång tid – så länge som<br />

byggnaden eller produkten fyller sin funktion.<br />

Trä kan ersätta klimatskadliga material<br />

Trä är ett utmärkt alternativ till stål och betong i de<br />

flesta typer av byggnader. Båda dessa material orsakar<br />

stora utsläpp av fossil koldioxid när de tillverkas.<br />

Biobränsle kan ersätta klimatskadlig energi<br />

Biobränsle i form av grenar, toppar och stubbar<br />

kan ersätta klimatskadliga energislag som stenkol<br />

och olja. Det gäller också uttjänta träprodukter, till<br />

exempel rivningsvirke.<br />

1. Minska slöseriet med energi<br />

och användningen av oljebaserade<br />

produkter.<br />

2. Utnyttja förnybara material och<br />

förnybar energi som inte orsakar<br />

negativa effekter på klimatet eller<br />

stör väsentliga funktioner i jordens<br />

komplicerade ekosystem.<br />

<strong>Skogen</strong> och de produkter den ger, är<br />

en av de lösningar som måste till för<br />

att vända utvecklingen. <strong>Skogen</strong> ger<br />

hållbara råvaror. Med hjälp av fotosyntesen<br />

omvandlar träden solljus,<br />

luftens koldioxid och näringsrikt<br />

vatten till handfast virke. Processen<br />

är evig och kommer att pågå så länge<br />

solen lyser på jorden.<br />

<strong>Skogen</strong> och klimatet – så funkar det<br />

Foto: Werner Nystrand/briljans.se<br />

Tre åtgärder som bromsar<br />

klimatförändringen<br />

1. Använda trä istället för klimatpåverkande<br />

stål och betong i byggnader.<br />

2. Använda bioenergi istället för klimatpåverkande<br />

olja och stenkol.<br />

3. Stoppa avskogningen i tropiska länder<br />

och istället alltid återbeskoga avverkade<br />

områden (se särskild artikel).<br />

Därför är en brukad skog bättre<br />

för klimatet än en obrukad<br />

I en brukad skog växer träden snabbt. Det är under<br />

sin snabbaste tillväxtfas – från cirka 20 till 70 års ålder<br />

de <strong>tar</strong> upp som mest koldioxid – vilket är positivt för<br />

klimatet. Genom att där<strong>efter</strong> avverka träden uppnår<br />

man tre viktiga effekter:<br />

1. Man ”låser in” kolet i trähus och möbler under<br />

ofta mycket lång tid.<br />

2. Genom att bygga hus av trä istället för av stål<br />

och betong undviker man de stora utsläpp av<br />

fossil koldioxid.<br />

3. Grenar och toppar liksom uttjänt papper och<br />

trä tas till vara som ett klimatneutralt biobränsle<br />

som kan ersätta olja och kol.<br />

I en obrukad, gammal skog växer träden mycket långsamt<br />

– eller inte alls. Nya träd har svårt att etablera sig.<br />

Andelen döda, multnande träd som avger koldioxid är<br />

hög. I en gammal skog är därför upptagen av koldioxid<br />

betydligt mindre än i en brukad skog.<br />

Fossil och biogen koldioxid<br />

Koldioxid är koldioxid – men ur klimatsynpunkt finns<br />

det ändå stor anledning att göra skillnad på var den<br />

kommer ifrån:<br />

Biogen koldioxid ingår i kolkretsloppet på jorden<br />

Fossil koldioxid är boven i klimatdramat.<br />

<strong>Holmen</strong> AB (publ)<br />

Box 5407<br />

114 84 STOCKHOLM<br />

Tel 08-666 2100<br />

E-post info@holmen.com<br />

www.holmen.com<br />

Organisationsnummer 556001-3301<br />

Säte Stockholm<br />

Biogen koldioxid ingår i kolkretsloppet på jorden<br />

Sedan träden dött och börjar förmultna frigörs kolet<br />

och förvandlas åter till koldioxid – biogen koldioxid.<br />

Samma sak händer när man bränner ved. Att elda med<br />

ved och andra biobränslen är att utnyttja det kol som<br />

redan ingår i atmosfärens naturliga kolkretslopp.<br />

Fossil koldioxid är boven i klimatdramat<br />

Den koldioxid som frigörs då man eldar olja och stenkol<br />

ökar mängden koldioxid i atmosfären – de har ju<br />

legat inbäddade i jordskorpan under miljontals år.<br />

Hållbar utveckling är målet<br />

”En hållbar utveckling är en utveckling<br />

som tillfredsställer dagens behov utan att<br />

äventyra kommande generationers möj-<br />

ligheter att tillfredsställa sina behov.”<br />

Så formulerade sig Norges före detta statsminister<br />

Gro Harlem Brundtland 1987 i slutrapporten för<br />

den FN-kommission som hon ledde. Detta har där<strong>efter</strong><br />

blivit ett av de mest återgivna citaten i världen<br />

och en ledstjärna för i princip all utveckling.<br />

Sedan den storskaliga användningen av olja började<br />

för drygt hundra år sedan har utvecklingen<br />

inte varit hållbar. Ändliga resurser har hanterats<br />

som om de varit eviga. I rask takt håller mänskligheten<br />

på att tömma de förråd av lagrad energi som<br />

det tagit naturen årmiljoner att bygga upp.<br />

De utsläpp som orsakas av energianvändning<br />

och andra mänskliga aktiviteter måste nedbringas<br />

till nivåer som inte skadar vare sig klimatet eller<br />

andra, långsiktigt viktiga processer på jorden.<br />

I denna situation sätter världens beslutsfat<strong>tar</strong>e<br />

hoppet till naturliga och förnybara resurser<br />

som inte orsakar negativa effekter på klimatet.<br />

Forskningen inriktas på att ta fram alternativ till<br />

dagens oljebaserade produkter. Skog och trä och<br />

<strong>över</strong>huvudtaget biologisk produktion av energi<br />

och nyttigheter framstår som en av lösningarna på<br />

de problem som världen nu brottas med. Begreppet<br />

hållbarhet är på väg att få en konkret innebörd.<br />

14 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009<br />

SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 15<br />

hållbarhetsredovisning 2008<br />

<strong>Holmen</strong> och omvärlden<br />

Hållbarhetsredovisning 2008<br />

<strong>Holmen</strong> och omvärlden<br />

ger besked om <strong>Holmen</strong>s<br />

arbete med hållbarhet<br />

<strong>Holmen</strong> och omvärlden är <strong>Holmen</strong>s hållbarhetsredovisning.<br />

Den publiceras varje år och<br />

ger en bild av koncernen ur de tre perspektiven<br />

miljöansvar, socialt ansvar och ekonomisk<br />

utveckling. Bland annat innehåller redovisningen<br />

ett omfattande klimatavsnitt som ger svart<br />

på vitt om skogens och skogsprodukternas<br />

positiva klimateffekter.<br />

Beställ kostnadsfritt från <strong>Holmen</strong>.<br />

08-666 21 00 eller www.holmen.com<br />

”En hållbar utveckling är en utveckling<br />

som tillfredställer dagens behov utan<br />

att äventyra kommande generationers<br />

möjligheter att tillfredsställa sina behov.”<br />

Brundtlandkommissionens ursprungliga definition av begreppet Hållbar utveckling 1987.<br />

<strong>Holmen</strong>s verksamhet ut-<br />

går från de naturliga och<br />

förnybara råvaror som<br />

skogen ger. <strong>Holmen</strong>s<br />

affärsidé är att förädla<br />

dessa råvaror till produkter<br />

och energi som fyller viktiga<br />

funktioner i samhället och genererar<br />

mervärden för kunder, aktieägare<br />

och andra intressenter.<br />

Aktivt skogsbruk en förutsättning<br />

– Aktivt skogsbruk är en förutsättning<br />

för att ta vara på skogens positiva<br />

klimategenskaper. Det säger Mats<br />

Olsson, professor vid Institutionen<br />

för mark och miljö, kol vid SLU.<br />

Mats Olsson invänder mot de uppgifter som då<br />

och då framförs i media om att trakthyggesbruket<br />

ger upphov till stora utsläpp av koldioxid.<br />

– Visst läcker hyggen koldioxid, säger Mats<br />

Olsson. Men hygges- och ungskogsfasen varar bara<br />

under en kort period. Under resten av omloppstiden<br />

<strong>tar</strong> träden upp stora mängder koldioxid. De<br />

svenska skogarnas årliga upptag är ungefär dubbelt<br />

så stort som utsläppen från hela samhället.<br />

Oljan inte den enda boven<br />

<strong>Holmen</strong> ser hållbar<br />

utveckling som<br />

ett fundament för<br />

verksamheten.<br />

Ekonomisk utveckling,<br />

miljöansvar och socialt<br />

ansvar bildar en treenighet<br />

där varje del är lika viktig för<br />

koncernens framtida förmåga<br />

att fortleva och utvecklas.<br />

Den avskogning som pågår i många<br />

tropiska länder är ett minst lika stort<br />

klimatproblem som användningen<br />

av olja. Effekten är dubbel: Dels<br />

frigörs det kol som binds i skogen,<br />

dels minskar skogarnas samlade<br />

förmåga att ta upp kol.<br />

För varje år minskar arealen skog i världen med<br />

tio miljoner hek<strong>tar</strong>. Det är en förfärande stor yta –<br />

nästan hälften av Sveriges produktiva skogsareal.<br />

Omkring 20 procent av världens samlade utsläpp<br />

av växthusgaser kommer från avskogningen.<br />

Det finns flera orsaker till att de tropiska<br />

skogarna avverkas på detta sätt. Den utan tvekan<br />

största är fattiga människors jakt på mark att<br />

kunna försörja sig. Men paradoxalt nog bidrar<br />

också den utvecklade världens intresse för biodrivmedel<br />

till att ödelägga tropiska skogar. Stora<br />

Mats Olsson konstaterar också att avverkning<br />

är själva förutsättningen för upptagen av koldioxid.<br />

– När skogen uppnår mogen ålder av<strong>tar</strong> trädens<br />

förmåga att ta upp koldioxid. Många träd dör<br />

– och när de förmultnar återgår koldioxiden till<br />

atmosfären. I en gammal skog är upptagen av<br />

koldioxid mycket små – eller obefintliga.<br />

– Det är genom aktivt skogsbruk och genom<br />

att låta virke och bioenergi ersätta andra klimatpåverkande<br />

material och energislag som man<br />

drar full nytta av skogen i klima<strong>tar</strong>betet. Men<br />

självfallet får man inte stirra sig blind på enbart<br />

klimatmålet. <strong>Skogen</strong> måste också skötas för att<br />

bevara dess biologiska kvaliteter.<br />

Avskogning ett lika stort problem<br />

arealer förvandlas till plantager för energigrödor<br />

som ger råvara till etanol. Ur klimatsynpunkt är<br />

detta direkt kontraproduktivt. Etanolens positiva<br />

klimateffekter uppväger inte på långa vägar de<br />

negativa effekterna av omställningen.<br />

Regnskog avverkas också för att odla foder till<br />

slaktdjur. Åter är det den utvecklade världen som<br />

är drivkraften med sin ökande köttkonsumtion.<br />

Samma sak gäller det ökande intresset för palmolja,<br />

som främst används till livsmedel men som<br />

också kan blandas in i fordonsbränsle.<br />

Forskarna ser fler framtida problem: Ökande<br />

torka gör att stora arealer regnskog försvinner. Det<br />

ökar också risken för omfattande skogsbränder av<br />

det slag vi sett i Indonesien under senare år.<br />

Lösningen består av flera komponenter: Uthålligt<br />

skogsbruk med återplantering <strong>efter</strong> avverkning och<br />

skydd av störningskänsliga, tropiska skogar. FNs<br />

klimatpanel IPPC anger att ett av de mest kostnadseffektiva<br />

sätten att bromsa klimatförändringen är<br />

att skydda världens återstående regnskogar.

Fri utveckling ett hot<br />

mot värdefulla naturtyper<br />

Nu skyddas allt mer skog i Sverige i form av naturreservat, nyckel-<br />

biotoper, biotopskydd och hänsynsytor. Stora skogsarealer lämnas<br />

för fri utveckling. Men det kan bli döden för stora naturvärden.<br />

För på nästan alla marker i Sverige <strong>tar</strong> då granen <strong>över</strong>. AV cARL HeNRIK PALMéR<br />

Vi börjar med en tavla. Prins Eugens<br />

älskade Våren. Här finns hela den<br />

svenska folksjälen. Vitsipporna,<br />

ljuset och de vita björkstammarna. Men det<br />

finns en orm i paradiset. Ja två, om man tit<strong>tar</strong><br />

noggrant. Det växer två granar i hagen.<br />

Det visar att hagen har börjat förfalla.<br />

För i en välskött hage finns inte utrymme<br />

för gran. Den gav inget foder, inga nötter<br />

och under den växte inget saftigt gräs. Att<br />

ta bort granen var en självklarhet för den<br />

rationella bonden – kanske är det ett förträngt<br />

minne från den tiden som lever kvar<br />

i den svenska allmänhetens negativa syn på<br />

gran. För i en trädslagens Idoltävling skulle<br />

granen helt säkert röstas ut direkt! Om inte<br />

julen stod för dörren.<br />

Vad vi ser på tavlan är det första steget<br />

mot en mycket stor ekologisk omställning<br />

– närmast en katastrof för många arter.<br />

Granen, är en seg maratonlöpare. Den<br />

kommer långsamt att ta <strong>över</strong> helt om hagen<br />

lämnas för fri utveckling. På sikt kommer<br />

granens kronor sluta sig och släcka ljuset<br />

för markens blommor. Och ännu värre –<br />

lägga en mörk, kvävande filt med granbarr<br />

<strong>över</strong> dem också.<br />

Granen kommer dessutom att förändra<br />

marken. Daggmasken, denna mänsklighetens<br />

trotjänare nummer ett, klarar inte<br />

granens sura barr. När daggmasken är<br />

borta omvandlas markprofilen från bördig<br />

brunjord och mull till sur råhumus. Den<br />

fungerar som en liksvepning för örterna.<br />

I en skog med råhumus kan bara vedartade<br />

ris och halvparasiter som skogskovall<br />

klara sig.<br />

På Ängsö i Roslagens skärgård fanns fram<br />

till 1909 de mest härliga lövängar. För att<br />

skydda dem blev ön nationalpark detta år.<br />

Torparen tvingades sluta med slåtter och<br />

bete – blommorna skulle skyddas från lie,<br />

mule och klövtramp. Men det blev inte alls<br />

som de lärde hade tänkt sig. På bara några<br />

årtionden hade marken vuxit igen fullständigt.<br />

Av de granna ängarna hade det blivit<br />

en djungel. Naturvårdarna hade inte förstått<br />

”Våren” är ett av Sveriges mest älskade konstverk<br />

och framstår som själva sinnebilden av<br />

svensk natur. Men en hage blir inte så här fager<br />

utan betande mular. Lämnad till fri utveckling<br />

skulle här inte bara stått två granar – utan en hel<br />

granskog. Prins Eugens originalmålning hänger<br />

på Waldermarsudde. Här något beskuren.<br />

Nyckelbiotoper<br />

att lövängarna var ett levande kulturlandskap som<br />

dog när markerna inte längre hävdades.<br />

Nu har man <strong>efter</strong> många års hårt arbete åter<br />

fått ett levande och leende ängslandskap på Ängsö.<br />

Men det kräver kontinuerligt arbete, annars blir det<br />

djungel igen.<br />

Den absoluta merparten av de skogar som nu,<br />

hundra år senare, skyddas i södra Sverige riskerar att<br />

göra en liknande resa. Granen kommer att ta <strong>över</strong><br />

på nästan alla marker som lämnas för fri utveckling.<br />

Vi kommer att få stora arealer grandominerad<br />

”urskog”. Granen kommer långsamt att kväva de<br />

naturvärden som en gång gjorde att skogen skyddades.<br />

Och det går förhållandevis fort. På bara några<br />

årtionden kan ett bestånd gå från björkdominerad<br />

gammal betesmark till tätnande granskog.<br />

Det intressanta är att grandominerad urskog har<br />

varit en extremt ovanlig skogstyp i Sverige söder om<br />

Mälardalen – ja, söder om Jönköping har den aldrig<br />

funnits. För granen är en förhållandevis ny invandrare<br />

i södra Sverige, den kom till Mälardalen för<br />

kanske 2 000 år sedan och till Jönköping runt 1 000<br />

år senare. Då var våra förfäder och deras följeslagare<br />

kor, får och getter, redan väl etablerade som landskapsdanare.<br />

Syftet med naturreservat, biotopskydd, nyckelbiotoper<br />

och hänsynsytor är att gynna den biologiska<br />

mångfalden. Hur smart är det då att experimentera<br />

med helt nya naturtyper? Vilka av Sydsveriges arter<br />

kräver egentligen grandominerad urskog? Troligen<br />

få. För hur skulle de ha kunnat <strong>över</strong>leva i ett landskap<br />

där det inte finns någon grandominerad urskog?<br />

Ängsö-syndromet gäller inte bara för södra<br />

Sverige. Även i norra Sverige kommer dagens stora<br />

avsättningar att skapa helt nya skogstyper om de<br />

lämnas för fri utveckling. Här höll förr elden granen i<br />

schack. Men vem tror att brandmyndigheterna vågar<br />

tillåta storskaliga bränder i skogar som är så torra att<br />

granen verkligen stryker med. Nej, man kommer nog<br />

inte ens våga låta bli att släcka naturliga bränder i<br />

skyddade skogar.<br />

I brist på brand kommer vi på sikt att få grandominerad<br />

urskog även på klassiska tallmarker som<br />

torr och frisk mark.<br />

Men allt är inte granmörker, det finns två skäl att se<br />

lite ljust på framtiden. För det första: allt fler forskare<br />

och naturvårdare börjar inse att många skogar kräver<br />

aktiv skötsel för att behålla sina naturvärden. Fri<br />

utveckling är ingen patentlösning. Tvärtom!<br />

Det andra är att det inte beh<strong>över</strong> bli så oerhört<br />

dyrt att sköta de skyddade skogarna. Ofta handlar<br />

det ”bara” om att ta bort gran på ett anständigt sätt<br />

– och då kan virket betala för arbetet.<br />

Men vad säger då Skogsstyrelsen om denna<br />

hotande förgraning av Sverige? Johan Ni<strong>tar</strong>e, som<br />

ansvarar för nyckelbiotoperna, är väl medveten om<br />

problemet.<br />

– Granen är ett stort och akut hot mot den biologiska<br />

mångfalden i många skyddade skogar. Granen<br />

<strong>tar</strong> <strong>över</strong> i de naturliga tallskogarna. Den <strong>tar</strong> <strong>över</strong><br />

lövskogar, gamla lundar och hässlen.<br />

Det här verkar många naturvårdare fortfarande i<br />

dag inte fatta, säger han! Många tror att det orörda<br />

är det enda rätta. Precis som man trodde om Ängsö.<br />

Vi har ett jättestort pedagogiskt problem här.<br />

Naturligtvis finns det marker där granen gör stor<br />

naturvårdsnytta. Det gäller självklart dagens grandominerade<br />

nyckelbiotoper i norra Sverige. Men gran<br />

har också en plats i södra Sverige, förtydligar Johan<br />

Ni<strong>tar</strong>e. I gränsbygder, där människornas brukande<br />

förr var mindre intensivt, finns granskogar med höga<br />

biologiska värden ända ner till Jönköpingstrakten.<br />

De växer ofta i bäckraviner och bergbranter. Där ska<br />

vi naturligtvis lämna granskogar för fri utveckling.<br />

Sedan finns det en del marker där Johan gärna ser<br />

gran, men absolut inte i fri utveckling. Det gäller till<br />

exempel gamla skogsbeten på bördig mark. Låter<br />

man bara skogen stå, förstörs naturvärdet. Men om<br />

man å andra sidan gallrar för hårt, så <strong>tar</strong> gräset <strong>över</strong>,<br />

om man inte samtidigt kompletterar med bete.<br />

– Men på resten av landets nyckelbiotoper kommer<br />

granen förr eller senare bli ett problem om vi<br />

lämnar skogen för fri utveckling. Det gäller naturliga<br />

tallmarker i norra Sverige, det gäller kulturpåverkade<br />

skogar i södra Sverige, och det gäller all skog söder<br />

om Jönköping, där finns det i princip inga naturvärden<br />

alls som är knutna till gran, säger han.<br />

– Jag tycker att den skogsägare som ser sin lövrika<br />

nyckelbiotop växa igen med gran ska kontakta<br />

Skogsstyrelsen, avslu<strong>tar</strong> Johan Ni<strong>tar</strong>e. Då kan vi<br />

tillsammans diskutera oss fram till en klok skötselstrategi<br />

som gynnar naturvärdena och som ändå ger<br />

vissa avverkningsmöjligheter.<br />

Ängsö –<br />

nationalparken<br />

som förlorade<br />

sina naturvärden<br />

Historien om Ängsö i Roslagen är lång<br />

och brokig. Första gången ön nämns är<br />

på en lantmäterikarta från 1639. Kartan<br />

visar två öar som bär anteckningen ”Eng<br />

till höö”. Det var bönder från Väringsö som<br />

tog hö till sina djur på ön. 1725 kom den<br />

första bofasta torparen. Markerna var nu<br />

hårt utnyttjade. Det uppges att skogen var<br />

så klen att den knappt räckte till gärdsgårdsstörar.<br />

I mitten av artonhundratalet<br />

plöjdes en del av ängarna upp till åker<br />

men arealen äng utvidgades samtidigt till<br />

det dubbla.<br />

När nationalparken bildades 1909<br />

bodde torparen Carl Edvard Carlsson<br />

på ön. De lärde såg med förfäran på hur<br />

Carlssons kor trampade sönder växtligheten<br />

och hur sällsynta växter liades ner.<br />

Därför var man angelägen om att få bort<br />

den stackars torparen.<br />

Så här uttrycktes det i ett brev:<br />

”...då det naturligtvis är af vikt att ängarne<br />

som skola ingå i Ängsö nationalpark,<br />

så snart som möjligt komma att bli oslagna<br />

och obetade af kreatur, för att florans ömtåligare<br />

beståndsdelar ej må skadas”.<br />

Torparen fick sina möjligheter att bruka<br />

marken kraftigt beskurna och gav slutligen<br />

upp och flyttade från ön. Ängsö växte där<strong>efter</strong><br />

snabbt igen. De lärde männen som<br />

trodde att de bevarade en ursprunglig<br />

naturtyp fick snart nog lära sig att ängar<br />

och hagar inte lever av sig själva. I början<br />

av 1940-talet började man att restaurera<br />

de gamla ängsmarkerna men stötte på<br />

många motigheter. Eller som det sägs i ett<br />

betänkande:<br />

”Det är ett problem för en akademi och<br />

ett ämbetsverk att med förenade krafter<br />

ersätta en ensam torpare.”<br />

Sedan början av 50-talet sköts markerna<br />

åter med bete och slåtter. Resultatet<br />

är ett levande museum med få motsvarigheter<br />

i landet.<br />

Texten är hämtad från Naturskyddsföreningens<br />

hemsida och baseras på en beskrivning i boken<br />

”Naturen i Stockholms län – en utflyktsguide”<br />

av Ekologigruppen 1993. Jämför också med<br />

reportaget om Grönsö på sidan 24.<br />

16 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009<br />

SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 17<br />

Foto: Peter Gerdehag

Nyckelbiotoperna<br />

väcker känslor<br />

i Norrtälje<br />

Begreppet nyckelbiotop har i delar<br />

av landet blivit laddat. I Norrtälje, som<br />

är Sveriges mest nyckelbiotopstäta<br />

kommun, anser många skogsägare att<br />

de hamnat i kläm när de vare sig kan<br />

avverka eller få sin skog inlöst av staten.<br />

AV cARL HeNRIK PALMéR<br />

INorrtälje är sex procent av den privatägda<br />

skogsmarken klassad som nyckelbiotop.<br />

Genomsnittet för Sverige är en procent. På var<br />

tredje brukningsenhet finns en eller flera nyckelbiotoper.<br />

Det finns fastigheter där mer än en fjärdedel<br />

av skogen utgörs av nyckelbiotop.<br />

Skogsstyrelsen har därut<strong>över</strong> klassat stora<br />

arealer som ”skog med höga naturvärden”, alltså<br />

nästan i klass med nyckelbiotoper. För de privata<br />

skogsägarna i Norrtälje är elva procent av skogsmarksarealen<br />

antingen nyckelbiotoper eller skog<br />

med högt naturvärde.<br />

– Eftersom merparten av dessa områden utgörs<br />

av äldre skogsbestånd så inser man att det får<br />

stor påverkan på möjligheterna att bruka skogen,<br />

säger Matts Norr, virkesköpare på <strong>Holmen</strong> och<br />

väl förtrogen med skogsägarnas problem.<br />

Det är inte förbjudet att avverka i nyckelbiotoper,<br />

men ingen seriös köpare befat<strong>tar</strong> sig med nyckelbiotopsvirke.<br />

Och någon ersättning från staten kan<br />

de inte räkna med på länge – förmodligen aldrig<br />

– <strong>efter</strong>som anslagen för biotopskydd har minskat<br />

flera år i rad.<br />

– Jag har personligen ingenting emot nyckelbiotoper,<br />

säger Matts Norr. Det är bra att pärlorna<br />

i skogen sparas. Men vi måste också tänka på<br />

skogsägarna som ju hamnar i något av ett<br />

”ingenmansland”.<br />

Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering<br />

påbörjades i början av 1990-talet. Den gjordes<br />

som en service till skogsägarna för att de inte av<br />

misstag skulle avverka biologiskt värdefull skog.<br />

På den tiden bedömde man att nyckelbiotoper<br />

var små områden, kanske ett halvt hek<strong>tar</strong>, ja i<br />

extremfall ända upp till 2–3 hek<strong>tar</strong>. Endast de<br />

finaste områdena söktes ut. Det var i den andan<br />

som skogsföretagen, bland annat <strong>Holmen</strong>, lovade<br />

att inte befatta sig med virke från nyckelbiotoper.<br />

– Men sedan dess har begreppet nyckelbiotop<br />

vidgats samtidigt de blivit rejält mycket större,<br />

säger Matts Norr. Här i Norrtälje finns det nyckelbiotoper<br />

på 20 hek<strong>tar</strong> – och mer.<br />

Han anser också att det blivit väldigt svårt att<br />

avgöra vad som är nyckelbiotop eller inte.<br />

– Den ”inre kompass” jag fått <strong>efter</strong> att ha jobbat<br />

med naturvårdsfrågor under en stor del av mitt<br />

yrkesliv stämmer inte här. Många nyckelbiotoper<br />

framstår som vanlig granskog, förmodligen<br />

beroende på att Skogsstyrelsen har börjat kalla i<br />

övrigt vanlig skog för ”kalkbarrskog”. Men här<br />

i Norrtälje växer ju i princip all skog på kalkrika<br />

jordar. Rimligen borde samma sak gälla för dessa<br />

kalkbarrskogar som för andra skogar; att det bara<br />

Nyckelbiotoper<br />

är de mest värdefulla som utnämns till nyckelbiotoper?<br />

För några år sedan drog Skogsstyrelsen och<br />

Länsstyrelsen i Stockholms län igång det så kallade<br />

Norrtäljeprojektet. Syftet var att skogsägarna<br />

skulle kunna få ta ut en del virke ur ”ej priori-<br />

terade nyckelbiotoper”. Det är sådana nyckelbiotoper<br />

som ”blir <strong>över</strong>” när man uppnått miljömålet<br />

för formellt och frivilligt skyddad skog i kommunen.<br />

Främst handlar det om aspskogar, hassel-<br />

lundar och tidigare betade skogar där naturvärdena<br />

kan bibehållas och utvecklas genom<br />

försiktig avverkning.<br />

När Norrtäljeprojektet s<strong>tar</strong>tade ansåg Skogsstyrelsen<br />

att så mycket som hälften av kommunens<br />

nyckelbiotoper kan finnas i den här skötselgynnade<br />

gruppen.<br />

– Det var ett jättebra besked, säger Matts Norr.<br />

Men tyvärr har vi fortfarande en del frustrerande<br />

diskussioner i detta ämne. Men kanske ljusnar det.<br />

Vi har i alla fall fått igång en dialog med Skogsstyrelsen<br />

om att detta är en fråga som måste få en<br />

lösning. Det skulle lösa upp de knu<strong>tar</strong> som finns<br />

nu. Inte minst skulle det gynna naturen!<br />

– I en sådan här igenväxande hagmark borde<br />

det inte behöva bli någon diskussion om att<br />

granarna ska tas bort, säger Matts Norr, virkesköpare<br />

vid <strong>Holmen</strong> i Uppland.<br />

Foto: Lars Klingström<br />

Foto: Lars Klingström<br />

Foto: Stefan Örtenblad<br />

”Begynnande naturskogsstadium”, var<br />

Skogsstyrelsens motivering när de sade<br />

nej till makarna Nessens ansökan att<br />

gallra i de före detta betesmarkerna.<br />

”Gamla betesmarker<br />

måste skötas”<br />

– I igenväxande hagmarker måste<br />

granarna bort för att naturvärdena<br />

ska bibehållas, säger Johan Nessen<br />

på gården Ronöholm, strax norr om<br />

Hallstavik. Efter flera turer ser det nu<br />

ut som att vi äntligen skulle få göra<br />

denna självklara åtgärd.<br />

Johan äger gården tillsammans med sin hustru<br />

Eva. Av dess 240 hek<strong>tar</strong> skog är 24 hek<strong>tar</strong> – tio<br />

procent – klassad som nyckelbiotop.<br />

Cirka hälften av den arealen utgörs av en<br />

gammal betesmark som var i bruk så sent som<br />

på 1980-talet. Där finns av tradition lövträd och<br />

tall men sedan den slutade betas har det blivit ett<br />

rejält uppslag av inväxande gran.<br />

– Nyckelbiotopen lades ut i början av 1990-<br />

talet, minns Johan. Skogsstyrelsen ansåg då att<br />

skogen även i fortsättningen borde betas för att<br />

naturvärdena skulle bibehållas. Eftersom vi inte<br />

längre har betesdjur har hagmarken där<strong>efter</strong><br />

blivit allt mer igenvuxen, bland annat av gran. Vi<br />

började därför förra hösten planera för att gallra i<br />

nyckelbiotopen. Men Skogsstyrelsen sade ifrån på<br />

grund av hagarnas naturvärden, som man ansåg<br />

berodde på ”den kalkhaltiga barrskogen och i viss<br />

mån på ett begynnande naturskogsstadium”.<br />

Börje Drakenberg, välkänd skogsbiolog,<br />

besökte den gamla hagmarken för något år sedan<br />

och hans bedömning var solklar: Ta bort mer-<br />

En tredjedel av deras mark kan bli naturreservat<br />

– Det <strong>tar</strong> tid och det <strong>tar</strong> energi. Vi vill<br />

utveckla vår fastighet med nya verksamheter,<br />

men det ser ut att gå i stå<br />

när en tredjedel av vår skog är på väg<br />

att bli naturreservat.<br />

Systrarna Maria Mattson och Christina Eriksson<br />

är bekymrade. Tillsammans äger de gården Stjernholm<br />

som ligger vackert vid den stora sjön Erken<br />

i Uppland.<br />

Gården har 325 hek<strong>tar</strong> skog. Av dessa har nästan<br />

40 hek<strong>tar</strong> redan förvandlats till naturreservat. De<br />

äger fortfarande skogen, men rår inte längre <strong>över</strong> den.<br />

– Vi trodde att vi gjort vårt för naturvården när<br />

reservatet väl var bildat, säger Maria. Men så var<br />

det inte.<br />

För några år sedan ville systrarna avverka sex,<br />

sju hek<strong>tar</strong> i ett bestånd på andra sidan sjön.<br />

– Merparten av våra avverkningsbara skogar är<br />

nu förvandlade till naturreservat, konstaterar<br />

systrarna Christina Eriksson och Maria Mattson.<br />

Hoppet står till ersättningsmark från Sveaskog.<br />

– Vi har fått lägga ner en enorm energi på något<br />

som egentligen var självklart, säger Eva och<br />

Johan Nessen på Ronöholms gård i Roslagen.<br />

parten av granen och öppna upp skogen. Det är<br />

det bästa sättet att bevara naturvärdet. Allra bäst<br />

vore det om skogen sedan kunde betas.<br />

Efter en ytterligare exkursion i början av april,<br />

har Skogsstyrelsen ändrat sig.<br />

– Vi hoppas nu få till stånd ett naturvårdsavtal<br />

med huggning, stängsling och kreatursbete, säger<br />

Johan Nessen. Men för att få en arrendator intresserad<br />

av att hålla djur där, måste vi få hugga<br />

bort det mesta av granen. Det är naturligtvis bra<br />

att man nu återgår till sin ursprungliga bedömning.<br />

Men det är synd att man ska behöva lägga<br />

ner så mycket energi på något som var självklart<br />

från början.<br />

– Det är grov, grandominerad skog, något av<br />

fastighetens bankbok, säger Ola Elonsson, som är<br />

deras kontaktman på <strong>Holmen</strong>. Naturligtvis hade vi<br />

undvikit de nyckelbiotoper som finns där. Anmälan<br />

gällde det som Skogsstyrelsen tidigare bedömt som<br />

vanlig brukningsskog. Därför kom deras svar som en<br />

kalldusch. Man vill göra naturreservat av hela den<br />

planerade avverkningen – plus ett rejält område till.<br />

– Totalt omfat<strong>tar</strong> förslaget till nytt reservat 58<br />

hek<strong>tar</strong>, säger Maria. Genomförs planerna, kommer<br />

vi att ha förlorat brukningsrätten på nästan en<br />

tredjedel av vårt skogsinnehav.<br />

Det skulle bli ett allvarligt avbräck för det utvecklingsprojekt<br />

som systrarna bär på. De vill inte i detta<br />

läge avslöja vad det är, men det handlar om ett ytterligare<br />

ben för gården – och som kräver investeringar.<br />

Merparten av Stjernholms avverkningsbara skogar<br />

är nu förvandlade till reservat. Den planerade<br />

avverkningen låter sig därför inte enkelt flyttas till<br />

något annat bestånd.<br />

För att gå in i projektet måste vi alltså låna pengar,<br />

konstaterar Maria. Och i så fall kan vi knappast<br />

genomföra det. Inte heller vill vi ha intrångsersättning<br />

– som man direkt får skatta bort 30 procent av.<br />

Vårt hopp står till ersättningsmark från Sveaskog.<br />

18 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009<br />

SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 19<br />

Foto: Stefan Örtenblad

Moment 22<br />

i Peter och Claritas skog<br />

Staten har inte pengar för att<br />

lösa in alla biologiskt värdefulla<br />

skogsmarker. Och vare sig pappersbruk<br />

eller sågverk befat<strong>tar</strong><br />

sig med virke från nyckelbiotoper.<br />

Peter Sundell och hans sambo Clarita Wiberg<br />

köpte fastigheten Markdal, utanför Hall-<br />

stavik år 1999. Föga anade de nyblivna<br />

skogsägarna att de skulle drabbas av det<br />

svenska skogsbrukets moment 22. Staten<br />

har inga pengar för att lösa in deras nyckelbiotop<br />

– Peter och Clarita har bara fått bud<br />

om biotopskydd på en mycket liten del av<br />

skogen. Samtidigt vill ingen virkesköpare<br />

ta hand om virket, <strong>efter</strong>som man är bundna<br />

av sina certifieringsregler.<br />

– Vi tycker att nyckelbiotoperna på Markdal<br />

är tveksamma, säger Matts Norr på<br />

<strong>Holmen</strong>, som är deras rådgivare. Därför lät<br />

vi naturvårdskonsulten Börje Drakenberg<br />

titta på dem. Och han kunde inte alls se att<br />

de höll nyckelbiotopskvaliteter. Tvärtom<br />

ansåg han att andelen död ved var lägre än<br />

i vanlig produktionsskog och att de många<br />

stubbarna tyder på avverkningar i sen tid.<br />

Styrkta av hans bedömning bad vi Skogsstyrelsen<br />

om en så kallad ”kontrollinventering”<br />

med en ny inventerare. Den genomfördes och<br />

vi fick besked om att det visst var nyckelbiotop.<br />

Man hade till och med <strong>över</strong>vägt att öka<br />

arealen. Motivet är områdets storlek – och<br />

att det innehåller naturskogskvaliteter.<br />

– Det är ett beslut som inte går att <strong>över</strong>-<br />

klaga, säger Matts Norr. Därför står Peter<br />

och Clarita nu med en skog som är ekonomiskt<br />

värdelös. Staten vill inte betala för att<br />

skogen ska stå kvar. Och <strong>Holmen</strong> kan inte<br />

köpa virket om skogen ändå skulle avverkas.<br />

Frågan är ännu inte löst. Men Skogsstyrelsen<br />

har skriftligen anmodat Länsstyrelsen att<br />

bilda naturreservat, <strong>efter</strong>som objektet är för<br />

stort för att Skogsstyrelsen skulle kunna<br />

bilda biotopskydd.<br />

– Den här skogen är i princip värdelös, konstaterar<br />

Clarita och Peter. Staten vill inte betala för<br />

att skogen ska stå kvar och ingen seriös köpare<br />

befat<strong>tar</strong> sig med eventuellt avverkat virke.<br />

Skogsstyrelsen:<br />

Rik natur i Roslagen<br />

– Den extremt höga andelen nyckelbiotoper i<br />

Norrtälje kommun beror på både naturen och<br />

historien, säger Sören Nissilä, naturvårdsexpert<br />

på Skogsstyrelsen Svea.<br />

– Det är flacka marker med kalk i berggrunden.<br />

Vi har därför mycket kalkbarrskogar – det<br />

är en särskilt utpekad naturtyp vid nyckelbio-<br />

Foto: Stefan Örtenblad<br />

topsinventeringen. Många av dessa skogar har<br />

en speciell flora, vad gäller kärlväxter, mossor<br />

och svampar.<br />

– Men historien är också viktig. Många<br />

av skogsägarna i Roslagen har av tradition<br />

haft huvuddelen av sina inkomster från andra<br />

verksamheter än skogsbruk. Många gårdar har<br />

Nyckelbiotoper<br />

också skötts extensivt och med gammeldags<br />

metoder långt in i modern tid, vilket naturligtvis<br />

också påverkat naturvärdena. Dessutom<br />

har det här varit lite skogsindustriellt bakvatten.<br />

Förr fanns det inga stora virkesköpare<br />

i området.<br />

Ola Kårén, <strong>Holmen</strong> Skog<br />

– Tydligare praxis krävs<br />

– Begreppet nyckelbiotop upplevs som<br />

flytande. Olika personer och olika myndig-<br />

heter kan göra olika bedömningar. Det är<br />

inte bra och vi som ofta får frågor från<br />

skogsägarna <strong>efter</strong>lyser en tydligare praxis.<br />

Det säger Ola Kårén, skogsskötsel- och<br />

miljöchef i <strong>Holmen</strong>.<br />

Att bedömningarna av vad som är en<br />

nyckelbiotop eller inte varierar kommer<br />

man nog aldrig ifrån, fortsätter han.<br />

Men så spretigt som det är i, till exempel Norrtäljetrakten,<br />

ska det inte behöva vara.<br />

Han har åtskilliga gånger ställts inför otydliga<br />

och ibland helt motstridiga bedömningar av ett<br />

stycke natur.<br />

– Det är inte lätt för en skogsägare utan specialistkunskaper<br />

i naturvårdsfrågor att värdera de<br />

argument och bedömningar som avgör vad som<br />

ska kallas nyckelbiotop. För den enskilde får det<br />

ju oerhört stor betydelse. I praktiken avgör det<br />

ofta om skogen har ett ekonomiskt värde eller inte.<br />

Handläggningstiden från myndigheternas sida är<br />

dessutom orimligt lång.<br />

Den situation som redovisas i detta reportage är<br />

inte unik för Norrtälje, även om problemen där är<br />

accentuerade på grund av att Skogsstyrelsen där<br />

pekat ut så många nyckelbiotoper.<br />

– Vad jag framförallt ifrågasätter är den ofta<br />

framförda rekommendationen ”att skogen ska<br />

lämnas för fri utveckling”. Den är relevant i stora<br />

delar av norra Sverige, men definitivt inte i ett<br />

sedan årtusenden brukat landskap som Uppland.<br />

– Bakom många bedömningar ligger en alldeles<br />

för statisk syn på skogen och naturen. I södra<br />

Sverige är i princip alla marker brukade i en eller<br />

annan form. Många av deras ofta höga naturkvaliteter<br />

är i själva verket resultatet av att människor<br />

brukat marken under lång tid.<br />

– Jag är också kritisk till hur Skogsstyrelsens<br />

kontrollinventering genomförs. I samband med<br />

att vi ifrågasatte fem nyckelbiotoper i Norrtälje<br />

kommun framkom flera brister i deras rutiner.<br />

Huvudproblemet är att Skogsstyrelsen kontrollerar<br />

sig själv.<br />

Ola Kårén medger dock att attityden har<br />

förändrats något under senare år, men att det<br />

fortfarande brister i tillämpningen i fält.<br />

– Vi strävar <strong>efter</strong> att ha en bra dialog med<br />

myndigheterna och har genomfört flera gemensamma<br />

och givande exkursioner. Jag hoppas<br />

det ska kunna bidra till en framtida större<br />

samsyn i denna viktiga fråga.<br />

Norrtälje är Sveriges mest nyckelbiotopstäta<br />

kommun.<br />

– Det är inte lätt för en skogsägare utan<br />

specialistkunskaper att värdera skälen till<br />

varför en skog utnämns till nyckelbiotop,<br />

konstaterar Ola Kårén, <strong>Holmen</strong>.<br />

Nyckelbiotoper<br />

Juridisk status<br />

en nyckelbiotop har inget lagligt skydd.<br />

Det enda som skiljer den från vanlig skog<br />

är att markägaren ska ansöka om samråd<br />

med Skogsstyrelsen senast 6 veckor innan<br />

man genomför en åtgärd som har betydelse<br />

för naturvärdena – till exempel slutavverkar<br />

skogen.<br />

Nyckelbiotoper utses inte <strong>efter</strong> några<br />

formella beslut vid Skogsstyrelsen. Istället<br />

benämns de så som ”resultat av en<br />

inventering, ungefär som en beskrivning av<br />

trädslagsblandning eller ståndortsindex”.<br />

Skogsägaren kan därför inte <strong>över</strong>klaga<br />

en nyckelbiotop. Det finns inget beslut<br />

att <strong>över</strong>klaga.<br />

Kontrollinventering. Om man anser att<br />

skogen inte uppfyller kriterierna för nyckelbiotop<br />

kan man be Skogsstyrelsen kontrollera<br />

uppgifterna. Naturvärdena bedöms då<br />

av andra inventerare från Skogsstyrelsen.<br />

Nyckelbiotopernas gränser är inte alltid<br />

huggna i sten. Framförallt de som avgränsades<br />

innan GPS var en självklarhet i skogen,<br />

kan vara förhandlingsbara.<br />

De fastigheter som är certifierade enligt<br />

FSC eller PEFC förbinder sig att spara minst<br />

fem procent av skogen frivilligt och utan<br />

ersättning. Då ska i första hand nyckelbiotoperna<br />

skyddas, sedan får man fylla på<br />

med annan skyddsvärd skog för att komma<br />

upp till fem procent.<br />

Med nuvarande, sjunkande, tilldelning av<br />

statliga pengar för skydd av skog kommer<br />

merparten av nyckelbiotoperna att bli utan<br />

ekonomisk ersättning under <strong>över</strong>skådlig tid.<br />

FSc kräver av certifierade företag att de<br />

inte hanterar virke från nyckelbiotoper.<br />

PeFc har liknande regler, men en certifierad<br />

fastighet kan i undantagsfall få avverka<br />

en nyckelbiotop. Det gäller om det redan<br />

finns 5 procent skyddade nyckelbiotoper<br />

på fastigheten och om myndigheterna<br />

skriftligen meddelat att de inte prioriterar<br />

den aktuella nyckelbiotopen för naturreservat<br />

eller biotopskydd.<br />

Nyckelbiotoper<br />

En nyckelbiotop är en skogsmiljö där<br />

man finner eller kan förväntas finna<br />

rödlistade arter.<br />

Under perioden 1993 till 2006 invente-<br />

rade Skogsstyrelsen privatskogsbruket<br />

i Sverige, totalt tolv miljoner hek<strong>tar</strong>.<br />

Skogsbolagen inventerade själva sina<br />

nyckelbiotoper.<br />

På dessa tolv miljoner hek<strong>tar</strong> registrerade<br />

Skogsstyrelsen 52 000 nyckelbiotoper<br />

med en total skogsareal på 135 000 hek<strong>tar</strong>.<br />

Medelnyckelbiotopen omfat<strong>tar</strong> 3,1 hek<strong>tar</strong>.<br />

I Norrbotten sex hek<strong>tar</strong> och i Västra<br />

Götaland mindre än två hek<strong>tar</strong>.<br />

Nyckelbiotoperna täcker 1,1 procent<br />

av privatskogsbrukets skogsmark.<br />

20 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009<br />

SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 21<br />

Foto: Stefan Örtenblad

<strong>Holmen</strong> köpte den första<br />

pappersmaskinen<br />

per korrespondens<br />

<strong>Holmen</strong> firar i år 400-årsjubileum. Ursprunget till dagens koncern<br />

är det vapenfaktori som Gustav Vasas sonson, Hertig Johan, lät<br />

anlägga i Norrköping år 1609. Snart började <strong>Holmen</strong> också tillverka<br />

mässing. Men 1798 tog den epoken slut och det blev tyst och stilla<br />

på Kvarnholmen i centrala Norrköping. TExT L A R S K L I N g S T R Ö M<br />

Idetta för <strong>Holmen</strong> dystra<br />

läge togs tillverkningen av<br />

papper åter upp år 1806.<br />

Papper hade då inte tillverkats<br />

av <strong>Holmen</strong> sedan 1644 då Louis<br />

De Geers pappersbruk hade<br />

brunnit <strong>efter</strong> bara tio år. Nu<br />

s<strong>tar</strong>tade man ett i princip lika-<br />

dant handpappersbruk som det<br />

gamla. Sättet att tillverka papper<br />

hade inte förändrats alls under<br />

denna långa tid.<br />

Men på 1820-talet tog den<br />

tekniska utvecklingen fart på allvar. Ute i Europa<br />

började det då dyka upp maskiner som kunde<br />

tillverka papper. <strong>Holmen</strong>s ägare, Lars Magnus<br />

Trozelli, förstod att om man ville hänga med på<br />

marknaden så måste också <strong>Holmen</strong> gå <strong>över</strong> till<br />

maskinell tillverkning.<br />

Tillsammans med några andra svenska pappersfabrikörer,<br />

besökte han Strandmöllans pappersbruk<br />

i Danmark 1829. Där fanns då en nymodig<br />

pappersmaskin från firma Bryan Donkin & Co i<br />

London som ”spottade ut papper utan uppehåll”.<br />

Alla fabrikörerna blev mäkta imponerade. Det<br />

beskrivs hur Trozellis kollega, J H Munktell från<br />

Grycksbo, ”riktigt gapade på bondmanér <strong>över</strong><br />

detta mästerverk av mekanisk uppfinning.”<br />

Om Trozelli nu var <strong>över</strong>tygad om maskinens<br />

förträfflighet så var han desto mer osäker på hur<br />

han skulle kunna införskaffa en sådan. Inte minst<br />

på grund av att han inte bara saknade kontakter<br />

i England, utan också kunskaper i det engelska<br />

språket.<br />

Kanske var det av sådana skäl som det kom att<br />

dröja ända till mitten av 1830-talet innan till slut<br />

köpet genomfördes. Under tiden hade då både<br />

bruken i Klippan och Grycksbo hunnit skaffa sig<br />

pappersmaskiner. Det bidrog till att dessa bruk<br />

på kort tid blev de ledande i Sverige, vilket underströk<br />

vikten av att också <strong>Holmen</strong> skaffade sig en<br />

pappersmaskin. Handpapperstillverkningens era<br />

gick nu mot ett snabbt slut i Sverige.<br />

Det var norrköpingsbon John Swartz som<br />

hjälpte Trozelli att upprätta förbindelser med<br />

firma Bryan Donkin & Co i England. Trozelli var<br />

god vän med Swartz, som hade goda kontakter<br />

i England. Han behärskade också engelska <strong>efter</strong><br />

den merkantila utbildning han skaffat sig där i<br />

sin ungdom.<br />

Nu s<strong>tar</strong>tade den process som med enbart<br />

kontakter per korrespondens skulle leda till att<br />

<strong>Holmen</strong> fick sin första pappersmaskin. Swartz<br />

gick omvägen via kolonialvarufirman T W<br />

Smith & Co i London som han<br />

gjorde affärer med. Han antog<br />

att hans affärskontakter där<br />

borde kunna öppna dörren till<br />

Bryan Donkin. Den 7 januari<br />

1835 gick det första brevet till<br />

England.<br />

I detta uttryckte Swartz de<br />

goda erfarenheter man i Sverige<br />

hade av Bryan Donkins pappersmaskiner.<br />

Han ställde också<br />

ett antal artigt formulerade<br />

frågor om vad som hänt med<br />

utvecklingen av maskinerna och ”om man kunde<br />

skaffa en person som både kunde montera maskinen<br />

och sköta driften av den”. Vidare undrade<br />

han om det fanns en speciell apparat för blekning<br />

av lump och om Bryan Donkin kunde sända<br />

en ritning på den mest passande byggnaden för<br />

maskinen och nödvändig kringutrustning.<br />

Kontakten etablerades och Bryan Donkin svarade<br />

i mästrande ton att ”man på så torftig information<br />

ej kunde infria önskemålet om byggnadsritningar”.<br />

Han visste ju ingenting om vattnets<br />

fallhöjd, brukets belägenhet och lokalförhållandena<br />

i övrigt. Allt man kunde göra var att sända<br />

en skiss, som visade ett sätt att arrangera för de<br />

sex holländare (namnet på de kvarnar som mal<br />

pappersmassan) som Swartz nämnt om i sitt brev.<br />

Korrespondensen fortsatte under hela våren<br />

1835. Bryan Donkin kom fram till en kostnad för<br />

maskinen, inklusive alla utrustningsdetaljer men<br />

exklusive expertlön, frakt och vattenhjul i Norrköping.<br />

I svenskt mynt slutade notan på 18 000<br />

riksdaler banco.<br />

Här fick Swartz och Trozelli något att tänka på.<br />

De beslöt sig för att ingå kompanjonskap <strong>efter</strong>som<br />

Trozelli inte ansåg sig kunna bära den stora<br />

investeringen ensam.<br />

Den 6 maj 1835 gjorde John Swartz den<br />

formella beställningen av maskinen. Den byggnad<br />

som krävdes för att inrymma den skulle knappast<br />

bli klar förrän i mars 1836, varför önskemål om<br />

leverans utsattes till denna tidpunkt.<br />

Så småningom instruerade Swartz sitt ombud<br />

i London att transporten helst skulle gå via Newcastle<br />

till Norrköping. Då och då gick kolbå<strong>tar</strong><br />

den aktuella sträckan och Swartz räknade själv<br />

med att behöva ett sådant fartyg på våren 1836<br />

för sina övriga behov. Ombudet i London ansåg<br />

det dock riskabelt med de omlastningar som<br />

skulle krävas i England. Istället föreslog han att<br />

transporten skulle ske via London.<br />

I väntan på maskinen byggdes det hus som<br />

Teckning: Christer Sööder<br />

skulle härbärgera den. Det uppfördes på den<br />

lilla Valsverksholmen i Strömmens södra fåra.<br />

Tillverkningen vid <strong>Holmen</strong>s handpappersbruk<br />

hade nu upphört och alla anställda sattes in för<br />

att slutföra bygget.<br />

<strong>efter</strong> många skrivelser och säkerligen slit mellan<br />

hopp och förtvivlan hos beställarna, avgick<br />

till slut skeppet Arfprinsen af Gefle från London<br />

med <strong>Holmen</strong>s första pappersmaskin. Under befäl<br />

av kapten Krook gick fartyget direkt till Norrköping<br />

med sin dyrbara last.<br />

Den 10 augusti 1836 befann sig troligen både<br />

Lars Magnus Trozelli och John Swartz i Norrköpings<br />

hamn för att kvittera ut de 155 kollin<br />

”pappersberedningsmaskineri” som Kommerskollegium<br />

hade beviljat tullfrihet för.<br />

Den 11 september anlände en mekaniker och<br />

en pappersmäs<strong>tar</strong>e från Bryan Donkin till Norrköping.<br />

Nu hade allt fallit på plats och i början<br />

av 1837 började maskinen göra papper.<br />

Bryan Donkins maskin var med dagens mått<br />

inte stor. Pappersbanan var 135 cm bred och<br />

maskinens totala längd cirka åtta meter. Men på<br />

den tiden sågs den som en bjässe och något av ett<br />

tekniskt underverk. Det är också intressant att<br />

notera hur tillverkningen av papper redan under<br />

maskinens första år nästan tredubblades jämfört<br />

med 1835, som var handpappersbrukets sista år.<br />

Efter ytterligare två år var produktionen mer än<br />

femdubblad.<br />

Bryan Donkin revolutionerade papperstillverkningen<br />

Bryan Donkin<br />

från Dartford i<br />

sydvästra England<br />

brukar ofta kallas<br />

”the genious of the<br />

paper industry”.<br />

Han revolutionerade<br />

tillverkningen av<br />

papper med den<br />

pappersmaskin<br />

han byggde enligt<br />

bröderna Fourdriniers<br />

princip.<br />

Principen för att tillverka papper<br />

maskinellt tillerkänns fransmannen<br />

Nicholas Louis Robert 1798. Men det var<br />

bröderna Fourdrinier i England som med<br />

Bryan Donkins hjälp år 1806 byggde den<br />

första fungerande maskinen enligt denna<br />

princip.<br />

Donkin var något av ett tekniskt snille<br />

och byggde också maskiner som gjorde<br />

det möjligt att masstillverka konserver.<br />

Till sin konstruktion <strong>över</strong>ensstämmer den<br />

pappersmaskin som Donkin byggde helt<br />

med hur alla pappersmaskiner där<strong>efter</strong><br />

har byggts.<br />

<strong>Holmen</strong>s första pappersmaskin<br />

från firma Bryan Donkin & Co var<br />

med dagens mått inte stor. Pappers-<br />

banan var 135 cm bred och maskinens totala längd<br />

cirka åtta meter. Men på den tiden sågs den som<br />

en bjässe och något av ett tekniskt underverk.<br />

Bryan Donkin & co blev ett mycket<br />

framgångsrikt företag och levererade<br />

fram till 1860 mer än 190 pappersmaskiner<br />

till pappersbruk i England och norra<br />

Europa. Hans pappersmaskiner slog på<br />

kort tid ut alla de gamla hantverksmäs-<br />

siga papperskvarnarna. Det skapade<br />

förutsättningarna för den masskommunikation<br />

via tidningar och tidskrifter tryckta<br />

på papper som där<strong>efter</strong> bidrog till att<br />

utvecklingen i världen tog jättekliv.<br />

22 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009<br />

SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 23<br />

Läsa mer<br />

om <strong>Holmen</strong>s<br />

spännande<br />

historia?<br />

L a r s K L i n g s t r ö m<br />

holmen<br />

Re n r e s a i f y r a s e K e L<br />

<strong>Holmen</strong> – en<br />

resa i fyra sekel<br />

Från musköter, pistoler<br />

och harnesk via mässing<br />

och textil till papper, kartong<br />

och trävaror. <strong>Holmen</strong> har<br />

verkligen gjort en resa –<br />

både i tiden och med sina<br />

produkter. Hertig Johans<br />

vapenfaktori i Norrköping<br />

av år 1609 har utvecklats<br />

till ett av Sveriges största<br />

och mest välrenommerade<br />

skogsindustriföretag.<br />

Boken gör inte anspråk på<br />

att ge den fullständiga historien<br />

om <strong>Holmen</strong>. Istället är<br />

det en rapsodisk skildring ur<br />

norrköpingsperspektiv av ett<br />

företag som tidvis blomstrat,<br />

tidvis tynat – men alltid kommit<br />

igen med ny kraft och<br />

nya produkter anpassade<br />

till tidens krav och förutsättningar.<br />

Beställ boken via telefon<br />

011-23 61 53 eller<br />

e-post: lotta.gunnarsson@<br />

holmenskog.com<br />

Pris: 149 kronor, plus porto.<br />

Betalning via faktura.

Den vackraste ön<br />

Om den verkligen är den vackraste ön finns det säkert synpunkter på.<br />

Men klart är att Grönsö i Östgötaskärgården är en ovanligt betagande<br />

ö. Främst på grund av sin slåtteräng som sköts på samma sätt som<br />

den gjort sedan ön steg upp ur havet för tusen år sedan.<br />

Att besöka Grönsö är att möta ett stycke<br />

land, en natur som känns väldigt hemtam<br />

– men som idag blivit en sällsynthet.<br />

Här finns en gles skog av ekar, några röda,<br />

ganska oansenliga stugor – och så den stora<br />

örtrika ängen som i midsommartid är så grann<br />

som bara en riktig slåtteräng kan vara.<br />

Det är nu ingen slump att örtmångfalden ser<br />

ut som den gör på Grönsö. Den är resultatet av<br />

en insiktsfull skötsel av det slag som alla slåtterängar<br />

i detta land en gång fick. Och detta inte<br />

för att vara vackra och behaga mänskliga ögon,<br />

utan för att de år <strong>efter</strong> år skulle ge ett näringsrikt<br />

hö till kreaturen att klara vintern på. Och<br />

ett gott bete för dem att äta sig feta på under<br />

sensommaren.<br />

En äng är en del av ett avancerat samspel mellan<br />

naturen, kreaturen och människorna. Alla är<br />

lika viktiga för slutresultatet: det värdefulla höet<br />

och kreatursbetet. Det som är så betagande för<br />

mänskliga ögon och sinnen får man på köpet.<br />

På det lilla skärgårdshemmanet på Grönsö är<br />

det Pelle Gräslund och hans stora familj som håller<br />

dessa traditioner vid liv. Med stor insikt för<br />

de vidare den kunskap som Pelle ärvt av sin far<br />

och farfar och därmed alla de Gräslundare som<br />

bott här i skärgården sedan 1500-talet.<br />

– Jag är bara en länk i en lång kedja av<br />

brukare på Grönsö, säger han. Naturen på ön<br />

är en produkt av generation <strong>efter</strong> generation av<br />

brukande. Här ute i gränslandet mellan land<br />

och hav levde människor bokstavligt talat på<br />

det möjligas gräns. Man var tvungen att ta vara<br />

på precis allt som den karga naturen kunde<br />

producera.<br />

Familjen gräslund kommer ursprungligen från<br />

den större grannön Gräsmarö. Det är den som<br />

gett dem förleden till deras <strong>efter</strong>namn. Stamgården<br />

ägs idag av den Gräslundska Släktföreningen<br />

och är u<strong>tar</strong>renderad. Pelles farfar var den<br />

siste infödde ägaren och bröt kedjan genom att<br />

flytta till Nyköping för att bli affärsman. Pelles<br />

egen far flyttade till Bromma och där bor också<br />

Varje vår är det ett styvt arbete med att räfsa<br />

eklöv på Grönsö. Om man inte tog bort eklöven<br />

skulle jordmånen förändras och därmed förutsättningarna<br />

för den enorma artrikedomen.<br />

TExT LARS KLINgSTRÖM FOTO PeTeR geRDeHAg<br />

Pelle och hans hustru Margareta. Men ingen av<br />

dessa utflyttade skärbor släppte kontakten med<br />

hemön. På 1930-talet yppades så möjligheten att<br />

köpa ett av de två små hemman som fanns på<br />

Grönsö.<br />

– Pappa köpte lite motvilligt, när ingen skärbo<br />

var intresserad av detta magra Grönsö-hemman.<br />

När ägaren av granngården gav upp runt 1960<br />

köpte Pelle och hans bror också detta. Familjen<br />

ville att ön skulle bestå som den var med sin<br />

hävdade äng och oansenliga bebyggelse. Det fick<br />

inte se ut som om Grönsö ägdes av någon sommargäst.<br />

Pelle tillbringade sina första tio somrar på<br />

Gräsmarö – och där<strong>efter</strong> alla påföljande på<br />

Grönsö.<br />

– Samma dag som skolan slutade steg vi<br />

ombord på S/S Tjust eller S/S Gamleby vid<br />

Norr Mälarstrand. Resan tog tolv timmar, det<br />

var många hamnar och bryggor att angöra på<br />

färden.<br />

Pelle Gräslund och hans stora familj<br />

vårdar traditionerna på Grönsö.<br />

Idag drivs Grönsö av Skärvårdsföreningen<br />

Grönskroken, vars medlemmar består av idel<br />

Gräslundare.<br />

– Vi har gjort så för att Grönsö ska kunna<br />

bevaras som den är. Här ska det inte behöva upp-<br />

stå några arvstvister. Inte heller ska man kunna<br />

bygga till. I pappas anda ska Grönsö bestå som<br />

det är, ett småbruk i skärgården med en natur<br />

som hävdas på traditionellt sätt.<br />

året på grönsö inleds med lövräfsning så snart<br />

snön gått bort. Ekblad innehåller mycket garvsyra.<br />

Om de lämnades skulle jordmånen förändras och<br />

växtförutsättningarna för örterna förödas. Samtidigt<br />

<strong>tar</strong> man också bort alla grenar som fallit ned<br />

under vintern. De skulle annars göra det omöjligt<br />

att slå ängen med lie.<br />

Där<strong>efter</strong> sköter sig ängen själv fram till i mitten<br />

av juli när man på Grönsö bjuder in till slåtter.<br />

Då har de flesta örterna hunnit fröa av sig. Det är<br />

helt nödvändigt att ta bort höet. Om det lämnades<br />

att multna skulle det fungera som gröngödsel och<br />

Artrikedomen på slåtterängen är enorm. På en<br />

enda kvadratmeter kan det finnas ett femtiotal<br />

olika örter – plus ett okänt antal småkryp som i<br />

sin tur gynnas av dessa örter.<br />

förändra örtfloran. Direkt <strong>efter</strong> slåttern kommer<br />

tiotalet inlånade kvigor som lever gott på ängen<br />

ända in på höstkanten.<br />

– Då man sköter en äng på detta traditionella<br />

sätt så behåller den sina kvaliteter år <strong>efter</strong> år,<br />

århundrade <strong>efter</strong> århundrade, säger Pelle Gräslund.<br />

Det örtrika ängshöet är det mest näringsrika hö<br />

som finns. Korna älskar det, de vet vad de beh<strong>över</strong>.<br />

När vi seglar <strong>över</strong> vårt hö till en grannö så känner<br />

korna den goda doften redan innan vi nått land.<br />

De brukar möta vid bryggan och gå ut i vattnet<br />

för att direkt börja nafsa på hölasset.<br />

Framtiden?<br />

– Jag är några och 80, men gläds åt att både våra<br />

barn och barnbarn har anammat traditionerna, säger<br />

Pelle. De del<strong>tar</strong> med stort engagemang i skötseln<br />

och ser värdet i att fortsätta på den inslagna vägen.<br />

Tyvärr har ju unga människor annars nästan helt<br />

tappat kontakten med naturen. Och det har gått<br />

snabbt. För bara någon eller högst några generationer<br />

sedan var de flesta svenskar födda på landet.<br />

I mitten av juli bjuder familjen<br />

Gräslund in till slåtter på<br />

Grönsö. Ängen slås med lie,<br />

höet hässjas på traditionellt<br />

sätt innan det så småningom<br />

levereras till grannön<br />

Håskö där det finns kor.<br />

Mest för att det är ett äventyr,<br />

förser man varje sommar<br />

den gamla skötekan<br />

med krakstörar och las<strong>tar</strong><br />

den full med hö. Sen seglar<br />

man hölasset till de väntande<br />

kossorna på Håskö.<br />

I månadsskiftet april-maj prunkar ängen på Grönsö av Adam<br />

och Eva och tusental.<br />

Idag bor nästan alla människor i städer och samhällen<br />

och de urgamla kunskaperna om hur man<br />

brukar naturen uthålligt har gått förlorade.<br />

– Därför är det vikigt att det åtminstone här<br />

och var finns exempel på traditionellt brukande.<br />

Som bland annat här på Grönsö.<br />

Den vackraste ön<br />

Filmaren Peter Gerdehag, känd för sina filmer<br />

Bondens tid på jorden och Hästmannen, har<br />

gjort en film om Grönsö som i våras visades<br />

på SVT.<br />

I samband med filmen skapades också en<br />

hemsida med bilder från ön och Pelles tankar<br />

om traditionella skötselmetoder.<br />

www.denvackrasteon.se<br />

24 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009<br />

SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 25

August Christian Hultgren:<br />

Mästerfotografen<br />

som fångade<br />

gårdagens vardag<br />

För hundra år sedan vandrade August Christian Hultgren runt<br />

i södra Östergötlands skogsbygder med en tretton kilo tung<br />

kamera på ryggen. I hans otroligt detaljrika stiger den tidens<br />

vardag fram – människor i arbete och vila, byggnader och<br />

bruksföremål. Hultgrens bilder väckte föga intresse av samtiden.<br />

Idag är de en sann kulturhistorisk skatt.<br />

August Christian Hultgren föddes 1869<br />

i Svinhults socken i Ydre härad. Han<br />

var yngst av tio syskon. Fadern var<br />

organist och skollärare. Hultgren levde i en tid<br />

då Sverige fortfarande var ett jordbrukarland.<br />

Men samtidigt pågick förvandlingen till en<br />

modern industrination. Den ena revolutionerande<br />

uppfinningen <strong>efter</strong> den andra trängde in<br />

i människors vardag: järnvägen, automobilen,<br />

telefonen, elektriciteten för att nämna de kanske<br />

viktigaste.<br />

I Ydres karga och fattiga bygder lät dock<br />

moderniteterna vänta på sig. Här levde gamla<br />

sedvänjor kvar ända fram till mitten av 1900talet.<br />

Folk såg därför med undran, och kanske<br />

ett visst <strong>över</strong>seende, på den långe och gänglige<br />

mannen, som vandrade genom byarna med sin<br />

jättelika kamera på ryggen. Fotograferingstekniken<br />

med sina stora glasplå<strong>tar</strong> och märkliga<br />

vätskor, tycktes för många som något konstigt<br />

och ibland rent av som svartkonst. Folktron<br />

var fortfarande s<strong>tar</strong>k vid den här tiden.<br />

Men trots att Hultgrens arbetsredskap var<br />

en teknisk modernitet, var det den gamla tidens<br />

vardagsliv som fångade hans intresse. Han fotograferade<br />

torpare och fattighjon, slåtter och<br />

plöjning, tjäderjakt och kräftfiske, mjölkfållor<br />

och loftbodar. Sådana motiv intresserade inte<br />

de etablerade fotograferna som bara dök upp<br />

vid vigslar, femtioårsdagar och andra bemärkta<br />

tillfällen. Därför dräller det av bilder på stelt<br />

uppställda människor i de gamla familjealbumen.<br />

Däremot finns det nästan inga bilder alls<br />

av det slag August Christian Hultgren tog. Det<br />

gör hans bilder unika. Medan man redan då<br />

samlade märkliga föremål i museer och privatsamlingar<br />

och gärna skildrade <strong>över</strong>heternas liv,<br />

var det få som ägnade ”vanligt folk” någon<br />

uppmärksamhet. För Hultgren var dock ingen<br />

människa eller vardagshändelse för ringa att<br />

bevärdigas ett fotografi. I sina bilder fångade<br />

han miljöer och företeelser som för länge sedan<br />

är försvunna.<br />

Hultgren s<strong>tar</strong>tade sin fotografiska yrkesbana<br />

som 19-åring, då han emigrerade till Amerika<br />

TExT J e N N I e W I D B O R g<br />

och arbetade i sin brors fotofirma i Chicago.<br />

Där stannade han i nästan ett decennium<br />

innan han 1897 återvände till sina östgötska<br />

hemtrakter. Hemma i Ydre påbörjade han<br />

sin omfattande dokumentation av bygden<br />

med dess människor, sysslor, byggnader och<br />

föremål. Kontrasten mellan den svenska landsbygdens<br />

oansenliga grå timmerstugor och den<br />

moderna stadsarkitekturen i Chicago måste<br />

ha varit enorm. Säkerligen såg Hultgren sin<br />

hembygd med nya ögon. Kanske förutsåg han<br />

den utveckling som var i antågande och ville<br />

fånga en bit av något som snart skulle tillhöra<br />

det förgångna.<br />

Tjusningen med Hultgrens bilder är dock inte<br />

bara deras innehåll. Hans fotografier vittnar<br />

även om ett konstnärligt sinne där komposition<br />

och grafiska effekter är resultatet av väl<br />

medvetna val. Han kunde vänta i timmar på<br />

det rätta ljuset och vandra miltals för att ta om<br />

en bild han inte var nöjd med.<br />

1906 lämnade Hultgren återigen sitt Ydre,<br />

denna gång för en anställning som föremålsfotograf<br />

vid Nordiska museets arkiv i Stockholm.<br />

Där stannade han i sex år innan han vände<br />

tillbaka till sin hembygd och träget fortsatte sitt<br />

arbete ända till sin bortgång 1961.<br />

När han dog hade han redan donerat merparten<br />

av sina glasplå<strong>tar</strong> och en del originalbilder<br />

till Östergötlands länsmuseum. Tack vare<br />

modern teknik finns idag nära 2000 av Hultgrens<br />

bilder att beskåda i museets fotoarkiv på<br />

Internet. Många av dem finns också utställda<br />

på Hultgrensmuseet i Ydre.<br />

Variationsrikedomen i Hultgrens bilder är<br />

stor och även om flertalet skildrar miljöer och<br />

människor från Ydretrakten, är de representativa<br />

för hela den mellansvenska landsbygden<br />

under tiden 1900-1950. Att bläddra genom<br />

August Christian Hultgrens fotografier är en<br />

fantastisk resa genom Sveriges historia – och<br />

till en tid som definitivt har flytt.<br />

Källa: Bland annat ”Byvägen – En vandring genom<br />

det förgångna med mästerfotografen A.C. Hultgren”<br />

(Östergötlands länsmuseum)<br />

Mästerfotografen själv.<br />

August Christian Hultgren porträt-<br />

terad av Gunnar Lindqvist, 1959.<br />

Före grävskopornas tid. Under årtiondena kring förra sekelskiftet förbättrades vägarna högst<br />

avsevärt i Sverige, vilket bidrog till att bryta isoleringen i skogsbygderna. Vägbyggarna verkar<br />

glada – mängden stenblock till trots.<br />

”gå å akta”. I skymningen lade man märke till i vilket träd en tjäder slog<br />

för natten att senare kunna ”gå å akta” och skjuta för bloss.<br />

Skördetid. Det var slitigt, men skörden hade ändå en tydlig prägel av<br />

fest. Allt som såtts och vårdats under året fyllde nu förråden inför en<br />

ny vinter och ett nytt år. Här hjälps hela familjen åt att ”klacka” rovorna<br />

– blasten huggs av med lövhack. Stora Bona, 1920.<br />

ett rum och kök. En av väggarna i denna enkla stuga utgörs av ett<br />

flyttblock. Bilden vittnar om det strävsamma liv och de små förhållanden<br />

som rådde i Fattigsverige under 1800-talet. Norra Vi, 1903.<br />

Magiska träd? Var tid har sina vidskepelser. På bilden syns en så kallad<br />

”Tumme-tall”. Virket av en sådan tall påstods ha magisk kraft och kunna<br />

bringa olycka. 1930.<br />

Hultgrens bilder på Internet<br />

På Östergötlands länsmuseums (inte helt lättnavigerade) hemsida<br />

finns nästan 2 000 av August Christian Hultgrens bilder tillgängliga.<br />

www.ostergotlandslansmuseum.se<br />

Gå via Faktahyllan till Samlingarna där man via ett nytt fönster kan<br />

välja Foto och sedan skriva in namnet Hultgren i formuläret.<br />

26 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009<br />

SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 27

Sommarmete<br />

i Suongarjoki<br />

Efter en lång, snörik och tidvis kall vinter, läng<strong>tar</strong> jag till sommar,<br />

barmark och forellfiske. Ända sedan tidig ungdom har mitt intresse<br />

för natur och fiske varit så s<strong>tar</strong>kt att det påverkat både min fritid<br />

och mitt arbete.<br />

Min pappa var mycket intresserad av<br />

bäckmete och han inspirerade också<br />

mig till denna ädla syssla. Det var nu<br />

inte något vanligt mete där man sitter still och<br />

tit<strong>tar</strong> på ett flöte, nej, det skulle vara bäckmete<br />

<strong>efter</strong> harr och öring i skogsbäckar och öringtjärnar.<br />

Första gången pappa tog med mig och mina<br />

två äldre bröder, Erling och Henry, på en sådan<br />

fisketur var jag bara nio år.<br />

När pappa var med var allt så lätt. Då kunde<br />

vi pojkar helt lugnt <strong>över</strong>låta alla triviala,<br />

men för vår trivsel så nödvändiga bestyr som<br />

matlagning till honom. Vi kunde helt ägna oss<br />

åt det betydligt roligare fisket. Pappa visste var<br />

och när det var bäst att fiska, så vi fick alltid<br />

bra med fisk. Eller som en gammal kamrat uttryckte<br />

det när jag på senare tid träffade honom<br />

hemma i Malmberget.<br />

– Du skall veta Putte, började han (jag kallades<br />

Putte under min uppväxt i Malmberget) –<br />

ville man veta var och när det var bäst att fiska,<br />

frågade man bara din pappa, det inte han visste<br />

om bäckmete var inte värt att veta.<br />

En av de bäckar som jag har flest spännande<br />

och roliga minnen från är en harr- och öringbäck<br />

som heter Suongarjoki. För att komma<br />

dit måste man cykla ca fem mil hemifrån, samt<br />

skogsvandra ett par kilometer. Det blev ändå<br />

många fisketurer dit. Ibland med bröderna och<br />

pappa, ibland med någon nära vän och granne<br />

och vid något tillfälle var jag även ensam.<br />

När jag tänker tillbaka på Suongarjokifisket<br />

är det speciellt en händelse som dyker upp i<br />

mitt minne.<br />

Det var en varm sommarkväll med disfuktig<br />

luft. Myggen var fortfarande ettriga trots halvskymning<br />

och den sena timmen. Fisken hade<br />

nappat bra så vi hade all anledning att vara<br />

nöjda med dagens fiske.<br />

Vid elvatiden på kvällen vandrade vi<br />

nedströms längs bäcken på den torrare sidan<br />

av videt närmast bäcken. Trött, hungrig och<br />

mycket irriterad på myggen såg jag fram emot<br />

en skön stund vid brasan med mat, kaffe och<br />

vila. Vid sådana tillfällen är det lätt att <strong>över</strong>tala<br />

sig själv att lämna bäckens närområde med<br />

vatten, tätt vide och inte minst de höghalsade<br />

stylts<strong>tar</strong>rtuvorna för att istället vanda på torr<br />

lättgången mark på behörigt avstånd från<br />

bäcken. Men visst funderade jag ibland <strong>över</strong><br />

om jag av bekvämlighet passerade bra fiskeställen<br />

och stora fiskar.<br />

I övre delen av en liten myr och kringgärdad<br />

av ett ovanligt tätt och svårgenomträngligt<br />

videparti, mer anade än såg jag att där bakom<br />

videt fanns en stor hölja. Medan jag funderade<br />

<strong>över</strong> om det var mödan värt att tränga sig<br />

i naturen<br />

TExT OCH FOTO: eDVIN NILSSON<br />

genom videt, hördes ett kraftfullt sugande vak<br />

därifrån.<br />

Därmed försvann alla betänkligheter. Jag<br />

måste dit. När jag kom så nära att jag kunde se<br />

<strong>över</strong> strandvidet ångrade jag mig inte. Höljan<br />

var större än jag trott. Djup och mörk och<br />

omgärdad av högt vide och jag kände en ilning<br />

av spänning när jag tänkte på vad som doldes i<br />

det mörka djupet.<br />

På grund av det höga täta videt, fick jag problem<br />

med att lirka ut kroken och placera betet<br />

där jag ville. När det äntligen lyckades, lät jag<br />

blysänket och betet sjunka till botten. Det var<br />

så skumt att jag inte skulle sett reven om jag<br />

inte bundit en centimeter stor vit tygbit en bit<br />

upp <strong>efter</strong> den. Sedan jag pejlat djupet lyfte jag<br />

spöet några decimeter. Då nappade det.<br />

Det var inte det vanliga ettriga forellnappet,<br />

utan ett kraftfullt sug. När fisken så småningom<br />

visade sig i vattenytan, mer anade än såg<br />

jag att det var en ovanligt stor öring. Säkerligen<br />

den största vi någonsin sett i Suongarjoki. Den<br />

var tung och s<strong>tar</strong>k och kämpade så mycket att<br />

jag inte vågade lyfta den utan risk för att reven<br />

skulle gå av. För att snabbt få den trött och<br />

spak, höll jag därför upp spöet så mycket att<br />

öringen tvingades ha huvudet ovan vattnet. Det<br />

gjorde susen. Efter en kort men intensiv kamp,<br />

ebbade öringens krafter ut, så mycket att jag<br />

vågade försöka lyfta den <strong>över</strong> videt. Det gick<br />

bra och den var till och med större än jag trott.<br />

Pappa som var snickare, bar alltid en tumstock<br />

med sig. 48 centimeter lång, visade det<br />

sig att öringen var, vilket var imponerande i en<br />

sådan liten skogsbäck.<br />

Rimmad gösfilé<br />

med hollandaise och<br />

försommarprimörer<br />

Gös är en av våra allra förnämsta matfiskar. Fast och fin i köttet.<br />

Lätt att tillaga. Och som vanligt är det viktigt att inte konstra till tillagningen.<br />

Här är det traditionella smaker som beledsagar kungen av fiskar.<br />

Idessa tider av kreativ matlagning ser man tyvärr allt<br />

för ofta hur kockar i sin iver att skapa nytt <strong>över</strong>arbe<strong>tar</strong><br />

kompositionerna. Cross-over – som det heter då man<br />

blandar smaker från olika länders kök – kan visst vara trevligt,<br />

men ibland blir det bara för mycket av det goda.<br />

Den som följt den här spalten genom åren vet att jag<br />

föredrar det enkla framför det komplicerade. Och hellre<br />

lägger möda på bra råvaror än på sofistikerad tillagning.<br />

Jag anser också att det aldrig är fel med traditionella smaker,<br />

utan att det tvärtom är <strong>efter</strong>strävansvärt.<br />

Att tillaga fisk korrekt är en konst. Grunden till ett<br />

lyckat resultat är att det ska gå snabbt. Få saker är tris<strong>tar</strong>e<br />

än sönderkokt, eller allt för hårdstekt, fisk. Men är man<br />

bara medveten om att man måste ha full uppmärksamhet<br />

på vad som händer i stekpannan eller kastrullen så brukar<br />

det gå bra. Och, som antyds i ingressen, gös är tåligare<br />

än många andra fisksorter.<br />

Fiskkött kräver ett visst mått av sälta för att komma<br />

till sin rätt. Men det är svårt att få sältan att tränga in<br />

genom att bara salta på ytan. Ett bra tips, användbart i<br />

nästan alla sammanhang där fiskfiléer ingår, är att rimma<br />

dem några timmar i salt/sockerlag innan de tillagas.<br />

Och tveka nu inte att göra en riktig hollandaisesås.<br />

Den blir så oerhört mycket godare än någon av de pulver-<br />

eller frysta såser som finns att köpa. Visst, en hollandaise<br />

kan skära sig om oturen är framme. Men den går alltid<br />

att ”reparera”.<br />

Till gösen och hollandaisen serverar vi en grön potatis-<br />

och ärtpuré, färsk sparris och – för den som vill lyxa till<br />

det – löjrom eller sikrom. Jag lovar att det kommer att<br />

bli en härlig försommarmiddag.<br />

Och till denna ljuvlighet duger inget annat än ett gott<br />

vitt vin. Gärna någon av de många varianter från Alsace<br />

som finns på alla systembolag. Vinerna från detta trevliga<br />

skog och<br />

mat<br />

28 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009<br />

SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 29<br />

Foto: Leif Carlsbecker<br />

vindistrikt, beläget i östra Frankrike längs Rehndalen,<br />

marknadsförs under namnet på den druvsort som<br />

använts. De har ofta också en lätt sötma som gör dem<br />

väldigt tillgängliga. Pinot Gris är ett trevligt och lite<br />

lätt kryddigt vin som jag rekommenderar. Annars kan<br />

också en Pinot Blanc, lite renare och mindre kryddigt,<br />

passa bra.<br />

Smaklig försommarmiddag!<br />

Gör så här:<br />

Lättrimmade gösfiléer<br />

1. Kolla att gösfiléerna är helt benfria. Ta annars<br />

en spetsig plattång och dra försiktigt ut de små<br />

centimeterstora ben som sitter på rad i fiskköttet.<br />

Du känner med fingrarna var.<br />

2. Blanda till salt/socker/pepparlagen och rimma<br />

gösfiléerna i 4 till 5 timmar.<br />

3. Tag upp dem och torka dem på hushållspapper.<br />

4. Smörstek filéerna hastigt i het panna alldeles<br />

innan de ska serveras.<br />

Hollandaise<br />

1. Smält smöret utan att bryna det. Låt stå så saltet<br />

sjunker till botten och avlägsna det skum som<br />

bildas.<br />

2. Häll äggulor och vatten i en porslinsskål med<br />

rundad botten och ställ i vattenbad med knappt<br />

sjudande vatten. Kör blandningen pösig med elvisp.<br />

3. Ta skålen ur vattenbadet, ställ stadigt och tillsätt<br />

det smälta, ljumma smöret – först droppvis och<br />

<strong>efter</strong> en stund i en fin stråle. Slå bort bottensatsen.<br />

4. Smaka av med salt, peppar och citronsaft till<br />

angenäm balans.<br />

Stig Holm<br />

Det här behövs för 6–8 personer:<br />

LättrImmaD göSfILé<br />

ca 8 hg gösfilé<br />

½ dl salt<br />

½ dl socker<br />

1 kryddmått krossad vitpeppar<br />

1 liter vatten<br />

2 msk smör<br />

HoLLanDaISeSåS<br />

3 äggulor<br />

1 ½ msk vatten<br />

250 g smör<br />

1 citron, saften av halva (cirka)<br />

salt<br />

potatIS- ocH grönärtSpuré<br />

2 schalottenlökar<br />

½ tsk finhackad vitlök<br />

2 tsk rapsolja<br />

200 g gröna förkokade ärtor<br />

200 g mandelpotatis (helst)<br />

2 dl grönsaksbuljong<br />

2 tsk pressad citronsaft<br />

1 tsk finrivet citronskal<br />

3 msk smör<br />

salt och svartpeppar<br />

prImörer<br />

12 gröna, färska sparrisstjälkar<br />

12 späda kvistmorötter<br />

5. Om såsen mot förmodan skär sig:<br />

Börja om med en ny äggula (eller<br />

en skvätt vatten) och tillsätt den<br />

skurna såsen droppvis.<br />

Potatis- och grönärtspuré<br />

1. Skala och koka potatisen tills den<br />

är helt genomkokt.<br />

2. Skala och hacka löken. Hetta upp<br />

<strong>oljan</strong>, fräs löken lätt. Tillsätt ärtor<br />

och fräs någon minut.<br />

3. Häll på buljongen och koka lätt i<br />

en halv minut. Tillsätt citronsaft<br />

och skal. Mixa potatisen och<br />

ärtorna till puré och smaka av med<br />

smör, salt och svartpeppar. Lägg på<br />

lock och håll varm på spiskanten<br />

tills du stekt fisken.<br />

Primörer<br />

1. Skär av den nedersta träiga delen<br />

av sparrisen.<br />

2. Tvätta morötterna, skär av blasten<br />

men lämna några centimeter.<br />

3. Koka morötter och sparris i sepa-<br />

rata kastruller. Prova fortlöpande<br />

att de inte blir <strong>över</strong>kokta. Det ska<br />

finnas spänst kvar i båda.

Från Harry Sollén i Luleå kommer följande historia<br />

som utspelade sig på 1950-talet.<br />

Imitten av 1950-talet drömde jag som så<br />

många andra om att bli skogsman, och för<br />

detta fordrades praktik. Fredrikas dåvarande<br />

revir samlade skogspraktikanter i sommarhuggning<br />

då man gallrade, barkade och reslade virket.<br />

Vi var då på huggningsskiftet två man, en ung<br />

smålänning som tänkt bli jägmäs<strong>tar</strong>e och så jag<br />

som så småningom inte hamnade i skogen, utan<br />

istället blev anläggningsingenjör.<br />

Den blivande jägmäs<strong>tar</strong>en hade hört en del om<br />

tjäderspel och ville uppleva ett sådant.<br />

– Då får du hålla tyst om allt som sker för jag<br />

<strong>tar</strong> med mig pappas salongsgevär så det kan bli<br />

tjuvjakt, förmanade jag honom. På Näverberget<br />

sju kilometer nedströms spelar tjädern, vi går ner<br />

till farfars båthus vid Gideälven och åker sedan<br />

båt. Sedan är det två kilometer upp till berget<br />

<strong>över</strong> Långselemyren.<br />

Som vanligt gick isen i början av maj. Lördagen<br />

därpå s<strong>tar</strong>tade jaktäventyret. Jag hade<br />

köpt ett par plaststövlar som enligt reklamen var<br />

outslitliga. Men som jag snart nog märkte, var de<br />

både kalla och svåra att gå i. Vi hann därför inte<br />

fram till kvällsspelet.<br />

Naturligtvis ville jag visa vilken skogskarl jag<br />

var och såg ut en lämplig lägerplats. Smålänningen<br />

skickade jag att hämta granris till bäddar.<br />

Själv anlade jag en nying, det vill säga två stockar<br />

staplade så finurligt på varandra att de kan<br />

brinna i många timmar. Här skulle vi invänta<br />

gryningen, som så här års inföll vid tvåtiden. Då<br />

skulle tjäderspelet säkert återupptas.<br />

Någon tid för historieberättande blev det inte.<br />

De båda ynglingarna – vi var i 17-årsåldern –<br />

somnade snart tryggt. Vi vaknade av att elden<br />

falnat och satte ny fyr för att koka kaffe.<br />

Jag förklarade hur man närmar sig tjädern med<br />

tre steg och hopp vid varje spel. Allt var lovande<br />

tills jag skulle ta på mig de nya plaststövlarna.<br />

Trots betryggande avstånd från elden hade den<br />

ena smält ner och liknade nu mest en komocka<br />

där den låg i en oformlig hög.<br />

goda råd var nu dyra. Min ryggsäck fick bli en<br />

provisorisk stövel. Efter att ha provgått provisoriet<br />

hundra meter med salongsgeväret i beredskap<br />

frös jag rejält om foten. Så jag beslöt att återvända<br />

till elden. Minst fem tjädrar spelade i närheten,<br />

men min jaktlust var bort. Jag skämdes och<br />

grubblade på hur jag skulle kunna ta mig tillbaka<br />

till byn igen.<br />

Smålänningen trotsade dock morgonkylan och<br />

gav sig iväg mot de spelande tjädrarna. När han<br />

kom tillbaka berättade han att han varit mycket<br />

nära en spelande tjäder. Han hade också haft flera<br />

tjäderhönor runt omkring sig och suttit stilla under<br />

hela morgonspelet, vilket var beundransvärt<br />

med tanke på hur kallt det hade varit.<br />

– Jag trodde du skulle skjuta en fågel, så jag<br />

höll mig undan, sa han försiktigt.<br />

Mitt problem med stöveln var kvar. Vi beslöt<br />

att springa <strong>över</strong> myren ner till båten för att hålla<br />

värmen i den oskodda foten.<br />

Vår kondition var på topp <strong>efter</strong> slitet i skogen<br />

och vi sprang som galningar ner till båten. Smålänningen<br />

blötte ner sig helt och jag till midjan.<br />

Båtresan blev en mardröm. Motströms i vårflod.<br />

Var det<br />

bättre<br />

förr?<br />

Komockan vid tjäderspelet<br />

För att hålla oss varma turades vi om att ro istället<br />

för att använda utombordsmotorn. Väl framme<br />

vid farfars båthus var vi både hungriga och trötta.<br />

Maten var slut och tändstickorna blöta så vi kunde<br />

inte göra upp eld för att värma oss.<br />

När vi så småningom kom hem <strong>efter</strong> ytterligare<br />

en jobbig vandring på den delvis snötäckta<br />

marken smög jag in salongsgeväret i garderoben.<br />

Efter varsin stor tallrik vetemjölsgröt mådde vi<br />

sedan ändå rätt så bra.<br />

Nästa dag, som var en måndag, skulle vi ut på<br />

ett nytt skifte. Men det var två väldigt förkylda<br />

ynglingar som kronojägaren mötte. Han under-<br />

visade oss i konsten att göra värmande brasor<br />

och instruerade om att ”när man är i skogen ska<br />

man alltid ha en omgång torra kläder med sig”.<br />

På tisdagen var de båda skogsmännen sängliggande<br />

– men med minnen för livet.<br />

Numera är Gideälven reglerad och en<br />

stor damm täcker området där myrarna en<br />

gång låg.<br />

Har du minnen från förr?<br />

Skog&Virke välkomnar berättelser och bilder<br />

från livet i skogen förr. ”Var det bättre förr” är<br />

en högt uppskattad sida i tidningen. Publicerade<br />

bidrag honoreras. Sänd ditt bidrag till:<br />

<strong>Holmen</strong> Skog<br />

”Var det bättre förr”<br />

601 88 Norrköping<br />

Teckning: Christer Sööder<br />

Sanningssägarna<br />

Patrons jaktlag höll strikt på gamla traditioner,<br />

bland dessa även den årligen återkommande<br />

klappjakten på hare strax <strong>efter</strong> Trettondagen.<br />

Den dagen jagades det i Säteriets slåtterängar och<br />

lövhult. Harskramlorna ljöd från kratt och snårskog<br />

och tvärs <strong>över</strong> bunkrarna på golfbanan där tyskhararna<br />

brukade trycka, och genom alla foderremisser<br />

och lövängar på Säteriets marker. Patrons gäster<br />

infann sig till jaktdagen glada som lössläppta kalvar.<br />

De kom från när och fjärran och hade inte träffats<br />

sedan långt före julhelgen. När de nu sammanstrålade<br />

vid Patrons jaktstuga uppstod många bullrande<br />

skratt och hjärtliga omfamningar. Det small den<br />

förmiddagen mer i gästernas bildörrar än ur deras<br />

hagelbössor. Allt tänkbart jaktbyte såväl bevingat<br />

som snabbfotat, från harar och rävar till fasaner och<br />

gråfågel flydde i alla väderstreck som när man spiller<br />

ut gula ärtor på köksgolvet. Så<strong>tar</strong>na avjagades utan<br />

blodspillan och bandyspelarna från Flahults AIS,<br />

som fått kondition som drevkarlar kunde bli hemförlovade<br />

lagom till smörgåslunchen.<br />

DÄReFTeR BÖRJADe ALLVAReT. Nu var det dags för<br />

Farbror Henning och hans formidabla stövare Attilla,<br />

att göra entré på manegen. Uppskrämda harar,<br />

som nyss flytt för livet undan det bullrande jaktlagets<br />

hälsningsceremonier hämtades skickligt tillbaka från<br />

grannmarkerna av Attilla och Farbror Henning.<br />

Jakten blev plötsligt nervdallrande, allt<strong>efter</strong>som de<br />

stackars harkrakarna kutade gatlopp i lövhulten med<br />

livet som insats och med Attilla i bakhasorna.<br />

När skymningen föll kallade gonggongen till middag<br />

i Säteriets Blå salong och där<strong>efter</strong> följde jaktdagens<br />

mest <strong>efter</strong>längtade höjdpunkt, den traditionella<br />

berät<strong>tar</strong>rundan framför brasan i Patrons jaktstuga.<br />

En kavalkad av årets jakthistorier skulle nu<br />

extemporeras och passera revy. Jaktlaget hade under<br />

flera månader sett fram emot och förberett sig för<br />

detta solenna tillfälle.<br />

DeT FANNS eN RegeL, eN eNDA, som strängt<br />

iakttogs. Den exklusiva paragrafen fastslog med<br />

skärpa, att det inte var någon statusskapande merit<br />

att komma till Patrons Säteri för att berätta sanna<br />

historier. Men upplösningen av alla berättelser, själva<br />

poängen, måste för att vinna godkännande teoretiskt<br />

sett verkligen kunna ha inträffat i sinnesvärlden. Allt<br />

övrigt fick gärna bli ”Baron Münchhausen”, om<br />

bara själva slutklämmen verkligen kunde ha inträffat<br />

i verkligheten. För den händelse sällskapet fann att<br />

detta krav icke blivit uppfyllt skulle sagoberät<strong>tar</strong>en<br />

enligt paragrafen omedelbart kastas i sjön med kläderna<br />

på. Något som också verkligen hade inträffat,<br />

men för länge sedan, en gång när gamla Patron var<br />

löjtnant vid Smålands husarer och en annan gång på<br />

Patrons farfars tid.<br />

Farbror Henning inbjöds att närvara, men han<br />

var strängt förbjuden att yttra sig. Hans uppgift var,<br />

att hålla brasan i öppna spisen flammande, samt att<br />

halstra abborrar uppspända på kluvna vedträn av<br />

alvirke. Där satt de stackars abborrarna fastnitade<br />

med enepliggar, uppfläkta i bröstet som när förfädren<br />

på den hedniska tiden ristade blodsörn.<br />

Abborrar halstrade på detta sätt blir oaptitliga, men<br />

de drar många snapsar Gammaldansk, vilket lyfter<br />

stämningen och stimulerar berät<strong>tar</strong>konsten.<br />

DOKTOR HOFFMAN INLeDDe KAVALKADeN. Han sa,<br />

att han hade en kollega i Jönköping, som var besatt<br />

av en egendomlig mani. Vederbörande var så extremt<br />

modefixerad, att han ägde allt i klädväg som var<br />

ovanligt och därtill en mängd exklusiva accessoarer,<br />

men han saknade handsydda skor av krokodilskinn,<br />

som är mycket svåra att få tag i.<br />

Doktor Hoffman hade givit honom rådet att resa<br />

ut i världen för att skjuta sig en egen krokodil. Kol-<br />

Efter middagen följde jaktdagens mest <strong>efter</strong>längtade höjdpunkt,<br />

den traditionella berät<strong>tar</strong>rundan framför brasan i Patrons jaktstuga.<br />

legan reste. Han kom lyckligt fram och fick kontakt<br />

med en välmeriterad tjuvskytt, som lovade hjälpa<br />

honom. Efter fjorton dar var kollegan hemma igen<br />

synnerligen nedstämd och förtegen.<br />

”Hur gick det”, frågade doktor Hoffman, ”kom du<br />

inte till floden Nilens delta?”<br />

”Jo då”, sa kollegan.<br />

”Såg du ingen krokodil?”<br />

”Jo då”, sa kollegan.<br />

”Kom du inte i skotthåll.”<br />

”Jo då”, sa kollegan.<br />

”Men du sköt honom inte?”<br />

”Jo då”, sa kollegan.<br />

”Vad i all världen surar du då för”, sa Doktor<br />

Hoffman.<br />

”Fanskapet hade varken strumpor eller skor på sig”,<br />

suckade kollegan. ”Han simmade omkring barfota.”<br />

JURYN ANSåg SIg INTe KUNNA ge doktor Hoffman<br />

någon eloge för en sådan usel skröna, fast doktorn<br />

slapp ändå bada. Egypten är ett fattigt land någonstans<br />

neråt ekvatorn till och där bör det vara<br />

ljummet i vattnet och det kan därför inte uteslutas<br />

att krokodilerna simmar omkring barfota. Så Patron<br />

i egenskap av enväldig domare, ansåg att händelsen<br />

verkligen kunde ha inträffat i verkligheten.<br />

Berättandet tog nu fart och det blev <strong>efter</strong>hand högre<br />

klass på historierna och stämningen steg. Tillsist<br />

återstod endast den nyaste medlemmen i jaktlaget,<br />

Han hette Leonard Anderson, var köpman och<br />

hade föregående år tagit <strong>över</strong> en agentur i Flahult,<br />

för att på så sätt komma närmare Fru Molander på<br />

Pensionatet, vars synnerliga bevågenhet han lyckats<br />

förvärva under en hälsokur vid Medevi brunn. Alla<br />

i jaktlaget var avundsjuka på Leonard Andersson.<br />

Fru Molander var rasande stilig exteriört sett och<br />

beundrades av alla.<br />

MeN FARBROR HeNNINg DeLADe INTe de andras<br />

avundsjuka. Istället förklarade han sitt ointresse<br />

genom att utlåta sig:<br />

”Om man smakat på det sura innehållet i en<br />

butelj rö´vin, tappar man intresset för vidare studier<br />

av den tjusiga etiketten”, sa han.<br />

Så såg ingen annan på saken och jaktlagets medlemmar<br />

var helt inställda på att Leonard Andersson<br />

denna afton skulle få bada, som hämnd för att han<br />

”claimade” ensamrätt till Fru Molander. Kanske,<br />

tänktes det, skulle Leonard Andersson genom badet<br />

få lunginflammation och dö eller åtminstone försvinna<br />

från trakten för <strong>över</strong>skådlig tid.<br />

TExT JAN-eRIc KARLSTRÖM<br />

TECKNINGAR cHRISTeR SÖÖDeR<br />

HeRR LeONARD ANDeRSSON, som anade det onda<br />

anslaget, var märkbart nervös, när han påbörjade sin<br />

historia. Han sa, att han inte var någon stor jägare,<br />

vartill alla nickade instämmande, men han ville<br />

ändå försöka sig på en jakthistoria. Han påpekade<br />

inledningsvis, att han tyckte mycket om att vistas i<br />

naturen och att han särskilt älskade fjällvandringar.<br />

Föregående år hade han under en tur i fjällen<br />

plötsligt förstått att han var förföljd av två uppretade<br />

björnar. Han greps då av panik och började springa.<br />

Björnarna följde <strong>efter</strong>. Nu gällde det livet. Leonard<br />

Andersson hade noterat att det lite längre fram <strong>efter</strong><br />

leden gick en hängbro <strong>över</strong> en forsnacke och han<br />

tänkte: ”Hinner jag bara fram dit är jag räddad, för<br />

det förhåller sig nog med björnar, som med många<br />

tamkreatur, att de inte går ut på en bro om de mellan<br />

spjälorna ser vatten forsa fram under sig.”<br />

Med en sista spurt nådde Leonard Andersson fram<br />

till bron och noterade till sin lycka att förföljarna<br />

hade stannat vid brofästet bakom honom. Han<br />

skulle just till att dra en lättnadens suck <strong>över</strong> sin<br />

räddning, när han fick se att det stod två nya uppretade<br />

björnar på andra sidan forsen invid brofästet.<br />

Björnarna hade lockat honom i en fälla.<br />

Herr Leonard Andersson gjorde en konstpaus. Han<br />

såg omkring sig jaktlagets blickar, mer rovgiriga än<br />

björnarnas och han insåg, att här skulle han nog fan<br />

anamma inte klara sig undan badet, inte ens om han<br />

berättade den osannolikt, sanningsenliga sanningen<br />

om hur han hade klarat sig ur knipan.<br />

Det hördes liksom avlägsen åska ett uppfordrande<br />

muller från de församlade. ”Nå”, sa patron,<br />

”låt oss få höra slutet.”<br />

Då FIcK LeONARD ANDeRSSON HJÄLP från oväntat<br />

håll. Farbror Henning hade rest sig och äskat tystnad,<br />

trots att han var förbjuden att yttra sig.<br />

”Det är verkligen inte så lätt för Herr Andersson<br />

att berätta hur det slutade”, sa Farbror Henning,<br />

”<strong>efter</strong>som han aldrig själv fick uppleva slutet, men<br />

jag var där och jag såg hur det slutade. Jag stod på<br />

en bergknalle och såg alltsammans i min kikare.”<br />

”Låt gå för det”, sa Patron, ”men kom i så fall<br />

med en avslutning, som verkligen kunde ha inträffat.”<br />

”Javisst”, sa Farbror Henning. Han lyfte spiskroken<br />

och pekade med dess glödgade spets på Leonard<br />

Andersson och sa sedan med gröt i stämman:<br />

”Dom bet ihjäl honom.”<br />

30 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009<br />

SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 31

Kontrollera att adressen är rätt. Om inte, klipp ut denna del av tidningen inklusive adresslappen<br />

och fyll i talongen här invid med din rätta adress och sänd till: <strong>Holmen</strong> Skog, 60188 Norrköping.<br />

Du kan också meddela ändringar per fax, 011-23 61 70 eller per e-post: info@holmenskog.com<br />

Namn _________________________________________________________________________________<br />

Adress ________________________________________________________________________________<br />

Postnr/ort _____________________________________________________________________________<br />

smått<br />

och kott<br />

Svenskarna gillar trä<br />

När svenskarna inreder sina hem strävar<br />

de <strong>efter</strong> träkänsla, främst på grund av den<br />

trivsel som det ger. Hela 90 procent tror<br />

att trä kommer att bli ett ännu viktigare<br />

material i framtiden, inte minst på grund<br />

av att det är ett förnybart material med<br />

goda klimategenskaper. Av samma skäl<br />

föredrar många trä som fasadmaterial.<br />

Var fjärde svensk ser trä som det naturliga<br />

valet till husfasader.<br />

Uppgifterna kommer från undersökningen<br />

Skog 2008 som gjorts på uppdrag<br />

av Skogsindustrierna.<br />

Snart kommer<br />

<strong>Holmen</strong> Vision<br />

Att <strong>Holmen</strong> fyller 400 år i år har många<br />

säkert redan upptäckt. Om några veckor<br />

får alla Skog&Virke-prenumeranter en<br />

helt annan tidning i sina brevlådor. Då<br />

kommer <strong>Holmen</strong> Vision, som berät<strong>tar</strong><br />

om dagens <strong>Holmen</strong> ur många aspekter.<br />

Landets finaste<br />

brevlåda?<br />

Evert Schultz i Lilla Sinnerstad, inte långt<br />

från Mörlunda i Småland, är ”pappa”<br />

till denna utan tvekan mycket originella<br />

brevlåda. Han är pensionerad snickare<br />

och använde nästan en vecka av sin<br />

”fritid” för att få till sin bälgaspelsbrevlåda.<br />

När Målilla OK arrangerade en<br />

cykelorientering stannade merparten av<br />

deltagarna till vid Lilla Sinnerstad för att<br />

beundra mästerverket, som många ansåg<br />

måste vara Sveriges finaste. Bland annat<br />

kvinnan på bilden, Ulla Pettersson från<br />

Målilla.<br />

Men är den verkligen finast i Sverige?<br />

Skog&Virke utlyser härmed en ”tävling”<br />

i detta ämne.<br />

Skicka in bilder på originella, annorlunda<br />

och vackra brevlådor före den 15<br />

september. Adressen finns på sidan 2.<br />

Bokpriser vän<strong>tar</strong> publicerade bilder.<br />

Ingen annan natt på året är så fylld<br />

av magi som midsommarnatten.<br />

Hela naturen är fylld av kraft – det är<br />

en livets och förnyelsens natt.<br />

D<br />

Midsommarnattens magi<br />

en magi vi idag fortfarande känner inför midsommaren<br />

har sina rötter i förkristen tid. Under<br />

midsommarnatten ansåg man att naturen<br />

öppnade sig på ett sätt som var fördolt under resten<br />

av året. Allt som växte var laddat med kraft och magi.<br />

Att binda sig en blomsterkrans var ett sätt att samla<br />

in och spara denna kraft till kärvare tider.<br />

Från början var midsommaren också en tid för blot,<br />

det vill säga man offrade till gudarna för att blidka<br />

dem. Men senare <strong>över</strong>gick de blodiga riterna till fest,<br />

dans och erotik. Ett gammalt talesätt säger att midsommarnatten<br />

inte är lång men sätter sju och sjuttio vaggor<br />

igång.<br />

De äldsta beskrivningarna av midsommar finns i de<br />

gamla isländska sagorna från 1200-talet. Där kan man<br />

läsa om Olov Tryggvason att ”han avskaffade offerölen<br />

och satte i stället med folkets instämmande högtidsöl<br />

vid jul, påsk, midsommar och Mikaeli”.<br />

<strong>Holmen</strong>s sågverksprojekt rullar på<br />

Projekteringsarbetet för <strong>Holmen</strong>s nya sågverk vid Braviken går nu<br />

in i en intensiv fas. Under hösten s<strong>tar</strong><strong>tar</strong> byggarbetena och vid årsskiftet<br />

2010/2011 kommer de första trävarorna att kunna levereras.<br />

Under våren har sågverkets layout fastställts. Samtidigt har<br />

den tekniska utrustningen utvärderats och konsulttjänster handlats<br />

upp. Miljötillstånden är klara och man vän<strong>tar</strong> nu på länsstyrelsens<br />

slutliga behandling.<br />

Anläggningsarbetena kommer att bli omfattande. Platsen,<br />

längst in i Bråviken, kan liknas vid en ”skärgård” med bergknallar<br />

och däremellan fält på djupa lager av lera.<br />

– Som mest är lerlagren 24 meter djupa vilket innebär att vi<br />

måste påla rejält för att nå fast berggrund, säger projektledaren<br />

Arne Eriksson.<br />

– Vi har också börjat rekrytera personal och intensifierar detta<br />

arbete under hösten. Då ska vi börja anställa operatörer till sågen.<br />

I början av nästa år räknar vi med att sätta igång med att utbilda de<br />

nyanställda. Naturligtvis ser vi gärna att de som söker sig till oss har<br />

tidigare erfarenheter av att jobba i sågverk, men det är inget krav.<br />

Inledningsvis kommer Bravikens sågverk att ha en personalstyrka<br />

på cirka 110 personer. Vart<strong>efter</strong> produktionen ökar kommer den<br />

siffran att öka med ytterligare ett trettiotal.<br />

När Sverige kristnades gjordes midsommaren till<br />

en kristen högtid och midsommardagen blev Johannes<br />

döparens dag. Och så är det än idag.<br />

Olaus Magnus redogör 1555 om att ”på den helige<br />

Johannes döparens afton plägar allt folk utan åtskillnad<br />

till kön och ålder samlas i skaror på städernas torg eller<br />

ute på fria fältet, för att där glättigt tråda dansen vid<br />

skenet av talrika eldar, som <strong>över</strong>allt tändas”. I Sverige<br />

har seden med eldar försvunnit men den är fullt levande<br />

bland annat i Finland och de baltiska länderna. Fast det<br />

där med dansen känner vi igen…<br />

Midsommarstången – eller mer korrekt majstången –<br />

är enligt vissa teorier en fallossymbol från förkristen tid.<br />

Andra källor pekar på att det är en sed som kom från<br />

Tyskland i slutet av medeltiden. Majstång har inget med<br />

månaden maj att göra utan kommer från ordet maja<br />

som betyder att smycka med grönt.<br />

Idag förfasas många <strong>över</strong> det ibland vildsinta midsommarfirandet.<br />

Det gjorde man också förr.<br />

År 1689 beskrevs problemen i Björksäter, Västergötland<br />

på detta sätt: Blef förbudit att uppsättia Midsommarstänger,<br />

att det elacka lefwernet, som ungdomen der<br />

wid plägar bruka, måtte förbådas och avskaffas.<br />

Källa: Nordiska museet<br />

Populär<br />

deklarations-<br />

service<br />

I början av april kom<br />

den omtyckta deklara-<br />

tionshandledningen,<br />

signerad Björn Lundén.<br />

2009<br />

Av de många samtalen till <strong>Holmen</strong>s<br />

informationsavdelning framgår att<br />

många skogsägare inte gör något åt sina<br />

deklarationer förrän denna handledning<br />

dimper ned i brevlådan.<br />

Helgen före dagen D som i deklaration<br />

– den 4 maj – var också <strong>Holmen</strong>s<br />

deklarationsjour öppen. Som vanligt<br />

gick telefonerna varma hos Björn Lundén<br />

och hans medarbe<strong>tar</strong>e i Näsviken<br />

som svarade på frågorna.<br />

Foto: Lars Klingström<br />

Deklarera med<br />

<strong>Holmen</strong> Skog<br />

Björn Lundén<br />

Senast<br />

4 maj<br />

ska deklarationen<br />

lämnas in!<br />

Björn Lundén svarar på<br />

dina deklarationsfrågor<br />

<strong>Holmen</strong> Skogs virkesleverantörer är välkomna<br />

att ställa frågor om skogsbeskattning per<br />

telefon eller e-post. Läs mer på sista sidan.<br />

SKOG<br />

SKOG

logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie policy
Cookie settings
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2024 Yumpu.com all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!