Skogen tar över efter oljan 4 - Holmen

Moment 22
i Peter och Claritas skog
Staten har inte pengar för att
lösa in alla biologiskt värdefulla
skogsmarker. Och vare sig pappersbruk
eller sågverk befattar
sig med virke från nyckelbiotoper.
Peter Sundell och hans sambo Clarita Wiberg
köpte fastigheten Markdal, utanför Hall-
stavik år 1999. Föga anade de nyblivna
skogsägarna att de skulle drabbas av det
svenska skogsbrukets moment 22. Staten
har inga pengar för att lösa in deras nyckelbiotop
– Peter och Clarita har bara fått bud
om biotopskydd på en mycket liten del av
skogen. Samtidigt vill ingen virkesköpare
ta hand om virket, eftersom man är bundna
av sina certifieringsregler.
– Vi tycker att nyckelbiotoperna på Markdal
är tveksamma, säger Matts Norr på
Holmen, som är deras rådgivare. Därför lät
vi naturvårdskonsulten Börje Drakenberg
titta på dem. Och han kunde inte alls se att
de höll nyckelbiotopskvaliteter. Tvärtom
ansåg han att andelen död ved var lägre än
i vanlig produktionsskog och att de många
stubbarna tyder på avverkningar i sen tid.
Styrkta av hans bedömning bad vi Skogsstyrelsen
om en så kallad ”kontrollinventering”
med en ny inventerare. Den genomfördes och
vi fick besked om att det visst var nyckelbiotop.
Man hade till och med övervägt att öka
arealen. Motivet är områdets storlek – och
att det innehåller naturskogskvaliteter.
– Det är ett beslut som inte går att över-
klaga, säger Matts Norr. Därför står Peter
och Clarita nu med en skog som är ekonomiskt
värdelös. Staten vill inte betala för att
skogen ska stå kvar. Och Holmen kan inte
köpa virket om skogen ändå skulle avverkas.
Frågan är ännu inte löst. Men Skogsstyrelsen
har skriftligen anmodat Länsstyrelsen att
bilda naturreservat, eftersom objektet är för
stort för att Skogsstyrelsen skulle kunna
bilda biotopskydd.
– Den här skogen är i princip värdelös, konstaterar
Clarita och Peter. Staten vill inte betala för
att skogen ska stå kvar och ingen seriös köpare
befattar sig med eventuellt avverkat virke.
Skogsstyrelsen:
Rik natur i Roslagen
– Den extremt höga andelen nyckelbiotoper i
Norrtälje kommun beror på både naturen och
historien, säger Sören Nissilä, naturvårdsexpert
på Skogsstyrelsen Svea.
– Det är flacka marker med kalk i berggrunden.
Vi har därför mycket kalkbarrskogar – det
är en särskilt utpekad naturtyp vid nyckelbio-
Foto: Stefan Örtenblad
topsinventeringen. Många av dessa skogar har
en speciell flora, vad gäller kärlväxter, mossor
och svampar.
– Men historien är också viktig. Många
av skogsägarna i Roslagen har av tradition
haft huvuddelen av sina inkomster från andra
verksamheter än skogsbruk. Många gårdar har
Nyckelbiotoper
också skötts extensivt och med gammeldags
metoder långt in i modern tid, vilket naturligtvis
också påverkat naturvärdena. Dessutom
har det här varit lite skogsindustriellt bakvatten.
Förr fanns det inga stora virkesköpare
i området.
Ola Kårén, Holmen Skog
– Tydligare praxis krävs
– Begreppet nyckelbiotop upplevs som
flytande. Olika personer och olika myndig-
heter kan göra olika bedömningar. Det är
inte bra och vi som ofta får frågor från
skogsägarna efterlyser en tydligare praxis.
Det säger Ola Kårén, skogsskötsel- och
miljöchef i Holmen.
Att bedömningarna av vad som är en
nyckelbiotop eller inte varierar kommer
man nog aldrig ifrån, fortsätter han.
Men så spretigt som det är i, till exempel Norrtäljetrakten,
ska det inte behöva vara.
Han har åtskilliga gånger ställts inför otydliga
och ibland helt motstridiga bedömningar av ett
stycke natur.
– Det är inte lätt för en skogsägare utan specialistkunskaper
i naturvårdsfrågor att värdera de
argument och bedömningar som avgör vad som
ska kallas nyckelbiotop. För den enskilde får det
ju oerhört stor betydelse. I praktiken avgör det
ofta om skogen har ett ekonomiskt värde eller inte.
Handläggningstiden från myndigheternas sida är
dessutom orimligt lång.
Den situation som redovisas i detta reportage är
inte unik för Norrtälje, även om problemen där är
accentuerade på grund av att Skogsstyrelsen där
pekat ut så många nyckelbiotoper.
– Vad jag framförallt ifrågasätter är den ofta
framförda rekommendationen ”att skogen ska
lämnas för fri utveckling”. Den är relevant i stora
delar av norra Sverige, men definitivt inte i ett
sedan årtusenden brukat landskap som Uppland.
– Bakom många bedömningar ligger en alldeles
för statisk syn på skogen och naturen. I södra
Sverige är i princip alla marker brukade i en eller
annan form. Många av deras ofta höga naturkvaliteter
är i själva verket resultatet av att människor
brukat marken under lång tid.
– Jag är också kritisk till hur Skogsstyrelsens
kontrollinventering genomförs. I samband med
att vi ifrågasatte fem nyckelbiotoper i Norrtälje
kommun framkom flera brister i deras rutiner.
Huvudproblemet är att Skogsstyrelsen kontrollerar
sig själv.
Ola Kårén medger dock att attityden har
förändrats något under senare år, men att det
fortfarande brister i tillämpningen i fält.
– Vi strävar efter att ha en bra dialog med
myndigheterna och har genomfört flera gemensamma
och givande exkursioner. Jag hoppas
det ska kunna bidra till en framtida större
samsyn i denna viktiga fråga.
Norrtälje är Sveriges mest nyckelbiotopstäta
kommun.
– Det är inte lätt för en skogsägare utan
specialistkunskaper att värdera skälen till
varför en skog utnämns till nyckelbiotop,
konstaterar Ola Kårén, Holmen.
Nyckelbiotoper
Juridisk status
en nyckelbiotop har inget lagligt skydd.
Det enda som skiljer den från vanlig skog
är att markägaren ska ansöka om samråd
med Skogsstyrelsen senast 6 veckor innan
man genomför en åtgärd som har betydelse
för naturvärdena – till exempel slutavverkar
skogen.
Nyckelbiotoper utses inte efter några
formella beslut vid Skogsstyrelsen. Istället
benämns de så som ”resultat av en
inventering, ungefär som en beskrivning av
trädslagsblandning eller ståndortsindex”.
Skogsägaren kan därför inte överklaga
en nyckelbiotop. Det finns inget beslut
att överklaga.
Kontrollinventering. Om man anser att
skogen inte uppfyller kriterierna för nyckelbiotop
kan man be Skogsstyrelsen kontrollera
uppgifterna. Naturvärdena bedöms då
av andra inventerare från Skogsstyrelsen.
Nyckelbiotopernas gränser är inte alltid
huggna i sten. Framförallt de som avgränsades
innan GPS var en självklarhet i skogen,
kan vara förhandlingsbara.
De fastigheter som är certifierade enligt
FSC eller PEFC förbinder sig att spara minst
fem procent av skogen frivilligt och utan
ersättning. Då ska i första hand nyckelbiotoperna
skyddas, sedan får man fylla på
med annan skyddsvärd skog för att komma
upp till fem procent.
Med nuvarande, sjunkande, tilldelning av
statliga pengar för skydd av skog kommer
merparten av nyckelbiotoperna att bli utan
ekonomisk ersättning under överskådlig tid.
FSc kräver av certifierade företag att de
inte hanterar virke från nyckelbiotoper.
PeFc har liknande regler, men en certifierad
fastighet kan i undantagsfall få avverka
en nyckelbiotop. Det gäller om det redan
finns 5 procent skyddade nyckelbiotoper
på fastigheten och om myndigheterna
skriftligen meddelat att de inte prioriterar
den aktuella nyckelbiotopen för naturreservat
eller biotopskydd.
Nyckelbiotoper
En nyckelbiotop är en skogsmiljö där
man finner eller kan förväntas finna
rödlistade arter.
Under perioden 1993 till 2006 invente-
rade Skogsstyrelsen privatskogsbruket
i Sverige, totalt tolv miljoner hektar.
Skogsbolagen inventerade själva sina
nyckelbiotoper.
På dessa tolv miljoner hektar registrerade
Skogsstyrelsen 52 000 nyckelbiotoper
med en total skogsareal på 135 000 hektar.
Medelnyckelbiotopen omfattar 3,1 hektar.
I Norrbotten sex hektar och i Västra
Götaland mindre än två hektar.
Nyckelbiotoperna täcker 1,1 procent
av privatskogsbrukets skogsmark.
20 SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009
SKOG & VIRKE NR 1–2 · 2009 21
Foto: Stefan Örtenblad