Vinterkväll i Akvarellen - HSB
Vinterkväll i Akvarellen - HSB
Vinterkväll i Akvarellen - HSB
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Lilla Fruntimret<br />
av Gunilla Dahlgren<br />
Har du hört den…<br />
Två gamla damer besökte travbanan<br />
för första gången i deras liv. De<br />
satsade några hundringar på en häst,<br />
som dessvärre kom sist.<br />
- Ja men du, tröstade den ena damen<br />
sin väninna, vi ska inte vara ledsna för<br />
det. Vi har ju i alla fall ingenstans att<br />
ha hästen.<br />
Två gamla bekanta träffas på stan.<br />
- Vad gör du nu för tiden?<br />
- Jag reser omkring och håller föredrag.<br />
- Håller du alltid samma föredrag?<br />
- Ja, i stort sett.<br />
- Men tänk om folk kommer igen då?<br />
- Det gör de inte...<br />
I en tågkupé sitter en sur, tandlös<br />
gammal man och en ung mor med ett<br />
litet barn som gråter och kinkar. Till<br />
slut kan mannen inte hålla tyst längre:<br />
- Ni borde stannat hemma med den<br />
där bråkiga ungen. Tänk om han har<br />
något som smittar.<br />
- Då kunde du vara glad! Han håller<br />
på att få tänder!<br />
Anslag:<br />
”Flickor i långa kjolar varnas för<br />
maskinerna. Flickor i korta kjolar<br />
varnas för maskinisterna.”<br />
- Vad önskar damen? frågar servitören.<br />
- Till förrätt hummer, sedan fasan, till<br />
dessert ostbricka med vindruvor och<br />
Napoleonkonjak.<br />
- Och vad önskar min herre?<br />
- Att jag aldrig lovat att jag skulle<br />
bjuda ut henne.<br />
Lille Karl och hans syster Siv hade<br />
fått en tjuga av sin morbror och gick<br />
till kiosken för att handla. Deras<br />
morbror sa att de skulle dela lika på<br />
pengarna. När de kommer hem frågar<br />
morbrorn hur mycket de fick var.<br />
- Jag fick 16 och Siv fick 4, svarar han<br />
och ler.<br />
- Men lille Karl kan du inte räkna?<br />
- Jo, jag kan det men inte Siv...<br />
En kvinna åkte in till sjukhusakuten,<br />
där hon fick träffa en nyutexaminerad<br />
ung läkare.<br />
Efter tre minuters undersökning<br />
berättade läkaren att hon var gravid.<br />
Kvinnan rusade ut ur rummet och<br />
försvann skrikande i korridoren. En<br />
äldre läkare stoppade henne och<br />
frågade vad det var för fel med henne,<br />
fick höra hennes historia och placerade<br />
henne i ett angränsande rum.<br />
Sedan gick han med bestämda steg till<br />
den första doktorns mottagningsrum<br />
och sa upprört, ”vad i hela världen har<br />
du gjort?<br />
Den här kvinnan är 63 år, hon har två<br />
vuxna barn och flera barnbarn. Och<br />
du berättar för henne att hon är gravid!”<br />
Den unga doktorn fortsatte att skriva i<br />
sina journaler och utan att titta upp sa<br />
han, ”Har hon fortfarande hicka?”<br />
Lille Robert tittade fascinerat på när<br />
hans mamma strök ut hudkräm i sitt<br />
ansikte.<br />
"Varför gör du det, mamma?" frågade<br />
han.<br />
"För att göra mig vacker", sa hans<br />
mamma, varefter hon började ta bort<br />
krämen med en pappersservett.<br />
"Varför gör du så, mamma?" frågade<br />
lille Robert. "Ger du redan upp?"<br />
10<br />
Husligt med vänsterprassel -<br />
Särskilt om natten<br />
Att verkligheten överträffar dikten vet<br />
vi - men hur osannolik kan verkligheten<br />
bli?<br />
Jag hade lovat min syster att titta till<br />
deras hus medan familjen tog en<br />
välbehövlig weekend-semester efter<br />
en jobbig renovering inuti radhuset.<br />
Vardagsrummet var tvådelat och hade<br />
i den bortre delen mot gatan en öppen<br />
sovalkov, som doldes av ett draperi.<br />
Det var ett smidigt arrangemang som<br />
kunde användas för gäster - och där<br />
skulle jag sova. Till vänster om mig<br />
hade jag den nytapetserade hallen,<br />
som ledde till ytterdörren.<br />
På kvällen drog jag för draperiet till<br />
mitt lilla krypin och somnade gott.<br />
Det skulle bli en lugn första natt -<br />
trodde jag.<br />
Jag vaknade med ett ryck av några<br />
tydliga ljud till vänster om mig. Dom<br />
verkade komma från hallen. Var det<br />
inbrottsförsök? Jag låg på helspänn,<br />
lyssnade, beredd på motattack om<br />
någon kom in. Men samtidigt märkte<br />
jag att ljuden var konstiga - inga<br />
vanliga steg och skrapningar - snarare<br />
ett väldigt kraftigt, ökande prassel, till<br />
vänster om mig. Till slut blev nyfikenheten<br />
större än rädslan. Jag tände<br />
lyset och gick ut i hallen.<br />
Det var knappt jag kunde tro mina<br />
ögon! Den nytapetserade hallen var<br />
ett enda sprakande och knakande för<br />
tapeterna höll på att lossna från väggen<br />
nerifrån och rulla upp sig i snygga<br />
rullar, som hade fastnat halvvägs upp<br />
på väggen. När min syster och hennes<br />
man kom hem hade rullarna hunnit<br />
nästan ända upp till taket och vi vred<br />
oss av skratt.<br />
Min svåger, som är författare, begrundade<br />
eländet och tyckte om han<br />
skulle ha skrivit någonting liknande i<br />
en roman skulle alla säga: Varför<br />
hittar han på något så dumt, det händer<br />
ju bara inte att tapeter lossnar från<br />
väggen och rullar upp sig - och i<br />
synnerhet inte nerifrån och upp. Men<br />
använder lärlingen för tunt tapetklister<br />
så kan verkligheten överträffa dikten.<br />
Sten Bigert i 23:an