Vedskalbaggar i Hamra nationalpark, Gävleborgs ... - Länsstyrelserna

Inledning
Hamra nationalpark är en av våra äldsta nationalparker där ett litet stycke boreal
skog har bevarats (28 ha). Det är uppenbart att dess naturvärden ej kan bevaras på
en sådan liten areal och nationalparken är under en process att utvidgas till 1050
ha. I samband med detta är det värdefullt att dokumentera skalbaggsfaunan. Av
våra drygt 4000 skalbaggsarter är över 1000 beroende av gamla och döda träd. I
våra nationalparker bör kännedom om faunan och floran prioriteras, inte minst
eftersom de fungerar som referensområden för en mer ursprunglig natur.
Kännedom om skalbaggsfaunan kan till viss del vara vägledande vid en framtida
skötsel i området. Branden har varit återkommande i Hamra, och vissa skalbaggsarter
är mer eller mindre beroende av att skogen brandpåverkas på kort- eller lång
sikt. Parallellt med denna studie pågår en brandhistorisk studie i området och framtagande
av en brandplan. Andra skalbaggar är istället gynnade av skuggiga, fuktiga
förhållanden, på dessa breddgrader då främst i granskog. Sammansättingen av
hotade arter i olika delområden kan tala för att dessa bör antingen åter brandstöras
eller skyddas mot brand.
Två åtgärdsprogram för hotade skalbaggsarter har stor relevans för Hamra. Det ena
omfattar sex skalbaggsarter på äldre tallved (Wikars 2006) varav stubbfuktbaggen
är påträffad i området (utdrag ur Artdatabankens observationsdatabas). Även två
andra ingående arter, raggbock och skrovlig flatbagge, kan vara aktuella men är
ännu ej påträffade. Åtgärdsprogrammet skalbaggar på nyligen död tall (Pettersson
2008) omfattar åtta arter varav fem är påträffade i Hamra nationalpark. I samtliga
fall påträffades de för länge sedan och det är därför osäkert om de finns kvar. I de
områden arterna återfinns finns särskilda åtgärder rekommenderade i åtgärdsprogrammen.
En omfattande inventering av främst skalbaggar men även andra insekter utfördes
mellan 1927 och 1930 i den ursprungliga Hamra nationalpark (Jansson & Sjöberg
1932). Dessa påträffade närmare 450 arter av skalbaggar. Utöver detta har tex. Stig
Lundberg, Luleå besökt området och gjort många intressanta fynd (Lundberg
1963). Området torde vara ett av de mest välundersökta styckena boreal skog vi har
vad gäller skalbaggar, men undersökningarna är gamla och hur artförekomsten ser
ut idag är okänt.
Mycket tyder på att skalbaggsfaunan håller på att förändras starkt i landets boreala
skogar. Förutom klimatförändringar (som gynnar eller missgynnar olika skalbaggsarter)
får vi allt starkare indikationer på att den storskaliga påverkan som skogsbruket
har gör att många skalbaggsarter försvinner, och då även inne i skyddade områden.
Dessutom sker en naturlig succession mot allt stamtätare och granrikare skogar
i frånvaro av brand (Linder 1998). Detta gynnar eller missgynnar olika skalbaggsarter.
Ett av syftena med denna undersökning är att kontrollera om och i så
fall hur skalbaggsfaunan i området har förändrats, något som är möjligt eftersom
dess skalbaggsfauna tidigare är väl dokumenterad.
8