Mälardalens lindar - Länsstyrelserna

Parklind/ Holländsk parklind
Tilia x europaea
Kejsarlind
Tilia x europaea ’Pallida’
Zwarte Linde
Tilia x europaea ’Zwarte Linde’
Skogslind/Lind
Tilia cordata
Bohuslind
Tilia platyphyllos
Samlingsnamn på alla sorter av parklind. Det är en korsning av
skogslind och bohuslind. Den är förhållandevis skuggtålig och
har ett rakt växtsätt. Utseendet kan variera betydligt beroende
på sort/klon. Den har oftast snedställda blomskaft och vita
hårtofsar i nervvinklarna på de stora bladen.
En av de vanligast förekommande sorterna av parklind. Den
kännetecknas av rikliga stamskott som i utvecklat stadium
kan liknas vid två lager av kjolar, ett tätt grenverk i kronan och
brädliknande stöd längs stammens nedre del. Det karaktäristiska
högbladet (som sitter över frukten) är större på Pallida.
En av de vanligast förekommande sorterna av parklind. Den
kännetecknas av mörk bark, svängda fåror i barken, små blad i
blå-grön nyans och ett förhållandevis glest bladverk i kronan.
Färre och mindre blommor än Pallida. Den är väl lämpad för
boskéer.
Vildväxande i Götaland, Svealand och längs norrlandskusten
upp till Örnsköldsvik, samt i större delen av Europa. Bladen är
hjärtformade och en aning asymmetriska. Bladens undersida har
en grönblå nyans och nervvinklarna har rostfärgade hårtofsar.
Blomskaften är riktade uppåt och stammen är grövre. Frukten
har ett nästan slätt skal.
I Sverige är den ovanlig och förekommer endast på några få
platser på västkusten. Den har sin huvudsakliga utbredning i
Syd- och Mellaneuropa.
15