Mormons bok - Elevens Studievägledning

Den kanske viktigaste anledningen till att Herren lovade
befria kungariket Juda var att han under sin jordiska verksamhet
skulle födas in i Juda familj som en direkt ättling till
kung David. Följaktligen skulle han bevara sitt folk tills denna
utlovade händelse ägde rum (se 2 Nephi 20:27; kom ihåg
att ordet Messias betyder ”den smorde”). När du läser de här
kapitlen, leta då efter viktiga profetior om Jesu Kristi födelse
och mission som finns utspridda i Jesajas ord till judarna.
Fundera också över hur Jesajas budskap om att förlita sig på
Herren kan tillämpas på dig och på alla dem som väntar
på Messias andra ankomst.
Förstå skrifterna
2 Nephi 17
Davids hus (v 2) – Kungen
i Juda
Rykande brandstumpar
(v 4) – Facklor vars låga
brunnit ut och som bara rykte
Injaga skräck (v 6) –
skrämma, plåga
Göra en bräsch i muren
(v 6) – Bryta oss in
2 Nephi 17:8, 16 – Profetia mot Judas fiender
Den här profetian om Efraims undergång (kungariket Israel
i norr) och Syrien, uppfylldes år 721 f Kr när Assyrien erövrade
dem (se även 2 Nephi 18:4). Assyrierna förde bort många
israeliter från det norra riket i fångenskap (se 2 Kung 17:22–23)
och de blev kända som ”Israels förlorade stammar”
(se 3 Nephi 15:15; 17:4).
2 Nephi 18
Slån eder tillsammans . . .
omgjorden eder (v 9) – Gör er
redo för striden
Helgedom (v 14) – Trygg och
säker plats
Immanuel (v 14) – Hebreiskt
ord som betyder ”Gud med
oss”; syftar på Jesus Kristus
Landet, som du avskyr
(v 16) – Dina fiendeländer
Bredhacka (v 25) – Hacka
som användes för att luckra
upp jorden
Hårt betryckta (v 21) – I en
farlig och riskfylld situation
2 Nephi 18:1–8 – Maher-salal Has-bas
I2Nephi 17 kan vi läsa att Herren lovade Ahas, kungen i
Juda, att han skulle vara med folket i Juda och bevara dem. Som
ett tecken sade Herren till Ahas att en kvinna skulle föda en
son och ge honom namnet Immanuel, som betyder ”Gud med
oss”. Äldste Jeffrey R Holland, medlem av de tolv apostlarnas
kvorum, lärde: ”Det finns flerfaldiga eller parallella beståndsdelar
i denna profetia, som med mycket annat i Jesajas skrifter.
Den mest omedelbara betydelsen gällde troligen Jesajas hustru,
en ren och god kvinna som födde en son vid ungefär denna
tidpunkt. Barnet blev en sinnebild för den senare, större uppfyllelsen
av denna profetia när Jesus Kristus föddes” (Christ and
the New Covenant [1997], s 79).
49
I 2 Nephi 18 kan vi läsa att
Jesajas hustru hade ett barn
och att Herren sade att han
skulle kallas Maher-salal
Has-bas, som betyder
”rovet hastar, bytet skyndar”,
eller ”ödeläggelse står
för dörren”. Kungen i Juda
förkastade Jesajas råd och
istället för att Gud var med
dem fick de erfara undergång
i assyriernas händer.
Men, som det framgår i
senare profetior av Jesaja,
tillät inte Herren att assyrierna
helt utrotade folket i
Juda. Han bevarade staden
Jerusalem i ytterligare
100 år, då de blev förda
i fångenskap av en inte fullt så hänsynslös erövrare – babylonierna.
Detta Herrens barmhärtiga beskydd ledde slutligen till
att judarna kunde återvända till Jerusalem, och till att Jesus
kunde födas av judarna i det land som det profeterats om i
skrifterna. Därigenom uppfylldes i än högre grad den profetia
som Jesaja gav till Ahas (se 2 Nephi 17:14).
2 Nephi 19
Bytet (v 3) – Egendom som de
tog från sina fiender i kriget
Ok (v 4) – En träbjälke som
läggs runt nacken på djur eller
människor så att de kan dra
eller bära tunga bördor. Här
symboliserar det fångenskap
eller slaveri.
Stav (v 4) – Käpp som
användes för att slå djur eller
slavar med, och ibland som
stöd under promenader
Nitälskan (v 7) – Ivrig önskan
Skrymtare (v 17) – Person som
låtsas vara något som han eller
hon inte är
Törne och tistlar (v 18) –
Taggiga växter eller buskar
2 Nephi 19:1–7 – Profetior om Galileen
Den nordligaste delen av
Israel, i närheten av
Galileiska sjön, var den
plats där Israel först
angreps av fiender som
kom norrifrån (se kartan
på s 48). Det var det området
som förstördes mest
när de erövrande arméerna
kom. Jesajas profetia som
citeras i 2 Nephi 19:1–7
utlovar att området ska
befrias genom ett barn,
en ättling till David, som
också var deras ”väldige
Gud”. Det var i det området
i Galileen som Jesus
tillbringade en stor del av sin jordiska verksamhet. Enligt
2 Nephi 19:5 befriade han dem inte från fångenskap och bördor
genom att utkämpa krig, utan genom den Helige Andens inre
eld (se även L&F 19:31).