7. Diskussionsfråga B: Vad är ironi? Uppgift: Litteratur och andra ...

Elleström har tittat på Anna Maria Lenngrens dikt ”Några ord till min kära dotter, i fall jag
hade någon”. Han påtalar att det är upp till läsaren att avgöra om den är ironisk eller inte, men
att både tiden, hur samhället ser ut och läsarens kön är det som är avgörande för tolkningen.
När jag läser dikten idag tycker jag att den är ironisk, men jag kan tänka mig att den för bara
50 år sedan här i Sverige inte var det för många. Likaså kanske den inte är ironisk för
människor från en annan kultur, där kvinnan är den som är hemma och tar hand om barn och
hem. Jag tycker att jag möter den uppfattningen hos en del av mina elever. (Jag undervisar
bl.a. på sfi).
Jag diskuterade med en kollega nu i veckan, hon berättade att hon legat i influensa och läst en
gammal kärleksroman, jag glömde att fråga om det var en kvinnlig eller manlig författare. Där
kidnappade mannen en kvinna som han våldtog och var allmänt elak mot, efter några månader
blev kvinnan kär i mannen. Vi diskuterade vidare om handlingen och osannolikheten i att
detta skulle inträffa. Ändå tycker jag att de ungdoms/kärleksromaner som jag läste när jag var
ung hade liknande teman, den stora starka mannen som kunde vara både rå och brutal samt
den vackra blida kvinnan som helst ville gifta sig och föda mannens barn för att sedan leva
lycklig resten av livet. Idag skulle jag tycka att dessa böcker var väldigt ironiska. Så både
ålder, utbildning och ärvda åsikter från föräldrar och omgivning har nog stor betydelse för hur
man uppfattar en text.
Janss, Melberg och Refsum skriver om att klassificera texter och skriver då ”Ironi till exempel
har varit svår att placera, eftersom den kan omfatta allt från ett enskilt ord till en hel text.”
(sid. 106) Elleström skriver att under antiken definierades ironi som, ”Ironi var att säga en sak
och mena något annat.” (sid. 124). Ironi hörde ihop med talspråk, eftersom det då gick att läsa
av den som sagt något genom kroppsspråk och mimik. Quintilianus definition av ironi är att
mena motsatsen till det som sägs. Under detta sekel så har ironibegreppet breddats till att
innefatta alla former av flertydligheter och svävande undermeningar. Idag ligger begreppet
någonstans mellan dessa förklaringar.
Min åsikt är också att ironi är mycket lättare att tolka i talspråk, det sägs ofta som skämt eller
satir och talaren visar då också att det är ironiskt med kroppsspråk, mimik och betoning. I
texter kan ironin vara svårare att upptäcka, eftersom jag endast tolkar det skrivna. Jag kan
behöva en förförståelse av innehållet/texten och förkunskaper om författaren för att uppfatta
ironin. Det visar också ungdomars nyttjande av sociala medier, när någon tror sig skriva något
skämtsamt, men mottagaren uppfattar det som ett hån eller en kränkning. Det är svårt att
uttrycka sig i text, så att mottagaren förstår precis vad avsändaren menar. Ironi är rolig när
man uppfattar det ironiska, men skulle man inte uppfatta detta, skulle det kunna vara både en
bekräftelse för att det är så det är eller förolämpande.
Referenser
Claésson, Fyhr, Hansson. (2010). Texter från Sapfo till Strindberg.
Elleström. Kön och ironi – en linje i samtida svensk lyrik.
Janss, Melberg, Refsum. (2004). Lyrikens liv.
Svara
Ämne: Ang:Vad är ironi? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi?
Avsändare: Student D Datum: den 2 oktober 2011 19:05
Lena, jag kan känna igen många av dina iakttagelser, särskilt där elever är ironiska. Ibland
kan det bli så fel, t.ex. hur man skriver i sociala medier.
det bästa kanske är att man har mottagaren livs levande framför sig, så kan man lättare avgöra
om ironin har uppfattats eller ej. Jag håller alltså med dig (och Platon!) om att ironin bör
framföras muntligt!
D
Svara