7. Diskussionsfråga B: Vad är ironi? Uppgift: Litteratur och andra ...

inte läsa böcker eller ägna oss åt politik. Att efter det säga att det är en ära att vara kvinna
tycker jag gör att det känns som att det inte är så stor ära att vara kvinna - snarare motsatsen.
Titeln – ”..till min kära dotter, ifall jag hade någon.” - Ifall jag hade någon – säger att hon inte
hade någon dotter. Om hon verkligen haft en dotter att skriva till, hade hon då skrivit den här
dikten till sin henne? Jag tror inte det. Dikten känns mer som ett sätt att ifrågasätta kvinnans
påtvingade roll.
Förutom att uppfatta dikten som ironisk tror jag till och med att den kan ha varit menad att
vara just ironisk. Det är fullt möjligt att Anna Maria Lenngren inte alls var nöjd med den roll
kvinnorna tvingades leva i. Redan på hennes tid (och tidigare ändå) fanns kvinnor som ville
ha ut mer av livet än att sköta hem och barn - kvinnor som kämpade för kvinnors rättigheter.
Själv var hon diktare som skrev mycket och hon följde uppenbarligen inte råden hon själv ger
i dikten:
”Med läsning öd ej tiden borrt,
Vårt Kön så föga det behöfver”
Som sagt är jag ändå medveten om att dikten kan uppfattas på många olika sätt och att det är
inte alls går att säga vad Anna Maria Lenngren hade för avsikter med den. Vem vet, hon
kanske menade den som allvarliga råd till en tänkt dotter – råd om hur en kvinna bör bete sig.
Svara
Ämne: Ang:Ironi? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi?
Avsändare: Student A Datum: den 24 oktober 2011 23:12
Bra kommentar angående att också raderna om äran i att vara kvinna, som blir ironiska på
grund av det kontext som de återfinns i. Jag funderade vidare... hade det varit möjligt att
skriva något liknande, under samma tid, utan att vara ironisk? Det ironiska i texten upplevde
jag först som någonting extra provocerade, men tänkte sen att ironin kanske kan fungera som
ett skydd. Vid eventuella påhopp från samtida kritiker så kunde hon ju tryggt säga "Men, jag
menar ju bara det som står där."
Svara
Ämne: Ironi Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi?
Avsändare: Student B Datum: den 3 oktober 2011 19:40
Ironi är högst knepigt och än mer knepigare när det kommer till text än tal. Som Elleström
skriver och som ni andra redan sagt i era diskussioner så är det långt mycket lättare att förstå
sig på när någon är ironisk i tal, eftersom kroppsspråk och tonläge visar sådant. Inte minst
tonläge. När jag själv är ironisk så visar jag det nog ofta genom hur jag ändrar tonen i rösten.
Visst kan man även se löjligt förvånad, låtsad eller överdriver ut även i synen, men för mig
ligger god ironi i skådespelet som rösten gör.
Man säger att ironi, kort förklarat är att säga en sak men att mena en annan. Ja, det är sant. Jag
tycker även att det är att säga en sak men att mena något mer, eller att mena flera olika saker -
där vissa av de saker man skulle ha kunnat mena har en viss skärpa, en vasshet som ofta
parodierar eller kritiserar något.
Det är väl också det, att säga en sak men att mena - eller i alla fall öppna för - flera saker, och
det vissa saker med en viss komisk skärpa är något som jag tycker sker i Lenngrens dikt. Den
säger flera saker, både sådant som kan tas på allvar liksom ses som kritik med en
parodierande ton. På så vis vill jag också hålla med det som Elleström skriver, att det här är
text som både kan ses som uppmanande och seriös i syfta att uppfostra en god kvinna (utifrån