7. Diskussionsfråga B: Vad är ironi? Uppgift: Litteratur och andra ...

Idag tolkar förmodligen dock de flesta den aktuella dikten som ironisk. Elleström förmedlar
här att man bör vara medveten och uppmärksam på detta som läsare men att man samtidigt
bör leta efter ironisignaler i texter som, oavsett kontexten finns placerade i texten. Dessa
ironisignaler motsvarar den kroppsliga mimik som vi i talet använder för att påvisa ironi, som
t.ex. höjda ögonbryn, näsrynkningar etc. Till detta kan även tilläggas att Elleström poängterar
att dikter som har ett kvinnligt diktjag har betydligt lättare att gestalta ironin kring könsrollen
eftersom kvinnan redan befinner sig i en underlägsen situation i samhället och därmed är det
också troligt att man lättare uppfattar de ironiska signalerna då man överdriver och förlöjligar.
Jag finner helt klart Lennrens ”Några ord till min k. Dotter, ifall jag hade någon” som ironisk,
kanske inte så mycket för att jag är kvinna, utan för att jag är en läsare på 2000-talet. Jag
håller också med Elleström om att man kan finna mer eller mindre tydliga ironiska signaler i
många av diktens strofer. Jag tänker t.ex. på strofen: ”Med läsning öd ej tiden borrt, Vårt kön
så föga det behöfver. Och skal du läsa, gör det korrt, Att sausen ej må fräsas öfver!” Här
tycker jag att satiren verkligen gör sig tydlig, kanske också att utropstecknet har en
förstärkande funktion, liksom den har på flera ställen i dikten. Vidare så är det ju precis som
Elleström poängterar tämligen klart att den kvinnliga författaren själv är beläst och har tagit
sig lång tid för att skriva dikten, vilket förstärker den ironiska signalen ytterligare.
Ellström förklarar också att dikten kan tolkas som mångtydig då diktjaget kommer med flera
goda råd till såväl män som kvinnor vid denna tid. Jag frågar mig dock om man inte kan finna
en subtil ironi även i några av dessa strofer? Elleström tar t.ex. upp strofen ”Ett odladt vett, en
uplyst själ, Hvad! kunna böcker blott det skänka? Mit barn, studera verlden väl: den ger dig
ämnen nog at tänka” Idag så tänker vi självfallet att det är ett gott råd att vidga sitt
kunskapsfält och inte bara stirra sig blind i böcker. Men hur såg det ut i slutet på 1700-talet?
Kvinnor skulle hålla sig i hushållets republik och vid flera strofer i dikten så tas läsningen upp
som något i negativ betydelse (med satirisk ton). Denna strof följer också efter tidigare
nämnda strof "...Vårt kön så föga det behöfver..." som verkligen ironiserar. Efter strofen följer
också : ”hvar mänskja, Betti är en bok, Lär dig at fatta rätt dess värde; Och mins at oftast af en
tok Den vise någon visdom lärde.” I dessa strofer så tycker jag att man dels kan tolka texten
på det sättet som Elleström var inne på, nämligen som icke-ironiserande; att man som
människa bör vidga sitt synfält och inte stirra sig blind på böcker men också att man bör
lyssna in de människor som inte är belästa och att man kan lära sig mycket av dessa. Men
kanske att man också skulle kunna tolka det som att hon ironiserar i samtliga dessa tre strofer
kring detta med att kvinnor bör vara försiktig med att läsa böcker? Dvs. att hon kommer med
förmaningen att man som kvinna bör akta sig för böcker och hellre lyssna t.o.m. på en tok?
Svara
Ämne: Ang:Vad är ironi? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi?
Avsändare: Student A Datum: den 2 oktober 2011 22:07
Välformulerat och tänkvärt om Lenngrens diktning: visst är det intressant att Lenngren i
egenskap av bildad kvinna uppmanar läsaren att agera annorlunda och lyfta blicken från
boken... Ironi kommer inte ensam utan byggs enligt mig på bildning. En kunnig och
reflekterande individ har lättare att ironisera över något som den LÄRT sig att se på utifrån.
För att ironisera krävs en förmåga att se bortom den påtagliga horisonten och våga föreställa
sig en alternativ maktstruktur.
Svara
Ämne: Ironi eller ej? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi?
Avsändare: Student A Datum: den 28 september 2011 21:25