7. Diskussionsfråga B: Vad är ironi? Uppgift: Litteratur och andra ...

Avsändare: Student B Datum: den 3 oktober 2011 19:49
Jag har egentligen inte så mycket att tillföra än att jag uppfattat Elleström likadant och också
ser dikten liksom ironin på samma sätt. Möjligen att jag inte bara vill se till den
enskildeläsaren utan verkligen vill tro att Lenngrens text är ironisk - jag har nämligen svårt att
se annat. Jag tror dock på ironin i en form där man säger en sak men menar flera. Det är
förövrigt just det jag tror att Lenngren gjorde - att hon menade flera olika spridda saker, så att
det verkligen finns seriösa råd jämte all kritik som parodierar den kvinnliga positionen i den
tidens samhälle. jag tycker mig nämligen kunna se seriositet, ironi liksom lite jävlar anamma -
allt i samma text. Vissa stycken talar ju faktiskt rakt ut gentemot etablissemangets normer -
något som möjligen bara en blind herreman kunnat missa. Jag misstänker dock att många
herremän gärna var blinda med vilje vid den tiden. =)
Svara
Ämne: Hur uppfattas ironi? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi?
Avsändare: Student F Datum: den 1 oktober 2011 00:59
Precis som Lars Elleström skriver i Kön och ironi – en linje i samtida svensk lyrik anser jag
att det är ganska lönlöst att försöka avgöra huruvida en text är avsedd att vara ironisk eller ej,
det är ändå mer eller mindre omöjligt att få reda på författarens sanna intentioner bakom
texten. Så är även fallet med Anna Maria Lenngrens dikt Några ord till min k. Dotter, ifall jag
hade någon, däremot är det väldigt intressant att fundera över vilka olika sätt man kan närma
sig texten på och om man själv uppfattar den som ironisk. Jag tycker att man får en
fingervisning om att texten skulle kunna vara av just ironisk eller humoristisk karaktär bara
genom att läsa titeln. Att skriva en dikt med en lång rad ”uppmanande råd” till en dotter ”ifall
man hade någon” tycker jag är en vitsig formulering som dessutom ger en antydan om att
texten skulle kunna syfta till något mer än att bara ge goda råd till en dotter, då denna ”dotter”
inte verkar existera. Detta får mig att ställa frågan vem texten då är riktad till, kanske en fråga
som Lenngren ville väcka. Efter att ha läst dikten får jag uppfattningen om att dikten snarare
riktar sig till samhället och att den syftar till att spegla samhället som det såg ut på Lenngrens
tid. Hon skriver bland annat att kvinnor som ägnar sig åt att rannsaka staters styrelsesätt ser ut
att ha skäggstubb, en rolig omskrivning av att kvinnor som ägnar sig åt politik anses manliga
då politiken inte är deras ”rätta plats” utan det är männen som styr. Ett annat talande exempel
är raden ”Vårt hushåll är vår republik, vår politik är toiletten”. De roliga formuleringarna om
att kvinnans plats är i hemmet tycker jag tydligt signalerar ironi, speciellt då Lenngren
indirekt säger att kvinnor kan ägna sig åt politik – även om de då betraktas som manliga på
grund av samhällets normer.
Att uppfatta ironi i textform är dock extra svårt då kroppsspråk och tonläge går förlorat som
ofta är indikationer i vardagliga samtal på att någon är ironisk. I en text handlar det mer om att
läsa mellan raderna, vilket jag tycker blir lite klurigt i Några ord till min k. Dotter, ifall jag
hade någon eftersom det finns stycken i texten som jag inte uppfattar som särskilt ironiska,
medan andra känns så överdrivna att jag inte kan uppfatta dem som annat än ironi. I kapitlet
om Poetiska bilder i Lyrikens liv betonas just att ironi kan användas både på ord- och satsnivå.
Bland annat skriver Lenngren ”Kän din värdighet, min vän, I äran af att vara qvinna” vilket
jag ser som stärkande visdomsord, medan rader som ”Med läsning öd ej tiden borrt, Vårt Kön
så föga det behöfver” är direkt nedlåtande mot kvinnor.
Elleström menar att en text är utlämnad åt läsarens förmåga att läsa in ironi mellan raderna, att
ironi är något som uppstår i mötet mellan text och läsare och som dessutom inte är objektivt
utan skapas av kontexter. I likhet med litterär kompetens skulle jag säga att denna förmåga att
uppfatta ironi varierar och är unik för varje enskild läsare av en text. Trots att något är
uppenbart ironiskt för mig händer det ofta att man blir tvungen att förtydliga att man är just