Brandvattenförsörjning

Från vårt gamla enhetsstrålrör har vi munstycksformeln (jmfs sid 49):
2
q =0,2⋅d⋅ h (3.5)
m
där: q = flödet [l/min]
d = diameter på strålrörsmunstycket [mm]
h = tryckhöjd i strålrörsmunstycket [m vp]
m
som ger oss flödet, q, vid ett visst strålrörstryck.
Slangformeln är egentligen bara en förenkling av att flödet Q är lika med
hastigheten v, multiplicerat med arean, A.
Q v A 2gh D
2
= ⋅ = ⋅
4
π (Jämför med formel 1.8, sid 15)
där: Q = flödet [m 3 /s]
v = hastigheten [m/s]
A = area [m 2 ]
h = höjden [m]
D = diameter [m]
Löser vi ut alla konstanter, √ 2g och π /4 och räknar ut en konstant av dessa
fås ett flöde i m3 /s:
π
2
2
Q= 2g⋅ ⋅ hm⋅ D = 348 , ⋅ hm⋅D 4
Räknas detta om till ett flöde i l/min blir resultatet:
Detta känns igen som slangformeln.
När det gäller moderna tallriksstrålrör med tryckreglering kräver dessa att vi
byter ut faktorn 0,2 . d2 mot ett provat värde k . Faktorn k är specifik för
m m
varje strålrörstyp. De moderna tallriksstrålrören har ett reglerområde där de
automatiskt varierar strålrörsöppningen, och därmed flödet, för att bibehålla
trycket. Utanför reglerområdet är strålrörets öppning konstant. Därför
bör mätningar och beräkningar främst ske utanför detta reglerområde, över
eller under. Det är möjligt att göra mätningar och få ett värde på k även m
inom reglerområdet, men dessa är då specifika endast för det uppmätta
flödet, vilket gör dem praktiskt taget oanvändbara för beräkningar.
Faktorn k bestäms enligt:
m
k m =
q
h m
(4.6)
där q och h ges av mätningar.
m
65