Februari 2005 - Nordiska UNIMA - Publikationer

12
”Skuggan är solens barn”
Dockteater Sesams Mansour Shapar om
skuggspelets gåtfullheter
I det konstnärliga träd, som Sesam andas
under, fi nns alla de grenar som i vidaste mening
kallas dockteater. Där fi nns naturligtvis
dockan, den tredimensionella, men också
den rörliga siluetten och den färgade skuggan.
Det är kring skuggan historierna vävs.
Skuggan man aldrig når, aldrig kan springa
ifrån och som är så magisk att betrakta.
Skuggan är solens barn. Så betraktades den
i gammal tro. Solen var helig, en gudom.
Vad var då mer naturligt än att dess barn,
skuggan, också betraktades som helig?
Den mörka, magiska som sätter fantasin i
rörelse. I den lästes alla de starka krafterna
in: godheten, ondskan, glädjen och sorgen.
Samtidigt är skuggan ljusets sanna rival som
alltid vågar utmana och visa sig mitt i ljuset.
Skuggan behöver ljuset för att dansa fram i
sina hemlighetsfulla drag.
Ja, skuggan är människans hemlighetsfulla
dubbelgångare som ofta uppfattas som en
avbild av hennes själ och som har blivit en
viktig del av vår symbolvärld. Viktig för
symbolläran är den uppfattning som utrycks
i det nytestamentliga Hebréer-brevet, nämligen
att riterna och prästernas handlingar
bara är ”skuggor” av vad som skall komma.
I sin fi losofi betraktade Platon den materiella
fenomenvärlden som skuggor eller fantomer
av den sanna idévärlden.
I djuppsykologin är skuggan en symbol för
personlighetens omedvetna skikt, som först
genom individuationsprocessen kan förvandlas
och inlemmas i det upplevdas komplexa
struktur. Hos turkarna kallades skuggteaterskärmen
”dödens skärm” (”pardata rehla”).
Även i de folkliga europeiska talesätten
uppfattades döden som skuggornas värld.
Den siluettartade och ofta mycket utdragna
avbildningen av människor på klippmålningar efter istiden
har hypotetiskt tolkats som avbildning av skuggor. Man kan
ana att skuggteatern är lika gammal som människan själv.
Dockteater Sesam tar i sin skuggteater hjälp av alla medel för
att sätta fantasin i rörelse. Möjligheterna är oändliga, från att
bara använda händer och ett ljus, till den mer avancerade teknik
vi ofta använder oss av idag. Det viktiga för åskådaren är
inte hur bilderna kommer till, men att de släpper loss fantasin,
får oss att skratta och gråta. Bilden blir viktig för berättelsen.
Skuggan hjälper fantasin på väg. Skuggan liknar våra drömmar.
Drömmar är ju som skuggor i vårt inre. Drömmen är
som skuggteater.
Mansour Shapar
Bild ur Eldfågeln, se artikeln på sidan 12
PS. Mansour refererar i sin text till både Bibeln och Platon,
två fundament i västerländsk tanketradition. Låt oss lägga till
ytterligare ett citat, av den persiske vetenskapsmannen och
diktaren Omar Khayyam (d. 1122), som i sitt verk Ruba´ iyat
liknar världen vid en skuggteater: ”Inget annat än ett magiskt
skuggspel // framfört i ett skrin vars ljus är solen // runt vilken
vi vålnader kommer och går”.
Red.