Tyngdpunktsförskjutning rapport (PDF) - Sveriges kristna råd

More documents

Recommendations

Info

Peter Brune: Afghanistan – ett exempel Peter Brune är generalsekreterare i Svenska Afghanistanskommittén Afghanistans moderna historia är grym och komplex. Få länder har drabbats så hårt av våld och misär. Som en konsekvens av bl a geopolitiska hänsyn och den dynamik som rådde under kalla kriget beslöt sig Sovjet för att under juldagarna 1979 invadera Afghanistan. Uppskattningsvis dog över en miljon människor, och cirka fem miljoner afghaner flydde undan ockupationen. När Sovjet lämnade bröt ett blodigt inbördeskrig ut, där lokala krigsherrar slogs om inflytandet. Inbördeskriget tog slut i samband med att den nybildade talibanrörelsen tog över Kabul och bildade regering. Efter den 11 september 2001 förändrades förutsättningarna i Afghanistan på nytt i grunden. För talibanernas vägran att lämna ut Osama bin Laden och för att de givit al-‐Qaida ett hemviste i Afghanistan, inledde USA i oktober en militär intervention, som resulterade i att talibanregimen störtades och Karzai-‐regeringen installerades i december samma år. Efter en period av allmänt välkomnande av de utländska styrkorna, och det mandat som formali-‐ serades i form av ISAF -‐ International Security Assistance Force – där också Sverige ingår, har de flesta afghanernas acceptans av den utländska militära närvaron gradvis minskat. Totalt är det 50 länder som har skickat militär personal till landet; de senaste att göra så var Colombia, Togo och Tonga men tillbakadragandet har nu påbörjats. Våldsnivån har ökat kontinuerligt, och 2011 dödades för första gången över tre tusen civila, åtskilligt fler militärer och poliser och givetvis även ett stort antal motståndsmän. Afghanistan är idag ett av de länder som mottar mest svenskt bistånd, ja, kanske allra mest (det beror på hur man räknar). Den militära insatsen är just nu den överlägset största militära insatsen utomlands. Det är även ett av de länder varifrån det kommer flest flyktingar till Sverige. Med tanke på allt detta är debatten om Afghanistan inte särskilt aktiv. En viktig orsak kan vara att det efter valet 2010 bildades en ny 6-‐parti-‐koalition i riksdagen, där man enades om en gemensam politik. Det har lett till en proposition, som har stöd av dessa sex partier, och att det så att säga inte finns någon stark ”politisk opposition” i relation till Afghanistan. Ur ett biståndsperspektiv och PGU-‐perspektiv har Svenska Afghanistankommittén kontinuerligt framfört vikten av att civila och militära insatser hålls strikt isär. Däremot har det funnits intresse från statsmaktens sida att försöka visa på olika slag av civil-‐militära synergieffekter, som man vill ska uppnås och som också finns beskrivna i tidigare policydokument. I den nya svenska strategin och som det även står uttryckt i den senaste riksdagspropositionen har man dock tydliggjort vikten av att hålla i sär civila och militära insatser. Några siffror kan vara intressanta för att belysa hur Sverige satsar i Afghanistan: Svenska Afghanistankommittén får en knapp halv miljon per dag från svenska staten för sin bi-‐ ståndsverksamhet i Afghanistan. Det motsvarar cirka en femtedel av vad Sverige satsar i bistånd till landet. Om man jämför det med vad Sverige satsar totalt, inklusive den militära insatsen, går motsvarande 1 krona av 20 till SAK. Det betyder vidare, att ca 80% av de totala svenska utgifterna i Afghanistan går till militären. Samtidigt är SAK en viktig aktör i Afghanistan. Nästan en av tio afghaner får sin primärhälsovård tillgodosedd av SAK. Av landets cirka 25 miljoner invånare har mer än en miljon gått i våra skolor. Idag har SAK cirka 6 300 anställda i tio kontor i hälften av landets provinser. 16
En sista siffra för att sätta in den svenska insatsen i ett globalt sammanhang. Bland tusen utländska soldater är fyra svenskar, dvs svensk trupp motsvarar mindre än 0,4% av den totala internationella truppinsatsen. Kännetecknande för SAK är, att vi inte har beväpning någonstans i Afghanistan, utan att vi bygger vårt arbete på ”community trust”. Genom att ha funnits på plats så länge har vi idag ett stöd hos lokalbefolkningen, som gör att vi kan verka på ett sätt som få andra NGO kan. Afghanistan är ett av världens absolut fattigaste och mest korrupta länder. Trots enorma insatser från internationella samfundet har få framsteg uppnåtts. Det finns viktiga lärdomar att hämta från Afghanistan. Från Svenska Afghanistankommittén bistår vi gärna med våra kunskaper för att sprida information om landet och visa hur man kan arbeta framgångsrikt även i en så pass svårarbetad kontext som den afghanska. Med sikte på framtiden Panelsamtal med Kerstin Bergeå som moderator Hur reagerade ni, när ni läste om syftet för dagen – ”att undersöka möjligheterna till en civil kraftsamling för opinionsbildning och folkbildning för en tyngdpunktsförskjutning från militär krishantering till förebyggande av våld och väpnad konflikt och fredsbyggande med civila fredliga medel”. Är det ett syfte som ni kan rekommendera för den närmaste tiden? Är det möjligt att förverkliga? Jens Orback, generalsekreterare, Olof Palme International Center: Absolut. Vi jobbar just för att människor själva ska kunna förändra sin situation. Erik Norman, programansvarig, Sida Partnership Forum: Mycket spännande för oss. Vi är ju en del av utvecklingen för fredsarbetet och för att effektivisera det. Bo Forsberg, generalsekreterare, Diakonia: I går var jag med och diskuterade med Timbro om klimat och religion, och vi enades om att människor kan förändra. Tänk om vi kunde enas om en gemensam agenda. Joel Ahlberg, projektledare, Folke Bernadotteakademin: Ja, visst är det möjligt att förskjuta tyngdpunkten. Det visar ju den arabiska våren med sina civila massrörelser. Frågan är hur vi kan stödja dem. Internationella system är inte kalibrerade för civil konflikthantering och fredsbyggande. Karin Wiborn, generalsekreterare, Sveriges kristna råd: Räkna med kyrkorna! 28 kyrkor är på! Men det finns många konflikter att hantera, det har vi hört under förmiddagen... JO: Alla vi här skulle kunna ha konflikter, men vi lämnar dem därhän. Om kaptenen säger, att det finns livbåtar till hälften av oss, klart det blir konflikter. Därför: Livbåtar till alla! Därför får dom-‐ stolsväsendet 25 miljarder för att hantera våra konflikter. Vi måste jobba för att avskaffa kriget. Orealistiskt? Att uppfostra barn utan våld sågs också som orealistiskt! Och biståndsministern säger ”Prat, prat, prat!” EN: Det finns en mångfald av fredsinitiativ, men det behövs mer av samverkan mellan organisationerna. BF: Vi kan faktiskt förutse vilka konflikter som kommer. Klimatförändringarna leder till över-‐ svämningar och torka, som leder till folkförflyttningar. Därför kan vi se fysiska murar vid Gibraltar, 17
Page 1 and 2: framsida.pdf 1 2012-06-08 12.09 TYN
Page 3 and 4: Förord Världen ser inte ut som vi
Page 5 and 6: K G Hammar I Dag Hammarskjölds and
Page 7 and 8: Sveriges säkerhet och försvar: en
Page 9 and 10: men kring 1,5 om den skulle komma t
Page 11 and 12: Slutkommentarer om samhällsekonomi
Page 13 and 14: Civil fredstjänst: om skydd/preven
Page 15 and 16: Människorättsförsvarare är pers
Page 17: försvarare har utsatts eller riske
Page 21 and 22: Sammanfattning av grupparbetet Frå
Page 23 and 24: Pressmeddelande 7 mars 2012 Stärk
Page 25 and 26: Deltagare I ARBETSKONFERENSEN DEN 7
Page 27 and 28: Från militär krishantering till c
Page 29 and 30: 14 Samarbete för att medverka vid
Page 31 and 32: Localized peace agreements Transfor
Page 33 and 34: destruction and economic collapse c
Page 35 and 36: attention must also be directed to
Page 37 and 38: compromises were necessary and why
Page 39 and 40: from efforts to support individual
Page 41 and 42: Utredningen redovisades i skriften
Page 43 and 44: Margareta Ingelstam En standby-
Page 45 and 46: förändring -‐ medfölja tvån

Tyngdpunktsförskjutning rapport (PDF) - Sveriges kristna råd

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?