Tyngdpunktsförskjutning rapport (PDF) - Sveriges kristna råd

K G Hammar
I Dag Hammarskjölds anda
Nerpackad i Dag Hammarskjölds portfölj på
sista resan låg Martin Bubers ”Jag – Du”, som
han höll på att översätta. Han var på väg från
Leopoldville för att träffa Moise Tshombe,
frontfigur för utbrytarprovinsen Katanga. Det
var akut läge i Kongokrisen. Det kalla kriget
mellan Öst och Väst satte dagordningen. Det
var kamp om de nya staterna. Man frågade
sig: Var hamnar de? Secret service från alla
håll fanns överallt.
Det var avkolonialisering och frihet för
afrikanerna till det yttre, men hur kan vi få
dem att tro sig fria, när vi tar hand om deras
naturresurser och behåller det ekonomiska
inflytandet? Det var ett eldorado för
legosoldater, och FN var kluvet.
Fyra skrifter var vägledande för Dag
Hammarskjöld i hans fredsbyggande och
därför reskamrater även på denna resa:
FN-­‐stadgan. Han arbetade för ett FN
oberoende av stormakterna, och i ett linjetal
i Oxford i maj om stadgan och
generalsekreterarens roll drog han upp
riktlinjerna för detta. Det ledde till konflikt
inte bara med stormakterna utan även bland
FN-­‐medarbetarna: ”Dag drev fred och
mänskliga rättigheter för hårt”.
Nya Testamentet. I boken Vägmärken visar
det sig, att han ständigt befinner sig i dialog
med Gud, med Jesus, även om denne dör.
Kristi efterföljelse av Thomas a Kempis –
mystikern. Där fadern Hammarskjöld står för
plikten, svarar modern för det andliga
inflytandet, för mystiken. Svenskarna förstod
sig inte på den, blev vara konfunderade.
Martin Bubers Jag – Du. ”Vi blir människor i
mötet med andra”, det var budskapet. Båda
är subjekt, alltså jag – du, inte jag – det.
Buber fick förtroende för Hammarskjöld, när
de träffades 1958, och ville att denne skulle
översätta hans bok.
10 sidor var klara, och 3-­‐4 ytterligare blev det
på planet.
Det var ett sätt att förbereda sig för mötet
med Tshombe – ”den onde”.
Buber var djupt misstänksam mot politiker,
vilket var provocerande för Hammarskjöld.
När han åkte till Kina för att möta Chou en-­‐
Lai, var det inte för att förhandla utan för att
lära känna deras – kinesernas – sätt att
tänka. På samma sätt ville han möta
afrikanen Tshombe – på tu man hand!
Ni minns John Paul Lederachs fredstriangel:
Toppen = politikerna
Mellanskiktet = vi
Den breda basen = rötterna
Buber: Ta bort den översta nivån.
Hammarskjöld vänder sig mot detta, men det
gäller att leva i fred med sitt inre för att sen
kunna gå ut och ta ansvar för sin integritet.
Det får inte finnas någon dold agenda.
De senaste dagarnas avslöjande av
omständigheterna kring vapenaffärerna med
Saudiarabien bekräftar Bubers misstanke;
han var även anarkist.
Säkerhet bygger på trygga människor; de är
garanter. Säkerhet får man inte genom att
vara starkare än andra. Rustningsindustrin
gör världen osäkrare. Därför behöver vi som
det civila samhällets organisationer
mobilisera. Nerifrån och upp är ett måste!
KG Hammar är tidigare ärkebiskop i Svenska kyrkan
och gästprofessor i teologi vid Centrum för teologi och
religionsvetenskap vid Lunds universitet.
3