SMALLbig nr 3 2010 - PRINTbutiken

Kyrkans
Liturgiska färger
LITURGI (ursprungligen från grekiskans leitourgia) är benämningen
på en religiös grupps gudstjänst eller gudstjänstordning.
En liturg är en person som förrättar gudstjänst.
De olika färgerna markerar olika stämningslägen
och är förknippade med olika delar av kyrkoåret i skilda
religioner. I den lutherska tron, den tro vi anammar i
svenska kyrkan, är vitt: glädjens, renhetens och festens
färg. Det är den i Japan också. Men i Japan börjar livet
i shintoism och avslutas i buddism, de två religionerna
lever sida vid sida. I svenska kyrkan döps man i vitt och
gifter sig i vitt, precis som i Japan. I svenska kyrkan
dör man i svart, det gör man inte i buddismen. Döden är
vit i Japan och det har den tenderat att ha en dragning
åt, de senaste åren, i den svenska kyrkan också.
I SVENSKA KYRKAN ÄR BLÅTT/VIOLETT eftertankens, lidandets
och botgörandets färg. Den används främst under
Fastetiden. I katolska kyrkan använder man lila för
samma ändamål (rosa kan också förekomma).
Rött är eldens, blodets och andens färg både i den
svenska och den katolska kyrkan. Martyrernas färg.
Grönt står för växandets och mognandets färg i den
svenska kyrkan och används bl a för att symbolisera
den växande tron.
Gult är solens färg och kan förekomma som alternativ
till vitt, på samma sätt som man i den katolska kyrkan
använder guld (och det gör man, ofta och mycket).
Grått finns inte som liturgisk färg i den katolska
kyrkan men i den lutherska symboliserar det gråa: stoft.
”Av stoft är du kommen, till stoft skall du åter varda”.
Hela Askonsdagen (som vi återinförde 1983 efter att
den varit bortplockad sen reformationstiden) är grå!
Askonsdagen är den dag som inleder fastan. Den har
fått sitt namn efter den katolska sedvänjan att strö aska
på de botgörare som jagades ur kyrkan denna dag.
Jagades ur kyrkan för att söka absolution och efter
absolutionen fick de åter träda in i kyrkan på skärtors-
dagen. Efter reningen. Det handlar om att få sina synder
förlåtna, bli renade, göra bot och börja om igen. Är
det inte vad vi alla vill, då och då?
Eller: ”Die before you die”, som Tarot säger. Om du drar
kort nummer 13 i Tarotleken betyder det inte att du ska
dö utan att du ska betänka din dödlighet. Memento mori!
Tänka om, ändra dig, avsluta dåliga beteenden för att
kunna börja agera i nya konstruktivare banor, alltså: die
before you die. För man kan ju aldrig ändra någon annan
än sig själv, eller hur? Genom att man förändrar sig själv
förändras andra människors attityder och sakta men säkert
tar utvecklingen en ny form…
Grått, som vi hade nått fram till, är summan av alla
färger. Då är vi i Linköpings Domkyrka igen! Denna
fantastiska Dom, där 100-tals gråa nyanser lever samman
i en underbar och vilsam kombination. Där har det
nu kommit ytterligare ett grått tillskott.
CHARLOTTE GYLLENHAMMARS bronsskulptur: ”Street”, som
föreställer en ung man i munkjacka, miltärbyxor och
sneakers. En global dress code för unga män som till
stor del vill dölja sin egen identitet. ”Patinan på skulpturen
är lergrå som Domkyrkans egen kalksten” står
det i programbladet. ”Pojken kan vara vilande, sovande
eller sjuk. Han ligger på det kalla golvet med ansiktet
bortvänt, försvarslös, oförmögen att resa sig.”
Nöd och utsatthet känns plötsligt väldigt påtagligt.
Det är obehagligt att se men framförallt är det otroligt
djärvt av kyrkan att våga omfamna en sådan känsla
genom att ta in detta konstverk i sin mitt.
Jag kan inte låta bli att samtidigt se den grå kalkstensriddaren
som ligger upphöjd på sin sarkofag, lite
längre bort i domen. Inte ensam utan tillsammans med
sin hustru vilar han tryggt i vetskap om uppståndelse
på domens dag. Har alla utsatta och hemlösa fått en biljett
till samma evenemang, nu, när deras representant
på jorden även han har fått sin viloplats i Domen?