SMALLbig nr 3 2010 - PRINTbutiken

4% av männen och 1% av kvinnorna
DEN VANLIGASTE FORMEN ÄR RÖD/GRÖN FÄRG-
BLINDHET. DETTA INNEBÄR ATT DEN FÄRGBLINDE
ENDAST MED SVÅRIGHET ELLER INTE ALLS KAN
SKILJA MELLAN RÖTT OCH GRÖNT.
FÄRGER HAR MÅNGA OLIKA FUNKTIONER I VÅR VARDAG.
Alltifrån att varna oss för giftiga ämnen i naturen till
att signalera våra politiska och andliga tillhörigheter.
Hur blir det då för de som ser färgerna annorlunda än
flertalet? Det finns 350 000 färgblinda i landet.
Färgblindhet ärvs i de flesta fall och är vanligast
bland män. Cirka 4 % av den manliga befolkningen och
1% av den kvinnliga är färgblinda. Den vanligaste formen
är röd/grön färgblindhet. Detta innebär att den
färgblinde endast med svårighet eller inte alls kan
skilja mellan rött och grönt. Den klassiska frågan blir
då: Stoppljus? Hur funkar det? Ja, det kanske inte är
konstigare än att alla vet att det röda ljuset sitter överst
och det gröna underst, på trafikljuset. Men när man använder
rött mot grönt (en röd stoppskylt i grön skog)
så blir det mer besvärligt för den färgblinde. Rött mot
grönt ”försvinner”. En röd varningsprick i ett blått hav
kan också ställa till otrevligheter.
På övergångsställen har stoppljusen bilder av stående
samt gående. Det fyller givetvis en viktig funktion
för den färgblinde. Det har dock visat sig att den
färgblinde har en viss kompensation för sin oförmåga
att se färg. De har nämligen bättre mörkerseende och
ser bättre i monokroma (enfärgade) miljöer.
I monokroma miljöer, en djungel t.ex. där allt ljus är
grönt, ger inte färgen den normalseende tillräckligt
med information. Den färgblinde, däremot, upplever
sig få ett bättre detaljseende. Oliver Sachs beskriver
detta i ”En antropolog på mars”. Dessutom har färgblinda
lätt för att upptäcka militära komouflage.