Albatrossi 4/2012 - Merimieseläkekassa

sanoin – eihän sitä koskaan tiedä kun
aikaa kuluu. Siihen asti hän nauttii
ajasta eläkeläisenä. ”Varmaan joudun
nyt myös hevoskuljettajaksi – nuorimmat
tyttäreni harrastavat kilparatsastusta”,
hän toteaa.
Työ laivapäällystön etuja valvoen on
Pekan mukaan ollut mielenkiintoista,
joskin varsin työllistävää. Merityö on
historiaperspektiivissä muutamassa
vuodessa muuttunut entistä kiivastahtisemmaksi
– se näkyy myös laivapäällystön
kuormittumisena. Helpotusta
tähän ei ole luvassa. Siitä pitävät
huolen kansainväliset merenkulun
säädökset ja määräykset.
tuleVaisuuteen Pekka suhtautuu
kuitenkin varovaisen myönteisesti.
Rahtimarkkinat ovat tällä hetkellä huonot
ja maailmantalouden tila myös. Se
heijastuu väistämättä myös suomalaisiin
varustamoihin.
Uhkakuvia on jatkuvasti, mutta
usko Suomen lippuun täytyy säilyttää
jatkossakin. Sekamiehityssopimukset
ovat yksi tervetullut ruiske, jolla on
saatu elvytettyä suomalaista kauppalaivastoa.
Hän ymmärtää hyvin, ettei
se miellytä kaikkia osapuolia, mutta
muistuttaa, että ilman sitä suomalaisen
tonniston määrä voisi olla aivan
toinen ja sen myötä myös suomalaiset
merityöpaikat.
On myös entistä tärkeämpää, että
tälle tonnistolle on tarjolla päteviä suomalaisia
merenkulkijoita.
lopuksi eläkeläismerikapteenimme
Pekka Partanen toivoo, että ihmiset
ja erityisesti merenkulkijat jaksaisivat
joskus vaikeidenkin aikojen yli. Hän
valaa uskoa tulevaan. ”Uskoa pitää olla,
ei näistä ajoista muuten selvitä.” o
Pigga pensionärsdagar ı Sjöfartens krutgubbar
Sjökapten Pekka Partanen gick i pension
Hyran som chef för
Skeppsbefälet byttes
till arbetskläder
Lahtisbördige sjökapten pekka partanen, som bor i Pemar,
lämnade hyran som verksamhetsledare för Finlands Skeppsbefälsförbund
då han pensionerades i början av november
2012. Före han övergick till arbetet på landbacken i sitt eget
fackförbund hann han segla över 30 år på många hav och
med många fartyg. I sin avskedsintervju berättar han om
sin egen sjömanskarriär och önskar skapa framtidstro för
den finländska sjöfarten och sjöfararen.
i BarndoMens landskap i Kausala
bodde en mystisk sjökapten som aldrig
var hemma. ”Jag lekte med hans barn
och fick säkert då den första gnistan
till sjömanskarriären”, berättar Pekka.
Marinlitteratur av många slag från fakta
till romaner intresserade den unga mannen.
År 1971 reste Pekka från Lahtis till
Raumo för att studera vid sjömansyrkesskolan.
Efter att ha klarat av skolan
våren 1972 gick Pekka för första gången
till sjöss, nu som jungman. Sedan
följde värnplikten. Den senare hälften
av beväringstiden fullgjorde Pekka i
Gardesbataljonens hederskompani. Då
han stod på vakt framför presidentens
slott tittade han vemodigt ut över Södra
hamnen när fartygen stävade ut mot
oceanerna. Då beslöt han att ännu
återvända dit.
Efter att ha avtjänat värnplikten
besökte Pekka ett fartyg som låg vid
Skatuddens kaj för att träffa sina sjömanskamrater.
Fartygets styrman erbjöd
honom arbete och så kunde Pekka gå till
sjöss på nytt. Han närde dock drömmen
om att få komma ut på längre resor.
Hur det nu var så erbjöd tankfartyget
Nanna honom ett års oavbruten hyra
och på den resan fick han rätt så rejält
kryssa på världens hav.
också spelandet på trumma och
musiken är viktiga för Pekka. I medlet av
70-talet fick kamraterna i det egna bandet
Pekka att stanna en tid i land men
efter repetitionsövningar i armén beslöt
han sig för att på nytt bege sig till sjöss.
Beslutet om att fortsätta sjömanskarriären
förde Pekka på nytt till Raumo. Två
år på styrmansklassen, seglande emellan
och därefter två år på skepparklassen gav
Pekka kompetens som sjökapten 1982.
Med stöd av kompetensen som sjökapten
var det tryggt att börja söka arbete.
Jobb har funnits på såväl frakt- som
ropaxfartyg, i huvudsak hos Finnlines.
Pekka radar upp Finnsailor, Finnmade,
Finnarrow, Finnclipper, Finnpartner och
Finntrade och fortsätter med att konstatera
att det nog har varit rätt många. En
del har han följt upp ända från byggnadsskedet
eller åtminstone från bytet
till finsk flagg. På Finnsailor jobbade
han som första befälhavare.
den sju Månader långa hyran på Finnpolaris
1986 med Antarktis som mål har
rotat sig djupt i Pekkaminne. Resan inleddes
i Åbo. Det första målet var Italien.
Där togs en del av den kommande italienska
expedtionens utrustning ombord.
Resan fortsatte via Jedda till Nya Zeeland
Albatrossi | Albatrossen 19