rWMm WS:&^ - Vaasa

WMm WS:&^ 

"' * 

"'""-." -.'. ; : '..'■'.?..' ■ "' ''".'". "!"■-"'.:"'. " "'■ '' :" ''-, '' '': . .}':■■ :'. 

";; '.->'""/ ■'■;■.;.»■■'■' ■'."'■;■.'- ■"■■>■'""'"■ :"■*!■■■*'*'■'.'' .'..■ ■■■' . - ■■' >l ■ ? 

"' '' *' 

:.'■:'.- .< ■' ■V. * *■ 

.-''V-"*'.■ 

/■^ !-■--■.'■':V '■"'"■';' *« ' :'■', , ■'■.■.■■■-,■. -.'*"" ■".'".' #" :"■', -'L ■>■""..■'.-. .■"'' (:!'"'"""■!'■■'->.\;'r 'v.*' >': "'"'■ ■ 

v*fV;'-":^Y- ■■■■-■:■■ "^"■-" : -J 

'il-.."■"■"■"■ ■■"^'- '" ""'" :. ■'■■''■':■*'■■■."..■.' .. '"'"',.' ■■«* *: '■ .■'■■■\.'' : 

»;■-■■.'■ o. .'■■.■'■] : 

'* : '■ ■":.-■■■. ."""■".'" """""■■;.-■,' .-'■'■■.'''.■ ■ :m~- :,■■'."■:"-"■■:■', ': ''■ ':■;":'i 

f\- ;i. -v '"7 - . - £ 

M '""'■"' "r'- ;- ,:i 

tjr 1" ' ' * 

■'■ '*:*''..'* '"!' -i\ ■' t- 

"" '* "., -*/' -: 

■''■'"'■-.■"A '■ .*' ■' "*■ ">**■.■"*"■'■. :'; '. "'" ;"'V. 1'" '■ ■'v*'.*''■;■'"■'"■".,'"* 

■'-.■.'.'"* ""*■ : 

■-■.■■'.:'.' 4-::'-»' ■■-'■■' 

■'■.'. ■. 

1; «". "■■'■"'.-..* '; : 

■■■■-\ ■ -■' ' 

■'■■'■■'«. .■■»■■""'.■*■■*■■.■»V *c' 

'?■'■';;■■' "' ■■.■"":".V- ■■;'■'":.'''■%■■';-\ f' '""";': ■■'"' ; 

.■.;'.r: \ '..'* "; "■"""■■;.' "'" .■ *^ :^':.,--.'r- ; 

i.l 

J :" '-I'-* 1 

"■"■*."".' ■*': *'-' 

"'. ', '■""'■ '.'.i-".''.-"-''-': ..'■■,'■" ■v.■"' '■■':'...".'■"'■■."'"■"*""".-1 

■ 

." .'"" '■"■,":■".';.*.. '.:;■■: ■_ .' ■.','.■■■"■■'■ ■. 

■'* "..■;.■..■■' ' '. " ..'■ . '* ; «, '"■ 

.." ■" .' '■■..■■■."..-. "., ■\ ■ [,'«,'"" '' ■' "" ■' ' :',*■': '■■■■■"'■*

W 

y

* 

s ■-■'*

"PMS3AUtiJFEIIMN. af"PIIEIJSSEK, 

BUJLOW. GKEiISEKAF. 

i

Europeiska Staternas 

/ 

HIS T ORIA, 

efter freden i Wi'eo år iB°9l 

AF 

FR. BUCHHOLZ, 

"*-*%.®-w». 

Sjette Delen; 

Ifrån Tfîensha Congressens slut till 

det Heliga Förbundets afslutande* 

"*-~*@ 

"" »■"■-^■»ôQooooc'ooaoc»äoci@»cioo "m. 

\

■&&memt&ttoooo6tooOomeä*é®ooGQCooooaoQ öoöööoofc«* 

/ 

r- 

SJE TTE DEL&H- 

Ifrån Wienska Congressens slut 

till det Heliga Förbundets 

kungörande* 

fter sin ankomst till Paris, fann lâpö* 

leoniTuilleriérna, utom sina bröder Jo* 

Seps och Ludvigs gemåler, ileré af sina 

förra ministrar och hofmän. De hade alla 

der samlat sig, för att bedja- honom vara 

välkommerij och stor borde också deias 

glädje vara öfver en äfventyrares framgång, 

som lofvade dem ny uppkomst, nya 

vägar till en lysande framtid. JMen under 

iörevarandeomständigheter sattehufvudper» 

Sonens trötthet likväl snart ett mål för alla 

dessa lyckönskningar. afiägsnade gig 

derföre,likvälickeutanstoraförhoppningar^ 

och, då menniskan vid stora hvälfningar al-s 

■uchh. TI-Del, ii 

»

2 

« 

dramest ar böjd for vantro, så fann maa 

till och med den omständighet betydnihgs* 

full, att, efter långvarig dimma, som vårtiden 

är vanlig, den 20 Mars, Konungens 

af Rom födelsedag, hade varit vackert 

vader. 

Att låta kalla till sig Antverpens försvarare, 

blef följande dagen Napoleons första 

sysselsättning. Carnot inställde sig genast}och, 

ehuru väl den skrift, viisista delen 

omnämnt, på intet vis varit något 

loftal öfver Napoleon, så föregick likväl 

en formlig försoning, som slutade dermed, 

ätt Carnot, med titel af Riksgrefve, 

blef utnämnd till Minister för inre 

ärendena», 

Då Ludvig den AdertoncU dragit sig 

undan med sin familj och samteliga sina 

ministrar, var det framför allt u anuat nödvändigt, 

att åter besätta Rikets högsta embeten; 

och detta skedde derigenom, attNapoleon 

genast utnämnde dem hän ville anställa 

såsom ministrar. Den förra Riks- 

Ärche-Cancelleren, Hertigen af Panna,blef 

utnämnd till Justitieminister, Hertigen af 

Gaeta till Financeminister, Hertigen af Bas» 

sano till Statssecreterne, Hertigen Decres 

till Minister för sjöväsendet och kolonierna, 

Hertigen af Otranto till Minister för 

den allmänna policen, Grefve Molien till 

Minister för skattkammaren, Marskalken 

Hertigen af Eokmiihl till Krigsminister^

tillika såg sig Hertigen af Kovigo upp* 

höjdtill Generalinspecteur för Gendalmeriet, 

Grefven af'Bandi till Prefect för Seine-departementet, 

Ctatsßådet Real till Policeprefect 

och Hertigen af Vicenza till 

Minister för de utländska angelägenheterna. 

Den ordning således, förutan hvilken 

ingen regering kan ega bestånd, blefiett 

ögonblick återställd, och skulle det icke 

varit fråga om något vidare^ så hade 

hvarken Ludvig den Adertonde eller hans 

ministrar biifvit' Saknade. Ett KejserMgt 

decret försatte det, genomett Kongligt förordnandeiverksamhet 

satta Nationalgardet 

återioverksamhet, och den allmänna 

nationalförsamlingens utomordentliga sammankomsteriRikets 

departementen hvilka 

en ytterligare Konungens förordning 

sammankallat, blefvo slutna,och förvaltningen 

Prefecterna återgifven. Redan samma 

dag utgick en Kejserlig befallning, till följe 

hvaraf ordningen, vid iörvaltningen och 

lagskipningen, åter blef ställd på den fot 

Som den ,var före April 1814. 

Under allt detta var hufvudstaden försattiden 

lifligaste rörelse. Ostridigt var 

de förståndigas antalicke ringa, som,iNapolions 

lyckligt utförda företag,blott *ägg 

början för ett nytt Frankrikes omhvålfvän» 

dej likväl var deras antal vida större, hvilka, 

obekymrade om följderna, blefvo stäénde 

vid hvad som fanns iögottbliölé|| 

3

4 

händelse. Dessa strömmadei omåttliga 

skaror till Tuilleriernas palats, for att helsa 

den man, hvars väsende under alla skiften 

varit dem obegripligt, och som do 

nu funno ännu oförklarligare. Intet var 

naturligare, än att den arbetande klassen 

prisade en regering, som gjorde Paris till 

Europas medelpunct, och dit ledde alla 

denna världsdels rikedomar; huru mycket 

denna bidragit till hufvudstadens välmåga, 

hadeisynnerhet visat sigunder loppet af 

det förflutna året, då Frankrike, tillbakavisadt 

till sina egna tillgångar ochiflere 

af sina provincer förstördtoch ödelagdt,fö* 

ga eller alldeles intet kunnat göra för hufvudstaden. 

Den arbetande klasseniParis 

erfor detta på ett så känbart sätt, att, ehuru 

oädelderas patriotism också måtte vara, 

glädjen, som de yttrade öfver Napoleons 

återkomst, just derföre var så mycket upprigtigare. 

Till grund för denna glädje 

låg den föreställning, att det för Frankrike 

icke kunde vara svårt att återtaga den 

rolldet sedan,fjorton år spelat; och under 

detta förutsättande helsade man Napoleon 

med en lätt förändring af le grand Em- 

■pereur (den store Kejsaren) till le grand 

Entrepreneur (den som inlåter sig på stora 

företag). Det behöfver icke någon för-» 

klaring, huru rigtigt manidenna benämning 

uppfattat hans sanna charakter,

För att visa sig tacksam mot den stora 

samlingen, men tillika,för att gifva den 

allmänna opinionenden rigtning, som vore 

fördelaktig för hans vidare förelag, föranstaltade 

Napoleon en af dessa militärmönstringar, 

somide förra tiderna tillvägabragt 

så stora verkningar. Den började 

den 21 vid middagstiden och räckta 

några timmar. Mér än 20,000 man vore 

samlade; man hade kallat tillhopa all den 

militär, som fannsihufvudstaden. Napoleon 

mönstradealla leder, talade med många, 

och det ganska förtroligt och vänligt, 

lät derpå bilda flere stora fyrkanter och 

höllett tal af följande innehåll: Med elfva 

hundra man hade han kommit tillbaka till 

Frankrike, räknande på folkets kärlek och 

den gamla soldatens minnen. 1 sin väntan 

icke bedragen, tackade han folket och sol" 

daten.. Hedern af hans sista företag tillhörde 

bådas blott dérvid stadnade hans 

egen förtjenst,att han rigtigt bedömtFransmännen. 

Soldater! — fortfor han—^Bourbonernas 

thron var orättmätig: den var 

det derföre, att utländska händer upprest 

den; emedan nationens önskan, sådan den 

ialla folkförsamlingar yttrat sig, förvisat 

denj ändtligen, emedan den*blottlemnade 

säkerhet ät de företräden, som ettringa antal 

af anspråksfulla mennhkor tillegnade sig, 

hvilkas fordringar voro våra rakt motsatta. 

Blott Kejsarethronen kunde trygga folkets 

5

6 

rättigheter och bibehålla det största af vå=ra 

företräden, vårt rykte. Vi bröto således 

upp, för att från vår jord och grund 

förjaga dessa Furstar, hvilka äro utland* 

ningens bundsförvandter. Nationen skall 

icke blott med sina önskningar, utan äfveri 

med sjtt bistånd, understödjaoss, Franska 

folket och. Jag räkna på eder. Vj villja, 

icke blanda oss ifremmande angelägenheter; 

men ve den, som skulle villja blanda 

sig uti våra! Mönstringen var nära sitt 

slut, när man såg General Cambrone ankommaispetsen 

lör de officerare,hviika tillhörde 

den bataillon, som åtföljt Kejsaren 

till Eiba. De buro de gamla örnarna. 

Vid detta ögonblick utbrast Napoleon j 

följande ord: Dessa äro officerarne af den. 

bataillan, som följde migimin olycka» 

\ 

svärja!" — Så slutades denna mönstring, vid 

hvilken Napoleons afsigt lika så mycket 

gick ut på, att genom smicker tillvinna 

sig folket, som att genom nya utsigter till 

ära och byte besticka militären. 

Hvad sonaisynnerhet utmärkte hans 

tal, var den nedlåtenhet, med hvilken han 

lämpade sig efte* folket. Han, som tillförne 

uppställt den grundsats, '.'att allt måste 

ske för,men icke genom folket", var 

nu kommen derhän, att han erkände en 

folkets souverainetet, af hvilken hans egen 

blott skulle vara ett återsken, Detta 

hängde så nära med hans företag tillsammans, 

att det kan betraktas såsom den omedelbara 

följden deraf, Väl är detide 

ärftliga monarchierna rådande, att blott 

medgifva en art af rättmätighets den nämligen, 

som stödjer sig på börds- och arfföljds-lagen. 

Men det ligger utomall gensägelse, 

att begreppet om rättmätighet härigenom 

alldeles icke uttömmes; ty vore 

detta fallet, så skulle,utom kretsen af ärft* 

Jiga monarchier, alldeles icke någon rättmätighet 

finnas. Då det nu likväl gifves 

en sådan, så är nian nödsakad, att på annat 

sätt upprätta denna rättmätighet, och 

att säga, det rättmätigheten beror af sådana 

regeringens förhållanden till de regerade, 

uti hvilka båda finna sin fördel. På 

detta sätt var Napoleons regering intill 

hans afträde år 1814 intet minre än o< 

7

8 

rättmätig; clen berodde a ena sidan på 

nödvändigheten af enhet, eller monarchie, 

for ett sa stor* rike, som Frankrike; 

å andra ,sidan åter, på alla Europeiska 

regeringars erkännande, den Brittiska 

ensamt undantagen, hvilken hade egna, icke 

utur naturen af det menskliga samfyndet: 

hemtade grunder, för att neka sitt erkännande. 

Men utöfver den stund, då han 

nedsteg af thronen, sträokte sig icke Napa» 

leonsrattmätighet.Ikraft af en formlig tractat, 

var hans förhållande till Fransmännen 

upphäfvetj ochifölje af. en annan, ehuru 

icke med honom afslutad, hade Ludvig den 

Aclertonde uppträdt i hans ställe såsom, 

rättmätig chef for Franska staten. Idet 

han nu, detta oaktadt, återvände tillFrankrike 

och utträngde Ludvig den Adertonde, 

hade han förvandlat sig till en usurpa-tor* 

fö* 1 hvilken intet annat val återstod, än 

att försvaga det tadelbara isiit förfarande 

genom aHa möjliga sophismer, och gifvaden 

af honom utträngda regeringens rättmätighet 

sken af orättmätighet. För detta ändamål 

blef den gamla,länge sedan förkastade, 

och af Napoleon aldramest förkastade 

läran om folkets souverainetet åter uppvärmd. 

Man hoppades att derigenom vinjia 

en dubbel fördel: nämligen först, att 

draga folket bakom ljuset ötver den hand* 

ling, hvarigenom Napoleon störtatLudvig 

den Adeston.de från throaenj och för det

andra göra dettA samma folk beredvilligt 

till alla de uppoffringar, hvarigenom denna 

tisurpation endast kunde försvaras,medelst 

den föreställning, att de försvaradesin och 

icke Napoleons sak. Mod detta vågades 

visserligen både det ena och andra; 

men, utom det, att de flesta menniskori 

saker af denna natur dldrig se medklarhet, 

och föl;aktligen lätt kunna bedragas, så behöfdes 

också blott en lycklig utgång, för 

att å nyo föra sakerna på en punct, hvarifrån 

oinsjtränktheten åter följde at sig 

sjelf, ochfolketssouverainetet icke mer kunde 

kommaifråga. Napoleons foglighet 

tjenade således endast till beslöjande a£ 

hans usurpation, af hvilken han till och 

med fyr sig sjelf icke' kunde gorä en hemlighet. 

Hans anhängare och verktyg hade 

©11 orsak att ingå i en plan, bvari de 

sago det enda medlet att rädda deras po-» 

litisfea vigt. Det Franska folket var 

lätt bedraget, såsom hvarie folie, hvilket 

ät obekant med de villkor, under hviika 

det ensamt kan blifva stort och mägti: t$ 

icke betänkandes, att det aldrig är folkets 

sak, så snart det en gång har en regenng, 

att utforska dess rättmätighet eller oiätt~ 

xnätighet. Det måste till och med såsom 

ärofullt för Fransmännen anmärkas, att de8 

till större delen, blefvo alldeles likgiltiga 

vid en fråga, som aldrig af dem kunde a& 

göras. 

9

10 

För att handla rätt öfverenstämmanda 

med ögonblickets fordringar, afskaffade 

Napoleon censuren och kungjorde en oinskränkt 

tryckfrihet; Han, som förut, inom 

gränsorna af sitt stora rike, till och med 

förtryckte den fria tankan, så snart den 

kunde förspörjas,ville nu vinna anseende 

af, att icke ens frukta det mest högljudda 

yttrande, likasom hvarje sundt förstånd 

icke annat skulle kunnat än billiga håna 

förfarande. Aldrig hadeiFranska rikets 

författning det minsta funnits, som kunnat 

göra censuren öfverflödig, och nu, då allt 

gick ut på en dietatur, var en oinskränkt 

tryckfrihet minre än någonsin väl an* 

bragt. Det oaktadt trodde sig Napoleon, 

liunna förena liberalitet med dictaturj 

ostridigt,idet han förutsatte, att fruktan 

skulle bestämma hos hvarje författare det 

mått af frimodighet, hvarefter han för utförandet 

af sina egna planer icke hade något 

att frukta. Så alldeles var likväl detta 

icke hvad som sedan egde rum. Ehuruväl 

de flesta Franska författarneblott tågade 

till strids mot Boutbonerna, och fram* 

drogo de mest skymfande saker mot Ludvig 

den Adertonde; feltes detlikväl icke heller 

alldeles sådana, som förklaradesig mot 

-den nya omstörtningen, och äfven med ett 

sådant omfång af xnsigt, att policen måste 

mellankomma för att rädda regeringens enhet. 

Istort taget, visade sig, äfven vid

11 

detta tillfälle, den oinskränkta vördnad, 

hvilken är Fransmännen alldeles egeniaf* 

seende på dem, somisina händer ega magteiij 

ty flere författare,hvilka ditintills egt 

anseende genom den skenbara oafhängighetenisina 

meningar, såsom Simönd Sisxnondi, 

Benjamin de Constant och andra, 

låto genom ett blott samtal med Napt>leon, 

eller genom upptagandet iStatsrådet, for. 

ma sig till afaägelse af sina förra grundsatser. 

Så väl för Franska folket som för 

fremmande nationer erfordrades högtidliga 

handlingar, hvilka skulle rättfärdiga det 

stora steg, genom hvilket hela Europa hotades 

med en ny omstörtning, och den 

Franska skickligheten lät det icke felas 

sådana. Mer än en gång sedan sin åter» 

komst till Frankrike, hade Napoleon förklarat, 

att Fransmännen borde förgäta det 

herravälde det egt öfver alla det fasta landets 

nationer. Ju minre nu den kärlek för 

freden, som från denna förklaring utgick, 

var grundadihans charakter, desto mer 

behöfde den bekräftelse; och huru skulle 

väl denna skickligare kunnat tillvägabringas, 

än derigenom, att samtliga ministrar, 

ne åtogo sig att gåiborgen för Napoleons 

förändrade tänkesätt. Det blef således 

den 26 Mars (en söndag)en lyckönskningsaudience 

öfverenskominen, hvilken,iocfe

12 

för sig sjelf ganska öfverflödig,icke hade 

Kågot ann^t ändamål, än att genprn de offentliga^ 

tidningarna försona den Europeiverlden 

med Napoleons återkomst. 

Af Rikets för detla Ärchecanceller, Hertigen 

af Parraa, hos Napoleon införde*,'öfverlerauade 

samtliga ministrame en adress af följande 

innehåll: "Sir! Försynen, som vakar 

olver våra öden, har åter öppnat Eders 

Majestät vägen tili den thron, på hvilken 

folkets fria val och nationalerkänslan förd* 

eder. Fäderneslandet upplyfter å nyo 

sin.majestätliga pannas for andra gången 

heUar det, med benämning af befriare, den 

furste, som nedsatte anarchien, och hvars 

närvaro allenast kan befästa vår liberala 

statsförfattning. Den rättvisaste bland revolutioner, 

den nämligen, hvilken skulle 

återgifva menniskan sitt värde med alla dess 

politiska rättigheter, Mr störtat Bourbonerna 

från thronen. Efter tjugufemåriga 

krig och oroligheter, hafva aiJa de fremmanda 

niagternas. bemödandenicke förmått 

att återväckautslocknade,förden närvarande 

generationen alldeles fremmande känslor: 

striden mellan, fördomar och fördelar,hvilka 

tillhörde några få, och ett århundrades 

ånsigt samt en stor nations fördelar,är ändtligea 

slutad. Ödet har ernått sin fullbordan. 

Hvad som ensamt var rättmätigt, fol" 

kets sak, har nu segrat. Eders Maj;t är 

återgifven åt Fransmännens önskningar?un- 

>

t 

åer folkets och armeens lyckönskningar liar 

ni återtagit statens tyglar. _ Frankrike är 

skyldigt att gåiborgen för sin villja

14 

Dessa äro de grundsatset ni gilvit helgdL 

Lyckliga de, Sir,som få medverka dertill! 

Sådana välgärningar skola bos éfterverlden 

förvärfvä, eder namnet af fäderneslandets 

fader, d. v. s. njjr smickrets tid är förbigången. 

De skola åt våra barn bibehållaé 

gftnorn flet höga arf, hvilket Eders Majestät 

ämnar att på Marsfältet påsätta dess 

krona. 

Detta var nu de samtliga ministrames 

yttrande, hvilket Napoleon defined besvarade,att 

han sade sitt valspråk vara: *'Allt 

för nationen, alit for Frankrike." 

Det Kejserliga Statsrådet blef icke stående 

efter Ministrarna* Af Ludvig deri 

Adertönde förgätet och genom Napoleoris 

återkomst uppväckt till nytt lif, ansåg det 

för en pligt, att visa Fransmännen och* 

om möjligt Vore, hela verlden, att det delade 

Napoleon» nyp grundsatser. Det bestod, 

efter sitt förnyande,af någraoch fyratio 

personer, hvilka genom revolutionen bil* 

dade, egde all skicklighet, som under när« 

varande omständigheter voro af nöden; och 

ehuruflere bland dem, såsom Grefvarne Defermont, 

Regnaud de St. Jean d'Angely,Boulay, 

Daru, Thibaudeau, Pomereuil o. fl.i 

de förra tiderna aldrig låtit förspörja det 

xingaste tecken till sjelfständiga tänkesätt* 

antogo de likväl för ögonblicketen mine* 

gom hade de aldrig vacklatisina grundsatser* 

Af Öfverste Ceremoniemästaren till

\ 

\ 

15 

Napoleon framförde, öfverlemfiade de ett 

slags politisk trosbekännelse, af följande 

innehåll: "Souveraineteten,hvilar hös folket 

och är den enda sanna källan för all 

m^gt: Ar 1789 hadie Franska nationen åter 

erjsfrät dess usurperade eller misskända rättigheter, 

och National-Församlingen hade 

afskaffat Feudal-monarcbien och infört den. 

cönstitutionellamonarchien samt en representativ 

regering. Genom Bourbonernas 

motstånd hade deras fall och deras lands* 

förvisning blifvit föranledd. Bonaparte, 

under, republikens åttonde år, med nationens 

bifall, ställdispetsen för regeringen» 

vore ifrån Consul,ikraft af en constitution, 

först utnämnd till Consul för hela 

lifstiden, och sedan uppstigen till Kejsare- 

Värdigheten, hvilken, genom Senatsbeslutet 

af den 28 Floreal,irepublikens tolfte år 

inom dess familj blifvit såsom ärftlig förklarad. 

Under tvanne och tjugu år hade 

icke Bourbonerneregerat Frankrike, hvars 

nya lagar, inrättningar och seder voro dem 

obekanta, intill dess år 1814 fremmande 

nationer idet förhärjade Frankrike bildade 

en, efter föregifvande blott provisorisk 

regering, och tvingade Senatens minoritet, 

att tillintetgöra constitutionen, omstörta 

Kejsarethronen och återkalla Bourbonerna. 

Inrättad till constitutionens upprätthållande, 

hade Senaten icke egt rättighet, 

$tt förändra och äoiau minre att förstöra

16 

densamma. Val hade denna Senat förord* 

nat, att utkastet till den nya constitutioneii 

skulle föreläggas folket till antagande, och 

Ludvig Stanislaits Xaver icke förr än han. 

anta- it ronstitutionenblifva utropad såsoni 

Fransmannens Konungj men detta betin-* 

gande hade icke gått ifullbordan, och 

Ludvig Stanislaus Xaver hade,istället för 

den af Senaten föreslagna constitutionen,in« 

förtenannanjhvilkenjistalletföral!sanctiofy 

blott blifvit en församling af deputerade 

förelåsen,hvilken åter, så;sotn icke fri, hvarkvn 

antagit eller förkastat någon statsförfattning» 

Napoleons afsättande, elt nödens 

verk, ett vikande för olyckan, hade aldflig 

haft ett annat ändamål, än att förekomma 

borgerligt krig. Af folket icke antaget, 

lipphätde det icke det fördrag, som egde 

rum imellan honom och Fransmännen; och 

äfven, om man medgifver, att han för sin 

person hade kunnat afsäga sig, så hade 

han likväl icke haft rättighet att uppoffra 

sin sons rätt. Hvad man också måtte säga 

om de anhängare Bourbonerna funnit, så 

hafva de likväl ickeutgjort folket. Bourbonerna 

hade lemnat alla sina löften ouppfvlida, 

gynnat Feudal» Adeln, rubbat nationnlgodsens, 

försäljning, gynnat Feudalrättens 

och tiondens återmförande, förklarat 

krig mot alla liberala tänkesätt, angripitFrankrikes 

ärofulla inrättningar, beröfvatHederslegionen 

dess donationer och rät* 

4

17 

feigheter, nedsatt sjelfva hederstecknets var» 

de genom en slösande utdelning deraf, be* 

röfvat arméen och dess tappra krigare de* 

ras sx>ld, deras rang, deras ära, för att gif« 

va allt detta åt de utvandrade, och slutligen 

genom dessa utvandrade förtryckt nationen. 

Af allt detta dertill föranledt, hade 

Frankrike återkallat sin national regering 

och den med dess nya angelägenheter- forbundna 

dynastien. Då nu Kejsaren åter 

visat sig, hade väl Bourbonerna, genom 

lagar, iyttersta stunden gifna, och genom, 

allt för sena eder, äter velat godtgöra all 

arméen och nationen tillfogad oförratt}men 

tiden att bländas var förliden, förtroendet 

förloradt, ingen arm hade höjt sig till deras 

försvar; nationen och arméen hafva gått 

sin befriare till mötes. För andra gången 

upphöjd på thronen,^ må 'Napoleon åter 

ställa folkets rättigheter, de individuell, 

rättigheterna, frihet och jemlikhet, tryckfriheten 

och cemurens afskaffande, Gudstjenstens 

frihet, utlagornas fria bevilljande, 

och deltagandet ilagstiftningen genom lagligen 

yalda representanter, domstolames 

oberoende och deras embetsmäns oafsättlighet, 

ministrames och magtutöfvandes 

ansvarighet. Intill defc tidpunct, då 

national-institutionernaien stor församling 

«f representanter å nyo blefvo pröfvade # 

ikulle Kf jâren utöfva och låta utöfva dea 

Buthh. VI Del.

18 

honom genom lagen uppdragna magt, en 

magt,hvilken man icke hade bordt -kunna 

fråntaga honom; en magt, som han icke 

utan nationens samtycke hade bordt kunna 

afsaga sig." 

Så lydde den af Statsrådet öfverlemnade 

politiska trosbekännelsen, hvaruti af 

passioner ensidigt tydda facta företrädde 

idéernas ställe. Napoleon svarade: "Furatame 

voro blott de första medborgarei 

staten med ett större eller minre omfång 

af myndighet försedde, allt efter som nationernas 

fördelar det erfordrade; hvad honom 

anginge, så hade han afståtfc från ideen 

om ett stort riket hvartill han sedart 

femton år laggt första grundvalen, för att 

nu mer blott sysselsätta sig med Fransman* 

nens lycka." 

Kunde corporationer undvika att dela 

de allmänna intrycken, och blefve dem 

För uttrycket af deras tänkesätt något annat 

öfrigt än att anförtro det åt dens skicklighet, 

som är den derföre bäst afpassade 

ibland demj så måste man tadla, att till 

och ined Cassationsdomstolen understödda 

den osanning, hvarigenom ministeren och 

statsrådet tänkte att föra hela Frankrike 

bakom ljuset. Denna högsta domstols språk 

var det samma soni ofvananfördahögamyndigheters. 

Den helsade Kejsaren såsom 

Rikets enda sanna och rättmätiga souverain. 

"Denna souverainetet,sade den, af nationen

Stiftad, blef eder uppdragen, när den kallade 

Eder på en ledig och lemnad thron; 

och att Fransmännen aldrig ångrat detta 

val, är bevisadt genom den glädje, hvarmed 

alla hjertan hastat eder till mötes. 

Huru kunde rättmätigheten af eder souverainetet 

blifva misskänd, då dén hvilade 

jxå den oförstörbara grundvalen af Fransmännens 

fria villja? Måtte de fr alltid 

vara förgätna, dessa en mellanregerings 

dagar, hvilka förräderiet förberedde och 

fen fremmande magt befastade? Måtte de 

för alltid vara förgätna de olycksdagar, på 

hvilka Frankrike förlorade sin ärofulla 

ställning, sin styrkaj sitt oberoende^ frngten 

af tjugufem års arbete^ ansträngning 

och segrar. Nej, nationen kunde icke linder 

denna korta, men likväl så långa tidrymd 

fängslas; nej, edra rättigheter, Sir, 

kunde icke tillintetgöras. Rättmätigheten 

af eder regering blef oförändrad, emedan 

folket icke var fritt och icke en gång blef 

rådfrågadt, emedan statens gamla embetstnän 

kände sig förtryckta, emedan en nation 

suckade under slafveriets ok, nar den 

endast vågade röra sig under inflytandet 

af en fremmande magt, ändtligen emedan* 

så snart eder närvaro medförde den första 

skymten af frihet, hela folket förklarade 

sig för eder. Och hvilken chef vore en 

fri och storsinn-adnation värdigare, än den, 

Jiviike-n erkänner,attKonungarneäro tillför 

19

20 

folken, och icke folken för Kormngarnél 

hvilken blott vill regera,ikraft af en, enligt 

med folkets intresse gjord och genom 

detsarnmas villja antagen författning? Hvilken 

blott vill regera genom lagarna, och 

likformigt befordra allas rätt? Sir, dessa 

grundsatser äro så gamla som veilden,och 

tidhvärfvets fortskridande upplysning har 

gifvit dem en> oemotståndlig tydlighet, 

förhvilken alla fördomar måste försvinna." 

Kejsaren måste det hafva varit ganska angenämt 

att se sin sak så försvarad af Rikets 

högsta domstol;ty, efter några anmärkningar 

öfver regenternas bestämmelse i 

alla länder utan undantag, tillade han: "att 

en dynastie, genom omständigheter framfödd,hvilka 

bildat så många r.ya intressen, 

ensamt vore naturlig och rättmätig, och 

kunde förena förtroende och magt, dessa 

båda hvarje regerings hufvudcharakterer," 

Samma dag blefvo ännu flera deputationer 

Kejsaren föreställda}deribland voro, 

Öfver Cammar-Collegium, Kejserliga lagskipningsdomstolen 

för Paris och hufvudstadens 

municipalitetsråd. Alla yttrade sig 

ungefär på lika sätt, så att man tydligen 

såg, huru allt var aftaladt, för att genom 

hufvudstaden hänföra hela riket. 

Till en viss grad måste detta alltid lyckas. 

Imellertid verkade flera omständigheter 

derexnot, hvilka icke medgåfvo nå»

gon fullkomlig förblindelse. Om Kejsarens 

rättmätighet, efter dess återkomst till 

Frankrike, nu var en så afgjord sak, hvaraf 

härrörde då, att just de aktningsvärdaste 

af hans. förra \ rapenbröder söndrade 

sig från honom? Alexander Berthier, Furste 

af Neufchatel och Wagraui, bégaf dg 

till Tyskland, for att icke taga någon del 

iden nya omhvälEning, som han förutsåg. 

På samma sätt handlade Marskalken Marmont, 

Hertig af Ragusa. Marskalkarne 

Mortier, Oudinot, Lefebre, St. Cyr och 

Victor stadnade väliFrankrike; men, emedan 

de en gång svurit Konungen trohetsed, 

ansågo de det icke med sin värdighet 

öfverensstämmande.att genast öfvergå till 

Napoleons fanor. Marskalkarne Augereau 

och Massena, båda ålderstegne och sjuklige, 

visade också icke någon skymt af minsta 

ifver förNapoleons sak. Men, likasom 

häruti låg en kraft, som borde återföra 

till eftersinnande, så bidrogo äfven många 

andra omständigheter till eftertankens 

väckande. RedaniLion hade Kejsareni 

anledning a£ Majfältets föranstaltande lofvat, 

att han der skulle kröna sin son. Detta 

förutsatte öfverenskoiumelser med Österrike, 

hvilka man så mycket heldre trodde, 

ju mer man önskade, att Frankrike,i den 

strid som förestod, icke skulle se ?ig alldeles 

ensamt. Men Konungen af Rom visade 

sig sedan äfven så litet *oi~a dess moder 

21 

i

22 

v 

Kejsarinnan. Hvacl skulle man tänka

k 

bragt verkningar, hvilka gränsade till underverk. 

Nu ville man afstå från tyranniet 

och vänta allt af enihusiasmen. Men 

det visade sig alltför snart, att den, lemnad 

ensam, blir en allt för svag driffjeder. 

Mänga bland dem, hvilka icke ogerna sågo 

Bourbonernas utträngande, insöfde sig med 

hoppet om det bistånd, Frankrike hade att 

vänta sig af Österrike, ja till och med af 

England, och voro desto bekymmeislösare, 

ju minre regeringen vågade attafsiöjaFrankrikes 

sanna läge, på det att dess eget derigenom 

icke skulle blifva ännu sämre, Det 

katholska presterskapet stärkte äfven liknöjdheten 

genom dess vägrande, att för 

Napoleon läsa de brukliga kyrkobönerna; 

och hvilka som heldst också deras skäl 

varit, framställde likväl deras vägrande 

den från Elba återkomna Kejsareniännu 

starkare dager såsom en usurpatop, den der 

icke förtjente något understöd. Detta var 

den högsta triumph för de så kallade hvita 

Jacobinerna; ty så kallade man*imotsats 

mot de förraJacobinerna med röda mössor, 

det kongligt sinnade partiet, som före 

Napoleons återkomst hade ifrat för,en totalt 

motsatt omhvälfning, icke så mycket 

för att befästa Bourbonernas herravälde, 

som icke fast mer för att återkomma ibesittning 

af alla de företräden och fördelar, 

hvilka de genom revolutionen gåttimistning 

af. Detta parti väntade allt af de 

23

24 

främmande xnagternaj och blefve Napole» 

on blott icke understödd, så ville de uthärda 

hvarje öde, som kunde drabba Frankrike. 

Vid denna sinnenasstämning hela Frank» 

rike igenom uteblefvo likväl icke lyckönskningsskrifvelser, 

hvilka inlupp från nästan 

alla delar af riket. Den som derutaf hade 

velat sluta till ett fast uppsåt och fasta 

tänkesätt, skulle på det högsta hafva irrafe 

sig. Allt for lätt anser man såsom verk 

af en menighet hvaå som ofta blott är enskilda 

personers sak, hvilka tjenande ett 

parti, endast hafva dess fördelar ögonen* 

Exemplet? smittande förmåga kommer der» 

till och gör, att ingen vill uteblifva, eme* 

dan en eller annan olägenhet deraf befaras; 

och när det är fråga om Franska folket, 

så låter det med säkerhet antaga sig, att 

störstadelen af dess handlingar måste hänföras 

till verkningarne af en falsk blygsel, 

hvilken från långt tillbaka fort det med 

sig, att man mer lefvatikänslan af det an» 

tagna ochöfverenskomna, ån uti känslan af 

det sanna .och det sedligt sl^öna. 

Så snart nuFranskaregeringen för verK 

åen kunde visa, att det inom Frankrike icke 

felades henne anhängare, höll den det 

äfven för passande, att ingåi ett besvaran^ 

de af den förklaring, som frän Wien 

blifvit tillvägabragt, uti hvilken Napoleon, 

fåsom den allmänna säkerhetens störare»

25 

blifvit förklarad fogelfri; och detta besvarande 

skedde genom vändningar, hvilka 

endast kunde härleda $ig från ett långt 

betänkande. Framför allt visade man sig 

böjd att anse denna de förbuiodna magiernas 

förklaring såsom sammanflic; ad af Frän* 

skasändebudet vid CongressersiWien. "Äfven 

ihändelse så ej vore, fortfor man, berodde 

dock hela förklaringen på förutsättHingar, 

hvilka man fahkt antagit såsom tillförlitliga 

facta." Man förutsatte nämligenr i) 

Att Konungen af Frankrike ännu befunne 

sig på sin thron och icke uppgifvit försvarandet 

af sin krona och sitt land; 2) att 

Franska nationen emot sin vilija led af ett 

inbrott, emot hvilket den anhölle om de 

förbundna magternas bistånd; 3) att det 

allmänna lugnet vore stördt, och att dess 

återställande' erfordrade de fremmande mag» 

temas mellankomst; 4) att andra regeringar 

genom den familjs fall, som nu rege* 

tatiFrankrike, skulle kunna blifva för* 

närmade. Af alla dessa förutsägelser vore 

likväl icke en enda grundad. För det första, 

befunne sig Ludvig den Adertonde nu 

mer icke på thronen,icke en gångiFrankrik©, 

Det kunde således icke mer vara 

fråga om att bibehålla honom vid sin hesittning. 

Det vore tvärtom blott derom 

fråga, att återgifva honom den, d. v. s. icke 

att hindra en hvälfning, utan att4i nyo för» 

anleda en ny,istället för ett fast ochlugnt

26 

tillstånd. När de förbundna magterna s3« 

ga, att freden icke finge störas, att folken 

icke skulle återföras till revolutionseländet 

och dess lidande; så hade de,iförmåga 

af en sådan grundsats, visserligen på 

detta,sätt kunnat vända sig till Napoleon 

efter första.underrättelsen om dess landstigning 

på Fransk botten, qchiett ögonblick, 

då deihonom kunde se en afventyrandc 

m^dtäflare om Franska thronen, hvilken 

dermed åsyftade att å nyo vill

om han för 6, 8, io år sedan hade ve*. 

Jat resa från Paris till Cannes, så hade han 

frvarken kunnat resa mera ostördelLer hastigare. 

Den hielp, hvilken de; förbundna 

nationerna erbjödo Franska nationen, vore 

derförelika så oanvändbar som den, hvilken 

de erbjödo Konungen af Frankrike. En 

Konung af Frankrike gåfves icke mer, och 

Franska nationen begärde intet bistånd. Detta 

föregifna biträde blefvo ett anfall; deh- 

*ia biståndsförkLaitJg komme att innehålla 

28 

och intet vidare! Just denna mellankomst 

skulle störa det öfver allt rådande lugnet. 

Dessa magters undersåter, uttröttade af ett 

tjuguårigt krig, skulle icke låta bedraga 

sig, de skulle inse, att man vore dermed 

sysselsatt, att för en enda familjs bästa försatta 

hela Europailågor; och dessutom 

för en familj, hvilken, efter flutna strömmar 

af blod,isitt gamla arfskap åter insatt, 

icke ett enda år hade kunnat hålla sig 

fastj de skulle göra sig den frågan, om det 

då vore alla Européers öde, att uppoffra 

sitt lugn, sin konstflit, sitt välstånd, for 

att återföra en familj på en plats, som 

den alltid åter lemnade. För det fjerde, 

den fruktan, att andra regeringar kunde 

förnärmas genom denna familjs fall, hvars 

regering redan var slutad, vore ogrundad. 

Kejsaren hade förklarat,att han icke ville 

blanda siginågon nations angelägenheter; 

och han kunde icke villja förbinda sitt återuppstigande 

på Franska thronen med 

krigens förnyande. Parisertractaten kunde 

ihans, såsomihvarje Fransmans hjerta, 

wppväcka ett lifligt bekymmer, så vidt det 

vore otvivelaktigt, att en fastare, modigare 

regering skulle förskaffat sig minre tryckande 

villkor. Imellertid existerade nu 

en gång denna tractatj den vore icke Kejsarens 

verk, hvars ära följakteligen icke 

defvicl kunde lida. Denna tractat vore 

onadvalen för Europas närvarande läge

öch bestånd; Frankrike önskade freden, det 

ansåge sina gränsor såsom dragna; och 

Kejsaren skulle blott öfverskrida demi 

det fall, att man tvingade honom dertill. 

Här blefve således ingen regering hvarken 

angripen eller förnärmad.Ingen egde grund 

eller förevändning för en ii^ndtlig förklaring 

emot Frankrike. Idess forhållande 

till andra folkslag vore intet förändradt. 

Blotta öfverhufvudet vore ett annat, allt 

det öfriga hade förblifvit detsamma. Uaå?r 

åren ißij> och 1814 hade Europas regenter 

kunnat förbinda sig emot Frankrike, 

emedan de, som föranledde kriget, hade 

fört nationerna till den tro, att det vore 

deras fördel,att sätta sig emot Frankrikes 

anspråk. Nu gör icke Frankrike sådana, 

och Kejsaren hade,iafseende på fremmande 

länder,nppgifvit det vidsträckta förslaget 

om det stora riket, ochiafseende på det 

inre ville han hafva en fri författning." 

Då Franska regeringen gjorde 4e förbundna 

magterrias förklaringtill ettföremål 

för sin qvickhet, så skedde det derföre» 

att den Önskade försvaga intrycket ef 

densamma, ■ utan att behöfva säga något 

vidare öfver sitt förhallande till

30 

Det har ofvanföra blifvit anmärkt, éit 

under det Konungen sjelf begaf sigtillLille, 

för att ifrån rlehna fästning göra ett 

börjande motstånd* Hertigen af Bourbon 

begaf sig till Vendée, för att förmå det till 

resning mot usurpatorn. Denne Hertigs 

bemödanden voro alldeles frugtlösa; Un* 

derstödd af t}eri oförskräckta jVlaiqoisende 

la Rochejaquelin, bragte han så mycket 

troppar tillsammans, att Napoleon såg sig 

nödgad att förfoga om ittotaristalter. De 

gamla Vendeerna, bland demisynnerhet 

Sapineau, kände kallelse, att försvara Konungens 

sak; och hade de större städerna 

varit af samma mening, så skulle det utom 

allt tvifvel kommit tilléii fruktansvärd 

resning 5 till ert resning, hvilkeri hade 

bordt blifva så mycket besvärligare* jti mer 

Napoleon behöfde alla Frankrikes krafter 

för att bjuda de från alla kanter 

mot honom antågande härarna spetsen* 

England lät icke understöd felas. Men 

Konungens resa från Lille till Gent ga£ 

ganska snart sakerna iVendée en ofördelaktig 

vändning* Hertigen af Bourbon lemnade, 

såsom Konungen sjelf, den Franska 

jorden, för att icke blotts-tälla sig och sina 

anhängare för misshandlingar och faror; 

och knappt hade han aflägsnat sig* 

så gick resningen tillbaka inom gränsor, 

hvilka lättade dess undertryckande. Emot 

de Kongligt sinnade anförarne blefvo Ge*

lieralerne Travot och Lamarque skickade, 

och båda opererade så val, att alla vapen 

och ammunitionsförråd,medhvilka E«g|and 

Velat understödja Vendéerna, fölloideras 

händer. Det kom till små fäktningar,i 

hvilka de Kejserliga Generalerne så mycket 

lättare erböllo öfvervigten, som disciplinens 

och krigsvanans fördelar voro på deras sida, 

oelv de dessutom förde kriget utan all 

hetta, såsom sådana, hvilkas uppdrag det 

tner var, att återföra från förirring,än att bestraffa 

någon förbrytelse. Allt förhastigt var 

denna resning nedtryckt; den var -det så 

fullkomligt, att alla deras väntan blef bedragen, 

hvilka räknat på, att Vendeerma, 

begagnande Franskaarmeens rörelseemot 

Öster, å nyo skulle resa sig för att gå till 

Paris och eröfra hufvudstaclen. 

Vida vigtigare var resningenidet södra 

Frankrike. Hertigen af Angouleme 

hade, före Napoleons landandevid Cannes, 

med sin gemål begifvit sig till Bordeaux, 

för att, såsom det hette, uppfylla ett äldre 

löfte. Båda Voro ännu qvar derstades,när 

en och samma curir medbragte underrättelsen 

om Napoleons, företag och uppdra* 

get att försvarasödra Frankrike. Hertigen 

förloradeingen tid,attanhålla otnKonungens 

af Spanien bistånd; men då detta biitänd 

var ganska långt borta, samlade han tillhopa 

alla de troppar, som befunno sigitratten 

omkring Bordeaux, för. att, under 

31

«-« 

32 

ået Napoleon gictc från Grenoble till 

Lyon, och derifrån till Paris, följa honom 

på ryggen, bemägtiga sig (let södra Frank* 

rike* hufvudstad, och på detta sätt hålla 

jemvigten mot usuipatorns lycka. Dennaplan 

var så mycket mer utförbarysomdet 

icke felades Hertigen medel att här lägga 

ett stort hinderivägen för henne. Oman 

af hans armée bestod af tionde linie* 

regementet, utaf det fdirsta regementet af 

iitländningar, utaf det fjortonde jagareregementet 

och utaf en tropp Kongliga frivilliga; 

och till denna kärna slöt sig, utom 

ett tetnmeligt antal af Nationalgärder, det 

83

ärade han Commendanteii for 9de militär 

divisionen, att förse honom med alla 

de medel, som stodoidess förmåga; och 

då denne dertill gaf sitt samtycke, uppbröt 

General Gilly den 7 April, för att 

falla den så kallade Kongliga arméen i 

ryggen. Hans förtroppar fördes af Baron, 

de St. Laurent, Öfverste for icule jägareregementet. 

Den 8 inträngde St, Lauient 

istaden Pont de St. Esprit, jagade allt 

hvad som tänkte att göra motstånd öfver 

bryggan och bemägdgade sig den på ven* 

strå Rohne-stranden anlaggda redouten. 

På detta satt såg sig nu Hertigen af Angouleme 

innesluten mellan Drome, öfver 

hvilken han gått tillbaka, Röhne floden, 

som låg honom till venster, bergen till 

fiöger, och Dtirance, sons forssade framför 

honom. På att undankomma var så myc» 

ket. minre att tänka, som General Grouchy, 

ifrån Lyon, med en talrik tropp gick e» 

mot Hertigen. Idenna sakernas belägenhet, 

tog Hertigen en ställning vid Palue, 

tvänne mil ifrån Pont de St. Esprit, ocil 

afsände Grefve Damas till General Gilly, 

att föreslå honom en capitulation. Till 

följe af hans önskan skulle man tillåta hon» 

om, att under skydd af det iode regementet 

begifva sig till Marseille, for att 

der inskeppa sig. General Gilly bevilljadö 

Hertigens återtåg under bctäckcing, men 

Buehk: VI Del."

34 

fordrade, att inskeppningen skulle ske, ieteiMarseille, 

utani Cette. Imellertid 

anlände General Grouchy, och, på hans vägran 

att bekräfta capitulationen, blef en 

olEcer skickad till Napoleon att inhemta 

förhällningsordres. Tvånne hela dagar var 

Hertigen af Angouleme fånge under tvän- 

H 9Franska Generaler af det Kejserliga 

partiet. Tidens korthet gjorde det, vid afståndets 

vidd icnellan Pont de St. Esprit 

och Paris, foga sannolikt, att Kejsaren kun« 

nat afgöra denna tvist. Likväl blef under 

clen ute Aprilidet Franska Amtsbladet 

en Napoleons skrifvelse till General Grouchy 

införd,hvaruti det blef denne befaldt, 

att låta fota Hertigen af Angouleme till 

Gette, på det han der skulle kunna låta 

inskeppa sig. Det tillades,"att, oaktadt Konungens 

förordnande af den 6 Mars, och fastän 

den af de förbundnaMonarchernasMinistrar 

undertecknade förklaring icke dertill 

gåfve anledning, det dock förblefve 

vid det en gång fattade beslutet, att Bourbonska 

familjen fritt hade att förfoga 

sig utur Frankrike; Generalen skulle blott 

föranstalta, det Hertigen försäkrade. sig 

villja ansvara, att Kronans juveler blefve 

åtérlemnade," Så slutades Hertigens 

försök, att sjelf inom Frankrike forsvara 

Bourbonernas sak. Han undertecknade 

den honom föreslagna capitulationen, 

reste under betäckning, inskeppade sig i

35 

liamnen vid Cette, hvarifrän han begaf sig 

tillBarcellona och nekade sedan att hafâ 

lofvatrsin' bergen för kronojuvelernas återlemnande. 

tmellertid hade hans gemål qvarblifvit 

iBordeaux. Uppmuntrad af Grefve Lynch* 

bvilken ännu framgent var MaireiBordeaux, 

och af departements deputeraden, 

Lainé, hvilken ifrån Paris begifvit «ig dit 

tillbaka, vågade hön,att villja försvara staden 

för Franska Generalens anfall. Sta» 

dens invånare tyckas hafva varit på hennes 

sida, äfvenledes en stor del af natio» 

iialgardet. Men garnisonen visade sig kall 

och motsträfvig. Den söndring,som härigenom 

uppkom, tillvexte, när General 

Clauzel, åt hvilken befäletiute militärdivisionen 

var uppdraget, närmade sig till 

stadens murar. Allt blef användt JFör att 

tillvinna sig garnisonen; det oaktadt förblef 

den döf. Hertiginnan höll mönstringar 

och gjorde allt hvad uti hennes krafter 

stod, att förflytta det 'hat, som henneshjerta 

hyste emot dem, hvilka ville uttränga 

hennes hus, uti soldaternas sinnen; mea 

när hon framställde den frågan, om de ville 

försvara Ludvig den Sextondes dotter, var 

ett-ganska hörbart Nej svaret. *'J villjen 

således uttemna.mig?" frågade Hertiginna» 

a nyo. Icke heller det, svarade soldaterna. 

Prinsessan gret, när hon såg sin sak förlovad. 

Lynch och Lain# trädde iinellan,i

36 

det de med den Kejserliga Öfverbefälhalvåren 

afslötoên capitulation, till föjjehvar* 

af det blef beslutadt, att det jKuile vara 

Hertiginnan af Angouleme tillåtet att in» 

skeppa sig. Detta skedde den iAprfl. En 

Engelsk fregatt upptog Prinsessan och förde 

henne törst tiil Bitbao, hvatifrån hon 

öfver England begaf sig till Gent, för att 

lemnr > sin farbror det bistand, som han var 

van attaf henne erhålla. BordeauxYinairo 

och Lainé beledsagade henne* 

Så var nu hela den Kongliga Franska 

familjen a nyo förjagad från Franska jorden. 

Dess utsigt, att genom egen krafv vidare 

kunnaditåtervända, var så mycket min» 

re, som Napoleon sedan den 25 Mars förnyat 

national församlingens förordnandei 

afseende på Bourbonerna; ett förordnande, 

ikraft vhvaraf alla medlemmar af denna 

familj, hvilka kunde befinnas hafva inträdt 

på rikets område, skulle inställas för domstolen. 

Men Napoleon hade icke bliivit 

dervid stående. Han hade befallt, att den 

i 56te Artikeln af Senatsbeslutet den 28de 

Floreal,under republikens i2te år, inrycktseden,medhvilken 

man svurit Rikets eonstituiion 

trohet och Kejsaren lydnad, inom 

hela riket af alla statens embetsmän skulle 

förnyas,och på detta satt alla magthafvandes 

samveten hlifva vända mot Bourbonerna. 

Förutande fremmande-rrj^gterßa^biträdeskul» 

lesåledes denna dynsstie sett sig nödsakadatt 

/

37 

återvända till England; och den största 

lycka, som efter så mänga vedervärdigheter 

kunde vederfaras den, ver, att det sedan 14 

år mot Napoleon allmänt fattade misstroendet, 

gjort derts sak till en angelägenhet 

för hela Europa, «å att hvarje folk, då det 

tycktes strida förBourbonerna,blott stridde 

för sig sjfclft. 

Ffter Konungens afresa, utan medtäflare 

inom Franska rikets gränsor, tänkte 

Napoleon blott pä, huru han skulle gifva 

det honom förestående oundvikliga kriget 

en sådan vändning, att, enligt Fransmännens 

omdöme, rattvisan vore på hans 

sida. För detta ändamål lät han sin Minivter 

förutrikes angelägenheterna tillkän» 

nagifva för alla Franska .sändebud, Ministrar 

och Agenter ifremmande länd r, den 

förändring, som sedan hans återkom**, till 

hufvudstaden föregått,idet han tillika ålade 

dem den pli^t, att äter påsatta den 

trefarâde cocardec, och för;hofven til1— 

k'innagifva, att fredens bibehållande vore 

hans hjertas första önskan. Detta var det 

första steget. Det andra gjoide han derigenom, 

att han sielf skref ti!J alla Europas 

Regenter, för att uppfordra dem, att med 

honom göra gemensam sakiden föresatt*, 

han enligt sin försäkran fattat, att alldeles 

icke blanda sigifremmande angelägenheter, 

och blott beford-a Frankrikes 

välgång. Detla bref var lika lydande till

38 

alla Europeiska regenter, och författadt på 

följande sätt: 

"Min herr broder! Nimåste hafva erfarit 

min, under loppet af förra månaden, 

skedda ankomst till Franska kusten, mitt 

intågiParis och Bourbonernas afresa. Den 

sanna beskaffenheten af denna händelse 

måste för det närvarande vara Eders Ma ; :t 

bekant. Den är ett verk af en oetnotståndelig 

magt, af en nations öfverensstäniman>» 

de viJlja, hvilken känner sina pligter och 

rättigheter. Den dynastie, som genom tvång 

var Franska folket påtrugad, passade icke 

for det samma. Bourbonerna ville icke 

skicka sig efter dess sätt att tänka och sej 

det måste således skilja sig frän dem, 

— Frankrikes röst begärde en befriare, 

D^n väntan, som förmådde mig till det 

största af alla offer, var blifven bedragen. 

Jag är kommen- och» från det ögonblick 

jag beträdde Franska jorden,har mitt folks 

karlek förtmig iiiiskötet at dess hufvud* 

stad. Det första behofvet för mitt hjerta 

är, att belöna så mycken tillgifvenhet, gerom 

upprätthållandet af ett ärofullt lugn. 

Återställandet af Kejsarethronen var för 

Fransmännens säilhet nödvändigt. Men min 

käraste tanke är, att tillika göra den nyt-. 

tig för befästandet af Europas lugn. Äran 

liar omvexlande kringstrålat de åtskilliga 

nationernas fanor, och lyckans omvexling 

har låtit en stor framgång följa efter sto»

\ 

39 

ra motgångar. En skönare bana öppnar 

sig nu för regenterna} och jag är den första,som 

beträder den. Sedan verlden yarit 

skådeplatsen för stora strider, skall det 

blifva angenämt, att framdeles icke se någon 

annan täflan an den om fredens företräden, 

att icke kanna någon annan äregirighet 

än folkens lycksalighet. Med nöje 

uppställer Frankrike,och med frimodighet, 

detta såsom målet för alla dess ädla önskningar. 

Döt ar ömtåligt om sin sjelfständighét; 

men den oföränderliga grundsatsen 

för dess politik skall alltid vara en oinskränkt 

aktning för andra nationers^ sjelfständighet. 

Odh när detta, som jag har anledning 

att hoppas, äfven är Eders Majtts 

personliga tänkesätt, så är det allmänna 

lugnet för en ganska lång tid sattisäkerhet, 

och rättvisan skall vara tillräcklig, för 

att försvara staternas gränsor." 

Icke mente Napoleon att genom en så» 

dan skrifvelse hos fremmande inagter kunna 

tillvägabringa någon förblandning}icke 

heller hoppades han att derigenom vinna 

tid} han kände allt för väl den ton, som 

var emot honom, för att ett enda ögonblick 

tveka om den verkan detta bref kunde 

hafva. Men då de förbundna magternas 

förklaring af den 13 Mars måste besvaras, 

så höllhan det för nyttigt, att pä 

detta sätt göra det, emedanhan derigenom 

mest verkade på ett folk, hvilket så lätt

40 

förvexlar skenet med väsendet, och så illa 

förstår att skilja denhycklade känslan från 

den sanna. 

Intet af dessa steg var förbundetmeå 

någon verkan, som på något sätt förbättrade 

Napoleons politiska läge. Vi veta 

väl icke säkert, om dessa Franska Ministerns 

för utrikes ärendena circulärbref 

hunno fram till deras bestämmelse} men, 

intet är säkrare, än att de Franska sändebudenoch 

ministrarneviddefremmande hofven 

fortforo att anse sig såsom af Ludvig den 

Adertonde anställda, och att de följaktligen 

hvarken forändrade sina cocarder eller 

uträttade Napoleon? uppdrag. Hvad åter 

Napoleons skrifvelse vidkommer, så blefvo 

de, sora öfverförde den, på alla punctei? 

tillbakavisade^ och om detta var den naturliga 

följden af den i Wien afkunnade 

förvisningsacten,så kunde man äfven deriiti 

se en rättmätig vedergällning för den 

stolthet och det öfverraod,hvarmed Napoleon, 

under förra tider, behandlade Konungarna, 

Huru kraiikande, ja huru nedslående 

den ställningen också måste vara,som 

de frernmande magterna nu emot Frankrike 

iakttogo, så gafs det likväl intet medel att 

förändra den, och den offentliga klagan, 

som Franska regeringen deröfver lät höra, 

var det enda skadestånd hon kunde för» 

skafFa sig.

För att med desto bättre framgång 

kunna föradenna, trodde man sig böraunderkasta 

de förbundna magternas förklaringyett 

allvarligare, ett högtidligare besvarande. 

Detta blef uppdraget åt Grefve Defertnont 

Regnaud de St, Jean d'Angely och 

Andreossi (Presidenter för Statsrådets serskilda 

avdelningar). Såsom män, hvilka 

det icke felades skicklighet, kommo de 

ganska skyndsamt till rätta med detta arbete. 

Ideras berättelse kallade de väl förklaringen 

af den 13 Mars ett våldförande 

mot alla folkrättens grundsatser; likväl 

visade de sig böjde att anse dess kungörande 

blott såsom en tillställning af Franska beskickningen 

i Wien, och följaktligen, att 

anse alla de Ministrar, som undertecknat 

denna förklaring, såsom väsehdtligen bedragna. 

Hufvudpuncten var att rättfärdiga 

Kejsaren för dess landstigning. Fördetta 

ändamål kommo de tillbaka tili tractafceni 

Fontainebleau, hvilken de kallade en tractat 

imellan souverainer, hvars förbarmande 

icke kunde hafva andra följder 

med sig, än de, hvilka äro förbundna meå 

brytandet af dylika diplomatiska handlingar, 

nämligen ett krig,ihvilk^t man antingen 

segrar eller besegras. Men med orätt 

antoge man, att denna tractat först 

blifvit bruten af Napoleon. Sä väl de förbundna 

magierna som Bourbonska huset 

\ 

41

42 

hade först brutit cleniallt hvarl som an« 

gitige Kejsar Napoleon crch dess familj,i 

allt hvad som rörde Franska nationens in* 

tresse och rättigheter. För det första hade 

Kejsarinnan Marie Louise och hennes 

son bordt erhålla pass oc*i en betäckning, 

för att begifva sig till Kejsaren; men långt 

ifrån att hälla en sådan försäkran,hade 

maa våldsamt skilt makan från mannen, 

sonen'- frän fadern, och det dessutom under 

ganska smärtande omständigheter, då 

äfven den starkaste sjal söker en tröst, 

sköte, 

som blott står att finnaien familjs 4 

För det andra, vore Napqieons, hans Kejserliga 

familjs och hans suites säkerhet genom 

den lite Artikeln af nämnde tractat 

garanterad af alla magterna, och likväl hade,under 

Franska regeringens ögon, ja till 

och med pä dess befallning (som förfarandet 

emot Montbreuil kan intyga), röfvareband 

bildat sig, för att anfalla Kejsaren, 

dess bröder och deras gemåler; och när 

detta anslagmisslyckats, hade man påKejsarens- 

resa till Elba vid Orgon stiftat ett 

folkupplopp,i hvilket han skulle mördas, 

och efter allt detta gjort en viss 

Bnilart, hvilkeniBretagne, Anjou, Norirnandia,iVendee 

och hela England är 

bekant såsom mördare, till Guvernör på 

Corsica, till att förbereda Napoleons mördande. 

För det tredje voro Hértigdömena 

Panna och Piacenza lofvade åt Kejsarin- 

1

43 

trän Marie Louise, hennes son *och dess 

efterkommande, och efter långt vägrande 

att sätta henneibesittning af dessa hertig^ömen, 

hade man fulländat orättvisan, 

genom ett omisskänneligt berÖfvande, un- 

«äer namn af utbyte,utan förutgången värdering,utan 

proportion, utan souverainetet,utan 

samtycke- För det fjerde skulle Prins 

Eugen, såsom Napoleons adopterade son, 

utomFrankrike erhålla en passande besittning, 

likväl hade han intet fått. För det 

femte hade Kejsaren uti ste Artikeln a£ 

tractaten," till fördel för de tappraiarméen, 

utfäfit bibehållandet af deras anvisningar 

på Monte Napoleon, och förbehållit sig 

de medel, hvarigenom han kunde belöna 

sina tjenare och besålda sina soldater. För 

det sjette var, genom samma tractat, bibehållandet 

af Kejserliga familjens fasta och 

lösa egendom faststäldt; men man har 

beröfvat den det ena så väl som det andra, 

iFrankrike genom derom anmodade röfvare,iItalien 

genom Generalernas våldsamheter,ibåda 

dessa länder genom anbefallda 

sequesteringar. För det sjunde skulle 

Kejsaren årligen erhålla tvänne och hans 

familj half tredje millionen men Franska regeringen 

hade enständigt nekat att uppfylla 

denna förpligtelse,och Napoleon skulle 

ganska snart sett sig nödsakad,att af* 

skeda sin trogna lifvakt, så framt han icke 

genom Italienska och Genuesiska vexlares 

.■*

\ 

44 

tacksamma minne funnit titväg till ett 

penningelån af 12 millioner. Slutligen hade 

m&n, för det åttonde, icke utan skäl 

uttömt alla medel, att skilja Napoleon 

frän hans vapenbröder. Öa Rlba vore 

honom enligt den tredje Artikeln utlofvad; 

men Bourbonerna hade icke uraktlåtit 

att villja uttränga honom frän denna besittnings 

och hade icke Försynen tillintetgjort 

en sådan orättvisa, så hade man beröfvatKej 

aren dess frihet, och, långt ifrån 

dess familj och dess betjening, hade han 

på St. Lucie eller St. Helena mast sluta 

sitt lifi fängelse.*) Hkad hade nu Napoleon 

att göra under dessa omständigheter, då 

å® ftirbuödna magterna, af eftergivenhet 

för sa oförståndiga önskningar, for Rourbonska 

husets oroenskliga böner, samtyckt 

till den. högtidliga tractatens brytande, till 

itvilken Napoleon satt sin tillit, ochi 

*) Huru det verkligen förMiler sig med alla 

. de^sa beskyllningar, är visserligen svatt att 

utletaj menifull dager Hggeiv att utinågra 

afsigten med .allt för mycken dljerfbet 

blifvit förutsatt, ocb att man vid andra id

45 

följe hvatar lian befriat Franska nationen 

frå o dc.s hon m skurna trohet? 

Kunde man begära, att ban skulle iidande 

fördraga alla oförrätter, öfveriemna sig åt 

ailt öde, och lenana sin gemål, sin son, sin 

familj, "in trogna betjening åt händelsernäs 

nyckfullhet: så fordrade man något» 

som öfverstege menskliga krafter. Likväl 

skulle Kejsaren beslutat sig derti11, om 

Frankrikes fred och välgång blifvit belöningen 

för detta nya offer. Blott för att 

spara Frankrike rysligheterna af ett inbördes 

krig» hade han år 1814 afsagt sig Kronan 

och återgifvit folket sina rättigheter,iden 

förväntan,attden nyaregeringenskulle vårda 

arrneen» ära och de inrättningar, som voro 

träffade för säkerheten af Frankrikespolitiska 

rättigheter. Men detta har så alldeles 

uteblifvit, att ideen om SoJkets souverai- 

"netet och den grundsats, på hvilken hela 

den politiska och borgliga lagstiftningen 

tvanne och för dess familj 2 och en balf millioner; 

rijen till urskuldande Uooimer, att om 

terminerria, p| hvilka detta årliga underhåll 

skulle betalas, intet var faststäldt. Om Napoleon3förflyttande 

till St. Lucie eller St. Belena 

kan väl bafva varit fråga, sedan nian började 

märka, att Napoleöns vistande p° Elba kunde 

blifva farligt för Franklikes lu!sn; likväl 

var inan ännu långt ifrån att skiida till 

Verkställighet deraf.

46 

sedan revolutionen hvilat,på en gång Wif* 

vit aflägsnade. Bourbonerna hade behandlat 

Frankrike såsom ett land, hvilket genom 

sina gamla beherrskares vapen blifvit 

åter eröfradt,ochånyo vore nnderkastadt ett 

Feodal-välde. Ludvig Stanislaus Xaver 

hade,utan att ihogkomma det fördrag,som 

åter uppsatt honom på Franska thronen, 

antagit min^, likasom hade Frankrikei 

19 år varit regeradt af honom*, och detta 

hade han gjort,föratt jacka de regeringar, 

som under denna tid egt rum, det folk, 

som genom sitt bifall helgat dem, de arméer, 

som försvarat dem, och till och med 

de fremmande magter, somitalrika traetaten 

erkännt dem. En af Senaten uppsatt 

Charta, så ofullständig den ock må hafva 

varit, hade af honom blifvit förkastad. 

Deremot hade han pralaggt Frankrike en 

så kallad constitutionel lag, utan att rådfråga 

nationen, utan att gifva sjelfva lagen 

någon annan förra, än den af en Konglig 

förordning. Hvad som sedan skett bevisar 

tillfyllest Bourbonernas afgjorda böjelse 

att icke låta binda sig af någon Jag, och att 

regera på ett alldeles ovillkorligt x sätt. 

Blott regering-ens farhågor hade inskränkt 

denna overksamma Chartas våldförande; 

blotta svagheten hade förminskat mag» 

tens missbruk. Armeens förskingrande, 

ofFiceramen kringspridande, soldatens nedsättande, 

inskränkningarideras underhåll,

47 

indragningar i*deras besoldning, löneminskningar 

för medlemmarné af Hederslegionen,detta 

högrevarde, som gafs åt Feodalmonarchiens 

äretecken, föraktet för 

medborgare, dem man å nyo utmärkte med 

benämningen af tredje ståndet, det förberedda 

och redan började nadonalgodsens 

borttagande frän deras lagliga egare, feodalismens 

återkommandeisjelfva dess titlar, 

privilegier och olika rättigheter, återinförandet 

af munk-grundsatser, afskaffandet 

af de friheter, som tillhörde Galliska kyrkan, 

Concordatets tillintetgörande, tiondens 

återmförande, den tilltagande intolerancen, 

som fordradeuteslutandet af all fremmande 

gudstjenst, det herravälde, som en 

handfull af adel utöfvade öfver ett vid 

Jeinlikhet vant folk; detta hade Bourbonerna 

tillvägab.ragt eller velat tillvjågabringa. 

Intet personligt intresse hade fört Napoleon 

från Elba, han vore deröfver upphöjd. 

Blott hans kärlek för en nation, 

hvilken han egnat sk hela tillvarelse, hade 

varit hans bevekelsegr.und. Såsom befriare 

hade han visat sigoch blifvit emottagenj 

och blott därigenom låter det förklara 

sig, huru han kunnat tillryggalägga 

200 mil, utan att mötas af något hemmande 

motstånd, att han åter bestigit den af Bourbonerna 

leuvnadethronen under Franska menighetens 

glädjerop. Han vill intet, hvad 

icke Franska folket afven vill; och Frän- 

)

48 

ska folket åstunrlar blott Frankrikes obe« 

roende, den inre freden, freden med alla 

fremmande raagter,uppfyllandet af "tracta* 

ten af den 50 Maj ißi4« Intet vore således 

genomNapoleons återkomst förändradt, 

så framt de förbundna magterna, såsom 

det är att förmoda, villja återvända till 

rättvisans och billighetens grundsatser} intet 

är förändradt,om man kan besluta sig 

att vördaen stor nations rättigheter, nämligendessbehörighet 

attvälja enmonarch,och 

gifva sig en författning, som svarar mot 

dess seder, dess intressen och deras nya 

behof; intet vore förändradt, så framt man 

idke ville tvinga Frankrike att äter belasta 

sig méd . Bourbonerna, med feodalismens 

kedjor, med bördorna af levereringar} intet 

vore förändradt, så framt det icke 

varit afsigten att förqväfva högre idéer; 

intet är förändradt, sä framt icke en orättvi» 

coalisatio^r,såsom den af år 1792, skulle 

villja tvinga Fransmännen, att försvara deras 

villja och deras rättigheter, deras oberoende 

och den monarch de sig valt." 

Efter detta Napoieons rättfärdigande 

troddemansig kunnaskrida till en Öppen förklaring 

öfver nödvändigheten af det förestående 

kriget.Dettaskedde ienberättelse,som 

IWinisternförutrikes ärendena aflemnadetill 

Kejsaren,rörandeFrankrikesdå varandeläge, 

och som den 13 April bief offentligen kungjordt. 

Allt hvad Frankrike sedan Napole-

49 

ons återkomst erfarit af

50 

allt hvacl som är oss det dyrbaraste, allt 

livad vi genom 25årigt bemödande förvärfvat, 

våra fri- och rättigheter, våra inrättningar, 

ärdet, mothvilka man vill förklaradetta 

krig. En delafBourbonerna och några enskilda 

personer, hviika längesedan upphört 

att vara Fransmän, söka att mot oss uppviggla 

Tysklands och Nordens nationer,för 

att ännu en gång få återkomma på den jord, 

som med dem icke vill hafva något att 

skaffa. Denna uppmaning har för ett ögonblick 

äfven låtit höra sig från det södra 

Frankrike, och hos Spanska troppar begär 

man Franska kronan tillbaka. En försigsielf 

stående, en till privata lifvet återgången 

familj, anropar fremmande magters bistånd. 

Skall den blifva hörd? Otvifvelaktigt; men 

att ännu en gång villja återställa Bourbonerna,vill 

säga detsamma som att förklara 

krig mot Frankrikes hela befolkning, vill 

säga det samma, som att böja vår hais under 

clet tredubbla oket af den oinskränkta mo- 

»archien, fanatismen och feudalismen. Ja, om 

de fremmande magterna, mot Eders Maj:ts 

käraste önskan, gifva signal till krig, så är 

det mot hela Franska nationen man vill 

strida. — Frankrikes fördrag med E« 

ders Maj:st är det innerligaste, som någonsin 

förenat en nation med dess regent. 

Folket och monarchen kunna blott hafva 

samma vänner coh samma fiender. Hvad 

gjorde Frans den Förstaisin obetänksamma

hetta mot Carl den Femte? Han tillsända 

honom en utmaning. Men att skilja en 

nations öfverhufvud från sjelfva nationen, 

försäkra, att man blott vill komma fursteA 

på lifvet, och mot honom ensam sätta en 

million menniskor i rörelse,det är att 

villja misbruka folkens lattrohet. Det enda 

sanna ändamål, som de fremmandemakterna 

för sig kunde uppställa, under förutsättande 

af en ny coalisation, vore Frankrikes utmattande 

och förnedrande,och fi.r att vinna 

detta ändamål» skulle det visserligen icke 

gifvas något säkrare medel, än att påtruga 

detta rike en kraftlös och svag tegering. 

För öfrigt vore denna politik aiMeles icka 

ny; stora mästare hade gifvit förebilden 

dtiiilL Romrarne landtförviste en Mithridates, 

en Nikomedes, och förunnade sitt 

höga skydd endast åt en Atlalus och Prusias, 

hvilka,idet de åtnöjdesig med tilel 

af Boms skyddsförvandter, icke ville hafva 

sig *jelfva att tacka försina stater och sina 

kronor. På samma satt skall det Franska 

folket behandlas och sättasibredd med de 

Asiatiskafolkslag, hvilka Romerskt godtycke 

gaf Konungar, på hvilkas undergifven» 

het och ödmjukhet det kunde räkna! Så 

mycket det ock må synas, som ville da 

förbundnamagterna återgifva oss en dynastio, 

af den allmänna villjan förkastad; så 

vore det likväl egentligen ickeBourbonerna, 

som man ville beskydda,men val,iallmän- 

51

52 

fiet svagheten och småaktigheten på Frasile-» 

rikes thron; ty detta vore den djupast© 

*kymf,man kunde tillfoga ett behjertadtocfo 

ädelsinnadt folks ära. Nar man under ds 

sista månaderna af ar 1813 kungjorde denna 

prisadeförklaring,tilliöljehvarai Frankrike 

skulle bli (Va stort, lyckligt och fritt} hvarest 

hafva sedan följderne af denna skrytande 

försäkran visat sig?Isamma Ögonblick 

våldförde inan den Schweiziska neutraliteten. 

Nar man sedan pS Fransk jord och 

grund, för att försvaga patriotismen och 

upplösa det inre, fortfor att utlofva Fransmännen 

liberala grundsatser, visade följderne 

allt för snart, huru mycket förtroende 

man kunde fästa vid sådana löften. Genom 

det förflutnaundervisadt,blickar Frankrike 

med Öppna ögon omkring *>ig, och hvarje 

sann Fransman bedömer rigtigt hvad som 

händt. Nu, da Frankrike är tillbakaträngdt 

inom sina gamla gränsor, nu, då det icke 

mer kan vara ett föremål för frernmande 

snagters afund, är hvarje anfall mot dess 

oberoende ett försök,att blanda sig uti 

dess inre angelägenheter; ett försök,som 

icke kan hafva något annat förändamål,änatt 

dela dess kraft genom inbördes krig, och 

fullborda desssönderstyckande!" — Huru som 

heldst Franska Ministrar och Statsrad spkte 

vinna folket för Napoleon» sak, kunde 

de likväl icke uttränga hågkomstenaf, huru 

ofta man blifvit bländad, samt huru kalit

I 

och kanslolöst denne man, som man bemödade 

sig att framställa såsom enbefriare 

och välgörare, uppoffrat all enskild sälihet 

för sina äregiriga planer. De grundsatser, 

znan nu framställde til) allmänt åskådande, 

gjorde ett allt för starkt afbrutt mot äldre, 

dem man verkligen utöfvat, för att kunna 

erhålla fullt förtroende. Likväl var det 

icke endast Franska folket, som kände en 

förändring. Napoleon sjelf kände sig på 

ett omisskänneligt salt besvärad af den roll, 

han åtagit *ig att spela. Van att följa 

sin egen invigt, och att såsom lag påtruga 

sin villja", huru skulle han genast kunna 

beqväma sig att gifva akt på sina Statsrads 

och Ministrars råd? Vid rådplägningar 

märkte man väl icke mera denna pratsjuka, 

hvilken tiliförene var honom så egen; 

men hans tystnad bevisade, att han 

ledsnade, att han tröttnade att höra dessa 

råd. Blottiumgänge ined Boidaterr»a 

infann sig åter hans gamla munterhet. 

Också sökte han sa mycket detta im>gänge, 

att den ena paraden, den ena mönstringen 

utträngde den andra; i det han genomilade 

lederna, tycktes han i känslan 

af sin niagt uppvakna till ett nytt lif, 

och ju st/Jrre soldaternas beredvillighet var 

att lyda hans vink, desto närmare tänkte 

han sig ostridigt det Ögonblick, då det 

skulle blifva honom förunnadt, att förödmjuka 

dem, hvilka utstött honom frän 

53

54 

sig och förklarat honom fogelfri. Så stor 

var hans otålighet, att till och med hans 

slagtingar ogerna infunno sig hos honom. 

Af dessa hade hans broder joseph, under 

de si^ta dagarna af Mar?, från Schweiz 

ankommit till Paris, och för detta Konungen 

af Westphalen hade äfven funnit medel 

att fly Trån "Venedig, der han under 

vintern vistats, för att å nyo sluta sig till 

lionom. Hvad som då icke litet förvånade 

och motsade allt hvad man ditintills 

jkund© förmoda, var, att Lucien Bonaparte, 

af Påfven upphöjd till Furste af Canino, 

på samma tid f-om Påfven lemnade Rom, 

istället att såsom denne stadna i Ita* 

lien, begaf gig till Frankrik», för att 

wnder usurpatorn spela en roll; likväl 

skedde det, kan hända, blott derföse, att 

de politiska grundsatser, hvilka maniPa- 

3ris framställde, öfverensstämde med hans 

egna. Alla des«a personer räknade ostridigt 

på att blifva återmsatte, ehuruväl da 

för ögonblicket icke kunde komma i fråga. 

Af Napolebns bröder var Ludvig den 

enda, som förblef stillai Schweiz, efter 

utseendet obekymrad om de fördelar,som 

hans familj åter kunde ernå, och blott 

betänkt på, huru han skulle undgå att å 

nyo blifva bedragen. 

INapoleons läge ankom allt på 

»tt vinna det största möjligaantal af solda* 

ter fi>r sig. Också var hans uppmärksam*

55 

het så mycket rigtad derpå, att han derför 

eftersatte alla öfriga föremål; mycket 

kom honom härvid till måtta, aldramest 

den nästan till fullo försiggångnade myckna 

fångames hemkomst, hvilka delsiSpanien, 

delsiRyssland, Preussen eller Österrike 

längtat efter sin frihet och lifvets njutning, 

och ostridigt intet häftigare åstundade 

än krig, på det de skulle få tillfälle att 

hämnas. Så delade Fransmännen ock må 

varai sina tänkesätt, så är det likväl ganska 

lätt att förena dem under samma fanor, 

så snart men dervid vet att göra äran 

gällande. Det behoMes således blott 

en uppmaning att äfVen forma dem, 

hvilka hvarken nöd eller armod tvingade 

till vapenhandtverket, alt ingåitjenst. 

Huru stor den Franska hhren vid Napoleons 

afsägelse år 1814 var» lärer väl icke 

med visshet kunna uppgifvas; likväl är 

intet tillförlitligare, än att den under loppet 

af det förflutna året hade blifvit förminskad 

till 160,000 man. Då nu Frankrike 

icke stod att försvaras med ettså ringa 

antal, så måste man vara betänkt 

på förstärkningar;och så lysande var framgången 

af Napoléons löften, att, under 

den korta tiden från den 2Q Mars till 

den 1 Juni, armeen var bragt till ett 

antal af icke minre än 580,000 man, hvilka 

bestodo af idel gamla soldater, så att 

man alldeles icke hade oya utsknffiingar

56 

af nöden.Denna massa Htgjorê den stående 

arméer», och derifrån voro natioaalgarderna 

skilda. Upphäfne genom den form 

Ludvig den Artonde gifvit dem, blefvo 

de nu genom en lag af den 10 April återställda 

till den vidd, att menniskosam» 

lundet deriênom tycktes hotacit. Genom 

denna lag hvarje Fransman förpligtad, 

att från sitt 2ocfe till sitt 6oåe åir tjemainationalgardet, 

hvarvid högst få undantag 

egde rum. Grcnadierer och jägare 

skulle väljas bland dem, som voro mel- 

Jan 2O och 40 sr, och hela nationalgardet 

delasi batailloner, bestående af 6 coonpagnier, 

hvardera af 120 man. Grenadier, och 

jägare-batailionerna, för sig serskildt tagna, 

blefvo beräknade till icke minre än 

470, och hela nationalgardets massa till 

3,131 bataifloner, så att Frankrike bland 

sina medborgare räknade 2,254.000 beväpnade. 

Den vansinnighet, som häftar vid sådana 

inrättningar, blir lyckligtvis, genom 

samfundets naturliga intresse för sitt eget 

bestånd, så inskränkt, att det icke lönarmödan 

tadladen. Deras antal, som mot slutet 

af Maj verkligen voro på benen, är af Franska 

författare nppgifvet till 700,000. Deribland 

utgjorde Kejserliga gardet, inbegripande 

allt hvad som dert.il! hörde,en massa 

af 40*00° man. Pä alla puncter af riket 

var man sysselsatt med återställandet af 

uiaterialisnia för 'årmeen; canoner göio s

57 

gevär smiddes,krutförråd anskaffades. Verksamheten,iafseende 

harpa, var beundransvärd. 

Endasti Paris blefvo tio vapenverkstaderinrättade, 

hvilka sysselsatte6000 men* 

niskor. Dagligen gjorde eller reparerade 

man,idessa, 1500 gevär, och arbetarnas 

tilltagande skicklighet lät förmoda, att man 

vid årets skit skulle tunna bringa det till 

3000. De färdiggjprda vapnen blefvo först 

utdelad» åt den stående armeen, och 

sedermera efter hand afven åt nationalgärderna; 

regeringen köpte 20,000 tross- och 

artillerihästar 5 alla bsfä^tade platser blefvo 

försedda med förråder af alla slag. 

Under detsamma reparerade man såda» 

na, hvilkas fästningsverk råkatiförfall. Till 

och med öppna stader blefvo befattade, så 

vidt deras läge öfverensstämde med ett försvar. 

Soissons, Lafere, St. Quentin, Guise, 

ChateauThierry, Vitry och Långres lofvade 

ettkraftigt mot&tind; men man arbetade 

äfven på Chalon«, Rheims och Dijons befästande. 

Vogeserna och berget Jura, m. fl. 

af naturen befastade, erhöllo den förstärkning 

koncten förmår giiVa. Hela det nord-, 

östra Frankrikes befolkning deltogidessa 

arbeten; och der regeringens medel voro 

otillräckliga, derhuipo Piefecternas och un* 

der-prefectfernas uppmaningar och böner. 

Snart vann den allmänna verksamheten, 

charaktern af enthusia?m. Hvar och en 

ville kåfoå andeli(ädernealaiidfcU föl#var,

58 

isynnerhet ungdomen. Specialscholor, Iyceer 

och collegier lemnades af eleverna, 

som anhöllo om plat.-i pch, indeladeiserskilda 

canonier-compagnier, inöfvades a£ 

artillerieoificerare. Antalet af dessa frivilliga 

canonierer uppgick till 20,000, 

de aderton compagnierna från Paris deribland 

inbegripna. Många, som icke kunde 

upptagas bland nationalgärderna, begärde 

vapen och en ordentlig organisa» 

tion; och regeringen bevilljade båda, 

samj gaf de nya batailloner, som på detta 

sätt uppstodo, benämning af de frivilligt 

federeracle eller Nationalgardets skarpskyttar. 

Blott de vestliga och sydliga depaitementerna 

delade icke denna inspiration: 

de förblefvo overksamme, och regeringen 

tycktes icke villja nyttja våld mot 

dem, för att icke försämra sitt eget läge. 

Såuan som Napoleon nu stod midt ibland 

Fransmännen, kunde man vara oviss, 

omman mer skulle betrakta honom såsom usurpator 

eller dictator; tyallt,hvadiafseenåe 

på honom kunde kallas rättmätighet, 

var upphäfvet genom hans afsägelseact. 

Han sjeSf kände detta så väl, att han 

önskade påskynda den tidpunct, då han 

åtminstone till skenet atervunne dennarättniätighet. 

Majfältet var kungjordt, och. 

detta Ma]fält inneslöt iåeen om hela nationens 

församlande genom dess befullmägtigade, 

till afslutacde af ett nytt fördrag

v 

59 

med den enda, om hvilken den förutsättning 

gällde» att han för det tillkommande 

skulle beherrska Frankrike. En utveckling 

af villkoren för detta fördrag måste likväl 

föregå detsamma. De, hvilkaiförra tider 

varit gällande, kundenu mer icke bibehållas; 

ty derom var man ense, att de varit 

källan till ett odrägligt tyrannie. Icke minre 

vedervilija hyste man för dem, hvilka 

Ludvig den Adertonde kungjort, utan att 

göra minsta anseende på nationens bifall. 

Det ankom således på att uppställa något 

nytt, som isig sjelft innebar en borgen 

för framtida god regering. Den svåraste 

punct, man härvid hade att övervinna, 

var den öppenhjertiga bekännelse, 

att Napoleon, under 15 ers lid irrat Bigi 

hufvudsaken; och likväl måste denna be* 

kännelse aflaggas. Detta skedde på följande 

sätt: Enadditioneli act förrikets constitution 

blef utkastad,ihvars inledning man 

lät Napoleon sägaj "sedan han för 15 år 

tHlbaka genomFransmännens önskanblifvit 

kallad till statens styrelse, hade han vidl 

åtskilliga tillfällen,allt efter nationens Önskan 

och be,hof, sökt fullkomna de constitutionella 

formerna, och dervid begagiiat 

erfarenhetens läror. På detta sätt ha» 

de rikets constitutioher bildat sig genom 

en kedja af förordningar, hvilka blifvit 

likasom beklädda med folkets sanetio». Imelleitid 

hade han dermed haft för afsigt

60 

bildandet af ett stort Europeiskt federativsystem, 

om hvilket han trott, att det 

foordt hlifva passande för mennisko-culturens 

framsteg; men för att göra detta 

system desto fullständigare och gifva det 

all den utsträckning och fasthet, som möj* 

ligt vore, så hade han uppskjutit införandet 

af många inrättn»»)gar, somisynnerhet 

hade afseendepå medborgares frihet. Ifrån 

detta ögonblick ginge hans afsigt blott 

vit på att genom befästande af den offentliga 

friheten förökaFrankrikes välstånd; och dermed 

hängde ilete förändringariconstitutionerna, 

senatsbesluten och andra rikets 

förordningar tillsammans. Föratt på ena si» 

dan bibehålla det goda och helsosamma 

frän det förflutna, och på den andra afpassa 

rikets oonstitutioner efter nationens 

önskningar och behof, hade han beslutat 

förelägga folket en mängd utkast, hvarnied 

åsyftades, att fullkomna constitutionerna 

omgifva, medborgarnes rättigheter 

med all möjlig borgen och säkerhet,gifva 

representativa systemet dess hela 

utsträckning, bekläda medelståndet med all 

önskansvärd aktning och magt,med ett ord: 

att med den högsta grad af politisk frihet 

och säkerhet jorena styrka och centrali-ation, 

som vore nödvändiga, för att. 

hos fremniande nationer gifva Franska 

folkets oberoende och dess krona den väv» 

dighety den aktning t de fordra." 

i

" 

ÅdditioneHa acten, hvars författarevoro 

Grefve Carnot, Grefve Regnaud de St. 

Jean d'Angely, Grefve Röderer, Benjamin 

de Constant, Rebecque och andra, 

bestod af 67 artidar, af hvilka den *i- 

-Bta innehöll Bourbonernas eviga förvisande, 

af.veniden händelse, att Kejserliga familjen 

skulle utdö. Men just denna förvisning 

uppväckte den allmännaste ovillja, 

emedan det, som allenast kunde anses utgående 

från Napoleons och hans anhängares 

ovillja, här framställdes såsom kommande 

från den allmänna villjan. De ofri» 

ga articlarne kunde anses oklanderliga, 

om vid staters regerande det aldra mesta 

berodde på, huru mycket sammanhang och 

öfverensstämmelse,en Constitutions urkund 

egde isig sjelf. Genom tvänne ramrars 

upprättande, af hvilka den ena skulle 

kallas Pairemas Cammare och vara ärfta- 

3ig, den andra Representanternas Cammare 

och väljas af folket; genom fördelandet af 

den lagstiftande magien imellan Kejsaren 

och båda camrarna; genom, Ministrarces 

ansvarighet; genom domstolames überoendej 

genom de edsvurnas återinf3randes genom 

tryckfrihetens bevilljande; genom afskaffandet 

af de serskilda militärdomstolarne; 

genom Gudstjenstens frihet; genom utrotandet 

af alla feodalrättigheter : gen" 

om allt detta tycktes despotismen vara förebyggd. 

Likväl kunde den ien ny ge- 

61

62 

sfalt återkomma, ty aåditionella acten innehöllintet 

öfverrättigheterna för krig och 

fred,iafseende på statens chef; och då 

m&n nu en gång måste antaga, att behandlingen 

af de yttre angelägenheterna var 

öfverlemnad åt hans godtycke, så var intet 

lättare, än att derigenom återuppliva 

alla de förlägenheter, hvilka icke lem. 

nade Fransmännen annat val, än att uppoffra 

sin stasförfattning förregentens villja. 

Öfver hufvud var den fotfattning, somskulle 

försäkra Fransmannens politiska och individuella 

frihet, allt för mycket härmad 

efter den Brittiska, för att vara så förträfflig, 

som många funnit den. Intet var för 

ofritt naturligare, än att till denna författning 

äfven slöt sig ideen om lån; der fanns 

således uti 35te artikeln förordnadt,att intet 

lån finge göras, ingen inskrivningibo- 

Icen för den stora statsskulden ske, utom 

ikraft af lagen. 

Denna nya grundlag blef kringsändi 

alla departementer, på det attialla större 

och minre församlingar deröfver skullekunna 

röstas. Tvänne dagar efter emottagandet 

skulle registren öppnas, 10 dagar vara 

öppna och militären icke uteslutas från 

röstning. Mairerne erhöllo befallning, ut 

insända registren till under-prefecterâ, 

från dessa skulle de komma till Prefecterni», 

hvilka å deras sida voro tillsagde att, 

25 dagar efter kungörandet, sända alla si- 

[" 

! 

f

63 

naåepartementsregißtertill Ministernförinrikesärendena,på 

det att de, vid forsamligen 

på Majfältet, som var utsatt till den 26 Maj, 

skulle kunna till sitt innehåll kuugnras. 

Imellertid lefde Ludvig den AdertondeiGent, 

skild från sitt rike. Till dem, som 

omgåfvo honom, hörde, utomPrinaarne af 

hans hus, dessa gamla anhängare, hvilka 

med honom återkommit från England; af 

de förnäma, som hade Bonaparte att tacka 

försin upphöiehe,hadeblott GeneralClarke, 

Hertig af Feltre, medföljt. D^nne, genom 

sin charakter utmärkte man, hade ålerfått 

Krigsministerskapet, under den bekymmerfulla 

period, dä Napoleon bifann sig på 

marchrn från Grenoble tillParis, och mot 

Marskalken Soult, Hertig af Dalmatien, den 

misstänka upp tätt, att han genom sitt fordelande 

af tropparna gynnat u-urpatorns 

företag; en misstänka, hvilken, ehuru ogrundad 

den ock må hafva varit, likväl 

icke lemnade Marskalken annat val än 

att taga afsked. Befallde äran Hertigen af 

Feltre att som minister följa Konungen, 

så visade han äfven genom sitt hela uppförande, 

att det förtroende man hyst till 

hans redlighet, icke var förslösadt.Genast 

efter sin ankomst till Gent reste hanisin 

Konungs angelägenheter till England, der 

lian atadnade. till den afgörandc bataillen, 

livarigenom Ludvig den Adertonde Iter 

lick öppen väg till Paris.

\ 

64 

Blancl de öfriga Konungens anhängare 

hefunno sig flere, som ansago det för 

sin phgt, att försvara Bourbonernas sak 

med qvickhetens vapen; och ingen utmärkte 

sig mer dferigenom än Grefve Chateaahriand, 

ett lifligt hufvud, som, ehuru han 

genom det oriktiga i sina föreställningar 

skadade den goda saken, åtminstone genom 

glansen af sin inbildningskraft hänfördeden 

icke tänkande delen af sina läsare. För 

att bibehålla det sammanhang,ihvilket 

en Konung måste stå med sitt folk, så framt 

icke hans titel skall vara ett tomt ljud, 

bleF ett regeringsblad tryckt i Gent, hvilket, 

såsom den Franska regeringens, erhöll 

benämning af Moniteur UniverseL 

Genom denna tidning talade Ludvig den 

Adertonde med Fransmännen; men mel 

huru mycken framgång, låter icke s?ga 

sig, då intet var naturligare, än att frän 

Napoleons sida alla uppt nkliga medel 

användes, för att hämma den Kongliga Erinrarens 

omlopp. 

Idet egentliga Frankrike hade cUt rykte 

utbredt sig, att Ludvig den Adertonde 

lofvat de förbundna magterna en summa 

af 80 millioner francs, såframt de ville äterhjelpa 

honom till Frankrike, Intet var så 

väl Konungen som de förbundna magterna 

ovärdigare än ett sådabt fördrag,intet 

var tillika mer ogrundadt än detta rykte. 

Men Fransmännens lättrogenhet, så snart

65 

tSet derpå antcomima, att tilltro morpartiet 

aik dåligt, tillät icke Konungen, att hliiva 

likgilltig iör de vao«tnllningar, han* sanna 

charakler ?å validetta, somi mänfia an« 

66 

oredlighet. Denna cless första omsorg Ig 

uppfylld, och uppfylld med en framgångs 

som var värdig Hans May.ts bekymmer^ 

hans ministrars ifver och hans bundsforvandters 

ädelmod., Konungens sändebud 

och ministrar vid de Europeiska hofven» 

bans representanter vid Wiener Congresseni 

hade öfver allt bekräftat sanningen af dessa 

facta, ja till och med skyndatiförvägföröfverdrifnarykten. 

Alla Europas magter 

visste^ att Konungen af Franknke och 

Franska nationen, mer an någonsin förenade 

genom allt hvad som kan sammanknyta 

banden imellan en god Konung och ett 

godt folk, plötsligenblefvo förrådde af ett 

armée, som var dess Körnings dess fädernesland,dessed 

och dess ära otrogen;att ? det 

oaktadt, just dé bland denna armees första 

generaler, hvilkas namn utgjorde dess 

ära, antingen förbundit sig med Konungens 

fanor, eller åtminstone lemnat tisurpatornsj 

att armeecorpsernas chefer och officerare 

af alla grader dagligen fol;de detta exempel; 

att till och med under det stora,i 

militärens historia oerhörda antalet af for* 

förda soldater» många befunnos, hvilka, af 

oerfarenhet lemnade förförelsen till pris^ 

efter öfverlaggning återvändt till sin skyldighet. 

Hela Europa visste» att, undanta^ 

gande den del af arméen, hvilken, sitt förra 

ryckte ovärdig» upphört att utgöra e&

67 

del af franska nationen, med undantag afVen 

af en handfull frivilliga medbrotsliga, som> 

äregirige utan förijenst, menniskor utan 

ära, förbrytare utan samvetsagg, voro 

usurpatorn tillgifne, för öfrigthela Frangka 

nationen, stadernas goda borgare, alla 

Corporationer och individuer, alla könoch 

åldrar beledsagat Konungen med sina 

önskningar, hyllande hvarje hans steg gehom 

ny erkänsla, beseglad med en ny trohetsed. 

Och hvarföre skulle icke de tänkesätt* 

hvaraf Konungens eget hjerta var 

genomträngdr, fiån hans undersåten sida, 

försäkrat honom om ett sådant besvarande 

? Hvilken skulle våga påböida 

Konungen en osanning, när han inför 

Gud och sitt folk bedyrar, att från den 

dagen, då Forsynen åter Uppsatte honom 

toå sitt folks thron, Fransmannens sallhet 

varit det beständiga föremålet förhans önktiingar 

och tankar? Om han> under så svåra 

omständigheter,iföljeaf så häftiga och 

så ihärdiga stormar, under så många olägenheter, 

som skulle afhjelpas, vid så 

inånga intressen, som skulle förlikas, 

icke kunnat besegra alla hinder, icke 

kunnat undgå alla öfverraskningar, icka 

kunnat undvika alla mittag; så vågar 

Konungen likväl smickra sig m>ed att ega 

alla redligas bifail, när han säger: 

ett hans största felsteg blott hört till

68 

dem, hvilka pläga komma från goda furstars 

hjertan, och aldrig blifva begångna 

af tyranner; ty, nar dessa blott för sim 

magt icke satt någon gräns, har Konungen 

deremot blott för sin godhet icke 

velat sätta någon. Upplyste öfver Fransmännens 

sanna sinnesförfattning, hade de 

förbundna magterna den 25 Mars förenat 

sig till en ny tractat, genom hvilken c|e 

gjort sig ansvarige, att icke förnärma de;t 

Franska gebietets integritet och den Franska 

charakterens sjelfständighet, att endast såsom 

vänner,befriare och Franska nationens 

bundsförvandter uppträda, blott åsyftande 

den enda, hvilken de förklarat för verldens 

fiende, den de satt utom alla borgliga 

och samhällsförhållanden, och öfverantvardat 

åt den offentliga straffrätten, såsom 

fiende; och att icke nedlägga vapnen förr 

än efter det fullkomliga förstörandetaf hans 

förderfliga välde, och efter de orolighetsstiftares 

och förrädares krossande, hvilka,idet 

de plötsligen ställde sig itr.elian 

Konungen och hans folk, till Frankrike» 

och verldens olycka, söndrade Konungen 

från folket ochfolket från Konungen. De 

förbundnaRegenterna hade gjort ännu mer. 

De hade nämligen trott, att de hvarken 

tillfyllest kunde tillfredsställa Konungen 

öfver sitt folks öde, eller nog erkänna den 

Franska redligheten, under den smärta som

6 9 

nedtryckte det» För detta ändamål voro 

Konungens inträdandeidet af dem stiftade 

nya förbundet från deras sida sökt. 

Konungen hade öfverlaggtoch undertecknat. 

Idessa få ord låge Fransmännens säkerhet} 

ty derom borde de vara öfvertyga» 

de, att deras Konung icke kundeunderteckna 

något, som vore stridande mot deras 

Frdel. Det hade icke pä honom berott, 

att afvända den hårda nödvändigheten, att 

åter eröfra deras rättigheter. Med glädje 

skulle han uppoffra sina, så framt han icke 

visste, att hans offer,istället för att gifva 

dem freden, skulle blottställa dem för 

det aldra förskräckligaste krig; men sedan 

Europa beslutattillintetgörandet af en magt, 

som icke kunde ega rum inom det Europeiska 

samfundet, skulle, utom hans biträ» 

dande, fremlingar svårligen kunnat urskilja 

tyranniets slaktoffer från dess medförsvurna, 

och Frankrike, det måtte nu besegras 

eller segra,ibåda fall hafva blifvit 

lika olyckligt. För öfrigt behöfde 

Frankrike blott villja, och det hade blott 

vänneridetta förbund, som deras Konung 

biträdt. Denna nödvändighet, hvilken han, 

icke kunnat hindra — den skall han visserligen 

mildra, när han på ort och ställe 

omkring sig får församla sitt folk, för att 

från detta afvända alla de slag, somblott 

borde träffa deras gemensamma förtryckare. 

Snart skall han åter vara hos sina un-

70 

iersåter; och ifrån åen 3ag, clå han åter 

sätter sin fot på deras och sitt gebiet, sko* 

la de amntändligen fl lära känna alla de 

afsigter att fcjelpa, alla de pä ordning och 

rättvisa syftande s mått och steg, han träffat, 

och öfvertyga sig, att den tid han dragit sig 

tillbaka icke gått forlorad för deras förde-* 

lar. Misstro borde de irnellerticl de sna* 

ror, som man lägger för dem, den roll, 

man skulle anvisa dem vid efterapandet af 

dessa församlingar, hvilka, för längre tid 

tillbaka, bevittnade förfädernas vilda frihet, 

och hvilkas,åtlöje förtjenande skådespelare 

jmickeharnåg;otan*iat ändamål, än att göra 

tlém till ofFer för det lägsta och nedriga» 

ste slafveri, Vore det möjligt, att valen 

blefve nationella, forfrågningarne trogna, 

rösterna fria, så skulle ostridigt det nya 

Ma)fältet se olagiigheteni dess princip 

försvinna för den skickligaste af dess önskningar; 

dess förstaönskanskulle då vara ett 

nytt helgande af detta förbund, hvilket, 

för 900 år sedan, imellan Frankemas nation 

och Franska Kpmmgahuset, ömsesidigt 

besvors och sedermera blifvit af Frankerna 

och deras Konungar Fortsatt, Meri usurpa* 

torn hade reden eflagsnat de nationala och 

framkallat sina satelliter; han både räknat 

rösterna förr än en enda blifvit gifven, 

Hvad kunde , man vänta af dem, som 

med blöd färgat och fläckat allt hvacl de 

vidrört; hvilka gjort allt, hvad som 

*

%aråe vara föremål för dyrkan och kärlek^ 

till föremål för åtlöje och afsky; hvilka, 

pm dtst varit; möjligt,branmärkt sjeliva 

namnen fädernesland, frihet, constitutjoo, 

lagar, ära och dygd? Hvad! hade icke Fransmannen 

fur det tillkommande sin stora 

Cha.ua, som återställt alla heliga namn, 

och försatt dem i besittning af den aktning, 

da törtiente? Hade de icke en confititution, 

hvilken till sin princip ren, vore 

bildad af deras Konung och representanter? 

Huru mild den vore, hade erfarenheten 

under en hel sammankomst hevi» 

sat: den inneslote fröet till alla förbättringjr, 

©ch bland, dessa vore ingen, som icke 

$f Konungen^ yped,båda, Camrarnas bifall, 

kunde brjtoidra-, D«; borde §ä{,ta sin förtröstan 

derpa, att derqti låge den säkraste 

grundläggning, den säkraste borgen för 

prerogativerna, för alla företräden, fur rättigheter 

af hvad na!ur Ram heldstj de borde 

likväl tro,, att deras Konung, genom sina 

rättigheter,sina titlar, sitt hjerta, alltid skall 

\ara derasbä*ta, beständigaste ochlagligaste 

vän;deliorde förena sina önskningar med 

han,«, till dess de kunde handla gemensamt 

med honom, och åkalla Försynen,som upptagit 

hans. och deras eder, att han måtte välsigna 

dess rättvis^ förehafvande c Jb. d^" ' n 

jjdla bemödanden." 

O«tta manifest utfärdades « nästan, 

vid. samma tid, som Napoleon kuu« 

71 

\

72 

gjorde sin additiöEéila act.*) Den aFprutmng 

sanningeifidet förra måste lida, försvann 

för den osannfärdighet och list, med 

fovilka usurpatorn var tvungen att på till* 

väga, om han ville ernå sitt ändamål. £ 

a-laafseenden var detta en mäikvätdig --trid, 

ih" ilkcn iCorumâvärdighetens ärftlighet 

försvarade sig mot principen om folkets 

souverainetet. Så mycket man ock må 

anföra tili Bourbonernas "urskuldande, tfter 

deras, genom de förbundna magt*«rna« vappn, 

dem beredda nterkomst till Frankrike* 

sä hade likväl framgent af dem bety^.ani** 

felsteg blifvit begångna, hviika» 

ur-^kull >nde ma.-ta henuas frän den långvariga 

söndring, hâiundei de lefvat skiida 

fråi» Franinikej och dessa fel hade usurpa?o?n 

bergagnfltj för att å nyo aflä^sna dem 

frän throrif-n. Nu blef det fråga oro atr befästa 

vi^j på den* onb da ingen'ärftlt^hetslag 

talade for honoir>, blef honom intet 

annat öfrigt,än att rättfärdiga sin handling 

genom den allmänna nationalvilijan, 

li.vilken alltid blott .«å vida gifves, som 

Uian utfinner någon form, hvarigenom och 

under hvilken d«n kan framkallas. För Bourbonerna 

talade t-n lag, som kan rakxias 

för den aldramest väJaörande inom de 

Europeiska staterna; fot Napoleon talade 

') Manifestet vitfärdades den 14 April, Tiiläggsacten 

deu £3 isamma månad,

73 

itifet, utom lians personliga charakter, åt 

hvilketi ett stort antal Fransmän» mi-snöje 

öfver bedragna förhoppningar gaf styrka 

och eftertryck. Likväl var intet naturligare, 

än ätt han skulle blifva den segrande, 

så framt icke andra krafter tr^dt 

imellan ochgenom magt understödt fattigheten. 

Att enligt sanningen angifva den magt, 

meå hviiken de förbundna regen-terna äin* 

tiade utföra striden mot Napoleon , är 

ostridigt så mycket svårare, ju vanligare 

det är, att genom öfverdrift på en 

gäng &öka att ingifva förtroende och fruktan. 

Man talade om icke rmnre än en 

million krigare, som skulle förastill strids. 

IEngelska parlamentet blef antalet ännu 

högre uppgifvet, då der var fråga om att 

bevillja subsidier,ty Lord Castlereagh upp* 

gaf arméerna på följande sått: den Österrikiska 

till 300,000, den Rysska till 575^000, 

den Preussiska till 275,000, den baier-ka 

till 60,000, de öfriga Tyska staternas till 

150,000, den Holländska till 50,000, den 

Engelska till 50,0003 och med drssa 1,360, 

000 man skulle dessutom 49>°O° Spaniorer, 

20,000 Sardinare, 30,000 Schweizare och 

15 000 Portugisare förena sig. Stridt a af* 

gjordes sedan, med minre än 200,000 man. 

Imellertid kan icke nekas, att ju ganska 

stora arméer voroiantågande mot Frank» 

?ike, och att, när alla foade iörenat sig der,

74 

hela avtalet besteg sigtillmellan1\.00,000 oc!| 

en half million. Sä vidt som det atorre an>s 

talet af stridande afgör utgången, var den 

försäkrad och Napoleon, stfcn icke gjorde 

sig nås;on hemlighet deräf, att har» 

af en öfverlägsen nia

75 

ja försig, att mån roade »ig med honom, 

men, emedan han ej egde rätt att blifva 

förtörnad,sålät han tillkännagifva, attKejsarinnan 

förstiMaj skulle ankomma. AU 

möjlig list användes att föraFranska folket 

bakom ijusetj ochnärMarskalkenNey,genast 

efter Napoleons ankomst till Paris, såsom utomordentlig 

commissarie genomreste hela 

norraochöstragränsen, förbandhonom,ifölje 

af ett hans sednare vidgående, en föreskrift 

från högre ort, att allestädes utsprida: "det 

Kejsaren, enligt den öfverenskommelse,som 

på Elba blifvit träffad mellan honom, England 

och Österrike, hvarken villeeller kunda 

föranågotkrigmed defremmande magterna; 

att Kejsarinnan Marie Louise och Konungen 

af Rom skulle cparblifvaiWien såsom 

gisslan, till dess han gifvit Frankrike 

en liberal författning och uppfyllt alla 

tractatens puncter." Det ogrundade i 

dessa uppgifter borde snart visa sig,ialla 

fall vann man tid derigenom; och Chateaubiiands 

anmärkning var väl icke sä origtig, 

då han påstod: atti Napoleons regering 

lögnen vore det enda laglikmätiga, emedan 

den öfver allt framträdde såsom ett regeringens 

styrande medel; der' voro nu lögner 

för en f jerdedels timma, för en half 

dag och för en hel, ja för en vecka; den 

ena osanningen tjenade till att hjelpa sig 

till den andra, och genom denna kedjaaf bedrägerier 

hade ofta det bästa förstånd svårt

76 

att träffa sanningens punct. Blott efter 

hanti, allt efter som Frankrikes förhållanden 

till de Europeiska staterna tydligare 

och bestämdare visade sig, såg mars 

sig nödsakad till enretraite tillbaka på sanningen; 

och detta aflockade till och med 

Napoleon sUlf den bekännelsen,"att Frankxikes 

läge vore förskräckligt". 

Oaktadt stridskrafternas öfverlägsenhet 

trodde sig likväl de förbundna magierna 

halva orsak, att icke mot sig uppreta Franska 

folket, hvilket ganska ofelbart skulle 

inträffat, om de framställt: Bourbonernas 

återmsättande såsom målet för deras bemödanden. 

England förutgick med den 

förklaring, att, ehuru Napoleon icke längre 

kunde tålasispetsen for Franska nationen, 

delikväl icke ville sysselsätta sig med 

att påtruga Fransmännen någon statschef, 

hvflket) de beslutat förkasta. Få samma 

sått yttrade sig Österrike öfver detta föremål, 

icke utan att, mot sin villja, och blott 

ikraft ai omständigheterna,väcka den förmodan, 

attiden händelse Franska folket 

gåfve Kejsarinnans regentskap, intill den 

unga Napoleons myndiga ålder, företräde 

för Bourbonernas regering, det då dermed 

skulle nöja sig. Ryssland och Preussen 

förklarade sig alldeles icke öfver denna 

punct. Genom Englands och Österrikes 

yttranden å ena sidan och Preussens 

samt Rysslands stillatigande å den andra»

77 

vanns åtminstone så mycket, att Fransmännen 

minre afgörande beslöto sig for 

usurpatorn, och att, när utgången' var afgjord, 

händelsernas gäng kunde mera påskyndas. 

Såsom blott hufvudman för ett 

parti, kunde Napoleon ostridigt uträtta så 

mycket mera, ju minre han derföre var 

ansedd; men då han detoaktadtmåste Llifva 

det, förlorade han nuigten, att någonsin ater 

blijva statens öfverhufvudiden mening 

och lili den vidd, han förr varit det. 

Under det de Franska härarne biltlades 

och de förbundna voro stadde på 

»in marche till Frankrike, hände något i 

Tyskland, somisig sjelft var allt for förvånande, 

att icke af många blifva anseddt 

såsom ett förebud. Marskalken A» 

2exander Berthier, Napoleons vapenbroder 

sedan så mänga år tillbaka, hade, utan att 

förbida Kejs-ar Napoleons ankomst till Paris, 

med sin familj begifvit sig till Baiern, 

der han, såsom genom *in gemål nära slägtinge 

till Kongliga familjen, kunde vara 

säker om ett vänskapsfullt bemötande. 

Man hade sagt, att han år 1814» vidunderhandlingarnaiFontainebleau, 

hade blifvit 

oense med Napoleonj och de omständigheter, 

hvilka deröfver berättas, innebära myc-, 

ken sannolikhet. Huru det nu ock härmed 

må hafva förhållit sig, så kunde icke en 

sextioett årig man, som var bunden af e

78 

»erna utur riket, var »ågot, Jivartill lian 

icke kände sig förpligtad;att stadnaiFrank» 

rike, utan att taga delihändelserna,ansåg 

han för en omöjlighet. Här var således 

den bästa utväg, den som förde honom till 

Tyskland. Alexander Berthier lefde ien 

fullkomlig indragenhetiBarnberg, sin van* 

liga vistelseort, nar de Rysska colonnerna 

der inträffade; det rörde den man, hvilken 

så många år varit Franska armeens krigsminister 

och generalmajor, att se de skaror» 

om hvilka man kunde förmoda, att de icke 

litet skulle bidraga till Frankrikes förhär* 

jande. Under det han nu stod vid ett 

fensterisitt palats, med ögonen häftade 

på det skådespel, som under honom före* 

gick, störtadehan, betagen af en svindel,öfver 

det för,låga fensterbröstvärnet ned på 

gatan och brötaf halsen. Så blef åtminstone 

saken berättad af dem, hvilka kunde 

vara underrättade om huru dermed tillgått, 

under det att andra uppgåfvo hans hastiga 

död såsom en följdaf förtviflan,hvilketl 

vid tankan på Frankrikes olycksödeskulle 

angripit honom. Af Napoleons Marskalkar 

var Alexander Berthier den, hvilken han 

mest utmärkt, samt den förste, som bortgick, 

och väckte derigenom föreställningen 

omenlyckans omvexling,hvilkennågra månader 

sednara blef så Ögonskenlig , att 

personer, hvilka tiliförene uppfyllt hela 

verlden med sitt rykte, antingen afledo på

v 

79 

atrattsplatsen, eller genom frivillig landtförvi-ningräddade 

sitt lif, eller också genom 

retraite ochförsakelseaf allaanspråkmed 

rhöda kunde undgå förföljelsen, till evigt 

bevis, huru otillförlilliga de stöd aro, på 

hvilka man här ilifvet aldramest förtröstar. 

Huru ock Napoleon må hafva uppfattat 

underrättelsen om sin för detta Gene* 

*al Majors plötsliga död, så måste likväl 

vida mera det nederlag, som Konungen af 

Neapel lediItalien, gå honom till bjerUt. 

Hade denneKonung kunnat forlänga Jurist, 

så skulle Napoleon haft åt mest betydande 

fördelar att draga deraf; åtminstone hade 

man varit nödsakad att defa de krafter, 

hvilka efter Neapels intagandekunde vändas 

hiot honom» Joachims in.*k ppning till ön 

Ischia och hans familjs föiflyttande till 

Österrike, voro händelser, dem man så län« 

ge som möjligt sökte dölja för Fransmännen, 

på det deras mod icke skulle 

ned lås deraf. Napoleon skall, vid första 

Underrättelsen om denna af honom upprättade 

Kontingathrons omstörtande,hafva yttrat 

sig: detta är förräderietslön. Intet är 

säkrare, än att Murats affail, år 1814, djupare 

smärtade Kejsaren än alla olyckor, som 

ditintills träffat honom. Murat sjelf hade 

ångrat d^tta steg, och under loppet af 

Mars månad samma år skrifvit till-honom: 

det han vore färdig att godtgöra allt, och 

Varnade blott »in gamla välgörares beiall-

80 

ning, för att förklara sig. Denna skrifvel* 

se erhöll Napoleon, när han, tillhaka «lagen 

frän Laon, befann sig på vägen till 

Rheim% för att återtaga denna af de förbundnas 

troppar besatta stad. Han läste 

ået med den nedslagenhet, som .efter hand 

återtåg från Moskwa var honom egen, och 

gaf det sedan till en artillerigeneral, 

i hans följe, med de orden: "Der, läs! 

Nu, sedan han gjort mig olycklig; är det 

icke mer tid att ångra sig". Imellertid hade 

de försonat sig under Napoleons vistande 

på E!ba, och hvilka andra skäl ock Murat 

må kunnat hafva till sitt krig m^d Österrike, 

så hade likväl Napoleons farliga 

läge icke haft ringa andeli hans beslut 

dertil!. Huru han sjelf bedömt sin tid, 

det må lemnas derhän. Omkringränd, 

tvungen till återtåg, slagen och nödsakad 

att fly till Iscljia, inskeppade han sig till 

Frankrike, der han landstegiviken vid 

Juan den 25 Ma], trenne dagar efter för 

detta Konungens af Westphalen, Napoleons 

mo

Sande, begaf han sig, efter ett kort vistandeisödra 

Frankrike,till Corsica, hvarifrån 

han gjorde det sista försöketmot Neapel. 

De förbundna troppames hopande på 

Franska gränsen, menisynnerhetiBelgien, 

tillät icke usurpatorn att förlora ett ögon* 

blick. Den 22 April, hade den urtima församlingen 

af deputerade,hvilken skulle förbättra 

statsförfattningen, blifvit utsatt till 

den 26 Ma). Atla dagar sednare än den 22, 

\itfardades ett nytt beslut, hvaruti Napoleon 

medgaf, "att sednare händelser icke 

lemnade honom annat val ofrigt, än att antingen 

förlänga den dietatur, hvarmed han 

genom folkets förtroendesåg sig beklädd, 

«lrer att väsendtligen afkorta formen för 

antagandet af den additionella acten. Så 

kärt det hade varit honom att se valcollegiernas 

förenande och de deputerades för-, 

nyande för sig gå,enligt hvadidenna additionella 

act blifvit antaget, så gjorde likväl 

rikets högsta intresse det till hans oundgängliga 

pligt, att så fort som möjligt 

omgifva sig med nationens representanter. 

Fördetta ändamål skalle valcollegierna samla 

sig fyra dagar efter kungörandet af detta 

beslut, och skrida till val af befuilmägtig+le 

för de deputerades Cammare, och 

dessa genast med sina väljare begifva sig 

till Paris för att bivista Majfältet, och bilda 

representanternas cammare, hvilken han 

Buchh. VI. D. t. 

81

82 

efter tillkännagifvandet af constitutionsur» 

kundens antagande ville sammankalla". Det 

lågifull dager, att blott det strängaste 

iakttagande af formen här kunde gifva rättmätigheten 

sken, så snart Fransmännen en 

gång voro komna utomlagen för den ärftliga 

thronföljden. Likväl hade man det 

icke isitt våld, att blifva den en gång 

fattade föresatsen trogen; så stor var fruktan 

för en öfverraskning, vid hvilken, oni 

den verkligen egde rum* den fördel åtminstone 

blefve räddad, att rättmätighe* 

ten icke mera vore tvifvelaktig. Då Pairemas 

utnämnande berodde på Napoleon 

sjelf, så var det icke förbundet med någon 

tidsförlust;de deputerades utnämnande 

åter var förknippadt med alla de dröjsmål, 

hvilka äro oskiljaktiga från valförsamlingar, 

och dervid kunde alla planer 

för Frankrikes försvar stranda. Just der^ 

före blefvo nu valen med största brådska 

förrättade, och det är alldeles icke osannolikt,ätt 

utom Prefecterna, åt hvilka detta 

ärende var uppdraget, de tre och tjugu 

extracommissarierna, hvilka r*dan vid slutet 

af Mars utskickades tillmilitär divisionerna, 

icke haft ringa andelipåskyndandet. 

Sinnenas stämning hade genom utsigten 

till enioch med detsamma inträffandestrid 

med Europa,blifvitsa ofördelaktig 

för Napoleon, attiStatsrådet den fråga 

uppstod, om det icke vore bättre attafstå 

från ceremonien på Majfältet. Hertigen

%£ Otranto var, såsom han sedan försäkrat, 

af denna mening. Men Napoleon, ehuruvi-il 

ganska skakad, ville icke låta det 

en gång fattade beslutet fara. 

Huru mycket man ock måtte hafvå 

påskyndatallt, så egde likväl icke Majfältet 

rumiden månad, hvars namn åci. bar. 

Den ceremonie, som uppgjorde ett högtidligt 

fördrag mellan Napoleon och Fransmännen, 

måste uppskjutas-till deniJuni, 

'emedan allt, som dervid måste förutsättas, 

icke förr kunde kommaioraning. 

Vänd emot Marsfältet och framför 

militärscholan, var en thron for Napoleon 

upprättad, som stodimedelpuncten 

af en halfcirkelformig.instängning, samt till 

högerochvenster bildaderymligaamphitheaträr 

för 15,000 personer och framföra lemnadeenöppning, 

Midtuti denna stod"ettaltare,ochungefär 

hundrade famnar derifrån éri 

annan thron,som öfverskådadehela Marsfältet. 

Nar nu,under sista dagarne af Maj, 

så många befullmägtigade och väljare forsamlat 

sig, att högtidligheten kunde egé 

irum, så lät Stor-marskalk på gifvet 

tecken besätta alla tillgångar till militärscholan 

genom Kejserliga lifgardet och de 

yttre ingångarna till Marsfältet geti - 

öm GenscTarmeriet i Paris* JDen i juni 

begåfvo sig, enligt ett dagen förut 

tungjordt program, de tillförordnade ar" 

landt- och sjömagten kl.8 genom gallers 

(>ortarne vid Grenelie till Marsfältet^ ocH 

83

84 

blefvo a£ ceremonlemästarné och dera» bi« 

traden uppställda på de bänkar, hvilka 

befunno sig inom instängningen. En timma 

sednare uppbröto äfven valcollegierna 

tili Marsfältet, hvarest de af Céremoniexnästarne 

och deras biträden likaledes blefvo 

anvista till sina bänkar, hvilka befunno 

sig imedelpuncten. Kl. half 10 

begäfvo sig Cassationsdomstolen, Räkningsverket, 

denåterställda Kejserliga akademiens 

råd, Kejserliga domstolen och municipalcorpsen 

för staden Paris, genom militärscholaus 

gårdar, till Marsfältet och funno 

sina platserilogerna till höger och venster 

om thronen, hvilka de delademed of ■ 

iicerarne af hederslegionen, under det 

Stadtsrådet hjelpte till att fylla de på högra 

sidan. Omkring kl.11uppbröt Kejsaren 

från Tuillerierna. Framför honom gick 

commendanteniParis med sin generalstab,, 

vapenhärolderna, en vagn för ceremoniemästarne 

och deras biträdare, tvänne vagnar 

för vakthafvande oificerare, en vagn 

för de fyra Statsministrarne, tvänne vagnarförhederslegionens 

storakors, trennevagnar 

för Rikets högsta embetsmän, tvänne 

för de öfrigaministrarnej en vagn förKronans 

högre embetsmän, en för de Prinsar, 

som voro Stordignitärer, och en förPrinsarna, 

Kejsarens bröder. Deruppa kom KeJ* 

sårens egen vagnj denna följde åter en 

vagn för kronans högra embetsmän, och 

\ 

I

85 

tvänne andra vagnar för de personer, 

gom voroitjenst hos de Kejserliga Prinsarne. 

Kejsarens vagn var förspänd med 

ätta, alla de öfriga med sex hästar. Bred» 

vid Kejsarens vagn redo Riks-Marskal " 

karne samt Kejsarens adjutanter och stallmästare; 

efter densamma General inspecteurenförGensd^rmeriet.*) 

Tåget gick gen» 

om Tuilleriträgården, öfver Endiägtstorget, 

Jena bron och Marsfältet till militär 

scholans hufvudingång och, vid Kejsarens 

aftåg från Tuillerierna, vid hans ankomst 

till Marsfältet samt militärscholan blefvo 

canonerna lossade. 

Nu var Napoleon ankommen. Snart 

utträdde han utur militärscholans rum, åtföljd 

af sina bröder Lucien, Joseph och 

Hieronymus,föratt begifva sig till den för 

honom uppresta thronen. Han sjelf visade 

sigien tunica och en mantel af ljusrödt 

sammet; Joseph och Hieronymus, på hans 

högra, ochLucien, på hans venstra sida, voro 

kläddaihvitt sammet. Få stegen till 

thronen ställde sig Pager, Cammarherrar 

och Ordonnance Oilicerare, de sistaistörre 

antal, för att gifva skådespelet höghet. 

Vid altaret blef messan läsen af Ärchebi- 

') Intet »Kulle urskulda noggrannhetenidesta 

uppgifter, om man icke just utaf dem heda 

tillfälle att öfvertyga «ig om, att Najjoleoa 

icke uppgifvit ideen om det stora riket, hrilken 

mine han ock för ofrigt antog> emedan 

endast denna kunde rivfärdiga en sådaa *tSt«

86 

snopen af Tours.,. hvars namn var Barr^ 

och honom biträdde Cardinalen af Bayonne 

och flera Biskopar. Efter messan närmade 

sig valcollegiernas centraldeputation, 

ungefär 500 till antalet; de blefvo Kejsaren 

föreställda genom Ärcheßikscancelle*. 

ren. Ispetsen För dem befann sig Duboys 

d y 

Ångers, väljare och befullmägtigad för 

departementet Eure och Loire. På honom 

hade det uppdrag fallit, att iFranska 

folkets namn tala till Kejsaren; ostridigt 

derföre, att hans starka stämma dertill al» 

dramest berättigade honom. 

"Sire, sade han, Franska folket har. 

tillerkänt eder kronan. Välhaden J utan 

dess villja afsagt er hennej men nu ålägger 

eder likväl dess röstning, att å nyo, 

påsätta den. Ett nytt fördrag imellan e- 

-4ers Majestät och nationenhar blifvit gjordt. 

Från alla puncter af riket församlade,ställa 

vi oss omkring lagens taflor, för att uti 

dem inrista folkets astundan, hvilken är 

den enda sanna källan för all magt; och 

hela Frankrike upphöjer genom oss, dess 

verktyg, sin röst,för att,ihela Europas åsyn, 

säga till sin SjE.ats.Chef, hvad det af 

honom väntar. Allvarsamma äro våra ord, 

såsom de omständigheter, hvilka omgifva 

oss. Hvad menar detta Konungames förbund 

med dessa krigsrustningar, genom 

hvilka det sätter Europa i förvåning och 

bedröfvar menskligheten? Genom hvilke^ 

(

Ijaasidling, genomhvilken förolämpinghafva. 

viuppretat deras hämnd,och gifvitanledning 

till deras anfall? Hafva viefter freden försökt 

att föreskrifva dem lagar? Vi villja blott 

följa dem, som passa för våra seder; vi 

viljja icke hafva det öfverhufvud, som våra 

fiender önska; vi villja deremot hafva 

det, hvilket de ej önskaatt hafva. De våga, 

Sire, att förklaraeder personligen förfågelfri, 

Eder, som så. ofta herrskat i deras 

hufvudstäder, Eder, som så ofta befastat 

dem på deras vacklande throner! Detta våra 

fienders hat förstärker vår kårlek för eder. 

Förklarade man på detta sätt denringaste 

bland våra medborgare som fågelfri, 

så måste vimed samma eftertryck försvara 

honom, ty han stod under lagens och den 

Franska magtens beskydd. Man hotar oss 

med ett infall. Och likväl hafva vi, tillbakaförda 

inom gränsor, dem naturen icke 

utstakat för oss, af aktning för tractater, 

hvilka af eder icke voro undertecknade, och 

hvilka J likväl villjen vörda, icke öfverskridit 

dessa trånga gränsor.. Åstundar man 

blott borgen? Den innefattasivåra inrättningar, 

så väl somiFranska folkets villja, 

som för det tillkommande är förenad med 

eder. Drar man ejibetänkande, att påminna 

oss de tider och detsakernas tillstånd, 

som är så olika, ifrån hvad ögonblicket 

erbjuder? Visserligen, det skulle icke vara 

första gången som vi besegra det mot., qis. 

87

88 

beväpnade Europa. Man ville förnekaFranska 

folkets heliga rättigheter, sådana som 

aldrig föråldras, sådana det minsta samhälle 

inför rättvisans domstol ihistorien aldrig 

förgäfvefi återfordrat. Måste då Frankrikebiifva 

förringad^fönderslitetochsönder^ 

styckadt,emedan det blott ville vara Frankrike? 

Och ämnar man att bereda oss Poh- 

Jens öde? Förjäfves söker man att fördöl'. 

"ja sådana afsigter, bakom skenet af den ersdia» 

som man säger sig hafva, den alt skilja 

oss från oss sjelfva, för att gifva oss beherrskare, 

med hvilka vi icke hafVa någoi 

gemensamt, hviika vi icke förstå, luilka 

också icke förstå oss, och hvilka hvarken 

tyckas tillhöra århundradet eller nationen^ 

den nation, som för några ögonblick upptagit 

dem isitt sköte,löratt se sina ädlaste 

medborgare genom dem fogelfria och 

förnedrade. Deras närvaro hade förstört 

allt det bländande, som ännu låg ideras 

namn. De kunde icke tro våra eder, vi 

icke deras löften. Tionden, feuclalismen, 

privilegierna* kort sagdt, att återföra allt 

livad som var oss förhatligt, var det enda 

ändamålet för deras diktan och traktan. 

Och en af dem bedyrade sin förtrogne; 

*'att han satte sigisäkerhet för framtiden". 

Hvad hvar och en bland oss under tjugufem 

års tid acsett såsom ära, förtjenft, och 

betraktat såsom belöning värdt, detta var 

för dem. en anledriing till fogelfrihet och

89 

baren stämpel , som feräfde utrotande. 

£n million embetsmän och öfverhetspersoner, 

hvilka sedan 25 år följt samma 

grundsatser , fem hundra tusen krigare, 

vår starkhet och vår ära, sex millioner egendomsegare, 

hvilka hade revolutionen 

att tacka för sina besittningar* ett ännu större 

antal upplysta medborgare, hvilka voro 

tippvexta med frihetens grundsatser — alla 

dessa sanna Fransmän voro det icke för 

Bourbonerna, hvilka blott ville regera för 

en handfull af privilegierade; de förföljda 

tiil och med tänkesättet,denna menniskana 

heliga egendom. Sire, en thron, upprest af 

fremmaride vapen och omgifven af ohjelpliga 

förvillelser,störtade för eder tillsamman, 

emedan ni från eder ensamhet återförde 

till oss underpanterna for vår sanna 

ära, hoppet om vår sanna välfärd. Huru 

kunde annat hända, Sire, än att allas ögon 

uppklarnade vid edert triumphtåg från 

Cannes till Paris? Gifves det,i alla folkslags,!alla 

århundradens historia,något uppträde, 

som mer yttrade folkets villja, visade 

hos den handlandepersonen mera hjeitemod, 

och vore för de flyende mera nedslående? 

Är denna triumph ej tillräcklig, 

för att öppna våra fienders ögon? Villja de 

hafva blodigare? Nå väl, Sire, vänta ni af 

oss allt, hvad en hjelte af en trogen» 

kraftfull, behjertad, orubbelig och oföränderlig 

nation är berättigad att vänta, Dt

90 

trenne lagstiftande magtens grenar skola, 

sättasiverksamhet; en enda känsla skall 

lifva dem. Förlitande oss på eders Majestäts 

löften,öfverlemna vi oss åt eder,våra 

befullmägiigade och Pairemas cammare, 

omsorgen för vart constitutionella system, 

och att befästa samt fullkomna de inrättningar, 

hvjlka måste vara borgen för detsamma,, 

utan öfyerilning,utanskakning,med 

Kaogen öfverläggning och ined vishet. Och 

skulle vi vara nödsakade att strida, så genijude 

ett anskriivåra hjertan, nämligen 

detta: "emot den fiende, som gerna ville, 

behandla oss som den uslaste bland alla 

nationer!" Intet är omöjligt,och intetskall 

blifva spardt, för att sätta vår ära och vårt 

oberoendei säkerhet, för att afvända ett 

nesligt ok, Hvarje Fransman är,soidat, segern 

skall följa edra örnar, och fiender, 

hviika räkna på vår tvedrägt, skola ångra, 

att de utmanat oss". 

Duboys' tal frambragte all den verkan, 

som plogar visa sig, när vid allvarliga 

handlingar ännu något mera hafves för afsigt, 

än hvad dei och för sig sjelfva innehålla. 

Det vore icke artigt att säga, 

det talaren hade såsom^nationens organ förfelat 

sin bestämmelse, och icke sagt något, 

som hörde till saken. Man ropade likväl, 

likasom efter aftal; Lefve nationen, Lefve 

Kejsaren? Da som voro blotta åskådare, 

y.efvo, de handlande personerna; och för

tf\ blända andra kände man behof af att 

j^lända sig sjelf. 

Resultatet af omröfitningen öfver den 

additionella arten var ingenting minre än 

lysande i jemförelse med det, som år 

1804 hade afgjort öfver Kejsarerikets upprättande; 

ty nar man då kunde anföra fyra 

millioner underskrifter, var det denna 

gången blott en million trehundra 

tusen. Ärcheßikscancelleren, som det ålåg 

attkungöra detta resultat, titlkännagaf, "att 

den additionella acten blifvit med nästan 

allmänt bifall antagen,och de nekande rösternas 

antalstegeblott till 4206". Men detta 

ringa antal kunde endast anses såsom de 

dristigas antal, hvjlka icke tagitibetänkande, 

att utan allt afseende förklara sig 

mot Napoleon; likväl måste det anmärkas, 

öttbland de åttatiosjn det Franska rikets departementer 

blott sjuttiofem insändt sin 

omröstning, och äfven uti dessa blott det 

minre antalet röstat. 

Efter Ärchecancellerens uppgift gjorde 

en vapenhärold iKejsarens namn bekant, 

att den additionella ac£en vore antagen;och 

nya handklappningar skållade nu från alla, 

sidor. Derpå framsattes af Öfverste Cammarherrarna 

ett bord framför thronen, på 

hvilket den additionella acten låg; och se- 

4an Ärchecanceileren öfverräckt en penna 

S till för detta Konungen af Spanien, hvii- 

91

92 

ken åter gaf den till Kejsaren, erhöllpro» 

tmilgationsacten Napoleons underskrift. 

Bordet blef nu åter borttaget, och 

Napoleon, sittande på thronen med betäckt 

hufvud, höllföljande tal till departemeniernas 

väljare och arrondissementscollegiernas, 

äfvensom til! landt-ach sjömagtens 

deputerade. 

Kejsare, Consul, Soldaß — ihvarje af 

dessa egenskaper, hade jag allt af folket, 

Ilycka och olycka, pl slagfältet, irådet, 

på thronen och under landsförvisning,har 

Frankrike varit det enda o&h beständiga 

föremålet för mina tankar och handlingar. 

Såsom denbekanta KonungeniAthen,harjag 

uppoffrat mig för mitt folk,iden förhoppning, 

att man skulle hålla de löften mac 

gifvit, att bibehålla Frankrikes integritet,. 

dess åra och dess rättigheter. Ovilljan, 

att e© dessa h«liga, genom tjugufemåriga 

segrar forvärfvade rättigheter misskända 

och våldförda. Franska ärans veklagan ö£ver 

liden skymf, nationens önskningar,hafva 

återfört mig på en thron, hvilken äic 

mig dyrbar såsom ett skyddavärn förFranska 

folkets »jelfständighet, ära och rättigheter. 

Fransmän! när jag under detta folkets 

glädjerop genomfor provincerna, för 

att komma till min hufvudstad, då borde 

jag räkna på en lång fredj ty nationerna 

voro bundne af de genom deras regeringar 

afsluna tractater» hvilka som heldss

93 

dessa regeringar nu också voro. Alla inina 

tankar rigtade sig på medlen att grunda 

vår frihet pa en constitution, som vore 

afpassad efter folkets villja och intresse. 

Jag sammankallade Majfältet, Men snart 

erfor jag, att furstar, hvilka misskände 

alla grundsatser, föraktande det allmänna 

tänkesättet, åsidosättande så många folkslags 

fördelar, ville öfverfalla oss med 

krig. Deras afsigt var att utvidga konungariket: 

Nederland, ett gifva det våra norra 

gränsfästningar, och, deiigenom att åe 

dela Elsas» och Lothringen, bjlägga alla ännu 

mellan dem rådande stridigheter. Man 

måste rusta sig till krig. Men, ehuru jag å 

nyo var blottställd för krigets faror f 

lät jag det likväl vara min första omsorg 

att constituera nationen. Folket har antagit 

den urkund, jag förelade det. När 

vi hafva tillbakaslagit de orättvisa anfallen, 

och Europa fått den öfvertygelse, att 

tjuguatta millioner Fransmäns sjelfständighet 

är ett aktningsvärdt föremål; då skall 

en högtidlig lag förena de spridda förordningarne, 

som tillhöra vår ännu icke sammanhängande 

constitution. Fransmän! J 

återvänden till edra departemeriter. Sägen 

edra medborgare, huru trängande omständigheterna 

äro: men sägen dem tillika, att 

enighet, verkningskraft och ihärdighet äro 

de medel, genom hvilka ett stort folk går 

segrand.» från striden mot sina förtryckare; 

"

94 

att kommande slägten skola strängt bédö» 

ma vårt uppförande; att en nation förlorat 

allt,när den förlorat sin sjelfständighetv, 

Sägen dem, att fremmande Vegénter, hvilka 

jag antingen upphöjt på throner , eller 

hviika ba(va mig att tacka för bibehållandet 

af deras kronor,hviika under min lyckliga 

tid sökte mitt förbund,nu emot mig 

rigta alla deras ränker. Såge jag icke, 

att de endast villja åtkomma Frankrike, så 

ville jag med glädje uppoffra delta lif, emot 

hvilket de äro så Förbittrade. Mcii 

så länge Fransmännen för mig bibehålla 

den kärlek/ af hvilken jag har så inånga 

bevis, skall detta våra fienders raseii blifvavanmägtigt. 

Fransmän! min villja är den» 

samma som folkets} mina rättigheter ärÖ 

deras; min ära, mitt rykte, min lycka,kunna 

endast tillhöra Frankrike." 

Så talade Napoleon. Hans tal blef 

med bifall upptaget. Derpå närmade sig 

Ärchebiskopen af Bourgos,iegenskap af 

Storallmosutdelare, öfverlemnadö knäfallande 

Evangelium, och Kejsaren svoriföIi 

jande uttryck: Jag svär att iakttaga och 

luta iakttaga rikets cönstitution. Och efter 

denna ed var Ärchecancelleren den första, 

som svor constittitioneri lydnad och 

Kejsaren trohet. Hela församlingen upprepade 

sedan: Vi svärja det! 

Under talet ock edsvärjningcn qvar» 

folefvo medlemmarne af centraldeputätioneii

trappstegen till thronen. De begåfvo 

sig tillbaka till den dem anvi^ta platsen, 

förr h'n Te Deutn ugpstämdes. Knappt 

var detta slutadt, förrän utdelandet ut de 

Örnar böljade, hvilka voro bestämda for 

departementernäs nationalgärder. Örnarne 

för nationalgardet, Semedepärtementet, 

den för det första regementetiden 

stående arméen, och den för första marincorpsen, 

blefvo hållue af ministrarna för 

inre angelägenheterna, krigs- och sjöärendena. 

Kejsaren aftade sin mantel,reste .sig 

från thronen, gick fram på förstå trappsteget 

och sade: "Soldater af rikets nationalgarde, 

soldater af lahdt- och sjömagten! 

jag anförtror eder de Kejserliga örnarna 

ined deras nationalfärgor. Svärjen, att J 

villjen försvaradéui med edertblod emotfäderneslandet 

och denna throns fiender; 

svärjen, att de alltid fköla vara edert sam- 

Hngsteckenj svärjen! Från alla sidor skallade 

ordeli: vi svärja det! 

Midt under dessa utrop^ omgifveh a£ 

alla beväpnade corpsers örnar, begaf sig 

kejsaren med sin suite till den midt på 

Mars»ältet unpre>tå thronen. ttär gaf han, 

iegenskap ai öfverste för nationalgardet 

iParis och Kejserliga gardet, örnarna åt 

departemeht^presidehterha och de sex arondisement^rna'?, 

«å väl som åt Chefen för 

gardet. Grefve Chaptal, President för val* 

kollegiernaiParis, och G«4,era!.-J..ieute*iar}- 

95

96 

ten Durosnel höllo nationalgardets örnar} 

GeneralLientenanten Friant den för Kejserliga 

gardet. Tropparne marcharade upp 

och omgåfvo thronen; ofHcerarne stodo 

framföre den. Nu tog Kejsaren ordet: 

"Soldater, sade han, jag anförtror eder de 

Kejserliga örnarna och rationalfärgorna; 

J svärjen deremot, att försvara dem mot 

fäderneslandets och thronens fiender, eller, 

när det så fordras, att dö; J svärjen, att 

aldrig erkänna ett annat samlingstecken. 

Isynnerhet J, soldater af Parisiska nationalgardet, 

svärjen, att aldrig tåla, att fremlingar 

å nyo få inträngaidet stora rikets 

hufvudstad: ty åt eder tapperhet anförtror 

jag den. Hvad eder angår, soldaterna f den 

Kejserliga lifvalaen, så svärjen, att uti det 

fälttåg, som nu skall öppnas, J villjen söka 

att ofverträfFa eder sjelfva, och heldre 

dö än tåla, att fremlingar fÖreskrifva fäderneslandet 

" lagar.*' Hvarje af dessa satser 

blef besvarad med ett: vi svärja detl 

och sedan tropparna, ungefär femtio tusen 

man, hade defilerat förbi,återvände Napoleon 

till militärscholan,hvarifrån han begaf 

sig till Tuillerierna. 

SI slutades denna högtidlighet, vid 

hvilken trolöshetensökte att for sig vinna 

troheten och samvetslösheten samvetet* 

Många tadlade dervid det theatraliska, utan 

att betänka, att detta alldeles icke låter 

skilja sig från stora ceremonier. Ute-

»lote dessa aJlt inbördesförtroende,så skulle 

" de varaioch för sig sjeltVa förkastliga} men* 

då detta icke kan påstås, så kommer allt 

tlerpå an, med huru mycken redlighet 

nian å ömse «idor går till väga. Men ingen 

tviflade, att ju Napoleon blott tänkte 

på det «tora rikets åter upprättande, att 

hans additionella act blott var ett medel, 

att ännu en gång vinna Fransmännens för* 

troende, och att Frankrike, efter en lyckligutgång,ganska 

nogaskullebefinna sig just 

på samma punct af constitutionell fullkorn* 

lighet, hvarpå det förut stålt. Med denna 

öfvertyg^lscinfann man sig, och med 

denna öfvertygfelse svor man. Den högsta 

stamman tjelf förbehöllsig,idet hon försäkrade 

att, efter fredens återställande, det 

spridda irikets constitution skulle bringas 

till enhet, att med frihet styra och råda 

öfver densamma, och svor således för ögonbHcket, 

hvad ingen borde besvärja, nam* 

ligen aktning för sitt eget verk. Det 

missbruk, somidetta afseende med eder 

bedrifves, kan icke nog beklagas. 

Redan på Majfältsdagen blef befall-. 

ning utfärdad till båda camrarnes bildande. 

Ledamöterna fös* Pairemas Cammars 

voro af Napoleon utnämnde, och ibland 

dem såg man, utom hans tre bröder Joseph, 

Hieronymiis och Lucien, flere gamla 

Kepublicaner, hvilka han, efter sin åter- 

Buchh. VI Del. , 7. 

97

98 

komst från Aegypten. icke hade kunnat fångs 

sia vid sin vagn, men tillika äfven ett så 

stort antal af militära personer, att bestäm» 

melsen af Pairemas cammare derigenom. 

alldeles gick förlorad} ty man räknade af 

de sednare icke mittre än fyratio nio, del* 

Marskalkar, dels Getieral Lieutenanter. Representanternas 

cammare var sammansatt af 

personer, som i sina grundsatser och 

åsigter voro ganska vidt åtskilda; ibland 

dem fiinnos gamla tepublicanerj gamla anhängare 

af könsliga familjen och sådana 

män, hvilka stodo midt imellan dessa. Berättigade 

att sjelfve välja sig ert president^ 

valde de en viss Herr de Brange. Valet 

misshagade likväl Kejsaren; ostridigt blott 

derföre, emedan han ej tilltrodde Herr de 

Brange nog charakter, för att leda cammaren 

under så laggranna omständigheter* 

Grefve de Lanjuinais, en gammal republican, 

hvilken flere år varit senatens medlem, 

erhöllihans ögon företrädet; och så stor 

var representanternas beredvillighet, att 

uppfylla Kejsarens önskan* att de genast 

under de första dägarne af sin sammankomst 

lato behaga sig en minskningisina 

rättigheter* 

Alla förberedande villkor voro uppfyllda, 

det vill säga* de båda camrarne hade 

enligt föreskrift bildat sig, när,åtta dagar 

efter ceremonien på Majfältet, Napo° 

leon öppnadederas sammankomster. Det''

tå skedde ide deputerades cammare. Kejsaren 

infann sig med en lysande suite och 

biel: vid ingången emottagen af Presidenten 

och tjugufem ledamöter af de deputerade, 

hvilka under de församlades högliud- 

Öa bifallsrop införde honomisalen. Här 

nedsatte han sig på thronen, hvilken var 

omgifven af Prinsarne af hans hus,de högsta 

vardigheterna* Ministrarna, rikets högsta 

embetsmän, hederslegionens storkors 

och hans hofstat. Pairerna och representanterna 

blefvö af céremoniemästaren tillsagde 

att sätta sig. Derpå bad Ärchecancelierön 

Kejsaren öm tillstand, att få 

framföra Pairerna och representanterna*, 

J)å det de skulle kiinna aflagga sin ed. 

En secreterare af Pairemas cammare framträdde 

midtpå golfvet, och börjande tneå 

Prinsarhaj uppropade han Sedan dé ofriga 

ialphabetisk ordning,idet han för hvar 

och en bifogade tedsförmuläret: Jag svär 

lydnad för rikets cohsbitution och trohet 

mot Kejsaren. Hvarje Pair reste sig 

Serskildt ifrån sin plats och sade med 

upplyftad hand: jag svär; på lika sätt förfor 

man med medlemmarna irepresentanternas 

cammare. När nu alla eder voro 

gifnaj blottade Kejsaren sitt hufvud,betäckte 

det åter, och sade till båda camrarnes 

ledamöter. 

"Sedan trenne månader hafva omständigheterna 

och folkets förtroende beklädt 

99

100 

mig med en oinskränkt magt; men idag 

blir min käraste önskan uppfylld: den constitutionella 

monarchien tager sin början» 

Menniskorna äro allt för vanmägtiga, för 

att kunna försäkra det tillkommande; 

blott constitutionerna bestämma folkens 

öden., och iFrankrik© är monarchien. 

nödvändig, för stt skydda friheten, oberoendet 

och folkets rättigheter. Var constitution 

är spridd, och en af våra vigtigasta 

sysselsättningar skall blifva, att sammanfatta 

den till ett, och ordna den efter en 

tanke} ett arbete, v 

som hos tillkommande 

slägter skall prisa denna epoch. Min största 

äregirighet ar, att Frankrike måtte åtnjuta 

allmöjligfrihet. Jag säger: all möj» 

lig frihet, ty anarchien leder alltid tillbaka 

till despotism. En fruktansvärd coalition 

af Konungar hotar imellertid vårt oberoendes 

deras härar närma sig till våra 

gränsor, ochiMedeihafvet har fregatten 

Melpomene blifvit tagen af ett Engelskt Jimeskepp 

af sjuttiofyra canoner, efter en 

blodig strid. Våra fiender räkna på våra 

inre stridigheter. Redan uppväcka och 

nära de inbördes krig. Samlingar hafva 

egt rum, och man brefvexlar på Gent, såsom 

ar 1792 på Coblenz. Lagstiftande 

mått och steg äro nödvändiga, och utan 

betänkande förlitar jag mig pl eder fäderneslandskärlek, 

edra insigter och eder till— 

gifvenhet för min person. Tryckfriheten

101 

tillhor vår närvarande constitution, och 

man kan intet förändra dervid, utan att 

skaka hela vårt' politiska system} men det 

erfordras inskränkande lagar, framförallt i 

nationens närvarande tillstånd, och jag uppdrager 

detta vigtiga föremål åt eder eftertänka. 

Mina Ministrar skola göraeder bekanta 

med våraangelägenheters läge. Det 

är möjligt, att en Furstes första pligt kallar 

migispetsen för armeen att strida for fäderneslandet. 

Arnieen och jag, vi skolagöra 

vår skyldighet. J, pairer och representanter, 

gifven nationen exempel af förtroende, 

verksamhet och kärlek för fäderneslandet; 

likt swiaten hos ålderdomens största nation, 

masten J heldre dö,än villja öfveiiefva 

Frankrikes skymf och nesa. Fäderneslandets 

heliga sak skall då vara desto till* 

förlitligare". 

Detta tal,ihvilket Napoleon drag för 

drag så målade sig, som han alltid varit, 

hade intet anstötligt för Fransmannen, som 

så lätt misskännasig sjelfva, och då Napoleon 

tilltrodde de båda camrarna Romerska 

senatorers tänkesätt, funno de sig så smickrade, 

att ett ihärdigt: Lefve Kejsaren! följde 

honom, när han lemnade salen.. 

Trenne dagar förbigingo, innan de bå» 

da camrarna ingåfvo deras tacksägelseadresser. 

Pairemas cammares bar stämpel 

af inspiration, så framt Öfver hufvud, der 

redlighöt fela?, det kan blifra fråga om

102 

inspiration. "Frankrikes förcUlar,sade Pai-» 

yerns, ärq oskiljaktiga från eders Majestäts^ 

och omlyckanskulle gifva edrabemödanden 

enolycklig utgång, så skolaolyckshändelser 

ickeförsvagavårt mod, ochendastförökavår 

tillgifvenbet for eder. Svarar framgången 

emot vår saks rättmätighet och den vän-. 

tan, vi äro vane .att hysa af edert snille 

och härens tapperhet,, så åstundar Frankrike 

blott fredenj våra författningar gifva 

Europa den säkerhet, att Franska regeringen 

icke låter hänföra sig af segerns retelser." 

Kejsaren svarade derpå: "den förestående 

striden vore allvarsam; det vore 

icke af lyckans förförelsertnan hqtadesj 

men väl ville man låta Frankrike passera 

under Caudinska gafflar. Under de svåraste 

tider, hade stora nationer, likasom stor^ 

jnenniskor, utvecklat hela styrkan af sin 

charakter." 

Minre enthusiastiskt talade representanternas 

Cammare inför throneru Tack^ 

sägelseadressen hade, som man sade, sysselsatt 

tjugu personer, bland hvilkas utkast 

blott tvänne erhöjlo församlingens bifall, 

VLt^n att derföre blifva otadlade. Utaf des» 

sa båda sammansattesadressen,hvilken Presidenten 

Lanjuinaisispetsen för deputationen 

framgaf." Frankrike, sades det derpti, 

kan icke medgifva det sätt att urskilja,ifölje 

hvaraf de förbundna rnagtern^ 

söka att rättfärdiga deras anfall. Att aiv>.

falla den valda monarchen, ville säga det 

jarnma, som att anfalla hela nationen och 

Jiota dess sjelfj»tändighet. Derförehar den 

också beväpnat sig. Ingen äregirig tanke 

sysselsatte nationen furstens villja skulle 

till och med icke ega kraft, att föra den 

Vtom blotta försvarets gränsor. Blott till 

sitt lands beskydd, blott till försvarande 

af sin frihet, sin ära, sin värdighet, vore 

den färdig att underkasta sig alla olTer. 

JJvarföre är det 'icke' tillåtet att hoppas, 

att dessa krigsrustningar, hvilka kan hända 

blifvit föranleddeaf retad stolthet,ruå hända 

af öfvergåendemissförstånd, skulle kunna 

förskingras, för behofvet af en fred, 

hvilken alla Europas folkslag önska, och 

hvilken då skulle återgifva Eders Majestät 

dess maka och Fransmännen deras thronarfvinge? 

Ostridigt skola Camrarne uti de 

upplysningar, hvilka eders Majestät Jofvat 

att låta meddela oss, finna bevisen för edrabernöcjandenatt 

bibehålla freden."Idenna 

adress fanns rätt mycket, som måste såra 

Napoleon. Likväl cjväfde han för ögonblicket 

sin ovillja. "Man hatar Frankrikes 

oberoende, sade han. Redan denna 

natt skall jag afresa, för att ställa mig i 

spetsen för min armee. Constitutionen 

måsteistormens ögonblick vara vår polstjerna1, 

hvarje offentligt yttrande, som ginge 

derpå ut, att försvaga förtroendet till 

dep, skulle föröka statens olyckor. Pen. 

103

104 

brytning, uti livilken vi befinna oss, aV 

häftig. Ltåtom oss icke härma det Romerska 

rikets exempel, hvilket på alla sidor 

trängdt af barbarer* gjorde sig till åt;löje 

för eftervärlden, emedan detide ö.gonblick, 

när murbräckan sprängde statsportarne, 

sysselsatte aig med abstracta öi> 

verläggningar." 

Dessa skrifvelser blefvo deni Juni 

öfverlemnade. Natten imellan den 12 och 

13 afreste Napoleon från Paris, för att 

Ställa sigispetsen för den dél af sin armee, 

somhade blifvit samlad på norra gransen. 

Han drefs af otålighet att s© sitt oclfi 

Frankrikes öde afgjordt. Hans vistandei 

hufvudstaden hade blifvit honomodrägligt, 

genom de högljudda omdömen, hvilka sä 

väl opartiska som. partiska fällde öfver hans 

handlingar, utan att det för ögonblicket 

stod ihans förmåga, att sätta en grans för 

tryckfriheten. Dernäat låg honomintet så 

mycket om hjertat* som att genom en stor 

slagtnsng tillintetgöra de förbundna magternas 

och göra dem beredvillige 

att med honom inlåta sigiunderhandlingar. 

Det tycktes honom en möjlighet,-att 

öfverraskaoch slå de Engelsmän och Preussare, 

som församlat sigiBelgien, samt att a 

efter Belgiens och Hollands åter eröfran- 

åey föra ett språk, som berättigade honom? 

att å nyo blifva Europas 

Knappt var Kan bortrest, förrän Mi«

isterns för utrikes ärendena berättelse 

till Napoleon öfver rikets läge blef de båda 

Camrarna förelaggd. Att allt deruti var 

vändt till Napoleonä fördel, förstås af sig 

»jelft. Hvad

106 

genhefcernas behandling helt och hållet 

var öfverlemnad åt hans fria godtycke, och 

då det icke kunde felas anledningar till ny& 

]trig, så snartmanönskadedem. Mendenom« 

ständighet tillkom afven,att Napoleon, om 

han blefveibesittning af Franska thronen, 

genom förhållandet till sin armee, till och 

med vore tvungen, att å nyo beträda erpfringens 

bana; ty så länge inom Frank-* 

rike icke någon ersättning stod att Jinna, 

för det som denna armeeialla länder för* 

lorat, voro alla försäkringar, hvilka gingo 

"ur på en frivillig inskränkning inom Frankyikes 

gränsor, en äcklande lockmat, till 

Jivilken man icke kunde närma sig, utan 

$tt göra sig löjlig. Med ett ord: om Na-* 

poleon btadnade på Franska thronen, så fun* 

fiea hvarken för freden i Paris eller de 

författningar,livilka på Wienska congresse« 

blifvit tagna, någon den minsta borgen, 

livarpå man kunde förlita sig. För att 

icke inedgifva detta, biefvo,i den berättelse, 

Ministern för de yttre angelägenhe-s 

terna afgaf, de förbundna magterna beskyllda 

för de aldra förhatligaste afsigter * 

v England, icke dermed tillfreds, attigrund 

bafva förstörtFrankrikes sjömagt, hade nx\ 

förafsigt,attäfvenförstöradess landtma»t,se« 

danäfvendenblifvit fördet samma forderfiig, 

|^3 öfriga större magterna hade i Wien 

gjort den upptäckt, att det ännu feltes förlifeningsniedel, 

hviika blott kunde förvärf*

och Lotbringens eröfring* 

¥g§ genomElsass 5 

J stort vore deras afsigt att bereda Frankrike 

Pohlens öde;dera.s interesse förBour-3 

tonerna hade blott den öfvertygelse till 

grund, att denna dyjiastie skulle låta behaga 

sig allt hvad man kunde Unna för godt 

att öfver Frankrike besluta. Ryssland åstundade 

att på fasta landet spela den roll, 

hvilken Frankrike under 15 år innehaft, 

Preussen, genom Fredrik II utbildadt till 

militär stat, Icände sig liämrnadt isina 

Utvidgningsplaner genom blotta tillvarelsen 

af en nation, som satte gransor för dess 

eröfringspla.ner. Österrike, hvars gräqsorp^ 

en omätlig linie voro trängde af Ryssland, 

och som till och med Preussen re» 

dan vågade att trotsa — Österrike bekriga,* 

de Frankrike, såsom «n magt af andra rangen, 

såsom om det ville förökaPetersburg-, 

ska cabinettets seger r och glömde, för 

begäret att göra nigra osäkra eröfringar 

på andra sidan Rhen, alla faror, hvilka 

Iiånnorden och södernvoro helt nära, Dessa, 

fyra magter ryckte naturligtvis alla de andra 

med sig} och att tro på möjligheteq 

af en fortfarande fred vore den största, 

förblindelse,"Blott detta sista var grund*adt. 

Ehuru väl de förbundna,härarne ännu 

till en del voro på sin marche, befann 

sig likväl redaniBelgien en stridsfärdig 

örmee.Denhögraflygeln, sammansatt afEn-* 

teUöiärj,Holländare, Hännoveraner,graAm«

108 

schweigare, Nassauer, och Hanseatis&a 

troppar, samt ungefär 70 till 80,000 man 

stark, utsträckte sig från Ostende till Nivelles 

och stod under Lord Wellingtons befäl, 

Den venstra bildade Preussarne under Fält. 

marskalken Bliicher; den var sammansattaf 

fyra armeecorpser, hvilka utsträckt sig 

från Nivelles till Liittich och anfördes af 

Generalerna Ziethen,Pirch, Thielemann och 

Bitlow, samt var icke mycket öfver 100,000 

man stark. Hela Preussiska haren bestod af 7 

armeecorpser. DeniBelgien stående bjöd 

handen åt en af Tyska förpundstroppar 

sammansatt; den stod vid Mosel och var 

anförd aE" General Kleist. De tvänne sista 

voroännu ickeankomna,och stodosåsom reserv, 

dels vid Rhen, dels vid Elben. Så väl 

imellan nedre och öfre, som vid medlersta 

Rhen stodo Ryssarne. Till dessa 

slÖLosig Badiska, Wiirtembergska och Baierska 

troppar, hvilka,idet de utsträckte sin 

linie vid öfra Rhen och hotade Strassburg, 

vid Basel stöddesig på Österrikarne. Dessa 

med Sandinierna hotade från Jura berget 

längs efter Rhone och Saone att inträngai 

Frankrike. För att innesluta hela Franska 

riket felades blott, att också Spaniorerno 

satte sigirörelse. Väl hade Ferdinand "VII 

förbundit sig dertill, och redan sedan 

den 2 Maj hade ett manifestiMadrid blifviSi 

kungjordt, genom hvilket krig förklarades 

mot usurpatern Napoleon} me» i följeaf

den afmattning Spanien under sista lcriget 

fatt vidkännas, fortforo tillrustningarne 

ännu, ccfa Spanska armeen ankom icke 

förr på Fransk jord, än när kriget redan 

var slutadt, och det blott underhandlades 

om villkoren, på hvilka Frankrike skulle 

erhålla fred. Sådant var saken as läge 

mot medlet af Juni månad; och afgörande 

slagtningar kunde icke uteblifva, emedan 

äfven Frankrikes rustningar voro fulländade. 

Hela den Franska armeen bestod a£ 

10 armeecorpser, af hvilka hvardera uppgafs 

till35,000man,och voroutdelade kringrikets 

gränsor. Första armeecorpsen stod under 

grefve Erlont befäl vid Lille, den andra 

under grefve Reillc vid Vaienciennes, den 

tredje under Vandammc vid Mezieres, den 

Fjerde under Gerard vid Metz, den feirtt© 

under Rnpp vid Strassburg, den sjette under 

Lobau vid L.aon, den sjunde under Sucheb 

vid Grenoble, den åttonde under Clausel 

vid Bordeaux, den nionde under Brune 

vid Touloiase, den tionde skulle församla 

sig vid Perpignan. Af dessa voro fem bestämda 

till krigets förande på norra gränsen 

5 och då Napoleon beslutat att här 

i egen person föra öfverbefälet, tillstötte 

här äfven ett40,000 manstarkt garde.Den14 

Juni stod första armeecorpsen vid Solre 

surSambre, den andra vid Håm sur Heure, 

den tredje, till höger om Beaumont, den 

109

110 

fjerde vidPhilippeville,den femteiBeatiittöfih 

Här tog Napoleon sitt hufvudquarter. Hanå 

ankomst till armeen Var ett föjemål för 

den allmännaste glädje. 

Redan samma dag blef en Jjroclamatioit 

uppläst, hvilken hade den omisskänneliga 

afsigt att, genom påminnelse om förradagar* 

uppmuntra till största tfiöjliga tapperhets 

"Soldater!

öttjättlig, och att, sedan den uppslukat iö 

millioner Pohlackar, 12millioner Italienare, 

6 millioner Belgier ochi millionSachsare, 

den afvcn vill sluka staterne a£ andra 

ordningeniTyskland. De obetänksamma! 

Ett ögonblicksframgång hänför dems men 

det Franska folkets undertryckande och 

förödmjukande står ickeideras förmåga; 

och skulle de inträngaiFrankrike,sä skola 

de der finna sin graf. Soldater! vi hafva 

alt göra stränga marcher, slagtningar att 

lemna och faror att utslå:, men om vi are 

ståndaktige, så skall segern tillhöraoss, och 

fäderneslandets ära och välgång blifva åter 

eröfradi För hvarje Fransman, som har ett 

bjerta, är det ögonblick kommet, då han 

skall Segra eller dö* 

Huru förvirrad denna proclamaiion 

ocksåisig sielf var, så gjorde den likväl det 

starkaste intryck pä soldaternas inbildningskraft. 

Till och med anförarnefröjdade sig* 

när de^ likasom genom en troll«tafj såga 

sig förenade; de trodde sig dertiti forspörja 

(äen stora mannens närvaro* hvilken vore 

af Försynen kallad att återupprättaFrankrikes 

ära. Åtminstone var detta det större 

antalets mening. 

Man täknade på, att Napoleon, fö* 

att erhålla en lysande seger, skulle taga sin 

tillflykt till list och försökaen öfverrask* 

ning. Fältmarskalken Bliicker var derföre 

Gafbrutet på sin vakt; och, då alla de 

111

y 

112 

I 

underrättelser, som han erhöll från Frankrike, 

gåfvo tillkänna ett snart anfall, så 

försummadehan icke att derom underrätta 

den Engelske byfälhafvaren. Men kort? 

Wellington, missledd af falska spioner eller? 

bländad af en åsigt, som för hbnom framställde 

den Preussiska fältherrens varning 

såsom en otidig fruktan, försummade de 

nödiga försvarsanstalterna och stadnade i 

Briissel till den 15 Juni, hvarest han ännu 

samma dag bivistade en. bal hos Herrtigin* 

nan af Richmorfrd. 

.Den Preussiska hären stodiså trängacantoneringar 

som de dåliga Nederländska förplägningsaostalterna 

medgåfvo. Fältmarskalkens 

hufvudqvarter variNamurj hären 

lågitracten deromkring. General Ziethen, 

som anförde de Preussiska förtropparna, 

hade sina troppar sammandragna vid Fleurus, 

Gosselies och Charleroi och gick med 

sina förposter Öfver Sambre *anda till Mar* 

chiennes, när han den 15 vid dagens inbrott 

såg sig anfallen af den andra Franska armeecorpsen. 

Det motstånd, som PreussaYne 

gjorde, felades det icke hårdnackenhet; men, 

som de icke voro öfvermagten vuxna, så 

beslöto de att draga sig tillbaka på.Fleurus. 

Detta skedde imellertid, icke utan mycken 

förlust, som af Franska rytteriet blef dem 

tillfogad. Lätt inträngde Fransmännen i 

Charleroi, hvars broar blott till en del voro 

förstördajoch när de mot aftonen öfverval-/

éigat alla offergångar öfver Sambre^ utbredde 

de sig, dels på vägen från Gosselies 

till Briissel, dels på den från Gilly 

till Natnur, med stor hastighet. På den 

förra bildades deras förtrab genom General 

Claris rytteri, pä den sednare genom 

General Pajols. Napoleon, som gjort dessa 

anordningar, gick mot aftonen tillbakatill 

Charleroi med den toresats, att göradenföljande 

dagen afgörande, hvilket blott sä vida 

vore möjligtsomhankunde angripaPreussar» 

ne, afsöndrade från Engelsmännen. 

1Briissel hördeman de canonskott,under 

hvilka öfvergången öfver Sambre verkstilldesi 

Mest blef Hertigen af Braunschweig 

deraf oroad. Från Fältmarskalken Bliicher 

kommo adjutanter, för attUnderrätta Hertigen 

om sakernas läge. När nu öfver Fransmännens 

framryckande icke mer något 

tvifvel var öfrigt, så gafs ifrån danssalen den 

första befallningen för Brittiska armeens 

uppbrott, hvil et till en del måste ske 

från aflägsna cantonering*quarter. for dem 

följande dagen var detta visserligen försent» 

och Napoleonkunde så mycket säkrare vara 

viss om en stor framgång, som han genom 

General Labedoyere, hvilken insmygt sigi 

Briissel,nästanhvarje timmablefunderrättad 

om hvadiEngelska hufvud-g.varteret föregick. 

Det första anfallet hade så vällyckats* 

Buchh. VI Dal. g. 

113

\ 

114 

att maniFranska haren ganska lätt tröstade 

sig öfver General-Lieutenanten Bourmonts,Öfverste 

Clouets och squadronschefen 

Villatroys försvinnande, hvilka begagnat 

öfvergångenöfver Sarribre förattbegifva 

sig till deallierade; man kallade dem förrädare, 

hvilkas usla tänkesätt icke kunde tillfoga 

hären någon vidare skada. Att 

föröka Franska soldatens säkerhet, blefvo 

vanliga konster använda. Framför aik 

öfverdref men de fångnas antal; och för 

att understödja öfverdriften,delade man de 

fångnaiflera colontier, och lät sedan föra 

dem, den ena efter den andra,förbide troppar, 

som ännu voro qvar, på det den 

tanken måtte uppstå, att det motstånd, som 

måste besegras, vore ringa. Som de fängna 

voro idel Preussare, förökadedenna omständighet 

icke litet Fransmännens glädje, in» 

" 

förhöllsigpå långt när icke så. Val träffade 

man vid inryckandet i byarne strödda 

hopar, hvilka uppstämde ett högt:lefve Kejsaren! 

Men detta var blott ett medel, hvarigenom 

man köpte sig soldaternas gunst, 

och ju minre denskonsamhet, om hvilken 

de olyckliga anhöllo,blef utöfvad,desto hastigarekomatio 

de tili sin gamla likgilltighet 

tillbaka. Knappt hade soldaterna tagit ett 

ögonblicks ställningien by, förrän de 

utgiöto sig likt ett vårflöde öfver de 

dem till pris gifna husen5 och -livad de 

funno af lifsmsdel och klädespersedlar försvanniögonblicket. 

En by,ihvars grannskap 

man tillbragtnatten,liknade följandedagen, 

efter enFransk officers tittryck, en grushög,ochvid 

afmarchen trädde af vrede betagiia 

karlar, utgratna .qvinnor, halfnalcna och 

Förskräckta barn u* de utplundrade husen, 

för att med sina förbannelserbeledsaga dem, 

hvilka de dagen förut bjudit välkomna. 

Full af otålighet väötade Napoleon det 

ögonblick, då han skulle kunna anfalla 

Preussiska hären. Allt blef derfore uppbjudet, 

för att fullända öfvergången öfver 

Sambre; också blef den under natten till 

större delen verkställd. Den 16 Juni inbrötj 

och på denna dag skulle Napoleons stjerna 

ännu en gång upptindra, för att genast derpå 

utslockna- 

Preussarnes ställning var icke ofördelaktig. 

Islutna colonner hade hufvudmas- 

115

116 

san besatt dessa bergsslätter, hyilka, på &n* 

dra sidan om Fleurus, omgifva qvarnen vid 

Bussy. Den venstra flygeln stod fram öfver 

Sombref på vägen tillNamur; den högra 

stödde sig mot byn Bry. Framför fronten 

lågo byarne St. Amand och Ligny, 

bägge starkt besatta och belägna på tillbörligt 

afstånd från bergsslätten. Hela massan 

af de församlade tropparna steg ungefär 

till 70,000 man; ty den fjerde Preussiska 

armeecorpsen, som stod iLiittich, 

skulle väl på batailledagen inställa sig på 

stridsfältet vid Bry; men detta var imellertid 

omöjligti anseende till tidens korthet: 

och vägames dåliga beskaffenhet. 

Knappt hade Napoleon tagit Preussarnes 

ställning i ögnasigte, förrän han 

gjorde sina anstalter till anfall. För att 

hindra föreningen mellan Engelska och 

Preussiska arméerna, erhöll Marskalken 

Ney, hvilken dagen förut var ankommen till 

bufvudqvarteret, öfverbefälet öfver v-enstra 

flygeln med det uppdrag, ätt öfverFrasnes 

framgå påvägen till Brussel. Den venstra 

bestod af de båda första armeecorpserna 

och utaf fyra divisioner kavalleri. Tredje, 

fjerde och sjette armeecorpserna utgjorde 

centern och understöddes af gardet; de 

drogo sig till Fleurus, hviiket Preussarne 

redan hade lemnat. Högra flygeln bestod 

af general Pajols rytteri och några bataillonerinfanteri 

han"ändesig,underMarskalken 

Grouchys ledning, mot Sombref. Mensom 

N

Napoleon icke Icunde känna, hvilkalkrafter 

Preussarneskulle utveckla, så måste haniakttaga 

den för&igtighet,att befallaförstaarmeecorpsen, 

som utgjorde en del af venstra 

flygeln, att med tvänne divisioner rytteri 

blifva atående bakom byn Frasnes till höger 

på vägen till Brussel, for attinödfall kunna 

begifva sig till alla de puncter, der 

dess närvaro vore aF nöden. Bakom Fleurus 

fördelade sig centerns massor. General 

Vandamme erhöll befallning att med 

tredje corpsen angripa St.Amand; medfjerde 

och sjette Corpserna vände sig Generalerna 

Gerard och Lobau tillLigny. Gardet följde» 

dessa. Som Ligny var nyckeln förPreussarnes 

ställning, så begaf sig Napoleon 

tiil denna punct. Anfallet mot Preussarnes 

venstra flygel var uppdraget åt Marskalken 

Grouchy. Förrän man hann framkomma, 

var det redan eftermiddag. Striden 

börjades omkring klockan 3, först 

vid St Amand, emedan detta stal'e var 

det närmaste för anfallet, men en half timma 

sednare vid Ligny. 

Så häftigt och öfvervägande var det 

anfall, som Fransmännen under Vandammes 

befa! gjorde på St. Amand, att Preussarnas 

motstånd ickeräckte öfver en timma. Strax 

efter klockan 4 framryckte tredje Franska 

armeecorpsen till Bry; men den blef af 

tvänne Preussiska brigader ; ctillbakaträngd. 

Just der den så kallade Romerska vägen af* 

117

+ 

118 

skar stora landsvägen, kom femte briga* 

den dessa till hjelpj och hade deras anfall 

lyckats, så hacfe fransmännen åter blifvit 

fördrifna från St. Amand, Men det misslyckades, 

och enda lycliga följden deraf var 

énstäend«slagtning, som mellan Besure och 

St, Amand fortfor ifrån klockan 5 på eftermiddagen 

till klockan 9: en fäktning, i 

hvilken det från båda sidor striddes ined 

lika ihärdighet. Fältmarskalken Bliicher 

anförde här sjelf. Ett kavallerianfall, i 

spetsen for hvilket han ställde sig, misslyc* 

ka&es genom den rådighet, med hvilken 

Fransmännen öppnade sina leder, för att 

desto säkrare kunna bringa Preuasarne till 

nederlag. De måste nu tillbaka. Franska 

rytteriet förföljde. Under detta tumult 

genomborrade ©tt skott Fältmarskalkens 

häst. Han störtade icke på stälretjmensedan 

hanenstundkastatsigikringmedkrampaktiga 

språng, föllhan på en gångdöd till marken, 

och Fältmarskalken, döfvad af fallet, blef 

liggande under den döda hästen; fäktningens 

hetta tillät icke Fransmännen attblifva 

varse denna händelse, Med vild skyndU 

samhet, ilade de förbi Fältmarskalken, hos 

hvilken en af hans Adjutanter, Grefve 

jJWostitz, stadnat, Imellertid' hade Preussarne 

förstärkt *igsoch af dem öfväldigade, 

återvandeFransmännen samma väg som de 

framryckt. Nu framhjelpte man Fältmarskalken 

undan den döda hästen; han steg 

s

opp på en dragonhäst och, som han lyckligtvis 

var oskadd, så hindrade honom intet 

från att fortsätta striden. Af första Franska 

armeecorpsen, frambröt divisionen Durutte 

emot Preussarnas högra flygel, understödd 

af något kavalleri; men den blef af Preussiska 

rytteriet lilJbakahållen. - 

Icke minre häftigt rasade slagrningen 

vid Ligny, en stor, längs efter bäcken JLigny, 

med massiva stenhus bebyggd by. Efter 

första fralftimman var hälften af byniFrans. 

männens händer; men från detta ögonblick 

uppstod en stående drabbning, hvilken varade 

till klockan nio på afton. Blifva vanligtvis 

byar hastigt tagna och återtagna, så 

varade här ssiid^nisjelfva byn öfver 5 

timmar", under det den inom en "ganska 

trång plats än ryckte fram och än åter 

tillbaka. Oupphörligt stötte från bada sidor 

friska troppar till sJagtningen, under 

det att från de å båda sidor liggande höjderna 

nära 200 canoner spelade med «in 

eld öfver byn och der förorsakadeen högst 

besvärlig brand. Efter hand hade striden 

utbredt sig öfverhela linien; Franska skarpskyttar 

sysselsatte tredje Preussiska armeecorpsen. 

Denna skickade några squadroner 

rytteri och ett batteri ridande artilleriiryggen 

på fjerde Franska armeecorpsen; 

men som denna afsöndrade ,corps var 

för svag, blef den af Franska rytteriet an- 

" 

119

120 

fallen och kastad tillbaka ofver bäcken 

med förlust af några canoner. 

Ännu emot klockan nio var ingen fordel 

vunnen, som man kunde anse såsom 

åtgörande. Imellertid hade Napoleon, utom 

andra masaor, med hvilka han oemoU 

standeligen påträngde, äfven fört sitt garde 

med ielden; ty vid Ligny lag det afg^rande 

for dagen. Strax efter klockan 

nio lyckades det Fransmannen, att intaga 

norra utgången från denna by. Icolonner 

ryckte den genom den samma och understöddes 

af gardet, hvilket visade den 

största ifver att uttaga fiin andelisegern. 

För att ännu längre kunna motstå, hade 

Preussarne måst understodias med ny förstärkning; 

men det var allt för afgjordt, att 

hvarken från Engelska sidan eller från J^de 

armeecorpsen någon hjelp skulle kunna 

visa sig. Under dessa omständigheter fann 

man för godt att afbryta striden. Det berodde 

nu på,intet minre än att bibehålla 

höjderna ofvanför qvarneh vid Bussy; men 

Napoleontilltrodde sig att genom ett strängt 

anfall kunna förhindra detta. Under det 

hans garde,iförbindelsemed trenne batailloner 

af 4de armeecorpsen,angrepo Preussiska 

fyrkanternapå höjderna,gingo Milhauds och 

Letorts cuirrasierer omkring byn Ligny, 

för att falla Preussarne i ryggen. Det 

sista lyckades väl icke efter önskan; imellertid 

var nu Preussarnes återtåg oundvifet

121 

ligt. Det skedde till Bry tned en ordning, 

*å mycket mera beundransvärd, 

som mörkret alltid plågar förökaförskräckelsen. 

En fjerrledels mil från slagfältet 

gjorde artneen lialt, och redan omkring 

klockan 10 lat Napoleon batterier uppfara, 

hvarmed han lat beskjuta Preussiska centern. 

Uttröttadeaf dagens hetta och stridens 

mödor, längtade a båda sidor tropparne 

till hvila;Fransmännen inställde derföre 

sin förföljelse,och en stor del af Preussiska 

hären qvarblef iBry, under det den, 

öfriga samlade sig på landsvägen, som går 

frän Sombref till Briissel. Det öfriga återtåget 

betäcktes af rytteriet. 

Alldeles ovedersägligt var segern pä 

Fransmännens sida. Imellertid var det 

mera deras öfverlägsenhetiantal, än den 

skicklighet,hvarmed Napoleon förde ålagtningens 

tyglar, som de hade att tacka för 

denna seger; ty kännare hafva försäkrat, 

att om Napoleon hade användt den kraft, 

som han förslösadevid Lfgny, mot Preussiska 

högra flygeln, så skulle resultatet hafva 

blifvit ännu farligare för Préussarne. 

Huru stor hans förlust var, kan icke med 

nogrannhetbestämmas,emedan Franska uppgifter 

öfver denna punct alltid äro så otillförlitliga. 

Den Preussiska förlusten de bå« 

da sista dagarna »teg till icke minre än 

20,000 man dödade,sårade och fångna, jemte 

15 canoner, hvilka togos på höjderna

♥ 

122 

vid Ligny. Så stor var Fjranmännens för* 

bittring emot Preussame, att de redan 

före fälttågets öppnande, utan afseende på 

sina öfriga motståndare, hade begärt pa« 

troner och Preussqre, ostridigt äfven för 

att göra sig omtyckte af Napoleon, om 

hvilken de val visste, att hani synnerhet 

hatade Preuasarne, i anseende till deras 

affall ar 1813. Franska armeens tänkesätt 

framlyste till och med i den $krifvelse, 

hvari GeneralMajor Bertrand gaf Krigsministern 

första underrättelsen om fram» 

gången vid Fleurns. 'Gårdagens slagt- 

»ing, sades deruti, räckte till klockan 

jo på aftonen, vi förföljafienden, somlidit 

grufligt: 8000 äro gjorda till fångar, och 

vid dagens inbrott hoppas vi att göra ännu 

flera; det gamla gardets grenadierer och 

jägare hafva slagtat hela massor; aldrig har 

jag sett mera entliusiasm hos våra soldat 

ter." Ehuru det i denna skrifvelse var fråga 

om 8000 fångar, är likväl fullkorn* 

ligt bevisadt, att, utom sårade, ingen fallitideras 

händer. 

General-Lieutenanten Thieleman, som 

under slagtningen hade bibehållit sig i besittning 

af Sombref, och hela natten qvarbiifvitidenna 

by, uppbröt föijaudemorgonen*till 

Gembloux, der han förenade sig 

med General Brilow, som ifrån Liittich 

framryckt ända dit. Ehuru slagna, hadtf 

Preussarne liJsväl alldeles icke förlorat

\ 

/ 123 

jnodet. Underrättelsen om Fältmarskalkens 

räddning måste nödvändigt medföra en 

glad stämning, som väckte hågen för nya 

företag. Hvad som hos dem förökade£öi> 

troendet till sig sjelfva, var å ena sidan 

General Bulows ankomst, å den andra åter 

underrättelsen,aU Fransmännen* venstra flygel,långt 

ifrån atthafva uppfyllt sin bestäm* 

melse, vore tillbakaträngd till Frasnes. Dermed 

förhölldet sig på följande sätt: 

Redan den 15 om afton voro deNassauska 

tropparne, hvilka utgjorde den Engelska 

armeens avantgarde,af Fransmännen utdrifna 

från Frasnesj de hade dragit sig tillbaka 

till Quatre Brås och der förenät sig 

med Holländarne. Men äfven vid Quatre 

Brås, skulle dagen derpå motståndet icke 

hafva varit af serdeles varaktighet, så framt 

icke den otålighet, Hertigen af Braun-, 

schweig på baleniBiiissel yttrade, icke haft 

den verkan, att öfverbefälhafvaren gaf hon», 

om tillstånd, att meå 2000 Sachsare och sina 

10,000 Braunschweigare marchera till 

Quartre Brås, för att skynda Preussar- 

r»e till bistånd, i händelse de verkligen 

blefvo angripne. Ime v llertid hade Marskalken 

Ney i spetsen för Franska armeens 

venstra flygel fått befallning att öfver 

Quatre 

Brås framrycka till Briissel; och 

han hade icke förloratett ögonblick. Vid 

ctagningen hade han utryckt ifrån Frasneg 

och omkring klockan $ på morgonen vid

124 

Quatre Brås stöttpåfienden. Striden toghär 

genast sin början. Belägenheten vårisynnerhet 

de allierade gynnande genom skogen 

vid Qnatre Brås; deras motstånd svarade'också 

mot d*nna fördel. När en allt 

större massa af Fransmän visade sig, uppstod 

hos Kronprinsen af Nederländerna, 

bviIkeniegen person här comcnenderade, 

den farhåga, att, så framt han icke rätt 

snart blefve understödd, ett återtåg skulle 

vara oundvikligt; men lyckligtvis var hj.elpen 

icke långt borta. 

Redan hade Nassauer och Nederländaro 

dragit sig tilbaka inuti skogen, på höjderna, 

b varifrån de ganska svagt försvarade sig 

emot Fransmännens öfvermagt,när längs efter 

skogsbrynet betydande massor framkommo 

till deras förstärkning. Dessa voro 

Sachsarne och Braunschweigska tropparne 

under Hertigens af Braunschweig befäl. 

För det oväntadeidenna anblick tillbaka 

studsade Fransmännen lika så mycket, som 

deras motståndares mod derigenom ökades; 

och då öfvemiagten från denna stund synbart 

var på dessa sednares sida, så Jbeslot 

Ney att göra en rörelse tillbaka, för att 

taga en fördelaktig ställning. Med största 

ordning foretogo Fransmännen återtåget; 

men då detta fortfor, blefvo de om sin 

anförares afsigt ovisse» Neys afsigt var 

att nalkas till Frasnes, för att der sätta sig 

iförbindelse med. första armeecorpsen, och

125 

Sedan böria anfallet a nyo. Redan hade 

han, förföljd af fiendön, gjort en timma* 

återtåg, när han erfor, att första araieecorpsen 

vore bestämd' emot den högra 

Preussiska flygeln och följaktligen af 

honom icke finge begagnas. Trots denna 

oangenäma underrättelse tvungen att fatta 

ett beslut, tog han det, att skicka tvänne 

kavallerie-regementer (det första och elfte) 

mot sin fiendes främsta batailloner, för att 

»uppehålla dem och förskaffa sig rum att 

taga en ställning. Rytteriet gjorde sitt anfall 

med stor tapperhet; men som dessa 

batailloner stödde sig mot skogen vid Bobsu, 

och voro försedda msd ett godt artilleri, 

*å tillfogade de kavalleriet så mycken 

skada, att det snart såg sig nödsakadt att 

gå tillbaka. Nu feltes det icke mycket, 

att ju alla tropparne tagit till flykten; 

säallmän var den förskräckelse,som utbredde 

sig. Byen Perimont gick för Frans* 

männen förlorad: likväl förblefvo deibesittning 

af arrendegodset Germioncourt. Imellan 

klockan fem och sex eftermiddagen 

var deras belägenhet isynnerhet ganska dålig; 

det erfordrades all Marskalken Neys 

rådighet, för att hålla tropparna tillsammans. 

Lyckligtvis för honom, hade icke alla 

den förstaarmeecorpsenstropparblifvit förda 

ieldenmotPreussarne. Flere squadronerlätt 

kavallerie ochGeneral Roussels cuirassier-division 

stötte till Marskalken. När dessa ka-

\ 

126 

stade sigivägen förSachsarnes och Braufia 

sch*veigarnes påträngande, fattade fotfolket 

åter mod; striden blef småningom åter. 

ställd, och verknirigarne af denFranska el* 

den blefvo icke obetydliga. Neys bemödanden 

voroisynnerhet vända motßraunschweigarne; 

och denna omständighet kostade 

Hertigen af Braunschweig lifvet. Med 

ett medfoddt mod, hvarje fara trotsande, 

träffades Hertigen af en kula, som gick 

genom lelvern och på stället dödade honom. 

' Stor var den bestörtning, som den* 

na olyckshändelse förorsakade, likväl fortsatte 

Braunschweigartie slagtningen med 

manna mod; och när gena&i. derpå fyra friska 

divisioner af Kronprinsens at Nederländerna 

corps ankommo; sågo sig; Fransmän* 

nen tillbakaträngda till höjderna vid Frasnes. 

Klockan 10 på aftonen blef paktgodset 

Germioncourt taget af Nederländarne, och 

en hal? timma sednare hade striden nått 

sitt slut. Framföre Germioncourt bildade 

Engelska tropparne till höger och venster 

om storalandsvägen en linie,hvilken sträckte 

sig från skogen vid Bossu ända till tätt 

invid Perimont. Ickelångt ifrån dem, uppställde 

sig Fransmännen utåt landsvägen 

iåtskilliga afdelningar, hvilka med olika 

mellanrum omslöto höjderna vid Frasnes. 

På detta sätt voro båda härarne uppställde, 

när natten smög sig ö£ ver dem, efter en 

t 

\

127 

förlust af 5 till 6000 man på hvardera sidan. 

v 

Hvad som den i6:de uträttade var således, 

att Preussarna blefvo slagne och 

nödgade till återtåg, att Engelsmännen deremot, 

om icke segrat, åtminstone hållit 

Diétvigtenj och tänker man sig de förbundna 

magternas armeeäFven så väliegenskap 

af armee, som den Franska utan all motsägelse 

var det; så hade,under slagtningen den 

16, den förra armeens venstra flygel blifvit 

slagen, den högra åter icke. 

IFranska hären tänkte man sig dessa 

händelser vida stöhre, för att kunna underhålla 

de mest utsväfvande fö*hoppningar. 

Utgående från den förutsättning, att genom 

Preussarnes nederlag vid Ligny Napoleon* 

huvudändamål vore vunnet, nämligen att 

skilja den EngelskahärenfråndenPreussiska, 

räknoê man icke på något allvarligt mot. 

stånd från de förras sida. Hvad blir dem 

då öfrigt, sade inan, om icke att hals öfver 

hufvud inskeppa sig till England, när 

Preussiska hären är förstörd,och den minsta 

armeecorps är tillräcklig för att iaga 

de sorgliga öfverlefvorna tillbaka till deras 

hembygd!" Redan tänkte man sig det sto. 

ra riket såsom återstäldt; och eom för detta 

KonungeniWestphalen bivistat Marskalken 

Neys operationer, så felades det icke 

smickrare, hvilka önskade honom lycka till 

Hertigens af Braunschweig död, och kalla- 

"

128 

de denna Prins "en olycklig Furste, hvars* 

ödeifrån längre tid tillbaka tycks hafva be< 

slutit, att han skulle dö för en af den store 

Napoleons bröder." Med otålighet väntade 

man följande dagen, emedan man trodde,, 

att på den allt skulle fulländas och Frans, 

männens seger blifva fullkomlig. 

Utan all fara var visserligen icke Engelska 

armeens läge; och om det va* 

grundad!, att utgången af slaget vid Ligny 

borde tillskrifvas Engelska öfyerbefälhaf. 

vårens liknöjdhet, så hado Lord Welling^ 

ton nu haft tillräcklig anledning, att deröfver 

göra sig de bittraste förebråelser. 

Knappt underrättad öm Preussarnes nederlag, 

skickade han en af sina adjutanten 

till Fältmarskalken, för att fråga, om man 

förde följandedagarna .kunde räkna på haös 

bistånd. Den högsinte gfåhårige mannens 

svar var detta: "att han med tvänne aVmeecorpser 

ville understödja Lord Wellington, 

såframt från Engelsmännens sida tillräcklig 

ammunition kunde besörjas." Detta 

svar var en naturlig följdaf de oordningar/ 

som äro oskiljaktiga från alla återtåg; ty 

många ammtinitionsvagnar hade under nat. 

ten aflägsnat sig, och den 17 om morgonen 

kunde man ännu icke veta, hvilken 

rigtning de tagit, och om det vore , möjligt, 

attmtan stora svårigheter återföra 

dem. Lyckligtvis voro de så nära, att det 

af Fältmarskalken gjorda förbehåll blef öf-

129 

verflodigt; och som Lord Wellington äfven 

fcillkännagifvit,ihvilken ställning han ämnade 

vänta »in motståndare, så kunde Bliicher 

derefter inråtta ?ina rörelser, hvarvid- Biilowska 

armeecorpsen^ oförskräckthét tillät 

honom att fatta de friaste beslut. 

Huru Napoleon tänkte sig sitt läge, 

måste inan lemna derhån. Iett den is:do 

hållet krigsråd hade han sagt till sina Ge« 

neraler: "Lyckan loge mot honom, och 

han förtröstade på henne; han visste alldeles 

säkert, att Hertigen af Wellington i 

Riiissel lefde försänktidet största själs-* 

lugn, och att Preussarne vore på intet minre 

beredda än på ett anfall; det afgörande 

ögonblicket vore kommet; förr än Wellington 

och Biilow kunde skynda till undsättning, 

måste man tillintetgöra Preussi* 

ska.hären." Åtminstone hade han slagit 

Preussarne. Hvad motstånd Engelsmännen 

skulle göro, var val ännu en blott väntanj 

likval kunde man icke vänta, att Lord Wellington 

skulle beqvama Mg till en öfverilad 

flykt. En stor uppmuntran till stri-» 

dens allvarliga fortsättande låg uti denom* 

ständigheten, att genom Lord Wellington 

ett stort rykte voreatt förstöra:en icke oba» 

tydlig sporre för Napoleon, som satte det 

högsta värde på hans egenskaper såsom 

fältherre. Nederländernas återeröfrande 

var,på visst sätt åt Fransmännen utlofvadtj 

Buchh. VI Del. 9.

130 

och så säker var Napol

åe sig. Ostridigt var soldaternas utmattande 

den väsendtligaste orsaken till detta, 

dröjsmål; men ett ännu större hinder lågi 

det oupphörliga regnet, söm hela förmiddageniströmmar 

utgöt sig och till den 

grad upplöste vägarne, att det nästan var 

omöjligt att komma från stället, och att 

artilleriet med störstasvårighet kunde framskaffas. 

När allt vår samladt, framgick arroeen. 

ien linie> för att börjaslagtningen. Men na 

Visade det sig» att alla de förändringar,hvilka 

man sedan tvanne timmar förmärktiEngelsmännens 

ställning, icke haft en sla^txiingi 

men väl ett återtåg till ändamål, 

att detta redan var påbörjadt» och att alla 

de troppar, hvilka man sett dels på höjden» 

dels framför skogen vid Bossu, dels på vägen, 

blött bestått af starka eftertroppar. 

Bedragenisin väntan, lät Napoleon genast 

sitt lansrytteri framrycka, för att börjaförföljelsen. 

Snart satte sig hela armetn i 

tnarche till Bruasel: och de Franska soldaternas 

ifver var så mycket större, som 

den stödde sig på den förmodan, att Engelsmännens 

rörelse tillbaka icke så myc* 

ket var ett blott återtåg, som icke fast 

mera en flykt, hvilken de skulle sluta med 

en skyndsam inskeppning * Onder det 

fotfolket framgick landsvägen, fratfiträng* 

de rytteriet öfversädesfälten, hvilka, säsottt 

af sig sjclft kan förstås, helt och hål- 

131

132 

let blefvo nedtrampade. Så kom man öf* 

ver slagfältet vid Ouatre Brås, hvarest de 

döda ännu lågo obegrafna, och der Franska 

soldaterna fingo roa sig vid anblicken 

af de fallna Skottska soldaterna, hvilkas 

egna klädedrägt gaf anledning till allehanda 

Skämt *). 

Napoleons förtroppar upphunno icke 

Engelsmannens eftertroppsr, förr än de 

sednare hunnit genotn byn Genappe, en 

marknadsplats, som från alla sidor öppen, 

ligger pä vägen till Briissel. FlereEngelska 

squadroner blefvo här af Franska rytteriet 

kastade öfv*r ända; men så snart de 

blifvit förstärkta,hastade de å nyo emot 

fiendeii } och uträttade derigenom på mycket, 

att fotfolketibästa ordning kunde draga 

sig tillbaka. Förtretad öfver att haf

obevekliga fiender; med ett ord, det vore 

rm slut med Preussiska armeen. Saken» 

sanna förhållande var detta» att, under 

det Napoleon förföljde Brittiska armeen, 

Preussarne itrenne stora colonner framträngd© 

frän Tilly och Gembloux till Wavre, 

att Marskalken Grouchy icke kunde 

tillfoga dem någon väaendtlig skada, dels 

emedan han icke hade nog styrka dertill, 

dels derlöre att hsns utmattade troppar, 

genom vågames dåliga beskaffenhet, blifvit 

ännu mer uttröttade; så att följaktligen 

den föregifna söndringen, imellan de förbundna 

arméerna, nu mera knappt var något 

vidare än en blott dröm, emedan 

afståndet imellan dem näppligen besteg sig 

tiH tvänne mil. 

Efter hand hade Lord Wellington hun. 

nit den punct, hvarifrån han var färdig att 

antaga en slagtning af Napoleon. Framom 

Genappe, der land«vägarne från Charleroi 

och Möns förena sig till Briissel, ligger 

Mont St. Jean,en storby;framfördenna ligga 

höjder, »om på andra sidan långslnttande 

»änka sig; bakom dessa utbreder sig Soigner 

skogen till Brussels portar. Till höger 

om landsvägen ligga Braine la JLenå t 

en köping,och Merbe Brain ett paktgodss 

till venster om den samma Ter la Hayeoch 

Ohain. Nedarjföre stöter man på la Haye 

Sainte. Ännu längre ned, till höger 

om la Haye Sainte, tätt invid landsvägen ? 

*» 

133

134 

yeser sigpaktgodset Hougoumonl,gsnom sina 

ombägnande stenmurar Ukt en bastion, 

(rent emot detta, ser man tvänrie ensamt 

stående .hus, på hvar sin sida om landsvä* 

gen,kallade la Belle Alliance. Längre ut* 

före,till venster om samma väg, ligger en 

liten by, som heter Flancheno.it, och änjm 

djupare ned, paktgodset Gailiou. 

Har ville den Engelska beralhafvaren, 

bistådd af Preussarne, gifva den slagtning, 

söm skulle afgöra öfver Bönapartiska och 

Bourbonska dynastiernas öde, samt i och 

med detsamma öfver Europas. Om valet 

af stridsplatsen berodde af fritt val eller 

af nödvändighet, är högstosäkert^ när nu, så 

fiamt Biiissel skulle försvaras,detta försvar 

knappt kunde ske på ett kortare afstånd från. 

staden, Allt var likväl icke gynnande för 

Engelska .befälhafvaren, vid den ställning 

han tagit; ty om slaget gått förloradt, gafs 

svå.rligen något annat tillfälle till åter» 

tag an genom Soigner-fkogen, i hvilket 

fall man kunnat anse Britti ka armeen såsom 

förlorad. Blott med tjllförlitpå Biächers 

ord kunde han våga slagtningen. och 

blott med denna förtröstantyckes han hafva 

tilltrott sig den. 

Voro Engelsmännen utmattade af sista, 

marchen, så voro Fransmännen det icke 

smnie, när de den 17 på aftonen an- 

Jjommo till denna tract. Det lossades nå-« 

gr^ caxicnskott, msn sedan afstodman ixha

135 

itriden, att samla nya fcrafter för den 

följande dagen. Skyddadafsina förtroppar, 

förlade Napoleon sitt hufvudqvarter till 

paktgodset Caillou. Fransmännens hufvud- 

§tyrka stadnadeiGenappe och itracten 

omkring denna köping. Lord Wellingtons 

huf vudqvarter variWaterloo, eniSoigner» 

skogen belägen by, under det förtropparne 

innehade paktgodset Hougoumont 

och la Haye Sainte. Det regnade hela aftonen 

och hela natten; och då största dalen 

af så väl Engelska som Franska arméerna 

voro lägrade under bar himmel, var 

val intet naturligare, än att soldaten, Full af 

ovill ja öfv

136 

åtskild© högra flygeln frän 

centern. Hvad åter ven«tra flygeln angår, 

utgjordes den af General Pietons tropparj 

Grefve Urbridgns rytteri tjentedem tillunderstöd*. 

Några vid Braine la Levd uppställda 

divisioner hindrade, att högra flygeln 

skulle kunna kringgås. Minre var den 

venstra skyddad. Ofver hufvud. var denna 

den svaga sidan ianordningen, så siiart 

jPreussaroe,delsöfver Ohain, dels genom skogen 

vid Frichernont, anfölloFransmännens 

"högra flygel, och på detta sätt afgjorde striden. 

Pä'paktgodset Hougoumont blefvo 

xiågra tusen man Förlängda, hvilka försvarade 

sig genom sfcoHglugga-r, och på lika 

sätt Jat Wellington besätta la Hay Sainte. 

Under det detta ver den »tällning, 

ihîlken Lord Wellington väntade sin 

jnotståndare, var denne sysselsatt med att 

ordna sin här på ett sätt, som icke giorde 

segern tvifvelaktig. Så?ena Engelsmännens 

i7en«tra flygel var synbart svagare än den 

liögra, så rigtade han sitt hufvud ögonmärke 

emot denna, med den omisskänneliga 

afsigt, att kasta den tillbaka mot centern 

och på detta sätt trnnga hela Engelska a.rjneeain 

uti Soigner-skogen. Franska tropparne.blefvo 

ej litet förvånade, när de sågo 

Engelska armeen uppställd islagordning, 

ty hela natten hade de bibehållit 

den förmodan, att Engelsmännen fortsatt' 

sitt återtåg till Brussel, och att Belgierna

skulle begagna första tillfälle, att öfvergå 

och gemensamt med dem hämna sig på 

Preussarne. Napoleon sjelf hade, som det 

påstås, hela natten igenom ingenting så 

mycket fruktat, som att Engelsmännen lcnnde 

undanslippa honom. Så mycket lifligare 

var hans glädje, när han såg Lord 

Wellington beredd, att af honom emottaga 

en slagtning. "Så har jag då ändtligen 

de:>sa Engelsmän"! utropade han den ena 

gången efter den andra, under det hans ansigte 

strålade af glädje. Med den honom 

egna otalighet befordrade han de efterblifna 

troppames ankomst; och utan att noga 

känna hvarken fiendens styrka eller ställning, 

utan att 

i 

— hvarpå det isynnerhet 

helt och hållet berodde — vara underrättad 

or» det läge, hvari Marskalken Grouchy 

befann sig mot Preussarne, beslöt 

han anfallet. . 

Franska armeens styrka bestod, gardet 

jnber^knadt,af fyrainfanteri-och tre ka*ra)iexicorpser. 

Hela massan, ungefär 100,000 

man stark, var emot klockan tio församlad 

på höjderna framför Planchenoit, som gin» 

go parallelt med de af Engelsmannen besatta. 

Här blefvo rollerna utdelade. Första 

arméecorpsen, af alla den starkasle, emedan 

den icke deltagitislagtningeri den 

16 — vände sig till höger för att anfalla 

Engelsmännens venstra flygel, och 

dess högra sida skyddades af ett talrikt 

137

138 

rytteri. Andra arméecorpsen gick öfvey 

landsvägen från Möns och tog sin rigtning 

emot Hougoumont. Pa sidan om Plan» 

chenoit stadnade »jette corpsenibakhåll, 

och till venster om landsvägen bredvid 

Hossorome ställde sig gardet. Bakom detta, 

imelian Rossomme och Maison du Roy, 

befann sig Napoleon på en höjd, hvarifrän 

slagfältet kunde öfverskådas, 

Klockan var 11 på förmiddagen, när 

från Franska sidan tecken till anfall blef 

gifvet. För detta Konungens af Westphalen 

division framryckte först mot pakt* 

huset vid Hougoumont, som den frugtlöst 

anföll, Batailloner och squadroner, hvjlka, 

under Grefve Erlons ledning vid samma 

tid angrepo förata linien af Engelsmännens 

högra flygel, åstadkommb väl någon oordning;likväl 

blef denicke af lång varaktighet, 

emedan förstärkning ganska skyndsamt ankom, 

bvaraf Fransmännen blefyo tillbaka- 

visionen} och detta anfall gjordes med så 

mycken framgång, att, sedan nämnde division 

var bragtioordning, och hela första 

armeecorpsen dragit sig tillbaka till Planchenoit, 

några afdelningar Engelskt rytteri 

|ingo tid att nedskicka hästarne för fem 

Franska batterier: en bragd som icke jkunde 

blifva utan följder, 

Ehuru elden sedan tvanne timmar raggat 

utöfver hela linien, furmos likväl icke 

Juckoride Engelska lederna, som ej genast 

uppfylldes. Frugtlöst stridde Fransmännen 

vid pakthuset Hougoumont. Ni-. 

gra havbits-granater skulle hafva varit till* 

räcklige, att utföra intagandets men detta 

uteblef, antingen derföre, att det felades 

den anförande Generalen medel därtill, 

eller emedan han glömdeattbetjena sigderaf, 

eller (hvad som är det sannolikaste) emedan 

anfallet på Hougoumont öfverhufvud vap 

att förstäldt anfall, genom hvilket Wellington 

skulle förmås att på sin venstra flygels 

bekostnad förstärka den högra. På denna 

punct fortfor således canon&den, utan att 

tillskynda Fransmännen någon väsendtlig 

nytta. Napoleon, som under dessa om* 

StKndigheter trodde sig icke böra förlora 

liågot ögonblick, lät, för att ernå sitt huf- 

VudändamåJ, en talrik colonn kavalleri gå 

öfver ifrån venstra till högra flygeln, satta 

å§n iförbindelse med erfoderligt Jnfanteri, 

och slungade denna olycksdigra mas-. 

ia mot pakthuset la Biye Sainte, Dm 

139 

i

140 

Tyska batailloa, som försvarade den, höll 

tig så länge,till dess all dess ammunition var 

bortskjuten; men ehuruväl Fransmännen 

kommo i besittning af detta utanverk, 

förblef likväl venstra Engelska flygeln orörlig 

i sin ställning, och nya ansträngningar 

måste göras, så framt Brittiska armeen 

skulle kunna bringas att vika. 

Efter Franska rytteriets nederlag på 

Engelsmännens venstra flygel, och efter ercfiingen 

af la Haye Sainte (hvilketi de 

Franska berättelserna förvexlas med byn 

Mont St., Jean), gick Napoleons afsigt ut 

på centerns genombrytande. För detta 

ändamål ställde han gitt talrika gardeitra» 

cten omkring la BellerAlliance och lemna- 

nombryta ocli Engelsmännen icke vika. 

Dessa sednare hade lägets fördelar att begagna, 

hvilket gjorde, att deras kulor träffade 

bättre än Fransmännens. Under ett 

hagel af kartescher trängde de sednare genom 

fördjupningarne, som åtskiljde deras 

ställning från Britternas. Sä mycken beslutsamhet 

bragte väl Engelsmännen v att 

studsa; likväl förlorade de ej modet: deras 

leder slöto sigi samma ögonblick som 

öppningar blefvo gjorda; och, som Fransmännens 

canoneld blef rikligen besvarad, 

så utbredde de bland dem ett icke ringa 

nederlag. Icke desto minre var, efter deras 

egna officerares fria medgifvande, deras 

ställning 3:ne gångerifara att överväldigas; 

och hade detta överväldigande verkligen 

gått för sig, så hade aimeens flykt 

genom Soigner* skogen nödvändigt måst 

slutas med dess fullkomliga undergång. 

Uppfordrad genom danna föreställning och 

säker om Preussarnas bistånd, bvilka hvarje 

ögonblick kunde ankomma, uppbjöd 

Wellington hela sin själsnärvaro och aitt 

mod, för att så länge som möjligt bibehålla 

sig. Hvad som felades, ersattes 

genom de Franska soldaternas nedslagenhet, 

som alltid sig lika, förlorade modet, så 

snart icke framsteg kunde göras*). En stum 

*) Med alle detta var likväl Wellington icke så 

säker pä sin sak, att han ju icke skall hafva 

skickat sitt bagage tillbaka till Bruwél. 

141

142 

tystnad träddeistället for det häftiga én* 

skri, med hvilket Franska tröpparne pläga 

uppmuntra sig';inankände sig uttröttad; och 

den som tinder någon förevändning kunde 

lemna sitt led och sin plats, gick tröstlöst 

bakom de sönderskjutna batterier, som lemnade 

slagfältet* 

Så snart Napoleon märkte detta, gjoråe 

han allt hvad i hans krafter stod, 

för att tvinga utgången. Han skickade för. 

stärkningar pä förstärkningar, och, så ofta 

det berättades honom, att sakerna stodo illa, 

var hans enda svar: framåt, framåt! En 

General lät säga honom: att han ej längre 

kunde uthällaisitt läge, emedan hart 

blefve alldeles nedskjuten af ett batteri. 

"Hvad! ropade han; vet då icke Geöeraletij 

att man måste ta.ga sådana batterier?"Med 

dessa ord vände haii ryggen åt den oMcer, 

som framfört denna underrättelse. En 

fången Engelsk officer, hviiken blef förd 

till honom, frågade han om Engelaka harens 

styrka; och när denne sade, att den 

idetta ögonblick blifvit förstärkt med 

60,000 man, var hans svar: 'Mesto bättre* 

desto bättre! ty ju flere J aren, desto ilere 

skola vi slå. Så säker var han om segern, 

att han befallte de curirer han skickade, 

att öfver allt kungöra: att hart hade 

segrat. Ännu tycktes han hålla sig fast 

vid den satsen, att segern tillhörde den 

mest hårdnackade; och likväl var det ögon*

lick nära, da* han »kulle öfvertygas om 

motsatsen deraf. 

Sedan dagbräckningen var fjerde Preustiska 

armeecorpsen irörelse, för att på 

andra sidan om det trånga passet vid St* 

Lambert uppställa sigiskogen vid Fri* 

chernont, och der afbida det gynnande ögonblick, 

då den kunde anfalla Fransmännens 

högraflanque. Honom följde denförsta 

Preussiska armeecorpsen, som till det 

mesta hade samma bestämmelse, men skulle 

uppfylla den genom en marche öfver 

Ohain. Den förra corpsen skulle ganska 

tidigt hafva ankommit till ort och ställe, 

éå. framtickedettrånga passetvidSt.Lambert 

deremot laggt allt för många svårigheter. 

Pen anvista vägen gick ofver sumpiga ängar 

och uppblötta åkrar, så att man, 

att framkomma med artilleriet, icke sällan 

måste fälla trän, för att erhålla fast botten. 

Derigenosn gick ett dyrbar tid förlorad. 

Först efter klockan fyra eftérmid* 

dagen stodo tvänne brigader med kavalle* 

ri och artilleri i förtäckt ställning på 

andra sidan om Jeanloo, och först omkring 

klockan half fem uppnådde man skogen 

vid Frichemon*. Hvarje minut hade redan 

blifvit dyrbar. Väl mente den bonden, 

hvilken såsom vägvisare ledsagade tåget, 

att om man droge sig ännu längre ned i 

dalen åt Planchenoit, för att komma Franska 

reserveniryggen, så skulle allt med 

143

144 

ett slag kunna vara tillintetgjorde} men 

derpå ville icke General Biilow ingå, 

för att icke vidden fara, med hvilken Wellington 

hotades, förlora,om ocksä blott en 

half timma. Klockan på slaget fem utträdde 

denne General ur skogeni spetsen 

för tvåane brigader och en kavallericorps. 

Napoleon, omgifven af sin Generalstab, 

stodigrannskapet af la Baile Alliance,ined 

ögonen rigtatJe på den mördande striden, 

genomhvilkenhanhoppades att öppnasig en 

vy bana; bredvid Jionom stod me

«af 

same. Lyckligtvis var sjette ärmeecorp» 

senigrannskapet. Grefve Lobau, spm anförde 

dem, erhöll genast befallning att 

kasta sig mot Preussarne. Han gjorde 

det med en erfaren generals beslutsamhet; 

och snart utbredde sig en mordisk strid, 

Sivilken, under det deniflere timmar 

fortfor, med omväxlande lycka blef förd. 

Imellertid hade äfven den andraPreus. 

siska colonnen, som fördes af General Ziet 

hen-, och vid hvilken Fältmarskalken Bhi* 

cheriegen person befann eig,öfver Ohain 

framträngt till anfall på fiendens högra 

fianqae. Väl lät General Thielmann, som 

tjvarblifvit vid Wåvre, för att sysselsätta 

Marskalken Grouchy, genom en af sina ad- 

jutanter underrättaFältmarskalken, auhan 

tredje och fjerde Franska armeecorpser- 

na blefve hårdt påträngd, och att Wavre 

redan voreifiendens händer; nien detta 

var under närvarande omständigheter till 

och med en fägnesam underrättelse; ty oni 

Napoleon, såsom det var öfvöremstämmande 

med sannolikheten* blef slagen viå 

Mont St. Jean, så hade all den förlägenhet,ihvilkenThielmann 

kunde komma, föga 

attbetyda.Muntert framträngdeman således, 

för att sluta striden vid Mont St. Jean. — - 

Gewom Preussarnes nkomst bragt till 

iförtviflan, trodde Napoleon sig böira våga 

allt för att vinna allt. talrika garde, 

som hitintills blifvit skonadt, emedanhan 

Buehh. YL JO, iV>. 

145

* 

146 

icke trott sig behöfva det, kunde ej 

längre sparas5 dess biträde vid segern 

var nu nödvändigt. Han bildade af det en 

fjerde anfallscolonnj och befallte den att 

xnéå stormande steg ila till stridsplatsen* 

idet han lät tillsäga alla Generaler att 

understödja detta anfall* etnédan segern be» 

rodde derpa. De beprövade tropparne läto 

ioke mod felas; at Marskalken Ney an» 

fr>rda, gingo de siri bestämmeLe behjertadt 

till mötes. Så fast var deras.'beslut, att 

våga alla faror, auintet tycktes kunna motstå 

dem, när deislutna leder framtränga 

de. Men Engelsmännen kände redan,hvilhet 

bistånd kommit till deras undsättnings 

och hvad förtviflan verkade hos Fransmäauen, 

det samma förmådde hos dem fiop. 

pet. Franska rytteriet var nu nästan full. 

komligt tillintetgjord^ och dess förseels-e 

kundeicke genom gardet förbättras.Så vildt 

också deras anfall var^ stötte deJikväl på fyrkanter,hvilka 

stodo så orubbliga^ som öiH 

stridennyssbörjat. Gevärselden gjorde dem 

glesa, karteschema, som rullade ned öivet 

dem, krossade deras leder. De förvånades^ 

de vacklade. Ochisamma ögonblick sågo 

de sig omgifne af ett talrikt kavalleri, som 

yrkade, att de skulle lägga ned gevär* Deras 

hjeltemodiga Generals svar var detta: 

"gardet ger*sig icke* det dör". 

Gsnast börjasett grufligt blodbad. Allt 

blir nedhugget, som gör motstånd; och

jbvåcl som blir öfrigtj störtar fullt af föirtviflan 

utföre höjderna, för att samla sigi 

den gamla ställningen. Men detta är segerns 

tecken för Engelsmännen» som likt: 

en bergflod förföljaoch drifva dem framför 

sig, likasom en fårdrift, hvilken ickö 

görhågotmotstånd. Frugtlöst uppmuntrade 

Franska Generalerne sina troppar att ,statU 

naj lika frugtlöst samlar Napoleon öfverlefvorna 

af gamla och nya gartfet^ för att 

jgöra ett sista 

* 

försök;allt mod har fallit» 

och idet flere ropa: rådde sig den stort 

kan! hade detta ord knappt skallat, förr 

än hela Franska armeen bildar ett oformligt 

nystan, som icke mer -kan redas. Ert 

omständighet bidrog ej obetydligt dertill^ 

toämligen Ziethenska eorpsens ankomst öf- 

Ver Ohain. Marken ligget här i foroa al 

terrasser 5 och under det Preussarn© I 

bästa ordning nedstego jpa fältöt^ föt éti 

ähfalla Fransmännens högra jftan^de Undsx- ?,i- 

---liä canoners brak, trummornas virilande^ 

trumpeternassmattrande ochtropparnashurrande, 

blef slagtfältet så fort som möjligfc 

iitrymdt affransmännen, som framifrån, fråii 

sidan ochityggen sågo sig angripna. Deras 

exempel, hvilka stridt vid Mont Sfci 

Jean, ryckte äfverrsjette armeecorpsehmed 

sig* gom hitintills försvarat sig; för att desto 

skyndsammare undkomma* kasta solda* 

terna sina gevär ifrån sig; och derigenom 

att carioniererne äfven taga Hykten på ds 

147

148 

frånspända artillerihästarna, stadnade allt 

förrådiPreussärnes händer. 

Klockan var 9 på aftonen,när tillfälligheten 

förde Preussiska Fältmarskalken 

och Engelska Öfverbefälhafvaren tillsammans 

vid de bada husen, fiån hvilka Napoleon 

fört stridens tyglar. Båda helsade 

hvarandra såsom segrare; och.som de kände, 

att ingendera utom den andra hade vunnit 

denna seger, och att de båda husen huro 

namnet la Belle Alliänce, så gjorde Bhicher 

det förslaget, att man skullekalla slaget 

efter dessa båda husen. Detta förslag 

blef för ögonblicket antaget, och sedan 

lcänna Preussarne blott slagtningen vid la 

Belle Alliance, eller det vackra förbundet. 

Engelsmännen hafva deremot ej bibehållit 

benämningen. Då deras anförare tillbragt 

natten före slagtningen ibyn Waterloo, 

vid ingången till Soigner-skogen, benämna 

cle den efter denna by, och döt så mycket 

mera, som Konungen af Nederländerna, 

för att värdigt belöna den Brittiska härförarens 

förtjenster, hedrat honom med 

titeln: Furste af Waterloo. Fransmännen 

jhafva icke upphört att kalla den slaget vid 

Mont St. Jean. Detta allt blir här blott 

anmärkt, på det man en gång, när personer 

och ting hafva börjat att blifva mer 

osynliga, ej måtte vilseföras af dessa trenne 

olika benämningar. 

Engelsmännen voxo genom de trenn»

sista äagarnes ansträngningar allt för mycket 

utmattade, för att från deras sida en 

förföljelse skulle kunnat ega rum. Under 

dessa omsiäudigheter, -- gjorde Preussarne, 

hvilkas rytteri ganska mycket blifvit skojnadt, 

den förträffligaste tjen*t. Omkring 

klockan half tio församlade Fältmarskalken 

de högre oificerarne och utdelade den befallning: 

"att både menniskors och hästar* 

sista andetag skulle användas till fiendens 

förföljande." General Gneisemm åtog sig 

ledningen deraf; månsken gynnade dem. 

Förföljdaf fotfolket, oroad af kavalleriet, 

råkade härenifullkomlig upplösning; och 

följdenderafvar don,att någrafa kavallerister 

vorotillräckligeatt tillfångataga storaskaror. 

Blott vid Genappe tycktes en öfverlefva 

aF gardet vilija försvara.sig; den hade upprättat 

ett läger under bar himmel, uppfört 

canoner, och tillstängt alla tillgångar 

med kullstjelpta ammunitions vagnar. Mezi så 

stor var den rådande fruktan, att, sedan 

Preussarnes första musköt skott voro lossade, 

allt grep till flykten. Ile 1 CailJou 

fann man Napoleons resvagn: den tillföll 

Preussiska Majoren Keller, som fördelade 

uti densamma befintliga silfverkärl bland 

sitt folk, men behöll diamanterna för sig, 

för att om dem besörja efter godtycke, 

livarjemte han för en betydande summa 

solde vagnen till Engelska regeringen,hvil« 

ken både som konstverk och tropik é för* 

149

150 

varar den. Ibland öfriga safcer, som ils 

Caillou fölloiPreussarnas händer, befun*? 

»o sig, utom Napoleons värja och Kejsaremantel 

» som Fältmarskalken Bliicher 

erhöll, äfven flera packor proclamationer, 

hvilka, daterade från Kejserliga »lottet Läcker, 

inqehöllo följande förNederländernas 

och venstra Rhenstrandens invånare: "Miwa 

fienders hastigt öfvergående lycka har 

för några ögonblick skilt eder från mitt 

rike. Under min landtförvirning, på min 

klippaihafvet, försporde jag eder klagan. 

Stridernas gud har afgjort edra sköna provineers 

öde. Napoleon beiinner sig åter 

irudtibland eder. J förtjenenatt vara Fransmän: 

välan, resen ederimassa! sluten eder 

till rniug oöfvervinnerliga phalanger, fö? 

a?t tillintetgöra barbarernas öfverlefvatf, 

hvilka äro edra och mina fiender. De fly, 

med raseri och förtviflanisina hjertan.''' 

I)«nna proclamation var daterad åen 17, 

ostridigt derföre, att Napoleon påräknat, 

att 4eq dagen det vigtigaste skulle vara afgjordt. 

Hade han vunnit slagtniogen vi^ 

la Belle Alliance, så hade haniBriissel åter 

börjaten Europeisk dictators roUS atminstopeantyddeKejsaremanteln, 

somman fannile. 

Caillou, en stor högtidlighet. — Hvilka 

också hans planer måtte hafva varit, så 

gjorde det sätt, på hvilket han förloratden 

pist» slagtningen, ett slut på allt hopp 

om vidare politisk storhet, och,idetta af« 

%

J* 

gående, är genom legern vid laBelle Ailisnce 

ett öde afvändt, hvilket skulle hafva 

varit så mycket mer tryckande, som män 

med så mycken otålighet fördragit det. 

Öfver Napoleons aflagsnande från 

stridsplatsen aro meningarne allt för olika. 

Iden Preussiska rapporten sages, att 

hanile Caiilou öfverraskad, sprungit utur 

sin vagn, och qvarlemrsande sin värja och 

sin hatt, kastat sig upp pa en häst. Deremot 

hafva Franska författare försäkrat,att 

han, bordtförd af mängden, flyktat tiU ett 

vinberg vid la Bfrlle Alliauce, samt igenkänd 

och understöddaf tvänne gardister till häst, 

vidare utfoit sin flykt genom de Preussiska 

tropparna. Aldra BannoJika«t är den 

berättelse, egareo till la Belle Ailiance lemliat, 

hvilkenhela,dag,enicke fåttvika frän hans 

sida. Efter denna berättelse befann »ig Napoleon 

Ijela dagen ien oro, som hvarken 

tillät honom a.tt äta eller dricka. När det 

mi omkringklockan half åttaB genom Preussarnes 

framträngande, blef otvifvelaktigt, 

att allt för honom var förloradt, och att 

afven hans gardes sisia anfall skulle blifva 

utan framgång, sade han till sin General-major 

Bertrand:" här, ai intet att rädda; 

låtom oss derföre vara betänkta pä, atE 

sätta oss sjelfva i säkerhet." Vid deésa 

ord gaf han sin häst sporrarna. Hans 

generalstab följde honom, och la Costa 

var vägvisare fördem gamtligen. Vägen gick 

151

152 

ibfver Genapp® till Charlerbf. Här gjordes 

halt, och imellan klockan 10 och H 

fclef för Napoleon ett tält uppslaget, man 

upptände af ven en eld och framsatte föir*. 

friskningar. Medhänderna på ryggen, och 

denna vänd mot elden, talade Napoleon 

ined sin suke så otvunget, som hade intet 

förefallit,det derföitjente att beklagas. Till 

och med matlusten hade åtnr inställt sig 

Jios honom, och sedan denna var stillad, 

lade han sig att sofva. Så gick natten förbi. 

Den följande morgonen blef la Coste 

med en usel vedergällning frigifven, och 

.Napoleon fortsatte sin flykt till Philippe« 

ville. Har hade han svårt att blifva insläppt: 

så litet trodde man på en förlorad 

slagtning. Så snart han upptäckt sig för 

den utkallade commendanten, fann hans insläppandeingen 

svårighet; men nu blef det 

frågan, huru man skulle afhalla de påströmmande 

tropparna, hvilka äfven bemödadesig 

att blifva insläpptaiPhilippeville. Föriäfves 

utskickade Napoleon till dem den befallning, 

att de skulle afiägsna sig. När de 

icke lydde, måste man taga sin tillflykt: 

till list} det blef således utspriddt, ätt Ko- 

saker voro iantågande. Detta medförde 

f 

iÖgonblicket de skrämda troppames för- 

skingring, ötan att längre än nödigt var 

uppehålla sigiPhilippeville, begaf Napo» 

Jeon sig till Mezi-eres och Rocroi, och sedanisporrstreck 

till Paris tillbaka^ åi&

han den 20 Juni, åtta dagar efter sin afresa, 

klockan nio på aftonen, ankom okänd, 

och afstegiGrefvinnans af St. Lev, 

för detta Drottningens af Holland palats. 

Imellertid hade underrättelsen om 

Fransmännens totala nederlag vid la Belle 

AlHance utbredt sig med en hastighet, 

som svarade mot dess vigt. Utan att 

på minsta vis sätta Preussarnes och Engelsmännens 

tapperhet i fråga, hade man» 

likvälibörjan svårt att tro en sådan händelsej 

ty livad som förutgått, hade rubbat 

förtroendet, och till en del åter upplifvat 

föreställningenom Napoleons trollkraft.Alldraminst 

var man färdig att troigrannskapet 

af krigstbeatern, der förskräckelsen 

verkade mycket starkare, och der 

det icke felats missnöjda,hvilka gynnatNa» 

poleons återuppträdande. IBerlin vågad© 

inan knappt att glädja sig öfver segern, 

emedan samma berättelse, som underrättade 

derom, äfven angaf Preussarnes forlust,ifrån 

den 15 till den 19, till 20 eller 25,000 

döda och sårade. Hvad mani de öfriga 

Tyska staterna kände, låter icke utan vidlöftighet 

säâ sig; det måste blolt nämnas, 

att icke alla gladde sig öfver att se Napoleons 

roll så snart slutad. För Ryssar och 

Österrikare måste det hafva varit anledning 

till en ädel afund, att en sak, den man 

©nsett förtjäna de största ansträngningar^ 

153

154 

slutades ensamt genom Préussarnes o®}\ 

Engelsmannens förenade styrka. 

Hvaci Frankrike augåi\ så verkade 

underrättelsen om den förlorade slagtningen 

såsom ett åskslag. Med 100 canonskott 

hade man den 19 firat segern vidLig. 

ny,och med längtan väntade Pariserboerna 

de 25,000 Preussiska fångames ankomst, 

när det plötsligen sades, att Wellington 

hade segrat. Den omedelbara följden deraf 

var den, att alla de, som utgjorde regeringen, 

nu stodo der som ett blott parti, 

hvilket icke längre kunde bibehålla sig. 

Så stor deras lättsinnighet för några månader 

sedan varit, lika stor var nu afven 

deras fruktan; och " mellan dessa båda, 

stod äfven hqs många ångern midt uti. 

Napoleon var således knappt ankommen, 

till Paris, förrän han såg sig omgifven 

af flera bland sina anhängare, Jbvilka af 

hoqomönskade få veta, hvad som nu vore 

att göra under så bekymmersamma otn* 

Stäridigheter. 

Framförallt var det fråga om«m berättelse 

öfver slaget. Regnauld de St. Jean d'Ange- 

-3y åtog sig detta arbete, vid hvilket det 

svåraste vart att man måste säga sanningen» 

som icke kunde fördöljas. Vid utkastets 

föreläsande fann Napoleon intet så anstöt* 

ligt, som att han skulle synas var* orsaken 

till slaptningens förlorande. "Den var 

vuimen:" ropade han.Regnauld de St, Je*&

jTAngely, utan att låta störa sig, uppläste 

jill slu^. och när Napoleon vid slutet sade: 

"nå ja, den är förlorad,och mitt rykte 

med deni" sökte denne att trösta honom 

genom den föreställningen, att han 

kunde ställa femtio glänsande segrar mot 

en förlorad. Den gamla smickraren talade 

om slaget vid la Belle Alliance, såsom om 

ftt förloradt schakparti Knappt hade Maret 

gjort honom uppmärksam derpå, förrän 

samtalet tog en annan vändning. Det talades 

nu om naturen af ett parti, om det 

bruk de förbundna skulle gör* af deras seger, 

och om det öde, som väntade Frankrike. 

Ialla de anmärkningar, som Napoleon 

gjort öfver dessa ämnen, visade sig, att 

han visste att bedöma'sitt läge. De förlorade 

förråderna kunde icke genast ersättas; 

och så länge sådana, felades, kunde han 

ej räkna på Fransmännen. Nu visade det 

sig, hvad ärftligheten har med tig, och 

Jjvilka fördelar åca gifver den monarch, 

som ej missbrukar dem till tyrannie. Den 

samma man, isom för några dagar sedan 

emot alla inkast försvarade sin rättmätighet, 

Kände sig öfvergifven af hela Franska 

nationen, emedan han visste, att de mot östra 

och södra gränsorna skickade armeer 

ej kunde göra något motstånd, och 

att Ryssarne och Österrikarne, med allt 

hvad som slöt sig till dem, vid samma tid 

Skulle öfversvämma dem, sona Preussare 

155

156 

och Engelsmän framträngde från norra 

gränsen. Intet var således mera afgjordt, 

än att han förandra gången måete afsåga 

sig kronan. Det vore blott fråga om 

sattet for denna andra afsägelée. 

Dö ofriga Ministrame blefvo tillkallade 

för att radfrågas, oeb med dem aftalade 

han den taktik, inan ékulie iakttaga mot 

Pariser allmänheten. Först ville man kungöra 

en berättelse öfver slaget, hvaruti man 

mera skulle tiibkrifva tillfälligheten utgången 

af slaget vid la Belle Alliance än 

Napoleon*öfcerilning;sedans!aille Napoleon 

afsäga sig, och sluteligen båda camrarne 

öfverenskoroma omen Gomimssidä, hvilken 

skulle företräda Statschefens ställe. Berättelsen 

öfver slaget utkom den 21 Juni, och 

bekräftade allt hvad som redan var kändt 

om slaget vid la Belle Allianee, ehuru 

med så skonande vändningar För Napoleon, 

att nederlaget hade utseende af att vara 

en följd af några illasinnades bemödanden, 

hvilka begagnat ett felslaget anfall a£ 

unga gardet, för att uppfylla hela armeen 

med förskräckelse. Efter detta officiella 

tillkännagifvande förklarade de båda camrarne 

fäderneslandetifara, och deras sammankomster 

såsom permanenta samt de af 

linie-armeen och national-gardet, hvilka 

Stridt eller ännu strida förFranska gebietets 

frihet och oberoende såsom välförtjänte af

fäderneslandet. Pariserboernas uppmärksamhet 

hade på detta satt fatt ett dubbelt 

föremål för deras uppmärksamhet, hvilket 

icke kunde förfela att försvaga passionerna. 

Genast följande dagen utkom enFörklaring 

till Franska folket, hvaruti Napoleon 

for andra gånpen afsad« sig regeringen. 

Den var författadiföljande uttryck: 

"Fransmän! när jag böljade kriget för 

upprätthållandet af folkets oberoende, räknade 

jag på föreningen af alla bemödanden, 

alla villjor, på alla embetsmäns medverkanj 

jag hade orsak att deraf vänta den lyckligaste 

utgång, och derföre trotsade jag alla 

de mot mig sammansvurna magternas förklaringar. 

Omständigheterna hafva, såsom 

det synes mig, förändrat sig' Jag framställer 

mig således till ett offer for Frankri 

es fienders hat. Måtte, de blott vara 

upprigtigaisina förklaringar, måtte de allenast 

hafva menat mig! Min politiska bana 

år slutad, och jag utropar min san Napoleon 

II till Fransmännens Kejsare. De 

närvarande Ministiarne skola tills vidare 

bilda en regeringsconseil, och kärleken 

till min son bestämmer mig att anmoda 

camrarne, att utan uppskot genom lagen 

fastställa en förmyndareregering. Ffrenen, 

eder alla för det allmänna bästa, att J 

tnåtten förblifva en oberoenoe nation." 

Kan hända var denna förklaring blott 

157

158 

beräknad såsom medel att förmå invånarns 

3 Paris och genom dem hela Frankrike 

till det utrop, att Kejsaren måtte stadnaj 

åtminstone gaf Napoleon kort derefter de 

bådacamrarna denförsäkran,atthanblott för 

sin son afsågt sig* Men Franska folket kände 

icke något af denna tillgifvenhet, hvilken 

Napoleon tilltrodde det hysa för sig^ 

och till och med de båda camrarne hade 

intet att invända- mot hans afsägelse. 

Så vidt det var fråga om en Napoleon 

11, feltes det ickes hvarkeniPairemas eller 

Representanternas cammare* ledamöter, 

hvilka hade ganska mycket att invanda emot 

en förmyndareregeririgi t det gamla 

Frankrike var flet ett antaget bruk'* att vid 

en Konungs dödi slottsrummen utropa: 

Konungen är död} lefve Konungen! och 

denna formel tjente att uttrycka regeringens 

oafbrutna fortgång, öenna formel 

sökte nu Luden Bonaparte att göra gällande 

hos Pairemas cammare*idet han, på.Presidentens 

anmärkning, att Napoleon blott 

afsagt sig till förmon för sin son, svarade:" 

det kommer nu derpå an, att undvika 

inbördes krig, och att veta* om Fransmännen 

vore en oberoende och fri nationj i 

detta fall måste man utropa: Kejsaren är 

döä, lefve Kejsaren! Kejsaren har afsagt 

sig regeringen, lefv© Kejsaren! "Hans egent* 

liga fordran var, att Napoieons thronföljå 

alldeles icke vore ett foremål för öfver*

läggningar ipairernas cammare, utanfast tner 

borde betraktas såsom en naturlig följd a£ 

constitutionen. Men deremot hade flere 

pairer att invanda. Framför alla andra uppträdde 

emot honom Grefve de Pontecoulant. 

Denne frågad© honom: "med hvilken 

rätt han taladeiPairemas cammare, om 

han vore Fransman, eller icfee snarare en. 

Romersk Prins." Sedan påstod han: "att 

Luciens fordran vore olämplig; cämmaren, 

kunde icke antaga den, utan att afsäga si** 

all offentlig aktning; man måste framförallt 

rådslå, och ehuru stor hans aktning för 

Kejsaren vore, så kunde han för sin del 

aldrig erkänna ett barn såsom Konung, en 

frånvarande förFrankrikes souverain. Andra 

pairer komtno har imelUn och sökte att 

förlika hvad grundsatsen befallde med hvad! 

klokheten föreskref, till dess Grefve Ponts« 

coulant eftergafw Minre aöstötligtblef dcniia 

angelägenhet afhandlad irepresentanternas 

cammare, ehuru det Kfven har visade 

sig, att många voro böjda till afFall 

frän Napoleon. Utnämnandet af Cornmis» 

sarierna, som skulle utgöra regeringsc^nseilen, 

fann icke serdeles svårighet. Utnämnde 

blefvo: Fouché, Hertig af Otranto, 

Grefve Grenier, Caulaincourt, Hertig 

af Vicenza, Grefve Carnot Och Quinette. 

Ordet förde Hertigen af Otranto. 

Commissionen förordnade genast, att alla 

Unga ma», hvilka ännn vore öfrige frin ut< 

159

160 

skrifningen af den § October 1813; octi 

stego till ett antal af 160,000 man, skulle 

genast sältasiverksamhet, de redan gifta 

imdantagnej de skulle tjesaa vid linierege* 

meriterna. 

Var detta steg taget med det Förutsättande, 

att man kunde vinna tid till för»» 

svar, så hade man irrat sig. Prisussara 

och Engelsmän befunno sig redan på marchen 

till Paris, och . deras rörelser voro 

så mycket raskare, som det for dem var 

fråga om att icke lemna tid för samlandet 

af ett nytt motstånd. Den tredubbla rad 

af fästningar, som på norra sidan skyddar 

Frankrike, vore intet hinder, då det icke 

felades troppar för att innesluta dessa, iander 

det hufvudmassorna fortsatte sin 

bestämmelse; tvänne armee-corpser, en 

Preussisk och en Nederländsk, voro tillräckliga 

till iästningarnes inneslutande^ långt 

mera förtjehte den Grouchyska corpsen att 

tagasiöfvérvägande, emedan den ännu 

var stark nog, att i förbindelse med 

nationalgardet och andra troppar blifva 

skadlig. 

Dennacorps, somunderslaget vid la Be!» 

leAlliance till större delen varit overksam» 

hade först den 19 erhållit underrättelseom 

Napoleons nederlag. Visste man alltidikrig* 

tiuru sakerna stodo, så kunde mycket göras,» 

som blott derföre uteblifver, att man ej är 

fullkomligt underrättad. Gentral ThieJ-

* 

feißim nacle Sen 18 blott att göra médVan« 

ctamme; ty Marskalken Grouchy hade meå 

General Pajols Isavallerie och trenne divisioner 

uppbrutit till General Bulows förföljande, 

som hän trodde sfg finna på 

höjderna vid St. Lacnbert. Umter éet 

General Thielmann ku trodde sig hafva en 

artm framför sig, och mera undvek än. 

sökte en träffning, kornono Fransmännen 1 

besittning af; en del af Wavfe, som ligger 

]pä högra stranden af Dyle/ Grouchys 

bemödanden voro Frugtlösa. Kan uppnådde 

Limale, då slaget vid la Belle Alliance 

redan var slutadt, tillbragte natten på höjderna, 

och bemödade sig -sedan att åter 

kommaiförbindelse med Vandamme, hvil- 

Jtet lyckades lionom. Om Napoleon»' nederlag 

tinderättade, rtiåste båda tänka på 

ett återtåg. De gingo till Namm% emedan. 

åe fingo veta^ att fienden redan gäft ofver 

Sambre. Hårdt förföljdeaf andra och,tredje 

Preussiska armefe-corpserna, ankomniocledea 

19 om aftonen tillNamilr,tillslitoftaden och 

voro omtänkte på riiedel att undkomma 

genom det trånga passet, som går till Ditiant. 

Som detta pass blott medgaf én: 

colonne, så uppdrog Gronchy åiYcnåamm&t 

att så länge sona möjligt försvara staden., 

Vsndamme underkasUdö sig denna fara? 

3Sfatr.ur blef den 20 anfajlet af Preussarnef 

det höllsig likvältill mot aftonen, och näc 

B-uzhh. VI B. bi 

/ 

161

162 

Preussameslutligen" bestormat det, ftmno å& 

blott en obetydlig qvarlefva af Fransmän, ty 

af venVandamme haderedanmed stna troppar 

aftågat. Det hade ostridigt icke varit 

omöjligt att från Namur afskära Franska 

armee-corpsernaj men den ifver, hvarmed 

man förföljde de vid la Belle Alliance 

slagna Fransmännen, förhindrade fattandet 

&f 'sådana mått och steg, hvirka voro fullkomligt 

afgörande, och deriöre hände det^ 

att Preussarne till och med betalade Namurs* 

intagande med en "förlust-af fioo man. 

IParis uppväckte den Grovehyska corps«ns 

undankommande så mycket störreglädje, 

somman äfv&a fick veta,att det lyckats* 

Marskalken Soult, Hertig af Dalnsatien, 

att samla och å nyp beväpna . flyktingar 

till ett antal af io,ooo man. Redan talade 

man om en armee af 80,000, som man 

ännuhade på benen,ochsom förenadmed nationalgardetj 

skulle aftviuga fienden aktning, 

Napoleon sjelf ångrade, så snart (han derotn 

blef underättad, att han i otid afsagt 

sig regeringen, och önskadeatt ånyo uppträdaispetsen 

för armeen, till att försvara 

Paris. Han utkastade en plan att skilda 

de båda mot Paris framträngande arméerna,ispetsen 

för * hvilka Blucher och 

Wellington stodo; och denna plan blef 

ofverlemnad till regeringscommissionen. 

Men dennft fruktade,"att Napoleon, såsom 

år 1814» skulle ställa allt på det yttersta.

t 

hvilket vore så mycken Fara vid, att icke 

allenast Paris utan hela Frankrike derigenom 

skulle kunna störtas till undergång» 

Den ingick derföre ejiNapoleons förslag. 

VidaFördelaktigare syntes den (-et, att 

inlåta sigiunderhandlingar ined de Hendtliga 

Generalerna och begagna de förbund* 

na magiernas förraförklarande,för att vinna 

éFsllitandet af ett vapenstillestånd,och tot 

ötrigt så taga sina mått och steg* att goda 

Villkor skulle falla af sig sjelft. 

Härtill måste de vara så mycket 

tner böjda, som de underättelser, hvilka 

blifvit utspridda om armeens tillstånd, £ 

JPairernas cammare funnit den kraftigast® 

motsägelse. Marskalken Ney, Héflig a£ 

Moskwa, hade.nästan på samma tid med 

Napoleon återkommit till Paris; och just 

han var den, somiFiirernas cammare med 

största beslutsamhet bestred sanningen af. 

den underättelse, att den Franska nordar» 

iiieen ännu vore 60,000 man -stark. Enligt 

hans försäkran kunde Marskaken Orouchy 

till det högsta hafva 1-5 till 20,000 man 

sammanräknadt, och hvad Hertigens afDaltnatien 

rustning anginge> så nekade hav 

den helt och hållet. Man märkte vid det* 

ta tillfälle, att Marskalken Ney var ganska 

missbelåten med Napoleons operationer under 

detta fälttåg. Utförligt förklarade hanr 

sig deröFverien skrifvelse till Hertigen af 

Guanto, hvars vasendtliga ina&håll gi&l> 

163

164 

* 

'derpå ut, att, om Napoleon den 16,istalfet 

för att vid Ligny falla öfver Preussarnefl 

vändt sin hufvudstyrka mot den ännifr 

icke samlade Engelska hären, så skulle 

utgången hafva blifvit mera lysande* Hans 

förändrade tänkesätt har man tillskrifvit 

hans öfund mot Marskalken Grouchy, 

som på ettomisskänneligt sätt hade blifvit 

Napoieons gunstling, framför de öfriga 

Franska Generalerna; likväl är det vida 

sannolikare, att Marskalken Ney fasade 

förden afgrund, hvilken lian såg öppna 

sig för dess fötter, och nu ångrade, att 

han icke följt så många andra Franska 

Marskalkars exempel. Mera ståndaktighet 

visade General Labedoyere, han, som ifrån 

Grenoblehade tillfört Napoleon de första 

troppar. Fri från all ovilja för,Napoleon, 

förklarade han sig framgent emot alla dem, 

hviika voro färdige att öfvergifva sin Kejsare. 

Dessa båda mäns Öde, hviika det 

ostridigt icke felades patriotism, men hvil- 

Ssa,öfverhvad som utgjorde deraspligt, genom 

ett krigiskt sinneblefvo vilseförda,skulle 

snart på ett ganska sorgligt satt utveckla 

sig, och vi skola under loppet af denna 

berättelse komma tillbaka till dem, 

för öfrigt var Napoleon efter sin, andra 

afsägelse, blott såsom åskådare,vittne till de 

uppträden, hviika ide båda camrarne föreföllo.IMalmaison, 

der hans första gemål 

Isynnerhet gerna vistades, och dit han

clragit sig undan fiånParis,utöfvadehan väl 

ännu nägra den Kejserliga magtens rättigheter,idet 

han bevilljade några titlar 9 

högre beställningar, pensioner och andra 

»ådebetygelser; men derhän var det nu 

kommet, att alla hans beslut, föratt vinna 

laglighet, måste antaga äldre datering. 

Isammankomsten den 22 Juni hade 

Marskalken Ney sagt, att, hvilka matt och 

steg nu också måtte tagas, Preussarne och 

Engelsmännen efter åtta dagar skulle .visa 

sig framror murärne af Paris. Utgången 

rättfärdigade denna förutsägelse. Redan 

den 25 Juni var Preussiska hufvudquarteretiSt. 

Qaentin, den första corpseniCeris, 

den fjerdeiEssigny 'le grand, den 

tredje vid Homblieres ocfy den andra vid. 

Maubeuge. Engelsmännen, som dels marcherade 

till höger om Preussarne, dels 

efter dem, fratngingo öfver Cambray och 

intogo Peronne. I^åda arméerna skilde sig 

genomsitt förfarande.Knappt hade Engelska 

arraeen beträdt Franska jorden, förrän 

Wellington frän Malplaquet kungjorde; 

alt Ludvig XVIII vore hans Konungs 

bunäsförvandtjhan komme således som vän 

och blott som Napoleons motståndare, och 

följden deraf vore, att Brittiska soldater* 

icke hade rätt att fordra något af Franska 

medborgare, som dessa icke för redbar, be» 

talning ville gifva dem; men Bliicher dere- 

Hiut betänkte det förtryck iuns fädemes* 

165

166 

land, under åsret 1806 så väl som de följande, 

af Fransmännen måste uthärda, och, 

Jban sörjde genom requisitioner och penxiingiUskrifningar 

för sin armees behof, 

Snart ankomma de båda camrarnes deputerade 

tiPl hufviidguarteren, för att söka 

vinna ett stillestånd;de voro personer me«l 

kända namn, och ibland dem utmärkts 

inan General Sebastiani, Ministern Lafojest, 

General Lafayette och.Statsrådet Constant. 

Men hvilka vändningar de också 

mätte nyttja, att för sig vinna debåda öfverfcefälhäfvarne, 

sa uträttade de likväl intet, 

emedan Wellington och Bliicher hade komxnitöfverensderom,att 

ma», ommöjligt vore, 

skulle,jeröfra Paris, utan blodsutgjutelse, 

för att ega desto friare händer. De utskickade 

blefvo hänvista till deras monarcher.. 

X)enna vägran förmådde regeringscommis- 

»ionen att omkring Paris s-amm^ndraga alla 

Öfrigblefna troppar och gifva öfverbefälet 

öfver dem åt den då varande krigsministern 

Prinsen af Eckmuhi. Eckmuhl tog 

sitt hufvudquarter vid la Vilette, och derafrån 

anhöll han å nyo om ett vapenstillestånd, 

icke utan att åberopa sig Österrikiska 

Generalen Bubnas* förfarande» som 

efter de för,Bta striderna med Marskalken 

Suchet vid Conflans ochAiguebelle, bevilljat 

ett vapenstillestånd, också icke utan att tillägga, 

det,ihändelse han blsfve nödsakad 

"att visa sig på slagtäilet, den tanken att

ftricfo för en helig salt, skulleingifva honom 

det mod och den kraft, som borde försäkra 

honom om de förbundnaGeneralerna» 

aktning. Men Preussarne och Engelsmännen 

voro redan så långt.framryckte, att 

de kunde förena sig om det anfall, som d© 

hade att göra. Emedan högra Seinestranden, 

så väl som hela den sida, hvilken Paris 

här utbredde, var starkt befastad, besJöto 

de att öfverföra armeen till venstra 

Seinestranden* och detta skulle ske a£ 

Preussarne, under det Engelsmännen hotade 

höjderna pä norra sidaa om Fa* 

rii. Nya strider voro således nära. 

Marskalken Grouchy hade med sina 

troppar kommit ända till Rheims, när han 

af regeringscomniissionen erhöll befallning 

att sljynda hufvudstaden till undsättning. 

Då nu Compiegne» Creil, Pont St. 

Marence redan voro intagne af de förbundna,' 

så blef honom intet annat ofrigt, än 

*att, unde* skydd af de troppar, hvilka' konamö 

från Soissons,utföra sin marche till 

P?iris. Vid utförandet af denna plan måste 

han gifva sin venstra flygel till spillojoch 

verkligen led denna också ickelitet genom 

de anfall/ som af General Thielmann 

gjordes emot densamma. Imellertid uppfyllde 

Grouchy sin bestämmelse. Den arme& 

han medförde lamde stiga till /+o,oqq 

man. De intågadeilägret vid la Vilette. Siar 

sammansvuso sig de förnämsta Generalexil©, 

167

168 

och Marskalken Davoust, Prinsen af; ' 

Échi 

liiiihl,samt General Vandammeispetsen 

för dem, att till sista andetaget försvara 

nationaläran och icke gifva, tillträde åt 

dessa Bourboner, hvilka ( efter deras* förfcgifvandtj) 

af större antaleti nationen förkastades. 

Detta skeddeiåsyn af de förbundna 

tropparna vid samma tid som 

JViajor Golouib bemägtigade sig bron vid, 

St, Germain, och trenne Preussiska arme©corpser 

gingo öfver densamma. Öfverstelieutenanten 

Sohr, skickad af Furst Bliicher 

med tvannc lätta kavallerie regeaisnt&i: 

tijl Versailles,för att ströfva på vägen, soai 

går frän Paris till Orleans, var framkom^ 

men till Versailles, när hän» -vid sitt frarrt- 

Tyckande på höjdeniVerrieresskogen, stolle 

på Exelmano, som med tvänne dragonoch 

tväqii© husaregementer trädde upp emot 

"honom. Framifrån och på sidenpä samma 

gång angripen, måste Sohr besluta ett 

återtåg till Versailles. Men här stöttehan 

på ett bakhåll, som General Exelmann för 

honom utläggt, Icke nog, att det 24^0 

linieregementet emottog honom med gevärseld, 

han blef. - äfv-en af första oc|i; 

sjätte jägareregementerna under General 

Pires befäl angripen och nästani grund 

nedgjord. Däremot blef Vandamme, somupp. 

ställt sig framförportame af Paris på venstra 

Seinestranden, slagen af Ziethen, hvil-ken ?iftnast 

derefter march.erade till -Meudoii. Vid

samma tid gick tredje Preusfciska armee* 

corpsen till Plessis Piquet; och under det 

Engelsmännen vid Argenteuil slogo en bro 

ofver Seine, bler Preussarnes coinmunication 

med dem försäkrad. 

Paris hade sedan den 28 Juni varit 

förklaradtibelägringstillstånd; ett steg, som 

med stora städer aldrig låter ulföra sig. 

Stadens försvar kunde således icke vara 

regeringens afsigt. Man fann det blott 

skamligt att utan capitulation gifva sig; 

och för att inleda en sådan, hade försvarsanstalter 

varit nödiga. De förbundna a 

170 

vård: men åe officerare af Ijnieit,. som vor& 

anställda vid nationalgardet, måste antingen 

sluta sig till araieen, eller begifya sig till 

sina hemorter. St. Denis, St. Quen, 

CHchy och Nenilly måste öfverlemnas 

dcxi 4» Montmanre den 5 Juli. De för« 

bundna lofvade äfven att respeetera all 

publik egendom, så vidt den icke hade, 

afseende på krig, och äfvenledes all privat 

©gendom och alla enskilda personer, icke 

hindra hufvudstadens forseende ined lifsxnedelôch 

tio dagar förut tillkännagiva 

stilleståndets upphäfvande,i händelse det 

skulle ega mm. På detta sätt korn nu 

Paris för andra gången i de förbundna 

magiernas händer, och Generalmajoren von 

Miifiling blef stadens Gouverneur, när Preussarne 

och Engelsmännen den 7 togo hutvudstadenibesittning. 

Imellertid hade 1' Napoleon allt intill 

den 29 vistatsiMalmaison. Alla hans vän- 

»ers försök, alt hos de forbundna förskaffa 

honom tillstånd till en fri afresa, hade 

misslyckats, ty Wellington så väl som 

-Blucher hade svarat, att de ick© voro berättigade 

att .bevillja en s^dan. Af regeyingscöminissionen 

voro tvänne fregatter 

Sionom bev/illjade, hvilkaiRocheforte för 

honom lågoiberedskaps ty häris afsigS 

vnv att nedsatta sigi de Americanska fristaterna, 

Idenna afsigt hsde han, un» 

sser sia trez&ne awåsiaders regering, msd

171 

smicker ofverfoopa Americanska sändebudet 

— det enda, som hos honom qvarblifvit 

— ty ganska bestämdt hade han förutsett, 

att, om ' hans företag misslyckades, 

hans vistande i hvilket Euro- 

peiskt land som heldst skulle blifvit ' 

förenadt 

med stora svårigheter. När nu de 

förbundna ryckte närmare tillsammans, och 

frans vistandei Malmaison från timma 

till timma blef farligare, erhöll General 

Becker af regeringscommissionen det uppdrag, 

att påskynda hans afresa till Rocheforte 

och beledsaga honom dit. General 

Becker var efter sin ankomst till 

Malmaison så artig, alt han kallade denna 

förrättning pinsam, och Napoleon, för 

att icke eftergifva i artighet, * 

saöe, att 

han skulle hafva valt honom, öm valet af 

en officer stått honom fritt. Bägge had© 

längre tid tillbakablifvit ovänner,ianledning 

af kriget med Spanien, hvilkct Böcter 

högt tadlade, och båda hade sedan varit 

hvarandras ijender. 

Den 29 mot klockan 4 på aftonen 

företogs resan. Napoleon, hvars suite bestod 

af sjuochfemtie personer,hvilka, såsona 

i tjenst vid hans hof,'hade stadnat hos 

honoip, begaf sig den dagen blott till Rambouillet, 

emedan han icke ville lemna 

Frankrike,ulan att ännu en gång hafva sett 

detta Favoritställe. Den 30 afreste han gas» 

*Sia bittida till Touâ, dit han mot aft

172 

nen ankom, afstegivärdshuset och talade 

med prefecten Miramon, en af hans förra 

cammarherrar öfver departementets stämning. 

Det nästa nattquarteret var Niortf 

Derifrån gick det tillIlocheforte.- Sjoprefectens 

hus einottog för detta Kejsaren och 

hans talrika suite. De för honom bestämda 

fregatlerne lågo segelfärdiga; dehette Sale 

och Medusa. Men tillika lemnade Sjöprefecten 

den underrättelse, att Piochéfortes 

hamn vore bloquerad a£ Engelsmännen. 

Om detta blott var en följd af krigsrustningarne, 

måste man lemna derhän. 

Många hafva förmodat, att policeministem 

Fouehé, Hertig af Otranto, för att göra 

fred nned Ludvig XVIII och de förbundna 

magterna, gifvit Engelsmännen en vink, 

och på detta sätt varit förrädare emotNapoleon. 

Huru det också måtte hafva förhållit 

sig dermed, så var det nu fråga, huru 

man skulle kunna narra Engelsmännens 

kryssare och iindankomina till America. 

Trenne dagar blef Napoleon qvar iprefectens 

hus. Under denna tid blefvo hans 

saker förda om bord på Medusa; bland 

dessa befanns hibliotheket från Trianon, 

jhvilket de båda camrarne, genom en formlig 

lag, hade tillerkänt 'honom, och som 

måste skickas efter honom. För att missleda 

de kryssande, lät Napoleon utrusta 

€n corvette, ett avisekepp, Men Engelspiännen 

voio, på deras vakt, och denn^ 

I.

krigslist blef utan framgång. Åf General 

Becker och sjö-perfecten påskyndad, beslöt 

sig Napoleon ändtligen, att gå om bord 

på Sale, och att fördela sin snite på denna 

och Me

■ti. 

174 

hans auite den 12 ankommit till on Åix> 

gick han om bord. Gerna hade han än*. 

na sökt att undkommaj menf som det 

tycktes omöjligt, fattade han det beslut, att 

gifva "sig åt Engelsmännen. 

Med Gapten Maitlands samtycke skickade 

han Genera] Gourgaud, en af sina adjutanter, 

till Pxinsen Regenten, för att un* 

derhandla öm hans tillkommande vistelse, 

ortiEngland. Gourgaud öfverl&mnade refter 

sin ankomst tiii JLöfidon, ett bref från 

Napoleon af följande innehall: "På en gång 

blottställd för de partier, hvilka söndra Nmitt 

land, och de största Europeiska magternas 

fiendskap, har jag nuslutatmin politiska bana, 

ochkojtfmer, såsom Tfeemistokles, förait 

öfverlemna mig åt denBrittiska gästfriheten; 

jag ställer mig under de Storbrit* 

tanniska lagarne, hvilkas skydd jag väntar 

jmig af Prinsen Regenten, dLen mägtig^ste» 

ståndaktigaste och adefmodigaste bland mina 

fiender. " Gourgaud afgick den 14. 

Följande dagen såg man det fartyg, hvarpå 

han var om bord, med parlamentairflagg 

segla upp mot Engelska amiralskeppet. 

Då hafvet icke medgaf honom att 

skyndsamt uppkomma,seglade Brittiska 

skeppen mot honom. Napoleon öch hans 

suite gingo om bo*d på Bellerophon; och 

befälhafvåren erhöll på dess begäran ett 

skriftligt betyg om Bonapartes aflemnande, 

Capt«n Maitland afsände genast @n

f&gatt tifl Englami, för att tiHkannagifva, 

det Napoieoo gifvit sig} men förrän den-' 

yia fregatt kunde ankomma, hade Lord 

Castlereagh redan erhållit denna underrät-» 

telse från Franska Police-Ministern. 

Så var då pa dettasättdenman, som nn» 

iler tolf års tid outtröttligt arbetat på Storbritanniens 

undergång, vA\ nödsakad, att 

vänta sig skydd för sitt li£ af ds Brittiska 

lagames mildhet, w en tingens föränderlighet, 

soxn han väl aldraminst hade väntat. Dä 

skepp, som upptog honom, bar namnet 

EiellerppJion, påminte denna tillfälliga 

omständighet om den Grekiska mythen, 

der en hjelfe af detta -namn strider med 

Chimaira; och man fann det roande, att, 

hvad Hornerus derom berättar, kunde användas* 

på\ Napoleon, som man ännu betraktade 

sfiUoir» det största af alla vidunder* 

Bellerophon gtck den 16 till segelsjmen, 

i anseende till vindens rigtning och svag* 

het, kunde man icke framkomma till Engelska 

kosten förr än natten imellan den 

19 och öo. Så snart detiEngland blef 

kunnigt, att Napoleon skulle ankomma, 

strömmade man från alla sidor till kusten, 

för att se honom: och så snart Beilerophon 

den 24 hade inlupit i viken viå 

Torbay, blef trängseln mellan de nyfikna 

§å stor, att flera dervid omkotnmo. Nära 

ioqo små fartyg föusamlades omkring Bellerophon, 

och med hvilka kansler Napole* 

175 

tfc.

176 

ön nu också från fördäcket mätte hafvå 

framställt sig för -mängdens blickar, kunde 

han likväl icke undgå, att, så länge Bellerophon 

lågiviken vid Torbay, framgent 

gifva detta offer. 

När han ställde sig under Brittiska 

lagarnas skydd, var det ostridigt med den 

afsigt, att stadnaiEngland. Men utan att 

såra det löfte Capten Maitland gifvit, vac 

Engelska regeringen likväl långt ifrån, atÉ 

viilja gå till väga med Napoleon, såsom 

med deras fånge. De betraktade honom 

fast mer såsom alla de Europeiska magternas, 

som förbundit sig till ett gemensamt 

krig mot honom, och följaktligenansågo de 

somen blott tillfällighet, att hanfallitideras 

händer* Kanhända hadedet redan tillförne; 

derom varitfråga, attniangenom hansflyttande 

från Elba till St. Helenaborfte trygga Eufopaé 

säkerhet} åtminstone hade Napoleon 

anfört detta såsom ett af de skäl, hvilka 

föranledt honom till hans landstigning vid 

Cannes. Mer än en blott önskan kunde 

det, på de förbundna magternas sida, icke 

varit; ty ville man förutsätta ett förslageller 

till och med ett formligt beslut, så 

måste manioch med det samma antaga, 

att de förbundnamagterna varit ense om etc 

samvetslöst brytande mot tractateniFontainebleau; 

ett förutsättande,som svårligen 

Isan göras. När nu Napoleon sjelf brutit 

det med honom ingångna fördraget, så va* 

v

f'6 de förbundna berättigade till hvarje 

jxiått och steg, som* de funno nödigt att 

tåga för Europas framtida lugn. Det bleic 

derföre,uti ettiParis afslutadt fördrag,fastsläldt, 

att Napoleon skulle förskaffas frän 

Europa och förflyttas till St. Helena,v för 

att på denna 6" tillbringa det öfriga af sin 

lefnad iEngelsk fångenskap. 

Förr än Brittiska regeririgén gjorde 

honom detta beslut bekant, erfor han det 

genom de allmänna tidningarne. Den öro* 

af hvilkeri han blef intagen, var så stor, 

att haii försäkrade sina vänner: "det han 

heldre skulle låta taga sig af daga än. 

begifva sig till St. Helena." Dessa ingåfvo» 

honom mod, men frugtlöst, emedan han 

räknat på att få stadna i England. Mari 

såg, om aftonen den 28, Grefvinriäri Bertrand,som,tillikamed 

hennesman,hördetill 

den fånglies siiite, inträngaiNapoleons cabinetfc, 

kasta sig för hans fötter,och, emedan 

han ej ville gifva vika för hennes bö* 

ner, ila tillbaka till sitt cabinett, för att 

kasta sig ut genom feiistret. Hon var redan 

med hälften aF kroppen ute, när General 

Montholon skyndade dit, och lyckligtvis 

så tidigt, att han kund© qvarhållä 

henne. Detta upptrade kunde blott vara 

föranleddt af det beslut Napoleon fattat, 

att icke låta flytta sig till St. Helena, det 

Buchk VI Dila SS. 

177 

---*.

178 

måtte nu kosta hvaå som held.st. Fléiß 

dagar förflötoderefter, förr än han farmli*gen 

blef underrättad om sitt öde; och allt 

större fasthet infann sig, ju mer hanisitt 

inre öfvervägde sitt öde. Det Var den 5 

Augusti, som LorcTKeith meddelade honom 

Engelska*regeringens beslut* Som det 

var forfattadt på Engelska, sade Napoleon 

till honom, att hän måste öfversätta detj 

och. när han märkte, att deîna ej tydligt 

nog förklarade sig, ryckte han papperet utur 

hans händer, och gaf det till Lord 

Townbridge, hvilken var närvarande, med 

de orden: "kanske skall ni öfversätta det 

bättre" Med Ingn afhördehan öfversättningeh; 

och sedan han några ögonblick ef» 

tertänkt, sade han: "jag erbjuder Prinsen 

Regenten det skönaste bladihans historia. 

En Hercules är jag väl icke; men lefvanåe 

skall nian dock ej föra mig från. 

Bellerophoti. Jag hade den afsigteh att 

nedsätta migiEngland: jag Önskade ert 

vistelseort, belägen trettio mil från hafvet. 

Man gifve iitig någon såsom tippsigt; Jag 

vill blifva Engelsk medborgare. Väl vet 

jag, att man måsteh.äfva här tillbragtfleré-år^ 

för att virina detta ändamål; meri jag skall 

genom mitt uppförande visa, det jag förtjenar 

att blifva Engelsman, och redan nii 

gifver jag mitt ord, att icke mer blanda 

mig nii politiska angelägenheter. Villja 

Engelsmännen icke mottaga mig, så vill

1 

179 

jäg bégifva mig. till min Svärfader '©ller till 

Alexander. England Iran till dét högsta 

behandla mig såsom krigsfånge, emedan, 

'den trefärgade flaggan ännu. 'svajadeiBordeaux, 

Nismes ö> s. v. när jag öfverlemnadé 

mig. Aldrig skall jag samtycka att bégifva 

mig till St. Helena; luftstrecket är 

mig motbjudande» öch dessutom är jag 

Van, att för min helsa dagligjen promenera 

några mil. Tvingar man mig, att begifva 

mig dit, så dör jag förr än trenne 

månader äro förlidne; och då är England 

ansvarigt.för min död* Jag hadeiFrank* 

rike kunnat föra ett långt partikrig, då jag 

ined 600 man afsatt Konungen af Frankrike, 

som egde en armee af 500,00b.". 

Napoleon lät det icke stadna vid denna 

muntliga förklaring. EhUru förgäfves 

allt motstånd än måtte blifvä, fann han 

likväl för godt, att låta uppsätta en högtidlig 

protest,Iivilken han den följande dagen 

öfverlemriade till Lord Keith. t)ea 

var daterad den 4 Augusti om bord på Belleiophon, 

och af följande innehåll. 

"Högtidligt protesterar jag inför Hirtiineieri 

och alla meriniskor emot våldförandet 

at mina heligaste rättigheteij emödäor 

man med Våld förfogar om min persoal 

ochmin frihet, jäghjirfrivilligt begifvit zftig 

om bord j)åBellerophonjjagär icke fånge; jag 

ärEnglands gäst. Så snart jag befann iriig 

öm bord på Belletophöri, var \ng redaii 

hos det Engelska folket; och om rege*

180 

ringen gaf capten Maitland befallning, att 

med tmn hela suite upptaga mig ombord 

på Bellerophon, och derigenom blott ville 

utlägga en snara för mig, så har denförgått 

sig mot äran och skändat sin flagga. 

Går denna handlingifullbordan, så skall 

England framgent for Europa frugtlöst 

omtala sin rättvisa» sina lagars helgd, sin, 

frihet; den på Bellerophon kränkta gästfriheten 

skall för alltid brännmärka den Engelska 

trofastheten. Ja« åberopar mig derföre 

historien. Denskall säga, att en fiende, 

som under tjugu år fört krig motEngelska 

nationen,isin olycka, 'af fri villja 

sökt en tillflyktsort, under skyddet af dess 

lagar. Hvilket tydligare bevis af sin aktning 

och sitt förtroende kunde han väl 

gifva? Men huru hafva Engelsmännen dervid 

uppfört sig! De hafva räckt denna fiende 

en gästfri hand och, sedan han med 

fullt förtroende öfverlemnat sig, hafva de 

uppoffrat honom." 

Utan att gifva akt på denna protest, 

gjorde Engelska regeringen, såsom blott 

utförandeett af hela Europa fattadt beslut, 

anstalter för Napoleons aflägsnande till St. 

Helena. Icke på Bellerophon, utan på 

Northumberland, skulle han tiilryggalägga 

fem ditresa; och till hans väktare hade man 

utnämnt den samma George Cockburn, som 

året förut hade utmärkt sig, när Washington 

ladesiaska.. Ifrån redden vid Torbay

gingo BelleropJion och Tonnant tillPortsmouthj 

på den förra befann sig Napoleon 

med sin suite, på den sednare LordKeith. 

Nästan vid samma tid afseglade Northumberland 

ifrän Portsmouth till Torbay. Nar 

nu den 6 Augusti dessa skepp råkades, ropade 

Northumberland an Bellerophon, och 

begärde Bonaparte. Långt ifrån kusten 

gingo de bada skeppen för ankar. Nu begåfvo 

sig General Bertrand från Bellerophon 

och Sir George Cockburn från Northumberland 

om bord på Tonnant; och här var 

det som Sir George meddelade Franska generalen 

sina erhållna ordresiafseende pä 

Napoleon. Bertrand protesterade väl ännu 

engång mot det steget, att förvisa Kejsaren 

(så kallade han Napoleon) till St. Helena; 

men hvarken Lord Keith eller Sir 

George inläto siginågot öfvervägande af 

detta ämne- Till deordres, den sednare erhållit, 

hörde bland annat, att Napoleons saker 

skulle undersökas, förr än han blefve 

upptagen om bord på Northumberland; 

vidare, att han af sin suifce icke finge taga 

med sig flere än fyra af sina vänner och 

tolf af sin betjening. Denna undersökning 

var fullbordad, när General Bertrand,Lord 

Keith och Sir George ankomrno till Bellerophonj 

nian hade biand hans saker icke 

funnit något, som kunde kallas farligt, utom 

fyra lusen Napoleond'or och några 

vapen; och bada delarne hade man tagiti 

181

182 

förväglikväl icke utan att Jia.fva kommit\ 

en häftig tvist med Franska officerarné. 

Utan skakande uppträden kunde man icke 

skilja Eran honom så många personer, sorr^ 

fast besluta^ att följa,sia Herre. Genera-, 

lerne Savary och Lalleinand voro af Storbrittanniska 

regeringeniförhand utmärkte, 

som personer, hvilka måste qvarstadna. Da 

funno sig välisitt öde, men protesterade 

emot. deras återsändande till Franska ku.p 

»ten, såsom stridande mot Englands ära.. 

Bland de öfriga valde Napoleon till sina, 

£öl'eslagare i olyckan General Bertrahd, 

Cjjrefve Montfrolon, Statsrådet lyas Gasas. 

och General Gourgaud, samt dessutom nio, 

mans- o,ch tre qvinnspersoner till sin be-, 

tj^ning. Enlôhlack,vidnamn 

befann; sigihans suke, bad, med tårar ij 

©gonen, om tillstand att få följa sin Furste, 

ihvars tjerist lian erhållit sjutton sår. 

Men befallningen, att alla Pohiska lansxyttare 

skulle återsändas, var for bestämd^ 

att medgifva, det önskan ge» 

Eiast hads kunnat uppfyllas. Rysska Kej-, 

satens samtycke var de*rvid äfven nöd». 

vändigt, GC^/örst, sedan detta var gifvet, 

afreste den nitiske Pohlacken. Nar IStapo-, 

leons fältskär (en ung man, vid namn Main; 

gaujt), vägrade att resa t.iii St/ Helena, ersig 

OJ Meara, fältskär på Iêileropkon, 

§lt fjesörja tjensl;; och på det hans, 

tijlbud måtte synas så mycket mer ädel».

saodigt, afslog han cle 500 pund sterling, 

som Napoleon erbjöd honom såsom er* 

sättning. En brorson till Kejsarinnan Josephine 

hörde till dem, som måste låta 

sig nöja, att återvända till Frankrike. 

Väl protesterade Napoleon ännu mot 

sitt förflyttande till $L Helena;' men då 

Lord Keith och Sir George Cockburn in» 

tet svarade, tystnade han slutligen, och. 

när en Engelsk oflicer, swm stod bredvid 

honom, anmärkte, attihändelse han ej 

blifvit skickad till St. Helena, hade 

Ijjan utlemnat honom åt Ryssarna, sä 

var hans hastiga svar: "Gud bevare mig 

för Ryssarna I" Sir George Cockburn frågade 

honom derpå: vid hvilken tid Jöljanda 

morgonen han skulle komma, för att hemta 

honom om bor^ på Northumberland; 

och erhöll till svar? "'klockan tio." Det 

var cte förvista tillåtet att förse sig med 

allt hvad de kunde behöfva, att förkorta 

tiden under e,n så läng resa. De. försågo 

sig med spelkort, bräd?p'&l. o. s. vy; och» 

Grefvinrtan Bertrand åslundade Jflere hushållssaker, 

hvilfca genast blefvo henne lemnade. 

Oangenämt var det den £öv detta 

Kejsaren," att af Engelsmannen blifva 

kallad General; de urskuldade sig med 

&in regerings befallning, då Napoleon anmärkte, 

att just denna regering Iikval 

£kickat sändebud till honom och erkänt 

Jkaaanv som Förste Consul. Lord Keith 

183

«*r 

184 

och Sir George begåfvo sig bort, seclaa da 

sagt honom, att Northumberlands släp föl* 

jande morgonen omkring klockan tia 

skulle afhernta honörn. 

Det skedde så. Bertrand besteg först 

Northumberlands fördäck5 honom följde 

Napoleon, hvilken med samma färdighet som 

en matros klättrade uppföre skeppsslegeru 

Han blef på fördäcket emottagensom blott 

Gejneral. Sedao han nu tagit afsked af 

olEcsrarne på Belierophqn, som åtföljt 

honom, och omfamnat Josephines brorson», 

feegaf han sig till ett cabinetl, der Lord 

Keith, Sir George Cockburn, Lord Low-. 

ther, Herr Littleton och flere voro samla* 

de. Snart föll talet på hans vigt.igaste £ö,*

185 

Northumberland gick till segels, begäfvo 

sig flere embetsmän om borr], för att aflöna 

manskapet, och dessa sågo honom 

genom de öppna fenstrenihans cabinett 

ja muntert spela med sina följeslagare,som 

om intet förefailit. 

Den 11 Augusti for Northumberland 

genom Canalen (la Manche), för att gå till 

Jst. Helena. Resan räckte till den 17 October, 

då man fällde ankar vid denua Ö, 

som uppkommit genom ett vulcaniskt utbrott, 

och således hade något överensstämmande 

med Napoleon, hvilken sjelf var att 

förlikna vid en yulcan. Belägen pä det 

största afständ från fast land, hade denna 

Ö ansetts blifva den säkraste bevaringsorten 

för en usurpator. Kostnaderna för Napoleons 

vistande pä denna O blefvo beräknade 

till 18,000 pund sterling årligen. 

Om England ensamt bestrider dem, sr 

osäkert; likväl tyckes det, som Europas 

lugn, fördetta pris, icke vore serdeles dyrt 

köpt. Vi återvända nu till Frankrike. 

Utan att träffa något det minsta mot» 

stånd, inryckte de förbundna magternashärar 

i Frankrikes hufvudstad. Invånarne, 

lemnade af tyåiitären, befunno sig delade 

mellan fruktan och blygselj likväl fortfor 

icke denna sinnesstämning längre än till 

dess de frennnande tropparnas inmarche 

var fullbordad. Knappt hade nödvändigh?- 

i

186 

ten visat sig, förr än män underkastade- sig. 

den, och så mycket lättare återvanns dea, 

inre friheten, ju mer man sedan tjugufem, 

år blifvit bekant med tingens ombytlighet.. 

De fremmande tropparna besatte Tuiilerierna, 

der den provisoriska regeringen höll 

sina sammankomster. Af alla regeringens 

grenar upplöste sig ingen, icke en gäng de 

båda camrârne; och då dessa under de sista 

dagarna sysselsatt sig med utk,astet till en. 

ny författningsurkund, genom hvilken, etter 

Napoieons afsägelse, den tillkommande 

herrskaTe&tammens förhållande till. nationen 

skulle regleras, fortfaro de ostördti 

detta förehafvande. Representanternas cani. 

jiiare fann ti]ioch med för godt, att samma 

dag som Preussiska tropparne inmarchsradeihufvudstaden, 

uppjräda med en, 

förklaring af sina grundsatser. Etter dessa 

skulle Frankrikes regering (hvilket dess. 

öfverhufvud också måtte blifva) förena nationens 

lagligt tillknnnagifna villja, och, 

sätta sigiöfverensstärnmeise med de ofriga 

regeringarnet för att bereda ett gemen- 

*amt bästa, o^ch blifva en horgen för freden 

melian Frankrike och det ö.frigå Europa. 

Efier den Ramma kunde ingen moparch 

gifva denna borgen, sa, 

fraait han icke svtire, att iakttaga den ar 

cammaren, nationens representanter, msta- 

Siade ochaf folket antagna siaLsfoifattningen, 

Wilex 4eo iaojma vwie hvarje r-egering att

187 

&rj,se. för hastigt öfvergåencle,. som, af ett 

parti kallad, eller af våldet insatt, 

icKo gjorde nationalfärgerna till sina, och 

jpke ville gå i borgen för medborgar. 

frihet, de borgerliga rättigheternas jeJmk^ 

liet, tryckfriheten, Gudstjenstens frihet, systemet 

om folkets representerande, det fria 

samtycket till recruteringar och utlagor,, 

ministrames ansvarighet, oåterkalleligheten 

af nationalgodsens försäljning,all egendoms 

säkerhet, afskafFandet af tionden, den ärftliga 

adeln, förläningarne, confhcationerna, 

glömska af alla ditintills förklarade politiska 

meningar, bibehållandet af författnin-. 

ga,rne för* Hederslegionen, af de, oflicerarne 

och soldaterna tillhörigabelönipgarne,af de 

understöd man vore skyldig deras, hustrur 

och barn, författningarne om Jury, domares 

oafshttlighet, den ' allmänna skuldens 

betalande. Dessa voro de villkor, med hvil- 

Ija man, som det tycktes,, åter ville låta 

behaga sig Ludvig XVUI:s återkomst. Likväl 

voro icke alla öfveréns om den tillkommande 

statschefens person; och, som England 

och Österrike högt och högtidligt tillkånnagifvit, 

att de icke ville, blanda sig 

titi Frankrikes regerin^sangelägenheter, s^ 

felades det icke personer, som önskade atfi. 

bringa Hertigen af. Orleansispetsen för re^ 

geringen, icke heller sådana, som önskade 

sn alldeles fremmande Prins. Man rådslog. 

%inu, när en deputation från den prov\ssr-.

188 

yiska regeringen gafde båda camrarne till-* 

iänna: "att ovissheten i afseende på den 

tillkommande Konungen af Frankrike nu 

vore häfven, derigenom att Monarcherna 

gifvit b.varannan det* löfte,att de skulle återföraLudvig 

XVIII på thronén, och att 

cla,idetta sakerna» läge, intet annat vore 

öfiigt, än att yttra sina önskningar för 

fäderneslandets bästa, man nu måste åtskiljas." 

Det intryck, som detta budskap 

gjorde, låser lätt tänka sig. Pairemas cammare 

upplöste sig genast, efter regeringscommissionens 

exempel. Men icke så de 

deputerades cammarej denna ville till och 

med fortsätta sina sammankomster; likväl, 

jiär den såg det palats, der dess samman* 

Icomster höllos,omgifvet af vakt, som ne* 

iade ingång, församlade den sig i presidenten 

Lanjuinais's hus, der man gaf den 

'tillkänna hvad som rörde den. På detta 

sätt slutades Napoleons regering. 

Ludvig XVIII hade hvarken för sin 

person tagit den minta-a andel i kriget 

jnot Napoleon, eller tillåtit det för någon 

af Prinsarne af hans hus. Väl fruktade 

hans anhängare i fremmande Sänder, att 

så framt de förbundna icke hastigt ankom* 

jiiQ till hufvudstaden, de modiga Vendeerlia 

då skulle förekomma dem; men just 

vid den tid, då Napoleon var blefven slagen 

vid la Belle Alliance, hade dessaå nyo 

iTiidekastat sig ha«s Ge»eialer. På detta 

*

Sätt Mci Konungen af Frankrike återförd 

till Paris, endast penom de förbundna 

magiernas vapen. Åtföljande Hertigen af 

Wellingtons armee, närmade han sig till sitt 

rikes hufvudstad. En proclamation, genom 

fcvilken han för sig sökte att vinna sinnena, 

gick framföre honom. "Han komme, 

för att tillrättaföra sina förvillade undersåter, 

till att förminska det onda, han icke 

kunnat afvända, för att ännu en gång ställa 

sig mellan de förbundna härarna och 

Fransmännen; ty en annan andelikriget 

hade han ej velat taga. Vid sittförstainträde 

iFrankrike hade han öfver allt stöttpå svårigheter 

och hinder} hans regering kan 

hafva begått fel, och har kanske äfven 

verkligen begått sådana, emedan, 

den inträffat under en tid, då de renaste 

afsigter,istället för att gifva en bättre 

rigtning, ofta blott missledde. Den gjorda 

erfarenheten skulle imellertid icke vara 

förlorad, ty han ville allt hvad som kunde 

rädda Frankrike. På ett grymt vis hade 

hans undersåtar erfarit, att principen för 

monarchernas rättmätighet vore en a£ 

grundvalarne för samhällsordningen och 

den enda, på hvilken ett stort folks frihet 

kan hvila. Ehuruväl denna genom hans 

Charta vore helgad, så ville han likväl 

bifoga all den borgen, som kunde befästa 

dess välgörande verkan, och enheten i 

ministeren vore den starkaste, han var 

189

190 

£ stånd att gifva* Man hade under cté 

sista tiderna talat om tiondens och feudal. 

rättens återställande. Denna af den gemen, 

samma fienden uppfunna dikt förtjänte 

icke någon vederläggning. Hade de, sotxi 

förvärfvat nationaldomainer, förmodat någon 

fara, så hade Chartans innehåll bordt 

göra dam lugna. Han sjelf hade juicamrarne 

låtit föreslå försäljningen af sådana 

gods; och hvilket större bevis på sin upp» 

rigtigfoet hade han väl kunnat gifva! Af 

alla siioa 'undersåter hade han erhållit bevis 

ai deras trohet och kärlek, och detta 

skulle bestämma honom, att bland alla 

Fransmän välja dem, hvilka närmade sigtill 

lians person öch hans familj. Ifrån foani 

närvaro skulle blott de uteslutas,hvills:as 

rykte Vore en smärta för Frankrike 

öch en fasa för Europa. Han loFvachs 

att förlåta allt hväd som förefallit' sedan 

hans afresa från Lille allt intill hans åter** 

Isomst till Cambray; men hans throns värdiga 

het och hans undersåters vä) förbundo 

honom, ätt ifrån denna förlåtelse undanta* 

ga tipphofsmännen och stiftarne af åen* 

na afskyvärda sammangaddning. iGenom 

camrarnej hvilka genast blefvö församlade, 

skulle de öfyeraptvardäs åt lagaroes hämnd. 

Med dessa tänkesätt återvände han till 

Fransmännen: han, som ingen olycka hado 

kunnat uttrötta, ingen orättvisa trycka till

191 

lorden; vWn, hvars fäder sedan åtta århundraden 

herrskat öfver Fransmännen." 

Hade denna proelamation också icke 

variûndertecknadaf Talleyrand,så hade man 

likväl deruti lätt igenfunnit hans smidighet. 

1 ofverensstämmelse med Presidenten för 

regeringscoTnmissionen t utverkade denne 

statsman camrarnas upplösning5 och, nar 

denna var tillvagabiagt, höllLudvig XVIII 

den 8 Juli utan all ståt sitt intågi £aris. 

Af Prefecten för Seine, Giefva de "Chäbrol, 

emottagen vid forten utanför Förstaden St. 

Denis, begaf Isan sig genom denna och 

öfver Boulevarderna till Tuilleriernaj och 

samma personer, som hundrade dagar 

förut gifvit usurpatorn sitt hyllande tillkänna, 

ropade nu: lefve Konungen, lefve Henrik 

den Fjerde! 

Genast Aen följande dagen blefvö förvaltningens 

nya former kungjorda. Denna 

skulleiden högreregionen bestå af ett hemligt 

råd och af Ministrarnas råd. Idet 

förra skulle Prinsarne, Statsmitiisträrne och 

iivilken som heldst Konungen funne för 

godt att dertill kalla, ha£va säte och stämma; 

det sednare skulle utgöras af de till 

ansvar stående Ministrarna och Statssefcrcterarne. 

För att försäkra Ministerens enhet 

blef Taiicyrand utnämnd till President 

för detta råd. De öfriga Ministrame voro 

Hertigen, af Otranto för police ärendena, 

Baron Louis för financerna, Baron Pascîl* 

/ 

'*

v ."■ 

t 

< 

192 

er för lagskipningen, Marskalken Crouvjoft 

St. Cyr för krigsväsendet. Iförbindelse 

härmed stod, som ganska naturligt var, ett 

nytt besättandeaf prefecturerna och domstolarhe 

genom dynastien tillgifna personer. 

Likväl värdet långt ifrån, attdessa val skullö 

kunnat vinna allmänhetens bifall. ' Aldra 

mest förklarade den sig emot Talleyrand 

och Fouché, Hertig af ötrantoj personer, 

hvilka, för'att -framgent göra sig vigtiga, 

skulle underhålla orolighetsandaniFrankrike 

och förleda Konungen till falska mått 

och steg. Verkligen blefvo äfven bäggeallt 

för snart störtade. Men,- innan vi vidare 

följa Konungens Eorehafvanden, blir det 

nödvändigt, att kasta en blick på Frankrikes 

hela läge vid denna tid* 

Kriget med Frankrike var hvarken sliitadt 

genom slaget vid la Belle Alliance, eröfringen 

af Paris , Napajeons aflägsnan - 

de, eller Ludvig XVlllrs återkomst, pch 

hufvudorsaken, hvarföre detta icke slutat, 

låg deruti, att de förbundna iriagterna funno 

det nödigt att taga ifrån Fransmännen 

den föreställningen, att de Voro ett privilegieradt 

folk, och sätta Ludvig XVIII 

fastare på dess thron, än han hitintills 

sutit. — 

Så snart derförePreussarna och Engelsmännen 

satt sigirörelse från norra gränsen 

till Paris, erhöll denCorps, som under 

general Kleists befäl stod vid Mosel, befall»

ning att gå fram till Maas, taga Sedan och 

£ flanquen betäcka de troppar, som marcherade 

till Paris. Enligt med denna befallning 

gick han den 22 Juni öfver Franska 

gränsen och inneslöt Sedan och Mezieres, 

Det förra hade knappt blifvit beskjutet, 

förr än det capituierade. Längre,gjorde 

Mezieres motstånd, genom den dristighet, 

hvarmed garnisonen verkställde det ena 

utfallet efter det andra. Deremot ble£ 

Charleville den 30 Juni med storm intaget. 

— 

Till venster om denna, af nordtyska 

förbundstroppar bestående corps, intogo de 

Kysska armeecorpserna hela området ända 

till Saar; de opererade mot Mosel och Mar» 

ne,-samt bloquerade de Frjatiskfe fästningar, 

som lågo i deras väg, Metz, Tiedenhöfen. 

m. fl. 

Mot dem stödde sig den stora öfver- 

Pihenska armeen, som anfördes af Furst 

von Schwarzenberg. Den bestod af fyra 

armeecorpser, af hvilka den första utgjordes 

af blott Österrikare, anfördeaf Grefva 

von Colloredo, den andra, sammansatt af Österrikiska 

och Badiska troppar, anfördes 

af Fursten af Hohenzollern, den tredje, bestående 

af Österrikiska , Wiirtenribergska 

och Darmstadska troppar, anfördes,aji Krön» 

prinsen af Wurtemberg, den fjerdé, blott 

Bairare, anfördes af Furst Wrede. Denna 

Buchh. Yl. D, 15. 

193 

«■

t 

194 

armee utsträckte sigi början från Mannheim 

till Bodensjön, och med denna linie 

framryckteden tillHiiningen och Saarbriitfk. 

Furst Wfede, som anförde högra flygeln, 

gick den 20 Juni, således tvänne dagar 

efter slaget vid Ja JBelJe Alliance, från 

Mannheim öfver Tiirkheim och Kaiserslautern 

till Homburg och Landau. Här hade 

han en obetydlig fäktning, efter hvars 

slut han lät innestänga Landau af Baierskt 

landtvärn, för att framrycka till Saargemiind 

och Saarbriick. Bada dessa orter 

blefvo bestormade, och med deras intagande 

eröfrades öfvergångeh öfverSaar. På an. 

dra sidan 0111 denna flod stötte Wrede, på 

Franska fricorpser, hyilica, ehuru understödde 

af liniftroppar, utan stor mf>da blefvo 

öfverändakastade. Vid Bitschsinneslutande 

erfor Bajerska anföraren aldraför>t af Franska 

Generaien Meriage, att Napoleon afsagt 

sig regeringen; men det begärdta stilleståndet, 

som äfven denne General önskade, 

blef afslaget. Wrede framträngde fast 

mer till Nancy, dit han den 28 förlade 

sitt bufvudquarter, och der han blefstaen» 

de, till dess Ryssarne hunno komma efter. 

Genom Wredes rörelse var General 

Kapp, som fördebefäletiStrassburg, afskuren 

frän Paris; Baierska Generalen förlade, 

under förstahälften af Juli, sitt hufvudquarter 

till Melun, och hans troppar into*

i 

/ 

195 

go derpå cantoneringsqnarter mellan Seine 

och Marne. 

På saminar tid sonv Bairarne,hade tredje 

armeecorpsen af öfver Rhenska ärraeerr» 

under Kronprinsens af Wiirtemberg befäl» 

vid Germersheim gått öfver Rhen. Emot 

honpm hastade General Rapp med en armee, 

som ansågs stiga till 25,000 man. 

Likväl hade man linieina vid Wöi*senburg 

redaniryggen, när det den &6 Juni korn 

till en slagtning, som slutades med Frans» 

männens återtåg öfver Lauterburg. Vid 

Buffel kom det ännu till en fäktning* men 

äfven denna gång måste Fransmännen draga 

sig tillbaket under Sirassburgs canoner, 

och denna fästning blef af tredje armeecorpsen 

bloquerad, till dess den, den 5 Juli 

af den andra aflöst,drog sig öfverJöktville 

och Vitry till Fere Champenoi«e. 

Första och andra arm«ecorpeerna af 

öfver-Rhekrska armeen, gingo den 26 juni 

vid Basel öfver Rhen, och till dem flötsig 

reservacorpsenunder ÄrchehertigFerdinands 

befäl. De Fransmän, som under.Lecourbes 

befäl försökte att göra motstånd, blefvo 

fördiifne från Hafingen, och Hiiningen inneslöts;en 

fästning, som sedan med största 

t/i*pperhet försvarade sig. Tvänne degar 

sednare hade Golloieåo en ny strid med 

Lifecourbe vid Chabarines; och denna strid 

förnyades åter drri 1 Juli vid Bésanôn. 

Lecouibe begärde väl ett stillestand; men

i 

196 

det blef för ögonblicket nekadt, och feom 

Icke till verkställighet, förr än man gjort 

ännu ett anfallmot den starka ställning, som 

Lecourbe tagit vid Befort. Nu blef det 

öfverenskommel,att vapenstilleståndetskulle 

räcka tiil dess freden blefve afslutad. 

Hvad som isynnerhet utmärkte kiigetidessa 

tracter, var den andel, som landets 

invånare togo deruti. Ehass, Vogeserna, 

Franche Comté och Burgund stridde 

af alla krafter förNapoleon, dels emedan de 

hade låtit inbilla sig, att de förbundnamagterna 

voro sinnade att rycka dem från 

Frankrike, dels emedan de voro öfvertygade, 

alt Ludvig den Adertonde icke kunde 

blifva Konungaf Frankrike, ntan att indraga 

nationalgodsen, återställa tionden och 

Feiuialrättigheterna, samt beröfva Protestanterna 

den förvärfvadö religionsfriheten. 

Stora skaror af landtfolk beledsagade och 

understödde derföre Lecourbska corpsen, 

och allt, som ett sådant krig har gräsligt, 

blef af dem utan betänkande föröfvadt. 

De segranda å deras sida blefvö icke efter 

de öfvervunna igrymhet 5 

och när 

de sednare trodde sig kunna tillfoga de 

förbundna arméerna skada genom lönnmord, 

röfvande och brännande, så hämnade sig 

dessa genom plundringar och byars afbrännande, 

hvarvid icke sällan de, som mördat 

soldater, blefvo lefvande kastadeilågorna. 

Det var tid, att på en sådan oreda gjordes

éU sint; och vapenstilleståndet imellan Colloredo 

och Lecourbe gal' dertill första anledningen. 

På dfitta vapenstillestånd föjjde det, 

som Fursten af Hohenzollern och General 

Rapp den 24 Jll^ afslöto. SUfassbnrg var 

en fästning, som icke utan användande af 

stora stridskrafter kunde intagas} och, som 

det redan från början icke legatide förbundnas 

plan, att lösryckaElsass från Frankrike, 

bifQllo de så mycket mer ett vapenstillestånd,hvilket 

tillikainbegrep Strassburg, 

Landaii, Lichtenburg, Liitirelstein, 

Pfalzburg, Schlettstädt, Neu Breisach, Fort 

Mortier, Hiiningen och Befort. 

En sådan vändning togo sakerna på östra 

gränsen. Vägen till Paris var nu banad 

för alla tropparna. Af de Preussiska 

begåfvo sig de Konglfga hustropparne samt 

grenadier - regementerna Frans och Alexander 

dit, för att omgifva Konungens person, 

och af de Österrikiska begaf s\% reser^- 

corpsen under Ärchehertig Ferdi - 

nands befäl, 1 

tillstränderna af Loire. JAys- 

sarne blefvo stående i Champagne, och 

Preussare samt Engelsmän utbredde sig på 

venstra stranden af Loire ända till hafskusten. 

Efter första planen för fälttåget skulle 

Österrikare och Sardinare intränga Öfver 

södra gränsen. Idenna tract förde Österrikiska 

Generalen Frimcnt öfverbefälet. 

197

\ 

198 

Hans armee, nära 8orooo man stark, var 

fördeladitvänn.e corpser. Med den första 

skulle Radivojewick ga genom Wallis, med 

den andra Grefve Bubna mot Rhone. Mot 

dem stod Marskalken Suchet, Hertig af 

Albufera. Likväl hade han ej mer än 20, 

000 man under vapen, med, hvilka det nästan 

varomäjligtatt vinna öfverhand. Föratt 

ined någonfördelkunnaoperera,framträngde 

Suchet till Geneve den 15 Juni 5 just då 

Napoleon gick öfver Sambre, dref han Piemontesarne 

öfver Isere, och beslöt att eröfra 

posterna vid Meilleri och St. Moritz, 

för att stänga passen fpr de hån Wallis 

framryckande armeecorpserna. Meri l\adivo

evilljadt,och det så, altBubnamed andra 

corpsen stadnadeiLyon, och den första 

drog sig till Dijon, hvarest den förenadesig 

med den från Tyskland komna hufvudarmeen. 

— 

Spaniorerna kommo icke ofver gränsen, 

torr an väl tvänne tredjedelar af 

Frankrike redan varide förbundna magte 

vnas händer. Just derföre var det äfven 

tvilvél underkastadt, om de skyndat Bourbonerna 

till hjelp. Men för ett sådant 

ändamål voro de ej nog manstarke, och 

då de sjelfva kände, huru mycket deras 

uppträdande gränsade till det äfventyrliga, 

så voro de lätt öfvertalade, att återgå öf» 

ver Pyrenéerna, för att icke trycka Frankrike 

mer än det redan var nedtryckt. 

Den 10 Juli om aftonen ankommo 

Kejsarne af Ryssland och Österrike sanit 

Konungen af Pumpsen vid samma tid till 

Paris, och en timma sednare aflade Ludvig 

XVIII besök hos dem. De Prinsar af 

hans hus, sem voro närvarande,beledsagade 

honom. Dessa besök blefvo följande dagen 

besvarade af de förbundna monarcherna, 

och de spisade dagen derpå middagiTuillerierna 

hos Konungen jemte dess broder 

och Hertigen af Berry. Monarcherna hade 

intagit samma palatser, som de för ett år 

sedan bebodde; och som de då visat sig 

ganska nådiga mot Frankrike, så hoppades 

man, att de äfên denna gången 

199

200 

skulle inskränka sig till att hafva fÖrdrifvit 

Napoleon. Härtiti irrade man sig Hkväl; 

utan att felaiartighet mot Pariserboerna, 

både de likväliall stillhet tagit 

de mått och steg, de gåfvo sina 

nationer det skadestånd, som deiPari« 

sertractaten af den 30 Mars saknade. 

"Tvänne föremål hade isynnerhet underhållit 

folkens missnöje: nämligen för 

det första, de minnesvärdars bibehållande, 

som Napoleon till förevigande af sir.a segrar 

upprest} för det andra, den obestridda 

besittningen af de"'från alla länder af Na-, 

poleon församlade konstens skatter, hvilka 

efter hans förvisande till Elba ännu voroi 

Fransmännensvåld. Af skon3amhet förBourbonerna 

hade förra året dessa saker icke 

iomroitifråga; ty män hade befarat, ati; 

man icke skulle kvinna yrka de förras förstörande, 

och äfven så litet de sednares 

återlemnande, utan att skada deras förhållande 

till Franska folket. Då nu detta 

hade visat sig utan allt sinne för sa mycken 

grannlagerihet i tänkesätt; då Bourbonerna 

icke kunde vara angelägna om bibe» 

■hållandet af de minnesmärken, som förkunnade 

Napoleons segrar, och då. \ Frankxike 

hade sjelft tillräckligt af konstens verk* 

för att ännu vara rikt derpå, sedan de röfvade 

blifvit återlemnade; så var nu intet 

skäl för hand, som kwnde afhålla frän att 

uppfylla nationereas önskan. Det är att

201 

förmoda, det Ludvig XVIII ej ogerna dertill 

gaf sitt samtycke. Flere minnesvår-dar 

af vunna segrar blefvo således förstörda, 

och från museerna och bihliothekende sammanhopade 

fremmande skatterna återtagna. 

På detta sätt återfingo Österrike, Preussen, 

Konungariket Nederländerna, Kyrkostaten, 

och alla Italienska stater, hvad som för 

fl^re år tillbaka våldsamt blifvit bortryckt. 

Detta skedde likväl icke genast, flere månader 

förbigingoderunder. Saken hade tagit 

följande gång. 

En viss. E. de Groote från Cölln,hvilken 

som frivillig tjenteiPreussiska hären, 

blef af. General Thielmann skickad till 

hufvudquarteret, när delta vid den tiden, 

då Paris capitulerade, var förlagdt till St. 

Gloud. Groote bad Grefve Gneisensu, att 

han ville återgifva hans fädernestad de 

konstverk, hvilka Fransmännen fråntagit 

den} och när Grefven förde den patriotiskt 

sinnade Cölinaren till Fältmarskalken, 

blef det icke svårt att af honom erhalia 

tillstånd till dessa konstverks återtagande, 

hv.ilka Groote försäkrade sig noga känna. 

Början gjordes med den skölja taflan af 

Kubens, som föreställer Petri korsfästelse. 

Väl ville icke Nationalgärderna, som höllo 

vakt vid Gallerie des Lemyres, tillåta, att 

taflan bortfördes^ men när genast derpå 

Preussiska troppar uppmarcherade och den 

anförande officern blott lemnade tio minn- 

\

202 

ters betänketid!, så hade Ludvig XVIII 

knappt blifvit underrättad 6nT sakens förhillande,;förr 

än han gaf den befallning: 

a

203 

under Konungens ögon, skulle det ske 

vidnattensinbrytande. Alit var aftaladtimellan 

Preussiska Commendanten iParis och 

Generalen förnationalgardet, när de Engelska 

Pioniererne, som dertill voro befallde, 

af Konungen? lifvakt derifrån bleivo förhindrade. 

Redan förbredde tig kring Paris 

det ryktet, att nedtagandet uteblifvit, 

emedan man ej tilltrodde sig verkställa 

det på dagen. Tyskarne, uppbragte af dessa 

yttranden, bedrefvo detta förehafvande 

från den stunden med fördubblad ifver; 

och under det Parisarne trodde sig alldeles 

säkra, framryckte tvänne batailloner 

Österrikiska troppar på Garrousselsplatsen 

och slöto en fyrkant, under det 

andra vakter tillstängde alla ingångar till 

platsen. Nu börjades ett muntert lefverne. 

Alla Tyskar samlades på Carousselsplatsen, 

och den som ville uppstiga på 

triumphbågen, erhöll lätt tillstånd dertill 

af de Österrikiska officerarne. Under 

folkvisors afsjungande förrättade Engelska 

pioniererne sitt arbete, och dem, som 

omgåfvo dem, var det ett utomordentligt 

nöje, att från den triumphbåge^somblifvit 

uppbyggd förNapoleon, få nedskåda pade 

samma Fransmän, som tillförene meå så 

mycken stolthet och öfvermod sett alla 

tnenniskor öfver axeln. Af de skönt förgyllda 

blysiraterna tog hvar .och en sin 

hogkom&tj och så stor var den enighet,

204 

som rådde på triiimphbågen, alt den blott 

kunde jemföras med denien brödra församling. 

Inom få timmar var triumphbågen 

blottad på alla prydnader, och intet blef 

iionom öFrigt,utom en framtill anbragt Örn, 

jhvilken för sin tyngd skull blef förskonad. 

Spännet af de fyra hästarne var knappt 

nedsläppt, förr än de förbundnalemnads 

platsen. De båda segerns och ryktets ge* 

inier,hvilka hitintills tjenat hästarne såsom 

ledare, voro qvarstående, ochidetta stym* 

pade tillstånd återsågo Pariserböerne TriumphKågen. 

Den fortfarandebelägringenaf fästningarnepånorra 

gränsen hade enbättre gränslinie 

till ändamål. Detta värf var uppdraget 

atPrins August afPreussen, sommed utomor-^ 

dentligverksamhet dermedsysselsattesig.Till 

lians begagnande var hela andra Preussiskaarmescarpsenöfverlemnad. 

Börjangjor- 

205 

-sig för Ludvig XVIII, missleddes öfver 

JorLs:i>.tan

206 

Cher,- Indre och Loife, Maine och Loire, 

nedre Loire (det sista ända till högra 

Seine stranden),IGemenskap med Storbrittanniska 

och.Österrikiska armeen besatte 

Preussarne ännu ytterligare departementerna 

Seine samt Seine och Oise. Hertigen 

af Wellingtons hufvudquarter vari 

Paris, och hans armee innehade deparlementerna 

nedre Seine och Eure, Seine och 

Oise, Lys., Nord, Seine och Mame, Somme, 

Pas de Calais och Oise. För Rysska 

Fältmarskalken Barclay de Toily var Melun 

huEvudquarteret, och Hysska armeenbesatte 

departementerna Seine och Marne, Aisne, 

Ardennerna,Marne,Meu?e, Moselie, Meurthe, 

öfre Marne till en fjerdedel, Aiibe till 

en Femtedel. Till denna slöt sig Baierska 

armeen. Furst Wredes hufvudqnarter 

variAuxarre, och de af Bairarne besatta 

departementerna voro Loiret ända till 

Loire, Yonne, Nievres, Aube till tvänne 

tredjedelar, öfre Marne till tre fjerdedelar, 

Vogeserna. Af WiirtembeYgarne och Hessen 

Darmstadska tropparna blefvo departementernaAllier 

ochPuy de Dome besatta. Ö« 

sterrikiska Fältmarskalken Farst vonSchvrarzenberg 

hade sitc hufviulqaarter iFontainébiöaiij 

och under det Österrikiska armeecorpser, 

som tillhörde öfver-Rhfenska armeen, 

innehade departementerna Cantal, 

Lozere, Gärd, Loire, öfre Loire, Bouches 

da Rhone, Vaucluse, nedre Alperna och

207 

Var, hade Italienska arrrteen besatt äepartemcnterna 

Cote d'Or, öfre Saons, Saone 

och Loire, Jura, Doubs, Rhone, Aine, 

MontblanCj Isere, Ardeche,Diörneoch öfre 

Alperna. De Sachsiska och Badiska tropparne 

innehade departementerna öiia och. 

nedra Rhen. Till följe af denna förläggning 

voro mer än tränne tredjedelar 

af Frankrike i de förbundna magternas 

händer; ödom Fransmannen under Napoleon 

utöfvat det hårdaste förtryck 

ide eröfrade länderna, så finô de nu 

gjelfta erfara, hvad ett sådant förtryck 

viii Sciga, utan att de förbundnaderföre iäto 

det gä ut på att vedergälla orätt ntrå 

orätt. Bördan att underhålla så tairika 

arineer förekom Fransmännen knappt 

möjlig att uthärda; cch. likväl gafs det 

intet meîei att befria sig derifrån. Den 

armce, som dragit sig tillbaka på andra 

sidan om Loire, kunde blott betraktas 

såsom förökande dessa bördor, och för 

svag att kunna göra de förbundna 

magterna motstånd, förblef den likval 

en tid manstark nog, för att genom sina 

behof tfara tryckande*, till dess den efter 

hand helt och hållet upplöste sig oc:i 

skingrades, emedan den icke kunde vinna 

Konungens förtroende och framför allt 

intet egde, hvarigenorn denhade kunnat passa 

för regeringens ändamål. Med ett ord, 

Frankrikes läge skulle hafva varit bekla-

i 

t 

208 

gans värdt, om det hade varit något annat 

än en naturlig följd af fen tvingande 

orsak. 

Under sådana omständigheter, var intet 

naturligare, än a,tt partiandan äter skulle 

uppvakna med förnyad styrka. "Intet", 

sade de Kongligt sinnade, är billigare, än 

att den största bördan drabbar de Fransmän, 

som gynnat eller framlockat usurpatorn. 

Skulle de Monarcher, som, till följe 

af deras egen förklaring, blott fört krig 

med Bonaparte och hans anhängare, icke 

vara betänkta på, att öfvertyga hela Europa, 

det de göra åtskiinad méFan de 

Fransmän, som varit sin Konung trogne, 

och sådana, hvilkas hjelte och anförare 

Bonaparte varit? Skulle de icke på en 

gång gifva gehör åt ärans och fördelens 

röst,rasa mot rebellerna, och för de trogna 

Rânsmännen lätta bördorna af ett? krig, 

som varit för dem lika så smärtsamt, som 

för det öfrîga Europa? Tolf hundrade tusen 

personer hade antagit den additionella 

acten till Bonapares constitution. De.-sa 

voro nu klart och tydligt Bonapartes an* 

hängare. På dem falle nu den svåraste 

delen af de bördor Frankrike måste draga. 

Tolf millioner skola deröfver fröjda sig. 

Och hvilka äro i sjelfva verket de tolf 

tusen, som undertecknat? För det första 

armeen, för det andra camrarne, Statsrådet, 

den förderfvad© och förderfvflnde ad-

% 

feiinlstratjoiien, magistratspersohefj sömbrii* 

tit sin försäkran, och en del af national-» 

godsens köpare. Deras namn äro uppskrif- 

-1135 förteckningarne ligga öppnåj det synes 

som himme!en hade velat tillåta detta 

Majfält och dess protocoll, fö* atfe 

göra nela Europa bekant med deras straff* 

fe&ra namn, som varit liender till det allmänna 

lugnet. Det måste antagas och erkännas 

såsom grundsats* att de förbundna 

inagterna» vid nödvändigheten af attiFrankrike 

indrifra krigscontributioner af dem t 

som undertecknat additionella acten, måste 

fordra tre gånger så mycket, som a£ 

hvarje frrofast blefven undersåte; detta i 

sig sjelft billiga och rättvisa förhållanda 

skulle tjena till att lindra de godas öde 

öch bestraffa de förderfvade." 

Förslag af denna natur kunde icke fa~ 

ra öfvansstämmande tned regeringens villja* 

Derföre förklarade den sig äfven högtidligt 

emot dem, med den tillsats: att Kontingens 

villja hvilade på moderatioii» eftergift 

öch glömska af det förflutna: intet 

vore mera långt från honom än ett system 

af tillbakagaende tiämnd och bestraffiiing; 

blott/ folkets fördelar jågé honorri 

öm hjértat, och dessa förde det med sigj 

ätt farorna för inbördes krig i sjelfva födelsen 

skulle qväfvas, Så insigtsfullt den 

Buchh. VI D. i -H- 

209 

>

210 

/ 

afvenidetta afseende måtte handla, så 

kände den sig likväl trängd af sina «*gnå 

behof. Det blef derföre en utomordentlig 

fcrigs-contriblition utskrifven af ett hundrade 

millioner francs, som efter vissa förhållanden 

utdelades på 86 departementer 

och framför allt skulle utgå från capitalister, 

godsegare och med patent försedda 

köpmän; Härvid var hufvudstadenuppsatt 

för 15,340,000, Bordeaux för 5,530,000 

Kouen for 5,550,000, Lyon för 2,600,000, 

Nantes för i,800,0c0. o. s. v. Sa afhielpte 

regeringen penningebsbofvet; och far att 

desto bättre ernå sina ändamål, utskref 

211 

bo'iir'g;, Hertigen af Praslin, Hertigen ät 

Mlchingen, Hertigen af Albuferu, Hertigen 

af Connegliano, Hertigen af IYevino9 

Grefve Boissy dAnglas, Hertigen a£ 

'Cndore, Greive Mönlesyuiou och Grefv© 

Segur. Genom en annan förordning a"£ 

samma dag befallde Konungen: i) att nitton 

Generaler och officerare, hvilka före den 

ög Mars (dagen då han afreste från Lille) 

förråd*: honom, eller med väpnad hand angripit 

Frankrike och dess regering, skulle 

häktas och inställas För krigsrätt; 2) att 

trettioåtta individer, till en del så kallade 

Konungamördare eller Konung^doma» 

i"é, inom trenne dagar, skulle lemna Paris 

och begifva sig till det inre af Frankrike* 

till en dem anvist ort, till dess canuarns 

äfgjort* hvilka bland dem skulle lemna rikefc, 

eller blifvå inställda för domstolen. 

'Till de förra hörde Marskalken Ncy, Labsdoyere, 

båda bröderna Lqllemant,Drou- 

&l (eTErlonJ, Le, tbre Désnouettes, Ameil, 

Brayer, Gilly, JVLouton Duvernet, Grouchy, 

CUiuse,l ? Lobau, Debelle, Bertrand, 

Drouot, Ccwibrone, Lavalette, Savctry\ till 

de sednare Marskalken Soult, Jllix, ExeU 

Inaniis, Bassano, Carnol, Vandamme, L.ä~ 

marque, Barrerc, hegnauld de St Jean 

d'Angely, Arrighi,Hallin och De/eririonti 

Dessa voro de f }rsta yttringarne af åvii 

Kongliga myndigheten.

* 

212 

Snart skulle åt fremlingarnei Paris 

gifvas exempel laf en märkvärdig afrätt* 

ning. General Labedoyere, en ung man 

vid 29 års ålder, uppvuxen med revolu* 

tionens grundsatser, utan allt sinne för 

det Bourbonska husets rättmätighet, x>ch. 

just derföre äfven utan all kärlek för den 

gamla herrskarestammen, blef derföre, att 

lian iGrenoble gifvijt signalen till affall, 

efter förutgångna förhör, inställd för en 

lirigsrätt och af sina domare dömd till 

döden. Han ville sjelf försvara sig och 

hade just börjat uppläsandet af ett uppsatt 

tal,ihvilket omständigheternas oemotståndliga 

magt gjordes gällande, nar 

Presidenten afbröt honom med de orden: 

ni har blifvit beskylld för ett brott; bevisa, 

att ni icke begått dets menniskans 

rättvisa sysselsätter sig icke med att afväga 

bevekelsegrunder; vi domare kunna icke 

antaga, att en brottsling är oskyldig.''' 

Få detta sätt afbruten, inställde Labedoyere 

sitt försvar, och slutade sitt tal med 

den förklaring, att han ångrade sin förirring, 

med den önskan, att alla Fransmän, 

genom hans öde varnade, måtte församla 

sig omkring Konungen. Den 19 Augusti 

eftermiddagen kl. 6 skulle dödsdomen på 

slätten vid Grenelle gåifullbordan. Franska 

troppar af Konungens garde och nationalgardet 

bildade omkretsen. Med fästhes 

inträdde Labedoyere, efter att hafva till* 

1

213 

loragt en half timma på vägen från Abotstiftet 

till slätten vid -Grenelle, beledsagad 

af en prest. När inan ville forbinda hans 

ögon, medgaf han det ej. Med lugn och 

värdighet talade han till de omkringståencle, 

tog derefter afsked af de sina, af Franklike, 

af liivet, knäböjde derpå, för att exnottaga 

välsignelsen af presten, och sade, 

sedan han var åter uppståndlen, till soldaterna, 

som skulle skjuta honom: måtten 

val! Harr föll vid första skottet. Hans ö~ 

de rörde mången, genom de omständigheter, 

hvilka medföljde det. Fruktlösa voro 

alla försök,atträdda honom. Hans maka, 

e*i Grefvinna Damas, syster till Grefve Roger 

de Damas, som stodinära förbindelse 

med det Kongliga huset, kastade sig för 

Kejsarens af Ryssland fötter, för att erhålla 

hans förord för den olycklige-, men Alexander 

förklarade, under lifliga bevis af 

deltagande, att han icke kunde göranågot 

vid denna sak, der blott rättvisan och ic- 

Ite menniskors mildhethadenågon röst. Ännu 

tvänne timmar före afrättningen, begagnade 

hans fru det ögonblicket, då Kontingen 

skulle stigaIvagnen, för att kasta 

sig för hans fötter och anropa om nåd 

för sin man; men Konungens svar var: hela 

Frankrike fordrar den mans bestraffande, 

som öfver det samma bragt krigets gissel. 

Labedoyere var den första l>!andl dem, 

som störtadeiden afgrund, hvilken till 

\ 

/

214 

Frankrikes olycka öppnat sig mellan fä* 

clernesland och dynasîe. Knappt var han 

afrättad, förr än Marskalken N.éy, Prins a£ 

Moskwa, blef förd till Parisihäkte. I 

grannskapet af Aurillac, dit han flyktat, 

blef han fasttagen af gensd'armer,hvilka igenkände 

honom genom hans hederssabel, 

och nu gjorde sig en förtienst af att gripa 

och för domstolen inställa en berömd. 

General, Processen tnot honörn skulle ipke.vara 

Förbunden med vidlyftighet;. Kon» 

Ringen utnämnde säjedesMar kalkarne Mas.

cess råaste således uppskjutas. Ime!!ertii| 

förblef haniConciergeriet, der han sorgfälligt 

bevakades. Vi skoja längre fram återkoroma 

till detta ämne, så val som till 

jlen process, man anställde mot Generalpostmästaren 

la Vilette» Iförhand anmärka 

vi blott, "att så väl j huvudstaden som 

ien betydlig del af Frankrike ganska snart 

ilen mening bildade sig: "att alla domar, 

som rörde enskilda delar af usurpationsförsöket, 

hade ursprungligen sin rotihKrrinden, 

och således rnäste anses som härflytande 

från partiska domare. 

Blott idet södra Frankrike delade man 

icke sådana åsigter. Här gick man på ett besynnerligt 

sätt tillhaka i sina handlingar. 

Protestanterne hade fedan revolutionen väsendtligen 

förbättrat sitt iage; för«t genom 

den säkerhet de vunno under en regering, 

som medgaf en allmän religionsfrihet; 

för det andra, ge^pom inköp af natjonaigods, 

hvaribland några voro sådana, som 

tillhört deibörjan af revolutionen utvandrade. 

Genom dessa omständigheter ett föremål 

för sneda blickar och afund«]uka, blef» 

vo de nu föremål för en förföljelse, om 

hvilken man skulle trott, att sjelfva tiden 

borde gjort den omöjlig: hvad andel den 

Jcatholska adelnochdet katholska presterskapetiden 

samma hade, eller huru vida 

jProtestanterne sjelfva, såsom Bonapartes 

äuhängare, dertill gifvit anledning, har al- 

215 

*

216 

clrig fullkomligt kunnat komma iljuset) 

men troligt är, att de sednare, genom 

allt för oförsigtiga yttranden öfver krigets 

händelser,isynnerhet öfver följderne af 

Bonapartes aflägsnande från Frankrike, io 

]ie litet bidragit till den olycka, som mot 

#11 förmodan drabbade dem; ty vid händelser 

af denna art plägar skulden komma 

från båda sidor. Men huru det ock 

dermed måtte förhålla— sigj så snart det 

ankom på att bestraffa Protestanterna 

för deras välmåga, kunde tidpuncten aldrig 

bättre väljas, ty Franska militären 

var upplöst eller afskedad, och från det 

allmänna besättandet genom freeimande 

troppar var denna tract förskonad. Band 

saminanskockacle sig således, hvilka icke 

iiade något annat ändamål än att utrota 

Protestanterna. De flesta och mest bety-* 

dande grymheterna föreföllo i Nismes, 

emedan CaJvinisterna der voro ganska tallika, 

likväl har hela deras omfång aldrig 

iblifvit utforskadt, det må nuantingen ha£va 

varit för att kasta en slöja öfver hela 

uppträdet, eller eaiedan detioch för sig 

sjelft varit minre betydande än afståndet 

gjort det. Lugnet blef icke återstäldt förr 

än -Osterrikame besatt Nismes och Avignon, 

IParis och inorra Frankrike ogillade 

man Katholikernas uppförande såsom 

afskyvärdt; och Ludvig XVIII förklarade 

offentligt, att han aiskydde sådana bevis 

>

217 

af tillgifvenhet; han åberopade sig äfven 

Chartan, sqiii utlofvade alla secter lika 

skydd. 

Ibredd med dessa allvarsamma uppträden 

felades det icke äfven ett lustigt. 

GarnisoneniStrassburg ville icke lenina 

fästningen, förr än den fått &iri sold, som 

steg till 700,000 francs. För att ernå sitt 

ändamål, bildade den elt insurectionsutfkott, 

som ledde alla uiiderbandlingarne, 

Underofficerare, regementstrumslagare och 

andra personer af lägre grader intogo Öf* 

vergeneralens, generalstabens, platscorrjmendantens 

ställen o. s. v. På detta sätt ut* 

färdade en underofficer, vid namn Bonnel, 

såsom Öfvergeneral, dagbefäl och upprop 

m. m., likväl utan annan underskrift än: 

Garnisonen. Portame blefvo tillsiutna och 

canoner uppförda framför General Rapps 

hus och rådhuset samt på vapenplatsen, 

och tillika en deputation skickadtill Öster» 

rikiska generalen Volkmann, för att gifva 

honom nödig förklaring öfver antsdningen 

till detta uppror. Beundransvärd var den 

ordning och discipline, som vid alla dessa 

uppträden iakttogos. Stormen var snart förbi. 

Så snart staden bringat tillsammans 

700,000 francs, och dessa voro utbetalda» 

anställde Bonnel en stor parade, på hvilkeo 

samtliga tropparne inställde sig, under 

en krigisk musik defilerade förbi Bon- 

£iel ? med utrop af: Lefve Konungen! Lefvi

218 

Strassburgarne! Jêfve garnisonen! Nu höll 

Bojinel ytterligare ett tal från en ' balcop, 

som utgick mot platsen, lät uppsätta en 

hvit fana, helsade dermed de talrika äskådarne 

och,afträdde från skadeplatsen, i 

det han mot aftonen,åter lemnade nycklarna 

till staden och citadellet åt General 

Rapp, 

De förenämnda uppirädena iNir.mes, 

sa väl sojn dessa iStrassburg, ir oro naturliga 

följder af det beklagansvärda tillstånd, 

ihviUet Franska regeringen befann sig 

jnifkibland arméer, hvilka hade besatt lan* 

det. Ju svagare, en regeringi sig sjelf är, 

dfsto större äro de fordringar^ som ställas 

til! den. Hvad man kunde kalla det repuhlioanska 

partiet, hade genom de sista, 

händelserna allt f:r mycket bJifvit tryckt 

till jordeti, för att jcke tiâ; desto hög;- 

Jjuddare var det Kongliga, som trodde 

?i£ böra begagna tillfället att förtrycka, 

Utan att göra afseende på det förflutnaeller 

d^t tillkommande, utan att rådfråga 

ii].idttningsurkunden,förhvars gifvare Ludvig 

XVIII «ille anses, och framgent blott 

följande den fördom, att iiombönerna på 

Franska thronen kunde tillåta sig allt, uppfordrade 

de Konungen, "alt icke följa sitt 

goda hjerta och sin mildhet, emedan det 

omständigheter, då Monarchen icke 

/inge öfyerjemna sig åt sådana känslor, och

emedan n\\ stränghet vorenödig för Frank* 

rike." Huru mycket Ludvig också måtta 

hafva varit på sin vakt mot sådana uppmaningar, 

så förekom det honom likväl 

nödvändigt, att för den närmaste framtiden 

förse bada cajnrarne med personer, pa hvilkas 

tillgivenhet hankunde räkna; och som, 

besättandet, hvad de befullmägtigades cammare 

angick, var förenadt nved de största 

svårigheterna, sa snart det var fråga om, 

enhetigrundsatser, så måste steg tagas, 

som allt för mycketinskränkte valers frihet 

och just derigenom gjorde till intet, afsi^.ten, 

mret de befuilmägtigades cammare. Konungen 

utsåg nämligen, utom Prirsarne 

af sitt hus (sin broder och dess båda söner), 

sina mest afgjorda anhängare till presidenter 

för valcoUegierna och tvingade 

dessa derigenom, att blott skicka till Paris 

anhängare af den oinskränkta monarchien. 

Pä detta sätt uppkom en cammare, 

som stodi den tydligaste motsägelse 

med constitutionens egentliga ändamål, sä 

vidt nämligen denna hade despotismens aflägsnande- 

till afsifit; en cammare, hvilken, 

som utgången visade, ej kunde hållas fullt 

ett år tillsammans, så framt icke allt skul-* 

le gå ofver ända. Men det är mödan värd| 4 

$U utförligare orda öfver partiernas UU» 

$tånd och nalur i Frankrike.. 

219

220 

Revolutionen stod der såsom ett Factum, 

som ingen kunde afsäga sig. Likväl 

felades det icjie hufvuden, som med 

största egensinnighet yrkade, att detta factum 

aldrig bordt ega rum. Dessa voro 

talrikast bland presterna och adeln, som 

visserligen hade ett lika intresse att fördöma 

revolutionen de förra, som de sednare, 

derföre att de genom den samma 

förlorat feudalrättigheter och herravälde 

öfver medborgare. Utan att uppfatta re« 

volutionenidess nödvändighet, och utan 

att göra minsta afseende på det omisskänneliga 

goda,som fråndensammautgått,tänkte 

de sig den borgerliga inrättningen, sådan 

den var före år 1791, såsom den enda 

rättmätiga; och utgående från denna 

grundsats, vägrade de att erkänna en rättvisa, 

som icke öfverensstämde med det begrepp, 

bvilket de, i sammanhang med 

sina enskildta fördelar, gjorde sig om rättvisan. 

Sina kraftigaste stöd funno dei 

Prinsarne af det kongli»a huset, som från 

sin sida ville se Frankrike just så re» 

geradt, som förerevolutionen, alldelesicke 

anande, att revolutionen blott var en följd 

af ett sådant regeringssätt. Motpartiet be- 

stod af personer,hviika väl icke ville hafva 

revolutionen bibehållen — 

ty den af- 

sfcydde de af allt hjerta — \ men val de 

verkningar den frambragt, till förbättran* 

de af Frankrikes borgerliga författning.

Talrikast var cletta motparti bland de frän 

personligt beroende befriade bönderna,och 

bland dem, som förvärfvatnationaldomainer 

eller emigranters gods. Likväl felades 

icke detsamma anhängare bland de öfriga 

klasserna, och alla, som gjorde anspråk 

på upplysning och insikter, samt önskade 

att se dessa utbredda, hörde äfven till detta 

parti. Hade det år 1815 haft öfveryigten, 

så skulle det aldrig fallit Napoleon 

in att återvända till Frankrike; men ju 

större det förtryck var, uti hvilket det råkade 

-genast efter Bourbonernas återkomst 

till Frankrike, desto lättare var det att göra 

det till stödjepunct för ett äfventyrligt 

företag, som vida minre var en fcljd af 

en formlig sammansvärjping än af en 

rigtig beräkning öfver det allmänna tänkesättet. 

Båda partierna stodo, äfven efter 

Napoleons afläganande, rakt mot hvarandra; 

och hos Konungen låg valet,hvilketdera 

han ville gifva öfvervigt öfver det 

andra. Ostridigt kunde han ej taga sin egen 

fördel till råds, utan att förklara sig 

för det seduare, ty derpå stödde sig den 

större utvidgningen af Konungamagten. 

Men intagen af det, som han kallade sin 

rättmätighet, och tillika öfvertygad, att 

han blott kunnat blifva'utträngd af en sammansvärjning, 

fann han sig böjd att gifva 

revolutionens fiender företräde, ochifölje 

»NI 

221

222 

äeraf sökte hatt alt med dem besätta ää 

befullmägtigades eammare. 

Bland Ludvig XVIII:s Ministrar befiift. 

tio sig tvänne, som icke kunde vara iöfverensstämmelse 

med detta fÖrehafvande; 

Den ena var Herr Talleyrand, Prins af 

Benevent, den andra Fouché, Hertig aF Ö. 

tranto. Båda hade att tacka de omvexlande 

lägen,ihvilka de genom revolutionen 

varit kastade, för den bildning, söm gjorde 

dem skicklige att under närvarande om. 

ständigheter vara regeringen"till stor nytta. 

Den frimodigaste af dem var Foitche. 

Han gjorde hvad somihans krafter stod, 

att förekomma dessa mått och ste^ hvilka 

icke kliiide vinna framgång;, utan att 

sätta Frankrikes författningi' fara; men* 

iiär Talleyrand afstod frän ministerens 

hufvudiednirig» blef äfven för honom inêt 

annat öfrigt än att foga sig efter omständigheterna. 

Ifrå,n detta ögonblick var bådas 

fall afgjordq tyioch med det samma, 

som det kongliga partiet, hvilket bestod 

af idel anhängare at den gamla nionarchen* 

fick öfverhandeb, och så väliTalleyrand 

som Fouché blott sågo motståndare* kunde 

de ej gifva sig tillfreds^ förr än da 

båda voro undanröjda. Fouchc påskyndade 

sitt och Taileyrands fall genom en bexättelse, 

den han som Police Minister afgaf 

till Konungen öfver rikets läge, och 

uti hvilkén de förbundna inagternas afsigfc

ätit för mycket gjordes misstänkt. Men 

afven förutan denna berättelse skulle han 

halVa fallit ionåd, emedan han t) passade 

fördem, hvilka omgåfvo Konungen» För 

att blifva befriade frän honom, drogo -Jessa 

ickeibetänkande att meddela de förbtind- 

*ia Fouchéfl äsigt af dem; och såsom denna 

var ingenting mirire än hedrande» yrkade 

de en Ministers aisät.tande, son) var 

dem så föga bevågen* och uppfyllde på detta 

sätt "det rådande partiets önskan. Fött* 

ché, som Koriungen måste göra den rättvisa, 

att han icke menat illa med honom, 

blef utnämnd till Minister vid Sachsiska 

Tiofvet, dit han knappt ankommit, förr än 

lians fiender begagnade den andel,han haft 

iLudvig XVT:s dödsdom, för att förvandla 

hans aflägsnandeien landsförvisning. Äfven 

Talieyrand, nuiMinisteren ensam, tog 

sitt afträde* ochihans ställe uppträdde, 

på Kejsarens af Ryssland recommendation, 

Hertigen af Kichelieu, såsom chef för mitoisteren; 

han hade flere år innehaft förvaltningen 

af en bland Rysslands södraprovincei\ 

De förbundna voro nu sedan flere måtiaderiFrankrike, 

och stundfligen gjorda 

inan sig rakning på, att de skulle göraan* 

stalter till återmarche; men denna inträffade 

icke, ehuru otåligt man ock förväntade 

den: mönstringar blefvo fast mer; 

hållna» som gäfvo anledning att fölmoda 

223

224 

ett längre qvarblifvande. Det var onekligen 

icke lätt, att göra sig lös från Frankrike, 

efter den nya erfarenhet inan hade 

fått. Från hvilkén grundsats skulle man 

dervid gå ut? ELe segrandes ändamål kunde 

icke vara något annat, än en, om möjligt 

vore* beständig fred med JFrankfike, 

Men huru ernå detta ändamål? Intet var 

billigare, än att Frankrike betalade krigs* 

kostnaderna, och dessa kunde det blott på 

tvänne sätt betala: nämligen genom afträ~ 

dande eller med reda penningar. Båda 

dessa betalningssätt voro likväl Förbundna 

med betydliga svårigheter. Afträddes provincer, 

så uppstod den frågan: huru de 

förbundna skulle kunna komma öfverens 

om dessa; och en icke likgilltigbifråga blef 

den, om icke de aftradda Fransmännen 

skulle eftersträfva én återförening,ochhvil* 

ka medel man egde att förhindra en sådan. 

Skedde skadeståndet med reda penningar, 

så var det,ianseende till den summans 

Storlek,som skulle betalas, lätt förutseddt, 

att den icke på en gån,g kunde afbördas, 

och att således en tryckande borgen vore 

af nöden,en säkerhet sådan som den,hvilken 

Napoleon under sin lyckas tid fordrade 

och erhöll på bekostnad af staternas oberoende. 

Så vidt ett val imellan dessa 

skadeståndsutvägar egd*e rum, funno äfven 

båda sina försvarare. Den, som en gång 

var intagen förprovinsernas afträdande, sa-

225 

&e, att ett sådant afträdahcle för både gifvare 

och tagare vore bättre an en krigs* 

Contributioniklingande mynt, emedan den 

sednare skulle trycka hvarje Fransman, den 

förra deremot icke; tillika erinrade den 

sednare beständigt om den lidna skynken* 

den förra åter skulle snart glömmas. Man 

derti11 komme äfven, att mellan Frankrike 

och tillgränsande stater geographisk€ 

naturliga eller genom magien befnstade gränsor 

måste fastställas, för att på möjligaste 

vis skydda mot tillkommande krig; ty 

Frankrike hade sedan Ludvig XIV från* 

ryckt några tillgränsande stater deras naturliga 

försvarslinier och derigenom grundlaggt 

ett ständigt hotande anfall. Dessa 

voro fästningarneiBelgien och vid Maas* 

som nu utgjorde den första och en del a£ 

andra försvarslinienj menemot Tysklandde 

vidMosel ochSaar. Sådana försvarsliniermåste 

Frankrike återlemna, och det kunde så 

mycket mer göradetta, emedan det, genom, 

Vogeserna och den dubbla fästningslinien 

från Maas till Marne, bibehölle sina naturliga 

gränsor. De, hviika så talade, sågoide 

segrande blott Tyskar; och hade 

det så varit, år det val utan allt tvifvel, att 

man på detta satt lättast funnit sig i en 

öfverenskommelse med Frankrike. Men 

Engelsmännen, Ryssarne och Sardinierne 

ville äfven så litet för intet hafva förspillt 

Buchh* VI Del, ig.

226 

\ % 

sin möda, som de Tyska magierna; och 

häruti låg nödvändigheten, att låta etfc 

skadeståndipenningar gåibredd med afträdandet. 

Engelska, Rysska, Österrikiska och 

Preussiska Ministrame öfverlemnade såle- 

des, efter medlet af September månad, ( 

grunderna för en definitiv 

förlikning med 

Frankrike; ty om en formlig fredstractat 

skulle det icke vara fråga, emedan man "icke 

ville hafva fört något krig mot Ludyig 

XVIII. I dessa grunder föreslog?: 

1) En gräöFornas reglering, sådan, som 

den var fastställd genom Parisertractaten 

af den 30 Mars; och ikraft af 

den&a artikel afträddes så mycket gebiet, 

som vore lika med tvänne tredjedelar af 

det genom den sista tractaten till det gamla 

Frankrike bifogade område. Konungen af 

Nederländerna skulle »åter bekomma större 

delen af- de dis»ricter, som från äldre tider 

tillhört Belgien, och Konungen af Sar- 

,dinien trädaibesittning af hela Savoyen. 

Men äfven mot Tyskland skulle förändringar 

ega rum, ochisynnerhet var det 

fråga om de befastade städerna Condé, Philippeville, 

Marienburg, Give{, Charlemont, 

Saarelouis och Landau, vid det afträdande 

man af Frankrike fordrade* 2) Förstöringen 

af fästningsverken vid Hiiningen». 

med förbindelse, att icke återställa demj 

3) En contribution af 600 millioner francå 

/'

227 

åom skadestånd för krigskostnaden; 4) Utbetalandet 

af en annan summa, stor 20Ö 

millioner francs, för att betacka en del af 

de stora kostnader, som måste göras för 

uppbyggandet af fästningaride tillgränsande 

länderna; 5) Uppställandet af en rnilitärlinie, 

längs efter norra och östra gränsen, 

medelst en armee af 150,000 inan, under 

befäl af en dertill utnämnd Geaeral, 

under sju års tid, på Frankrikes bekostnad. 

Behagliga kunde naturligtvis icke des* 

sä förslag vara j men att afvisa dem 

stod ickeiFranska regeringens förmåga;, 

iså länge Frankrike var besatt af de förbundna 

magternas troppar. 

De till^ mottagandet af dessa förslag 

befullmägtigade Ministrame, Talleyrand, 

Dahlberg c»ch Louis, förklarade genast^p» 

stället (21 Sept ), att de vore färdige att, 

på dessa grunder, ingåiunderhandlingar 

med de förbundna magternas Ministrar; 

men då intet så smärtade dem, som de afträdelser, 

hvilka skulle göras, så sökte de 

att undgå1 dem genom allehanda föreställningar, 

hvilka gåfyo dem ett verkligt scholmästare 

anseende^ 

"Bristen af en domare, sade de, sorri 

hade anseende och oiagr, för att 'biläggä 

Monarchernas tvistigheter, lemnado dessa, 

éå ofta deigodo icke kunde komma öf= 

verens, intet annat val, än att anförtroaf-

228 

görandet af dessa tvister åt vapnens öde^ 

och detta bestämde krigstillståndet dem iemellan. 

Blefve, under detta tillstånd, den 

enas besittningar besatte* af den andras 

troppar, så följde deraf en eröfring; och 

enligt eröfrings-rätten blefve besittningstagaren 

så länge i full åtnjutning, som 

besättningen räckte, eller till freden3återställande. 

Han vore berättigad, att, såsom 

beting för detta återställande, fordra, att 

det, som han besatt, antingen helt, eller 

blott till en del, åt honom afträddesj och 

då afträdandet, när det eger rum, förvandlar 

åtnjutandet till egendom, så blifver af 

besittningstagaren en souverain. Ett sådant 

förvärfvande gillas af folkrätten. Men 

krigstillståndet, eröfringen och rättigheten 

att fordra gebiet-afträdelser, vore saker, 

som från hvarandra utginge, eller af hvarandra 

berodde, så att det första vore ett 

absolut beting för det andra, och detta 

för det tredjej ty utom krigstillståndet 

jkunde icke eröfringar göras, och der dessa 

icke egt rum, der kunde det ej gifvas 

»ågon rätt, att fordra territorial - afträdelser, 

emedan man icke kunde begära 

att fä behålla, hvad man icke haft, eller 

icke mera har. Utom krigstillståndet kunde 

icks någon eröfring ega rum, och, såsom 

man från den icke kan taga något, 

som intet har, så kan man blott eröfra 

från den, hvilken besitterj hvara£ då

229 

följer, att, )ph det en eröfring måtte ega 

xim>, ett krig mellan bef-ittningsangriparen 

och den besittande, d. v. s. mellan 

sîverainerna, måste hafva förutgåttj ty besittningsrätt 

till ett Jand och souvarainetet 

äro hån hvara,ndra oskiljaktiga och identiska. 

När ma*i således förer krigiett 

land och mot ett större eller minre antal 

af dess invånare, men dess souverain 

derifrån är undantagen, så förer man icka 

krig med landet, emedan detta sista uttryck 

blott är en tropus,hvarigenom domainerne 

fclifva den,besittande fråntagne. Nu är en 

souverain undantagen frän det krig,utlandningar 

föraihans land, när dessa erkänna 

honom och med honom ståivanliga 

vänskapsförbindelser. Kriget utgår då mot 

xnenniskor, uti hvilkas rättigheter den, som 

bekrigar dem, icke kan inträda, emedan 

de icke ega sådana, och emedan det vore 

omöjligt, att eröfra, hvad som icke. tillhcrer 

dem. Ändamålet och verkan af ett sådant 

krig lrtmde icke vara att eröfra, utan 

blott att återbekommaj men den, som be- 

Icommer, hvad honom icke tillhört,den bibehålie 

det åt doniförvar,som ha» för den 

rättmätiga egaren erkänner. För att tro, 

att man ärikrig med ett land, utan att 

vara ikrig med den, hvilken man förut erkänt 

som dess rättmätiga souverain,måste 

nödvändigt af tvänne ting ett ega rum: nämligen 

antingen att man upphör att anse 

/ ...

230 

|ipnoni derför, och följaktligen betrakta» 

scmveraineteten. som något, hvilket är öfverfördt 

på den man bekrigar, som icke 

vill saga något annat än erkänna och heU 

ga läror, hvilka skaka allt, och hvaremot 

jitla Europa väpnat sig} eller man, måste 

tro, att souverafneteten kan vara en dubbel. 

3Vlen den ar väsendtligen en, och kan icke 

delas. Den fean existera under åtskilliga 

forrrfer, och vara oollectiv eller individuell, 

ehuru ickeiett och samma land, emedandet»' 

ta ickepå en gångkanhafva tvänne souveraimer. 

Men nu hade de förbundnamagterna 

hyarkengjort eller trott sig göradêt enaeller 

andra af dessa båda saker.. Napoleons företagande 

hade de ansett för den största 

förbrytelse, spm bland mennniskor kan begås: 

som en förbrytelse, hvars; blotta försök 

förtjente att bestraffas med förklaringen af 

fogelfri;, i Napoleons anhängare hade de 

blott sett meå&te 

|>e^ämpa, underkufva och bestraffa. Från; 

andrå sidan hade dessa förbundna magtet 

fildrig upphört att erkänna Hans aldraf3hristligaste 

Majestät såsom Konung a£ 

frankrike, äfven icke upphört, att med hon» 

ståifreds- och vänskapsförbindelser, spm 

|och för-sigsjelfvainnehöllo förbindelsen,at| 

VÖrd[a hans rättigheter5 ja, de hade på ett 

fprraligl; sätt sig det uti förklaringen 

af den 15 -H tkaxs t ochi tractaten pf dea 

15isammî manad, gcli derigenom gjor£ 

/

\ 

231 

$en ännu mer bindande, alt de upptagit 

Konungen uti deras föfburid emot den gemensamma 

fienden. Fruktlöst 

\ 

skall man 

säga: att Konungenicke varit någonaf deförbundna 

magternd, emedan han blott kunnat 

blifva detta genom verksamt deltagande. 

Qm armeens totala affall också icke 

tillåtit honom, att sätta directa kraFteri 

rörelse, så hafva likväl Fransmännenivéster 

och söder,idet de med 60 och 70*000 

man för honom gripit till vapen, satt usurpatorninödvändighet, 

att dela sina krafter, 

och äfven de, som efter nederlaget vid Watertoo 

{öranledt honom att uppgifva allt, 

hade för de förbundna magterna varit nyttiga, 

hjelpande krafter- Slutligen hade ju 

dessa magter, vid vidare framträngandei 

de Franska provincerna, återställt Konungens 

myndighet: ett steg, som bordt inställa 

all eröfring, om dessa provincer verkligen 

varit eröfrade. Det faller således i 

hvar och ens ögon, att de påståenden, man 

göriafseende på gebiet -afträdelser, icke 

kunna vara grundade på eröfring. Men dé 

kunna icke heller vara grundade på den 

kostnad, som de- förbundna magierna g-iort 

sig; ty om det Vore rättvist, att de, geno

232 

Icke gjort någon afträdelse af länder. Far 

bhigt lefde manitider, då det ankomjcne 

på att befästa det vid 4 

Konunga ord 

fastade förtroendet. De till Hans aldra 

Christligaste Majestät ställda fordringar på 

afträdelser skulle förorsaka en motsatt verkan, 

efter deföibundnamagternasförklaring, 

$tt deblott väpnat sigmot Ronaparteoch dess 

anhängare,efter den tractat, hvaruti de gjort 

sigförbundne,att upprätthållastipulationerna 

Ifördraget af den 30 Mars 1814» oc^ efter 

$å många proclamationer ifrån öfverbefäliiafvarne,ihvilka 

samma försäkringar blifvit 

upprepade. Sådana fordringar skulle, 

om de blefvo uppfyllda, också beröfvaKonlingen 

af Frankrike medel att fråntaga sitt 

folk dep eiöfnngsanda, som usurpatorn hos 

detsammaingttvits ty dennaskulle fortfara att 

»stunda återtagandet af hvad Frankrike på 

orättmätigt sätt förlorat. Också skulle man 

lägga Konungen sådana afträdelser till laét, 

likasom hadehan deiigenorn köpt sig de förbundna 

magternas biträde; de blefvo. således 

ett hinder förbefästandet af den Kongliga 

regeringen* hvilken för rättmätiga 

dynastier vore så vigtig och för Europas 

lugn* så nödvändig. Slutligen skulle sådana 

afträdelser äfven störa eller åtminstone 

ändra denna jéuivigt, för hvars bibehålian* 

de magierna slösat så många ofFer och omsorger. 

De sjelfva hade ju bestämt Frankfike'B 

gebiet. Huru kunde då> hvad da 

för är och dag sedan funnit nödvändigt, 

t

Rm vara det niinre ? I Europa voro 

tvänne stater, som i utsträckning och befolkning 

öfveiträffade Frankrike, och deras 

relativa styrka skulleisamma unon vexa, 

som Frankrikes absoluta storlek blefve förminskad. 

Men kunde väl detta vara öfverensstämmande 

med Europas fordelar, 

kunde det svara mot sjelfva dessa båda staters 

fördelaridef rhållånden,ihvilkadestä 

till hvarandra? Blott det rättrådiga nr 

nyttigt. För öfrigt samtyckte Konungen 

till,afcträdelser på de puncter, der Franskt! 

gebietet genom tractaten af den 50 Maj 

biifvit ucvidgadt. Han inginge afveniatt 

utbetala ett skadestånd, så väl som uti etc 

besättande tills vidare." 

Dennaförklaring,full af scholastisk spetsfundighet, 

kunde icke vinna de förbundna 

magternas bifall.: den gjorde dem till scholgossiar, 

som man undervisar i folkrättens 

ABC och var i detta afseende, från 

hvilken den också härrörde, ett misstag. 

En formlig vederläggning af den samma, 

från Ministrames sida, skulle hafva varit 

på orätt ställe. Utan attutlåta sig offer 

spetsfundigheterna, enligt hvilka man borde 

hafva gått lika som man kommib, inskränkte 

de sig till den anmärkning: "att deras 

förslag grundade sig på ingenting minre 

än eröfringsrätten, att de med sorgfällighet 

undvikit alla sådana yttranden, och 

att de om ingenting vore mer angelägna» 

än å den ena sidan om Komingamagteas» 

233

I 

234 

befästandeiFrankrike och å' den andra, 

om en varaktig fred, hvilken blott så vida 

vore möjlig, som Frankrikes grannar upphörde 

att underhålla bittra hogkomster 

och en evig farhåga. De Franska befullmägtigade 

iakttogo väl,iafseende på den 

andra puncten, ett djupt stillatigande; men 

det vore derföre icke minre bevisadt, att 

För det tillkommande en borgen vore mera 

nödig än vid den tiden, då Parisertractaten 

tändertecknades. De sista händelserna hade 

till alla delar af Europa utbiedtbestörtning 

pch oroj-i ett ögonblick, då Monarcherne 

och folken smickrade sig att, efter långa 

lidanden, få åtnjuta en varaktig fred, hade 

dessa händelser öfver,allt haft ny rörelse 

och de från en allmän beväpning oskiljaktiga 

offer ifölje med sig. Att genast 

utplana hogkomsten af en så plötslig sakernas 

förändring utur tidhvarfvets sinnen, 

det vore icke möjligt. Hvad som år 1814 

Jmnde tillfredsställa dem, det kan icke 

lugna dem år 1815. De begränsningslinier, 

som,vid den tiden då tractatenafd. 31 Maj afslöts,tycktes 

varatillfredsställande förFrankrikes 

grannar, svarade icke mot derättvisa, 

fordringar man för närvarande gjorde. 

Frankrike måste således nu erbjuda dem 

en ny underpant för deras säkerhet, och 

det måste besluta sig dertill äfven så mycket 

genom hänslan af rättvisa och billiglset? 

som för sina egna väl forstådda förs

fjejarj ty om Frankrike bfefve lyckligt 

pch.lu.gnt, så skulle äfven dess grannar 

kunna vara det. På sådana skäl och för 

sådana orsaker hade dö förbundna mag» 

terna fordrat några gebiet - -afträdelser a£ 

Frankrike. Det ringa omfånget af detta 

afträdande, till och med valet af puncterna, 

hvarpå de hade afseende, bevisade, att de 

hade intet gemensamt med utvidgningsoch 

eröfringsafsigter, och alt säkerheten 

för de tillgränsande staterna vore deras 

e«da ändamål. Dessa afträdelser vore ju 

icke af den beskaffenhet, att de angrepo 

Frankrikes integritet; de omfattade ju blott 

några afsön,drade gebiet, eller mycket framskjutande 

puncter af dess territorium, och 

kunde följaktligen, när de gjordes, hvar- 

Jsen försvaga Frankrikes civila*el|er militära 

förvaltning. Frankrike förblefve icke destc^ 

minre en af de bäst befastade stateriEuropa, 

med alla medel att emotstå' faran a£ 

en öfversvämning genom krigshärar. När 

Frankrikes befullmägtigade endast ville 

medgifva afträdandet,iafseende på de puncter, 

som genom Parisertractaten b.lifvit 

bifogade till det gansla Fränkrikej så låter 

det svårligen begripa sig, hvaruti detta 

frånskiljande kan vara grundadt, "och hvaruti 

öfver hufvud skilnaden', efter rfe af de 

förbundna uppställda åsigter, mellan gamla 

och nya gebietet väl kan bestå. Omöjj? 

Jigt kan man antaga, att Frankrikes befvilj.* 

235

236 

mägtigade ide närvarande URderfiancllingarne 

ville göra läran ora oangriplighet*m 

af det Franska gebietet gällande. De visste 

allt för väl, att denna lära, af det revoluiionaira 

systemets apostlar, blifvit predikad, 

och utgjorde ett af de mest förolämpande 

capitlenidenna villkorliga codex, den de 

velat påtruga hela Europa. Begära, att 

Frankrike utan svårighet kuride föröka sina 

utvidgningar, förvärfva provincer och införlifvademmedsitt 

gebiet,utan attdetnågonsin, 

antingen genom ett olyckligt krig eller 

medelst politiska öfverenslioinmelser,vore 

tvunget, att " afträda något det minsta af sina 

gamla besittningar, detta ville säga, alt 

förstöra all tanke om inbördes jenilikhet 

xnagternaimellan. Allt det öfriga skulle, 

under sammankomsterna tagas i öfvervägande." 

Ett så enkelt svar kunde väl ej .annat 

än bringa Frankrikes befullmägligade till 

blygsel. För öfrigt måste man söka att 

komma till ett afgörande slut. Vinter» 

var redan nära; - och, om Frankrike hade 

ett intresse att se sig befriadt från de 

härar, som betäckte dess jord 5 så var ået 

afven ett knappt minre behof för de förbundna, 

att efter så lång frånvaro få återvända 

till sin hembygd, emedan, under 

de tr-enne sista aren, mänga grenar af åen 

inre förvaltningen hade måst vårdslösas, 

och folken, åtminstone till en de], börjas

ett deröfver blifva otåliga. Lättade blefvo 

underhandlingarna genom den förändring, 

som just vid denna tid skeddei 

Franska Ministeren genonj Hertigen a£ 

Richelieus anställning. Som Franska regeringen 

till det mesta var färdig att antaga 

de af de förbundna gjorda förslag, så blefvo 

på stället befallningar gifria till Frankrikes 

utrymmande. Monarcherna sjeifva 

gjorde anstalter försin aFresa. Denna skedde 

äfven under första hälften af October. 

Den 17 idenna månad inträffade Konungen 

af Preussen i Potsdam. På samma 

tid med honom hade Kejsaren af Ryssland 

afrest från Paris. På en omväg genom Dijon, 

Basel, Ulm, ]Nürnberg, Böhmen och 

Schlesien ankom denne Monarch den 24. 

October till Berlin, der han under högtidligheter 

och fester dröjde till den 8 

November 5 och under denna tid blef, 

till befästande af de mellan dessa bada 

hof varande vänskapsförbindelser, en förmälning 

beslutad mellan Storfursten Nicolaus, 

Kejsarens af Ryssland broder, 

och Princessan Charlotta, Konungens af 

Preussen dotter. Kejsaren af Österrike 

begaf sig öfver Inspruck/tiil sina Italien* 

ska stater, der han dröjde flera månader. 

Hans gemål, som kommit från Wien, föratt 

der åtf )lja honom, såg aldrig mer Österrike. 

Hon dogiItalien,och hennes gemål 

återvände till Wien såsom enkling. Pä 

237

238 

detta satt,hade de förbundna Monarcherrlå 

åtskilts, under det deras Ministrar qvarblefvo 

i Paris för att underhandla ont 

det nya fredsfördraget och de med det samma 

oundgähgeligen förbundna conventioner. 

Den nya freden, blef den 20 November; 

1815 undertecknadiParis och utgjorde 

tretton articlar, soai dels angingo afträdelserna, 

dels skadeståndetireda pen-* 

ningar. 1 stort skuHte Franska gränsen förblifva 

sådari som den var år 1790, ehuruväl 

medden förändring, att den mot Nederland, 

ifrån Quievrain, skulle följa de gamla 

gränsorna för de Nederländska provinceriia, 

det fordria Ärchestiftet Litttich och Hertigdömet 

Bouilion, pä det sätt ätt Philippevilles 

och Mariénbiirgs inneslutna områ* 

döh och fästningarne af satnma namn, tiU 

lika med hela Hertigdömet B.ouillon, komme 

att ligga utom Franska gebietet. Ifrån 

\illers vid Orval (på gränsskilnaderi 

mellan departementet Ardennernä och 

Storhertigdömet Luxeriiburg) till Perlé 

(på stora landsvägen från Thionville till 

Trier) skulle linien blifVa sådan som Parisertractaten 

utstakat den5 men från Perle 

till Honyre skulle den genom Launsdorf, 

Wallwick, Schardorf, Nieweiling och Pall- 

"weiler gå så, att alla dessa orter skulle 

blifva inom Franska gränsen, och sedan 

de förra gränsorna för furstendömet Saarbriick 

på det sättetr följas, att Saarloul*

v 

239 

öch loppet af Saar, med de till höger om 

den ofvanföre betecknade Jinien liggande 

orter och församlingar, komme att ligga 

utom de Franska gränsorna. Ifrån Houvre 

till Lauter skulle intet förändras;men 

hela gebietet på venstra sidan om Lauter, 

med inbegripande af fästningen Landau, 

tillfalla Tyskland, undantagande Weissenburg, 

hvilket såsom af Lauter genomskuret 

skulle tillhöra Frankrike med en omkrets 

af icke mer än tusen Franska famnar 

på venstra stranden af Lauter. Från Lauter 

skulle Rhens strömfåra blifya gränsskilnåden, 

besittningsrätten till Öarna -blifva 

oförändrad, och den ena hälften af bron 

imellan Strassburg och Kehl tillhöraFrankrike 

och den andra Storhertigdoismt Baden. 

För ått imellan Schweiz och Geneve 

tillvägabringa en omedelbar förbindelse, 

skulle det lilla landet Gex afträdas till 

Schweiz; derifrån till hafvet skulle gränsen 

blifva sådan som år 1790, likväl de 

genom tractaten 1814 återställda förhållanden 

imellan Frankrike och Furstehdömetr 

Monaco upphöra, tiH föfmon för Konungen 

af Sardinien, Förstöringenaf fästningsverken 

vid Huningen blef fastställd. Tillika 

bestämde man det skadestånd, soni 

skulle utgåipenningar, till 700 millioner 

francss det blef genom en serskild convention 

deladt i femton seiskilda skuldförfckrifningar, 

af livilka hvar och en gällde

240 

för 46 millioner francs, som hvarje fjérde 

liiånad skulle inlösas, så 3tt för hela summans 

utbetalning en tid af fem år blef an* 

tagen. Dels till borgen för denna skuld, 

men ännu mer för att trygga Frankrikes 

3ugn, skulle 150,000 man qvarblifvai.Frankrike, 

besätta de befastade staderna Coridé, 

Valenciennes, Bouchain, Cambray, Lequesnoi, 

Maubeuge,Landrecy,Avesnes, Rocroy, 

Givet tillika med Charlemönt, Mezieres, 

Sedan, Montmedy, Thionville, Longvy, 

Bitsch och broskansen vid Fqrt-Louis, och 

bekomma deras underhåll af Frankrike, 

men fortfarandet af denna besättning icke 

sträcka sig utöfver fem år, och icke 

göra något intrångiKonungens af Frankrike 

souverainetet. 

Detta var det fredsfördrags innehåll, 

som endast derföre misshagade mången, emedan 

man antagit, att Tysklands tillkommande 

lugn fordrade Elsas's och Lothringens 

lösryckande från Frankrike; personer, 

för hvilka missbruket af ett ögonblicks öfvermagt 

gällde som statsklokhet, blindt 

hämndbegär som kärlek till fäderneslandet. 

Ostridigt måste Europaskaffa sig skadestånd 

för det förflutna och säkerhet för det tillkommande, 

för att stifta ett verkligt fredstillstånd 

med Frankrike, så långt det under 

närvarande omständigheter var möjligtj 

znen båda delarne blefvo äfên på ett oomisskänneligt 

sätt befordrade genom de?

f 

närvarande fredsslutet. Ifrån synpuncter? 

af skadestånd och ersättning, öfversteg det 

förenade värdet af territorial afträdeher 

och skadeståndetipenningar, som biilvit 

Frankrike ålagdt, ganska vida utgifterna 

för det sista fälttåget, som dessutom till 

det mesta skedde på Frankrikes bekostnad:; 

men deremot uppgick det på långt nar 

icke tillde omätliga summor,som Frankrike 

under revolutions-krigen dragit från de 

Europeiska stater, med hvilka det förd© 

krig. Just dessa penninge utbetalningar 

och land-afträdelser erbjödo, utur enhögre 

synpuncr betraktade, alla tillgränsande stater 

en ny och ganska verksam borgen för deras 

tillkommande säkerhet, nämligen genom 

uppförandet af nya fästningar1 på åt* 

skilliga gränspuncter; genom tillbakagifvandet 

af dei förrafredsslutet från Nederländerna 

skilda districtei 1, genomutvidgandet 

af de Tyska gränsländerna vid Saar och 

Lauter; genom förstörandetåf fästningsverken 

vid Hiiningen; slutligen genom hela 

Savoyens återförening med de Sardiniska 

statarna. Hvad som kanske bord© ännu 

högre beräknas, var den förlägenhet, hvaruti 

Franska regeringen råkade genom stor. 

leken af de fordrade contributionerna, och 

genom besättandet af en sa stor deLaf-nor? 

ra och östra gränsen med fremmande troppar, 

en förlägeuhet, aora så mycket mera 

Buckh. yi Del. tö. 

241 

♥ 

v

242 

innebar- en nästan absolut oförmåga,att tiö* 

ta grannarne, ju större tvedrägtenisjelfva 

Frankrike var. Den gamla herrskarestam* 

men hade^ all tänkbar frihet, så snart det 

ankom på att bringa sitt förhållande 

till Fransmänneni harmonien men det felades 

den helt och hållet medel, när den 

Ville tillvägabringa denna harmonie genom 

éfterlåtenhet för den genom revolutionen 

Sedelös blifna folks-charakteren,ihvilkit: 

fall genast 150,000 man voro tillhands, fös 

att sätta sig emot ett sådant företag, och 

bibehålla Frankrikes politik inom de der 

föreskrifna gränsor. Istort betraktadt, hade 

den fullkomligaste reactionblifvit ernådd; 

men allt, hvarigenom den hade kunnat 

blifva förstörande, var genom Monarchetlias 

och deras Ministrars raoderation aflägsnadt, 

och Frankrike kundeskattasiglyckligt, 

att icke se det förtryck, som detitjugu 

tre år ntöftrat mot Europa ochisynnerhet 

mot Tyskland, eftertryckligare straffadt, 

då det en gäng, genom Försynens skickelse, 

hade råkatisina fienders händer. 

Conventionensafslutande var förbundet 

med ganska många svårigheter. Öfver hufvud 

blefvoiPari? ?ju tractaterundertecknade, 

nämligen hufvudtractaten och fyra biconventioner 

med Frankrike, dén förnyade 

alliance-tractaten emellan de fyra hofven 

och en tractat öfver de Joniska öarnes tillfeoimiiande 

öde, Tillika äro Äere confe«

Vciice-protocoll afvenledes att anse såsom 

verkliga fördrag, såsom t. e. det öfver sammansättningen 

och högstaledningen af den 

gemensamma occupations-armeen; det öfver 

fördelningenaf de länder,Frankrike afträddej 

samt det, som rörde uppbärandet och fördelandet 

af penninge-coritributionén. När 

fredsstiftelsens mödosamma Förrättningacändtligen. 

voro slutade, begåfvo sig äfven 

de förbundna Iiof vens Ministrar från Paris 

*ver till deras hemorter. 

Medlemmarne af de befullmägtigaéles 

cammare hade mot slutet af September 

församlat sigiParis; men öppnandet a£ 

deras sammankomster inträffade först vid 

den tid, då de förbundnaMpnarchérna till 

större delen lemnät Paris; blott Konungen 

åf Preussen bivistadé detien liten grillerad 

loge. Ludvig den Adertondeöppnadd 

sjelf dessa sammankomster genom ett tal, 

hvaruti han. sökte att lätta det tryckande 

läget för det närvarande genom utsigtert 

på bättre tider- "Han hade mast äfsluta 

en förlikning xaeÅ de magter, hviika störtat 

usurpatorn, hvarigenom Fraiikrikes närvarande 

och tillkommande förhållande till 

clem. blifvit bestamdtj en förlikning, som 

skulle meddelas, så snart den erhållit sin 

sista form, då man visserligee skall bUfva 

Öfvertygad, att Franskarikets välicke medgifvit 

något annat val. Med känslan af dä 

piigter,hviika denna tractat pålaggt honom, 

243

244 

hade lian befallt, att en ansenlig del a! 

hans enskilda inkomster skulle inflyta i 

stats-cassan; och hans familj hade, så snart 

den erfarit hvad han gjort, följt hans exempel. 

Tillika hade han förordnat en förminskning 

ialla löner och utgifter för sitt 

hus, ochisina Ministrars departementer, 

så väl somialla delar af stats-förvaltningen 

anbefallt besparingar. Han skulle skatta 

sig lycklig, om dessa steg vore tillräckliga 

att förminska statens bördor;ialla fall 

räknade han på nationens tillgifvenhet 

och på camrarnas. Dels för att gifva dessa 

öfverläggningar mera vigt, dels för att 

Från denna sidan förskaffa sig sjelf 

ljus och mera understöd, hade han förökat 

pairemas och de deputerades antal. 

Isina val hoppades han att hafva varit 

lycklig. Med glädje och förtröstan såge 

han de förra och de sednare omkring sig 

församlade, övertygad, att de aldrig sfeuK 

le lemna ur ögonsigte den fasta grundhvalen 

för staters valgång, denna fria och redliga 

förening mellan caiur^rne och Konungen, 

och denna aktning, ' som tillkomme eonstitutions-urkunden 

af alla, honom sjelf 

icke undantagen. Väl vore denna, som alla 

menniskors verk, tjenlig till många förbättringar} 

men dervid borde man ej glömma, 

att förbättringames fördelar stodo hart 

nära vid sidan af faran för förstöring*. 

Många vigtiga föremål erbjuda sig} det å*

\ 

Ijåge camrarnaideras förening med Konungen, 

att åter göra religionen blomstrande, 

rena sederna, grundlägga friheten medelst 

aktningen för lagarne, allt mer söka 

qtt bringa iagarneiöfverensstämmel&emed 

Frankrikes läge, upphjelpa crediten, belöna 

armeén, hela sar, son» träffat fäderneslandets 

hjerta, befästa det inre lugrfet, och 

på detta sätt afven hos fremmande nationer 

skaffa Frankiike aktning." 

Efter detta tal satte sig Konungen, och 

uppfordrade Pairerne, att sätta sig'. Till de 

deputerade sade Canc*ll&ren: Konungen tillåter, 

att J sätten eder. Derpå uppläste 

han eden för Prinsarna, som beledsagat 

Konungen (de voroKonungens broder, dennes 

bägge söner och Hertigen af Orlean): 

"Jag svär trohet mot Körningen, lydnadför 

rikets urkund och lagar." Prinârne upprepadestående: 

"Jag svär." Samma ord upprepade 

Pairerne och de de-puterade, sedan 

Cancelleren uppmanat de förra, att uppföra 

sig såsom goda och redliga Pairer af 

Frankrike, och Grofye Vaublanc uppfordrat 

de sednare att förhålla sig såsom goda 

och redliga drpuierade. Blott tränne 

afbrott egde härvid rum. Bland Pairema 

tillade Herr de Labourdonnaye de orden': 

Jag svär, men med det nödiga förbehållet, 

beträffanrJe allt hvad söm angår intresset 

för religionen. Och när bland cle deputerade 

ordningen kom tiii Herr Doiniy- 

245

246 

gon, deputerad från Tam och Garomie? sa*. 

de han: "Min Herre och Konung! jag an«» 

häller om tillåtelse att få förklara mig". 

Derpå närmade sig Hertigen af Richelieu, 

till Konungen, inhemtade dess befallning 

och svarade med hög stämma: "Monarchiens 

äldsta plägseder tillåta icke någon att 

iKonungens näev ar,o taga ordet, utan att 

dertill afHansMajestät ser^skildt vara uppfordrad". 

Nu åtnöjde sig herr Domingon med 

de orden: "jagsvär!" Så viladesig äfvén den«~ 

»a gång, att enskildt ganska mycket miss».. 

troende rådde. Sammankomsten blef nu* 

af Cancelleren förklarad såsom öppnad 

och camrarna inbjudne att ifrån nästa mån-, 

dag inlinna sig på sina samlingsplatser. 

iUit för snart uppenbarade, sig, af hvaå. 

de deputerades c^mmare v^r lif vad,, 

"Det är vår skyldighet, sade Herr Lainé, 

som å nyo intagit sin, under Napoleon, förlorade 

Fresidents-sto],iden af cammarea 

voterade adressen: det ar vår pligt,. Sir! 

att göra anspråk på Eder rättvisa emot 

dem, som satt thrönenifara, Eder nåd9 

Sir! har varit nästan gränslös:och vi kom», 

sna icke att bedja Eder, att J måtten åter-. 

Ställa iiva-d skeddt är. Men vi bönfaUa hos 

Eder ifolkets namn, som blifvit ett ofFsr 

for så många lidanden, att ändtligen låta 

a-ättvisan börja, der noden slutat. De som 

Innuidag, uppmuntrade genom straffiös»». 

jjieten, fräckt föra deras uppr©rsanda iås,*.

247 

jt«w, matte cle öfverlemnas at domstolarjias 

hela rättvisa och stränghet. Cammaren. 

skall med all nödig ifver bidraga till ut* 

Jtast för de lagar, som äro nödvändiga för 

uppfyllandet af denna önskan. Ädlareuppfördesig 

Eairernas cammare,idet den afhöll 

sig från en sådan anhållan, och somisynnerhet 

skedde på Hertigens af Orleans anmärkning, 

hvilken, när detiPairemas cammare 

blef fråga om förfarandet med de så 

Ifilladestorasyndarne, ganska oförtäckt sade; 

"Man måste bedja Konungen att icke hämna 

och bestraffa, men väl, att förlåta och 

Konungsligt glömma." 

Hämnden uteblef likväl icke. Skärpta 

folefvo lagaine öfver förseelser mot Konungens 

person, den Kongliga familjen -och. 

statens 'säkerhet, skarpt äfven den emot 

upprorsstiftare. Tillika återställde Konungen 

i departementemas hufvudstäder 

Prevotaldomstolarna, för attpåskynda brott-» 

xnals lagskipningen. Dessa domstolar skulle 

befatta sig med alla förbrytelser, som 

Strafflagen hänvisade till specialrätterna, och 

skulle vara sammansatte af en President, 

en öfverdomare (prevot) och fyra domare Ä 

af hviika de sednare, tillika med Presidenten, 

skulle väljas, bland domrarne vid domstolarne 

af första instancen, men öfver*. 

domaren bland Öfverstarne vid marinen och, 

landtarmeen. Kort derefter begåfvo sig 

Ministrame högtidligt till de befullmä|Ui

248 

eades cammare, for att föreslå en amnestie» 

lag. Men denna amnestielag, var blott et| 

fastställande af den Kongliga förordningen af 

den 2/j. Juli, åen vi ofvai?före redan omnämnt. 

Det lagliga förfarandetemot; dem, 

som genom första artikeln af detta decret 

Utmärktes, skulle således fortsättas, och, 

sJ. vida iiagra dragit sig undan förföljelsen, 

skulle strafFe^ in- contumaciam till varning 

åt andra för sig gå. Iafseende på de 

tretiie åtta, som hade måst aflagsna sig 

från Paris, till dess de båda camrarne 

sig leröfver förklarat, om de borde öfver» 

lemnas at domstolarna, ville man åtnöja 

sig me 4en Iandtförvisning, som inom 

tyänne mäuader .skull^ gåifullbordan. Alla, 

Boxiapartisi» rainit;eas medlemmar och de 

gom genjfjm giften tillhörde den och deras 

efterkommandetillfarbrors, morbrors, bror-, 

ejpns ot't dottersons led, dessa inbegripn.e, 

skulle för alttid vara förvisade utur Koniiugarjk«t, 

och v?d dödsstraff förmås, att 

inom en månad lemna riket; hvarvid tillika 

var förordnadt, att de i det samma 

icke skulle kunna hafva någon medborgarerätt, 

icke n^got kostnadsfritt erhållet gods, 

, renta eller pension, och vara pödsa» 

li;Ie att; försälja alla sina köpta gods och 

egodelar-a'f hvarje art. Alla öfriiia, som 

I5i«fl: Ibart «ller omedelbart deltagit iNapalöups 

upplopp och throninkräktnuigi

skulle en fullkomlig amnestie blifva bevilljad. 

Just vid den tid, då denna amnestielag 

kungjordes, hade Marskalken Ney, 

Prins ai Moskwa, slutat sin bana. Enligt 

hans begäran, blef hans process fördi 

Pairemas cammare, ty ett Kongligt decret, 

af -Ministrarna öfverlemnadt, hade befallt 

dem att skyndsamt fälla en dom öfver 

Marskalken Ney, och att vid detta förehafvande 

iakttaga de samma former, som 

vid behandlandet af lag-förslag, således att 

Presidenten foretoge förhöretmed,den anklagade, 

förhörde vittnena och ledde sakens 

gång. Iötverenssiämmelse med denna 

förordning, öppnade pairemas cammare 

saken emot Marskalken Ney den 4 December. 

Den blef den 5 fojtsatt och den 

6 slutad. Antalet af de vittnen, söm öfver 

honom afhördes, öfversteg vida det antal, 

som erfordrades. Att icke alla voro af 

samma vigt, förstås af sig sjelft, Hufvudvittne 

var den samme General Bonrmont, 

som före sla^tningen vid |L.igny öfvergick 

till -de förbundna. Så vidt det ankom på 

ett factum, hyilket skulle bringasi full dager, 

låg Neys affall frän Bourbonerna utom 

allt tvifvel; och detta kunde i och för 

sig sjelfticke rättfärdigas. Men annorlunda 

hade frågan kommit attutfalla, om dervid 

hade blifvit undersökt, huru storMar- 

?|jalkens skuld eller oskuld vid detta affall 

249

250 

verkligen varit. Marskalken var en tuna*. 

bindares son från Saare-Loui?, af böjels®. 

ingångenimilitärståndet, under revolution 

nen genom många bevis af tapperhet och 

insigt uppstigen till de högsta miiitärvärdigheterna, 

tull af kärlek för sitt stånd, 

ochiFranska armeeii ansedd som en al 

de mest fullkomliga Generaler. Att eri 

man af hans art heldre befann sig under 

en krigisk, statschef^ var väl ganska natur- 

ligt. Hade han kännt sig sjelf, så, hade 

han, efter Napoleons första Fall, heldre sjelf 

förvisat sig, än svurit Ludvig XVIII trohet; 

ty all sann trohet grundar sigpå kärlek, 

och hos Marskalken Ney var intet, 

som hade kunnat bestämma honom till 

karlek for Bourbonerna. Egentligen blef 

han förrädare mot sig sjelf, när han svor 

Ludvig XVIIItrohetj ett steg, hvarti.ilhan, 

som så många andra, blef förledd genom 

brist på sielfkännedom. Detta var således 

d«n sida,hvarifrån hans försvar hade bordfc 

uppfattas, Idess ställe gjorde man hans 

"handling invecklad, for att misleda domaren. 

Sä lacgt som det var fråga otu 

en blott handling, kunde hans domare ic- 

3

251 

vägrade sm röst. "TVänne gånger, sade 

han, blef jag fordom, såsom emigrant, då 

|ag lidit skeppsbrott vid Calais, af en tribunal 

dömd till döden, och den åtngest, 

jag då utstod, tillåter mig icke nu, att ro* 

sta för en individs död,som befinner sigi 

samma läge, ehuru straffbar denne också 

jr»å vara." Ostridigt kände Hertigen Bs. 

Choiseul» huru svårt, huru nästan omöjligt 

det är, att, der politiska partier Hn^ 

»as, följa en räddande väg-, ostridigt kände 

han tillika, huru våldsamt det är, att 

viUja befalla eller tvinga till kärlek och 

tillgifvenhet. * Marskalken Ney sjelf visade 

mycken fattning, under ransakningens 

utförande mot honom; och när hans för» 

svårare, af den Kongliga procuratorn för-< 

satteiträngsel, gjorde den omständighet; 

gällande, att han vore föddiSaare-Louis, 

och följaktligen nu vore en Konungens af 

Preussen undersäte, uppsteg hm från sin 

bänk och sade med hög och fast stämma: 

v jag är Fransman och vill dö såsom sådan. 

Kan jag blott tillhälften försvaras, så vill 

jag heldre alldeles icke försväras; jag appellerar, 

såsom General Moreau,till Europa 

och efterveilden." Så snart Kongliga 

procuratorn hade yrkat dödsstraff förhonom, 

begaf han sig till sitt fängelse. EmoE 

xnidnatten blef domen fastställd, och samnaankomsten 

blef nu åter offentlig. Med 

"Marskalken hade hans advocater äfven a^. 

»

252 

lägsnat sig. Den .forte var knappt åtes^ 

anjjoaimen till -Concifergeriet, förr än ha.ii 

begärde mat; och så stort var hans lugn, 

att han åt med god matlust. Nar han 

märkte, att en. liten, framföre rundad knif, 

hvaraf han betjente sig, hos vakten uppväckte 

den misstanka, att han kunde Sticka 

sig med den, kastade han den från sig. 

Strasr eftet maltiden föll haniqn djup 

sömn, hvarutur htin vid midnatten måste 

väckas, emedan pairemas cammares Archi*. 

varie var kommen att för honom uppläsa 

hans dom. Herr Couchy — detta^var Är» 

chivarieas.iia.mn — sökte, att genom ett 

hjertligt yttrande giifva honom .tillkänna, 

huru påkostande det för honom var, att 

nödgas förrätta ett så sorgligt uppdrags 

men Marskalken afbröt honom med de orden: 

"-Gör ni er skyldighet; hvar och en 

måste göra, hvad han är skyldig att göra." 

Blott en enda gång aßbröt han Archivarien 

under läsandet, nämligen vid det stal» 

letidomen, der det var fråga om thron- 

Jföljdslagen. "Denna lag, sade Marskalken, 

ar icke användbar pä mig? den är blott 

gjord för d?n Kejserliga familjen!'' Efter 

shitad uppläsning erinrade Herr Coiuchy 

Marskalken om beredeisen gendin en prest, 

tilläggande, att Pastorni St. Sulpice. sjelf 

dertill erbjudit sig. Ney svarade: "Det är 

bra, jag vill betänka mig-" På frågan, om 

laahrinda e» åsman prest mer svarade mot

lianJj önskan, tillade han: "Jag behöfyer 

icke någon prest, för att lära dö." Man 

sade honom sedan, att det berodde pä honom 

sjelf, om han ville se sin fru och sina 

barn? och genast bad han Archiyarien, att 

skrifva till dem, det han följande morgonen 

önskade att se dem klockan mellan 5 

och 6. "Likväl hoppas jag, tillade han, 

att ni icke underrättar Marskalk innan om 

min dödsdom; ty den bör -hon blott få hö- 

ra af min mun." Archivarien begai sig 

derpå bort, och Ney kastade sig, v 

päklädd 

som han var, på sången och insomnade 

genast. Klockan 4 väckte honom Mar- 

skalkinnans ankomst, som kom åtföljd a-f 

sina barn och sin syster. Ioch med det 

samma som den olyckliga Frun inkom i 

rummet, störtade hon afdanad ned pä golfvet. 

Marskalken och hans vakt upplyftade 

henne; men det förbigick en temaielig tid, 

förr än hon återkom till sarianing samt 

genom tårar och snyftningar fick lätta sig. 

Iett icke mycket bättre tillstånd befann 

sig h-ennes syster. Blott barnen gr.eto icke. 

Stumma och dystra stodo de der, ehuru 

den äldsta af Neys söner redan uppnått 

en åldgr af 11 eller 12 år. Marslcalken 

talade mycket med honom, hien sagta 

och för vakten icke hörbart. Hâd han 

sade honom, har derföre icke blifvit bekant. 

Sin fru sökte han att trösta deri* 

genom, att han kallade sin död en stats» 

v 

253

254 

sak, en olycka, mycket minre stor än jhétis 

nes afrattade moders och Systers död. Der* 

på sprang han upp och bad de siiia, att 

de skulle lemna honom. De begåfvö sig 

bort. Nu åter ensa*nmed sin vakt, gickhan 

tipp och nedisitt fängelse, sysselsatt att: 

betänka sitt öde. Under detta tillstånd sade 

en af soldaterna, en grenadier, som 

stridt under L.a Roche-Jaquelin, till hon» 

om: "Marskalk^ vore det ej väl, om ni 

uti edert läge tänkte på Gud? Att hafva 

försonat sig. med sin Gud, det har ingen 

ångrat." Marskalken stod stilla, och 

efter kort besinnande sadehan:"Du har fättj 

inan måste dö som en rättskaffens man och 

en Christen. Jag önskar att tala med Pa^ 

storn i St. Sulpice." Befallning derorri 

blef lemnad; och snart ankom den andelige 

mannen till Marskalken och blef trö 

fjärdedels timma ensam med honom. Vid 

bortgåendet lofvade han att återkomma* 

för att bistå honom vid hans sista ögonblick. 

Dessa kommo nu allt för snart; 

Knappt hade presten mellan klockan 8 och 

*) inställt sig, förr än Ney räckte honom 

handen med de orden: "stig nu först uti 

Herr Pastor; der uppe kommer jag förriri 

än ni." De foro ien hyrvagn genom Luxemburgska 

trägården, stora alleen,som går 

till observatoriutn. Här skulle domen gå 

i fullbordah; en liten gend^rmes-piqueÉ 

sch tvänne 401aveterancorpser väntade på

1 

t 

Marskalken. Denne studsad* ett ögonblick» 

ty han hade väntat, att man skulle* fora 

honom till slätten vid Grenelle; likval hemtade 

han sig genant, omfamnade Pastorn 

och öfverlemnade åt honom sin dosa, for 

att tillställa Marskalkinnan densamma, och 

några guldmynt, dem han hade hos sig, för 

attutdela demblandde fattiga. Med fasta steg 

uppträdde han på afrättsplatsen. Man ville 

förbinda hans ögon. "Vet man icke, sa* 

de han, att jag sedan 25 år är van att 

ställa mig mot kulor och kartäscher?" Sedan 

tillade han: "Jag protesterar ännu en 

gång inför Gud och Fädernesland emot 

den dom, som dömer mig. Väl har jag 

blifvit hänförd,men jag är icke förrädare. 

Häröfver kallar jag menniskorna, efterverlden 

samt Gud till vittne och domare." 

Derefter ställde han sig mot muren, som 

skulle blifva mälat För hans lefnad, och 

när officeren, som skulle commendera afrättningen, 

ej kunde framföra ett ord, så 

ropade han sjelf tillde midtemot stående soldaterna: 

"camrater, rakt på hj-rtall" Han 

föll på det gifna tecknat, trä/Tad af tolf 

kulor. Efter en fjerdedels timmas utställning 

för åskådare, blef liket fördttill barnförlossningshuset, 

der en af Marskalkens 

alägtingar ntbegärde och följande dagen 

erhöll honom. För Marskalkinnan hade 

afrättningen blifvit hållen så hemlig, att 

hon den 7 om morgonen klockan 10 än» 

255

256 

nu en gång for till Konungen, föratt bon* 

Falla om nåd. Ludvig XVJII befann sig 

just vid frukosten, och ingen ville störa 

'honom. Till slut var det Hertigen af Duras, 

som sade henne, att dét vore för sent. 

Förbittradöfversilt öde* begaf hon sig snart 

derefter till Italien. 

Afrattningar, såd-ana som Öfverste Labedoyeres 

och Marskalken Neys, kunda ej 

göraden ycrkan man åsyftade^ ty menniskohjertat 

är allt. för mycket Tjöjdt för 

medlidande, då det är fråga om bestraifandet 

af lorseeUer, dem man måste tillskrif» 

va omständigheternas välde. Man kunda 

till och med, förmoda, att den ståndaktighet, 

hvarmed dessa bada mån skildes från 

lifvet, för svaga sinnen hade något förför 

rande, om man fortfora- att gifva sådana 

skådespel. På denna grund var detisynnerhet, 

som alla vidare afrättningar inställdes, 

och hufvudstaden icke längre gjordes 

till en skådeplats derför. Snart skulle 

något tilldraga sig, hvarigenem sinnenas 

stämning allt för tydligt borde gifva sig 

tillkänna. 

Maria Thomas dela V"diette,en nära 

slagting till Napoleon genom dess första 

gemål, och under Franska Kejsarens regering 

flere år Öfver-Postdirecteur, hade förlorat 

detta lika så lönande sorti vigtiâ 

embete, ifi^n det ögonblick Ludvig XVIII 

återkom till Frankrike;- en viss Ferrantl>

fen gammal Konungens anhängare, hade 

trädt ila Valettes ställe. När nu Kongliga 

familjen den 20 Mars letnnat Paris, 

for att draga sig undan till rforra gränsen, 

hade la Valette visat sig i posthuset, för 

attiKejsarens namn taga detibesittning. 

Ferrand hade låtit undantränga sig éf hononi, 

och la Vallette hade varitibesittning af 

ÖfverPostdirecteurs beställningen ändatill de 

förbundna härames ankoixr.t. Snart derefter 

häktad, måste han låta det behaga sijg 

att uppträda for Accis-rätten. HufvllÄanklagelsen 

grundade sig derpå, att han den 2d 

Mars kringskickat ett circulair af följande 

innehåll: "Kejsaren ankommer inom, 

tvänné timmar, kanske ännu snarare, till 

ilParisj hufvudstädén är ihögsta grad lifvad 

af dénnä händelse; allt ar stilla, och, hva«d 

man också ma säga, ingenstädes kommer 

inbördes krig att utbrista. "Lefve Kejsaren!" 

Den anklagade sökte att försvara sig 

riermed, att häri genom alla sina ste£ söte 

Förekomma oroligheter inom Fiankrikei 

Vittnen bleFvo afhörda: deras utsago var 

obestämd, och la Valettes advocat söktebevisa, 

att den föregiva sammansvärjningen 

for Napoleoris återuppstigande vore ett 

jernspöke, och att de mot den anklagade 

anförda facta dels vore origtiga, dels 

obetydliga. Icke desto minre blef la 

Valette dömd till döden och till beta- 

Buchh. YJL ty 

i?i 

s 

257

258 

lande af rättegångs-kostnaden, hvarvid blott 

en tid af trenne dagar lemnades honom 

till appellation. Cassations-domstolen fastställde 

domen, och la Valette måste från, 

detta ögonblick göra sig beredd till sitt afr 

rattande. Hvarföre det blef uppskjutet, är 

ovisst, om icke kan händaiden öfvertygelse, 

att en så hård dom vore orättvis. Under 

detta uppskof lyckades det hans fru* 

att för honom vinna trenne Engelsmäns 

deltagande. Det angick nu ingenting minre, 

än att bortskaffa la Valette titur Concierge-» 

riet, der han satt fången; de Engelska oilicerarne 

förbundo sig att skaffa honom öfver 

gränsen, på det han kunde inskeppa sig; 

till America. För sig sjelf behöllla Valettes 

fru hufvadrollen; vanatt dagligen besölca 

sin olyckliga man, hade hon icke svårt 

att vinna Fångväktårnes förtroende;och då 

cl-essa blifvit vårdslösare, så föranstaltade 

honidet farliga ögonblick,när domen skulle 

föreläggas Konungen till städfästelse, ert 

förklädning, som så väl lyckades* att la Valette 

oantastad utkom utur fängelset. Hört 

sjeli hade mod, attisin mans ställe qiârblifvaifängelset. 

Den förre hade knappt 

utsluppit derutur, förr än han begaf sig 

under Engelsmännens beskydd och blef: 

af dem, nägra dagar derefter,iEngelsk officers 

uniform ochiöppen vagn förd ge- 

Horn tuUbommarne förParis till Nederlär^ 

Öerna. Förvåningen var ganska stor öfvef

259 

hrojligheten af detta bortförande, Wårviå 

icke blött fångvaktare, utan afven en vaks. 

sam police måste föras bakom ljuset. Men 

ännu större v«r den beundran, förhvilkert 

den beslutsamma frun var ett för«mål. 

Till och med de Engelska ofTicerarne kunde 

man icke helt och "huller neka »itt bifall, 

ehuru dei ett freriimande land stört den 

allmänna ordningen, så mycket minve 

Som de, efter gerningens upptäckt, sö te 

sitt rättfärdigande i menskligheten och 

villigt underkastade sig det straff, soni 

felaille drabba dem. ■*) Alla dessa känslor 

voro för förföljelseandan föga gynnande, 

öch föranledde till eftertänka öfverbeskaffenheten 

af denna vårens händelser. Detta 

allt hade Generalerne Drouotoch Cambröne, 

åtminstone till någon del, om icke helt 

öch hållet, att tacka för deras frikäönélsei 

Dessa Generaler hade kommit med Napoleon 

från Elba^ för att hjelpa honom 

att eröfrä Franska Uirohen^' talen efter

260 

sitt uppförande, att de blefvo frikände så* 

som fullkomligt oskyldiga. 

Istort taget hade, genom den sista 

sommarens händelser,något blifvituträtradt, 

som, huru också sakerna kunde vända sig, 

lofvade varaktighet. Frankrike hade lärt 

att känna sitt förhållande till fasta landets 

xnagter och kunde icke längre underhålla 

den tanken, att det vore till allt vuxet. 

Vidare såg man, om man ville, ganska 

tydligt, hvad en enskild mans snille formar, 

när han bemödar sig om att med sig hänföra 

allt och upphöja sin enskilda fördel 

till rättesnöre för alla dem, som stå under 

hans välde. Med blixtstrålens verkningar 

kunde det öde förliknas, som efter slaget 

vid la. Belle Alliance drabbade Napoleon» 

familj. Den blef splittrad och kringspridd. 

Under det Napoleon sjelf blef förvisad till 

en klippa mellan Afrika och America, förvi- 

*te sig hans broder Joseph, åtföljd a£ flere 

Franska Generaler,,sjelf till America, der han 

nedsatte»ig ide Förenade Staterna, då deremot 

hans gemål begaf sig från Frankrike till 

Tyskland, för att uppehålla sigiFrankfurt 

am Mayn. Lucien Bonaparte, en lång tid 

arresteradiTurin, hade svart att återkomma 

till Rom. Der hade för detta Konungen 

af Holland nedsatt sig. Snart förenade 

sig Napoleons moder och hennes broder 

Cardinalen Fesch, så väl som Princessan 

Borghese,med dessa båda. För detta Kon*

Ungen aF Westphalen begaf sig tillbaka till 

sin svärfader, Konungen af Wiirtemberg. aflade 

titeln af Fransk Prins, och antog 

den af Hertig af Montfort. Den fångna 

Drottningen af Neapel nedsatte sig med sina 

barnien liien Österrikisk stad, vid namn 

Haimburg. 1samma land fann förraStorhertiginnan 

af Toscana, General Bacciochis fru, 

skydd hos sin syster. Den bästa lotten träffade 

för detta vice Konungen af Italien Eugen 

Beaubarnois, som genom de forbundna 

magiernas ynnest rikligen försedd med 

fast egendom-iKyrkostaten, och som arfvinge 

efter sin mor, den aflidna Kejsarinnan 

Josephine, med en öfver måttan stor förmögenhet 

bosatte sig med sin gemåliKonungariket 

Bayern. Hans syster, rör dc*ta 

Drottningen af Holland, sedan flere år tillbaka 

skild från sin man, erhöll tillstånd 

att nedsätta sigi Schweiz, der hon valda 

Constanz till sin vistelseort. Marat, för få 

månader sedan Konung af Neapel, slutade 

raskt sin bana som en åfventyrare, den der 

icke känner någon förbrytelse. Fördrifven 

från Neapel, begaf han sig till Frankrike, 

dit han ankom få dagar före Nederländska 

slaget. Ifälttågets händelser tog han ick4? 

del. Efter Fransmannens nederlag vid 

la Belle Alliance räddade han sig till södra 

Frankrike. Här hade han möda att icke 

blifva upptäckt, tilldeas det lyckades honom, 

261

262 

9tt från Toulon fly öfver till Cor&ica \ 

sällskap med flera äfverityrare. Undey Öf- 

Yerfarten uppsteg en häftig storm; redan, 

fylldes det. bräckliga fartyget med vatten, v 

och dess undergång tycktes oundvikliga 

när,i farans yttersta stund, postskeppetj 

Iran, Coisica ilade till undsättnings och rad-. 

d»de Murat samt dess följeslagare. Ejter sitl^ 

landande på Corsica, begaf sig för detta 

|Coniingen af Neapel tUI General Francesobettis 

landtgods, der han af egaren vänéixibUOgV; 

Med Österrikiska hofvet hftu6 

ini-H »tid Fouché, Hertig af Otranto, 

] 

åt underhandlingar, rörande JVûrats, 

■|iiiiivktr och delta höf hade icke fi^nnits 

pyiiligt, att medgifva honom enlugnvistelse- 

GiLi Haimbiirg. Men Murat kunde icke 

glömma, att nan år v^rit Kon.un^, och 

derigeÄQfn att h.m mi .syr. Lnaåe sig på Neapolitanernas 

tillgitVenhet för honrjin, var 

han-alltf-sr hestad, att traiia iNapoleonS; 

fotspår. Uppmuntraddertill af dem, som omgåfvo 

honom, beslöt han attlandstigaiCalabrifcn, 

på en tid, c|å Österrikiska troppar 

liade besatt Konungariket Neapel. Öans 

afsigt var alt upprepa de upptraden, Napoleons 

landande i Frankrike förorsakat^ 

hvarvid äfven han på ingen ting så myc- 

"ket räknade, som på soldaternas tiligifven* 

het, hvilka,såsom han visste, voro förläggtia 

till Calabrien. Om personerihemlighet 

bliivit skickade från Neapel till Cos

SiCZt för att öfvertala honom till detta land*. 

gtigande, må lemnas derhärij allt nog,Muyat 

ville heldre följa sitt mod, eller snarare 

sin förtviflan, än öfverläggningens och 

förnuftets röst. HUnemottog de resepass, 

som en viss Macaroni (en af hans förra 

embetsmån) ifrån Österrikiska regeringen 

skickat till honom: menistället att,iöfverénsstämmelse 

med Österrikiska Kejsaren» 

önskan, genast inskeppa sig på en Engelsk 

fregatt, som lägiJßastia förankar, och med 

den gå till Triest, fördröjde han under 

allehanda förevändningar sin afresa; och, 

pär han erfor,attiMarseille en expedition 

Utrustades, som skulle göra slut på det oväsende 

han dref på Corsica, gick han, 

natten imellan den 28 och 29 September, 

om bord på 6 platta fartyg,' med omkring 

två hundrade officerare, underofficerare och. 

soldater, som han lofvat stora belöningar, 

begifvande sig ifrån Ajaccio till Calabrien. 

Han sökte den 7 O.ctober att landa vid kusten 

af St. Lucidos men då detta var omöjligt, 

lät han strömdraget föra sig till Pijgzo. 

Här gick haniland den 9 October 

med General Franceschetti, Fältmarskalken 

Notale, Captenerna tianfranchi, Viagiani, 

Perqualini och Pernice, åtta öfver- och tmderoflicerare, 

tolf soldater, tvänne cammartjénare 

och en kock^ de öfriga officerare och 

soldater blefvo om bord, för att afvakta 

utgången af detta vå^gde första företag. 

263

264 

Knappt var han nu kommen på torget » Pia*. 

zo, förr än han med hög röst utropade * 

"Jag är Joachim 5 ropen alla: lefve Konung 

Jpachim Murat!" Huru detta blef upptaget, 

är ovisst. Äjurat yände sig sedan til| 

jiågra af sitt folk, dem han uppmanade att 

följa sig, för att nedtaga Kongliga flaggans 

som svajade på Pizzos castell, ochi dess 

ställe uppsätta hans Ilägga, den han fört 

ined sig. |s[ar detta hade skett, tog han 

méå sin lilla hop vägen till Monte Leone» 

HvarkeniPizzo elleritracten deronikring 

furmos soldater, som kunnat tillbakahälla 

hans stegj men Calabriska landtfolket, fulle 

af förbittring emot honom genom hågkomsten 

af det förtryck (reneral Manhes 

utöfvat,skockade sig tillsammans, anfördeaf 

Frocuratorn Alcale,och stormade löst på 

äfventyraren. Nar Murat såg detta, ville 

jhan vända om till kustenj men det var för 

sent. Man hade redan afskurit honom derifrån. 

Captem Pernice och en Corsican 

voro dödade. General Franceschetti och, 

sju andra blefya sårade, och de ofriga utmattade 

af striden,, när Murat,ibegrepp, 

att åter inskeppa sig, fasttagen af en gens» 1 

cTarm., vid namn Trentocapelli, fängslades 

och inställdes för General gouêrneuren öfver 

Calabrien Nunziante. Nu söktehan att 

rädda sig genom den utsago, att han, på 

sin resa till Triest, kastad af en storm, korn- 

{nit till Calabriska kusten ochlandat, förat£

A 

Intaga fviska lifsmedel,och förbyta sitt 

eget illa inedfarna fartyg mot ett annat 

rymligare och fastare. Men denna uppgift vederladesaf 

tvänne decreter,hvilkaman funnit 

hös de öfriga, som blifvit arresterade,och 

uti hvilka han kallat sig Konung af båda, 

Sicilierna och lofvat tvänne af sina anhängare 

militäriska befordringar och äreställen. 

Genast den 10 October utnämnde Ge*. 

neralGouverneuren öfverCalabrien"enkrigsrätt,somiPizzos 

slott skulle tiorna den arresterade 

Franska GeneralenJoachim Murat". 

Denna samenanträdde den 13. Domen afsades 

ofver honom efter samma militrrlagbok, 

som han sjelt infört. Med fattning 

afhörde han dödsdomen;ty de kränkningar» 

han måst uthärda af folkhopen, hade djupt 

nedslagit honom. Han begärde blott en 

«ax, för att afklippa några hårlockar, som 

skulle skickas till hans gemålj men hans 

fienders förbittring nekade honom denna 

önskan,likasom den begäran, att man skulle 

låta skjuta honom geôrn några soldater a£ 

hans förra garde. Redan samma dag blef 

-dom^n verkställd, och Murat föll död till 

marken, träffad af flere kulor,isamma land, 

han under sex ars tid regerat som dess Konung. 

Han var icke äldre än 43.är och sex 

månader, när detta öde träffade honom. 

Så förhöll sig vid slutet af år 1815 

$ned individerne af en familj, hvilken 

yjipkt lika mycket uppseende som fruktan*. 

265

266 

Men det kiindé äfvei* vara mödan vär3t f 

att serskilck uppgifva, hiiru det vid sam.raa 

tid.tillgick- nied så många af det Kran-, 

ska Kejsareväldets förnäma, sona dels hade 

att tacka revolutionen öfver hujvud, dels, 

deras förhållanden till Napoleon, för de» 

ras upphojelse. 

Huru Marskalken Alexander Berthier, 

Prins af Neufchatel och Wagram, sluta* 

åe sitt Jifi Barnberg, av redan nä.na dt. 

Marskalken Brune, som efter ett Jångt ned-? 

nedsättande, hvilke^ varat ifrån år 1807, 

under INfapaJeqns sista korta regering^ å nyo, 

\'unnit anställning, fåg sig, på en resa till 

Toulon,i Avignon- anfallen af folkhopen, 

Lvars raseri han genom ett sjelfmord und« 

gick. Marskalken Soule, Hertig af Dalinatien, 

arresterad vid Meade och på sitt 

gods vid St. Amand ställd under uppsikt, 

lemnadeFrankrike,sedan atnnesti.Jagen blif- 

%it kungjord, och begaf si» till Konungens, 

af Preusian stater. Marskalker^ Massena % 

Hertig af Rivoli och 'Prins af Esslingen, 

både sin ålder och sjuklighet att tacka för 

sitt lugn, oph kom icke mer i åtafika.. 

Marskalken Davoust, Hertig af Auerstädt 

och iVins af I^ckmuhi, erhöll,ianseende 

till sina sista tjenster ochianseende till 

sin undergifvenhet förKonungen, tillåtelse 

att begifva sig till sitt landtgods Sevigny, 

Marskalken Suchet, Hertig af Albufera, 

|ip Bde ett lika öde, Marskalken* Moncey % 

t

Hertig af Connegliano, komianledning a^ 

]>Jeys processionåd hos Ludvig den Adertonde, 

och blefianseende till sin olydnad 

268 

nade på sin svärfaders, Grefve Arbergs, gods 

i Nederländerna. Tândannne flydde till 

Nederländerna, Clausel till America. Generalerna 

Savary och Lallemancl, som be-» 

slutat att dela Na.poleons öde, vande sig 

först till Malta och derifrån till Orienten, 

Jêfebre Desnouettes undgick policen3 efter* 

spaningar, genom en frivillig förvisningtiii 

America Debelle, Rådet, Laborde, Defauxlegiers, 

Giliy och JDufour blefvo först 

arresterade och sedan landsförvista. JDu* 

verneb slutade, på samma sätt som Ney, 

terna, blef af de fremmande magierna öfvertalad 

att lemna Frankrike, och begu£ 

sig förät till Warschau, men sedan till Magdeburg. 

Fouché, Police-minister under 

Napoleon och Ludvig XVIII, häda knappt 

intagit sin post som Franskt sändebudi 

Dresden, förr än han blef förvisad tillika 

med alla dem, som haft deliLudvig XVI:s 

afdagatagande. " 

Till dessa hörde, för att 

icke nämna andra minre bekanta namn, 

Sieyes, Carnot, Barrere, Talien, Thibaudeau,Merlin 

de Douay,Milhaud, Gregoirer 

Jsabeau, Thuriot, Rojtimc; alla sammanräknade, 

voro de ännu lefvande femtio två, 

sedan femtio åtta dött under guillotinen, 

och tjugusju omkommit genom våldsamma 

dödssätt samt många som sjelfmördare. 

Man trodde sig på detta »ätt tillvägabringa 

ett utrotande, och hos många bland 

dem, som pådrefvo dessa förvisningar, hade 

kan hända den tanka egt rum, att nu ändt* 

ligen medlet blifvit funnet, hvarigenont 

revolutionen med alla dess verkningar skulle 

tillintetgöras. 

Ide utskjutnas ställe, uppträdde Konungens 

gamla anhängare; och regeringens 

hufvudtanke var^fjtt genom embetenas besättande 

åstadkomma den högsliimöjliga enhet 

ioperationerna. Imellertid visade sig snart, 

att något sådant icke kan utföras, utan att 

föranleda motsatsen mot hvad man har föi? 

afsigt. DeDepulerad&s cararaare, samman- 

269

270 

satt af idel afgjorda rdyalister, röjclé alifc 

för snart en anda, som, om mån lémriäl 

dem fria tyglar, skulle hafva franibragfc feii 

ny omhvälfning.Utan attåtskiljarevolutioner^ 

från dess verkningar, och blöttortitänkt, hurti 

den skulle kunna återföra adel ochpresteiskap 

pä dcii punct, hvarifrån båda sedan 

tjugufem år tillbaka varit utträngda, uppfordrade 

de deputerades carnmare oupphörligt'till 

sådana steg, som regeringen, 

icke kunde taga, Utan att handla mot sina 

sanna fördelar. En söndring uppstod ganska 

snart, söm, under det den hvarje 

dag tillvexté, icke lemnade Konungen aniiat 

val, än att upplösa denna de deputera* 

des cammäfe, förr än den ännu ett år 

fcunnat egå bestånd. 

För hela Europa inträdde, efter Nåpo^ 

leons förflyttande till St. Helena, en tomhet, 

söm är oundviklig efter stora bemöi 

danden, hvilka slutligen hunnit sitt mål. 

Alla stater voro åter öfvtrlemnade till sig 

sfelfva; men den frijhét, de derigenom vunno, 

hade för dem tiågofc, till och med besvärligt, 

emedan det. efter långa, bemodanderi 

felades dem eit föremålför deras verksamheti 

Föröfrigt var Europa efter så tiiångahvälfningar 

väsendtH«:en förändradt. PrinsenKeaf 

Portugal, efter sin moders död 

Konung af Brasilien, återkom icke till Ettiopa, 

utan träffade den anstalt* att Por* 

iugal blef regeradt genom en Ståthållare*

271 

ISpanien var de coristitiitionelias parti slaget 

till marken; men Ferdinand vann ingen 

annan fördel än den, att han nästan dagligen 

kunde ändra sina steg. FörTyskland 

Väntades allt godt af en förbundsdag, som, 

ifrån den ena månaden till den ändra uppskjuten, 

efter hvad det tycktes^ likaså myc* 

ket fruktades som efterlängtades 5 ideen 

öm en folks-representation stöttepa svårigheter, 

som dels lågo uti medborgatues 

förhållanden till hvarandra* dels uti regeringames 

förhållanden till de regerade. Österrike 

och Preussen, det förra förstoradt 

iItalien, det sednare på andra sidan om 

Hhen, voro helt och hållet sysselsatte med 

nya inrättningar; Ryssland gaf den del af 

af Pohlen, som tillfallit det, namn af Konungarike, 

och med detta en liberal constitution, 

hvarigenom det väsendtligen ble£ 

afsöndradt från det öfrigä Ryssland. Sverige 

och Danmark gingö, genom Norriges 

lösryckande ifrån det sednare och dess 

förenande med det förra, tillbaka till en 

ställning, hvilken åt båda gaf det utseendp, 

som om de alldeles afsade sig Europas politik. 

Turkarné stodoien lugn ställning, 

hvilken blott kunde afbrytas genom nya 

fcrig. Undantager man kanske England, så 

lag en ständigvarande fredialla regeringars 

och alla nationers önskan. Till deåä 

tjpprätthållande föibundo sig trenne mo*

272 

narcher på ett satt, som förundrade mån» 

gen, men just derföre kan hända var så 

mycket aktningsvärdare. Dessa Monarcher \ 

voro Kejsaren af Ryssland, Kejsaren af Ö* 

sterrike och Konungen af Preussen. Defe 

förbund, som de upprättade, erhöll namn 

af det Heliga Förbundet, t den heliga 

och odelbara treenighetens namn afsiutadt* 

innehöll det safttma den förklaring: "att 

intet annat vore afsigten, än att for hela 

verlden tillkännagiva det orubbliga beslut, 

de förbundne fattat, att så väl vid 

förvaltningen af de dem anförtroddastater* 

som ock vid alla politiska förhållanden till 

hvarje annan stat, icke taga något annat 

till rättesnöre, än trons, kärlekens, rättvisans 

och fredens bud; bud, som vid deras 

användande icke inskränka sig" till det enskildta 

lifvet, utan äfven måste hafva inflytande 

på Fuihtarnes villja och leda deras 

handlingar. Till följe deröf ville de 

contraherande Monarcherrta efterlefva den 

HeligaSkrifts ord, som befalla menniskornä 

att vara bröder, förblifva förenade gebom 

banden af ett oskiljaktigt och sannt brödraskap, 

och betrakta hvarandra som landsmän,ihvarje 

fall och på hvarje ställe 

gifva hvarancTra bistånd, hjelp och understöd; 

att,iafseende på sina undersäter och 

troppar, som familjefäder, styra, enligt 

samma broderlighetens anda, hvaraf de vo* 

te Hfvade för religionens, fredens ochrätt*

visans skyddande, den enda rådande grundsatsen', 

så väl mellan de nämnda magterna, 

som mellan deras undersåter, skulle vara, 

att bevisa hvarandra inbördes välvillja och 

kärlek, samt betrakta sigöfver hufvud såsom 

medlemmar af en och samma Christliga 

nation. De trénne förbundna ' Furstame 

ville sfelfva icke anse sig annorlunda än 

som af Försynen befullmägtigade till regerandet 

öfver trenne grenar af en enda familj, 

och betraktande Gud såsom souverain 

öfver de Christna nationerna, skulle de anbefalla 

sina undersåtér, att dag från dag 

befästa sigigrundsatserna och idet verksamma 

uppfyllandet af de pligter, omhvilha 

den Gudomlige Aterlösarenlärt och undervisat 

menniskorna. Upptagande idetta 

heliga förbund skulle alla de magter fin- 

»a, som erkände dessa heliga grundsatser 

och insågo nödvändigheten af de samma 

fördelänge ökakade staternas lycka och väl- 

Denna tractat afslutades den 14 September 

iParis, och som 4ess första föranledare 

anser man Kejsaren af Ryssland» 

Hvad som deruti väcker förundran, försvinner, 

så snart man öfverser vissa uttryck, 

som hitintills mer tillhört kyrkan än cabinetterna. 

Frankrike biträdde genast för» 

bundet, och efter hand följde alla Europeiska 

stater detta exempel, Turkarne och 

Buchh. VI D. 38. 

273

274 

Engelsmännen undantagne. De förra kun» 

de icke sluta sig dertill,emedun religionens 

grundsatser derifrån afhöllo dem, hvartill 

afven kom, att de förbundna magiernas förfogande 

öfvér de Joniska öarne icke var 

öfverensstämmande med deras villja. De; 

sednare följde icke de andra magiernas exempel, 

emedan de icke ville hafva sina, 

jiänder bundnaidet fall, att deras inre 

eller yttre förhållanden gjorde elt krig 

jiödvändigt; kanske afven derföre, att de 

försmådde en uppmaning, som icke \itgått 

frän dem sjelfva. På ett skonande sätt 

afslog Prinsen Regenten biträdandet till det 

Heliga Förbundet,idet han föregåf Englands 

statsförfattning som ett hinder, Deremot 

tilläto sig Engelska tidningar begabbande 

anmärkningaf öfver ett förbund, som, 

till sitt ändamål förblefhögst aktni«gsvå'rdt. 

Men just detta ändamål var det, som man, 

sökteattgöramisstänktsochderförevärdet ic* 

Jke någonbristp£ öfverdådigahufvuden,hvilka 

påstodo, att det heliga förbundet blott 

tjenade att beslöja äregiriga afsigter, och 

att dess ändamål vore att sätta Englandi 

förlägenhet. Den som djupare eftertänkt 

verldshändelsernas gäng och grundligt utforskat 

tingens förhållanden till personertia, 

sågidet Heliga Förbundet ett välment 

föisökatt underhålla liagn och endrägt i 

Europa, efter så många ansträngningar och 

stormar; ett försök för öfrigt, som ick§

Jcunde ega kraft, längre än intiU dess händelserna 

åter vunno en styrka, hvilken plägar 

segra, afven öfver de Lästa föresatser. 

Alla frön till tvédrägt voro icke förstörda 

genom Napoleons aflägsnande till St. Helena 

och genom Bourbonernas återförande 

till Franska thronen; och huru lätt kunde 

icke nya utveckla sig, då det för alla Europas 

stater var fråga om en ny politisk 

$kapelse, hvarigenom, Fumlig magt och 

frihet skiille bringasiöverensstämmelse 

med hvarandra!Ien verld, sådan som den 

Europeiska nu en .gång är, behöfves det 

pfta blott en gnista, för att å nyo upptän,-* 

Öa krigets låga. 

. 

X 

4 

i 

"V*OOOO© 0000V"*! 

275 

t 

I

276 

S' v

-1 " I 

■'Wk 

279

V- 

K "'*. 

:< ? 

■ 

% ■'..■ .■";.'" "'... ' ■. ':■..; 

" 

...V * 

"-" j■._ .« 

.'■■' *■,: 

* ■■ 

■.*"*■■*■ 

v 

..# 

*.v " 

j-"v 

.* 

■"V7'vi 

.'■■ * '■"*, "■'■■ ; 

'"'.'■- '■' * '■'■" 

[;* ; . 

» 

\**BL* rik 

.'"■■'Ti' 

■■■'■"■■■.-; d 

'■*.. ■". ■■ ■" 

V/ "'-%- 

- „. 

I'■'*" * "'.■■■ -,' *'"':! *#''- "■' 

v ..-.^M

rWMm WS:&^ - Vaasa

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?