I detta nummer - Västerbottens museum

sterbotten • 

3*81

I detta nummer 

Även om man fortfarande kan se bogserbåtar med 

långa timmersläp dra förbi utmed kusten är nu 

flottningen i de västerbottniska älvarna och bäckarna 

avslutad. En verksamhet, som med mycken möda 

har pågått åtminstone sedan 1700-talet, har efterhand 

ersatts av moderna transporter med lastbil 

och järnväg. Utvecklingen är märklig med tanke på 

att flottningskostnaderna — vilket Sverker Sörlin 

påpekar i artikeln — i stort sett var desamma 1945 

som 1978. 

Mycket skulle också kunna sägas om flottningens 

betydelse som utkomstkälla för inlandets befolkning, 

men följderna av den sedan länge pågående 

avvecklingen tas inte upp till närmare behandling 

i detta höstnummer av Västerbotten. Ej heller 

berörs havsflottningen. Sverker Sörlin, som länge 

har forskat om flottningen i Sverige, riktar i stället 

uppmärksamheten på den historiska bakgrunden 

och flottarnas arbetsförhållanden i Västerbotten. 

Lars-Erik Edlund, arkivarie vid Dialekt-, ortnamns 

och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM), ger, 

Innehåll 

FLOTTNING I VÄSTERBOTTEN 166 

Sverker Sörlin 

Vem var flottaren? 193 

Flottaren och facket 198 

Johan Fredrik Cornell — porträtt av 

en flottledsingenjör 209 

En flottning i Östernoret på 1930-talet 215 

Ur en flottares dagbok från 1946 223 

främst utifrån arkivets uppteckningar och inspelningar, 

ytterligare några glimtar från flottarlivet. 

Musset visade i våras en utställning med målningssviten 

»Man med vattenflötverk» av Torsten 

Norman, som inspirerats av uppfinnarfantasten 

K A Abramssons levnadsöde. I en avslutande artikel 

berättar Elisabeth Rasch närmare om K A :s 

uppfinningar och aktiviteter. 

Redaktionen vill framföra ett tack till Hans Båth 

vid Umeå flottningsförening, som tillhandahållit 

värdefullt bildmaterial ur föreningens arkiv. 

Museet vill också gärna komma i kontakt med 

personer som känner till eller äger fotografier från 

flottningen i Västerbotten. 

Museet har tel 090/11 86 35. 

Omslagsbilden föreställer ett flottarlag uppställt på en bröt 

i Båtforsen i Skellefteälven 1938. Foto: William Walter, 

Norsjö. 

GLIMTAR AV VÄSTERBOTTNISKT 

FLOTTARLIV 230 

Lars-Erik Edlund 

KARL AUGUST ABRAMSSON - 

MAN MED VATTENFLÖTVERK 236 

Elisabeth Rasch

Söndagen den 6 september öppnades för allmänheten 

ett nybyggt skogsmuseum på Gammplatsen 

i Lycksele. Arbetet med basutställningen har emellertid 

ännu så länge bara påbörjats. 

Skogsmuseet, som är ritat av Inger Tobé vid 

VAB (Västerbottenskommunernas arkitekt- och 

byggnadskontor) i Lycksele, är en helt kvadratisk 

byggnad i ett enda plan och med en total yta av 

nära 1300 kvadratmeter. Drygt hälften kommer att 

användas för utställningar. Resten tas i anspråk för 

tjänste- och forskningsrum, arkiv, bibliotek, föreläsningssal 

samt verkstad. 

Lycksele kommun, landstinget och AMS har svarat 

för byggkostnaden och Wallenbergfonden har 

lämnat ett generöst bidrag om 200.000 kronor. 

Till en början kommer en intendenttjänst och en 

halv skrivbiträdestjänst att knytas till museet. 

Kärnan i det nya museet kommer att bestå av en 

basutställning om västerbottniskt skogsbruk, där 

flottningen kommer att ingå som en självklar del. 

Uppbyggnaden sker med Västerbottens museum 

som konsult. Just nu pågår insamling av det material 

som skall ligga till grund för utställningen. Gåvor 

har lämnats från skogsbolag, flottningsföreningar 

och allmänheten. Har du något av intresse för 

Skogsmuseet, tag kontakt med Ture Johansson, 

0950/11910. 

Äldre skogsbruksmetoder och flottning tillhör 

det förgångna. Det brådskar att ta tillvara kunskaper 

och redskap. 

165

Flottning i Västerbotten 

Sverker Sörlin

— • m m 

mm 

Sverker Sörlin har tidigare — bl a genom två akademiska 

uppsatser i ämnet ekonomisk historia — dels 

tecknat bakgrunden till flottningens avveckling i 

Sverige, dels behandlat rationaliseringarna inom 

flottningen i Ume- och Vindelälvarna. I ett nyligen 

påbörjat forskningsprojekt behandlas attityderna 

till de norrländska naturresurserna vid tiden kring 

sekelskiftet. 

Den här publicerade artikeln är skriven speciellt 

för VÄSTERBOTTEN. 

Hur det började 

»Vi sjunker med järnet och flyter på träet.» Så skall 

en järnbrukspatron ha yttrat sig om den tid under 

1800-talet då järnhanteringen i Sverige befann sig 

på tillbakagång medan skogsnäringen gick framåt. 

Historien om skogsexploateringen i Norrland har 

berättats så många gånger, i så skilda tonarter och 

med sä varierande avsikter att det vore en överloppsgärning 

att i detta sammanhang ta upp ämnet 

än en gång. Men flottningens roll i skogsexploateringen 

är föga omskriven och förtjänar belysning. 

Att skogen fanns och att det var gott om den hade 

observerats redan av Linné. »Skogen stod full av 

tallar, helt fåfäng, ty ingen gör hus av honom och 

av ingen ätes han. Mig tycktes han kunde göra 

tjänst, om beck och tjära brändes av honom.» Men 

transporterna var ett problem. »Mån hon ej kunde 

köras om vintern 20 mil?» Detta var 1732, dä 

Linné företog en lapplandsresa på uppdrag av Vetenskapsakademien. 

Redan ett par år senare skulle 

han emellertid få bevittna hur transportproblemet 

lösts. På sin dalaresa 1734 ser han timmer flottas i 

Dalälven. Han finner transportsättet sympatiskt; 

hur skulle annars de »härlige timberstocker» finna 

vägen till kusten? 

Vindelälvsflottningen 1913. Fotot, tillhörigt Hubert Aström, 

är taget i närheten av Vindeln. 

167

Det är naturligt att Linné inte kände till flottningen 

under sin Lapplandsresa. 1732 hade efterfrågan 

på trävaror ännu inte kommit i gång. De sågar 

som fanns — halvtannat hundratal i Norrland efter 

kommissionsräfsten i Hälsingland 1702 och i Ångermanland 

1703 — var små och obetydliga. 1825 

fanns i Västerbotten 33 sågar, alla tämligen oansenliga. 

Norrlandssågarna kännetecknades av »en utpräglad 

smådrift av samma slag som mjölkkvarnarnas, 

fiskarnas och bondehamrarnas», skriver Wilhelm 

Carlgren i sitt arbete De norrländska skogsindustrierna 

intill 1800-talets mitt. Men Linné borde 

ändå ha kunnat gissa att det var älvarna som skulle 

komma att utnyttjas. Ty dels var vattnet av hävd 

den viktigaste transportleden för stora och långväga 

frakter, dels var flottning känd på Linnés tid. Den 

finns belagd åtminstone från 1600-talet och har 

med all säkerhet förekommit för transport av ved 

till Bergslagens gruvor alltifrån bergshanteringens 

begynnelse, d v s 1300-1400-talen. Karl XII hade 

1717 förordnat om flottning av masteved genom 

Motala ström. 

Framemot mitten av 1700-talet hade det emellertid 

börjat röra sig så smått, en ny tid skymtade. Ett 

kungligt brev av den 23 februari 1739 »Till Samtel:e 

Landzhöfingarne ang:de brädehandeln i riket samt 

des befordran», har följande att berätta: 

»Och som Sågebruksidkarne skola vara underkastade 

varjehanda svårigheter så vid det nödige Sågtimbrets 

anskaffande som dess flottande och transporterande 

fram till Sågverken genom undertiden 

nog långa och besvärliga orter och vägar; Så på det 

denne trähandel i möjligaste måtto befrämjas kunde, 

besynnerligen på de orter, varest skogarne på 

detta sättet fördelaktigast kunna nyttjas och varest 

ansenlige såverk äro anlagde, finna Riksens Ständer 

nödigt vara, att vederbörande Landzhöfdingar uti 

alla billiga mål böra befordra och facilitera sågverken 

samt befordra och tillhålla Krono- och Jägare- 

Betjänterna, att göra Sågverken all skälig handräckning 

uti vad som deras Assistans vid flottningarne 

och timbrets framskaffande genom vattudragen eller 

vid andra tillfällen kan behövas.» 

Fram till 1739 års kungliga brev hade sågverken 

behandlats tämligen styvmoderligt av statsmakterna 

i jämförelse med järnbruken. Järnhanteringen 

hade anor som Sveriges betydelsefullaste exportgren, 

omhuldades som svenskt näringslivs heliga ko, 

168 

och man såg — detta var långt före Bessemer — i en 

expanderande trävarurörelse ett hot mot råvarutillgångarna. 

Nu tilläts sågar med fina blad, »af holländskt 

maner», årlig utsyning och förädling av ett 

visst antal träd på allmänningsskog. 

De tidiga småsågarna var vattensågar. De var därför 

företrädesvis belägna vid forsar och fall längs 

älvarna. Först efter ångsågens genombrott under senare 

hälften av 1800-talet kunde sågar placeras direkt 

vid kusten och hamnarna. Därför var det till 

en början mest bräder, sparrar, tjärtunnor, masteved, 

battens, pit props och andra bearbetade trävaror, 

producerade inne i landet, som flottades ner 

till kustens lastageplatser för vidare transport med 

segelfartyg. 

Det förekom både lös- och fastflottning av dessa 

produkter. Fastflottning innebar att bräderna surrats 

samman med hjälp av vidjor, senare kättingar, 

som i en sammanhängande flotte gled på älven ner 

till kusten. Det förekom att dessa flottar utnyttjades 

som ett billigt transportmedel. Flottarna manövrerades 

med styråror som kunde vara 25 à 30 

fot långa. 

»Dessa flottfärder kommo vid sidan av sin verkliga 

uppgift att även tjäna samtidens kommunikationsbehov. 

Ofta passade folk från inlandet på att 

följa flottarna till kusten för att uträtta sina ärenden 

i staden. Det var på den tiden heller inte ovanligt 

att se hela möblemang på flottarna, då folk 

flyttade ned till lastageplatserna och sågverken. Att 

'åka flotte' var ett nöje under helgdagskvällar för 

ungdomen, som brukade dansa på flottarna. Den 

utför älven glidande brädflotten med allmogemusik 

och dansande ungdom ombord var en pittoresk 

folklivsbild under ljusa och vackra lördagskvällar 

mitt i högsommaren. Längre fram i tiden hände det 

också, att hela blåsorkestrar medföljde.» (Reinhold 

Olsson, cit. i Birger Norman, Samverkan med en 

flod. Sollefteå 1966.) 

Det flottades emellertid också en del rundtimmer i 

äldsta tid. Kramfors sågverk fick redan på 1740talet 

»tillsåga det sågtimmer, som Reselius (ägaren) 

genom flåttningen från Ådalen ärnar ditföra». Lo 

sågverk, också det i nedre Ångermanälven, gavs frihet 

att »Såga det Timmer som ifrån de längst up 

mot fiällen belägne skogar Ådahlarne kallade, genom 

flotning utför forssar och strömmar kan framskaffas...». 

Rundtimmerflottning förekom med sä-

Flottarlag vid Åman omkring år 1900. Okänd fotograf. En av männen till vänster håller i en yxa, som ofta användes t ex för 

att hugga av den sk »bindstocken» i en bröt. Mannen med slokhatten i mitten håller en kort »snipperhake». I förgrunden syns 

hur en »brötspak» används. 

kerhet i Ångermanälven redan på Johan III:s tid. 

Harald Wik omtalar i Norra Sveriges sågverksindustri 

att vissa sågverk i Ångermanälven 1740 hade 

15 mil flottleder och Ledu såg i Lögdeälven 12 mil. 

Rätten till vattnet 

Ända sedan flottningens början har man stridit om 

vem som egentligen har rätt till vattnet i älven. 

Flottningen har konkurrerat med bönder och 

strandägare, som velat ha vatten till sina kvarnar 

och som fått betes- och slåtterängar lagda under 

vatten; i södra Sverige var jordbruKets starka ställning 

en viktig orsak till att flottningen aldrig fick 

fotfäste som transportmetod. Där fick häst och släde 

eller vagn och så småningom bil och järnväg göra 

tjänst i stället. Vidare ansåg laxfiskarna i Norrland 

att deras utKomst försämrades. Fiskare i Ångermanälven 

framställde i en skrivelse 1755 krav om 

»alfvarligt förbud» mot all vidare flottning »uti 

Långsele Kronofors af Ångermanlands södra Elf». 

1778 klagade Baggböleborna hos landshövding- 

169

SALTPENGAR 

När brukspatron Daniel Lalin skulle anlägga 

en såg i Klabböle skaffade han sig, meddelar 

flottningsinspektorn Oscar Larsson, som gått 

igenom källmaterialet, strandrättigheter av 

byar och enskilda markägare längs Vindelns 

och nedre Umans stränder. Rättigheterna omfattade 

tillstånd att bygga i vattendraget, att 

lägga upp tjära och virke på stränderna samt 

att anordna virkesmagasin, allt i syfte att kunna 

bedriva flottning. 

Under hösten 1835 och vintern 1836 tecknade 

Lalin fjorton kontrakt, som skulle gälla 

»evärdeligt». 

Arrendet erlades genom att fastställda kvantiteter 

»gott salt» årligen levererades vid »midsommartid». 

Salt var en produkt som var nödvändig 

och som köptes för pengar, därför gick 

det att använda som betalningsmedel. Termen 

»saltpengar» har kommit att leva kvar in i sen 

tid. Betydelsen har emellertid förskjutits så 

att ordet kommit att avse de strandskadeersättningar 

flottningsföreningen genom årens 

lopp betalat ut. 

en över att flottningen skadade deras laxfiskebyggnader. 

In på 1800-talet bestod kontroverserna mellan 

de olika näringarna. I juli 1825 fann kronofogde 

Långström vid en besiktning 1.885 stockar tillhörande 

Baggböle sågverk i vattnet och på stranden 

vid Sörfors laxfiske, något som ansågs skrämma 

bort laxen och utsätta de fiskande för livsfara. Bjurholms 

sockenmän skrev 1860 en fullmakt för ett 

ombud att deras »rätt bevaka och talan föra vid 

den blivande Härads Syn i Mo den 27de d s , angående 

fri flottningsrätt i Lögde älv emot hvilken vi på 

det kraftigaste protesterar, såsom varande för vårt 

sillfiske högst menlig...». 

Konflikten med fiskeintressena har fortsatt in i 

allra senaste tid då turistnäringen på sina håll uttryckt 

farhågor för att fisketurister kan skrämmas 

bort av flytetyget i vattnen, på vilket drag och krokar 

har en benägenhet att fastna. Den mot senare 

delen av 1800-talet så livaktiga och respekterade 

170 

naturvetenskapen kom fram till att det nog var 

bättre för fisken om virket helbarkades. Barkningstvånget 

inskrevs i 1880 års flottningslagstiftning, 

främst till skydd för lax- och sikfisket, men mildrades 

efter hand. 1906 upphävdes det i Bäverbäcken, 

ett biflöde till Öre älv. Så sent som 1934 rådde 

emellertid barkningstvång på tall i Ångermanälven. 

1880 års flottningslagstiftning var dock inte den 

första i sitt slag. I Kungl Maj:ts allmänna stadga och 

ordning för rikets havs-, skär-, ström- och insjöfiske 

den 14 november 1766 samt i förklaringen därtill 

den 24 januari 1771 finns flottningen beaktad. 

Detta var den tidigaste lagstiftningen. Men redan 

1739 hade en kunglig resolution utfärdats om att 

»borgerskapet så väl som allmogen må få nyttja en 

fri och obehindrad flottning igenom kungsådror 

och allmänna farleder...». 

Särskilt viktig när det gällde lagstiftningen var 

den s k rätten till kungsådra, som i denna resolution 

alltså ställdes i flottningens tjänst. Detta är en 

mycket gammal rättsprincip med anor i medeltiden 

och som finns inskriven i landskapslagarna. Den går 

i korthet ut på att kungen tagit sig rätt till fri frakt 

och framfart i vattendragets mitt; »tridiung», dvs 

en tredjedel, av vattnet skulle lämnas öppet och, 

där segelled fanns, tolv alnar, till båtled åtta alnar, 

allt i det djupaste vattnet. 

Man skulle kunna säga att rätten till kungsådra 

är ett uttryck för statsmaktens intressen, som ansågs 

överordnade de lokala och enskilda. Men rättsprincipen 

gällde lika för alla och innebar därmed 

ett stöd för enkla småbönder i deras kamp mot 

storskogsbolag och baggböleri. Den norrländska 

s k »indignationslitteraturen» innehåller episoder 

som anknyter till de rättstvister som kunde uppstå. 

Olof Högberg beskriver på ett ställe i sitt väldiga 

Norrlandsepos Från Norrlands sista halvsekel hur 

ett flottningslag hugger, bryter och bänder upp ett 

damm, som byggts olovandes av ett bolag och hindrar 

andras timmer att komma igenom. »Glöm inte 

bort», ropar man till bolagsinspektoren, »att det var 

Sonja Petterssons timmer, som skulle fram, du! 

Här ska inga baggbölingar stänga K. M:ts och rikets 

kungsådra.» 

I det här fallet tas alltså kungsådran som argument 

för den enskilde och svage. Den huvudsakliga 

tendensen var emellertid, och här var kungsådran 

en bricka i spelet, att »allmänna intressen» — och

hit hörde skogsbolagens ekonomiska välgång — 

skulle utvecklas och blomstra till fromma för nationalhushållningen. 

Här spelade skogen en viktig 

roll; sågade trävaror blev under loppet av 1800-talet 

Sveriges överlägset viktigaste exportprodukt. 

1811 kom ett kungligt brev som reglerade flottledsförhållandena. 

1880 kom den första stora, någorlunda 

genomtänkta flottningslagstiftningen — 

Kungliga förordningen om allmän flottled och 

Kungliga flottningsstadgan — vilken kan ses som 

uttryck för den viktiga roll trävaruhanteringen då 

tillmättes. Det ankom enligt flottningsförordningen 

på länsstyrelsen att inrätta allmän flottled i de 

vattendrag där sådan inte funnits tidigare, då det 

ansågs »medföra väsentligt gagn för orten eller eljest 

lända till nytta för det allmänna». 

1919 kom den vattenlag som med smärre ändringar 

fortsatt att reglera utnyttjandevillkoren i 

vattendragen fram till i dag. I den sistnämnda reglerades 

också förhållandet till vattenkraftsintresset, 

som då hunnit bli den stora konkurrenten om vattendragen. 

Till detta skall vi återkomma. 

Västerbottensälvarna 

Nedan följer en kort presentation 

av den tidigaste flottningen i några 

av västerbottensälvarna. Alla 

är inte upptagna här; de som är 

medtagna bör emellertid kunna 

tjäna som representativa exempel. 

I regel har tidpunkten då flottning 

inletts sammanfallit med att 

sågverksrörelse kommit i gång i 

motsvarande vattendrag, dvs nästan 

undantagslöst under 1700eller 

1800-talen. Därför hänvisas 

den läsare som intresserar sig för 

flottningen i Hörneån, Tavleän, 

Dalkarlsån, Rickleån, Kusån, 

Skellefte, Åby och Gide älvar 

med flera, till den översikt av 

Västerbottens sågverkshistoria 

som återfinns i VÄSTERBOT- 

TEN 1975:1-2. Uppgifter om 

Ångermanälvens tidigaste flottning 

har redan skymtat i det 

ovanstående. 

Före sågverkens tillkomst kan 

flottning av tunnor och material 

ha förekommit samt av obetydliga 

virkesmängder till byarnas husbehovssågar. 

Vattendragen var, 

innan de började fungera som 

flottleder, dock huvudsakligen 

skafferi och farleder. Så utmärkta 

transportvägar var de att en 

vittberest och lärd man som lapp- 

171

marksmissionären Petrus Laestadius i sin Journal 

(1831) kunde skriva: »En landsväg kan aldrig blifva 

för communicationen, hvad en segelbar flod är. Här 

kan en enda man lätt framforsla 10 hästlass. Man 

behöfver ej springa kring skog och mark att söka 

sin häst, när båten står vid stranden, och båtleden 

räcker dit man ämnar sig. Hade Vesterbottens elfver 

varit segelbara ända till de stora sjöarna i Lappmarken, 

då skulle ej det sistnämnda landets Svenska befolkning 

och cultur hafva dröjt ända till sistförflutna 

generation...». 

Ume- och Vindelälven 

I Ume- och Vindelälven har flottning förekommit 

åtminstone sedan 1700-talet. Tvister om sågkvarnar 

ända upp mot Hjuken avhandlades vid tinget 1748. 

Flottning i något större omfattning tycks ha förekommit 

från omkring år 1800. Kungl Befallningshavande 

meddelade 1803 tillstånd för anläggning 

av Baggböle finbladiga såg. Åren 1838-41 övertogs 

sågen av firman James Dickson & Co. Sågen utökades 

från fyra till åtta ramar 1842 och blev snart 

Umeåregionens största. Genom uppköp av andra 

sågar i Umeområdet kunde stockfångsten på tio år 

ökas från knappt 3.000 träd till 20.000. 

Från sågen i Baggböle lösflottades bräderna förbi 

vattenfallen i en en kilometer lång ränna till 

Klockarböle. Där byggdes flottar. 4.800 plank lades 

i korsmönster och bands ihop med kedjor, varefter 

de roddes och seglades till Umeå, från 1848 

till Holmsund, där en ny lastageplats då anlagts. 

Färden från Klockarböle till Holmsund, ca 20 km, 

tog 24 timmar. 

Från de avlägsna råvaruområdena tog flottningen 

betydligt längre tid. Upp till femåriga flottningar 

förekom under 1800-talet, och långt in på 1900talet 

har tre- och fyraåriga flottningar ägt rum. Ettårsgränsen 

i Vindelälven gick länge vid Saxnäs nedom 

Sorsele; först 1945 nådde den Gillesnuole och 

från 1947 flottades hela sträckan från Ammarnäs 

på ett år. 

Lögde älv och Leduån 

I Lögde älv har flottning förekommit under åtminstone 

stora delar av 1700-talet. 1759 hade häradsrätten 

efter syn gett ett sågverk vid Hyngelsböle 

172 

rätt till stockfångst på 500 stockar. 

Olofsfors bruk, anlagt på 1760-talet, flottade 

»kohlwed» till järntillverkningen. Vattendragen var 

då föga reglerade och någon talade om älvens »otiänlighet 

för flyttning». 1843 upplät hemmansägare 

och bönder i Nordsjö by i Nordmalings socken fri 

och öppen flottningsrätt utför Karlsbäcken till ägarna 

vid Olofsfors bruk. Liknande beslut fattades under 

1800-talet av hemmansägare vid andra vattendrag 

i flodområdet. 

1862 var det dags för det året innan bildade 

Nordmalings Ångsåg AB att ansöka om tillstånd 

för strömrensning och byggnader i älven. Syn förrättades 

samma år och Kungl Befallningshavande 

gav tillstånd till strömrensning och anläggande av 

erforderliga dammar, bommar, ledbalkar och stenkistor. 

Efter besvär av Olofsfors bruk, som såg sin 

ställning i vattendraget hotad, genomfördes förnyad 

syn 1872. Den gällde vattendraget inom Åsele 

och Fredrika socknar. Det största arbetet var anläggandet 

av Lillögdadammen jämte en 258 fot 

lång flottningsränna. 

Den närbelägna Leduån började också flottas på 

1700-talet, först genom en husbehovssåg med grova 

blad anlagd av Ledusjö byamän vid Leduforsen, 

senare genom den finbladiga Ledusågen, anlagd 

vid åmynningen 1759. Sågrätten övertogs av Olofsfors 

bruk 1765. 1790 erhöll brukspatron Pauli privilegier 

för en såg vid Olofsfors längs älven, men 

timret till denna togs från Lögdeälven. 

öre älv 

Från Öreälven omtalas på 1798 års karta över Bjurholms 

krononybygge att åborna hade sitt förnämsta 

näringsfång av att fälla sågtimmer och flotta det 

till Håknäs sågverk, privilegierat 1761 för en stockfångst 

av 100 träd. Från sågen flottades bräderna 

en mil till lastageplatsen i Kylören, varifrån fartyg 

gick ända till Cadiz i Spanien. 

Sedan Mo och Domsjö övertagit Håknässågen 

ökade flottningen avsevärt. 1894 skriver MoDo:s 

ägare, träindustrimagnaten Frans Kempe, ett brev 

till Kungl Befallningshavande i Västerbottens län. 

Han förklarar att MoDo har fullbordat byggnadsarbetena 

i älven och anhåller att KB förordnar om 

syn. Syn företogs och 1895 bildades flottningsföreningen.

Byske älvs sorteringsverk, ritning från 1915. Vid den övre sorteringen frånskiljdes slipved till Ytterstfors träsliperi samt 

även sparrar och props. Det övriga virket fortsatte till nedre magasinet för utsortering. En del av detta buntades och flottades 

vidare, resten gick till närbelägna sågverk. Arbetsstyrkan uppgick i medeltal till 12-14 man. (Ur O J Näslund, Flottningsteknik.) 

Byske älv 

I Byske älv torde virke ha flottats från förra delen 

av 1800-talet. I en motbok tillhörig Christer Josepsson 

från Selet står att Josepsson varit i flottningsarbete 

i juli 1839. Det fanns till en början endast en 

intressent, Ytterstfors sågverk, anlagt 1796, som 

under loppet av 1800-talet genomförde strömrensningar 

och byggnadsarbeten i älven med biflöden. 

Sorteringsverk behövdes alltså inte. Timret »stubbdrogs» 

mot stränderna, dvs ena stockändan drogs 

fast mot land medan den andra låg kvar i vattnet. 

Sedan byggdes högen på varv efter varv och förankrades. 

Fler intressenter tillKom under senare delen av 

1800-talet, en sorteringsanläggning uppfördes och 

en flottningsförening bildades 1887. Samma år påbörjades 

byggandet av en landsväg från Byske till 

Siksjön. Tidigare hade flottningsarbetarna fått gå 

till fots de 11-12 milen till Kiliver. Massaved började 

flottas 1908. 

För att reglera virkestillförseln anlades en tappningsdamm 

i höjd med Normans slakteri i Byske. 

Ytterligare någon kilometer uppströms fanns ett 

större timmermagasin. Virket stoppades upp av en 

bom fäst i smidda järnstag på berghällen, i uppstående 

järnvägsräler fastgjutna i marken eller i stenkar 

i älven. 1957 brast magasinet efter ett regn som 

pågått i flera veckor, och en bröt av 1,5 kilometers 

längd bildades. Bröten tog två månader att lossa. 

173

Expansionsperioden 

Det som skedde före 1800-talets mitt var emellertid 

bara en föraning om vad som komma skulle. 

Flottningens utveckling sköt fart under senare delen 

av 1800-talet; det är slående hur väl flottledernas 

tillväxtfas sammanfaller med den industriella 

expansionen i Sverige och med järnvägsnätets tillväxt. 

Det är en händelse som ser ut som en tanke, 

att den första av de svenska järnvägarna — symbolen 

för industriellt framåtskridande — togs i bruk 

1856, samma år som den första flottningsföreningen 

i landet, den i Ljusne älv, bildades. 

Som framgår av figuren växte flottledssystemet 

faktiskt snabbare än järnvägen, och de tillmättes 

av många minst lika stor betydelse — på vattendragen 

transporterades ju landets viktigaste exportprodukt. 

Det svenska flottledssystemet gav Sverige fördelar 

i den internationella konkurrensen. Ingenstans 

fanns, hävdades det, ett lika vittförgrenat flodsystem, 

ingen annanstans var de naturliga betingelserna 

för flottning lika goda. De svenska älvarna tinade 

från mynningen, vattenföringen var säker, älvfåran 

i regel djupt nedskuren — som Ångermanälven 

nedströms Almsele eller Umeälven vid Baggböle — 

och översvämningar därför sällsynta. Om de förekom 

var de relativt lindriga. 

Vid kusterna fanns en skyddande skärgård och 

många naturliga hamnar. Ärkefienden och trävarukonkurrenten 

Rysslands flottleder rann mot norr 

och tinade från källorna, vilket medförde långsam 

isavgång och översvämningar. Kanadas flottledssystem 

var för svårtillgängligt i de norra, sparsamt bebodda 

vildmarkerna. I norra Sverige fanns däremot, 

menade geografen Gunnar Andersson, »en glest boende, 

seg och idog befolkning», som »till billigt pris 

ställde sig i den nya näringsgrenens (skogsbruket) 

tjänst». 

Inget fattades när det gällde flottlederna. »Intet 

annat land är i detta avseende så lyckligt lottat», 

skrev så sent som på 1920-talet Axel Löf, flottningschef 

i Dalälven, senare direktör för Domnarvets 

järnverk. Det framhölls ofta, t ex i husbibliotekens 

största auktoritet, Nordisk Familjeboks 

andra upplaga, att fraktpriset för virke medelst 

flottning var konkurrenskraftigt, ja, bara en sjundedel 

av järnvägspriset. Innehavet av flottleder 

174 

lim. 

Ur Flottningstidskrift nr 6 1919. 

styrkte den ekonomiska framtidstron i vårt land 

och gav näring åt den nationella stoltheten. 

Den snabba tillväxten skall sättas i samband med 

två faktorer, flottningslagstiftningen och de stigande 

virkesmängderna. 

1880 års vattenrättslagstiftning spelade en roll

som pådrivare. I den stadgades nämligen att de tidiga 

flottningsbolagen skulle omvandlas till flott - 

ningsföreningar med reglementen fastställda av konungens 

befallningshavande. Flottningen intog 

rättsligt en stark ställning i denna lag och det gick 

i regel lätt att genom expropriationsförfarande få 

ett vattendrag förklarat för allmän flottled, dvs 

ägandeförhållandena kunde inte längre utgöra hinder 

mot vattendragets upplåtande till allmän flottled. 

Diagrammet ovan avspeglar endast den takt 

med vilken flottlederna förklarats för allmän flottled. 

Detta utesluter inte att flottning förekom tidigare. 

De första vattendrag som förklarades för allmän 

flottled i Västerbotten var Kågeälven och Kvällån, 

ett biflöde till Ångermanälven. Det skedde 1872. 

I landshövdingens femårsberättelse för Västerbotten 

åren 1881-85 heter det: »Jemlikt gällande flottningsstadga 

(1880 års), som under perioden börjat 

tillämpas, hafva en mängd flottningsregleringsundersökningar 

blifvit verkstälda och utslag meddelade, 

såväl angående åtskilliga vattendrags upplåtande 

till allmänna flottleder som anläggande af bommar 

och timmermagasin med mera dylikt.» 

Besiktningar hade under perioden skett inom såväl 

Uman/Vindelns som Skellefte älvs vattensystem. 

Det skulle dock dröja till 1886 innan Skellefte älv 

förklarades för allmän flottled med en flottledslängd 

av 1.325 km. 1887 var det Ångermanälvens 

tur att få sina 1.410 km förklarade allmänna; Byske 

älv, 684 km, kom 1888; Uman/Vindeln, 2.403 

km, 1889; Öreälv, 400 km, 1895; Lögdeälven, 264 

km, 1900; Rickleån, 350 km, 1914. Eftersom det 

förekom att också mindre vattendrag förklarades 

för allmän flottled, så är uppräkningen inte fullständig. 

Särskilt för biflödena till Ångermanälven 

bildades självständiga flottningsföreningar. Huvudman 

för dessa var antingen en grupp mindre virkesägare 

eller, vilket var det vanligaste åtminstone i 

Västerbotten, det eller de skogsbolag som ägde huvuddelen 

av skogen i det område vattendraget avvattnade. 

Så var fallet med t ex Långvattenån, 

Stamsjöån, Torvsjöån, Stavseleån, alla mynnande i 

Ångermanälven, Viskabäcken och Gransjöbäcken 

mynnande i Gide älv, Vajbäcken och Vargån mynnande 

i Öre älv. 

Det andra, och givetvis det viktigaste, som till- 

växten av de allmänna flottlederna skall sättas i 

samband med, är de ökande virkesmängderna och 

timmertransporternas växande betydelse. I Urnan 

och Vindelälven flottades t ex 1880 ca 100.000 

klampar, 1890 flottades 500.000, och vid sekelskiftet 

hade flottgodsmängden stigit till nära två miljoner 

klampar. 

De växande avverkningarna ställde efterhand 

allt större krav på flottledernas kondition. Ett helt 

oreglerat vattendrag är mycket svårflottat. Timret 

hindras av stenar och klipputsprång, vattnet stiger 

och sjunker i takt med väder och vind på ett okontrollerbart 

sätt, fall och forsar kan skada virket, och 

på sina håll bildas i de oreglerade vattendragen nästan 

ofelbart brötar, som är både tidsödande, dyra 

och riskabla att lossa. En växande skogsindustri baserad 

på alltmer avlägsna råvaruomräden kunde i 

längden inte förbli utlämnad åt naturens, vädrets 

och vindens nycker. De strömrensningsarbeten som 

i enkel form alltid förekommit för att eliminera de 

värsta hindren sköt nu fart på allvar. 

Här anknöt man till en stolt svensk tradition. 

Att rensa vattendragen från naturliga hinder och 

öppna dem för trafik var en verksamhet med anor 

i vårt land med de stora kanalbyggena som höjdpunkter. 

Redan den mångsidige C A Agardh, botanist, 

matematiker, nationalekonom och biskop, 

framhöll i sin Försök till statsekonomisk statistik 

över Sverige (1852-63): 

»Dertill komma strömrensningarne... Alla dessa 

företag hafwa Swenskarne att utföra. Allt detta 

kunna de göra för sitt land. Det är icke kapitaler, 

som felas. Dessa äro i sjelfwa werket lättare att anskaffa, 

än att hos nationen wäcka den öfwertygelsen, 

att genomförandet af dessa företag utgör dess 

framtid, och att det är i denna rigtning alla deras 

krafter böra anwändas.» 

Detta var ett utslag av hans nationalekonomiska 

lära, vars grundprincip var människans bundenhet 

vid jorden; »nationalitetens» beroende av »landets 

fysiska förhållanden». Till Agardhs främsta teser 

hörde hans betoning av vattenvägarnas betydelse, 

till vilka järnvägen blott kunde bli ett komplement. 

I Agardhs anda arbetade också de ingenjörer, 

vars uppgift blev att ta itu med strömrensningarna. 

Det gällde främst de som allmänt uppfattades som 

gräddan av 1800-talets ingenjörer, dvs väg- och 

175

t^/V/i.• (c l /// OJ/z/ÅtU i/¿¿u/6 . Jôyjfay 

¡781 •" 

Mi 

y/^Vy??- S&716 //¿^¿¿f/Zrs&ej 

"t:^/.,, , Y// " 

V) I N ny 

'Yc '•/n/rt^ 

V! v. 

? /^Tf/fyr/,- 

../SM 

t x ; 

\ 3 ¡/¿/riMeJtiruoAivri, ,/e*. Jåcwyj (Soyirz- .i M 

J ¿Å/na efaykri'— - 

C-f!< f/srycAi vJopsJcr/t 

(o MälUcmfvri' 

5 - -o- v ^ Tf .91 —V 

\y % 

V \ v 

2 ¡T /} 

? ¡?.L ^ 

J? xc| i. 

. r- Vj - .... r ».4 ^ »._.»! iöLilA.A^ 1 

é _ 

4 lC g S J. 

J. U? /g. -M. 

m • fy éi^X --««i» 

•y 

C 

4r 

tXi¿i tJ-orfjon< 

8 .kanrjtäVô^/7 

At/bkéut-A, ?c) L •zr. j/ 

«il.. 

S9 

jf&)i. 

/% ^¡rrjfa/r/vu 

.%ta>\/e.'u-.-4. t.• 

M. ¡«¡^' , : 4 /£.; / 

i é' y V? . .-< .'3 i 

¿MC .,• * t>r. .. ,r*7S/ ? 

; •//$._ _ • 9 ,7 Jl.-v\ Ii 

i I S M/O 4 fl». VMM Z\ « 

1 

. cr/s. vsax - 700.//3 /X Jii?.^*!- 

J ^' -/ K 

I ii! 

-t t\/3. c/T— 

I , 

«1 . 

_ X?! ; J 

/é Öfrc ^ St rf/?// 

i/**?: j .^. /J .X — t is M 

W; I . 7, 

-Mzr,/? i T. /S. -ts.. ?,,^ 

i 

yÄ /'.i. 

.J /i J.7 g 

( /J/ 'f sar/o/l/- 

f 

¿7 ». i. 

./fit/t t' /«.« . 

t -^rtnîQl^Å

nad avlöste varandra, destruktion och konstruktion. 

Alla som hade något med det att göra är beredda 

att vittna om dynamitens insats, utan vilket det 

moderna Norrlands järnvägsbyggande, gruvdrift 

och storskaliga flottning aldrig varit möjlig. Den 

försenade »cultur» varom Petrus Laestadius talade 

följde i sprängningens spår. Det är nog sant som 

smeden sade till Olof i Eyvind Johnsons Se dig inte 

om, att det var »mycket civilisation i dynamiten». 

Det är också ett faktum att det var först sedan 

dynamiten — uppfunnen 1860 av Alfred Nobel och 

i Västerbotten lystrande till namn som »spränggubba» 

eller rätt och slätt »Alfred» — börjat ingå i 

ingenjörens arsenal, som det blev möjligt att i större 

skala och någorlunda snabbt rensa i bäckar och 

älvar. Dåvarande flottningschefen i Ångermanälven, 

A E Dandanell, yttrade i början av seklet: 

Först omkring 1870 eller 1875 började allvarliga 

ansatser att förbättra flottleden göra sig gällande, 

och den då uppfunna dynamiten kom härvid till 

pass, ty med krutet kunde just icke mycket åstadkommas.» 

Ett annat av ingenjörens redskap var G H Carlgrens 

Handledning vid strömbyggnader, tidens första 

och länge enda flottningsteknologiska handbok, 

som utkom 1886. 

De som från början tog initiativet var dock i regel 

inte staten utan enskilda timmerhandlare, sågoch 

skogsägare. De största och mest angelägna 

intressenterna var förstås skogsbolagen, som i de 

större flodsystemen gick ihop och bildade s k förlagsbolag 

eller strömrensningsbolag. Av samtliga 

fjorton ångsågsägare i Ångermanälven bildades 

1873-74 ett av de äldsta förlagsbolagen. Uman- 

Vindelns Strömrensnings Förlagsaktiebolag bildades 

1899. Dessförinnan hade 1883 bildats en 

»strömrensnings- och flottningsförening» i Urnan/ 

Vindeln med tillflytande vattendrag under benämning 

Umans Flottningsbolag. Ännu tidigare bekostade 

sågverksägarna enskilt upprensning av flottlederna. 

Landshöfdinge-Embetets femårsberättelse 

för åren 1856-60 uppger att flottning förekom upp 

till 20 mil från kusten, men att när skogarna längre 

in i landet skall tas i bruit bivattendragen måste rensas 

mer. »Dessa rensningar hafva dock hittills skett i 

mindre skala och på bekostnad af sågverksägarne, 

hvilka dessutom i en del elfvar anbringat ganska dy- 

ra dammar, bommar m m för flottningens underlättande». 

Till detta korn de arbeten flottningsföreningarna 

själva utförde och som för Uman/Vindeln under en 

tioårsperiod kring sekelskiftet beräknas ha kostat 

ca 300.000 kronor. 

Mest omfattande var emellertid arbetena i förlagsbolagets 

regi. Bara under 1902 och 1903 nedlades 

179.000 respektive 125.000 kronor. Pengar 

som enligt kassaböckerna spenderades på allsköns 

materiel, från knallhattar och dynamit till spelflotten 

med alla dess attribut, dragg, draggbåt, manillatross 

och segeltåg, från pickhackor, knaster och 

borrsläggor till penslar, rödfärg och vitriol avsedda 

för förrådet i Baggböle. Bland ståltrådslinor, märlor 

och koppel dyker det upp en skottkärra och till 

skiljet i Nyhult en kommod. 

Förlagsbolaget verkade i en stormig tid; det var 

arbetarrörelsens genombrottstid och det år bolaget 

upphörde, 1914, utbröt ett världskrig. 

De politiska omvälvningarna sände sina ekon 

också till de skogar där Västerbottens flottare höll 

till. 1909, storstrejkens år, varnar förlagsbolagets 

revisorer i något dunkla ordalag för det eldfängda 

samhällsklimatet. »Till följd af de orostider som 

rådt», skriver man i sin årsberättelse, »och som möjligen 

kunna återkomma, anse vi det vara önskvärt 

att då, som af bifogade tablå synes, Bolagets inventariers 

bokförda värde uppgår till 74.609:09 och 

endast äro försäkrade till ett belopp af 43.500 kronor 

styrelsen läte i den omfattning som vore lämpligt 

brandförsäkra sådana inventarier som kan utsättas 

för vådeld.» 

Massaindustrin kommer till 

Under 1890-talet inleds en helt ny epok i flottning 

ens historia. Då hade nämligen tekniken att tillverka 

papper ur trämassa utvecklats så att den kunde 

tas i bruk i industriell skala. Därmed steg behovet 

av klenare virkesdimensioner och flottgodsmängderna 

sköt snabbt i höjden. Under perioden 1906- 

1919 etableras tre massafabriker i Umeåregionen: 

Hörnefors, Scharins i Umeå samt Obbola. Till dem 

skall läggas ett växande antal virkesköpare med in- 

177

Ångbogserbåten Egil på Kvarken pingstaftonen 1934. Egil 

var en av de bogserare som under många drog timmer på 

Umeälven och utmed kusten. Båten finns sedan 1978 uppställd 

på Gammliaområdet. Foto: Gösta Kronberg, Umeå. 

dustrier på annat håll, företrädesvis i Ådalen, till vilka 

massaveden bogserades. Antalet intressenter var 

år 1907 18 st, år 1912 26 st. 

Därför kunde, trots den allmänna stagnationen 

inom sågverksindustrin, flottgodsmängderna ändå 

hållas uppe och med smärre avbrott öka under tiden 

fram till andra världskriget. Den s k »sågverksdöden» 

under 1920-talet slog hårt mot vissa företag, 

mot arbetare och många små orter, men de 

flottade virkesmängderna blev egentligen aldrig 

nämnvärt mindre. I stället tog massaindustrin över 

en allt större del av virkesmängden. Här hade man 

hjälp av de internationella konjunkturerna, som i 

långt mer än hundra år aktivt gripit in i norrländskt 

näringsliv och fortsätter att göra det. 

Under 1920-talet steg den svenska massaexporten 

mycket hastigt. Särskilt steg efterfrågan från 

USA, där det nyinförda märkesvarusystemet —dvs 

att varje fabrikat hade sin speciella förpackning, 

sitt »märke» — slukade stora mängder papper för 

emballage. 1929 skedde ytterligare en nyetablering 

i Umeåregionen då massafabriken vid Sofiehem, 

som vilade på brittiskt kapital, togs i drift. 

I Västerbotten klarade sig sågarna utmed Umeälven 

lindrigast undan sågverksdöden. Av diagrammet 

framgår tydligt den hastigt stigande flottgodsmängden 

under seklets tre första decennier. 

178 

Det är givet att denna hastiga expansion av flott - 

ningsverksamheten kom att ställa nya och större 

krav på flottningens organisation, på arbetskraften, 

på materielen. Samtidigt steg lönerna från 1896 till 

1919 med 500% i löpande priser. Om man antar att 

lika lång arbetstid lagts ner 1896 per kubikfot virke 

som 1919 skulle lönekostnaderna ökat mer än 40 

gånger. Företagen mötte utvecklingen med rationaliseringar. 

Men det fanns en annan viktig orsak till rationaliseringarna 

— vattenkraften. En centralgestalt i 

Svenska Flottningschefsföreningen, Richard Smedberg, 

föreningens sekreterare och redaktör för dess 

Flottningstidskrift, skrev 1919: »Med vattenkraftens 

tillgodogörande i vårt land tvingades flottningsväsendet 

in på en teknisk utveckling, vilken 

just pågår.» Vid den tidpunkten hade det hunnit 

gå mer än 20 år sedan vattenkraften först tagits i 

bruk för produktion av elström i industriell skala i 

Sverige. Det var 1893, då ström överfördes från 

Hällsjöns kraftstation till Grängesbergs gruvor. Geografen 

Filip Hjulström sätter år 1906 som begynnelseåret 

för den moderna svenska vattenkraftepoken. 

Då inleddes statens engagemang i utbyggnaden 

av Trollhätteforsen. Med utbyggnaden av Porjus 

som inleddes 1910 hade exploateringen av norrlandsälvarna 

satt i gång på allvar.

De stora lugnvattenområden som skapades till 

följd av regleringarna förändrade i viss mån flottningens 

rytm. Den spelflottning som bedrevs på 

sjöar och sel längs bivattendragen gick inte att 

tillämpa på de stora dammsjöarna. Nu ställdes krav 

på bättre bogserbåtar, effektivare motorer, större 

snabbhet i hanteringen och en höjd beredskap för 

att snabbt kunna släppa virke på överskottsvattnet. 

Älvregleringarna medförde också vissa fördelar 

för flottningen. Vattendraget blev lugnare och mer 

kontrollerbart, flottningen blev i motsvarande grad 

mindre beroende av vind- och nederbördsförhållandena. 

Trots dessa fördelar har en djup konflikt funnits 

mellan flottningsintresset och vattenkraftsintresset 

ända in i senaste tid. Konflikten var dock 

länge av tämligen underordnad betydelse, men alltsedan 

utbyggnadstakten stegrades under 1950-talet 

har den skärpts. Det är knappast någon överdrift 

att påstå att denna motsättning är en av de allvarligaste 

orsakerna bakom flottningens avveckling under 

1960- och 1970-talen. 

Rationaliseringar 

Man skulle kunna säga att de rationaliseringar som 

genomfördes var av tre olika slag: arbetsorganisatoriska 

rationaliseringar, tekniska rationaliseringar 

och administrativa rationaliseringar. 

Arbetsorganisatoriska rationaliseringar 

Den första av dessa gällde organiseringen av arbetet. 

Människan var, enligt en kring sekelskiftet vanlig 

uppfattning, tämligen lat: »... vår kropp har den 

grundfasta egenskapen att den inför varje om än 

ringa ansträngning av musklerna förnimmer en 

olustkänsla», skrev den redan nämnde Gunnar Andersson, 

en av Sveriges mest framstående geografer 

under 1910- och 1920-talen. En amerikan, F W 

Taylor, utformade ett helt system, den s k vetenskapliga 

arbetsledningen, som skulle höja arbetsprestationerna. 

Med hjälp av effektivare övervakning, 

tidsstudier och lämplig stimulans skulle arbetaren 

förhindras att maska och att falla offer för 

sin s k »naturliga lättja». 

Då detta system först blivit känt i flottningskretsar 

väckte det stor förtjusning. Mindre kanske när 

det gällde själva flottningsarbetet, som på grund av 

sin ojämnhet och sitt beroende av vädret var svårt 

att kontrollera och schemalägga. Men desto mer 

när det gällde skiljningsarbetet. En överingenjör 

Kärnekull från Stockholm yttrade sig 1921 i ett 

nummer av Flottningstidskrift om fördelarna med 

ett nytt system för märkning av virket, ändrad arbetsfördelning 

mellan skiljeställena, så att vart och 

ett specialiserade sig på sina sorter och dimensioner, 

samt ett mer genomtänkt urval av manskapet. 

Arbetarna borde urskiljas efter lämplighet och 

först sedan noggranna tester företagits i enlighet 

med »psykoteknikens» (yrkesvalets vetenskap) och 

den »praktiska psykologiens» senaste rön. På så sätt 

skulle man erhålla en människa utrustad med de 

kvalifikationer man borde kräva av en god skiljningsarbetare: 

»1. Uthållig noggrannhet; det är anlag 

för enformighet i arbetet, 2. skarp iakttagelseförmåga; 

det är förmåga att hastigt och säkert uppfatta 

vissa intryck, t ex skiljemärken, 3. hastig reaktionsförmåga; 

det är att hastigt reagera mot ett 

visst intryck, t ex flottningsmärke.» Sorteringen var 

ett säsongsarbete och sådana, varnade Kärnekull, är 

»härden för strejker och blockader», varför särskild 

försiktighet torde iakttas vid anställningen. 

För en undersökning av sorterarnas reaktionsförmåga 

hade Kärnekull framställt en speciell anordning 

som skulle tjäna som vägledning vid manskapsurvalet. 

Den utgjordes av en enkel apparat bestående 

av två cylindrar instuckna i varandra. Cylindrarna 

kunde roteras med valfri hastighet så att genom 

ett hål upptaget i den yttre cylindern olika märken 

på en remsa anbringad på den inre cylindern kunde 

framträda. 

En flottningschef i Ångermanälven, N V Sandström, 

lyhörd för det arbetsmetodiska reformtänkandet, 

rekommenderade på basis av egna erfarenheter 

till kollegorna i de andra älvarna: 

»Sätt duktigt folk i insättningarna och premiera 

dessa med ett extra tillägg per timme. 

Spara ej på befäl och kontrollanter, vilka ju ej 

äro avsevärt dyrare per vakt än manskapet. 

Försök överenskomma med folket om 9-timmarsvakter 

utan procentförhöjning, med 11/2 timmes 

måltidsrast, där det ej går att införa 10-tim- 

179

marsvakter utan procentförhöjning». Det sistnämnda 

var ett försök att kringgå bestämmelsen om tjugoprocentig 

höjning av ackorden som införts då 

8-timmarsdagen kom till 1920. 

Kraven på förmän och inspektörer skärptes och 

man blev mer noggrann med att dessa verkligen 

skulle eftersträva största möjliga effektivitet i arbetet. 

Tidigare hade det inte varit så noga med övervakningen, 

arbetarna hade fått klara sig själva. Särskilt 

i biflottlederna, där genom ackords.ystemet 

den enda kontakten med arbetsgivaren kunde vara 

vid ackordsauktionen på våren, då man överenskom 

om priset för flottningen, och vid avsyningen efter 

avslutad flottning. Det hände dock ofta nog att ackordet 

ropades in av en utsocknes. Därvid kunde 

det inträffa att en främmande blev förman. Bland 

arbetsgivarna ansåg man detta olyckligt, det fanns 

alltför många äventyrare som var ute efter snabba 

pengar, som struntade i flottledernas tillstånd och 

aldrig behövde bry sig om underhållsarbetena. 

Väg- och vattenbyggnadsingenjören Petrus Silfverbrand 

i Umeå föreslog 1914 ett fastare system, 

där flottningsföreningens egna förmän skulle leda 

arbetet med lokal arbetskraft. En fördel med detta 

skulle vara att manskapet kunde knytas fastare till 

flottningsföreningen och också, under ledning av 

samma förman hela tiden, ta sig an flottledernas 

byggnadsarbeten under vinterhalvåret. En fastare 

bindning till en och samma arbetsgivare ansågs också 

minska strejkbenägenheten, även om inte Silfverbrand 

nämnde just det. N V Sandström vid Ångermanälven 

ordnade vinterarbeten för sorteringsarbetarna 

och höll alltid en löneandel innestående som 

förverkades vid strejk. Också lösarbetarna försökte 

han knyta närmare företaget; så hade »stammen 

blifvit fast bunden och etablerar ej gärna strejk». 

Det var också önskvärt med utbildning av flottningsförmännen. 

Ingenjören J A Melkerson föreslog 

i Svenska Skogsvårdsföreningens Tidskrift 

1911 kurser i allt möjligt, från bokföring till smide, 

från hydrostatik till ritning. Ja, Melkerson förordade 

även en samaritkurs — varje förman »borde med 

enkla medel kunna söka hejda utbrottet af en lunginflammation». 

Hans idéer sattes aldrig i verket. 

180 

Tekniska rationaliseringar 

»Att inom ett yrke, så beroende af tillgången på 

mänsklig arbetskraft som virkestransportområdet, 

hvarje uppfinning eller framsteg, äfven af enklaste 

natur, som minskar detta beroende af en allt dyrare 

arbetskraft, skall hafva stor ekonomisk betydelse, 

är naturligt.» 

Så skrev väg- och vatteningenjören H G Tisell i 

Flottningstidskrift 1913. Hans artikel hette »Om 

uppfinningar och deras betydelse», och är en hyllning 

till uppfinningar, patent och tekniskt nydanande 

verksamhet. Allt detta var frågor som tilldrog 

sig stort intresse inom flottningschefsföreningen. 

I tidskriften redovisas samvetsgrant alla uppfinningar 

och patent med betydelse för verksamheten. 

Det kunde röra sig om självlösande bomkopplingar, 

spännanordningar för björnbindslen, en propslastningsmaskin 

eller, som O Edmans patent från Ovanåker, 

en »till promenadkäpp omställbar diameterklafve». 

Samtidigt som det var angeläget att nedbringa 

antalet arbetare, var det svårt att åstadkomma några 

mer genomgripande åtgärder, särskilt i bäckflottningarna. 

Motorbåtar gick oftast inte att använda i 

bäckarna. De användes inte heller i någon nämnvärd 

utsträckning i de större sjö- och älvsystemen 

före 1920-talet, det årtionde då flottningsföreningarnas 

verifikatböcker börjar fyllas med allt tjockare 

buntar av oljeräkningar, specifikationer över reservdelar 

och fakturor på motortillbehör. 

Visserligen förekom redan på 1860-talet virkesbogsering 

med hjulångare på Ångermanälven, och 

flottaren Vilhelm Brändström berättar att ång- och 

motorbåtar från omkring 1910 utförde de tyngsta 

uppgifterna på Åman, Vindelälvens näst största biflöde. 

De båtar som förekom var en spelflotte försedd 

med ångmaskin, träpråmen Snäppan, pråmar 

med råoljemotorer och plåtpråmarna Lommen 

och Svärtan (bensin- och fotogendrivna). Ibland, 

uppger Brändström, fanns åtta till tio båtar igång på 

på sjöarna. Västerbottens-Kuriren meddelade den 

9 april 1918: »Ångermanälvens Flottningsförenings 

nya båt Neptun som skall ombesörja timmerbogseringen 

å Malgomaj i sommar har nu anlänt och är 

under transport upp till sjön.» Detta var dock inte 

de enda motordrivna bogserbåtarna. I Naustajaure i 

Skellefteälven hade flottningsföreningen en pråm-

- ÅM G VARPRÅT— 

7QiriP. H.K.R. AAA^KIM 

Ångvarpbåt tillverkad av Härnösands Verkstads & Varvs Aktiebolag för Ångermanälvens flottningsförening. Ritning i O J 

Näslund, Flottningsteknik, 1915. 

liknande spelflotte och i såväl Storvindeln som 

Uman och andra större Västerbottenssjöar förekom 

motorvarpning under 1900-talets första decennier. 

1902 inköptes av strömrensningsbolaget i Ume- 

Vindelälven »en ny bogserbåt, ångaren Sonja, till 

ett pris af 23.000:-». 1915 inköpte Lögde älvs flottningsförening 

en motorbåt för bogseringen över 

Storlögdasjön. Den ansågs av flottningschefen ha 

betalat sina kostnader redan första året »genom den 

raskare flottning båten åstadkommit». Bogserbåtar 

vid Rundviksverken vid Lögdeälvens mynning var 

kring sekelskiftet Robert och Teodor, den förstnämnda 

inköpt redan 1870. 

Givetvis förekom också, från allra första början, 

bogsering med ångbåtar, senare motorbåtar, av det 

buntlagda timret från SKiljet till förädlingsverken 

och lastageplatserna vid älvmynningarna. 

Men pråmar och ångbåtar gick självfallet inte att 

använda annat än i större lugnvattenområden. På 

långa älvsträckor, i mindre sjöar och längs biflottlederna 

dröjde det tills små lättmanövrerade motor- 

båtar utvecklats innan arbetet kunde rationaliseras. 

Någon exakt tidpunkt för motorbåtens genombrott 

i biflottlederna är dock svår att fastställa. 

Mindre motorbåtar torde ha tagits i bruk successivt 

med början i de större sjöarna och selen. Albert 

Viksten kunde t ex i början av 1930-talet — i Med 

timret från skogarna till havet (1932) — skriva: 

»Motorn har nu i allt större utsträckning ersatt den 

enformiga och tidsödande varpningen.» 

Över biflottledernas sel och sjöar hade av gammalt 

virket bogserats med hjälp av en s k spelflotte. 

På denna arbetade 4-12 man. Arbetet var inte bara 

tidsödande, det var också mycket känsligt för vind, 

vilket gjorde att manskapet då och då tvingades till 

overksamhet. 

När spelflotten så småningom övergavs — i regel 

under 1930-talet, men i t ex Åmträsk by vid Åman 

användes en spelflotte så sent som 1940 — så var 

det till förmån för varpbåtar med järnskrov; i några 

fall förekom dock varpbåtar med träskrov redan på 

1920-talet. En övergångsform var den sk spelekan, 

181

Varpbåt, sk speleka, i Storuman, maj 1951. Foto i Umeå 

flottningsförenings arkiv. 

där ett spel som vreds i vertikal riKtning fanns placerat 

i en eka. Spelet var vanligen motordrivet. Små 

lättmanövrerade motorbåtar började uppträda i biflottlederna 

men också på långa älvsträckor under 

1920- och 1930-talen. I Ume- och Vindelälvarna 

fanns en flatbottnad öppen variant av järn som kallades 

»flatlusen». Den var försedd med Opelmotor 

och drevs under kriget med gengas. Vid varpningen 

hade man hjälp av fasta sänkstöd, s k moringar eller 

vakare, i vilka båten fästes. 

Spelflottarna drogs som sagt av 4-12 man. Varpbåtarna 

hade en besättning på två man, som utförde 

samma arbete på Kortare tid. Att behovet av arbetskraft 

minskade är uppenbart. 

182 

SPELFLOTTARNA 

över sel och sjöar, framförallt i biflottlederna 

men också på sina håll i huvudälvarna, drogs virket 

före motorbåtarnas tid med hjälp av en spelflotte. 

Flotten tillverkades av stockar, som täljdes 

på sidorna och även gärna på ovansidan. Hål 

borrades i stockändarna med en timmernavare, 

varefter stockarna sammanfogades med kilar av 

trä som svällde i vattnet, med vidjor eller med 

kättingar. 

Uppe på flotten stod en vridbar stolpe (brud, 

docka, svängdocka, käring, hjul, klabb, kall'n, 

hora) av rundvirke, omkring två meter hög. Dess 

ändar var försedda med tenar (nålen) instuckna i 

cylindriska hål, nertill i flotten och upptill i en 

tvärslå som hölls på plats av två vertikala stolpar 

mitt på flottens långsidor. Det har även förekommit 

en kortare typ av påle, ca en meter, på de 

mindre spelflottarna, som saknade överliggande 

tvärslå. Längst ner på stolpen fanns fyra böjda 

trän fastspikade, dessa trän var rotben från tall 

eller gran och fick speltrossen att lägga sig jämnare 

på pålen. Genom stolpen var två armgrova, 

ca två meter långa stänger (spakar, flyglar, slanen, 

vingar) stuckna vinkelrätt mot varandra så 

att de bildade ett kors. 

Arbetet på flotten gick så till att en eller två 

man fattade tag i stängernas ändar och gick runt 

varvid trossen eller wiren, som var fäst i stolpen, 

rullades upp på denna. Det var detta som kallades 

att spela (dragga). Trossen var grov, ca 3 tum, 

och mycket otymplig. På 1920-talet infördes därför 

en smalare stålwire, vars kärna emellertid var 

av hampa för att ge wiren elasticitet. 

När hela trossen var inspelad lyftes ankaret 

(draggen, gubben) upp i draggbåten (spelbåten) 

för att tillsammans med trossen ros ut. Detta kallades 

att göra ett kast. Draggbåten skulle vara 

stor och kraftigt byggd för att bära trossen och 

ankaret som kunde väga över 100 kilo. Man utsåg 

gärna ett par »gammelgubbar» — uppe på flotten 

gick bara fullgott manskap — till detta arbete. 

»Kast» var också ordet för den sträcka man

Spelflotte på Torvsjön, Åsele. Trossen är här upplindad kring den vridbara stolpen, men vanligare var att man endast 

slog trossen ett par varv runt stolpen och sedan lade upp den allt eftersom ny lina drogs in. Foto: Sven Sibbing 1928. 

spelade för var gång, dvs linans längd. Snarast 

avser ordet både den sträcka som tillryggalades 

vid en spelning och det arbete som utfördes i 

samband härmed. Ännu en roddbåt brukade föras 

på släp, så att man snabbt skulle kunna nå 

land utan att behöva avbryta arbetet. 

Vid flottens bakre ända var timmernoten 

(-grimman, -ringen, -flotten) fäst. Flera tiotusentals 

stockar (bitar) kunde rymmas innanför de 

sammankopplade (knäppta) länsorna (bommar, 

bomslanor). 

Spelflottningen var utomordentligt känslig för 

motvind, som gjorde arbetet tyngre och kunde 

få timmernoten att brista och virket att spridas 

över sjön. Även om noten inte brast, kunde virket 

»krypa under» bommen vid motvind. Därför 

spelade man helst på nätterna då chansen till 

stiltje var störst. Om vind kom, fick man i hast 

söka sig till land. Skillnaden mellan motvind och 

stiltje var, uppger en sagesman, »som natt och 

dag». 

Trossen kunde också angöras i land, ett s k 

landfäste. I sjöar med många holmar arrangerades 

landfästen med järnringar i stenhällor. Annars 

kunde man fästa trossen i ett träd. 

I de allra minsta lugnvattnen i bäckarna nöjde 

man sig ibland med en mindre och enklare form 

av spelflotte. Denna, som kallades »garveri» (Östernoret, 

Åsele), var av bilade stockar och drevs 

med ett spel som gick vertikalt. Den var »som en 

stor sugga», uppger en sagesman. Den användes 

innan spelekan kommit i bruk, i denna fanns ett 

fast spel som kunde dras av fyra man. En inspektor 

Henriksson i Åsele introducerade dessutom 

ett mindre spel som kunde placeras i en vanlig « 

roddbåt. 

183

Ur O J Näslund, Flottningsteknik. 

Handverktygen, båtshaken och brötshaken, har 

med lokala variationer i stort sett haft samma utseende 

i alla tider. Under 1960- och 1970-talen har 

det förekommit forsÖK med stål- och lättmetallskaft 

till hakarna, men bland flottarna har de inte 

blivit särskilt populära. 

Nya strömrensningar bidrog också till den höjda 

arbetseffektiviteten i flottningen. 1920-talet och 

de första åren av 1930-talet var krisår, och inte 

minst i Norrlandslänen var arbetslösheten stor. I 

Arbetslöshetskommissionens och i Föreningen 

Statsarbetens regi utfördes därför som beredskapsarbeten 

muddringar och rensningar i flottlederna. 

I Västerbottens län nedlades på detta sätt 1,5 miljoner 

kronor och 297.000 dagsverken. Såväl stora 

älvar — Ume- och Skellefteälvarna — som små vattendrag 

— Kusån, Karsbäcken, Finnforsen — blev 

föremål för dessa arbeten. 

Enskilda insatser och initiativ som betytt mycket 

för den tidiga flottningen spelade emellertid 

fortfarande en stor roll. Johan Persson, född 1898 

i Ekorrsele, utnämndes 1935 till flottningsfaktor i 

Öre och Lögde älvar samt Hörneån och Ängerån. 

Han tog sitt ämbete på stort allvar. Han inledde 

omfattande rensnings- och strömbyggnadsarbeten 

och rationaliserade arbetet. Örån i Öreälv hade en 

särskilt svårflottad sträcka mellan Slasaskogen och 

Stornäset. Där fördes virke vid högvatten långt upp 

i skogen, där det blev liggande. Persson lät rensa 

och kanalisera, och av de tjugo man som ägnat otaliga 

försommarnätter och -dagar åt att släpa stockarna 

tillbaKs till flottleden behövde blott en handfull 

behållas. 

I ÖrträsKet anskaffade han en kraftigare motor 

till varpbåten och företog nödiga rationaliseringar. 

184 

Hela sträckan nedströms till kusten lades under 

hans ordnande hand. Före hans tillträde som faktor 

hade flottningen nedom Örträsket tagit 50 man i 

anspråk under tre veckor; Persson fick ner det till 

6-7 dagar och 30 man. I distriktet som helhet sjönk 

antalet sysselsatta under hans år från nära 1.000 

till 400. Med förebilder från Vindeln och Urnan lät 

han därtill förse roddbåtarna med en stävbräda i 

aktern vilken underlättade arbetet. 

Under 1930-talet och i allt högre grad under de 

följande decennierna började maskiner tas i bruk 

för att rensa i vattendragen. Lars Robert Carlsson, 

som var flottningschef i Umeå 1915-47, rapporterade 

1936 om den engelsk-amerikanska grävskopan 

Ruston-Bycarus' häpnadsväckande kapacitet. En 

Schaktmaskin i arbete vid en rensning i Gertsbäckens flottled 

i Sorsele. Foto från 1952 i Umeå flottningsförenings arkiv.

Odaterad ritning efter förslag av W Blakstad till Nyhults sorteringsverk i Umeälven. Skiljet var beläget mellan Ham- och 

Ytterhiskeforsarna ca 2 km ovanför Umeå. Knippingsverken drevs med elkraft från Klabböle kraftverk längre upp i älven. 

Ur O J Näslund, Flottningsteknik, 1915. 

sagesman i Lycksele uppger att schakttraktorerna, 

som kom i bruk i slutet av 1940-talet, minskade 

antalet postställen i bäckarna. Traktorer användes 

också för utvältning av virket. 

Också när det gäller sKiljningsarbetet kom mekaniska 

förbättringar. Norrmannen Blakstads mekaniska 

buntverk togs i bruk vid skiljet vid Ön i 

Umeälven — ja, det var i funktion redan vid det tidiga 

skiljet i Nyhult — och 1937 var det dags för en 

ny regleringsdamm vid ön. Poängen med dammen 

var att vattenflödet kunde regleras så att sortering 

kunde pågå också under vår- och fjällflod. Därigenom 

fick virkesägarna tidigare leveranser. Detta var 

särskilt angeläget för sågverken, där ny teknik möjliggjorde 

lagring av virket. 1937 byggdes ett nytt 

skilje vid Ön som tillät s k tvärsortering, »varigenom 

en besparing i arbetskraft ernåtts», som det hette i 

flottningsföreningens årsberättelse. Tvärsortering 

innebar att stockarna passerade på tvären förbi 

skiljningsbryggorna, varför virkesmärkena — på 

denna tid s k stuk- eller huggyxmärken i stockändarna 

~ lättare kunde upptäckas. Det blev också 

lättare att dra stocken åt sidan. Flottningsföreningen 

noterar vidare: »Det nya sorteringsverket har liksom 

den tidigare vid sorteringsverket byggda dammen 

fungerat på ett mycket tillfredsställande sätt.» 

Ända in i senaste tid har rationaliseringarna vid 

skiljet vid Ön pågått. En första ombyggnad 1952 

följdes av inrättandet av en mekanisk virkessorterare 

1962. Färgmärkningssystemet, som ersatte yxmärkena, 

slog igenom i början av 1960-talet och 

underlättade skilj ningen. Virkesägarna kom efterhand 

överens om att i allt högre utsträckning övergå 

till samsortering, vilket minskade antalet virkesgrupper 

och därmed behovet av arbetskraft. 

Administrativa rationaliseringar 

Olägenheterna med att ha flera mindre flottningsföreningar 

inom samma flodområde framstod efterhand 

allt klarare. Det mest extrema exemplet var 

Ångermanälven, där det fanns inte mindre än ett 

sextiotal föreningar. Administrativa rationaliseringar 

var nödvändiga för att få lägre förvaltningskostnader, 

enhetlig administration, färre lokala funktionärer 

samt planering och beslut samlade. 1919 års 

vattenlag stadgade f ö skyldighet att tillhöra kooperativ 

transportförening för den som »under inregistrerade 

märken anmält virke till flottning». Lagen 

innehöll också bestämmelser som skulle underlätta 

sammanslagning av flottleder och administration. 

1910 sammanslogs Vargåns, Vajbäckens och Bredträskbäckens 

flottningsföreningar med Öre älvs 

flottningsförening. 1933 kom också Balåns och 

Ängeråns flottningsföreningar med. 1935 övertogs 

hela förvaltningen av Umeå flottningsförening, men 

föreningen fortsatte som självständig enhet. 1942 

gick Hörneåns flottningsförening upp i öre flottningsförening. 

En annan viktig orsak till administrativa rationaliseringar 

var orättvisa kostnadsfördelningar. Somliga 

släppte klena dimensioner, som ansågs lättflottade, 

andra grova, svårflottade dimensioner. Länge 

tillämpades ett tvåprissystem där både antal stockar 

och kubikinnehållet användes som beräkningsgrund, 

men man övergick så småningom till ren kubikflottning, 

dvs varje intressent betalade efter 

flottad volym, oavsett stycketal, vilket betecknades 

som ett framsteg. Systemet tycks ha varit tämligen 

allmänt omkring 1930. 

Sammanslagning av flottledsdistrikt var ytterliga- 

185

OM VIRKESMÄRKNINGEN 

Vid skiljeställena sorterades det flottade virket 

med avseende på ägare och sortiment, dvs 

typ av virke. För att möjliggöra en effektiv 

sortering, märktes virket innan flottningen påbörjades. 

Varje skogsägare använde sig av ett 

eget s k stukyxmärke som slogs in i stocken 

med en speciell märkyxa. Sortimentet, t ex 

gran, tall, sulfitved (granmassaved) och sulfatved 

(tallmassaved) angavs med huggyxmärken, 

som höggs in med en vanlig yxa. Huggyxmärken 

bestod därför endast av raka linjer. 

Utdrag ur lista över hugg- och stukyxmärken för UFF. 

Markeaagare Huggyxmärken 

Stukyxmärken 

Bowaters Skogsfar val/ning, AB L LI Lll Lill ILI t 

Ï ÏI ÏII ÏIII IÏI ÏÏ 

Domänverket A Al All IAI AA l 

K 

B 

Kl Kil IKI KK 

Mellerät a Väst er b. Skogsagareiorenlng rt ftl ftll ftlll Iftl Oft 

T 

•y 

TI Til Till ITI TT 

NXHI IÎ 

OfN T TI 

Mo och Domsjo AB 

\t> 

X 

W 

XI XII IXI XX XXI • 

j? ¿"1 1*1 ** WVI 

Nordmaiings, Angaàga AB V VI VII VIII IVI Vv 

VA VAI 

Norrkopings Export hy vi., Travgru AB S .¿I Wl U 

S/ano AB !> 

re ett steg mot en rättvisare kostnadsfördelning på 

de flottande. I Skellefteälven sammanfördes 1925 

samtliga 76 flottledsdistrikt till ett enda. Liknande 

åtgärder genomfördes i Byske, Åby, Bure och Lögde 

älvar. I Ume- och Vindelälven genomfördes 

1930 en stor distriksreglering, då åtskilliga bivatten 

fick sina distrikt sammanförda. I Ångermanälven 

inkorporerades de många små flottningsföreningarna 

i slutet av 1920- och början av 1930-talet. 

Viktigast av alla administrativa rationaliseringar 

torde dock nedläggningen av biflottlederna vara. 

Detta hör efterkrigstiden till. Bäckflottningen fordrade 

stora mängder arbetskraft och var svår att rationalisera. 

Det hade länge stått klart att flottnings- 

186 

1962 bestämde Umeå flottningsförening att 

färgmärkning i stället skulle tillämpas på prov. 

En definitiv övergång till färgmärkningssystemet 

skedde inför 1964 års flottning. De olika 

intressenterna tilldelades därigenom olika färger 

för ägaremarkering: 

Domänverket vit 

Svenska Cellulosa AB röd 

Mo och Domsjö AB gul 

Västerbottens Skogsägareförening grön 

AB Bowaters Skogsförvaltning blå 

Masonite AB orange 

Trävaru AB Norrk. Export hy vi. svart 

Ägarefärgen användes för sortimentmarkering 

av båda stockändarna enligt ett gemensamt 

märkningssystem: 

o 0 e ® 

Tallmassa- Granmassa- 

ved ved 

(sulfatved) (sulfitved) 

Timmer Fanér Slipers 

kostnaderna i bivattendragen var mycket högre än i 

stor älven. Men bäckflottningen var nödvändig — 

hur skulle virket annars komma ut ur skogen? 

Två omständigheter bidrog till att bäckflottningen 

avvecklades. Den ena var lastbilstransporterna. 

Före 1950-talet var vägnätet i skogarna både glest 

och av dålig kvalitet. De sk »en- och tvåkronorsvägar» 

som byggts under de föregående decennierna 

räckte inte till. Lastbilarna hade låg lastkapacitet 

och, det kanske viktigaste av allt, det saknades effektiva 

lastanordningar eller, som en fackman skulle 

ha uttryckt det, terminalhanteringen var inte utvecklad. 

Under 1950-talet ersätts den manuella lastningen 

med linkranar, sidlastare och så småningom

Timmertransport med lastbil omkring 1935. Foto: William 

Walter, Norsjö. 

med kranar och gaffellastare. Tyngre och för virkestransporterna 

bättre lämpade lastbilar togs i bruk. 

1945-54 ökade antalet lastbilar i den högsta viktklassen, 

över 4 ton, med nära 900% i Sverige. Staten 

sköt till investeringsbidrag och ett vittförgrenat 

skogsbilvägnät började sträcka sina fingrar allt djupare 

in i skogens innersta vrår, runt berg och i bakland, 

över myr och mo. De första tio åren efter andra 

världskriget byggdes i genomsnitt ca 2.000 km 

skogsbilväg per år. 

Nu fanns alternativen till bäckflottningen. Den 

kunde läggas ner. 

Den andra omständigheten och den utlösande 

faktorn var de stigande arbetspriserna. 1950 låg 

timlönen i Ume- och Vindelälven med alla förmåner 

inräknade (helg-, övertids- och semesterersättning) 

på 2 kr 10 öre. 1952 hade den stigit till 3 kr 

89 öre. Detta väldiga språng betingades av den s k 

Korea-haussen. Utvecklingen under de följande åren 

åren blev inte lika våldsam, men 1960 tjänade flott - 

ningsarbetaren i alla fall 5 kr 59 öre per timme. 

Bäckflottningarna genomfördes av stora mängder 

manskap. Timmermängderna var små. De blev följaktligen 

oproportionerligt dyra. När lönerna sköt i 

höjden blev det snart nödvändigt att få dem ur världen. 

Rationaliseringarnas effekter 

Tillsammantagna, frågar man sig, har rationaliseringarna 

i flottningen haft några effekter? Svaret 

är ja. Diagrammet nedan visar förhållandet mellan 

den totala nedlagda arbetstiden och den framflottade 

virkesmängden i Ume- och Vindelälven (sorteringen 

ej medräknad). 

i 1900-25 

1926-50 

1951-72 

1896 00 04 08 16 20 24 28 32 36 40 44 48 52 56 60 64 68 

Kvoten mellan arbetstid och flottgodsmängd, 1900-1972. 

Kurvan är, enkelt uttryckt, ett mått på produktiviteten: ju 

lägre kurvan går, desto mindre arbetskraft behövs för att 

flotta en viss timmermängd. Ju högre kurva, desto mer arbetskraft. 

Som synes är förändringarna betydande. 

Vi ser kurvan komma in uppifrån; under hela 

1800-talet var produktiviteten låg, fast den steg 

mot slutet av seklet. I de orensade vattendragen, 

utan maskinell hjälp, med bristfälliga om ens några 

flottledsbyggnader, utan vägar och utan cykelstigar, 

åtgick väldiga mängder arbetskraft. Detta var flottningens 

barndom. 

Under dennierna kring sekelskiftet kom strömrensningarna 

och de första motorbåtarna, kurvan 

faller brant. Rubbningarna i trenden åren kring 

1920 beror på starkt varierande flottgodsmängder 

i de osäkra efterkrigskonjunkturerna. Detta var 

flottningens ungdomsår. 

187

Läng brötbildning i Renforsen, Vindelälven, 6 juli 1960. Foto i Umeå flottningsförenings arkiv. 

Under de följande decennierna, fram till omkring 

1950, råder en funktionell balans mellan virkesmängder 

och arbetsinsats. Det är detta mogna 

skede, när bäck- och älvflottningarna bedrevs i stor 

omfattning, med stor stabilitet och regelbundenhet 

i ännu huvudsakligen oreglerade vatten, som kommit 

att utgöra den kliché eller sinnebild av flott - 

ning som vidareförts till kommande generationer. 

Vid denna tid samexisterar t ex motorbåten med 

spelflotten, vadmalsbyxorna och näverkonten med 

radioapparaten och mopeden. På mer än ett sätt 

löper två linjer här parallellt. Detta var flottningens 

mannaår. 

Under efterkrigstiden går linjerna isär. En spelflotte 

är snart en anakronism, en näverkont ett farfarsting. 

Effektiviteten stegras hela tiden, antalet 

arbetare blir färre. Detta är flottningens ålderdom, 

dess höst. 

Flottningens avveckling 

Om det nu varit så att flottningen rationaliserats 

och effektiviserats, inställer sig givetvis frågan: Varför 

har den avvecklats? Särskilt under efterkrigstiden 

har kostnadsutvecklingen i flottningen varit 

mycket gynnsam, inte minst därför att biflottlederna 

lagts ner. 1 1978 års penningvärde kostade det 

1945 15 kronor 66 öre att flotta 1 m^ timmer i 

Ume- och Vindelälven. 1978 kostade det 16 kronor 

15 öre. I stort sett samma pris således, vilket gör saken 

än mer förbryllande och paradoxal. Ändå nedlades 

flottningen i Umeälven 1980, i Ångermanälvens 

Åseledel hade sista »rumpan» gått året innan. 

De större flottledsnedläggelserna i Västerbotten hade 

börjat med Lögde älv 1969; 1970 var det dags 

188 

för Skellefteälven, 1976 för Vindelälven och 1977 

för Öre älv. 

Att flottningsintressenterna ändå beslutat sig för 

att upphöra med flottningen kan alltså inte enbart, 

kanske inte ens i första hand, tillskrivas kostnadsutvecklingen 

för utflottningen. Andra faktorer har 

i skiftande grad påverkat bilden. Vattenkraftintressena 

har önskat en avveckling. Investeringar i maskinell 

utrustning vid industrin anpassad för lastbilstransport 

har fordrat ökande virkesmängder för 

maximal avkastning. En i vida kretsar livskraftig 

teknikoptimism och rationaliseringsanda befrämjade 

nedläggningar, välkomnade lastbilen och gjorde 

ytterligare investeringar i ett transportsätt, som alltmer 

kom att betraktas som otidsenligt och förlegat, 

till något näst intill oacceptabelt. Den ökande andelen 

frodvuxet virke med hög sjunkbarhet i avverkningsvolymen 

har ställt större Krav på torkningstiderna. 

Detta har gjort det mer motiverat att 

att påskynda övergången till landtransport för denna 

virkesgrupp. Allt eftersom det frodvuxna virket 

fraktats förbi avläggen, har det blivit allt svårare att 

försvara separattransporter till flottleden för sågtimret; 

allt har fått gå samma väg. För Umeälvens 

del tillkommer den omständigheten att en intressent, 

Domänverket, totalt dominerat virkestillförseln. 

När Domänverket inte längre ville flotta, kunde 

ingen annan fortsätta. 

Den statliga politiken har också spelat en viktig 

roll. 1947 års jordbrukspolitiska beslut, som byggde 

på ett storskalighets- och effektivitetstänkande, 

försämrade levnadsvillkoren för småbrukarna. Under 

efterkrigstiden växer tätorterna i Västerbotten 

medan byar, kronotorp och kolonat — de platser 

från vilka flottningsarbetarna rekryterades — töms

på folk. 

Det kan förefalla av ringa betydelse, men ett faktum 

är att brist på arbetskraft, särskilt på erfarna 

flottare, varit ett stort problem under de senaste 

decennierna. För småbrukaren var flottningen en 

naturlig del i årsrytmen, den nyblivne industriarbetaren 

i centralorten kan inte lämna sin arbetsplats. 

När skogsbolagen övergick till att årsanställa sina 

huggare ingicks ibland avtal med flottningsföreningarna 

om att de skulle ställa upp med huggare i flottningen 

om det behövdes. Detta har emellertid inte 

räckt till. 

Staten har också premierat vägbyggandet utan 

att ge motsvarande bidrag till underhåll av flottleder. 

De statliga transportutredningarna andas redan 

på 1960-talet en förbindlig välvilja mot lönsamhetskraven 

och ser positivt på en övergång till lastbilstransporter. 

Några åtgärder för att bevara ett transportsätt 

som ansågs otidsenligt och dödsdömt diskuteras 

inte. I en utredning, Ds K 1975:4, Transporter 

i Sverige, konstateras lakoniskt: »Älvflottningen 

... beräknas under senare delen av 1980talet 

helt ha upphört.» I SOU 1966:69, Trafikutveckling 

och trafikinvesteringar, heter det att 

»... man icke vare sig kan eller bör hindra lastbilstrafikens 

expansion eftersom dylika hinder sannolikt 

skulle leda till en dämpning av den ekonomiska 

utvecklingen...». 

Småskogsägarna har ofta drabbats hårt av flottningsnedläggelserna. 

Redan i 60-talsdebatten framfördes 

farhågor för det framtida värdet av skogsfastigheterna 

i inlandet sedan flottningen upphört. 

Många var oroliga för att vägar bara skulle brytas 

till bolagsskogarna medan hemmansskogar och ägostyckningar 

skulle lämnas åt sitt öde. Detta var vanliga 

argument också inför avvecklingen i Ångermanälven 

respektive Umeälven. 

Men för företagen har det på senare år varit fördelaktigt 

att i allt högre grad övergå till lastbilstransport, 

också på långa avstånd. Allt fler har således 

dragit sig ur det kooperativa transportsamarbete 

som en flottningsförening utgör. På så sätt har 

fraktkostnaden stigit för dem som fortsatt flotta, 

varför ytterligare några funnit det fördelaktigt att 

dra sig ur, ända tills ingen längre funnit flottningen 

ekonomiskt försvarbar. En »prisskruvseffekt» har 

således verkat för en övergång till lastbilstransport. 

Samhällsekonomiskt? 

Men har denna utveckling varit samhällsekonomiskt 

positiv? Har det varit förenligt med folkhushållets 

bästa att avveckla ett milj ovänligt, energisnålt transportsätt 

till förmån för oljeförbrukande, vägförslitande 

och buller-, trängsel- och trafikskadehöjande 

lastbilstransporter? Grundliga samhällsekonomiska 

bedömningar har länge saknats. 

Som en konsekvens av ett riksdagsbeslut om att 

konsekvenserna av en nedläggning av lösflottningen 

i landet bör bli föremål för en allsidig belysning, 

har en samhällsekonomisk bedömning på länsstyrelsens 

uppdrag tagits fram vid institutionen för nationalekonomi 

vid Umeå universitet. Rapporten visar, 

tvärtemot vad man kanske kunnat vänta, att 

det inte är samhällsekonomiskt lönsamt över en 

tidshorisont på tio år att fortsätta lösflottning i 

Umeälven till en mängd av 350.000 m^ f årligen. 

Skälen till detta är flera, men det tyngst vägande 

gäller energiutbytet. Om man upphör med flottningen 

frigörs elektrisk energi i vattenkraftverken 

uppgående till mellan 45 och 50 milj kWh per år; 

detta dock enligt regleringsföretagets egna uppgifter. 

Anledningen härtill är att de vattenförluster 

som orsakas av timmersläppningen i rännor förbi 

kraftverksdammarna elimineras vid nedlagd flott - 

ning. 

Den frigjorda energin kan, menar författarna, ersätta 

nu nödvändig men kostnadskrävande energiproduktion 

i gasturbiner och oljekondenskraftverk. 

Eftersom de rörliga kostnaderna för vattenkraftsproduktionen 

är så utomordentligt små, blir den 

samhällsekonomiska vinsten avsevärd. Man beräknar 

att den oljeförbrukning som krävs för produktion 

av motsvarande energimängd i oljekondenskraftverk 

är 5-10 gånger större än lastbilarnas oljeförbrukning 

vid en total övergång till lastbilstransporter. 

I rapporten prövas också buntflottningsalternativet, 

som under många år framgångsrikt tillämpats 

i Finland och enligt somliga skulle lämpa sig utmärkt 

för den reglerade och »kanal»-liknande Umeälven. 

Detta avvisas emellertid som samhällsekonomiskt 

icke likvärdigt med lastbilstransporter, bl a 

till följd av de fasta kostnader i form av muddring i 

vattendraget som är nödvändiga. Emellertid inskjuter 

författarna här en brasklapp: »Även om det mesta 

tyder på att detta (40-65 kr/m^f) är en för hög 

189

Timmermagasinet i Svansele 1937. Foto: William Walter, Norsjö. 

kostnad för att göra buntflottning till ett intressant 

alternativ, innebär osäkerheten i våra skattningar 

att detta transportalternativ inte helt kan avfärdas.» 

Det bör tilläggas att behovet av muddring är 

omstritt. 

Med intresse betraktar författarna en diskuterad 

övergång till järnvägstransporter av virke från inlandet. 

Vid särskilda terminaler skulle virket omlastas 

från de lastbilar, varmed virket hämtas från avverkningsplatserna, 

till järnväg. En fördel med detta alternativ 

vore att de negativa sysselsättningseffekter 

som oundvikligen blir följden av en flottningsnedläggelse, 

då i första hand kommer det sysselsättningsmässigt 

hårdast drabbade inlandet tillgodo. 

Man räknar med en total förlust av 25 årsarbetstill- 

190 

fällen vid en nedläggning av flottningen. Det skulle 

emellertid, också vid övergång till järnvägstransporter, 

troligen vara samhällsekonomiskt gynnsammast 

att frakta virke från kusttrakterna upp till i höjd 

med Lycksele på lastbil. 

Ett fraktavtal mellan SJ och flera stora skogsbolag 

om transport på järnväg av virkesproduktionen 

inom Ume- och Vindelälvens samt Ångermanälvens 

flodområden ingicks våren 1981. 

Trots att studiens resultat blivit såpass entydigt, 

går den att kritisera. En av förutsättningarna är till 

exempel diskutabel, nämligen timmermängden. Bara 

för att timmermängden 350.000 m^ idag bedöms 

vara den idealiska, främst med hänsyn till svårigheterna 

att anskaffa arbetskraft till skiljet, är det ju

inget som säger att det alltid kommer att förbli så. 

Slutsatserna beträffande energivinsterna kan också 

diskuteras. Det är inte självklart att de energikonsumenter 

som utnyttjar den marginellt producerade 

energin utan vidare kan dra fördel av den frigjorda 

kapaciteten från Umeälven, i synnerhet som 

den extra energin produceras under sommaren, då 

efterfrågan är som lägst och då kraftbolagen i alla 

händelser tvingas realisera sin ström. 

Som författarna till rapporten mycket riktigt 

konstaterar, är det inlandet som är »förloraren» i 

avvecklingen av flottningen. Problemet är att det 

rör sig om en förlust som är svår att kompensera. 

Under efterkrigstiden har inlandskommunerna med 

unga människor och nedlagda jordbruk dyrt fått 

betala sin och det övriga Sveriges standardstegring. 

Det är ett livssammanhang, en levnadsform och en 

känsla av identitet som försvunnit med strukturomvandlingen. 

Det må kallas modernisering, men den 

representerar ändå för många människor, ej blott 

de drabbade, en förlust som inte alltid går att mäta 

och ersätta med beredskapsarbeten och pengar från 

Vattenfall. 

Ett annat problem ligger i själva undersökningsmetoden. 

Kostnad och nytta har taxerats i pengar. 

Flottningen avslutad. Övergiven 

varpbåt vid stranden 

av Juktån. Foto: Bo Sundin, 

1978. 

Med denna metod brukar man söka göra sig fri från 

värderingar. Men man har också därigenom accepterat 

värdepremissen att pengar är den ytterst bestämmande 

faktorn i tillvaron, att samhällets kostnad i 

kronor och ören i en viss mening står över människornas 

åsikter och opinionens kastvindar. Kanske 

är det enda sättet att skapa en preliminär rättvisa, 

som emellertid aldrig kan vara lika för alla. 

Samtidigt som avvecklingen pågått har emellertid 

tendenser till en värdedebatt börjat skönjas, en 

diskussion om hur vår framtid skall se ut, hur våra 

arbeten skall vara beskaffade för att bli drägliga. 

Många omhuldade teser har härvid fått sin sanningshalt 

utspädd. Det finns de som förordar andra vägar 

än den delvis ganska omilda strukturrationalisering 

efterkrigssverige hittills upplevt, även om det 

till äventyrs skulle kosta en eller annan krona mer. 

Insatt i ett sådant perspektiv skulle flottningens vara 

eller inte vara kanske komma i en annan dager. 

Vi torde i alla händelser aldrig få veta vilket. Det 

ser ut som om Västerbotten upplevt sin sista flottningssäsong. 

Skiljet vid Ön har börjat rivas våren 

1981. Om de beslut som lett oss dit varit kloka, 

kommer framtidens människor bättre än vi att kunna 

bedöma. 

191

192 

TRÄDOKTORN I BYSKE 1834 

Man ledsnar ej att se västerbottningen vid detta 

arbete. Just därvid ådagalägges den ovanliga 

raskhet, som tillhör detta folk. Likaså bör 

man se dem hantera ett sågverk: ty där flyga 

de fram och åter som lodjur, mellan sågramarna, 

hjulen, maskineriet och stockarna. Allt går 

där lusteligt och bra, och om man berömmer 

deras raskhet, så går det än bättre; ty bifall höra 

de gärna. 

Det mesta sågtimret, som nedflottas, hugges 

å de kronoparker, som äro anslagna till 

sågverken. Någon del köpes även av enskilda 

skogsägare och fås vanligen för gott köp, ty de 

lämnas av säljarna vid älvstranden, varefter de 

ej därmed ha något vidare besvär. Vid älven 

emottages det av flottkarlarna, som antingen 

föra det ända ned till sågverket, eller ock endast 

till närmast varande flottningsstation, där 

ett annat flottlag vidtager och forslar timret 

vidare och så går det alltjämt undan för undan, 

tills det uppnår sin bestämmelse. 

Det svåraste och tillika farligaste arbetet 

vid dessa timmerflottningar förefaller i forsarna, 

då virket fastnar på klipporna, och där hopar 

sig så att det formerar ett slags damm 

tvärt över hela strömmen. Vattnet växer då 

stundom flera alnar högt där ovanför och sammanpressar 

timmerhögen desto mera, ju högre 

det stiger. Då fordras både kraft och försiktighet, 

att så småningom lossa blockarna, så att 

ej hela massan kommer över de arbetande, 

som därvid ohjälpligen skulle begravas i djupet. 

— Vid dessa tillfällen ser man västerbottningarnas 

elasticitet — om jag så får kalla det 

— ty både kropp och själ äro i mycken spänning. 

Det beror nu på att noga beakta timmer- 

bandet och utfundera vilka stockar, som ligga 

mest lösa, och således böra först lossas. Detta 

arbete börjas i underkanten av blockhögen, 

och folket går då på några löst flytande stockar, 

på dem hoppa de av och an, så lätt, som 

hade människorna för tillfället blivit strömstarar. 

De äro då klädda i rymliga och lätta 

dräkter, ofta halvnakna: men på fötterna bära 

de sk finnstövlar, vilkas bottnar ej äro gjorda 

som vanligt, av hårda sulor, utan av mjukt läder. 

Inuti dem och på bottnen är instoppat 

ett för ändamålet tillagat mjukt hö. Man går 

alltid lätt och väl därpå: men vid timmerflottningen 

är det utom dess angeläget att bottnarna 

smyga sig efter stockarnas rundning och 

ojämnheter, så att foten ej slinter. 

Ju flera blockar, som lossas i timmerdammen, 

ju mera spännes uppmärksamheten å de 

inuti liggande bindstockarna, och stundom 

brakar det i hela massan, förrän det bryter 

löst. — Då tindra västerbottningarnas ögon 

som vakteldar. — Omsider stanna blott några 

få karlar vid arbetet och göra huvudanfallet 

på bindstockarna med den kraft och framgång, 

att hela timmerhögen brakar löst och rusar utför 

strömfallet. Arbetarna springa då hastigt i 

land och stanna se'n glada på älvstranden, där 

de med särdeles nöje och munterhet betrakta 

huru lusteligt sågstockarna dansa nedåt strömmen. 

Ur Resa genom Norrland och Lappland 1834 av John 

Engström. Engström var född 1794 i Kalmar, utbildade 

sig först till läkare, men blev senare författare och 

tidningsman. Han var genom sina sågverksaffärer ständigt 

inblandad i rättegångar och kallades allmänt »trädoktorn».

Flottarlag bestående av småbrukare frän Nyåker på väg till arbete i Lögdeälven 1915. Lägg märke till kontarna. 

Foto: Hanna Bäckman. 

Vem var flottaren? 

År 1930 hade Västerbotten cirka 190.000 invånare. 

Av dem återfanns nära 120.000 i yrkesgruppen 

jordbruk med binäringar, en andel på över 60%. 

I inlandet var andelen ännu högre, i Åsele och Vilhelmina 

lappmarker bortemot 75%. Det var ur denna 

stora grupp flottarna rekryterades. 

Men, mer exakt, ur vilka sociala omständigheter 

kom han? Hur gick det till när han fick sitt arbete? 

Förekom arbetsvandringar? Vilken var hans lön? 

Yrkesgruppen jordbruk med binäringar omfattade 

många olika typer av jordbrukare, alltifrån för- 

mögna bönder och hemmansägare till bolagsarrendatorer, 

torpare och småbrukare med på sin höjd 

ett potatisland, några foderhässjor och någon enstaka 

ko i sitt obetydliga fähus. Vad de alla hade gemensamt 

var en kombinationsnäring, där jordbruket 

var den ena viktiga komponenten och skogsarbetet, 

dit flottningen hörde, den andra. 

Bäckflottningen var i många byar en årlig tilldragelse 

som engagerade en stor del av byns manliga 

befolkning. Ung och gammal gick ut en vårdag med 

näverkontarna på ryggen. Förberedelserna för och 

193

utfärden till flottningsarbetet var ofta desamma år 

från år. Det utbildades på många håll en social tradition 

för detta evenemang. »Vi var fem-sex stycken 

som följdes», säger Frid Nilsson (f 1900), Västernoret, 

Åsele. »Vi gick härifrån och for åt Kvällträsk, 

Rissjön och så gick vi till Häggsjömon och så 

gick vi överst i Kvällån. Med matsäck på ryggen för 

en vecka.» 

Edvin Mellgren (f 1892), Lillögda, Åsele, berättar 

att när flottningen skulle börja brukade inspektor 

Lindström skicka någon med ett brev till flottningsbasen 

Sjödin i Lillögda och tala om vilken tid 

man skulle sätta igång. Då var flottarna redan klara, 

de hade »rustat sig länge i förväg». Sjödin talade om 

det för en och sedan gick det från man till man. 

»Vi som var från Ottonträsk, Siksjön och Sandsjön 

skulle samlas i Lillögda. Så skulle vi gå till 

Nordanås efter en skogsväg. Där fick vi ligga första 

natten. Dan efteråt var det ett par som skjutsade 

matsäckarna, 'panksäckarna', med häst, så vi fick 

'gå tommen', som vi sa. Då vi kom fram till kojan 

så var det till att söka reda på ved där och rusta till 

så att man skulle kunna ligga där. På kvällen var det 

till att äta, 'skaffa', lite. Så på morgonen började 

flottningen.» 

Flottningsarbetet ingick i kombinationsnäringens 

årsrytm och inföll vid en tidpunkt då annat arbete 

knappast stod att finna — vårbruket började 

först senare och konkurrerade i huvudsak med älvflottningen. 

Det var inte lätt att stå utanför. »Man lovade sig 

själv att aldrig mer gå i flottningen», uppger en 55årig 

kronotorpare i Dorotea. »Men när det blev vår, 

så nog fan var man med igen. Det var som det väcktes 

något i en när det började tina och droppa från 

träden.» 

Inom ramen för traditionen fanns en informell 

social kontroll, ett slags subtilt grupptryck. Tvånget 

att förtjäna pengar bidrog väl också till att skingra 

eventuellt resterande tvekan. 

Rekryteringen av arbetskraften var informell. De 

vetenskapliga urvalsmetoder det tidiga seklets arbetsprocessteoretiker 

förordade kom sällan i bruk i 

praktiken. De gamla och skröpliga fick inta reträttplatser 

som kaffekokare eller kontbärare. Man tingade 

på arbete tidigt på vintern, när inspektorn kom 

till skogen, uppger Edvin Mellgren. Ja, redan medan 

flottningen ännu pågick försökte man förvissa 

194 

sig om en plats påföljande år, säger han. Även affischering 

förekom på sina håll. 

Och som Olof Almqvist (f 1877), Strömnäs, Vilhelmina, 

uppger, behövde det inte vara så högtidligt 

kring sekelskiftet. Arbetarna kom »då flytte 

började». Somliga vandrade runt mellan bäckarna i 

snösmältningstider och frågade efter plats. 

Det vanliga var att manskapet var detsamma från 

år till år. De flesta var »stamkunder». »Man var som 

självskriven i flottningen», hette det. Att man gärna 

gick i flottningen — en konkurrens om arbetstillfällena 

är omvittnad — bör, förutom i traditionen, ha 

sin förklaring i lönerna, som på ackordens tid, dvs 

in på 1930-talet, låg 20-50% över gängse timlöner. 

Även på senare tid har flottningsarbete ansetts välbetalt 

och gett rika tillfällen till extrainkomster genom 

övertid. 

I den stora undersökning av Skogsarbetarnas arbets- 

och levnadsförhållanden i Värmland, Dalarna 

och Norrland som genomfördes 1913-14 av Socialstyrelsen, 

framgår att arbetskraften rekryterades 

lokalt. »I regel äro arbetarna från orten», upplyser 

ett ortsombud i Lycksele. »Arbetet utföres av närmast 

vattendragen bosatta personer», skriver ett annat 

i Malå. De som var minst representerade var de 

välbesuttna bönderna och hemmansägarna. Bland 

dem fanns i stället sådana som åtog sig flottningen 

på anbud. »Som entreprenörer uppträda bönder i 

orten, arrendatorer, bolagsfaktorer och lanthandlare», 

uppgav jägmästaren i Norra Lycksele revir, 

alltså inte så ofta de mindre jordägarna och arbetarna. 

Om dessa påtog sig ett anbud var det i regel 

som kollektiv, antingen en mindre grupp ur några 

familjer som kände varandra väl eller kom bra överens. 

Byalaget kunde också påta sig anbud; så skedde 

t ex enligt undersökningen på sina håll i Åsele 

socken. 

Ackords- eller entreprenadsystemet var under de 

tre första decennierna av 1900-talet det vanligaste 

sättet att organisera arbetet i bivattendragen. »Arbetet», 

skrev ett ombud i Degerfors socken, »bortauktioneras 

till den minst bjudande, vilken såsom 

entreprenör övertager detsamma». Det förekom 

också, som nämnts, att ett lag gick samman om ackordet. 

Då kunde det hända, som en jägmästare i 

Byske revir uppger, att varje ackordstagare höll en 

eller ett par man anställda. 

Det var auktion på »platsen» i Vilhelmina i april

Från Liliåns skiljeställe vid Ön, omkring 1920. Ur Berndt Lundstedts fotosamling. 

varje är strax före sekelskiftet, uppger Olof Almqvist. 

Den som ansågs vara mest betrodd fick flottningen, 

inte alltid den lägstbjudande. Sedan var det 

att »lej falke å fli ne timmre». Albin Lövgren 

(f 1894), Nordansjö, Vilhelmina, säger att »Lundbergarna» 

hade ackord på flottningen i Malgomajsjön 

på 1920-talet. De lejde folk som skulle ha tagit 

fram virket till Volgsjön till midsommar. Om inte, 

väntade böter. Ett vanligt belopp var 50 öre per 

stock. 

De direkta avtalen med flottningsföreningen uppskattades 

mest av arbetarna. Entreprenadsystemet 

var allmänt avskytt och kom också bort i samband 

med kollektivavtalen på 1920- och 1930-talen. 

Bäckflottaren var alltså en jordbrukande arbetare 

bosatt i närheten av det eller de vattendrag där 

han arbetade. I huvudälven var förhållandena annorlunda. 

Under våren och sommaren skedde visserligen 

fortlöpande det s k uthållningsarbetet, som 

bestod i att hålla stränderna fria från virke. Detta 

bortsattes ofta på ackord till strandägarna. 

Men frampå sommaren när bivattendragen var 

slutflottade, vidtog slutrensningen (rumpan, sladden, 

långflottningen), där manskapet hade ett mer 

blandat ursprung. Slutrensningen började närmast 

källflödena och gick sedan neröver för att till sist 

nå skiljet vid kusten. Detta kunde i den snabbflottade 

Öre älv ske redan mitt i sommaren, men i en 

195

HIPPOR OCH FLOTTARBALER 

Långa arbetsperioder avslutas gärna med fester 

av olika slag. Flottningen är inget undantag. 

När rumpan nått till skiljet har ofta en fest 

ordnats. Också bäckflottningens slutförande 

firades vanligen på något sätt. 

Det berättas från Juktån att Tyko Persson 

från torpet Långsele brukade fara hem och 

hämta sitt dragspel och spela hela sista skiftet 

från Bredselforsen och neråt. 

Flottarbaler tycks ha varit vanliga längs 

Skellefteälven. Johan Rönnlund, Jörn, säger 

att flottarbaler endast förekom längs älven, ej 

vid småbäckarna. En flottarbal brukade äga 

rum i en skyttepaviljong i Svansele. Sprit före- 

svårflottad älv som Vindelälven kunde det dra ut 

betydligt mer på tiden. Sjunkande vattenstånd och 

tidig isläggning kunde medföra att inte allt virke 

hann fram utan frös inne i flottleden till nästa år. 

De som deltog i slutflottningen var också i viss 

utsträckning jordbrukare. Men här fanns i högre 

grad s k lösarbetare, dvs arbetare som saknade 

egen jord och drog från plats till plats där arbete 

stod att få. Bland dem fanns inte minst de beryktade 

»bolackarna». 

Vilmar Karlsson (f 1898), Blattnicksele, berättar 

att han som sjuttonåring första gången »sökte sig 

en flottning» tillsammans med tre kamrater. Efter 

ett misslyckat försök »kom han in i laget» i Gunnarsbäcken. 

Mer långväga arbetsvandringar förekom 

också, för Karlssons del till Piteälven. 

Det har ofta ansetts särskilt ärofullt att delta i 

slutflottningen. Att tillhöra »rumpgänget», eller 

som det också kallades, »storåflottarna», har varit 

åtråvärt och något som blott förunnades de yppersta. 

Att bli upptagen i detta flottarnas översta skrå 

tolkades gärna som ett tecken på att man besatt de 

egenskaper som ansågs utmärka den fullgode flottningskarlen: 

vighet, spänst, snabb uppfattningsför- 

196 

kom ymnigt. »Jag tror dom söp mer än dom 

dansade». »Då fjällborna kom och var uppå 

flyttarbalarna, dom såg efter att dom hade 

sprit». 

I Lillögda, Åsele, ägde en s k »flottarhippa» 

rum varje år kring midsommartid när flottningen 

var avslutad. Göte Nordin, Åsele, berättar 

att man dansade till lokala spelmän, men »på 

slutet var det mest grammofon». 

Arbetsdagens slut kunde vara efterlängtat. 

I Åmans vattendrag och även på andra ställen 

ropades det »firabel» för att förkunna detta 

faktum. 

måga och uthållig styrka. 

Fjärranväga flottare förekom alltså, men huvuddelen 

av storåflottarna var ändå, åtminstone i Västerbotten, 

födda i den egna älvdalen. Det var också, 

precis som när det gällde bäckflottningarna, de 

mindre jordägarna, torparna och arrendatorerna 

som dominerade. Skillnaden var att de som hade 

större jordbruk ytterst sällan deltog i älvflottningen. 

Småbrukaren kunde lämna skötseln av djur och 

jord till hustrun, men en större gård fordrade fler 

nävar än två. 

Vanligt var, t ex i Ångermanälven, att rumpgänget 

bestod av två kategorier. Den ena var ett fast 

manskap som följde sladden över flera distrikt. Den 

andra var de som deltog på det distrikt som låg närmast 

hemorten. Det förra tycks ha varit vanligast 

bland dem som hade ytterst små egna jordbruk eller 

inget alls. 

Dagsverkslistorna (upprättade av förmännen) för 

Vindelälvens alla huvudledsdistrikt ger en god bild 

av varifrån arbetskraften till storälven rekryterades. 

Jag har valt åren 1901 och 1927. 

1901 pågick flottningen under maj, juni och juli. 

142 arbetare deltog och utförde tillsammans ca

6.000 dagsverken. Genomsnittslönen var ca 3 kr 

90 öre per dag men varierade kraftigt: från 1 kr 

75 öre i ett fåtal fall till 4 kr 50 öre. Förmännen 

Johan Eriksson och Albin Hansson hade 6 kr var. 

Den övervägande delen av de s k långflottarna i 

Vindelälven 1901 kom från platser längs älvdalen 

eller i dess närhet, från Vännäs och Västerhiske i 

sydost till Fjällnäs i nordväst. Två skelleftebor var 

de mest långväga gästerna. Många deltog i arbetet 

under hela eller nästan hela sträckan, ända ner till 

Vännfors, somliga steg av efter vägen. De som arbetade 

mest gjorde över 60 dagsverken. En mindre 

del gjorde 15-30 dagsverken, huvudsakligen i närheten 

av hemorten. 

1927 års slutflottning bokfördes och undertecknades 

den 1 augusti. 114 man hade utfört drygt 

40.000 arbetstimmar, dvs ungefär 4.000 dagsverken 

(10 timmar var normalarbetsdag, i regel var 

den längre), alltså mindre än under 1901. 

Timmermängden hade sedan 1901 ökat fem 

gånger. Effektiviteten i arbetet hade alltså ökat 

märkbart, säkerligen till största delen beroende på 

strömrensningsarbetena. Lönen var nu fast och låg 

på 82 öre per timme; förmännen hade 122 öre. 

Samtliga arbetare, utom en från Söderhamn, två 

från Skellefteå och en från Gysinge, var kyrkobokförda 

i församlingar i eller i närheten av älvdalen. 

Det var en påtaglig dominans av arbetare från fjälloch 

inlandssocknarna. Ett antal arbetare hade sin 

hemvist i Umeå landsförsamling, men ingen i Umeå 

stad. Med undantag för ett halvdussin man bodde 

samtliga i byar på större eller mindre avstånd från 

respektive församlings centralort. De flesta arbetarna 

var mellan 20 och 45 år gamla. Den äldste 64 år 

och den yngste 18. 

Ett mindre antal arbetare deltog i de övre distrikten, 

men inte längre ner. Betydligt fler började på 

ett distrikt längre ner och följde med antingen hela 

vägen eller steg av efter en viss sträcka. 

Särskilt skickliga flottare kunde få mer betalt, 

unga pojkar och orutinerade, gamla gubbar och 

andra med nedsatt arbetsförmåga fick mindre. De 

som utförde särskilt krävande uppgifter — brötkarlar, 

forsroddare, de som hade ansvar för dynamiten 

— kunde få mer. Olof Almqvist, Strömnäs, uppger 

att de som bar matsäckar och gjorde upp eld ansågs 

ha ett mindre hedersamt arbete, de hade också 

Flottaren David Forsgren, Flakaträsk. Från flottningen i 

Vajbäcken 1962. Foto: Sune Jonsson. 

mindre betalt. Det var »många klasser på timpenninga». 

Edvin Mellgren, Åsele, började vid 14 års 

ålder i flottningen vid Stor-Lögdasjön som budbärare 

och koj kamrat åt inspektor Lindström i Nordmalingsbolaget 

och som proviantbud åt flottarna. 

Han berättar att, när han började som riktig flottare 

några år senare hade han 18 öre i timmen medan 

de fullvuxna hade 23 öre. Vid 18 års ålder kunde 

man påräkna full timpenning. 

197

Flottaren och facket 

Den första organiseringen av flottningsarbetare 

skedde under åren kring sekelskiftet inom sågverksoch 

brädgårdsarbetareförbundet. Detta var dock i 

liten skala och företrädesvis i södra Norrland. 1907 

var högst ett par tusen flottningsarbetare anslutna. 

Vid skiljeställena, där arbetarna var samlade och 

lättare att organisera, hade förbundet emellertid 

bättre tillslutning. 

Samtidigt pågick organisationssträvanden bland 

småbrukare och bönder, och i de olika »skogsoch 

lantarbetareförbund» som bildades runt om i Norrland 

och Dalarna torde flottningsarbetare ha utgjort 

en del. Resultaten av den tidiga organiseringen 

var blygsamma. Man lyckades upprätta några 

prislistor för flottningen, knappast mera. 

Storstrejken 1909 stäckte de tidiga organisationssträvandena. 

Den norrländska skogsarbetar- 

Åmsele lokala samorganisation vid bildandet 1921. De lokala 

samorganisationerna fungerade i Västerbotten främst som 

fackföreningar för skogsoch flottningsarbetare. Organisationens 

utbredning följde tydligt älvdalarna. Åmsele LS lades 

senare ned, men reorganiserades 1942. Reprofoto i Västerbottens 

museums arkiv. 

198 

stammens talan fördes emellertid i riksdagen av 

några hängivna radikaler, bland dem Ivar Vennerström 

och C O Johansson i Sollefteå. Till följd av 

deras motioner genomfördes Socialstyrelsens tidigare 

nämnda utredning om skogsarbetarnas levnads* 

och arbetsförhållanden vintern 1913-14. Den 

förelåg i tryck 1916. Svåra missförhållanden avslö: 

jades när det gällde bostadsstandard, hygien, mathållning, 

arbetstider, lönesättning och utbetalningsformer. 

Förhållandena var särskilt besvärliga i bivattendragen, 

»då arbetare ej sällan får bivackera 

under bar himmel på den ännu frusna marken». 

1918 kunde Skogs- och Flottningsarbetareförbundet 

bildas. Det skedde på initiativ av det nybildade 

socialdemokratiska vänsterpartiet, dess jord- 

Kommission och Ångermanlands socialdemokratiska 

vänsterdistrikt. Socialdemokratiska vänsterpartiet 

lade i sitt program stor vikt vid jordfrågorna. 

Lant- och skogsarbetare, torpare och åbor var grupper 

som ansågs missgynnade av utvecklingen, särskilt 

i Norrland där, menade man, bolagsväldet 

brett ut sig på småfolkets bekostnad. 

Just genom sin betoning av arbetets och jordfrågans 

samband hade partiet större förutsättningar 

att vinna gehör bland den norrländska landsbygdsbefolkningen, 

som till en överväldigande majoritet 

livnärde sig på en kombination av jordbruk och lönearbete 

i avverkning, körning och flottning. Skogsoch 

Flottningsarbetareförbundet var alltså ett radikalt 

partis skötebarn, men det första programmet 

lämnade ändå de revolutionära deklarationerna 

åsido till förmån för en jordnära reformistisk politik, 

med vilken de självägande skogsarbetarna nog 

lättare kunde förlika sig. 

De första fackföreningarna bildades i strid med 

arbetsgivarnas önskemål. Det förekom mer än en 

gång att arbetare som anslöt sig till fackföreningen 

svartlistades från vidare arbete. Hela arbetslag som 

av tradition haft en viss flottning på entreprenad 

kunde utestängas från arbetet, i varje fall under en 

övergångstid.

Därför var de första lokala avtalen en milstolpe 

i flottningsarbetarnas fackliga historia. 1920 ingicks 

kollektivavtal med Ångermanälvens och 

Byskeälvens flottningsföreningar — nyheter som av 

förbundsstyrelsen möttes med glada signaler. 

Detta var dock bara tillfälliga ljusglimtar i ett ännu 

så länge tämligen kompakt mörker. Det skulle 

dröja långt in på 1930-talet innan kollektivavtal 

blev allmänna. 

Tills vidare fick flottningsarbetarna använda sig 

av det gamla beprövade strejkvapnet, som tillämpades 

tämligen ofta. Villkoren för strejk var gynnsamma. 

Dels var det bråttom med virket; arbetsgivaren 

betalade hellre högre lön än han riskerade att få hela 

flottningen försenad, kanske spolierad. Dels var 

arbetstiden kort och arbetsinkomsten inte lika livsavgörande 

för småbrukare som vinterförtjänsterna 

var. Antalet tillfällighetsanställda, utan den lojalitet 

mot arbetsledningen och omsorg om framtida 

anställningar som bygdens eget folk kände, var också 

större i flottningen. 

Sakta men säkert stabiliserades dock förhållandena. 

I ett par omgångar under åren 1923-25 förhandlades 

kollektivavtal fram. Till de viktigaste 

punkterna hörde »att arbetare på respektive orter 

vilka utfört flottningsarbete i första hand skola anställas». 

Därigenom togs ett första steg mot trygghet 

i anställningen. Under 1920-talet började lagackord 

diskuteras för att förhindra att utomstående 

konktraktstagare trängde sig in. Detta var nu inte 

en så långtgående eftergift från arbetsgivarnas sida. 

Det var en gammal erfarenhet att det inte alltid 

var den som bjöd lägsta priset som i det långa loppet 

gav det bästa resultatet. I Öreälven praktiserades 

i början av seklet ett slags besökssystem. Skogsförvaltare 

E A Lindström i Bjur ho lm sade vid Flott - 

ningschefsföreningens årsmöte 1915 att »... vi uppsöka 

under hand vederhäftigt och flottningskunnigt 

folk och betala dem ordentligt. I de få fall då vi utbjuda 

på entreprenad, är det ingalunda säkert att vi 

taga det lägsta budet utan vi öfverenskomma med 

den som är duktigast.» Och den som var kunnigast 

var i regel den som hade mest vana, dvs folk från 

bygden. 

En tioårsperiod 1927-37 slöts endast lokala avtal, 

vilket gav stor spridning i lönenivån. Först 

1938 hade Skogs- och Flottningsarbetareförbundet 

j-loitningskontrakt. 

rl 'nder/efAnnäu/änt/i> >-a>•//',!t>,,>,>/ 

i ""'•""•

sociala planet; det gällde samhörigheten och upprättandet 

av relationer som kunde uttrycka gemensamma 

intressen och delade villkor och positioner. 

Pietismen och den utbredda andligheten i nästan 

alla länets delar hämmade säkert framväxten av 

självständiga arbetarorganisationer, men absorberade 

nog också mycket av de stämningar av uppror 

och det sökande efter identitet som präglade en 

landsända i omvandling. Syndikalismen attraherade 

många med sina fristående organisationsformer. 

Flottningen var, precis som vinterknoget i timmerskogen, 

ett säsongsarbete och det var inte alla som 

lät sig övertygas om fördelarna med att tillhöra en 

organisation med större uthållighet. Till Skogs- och 

Flottningsarbetareförbundets notoriska problem 

under gott och väl femton år hörde att få in medlemsavgifterna, 

något som knappast enbart kan 

skyllas på medlemmarnas fattigdom. 

Alla dessa faktorer bidrog — jämte den viktigaste 

omständigheten, nämligen att den västerbottniska 

skogsarbetarbefolkningen till syvende och sist 

var och förblev jordbrukare under halva året — till 

att förklara den långsamma fackliga utvecklingen. 

Denna process, som nådde sin kulmen under 1930talet, 

men som fortsatte in på 1940-talet, är ännu 

relativt outforskad. Historiker för Ångermanälven 

och Umeälvens distrikt skrivna på 1950- och 1960talen 

ger blott några konturer till det stora och viktiga 

skeende det här är fråga om. 

En avdelning kommer till 

Exemplet nedan kan ses som en ögonblicksbelysning. 

Det kanske inte ens är det mest representativa, 

men det talar om hur det kunde gå till i en by 

full av arbetande människor någonstans i Västerbotten 

under mellankrigstidens svårår. 

Den 25 mars 1930 kom Hemming Sten till Bockträsk 

i Sorsele socken. Hemming Sten var från 

Hammerdal, godtemplare, socialdemokrat, publicist. 

En intellektuell och hembygdsvän med rundbrillor 

och hög massiv panna under pälsmössan han 

bar när han en vinter besökte Sovjets träarbetare. 

Han var nämligen fackföreningsagitator och sekreterare 

i Skogs- och Flottningsarbetareförbundets 

första styrelse. Senare blev han redaktör för förbundstidningen, 

där hans egna artiklar med uppma- 

200 

ning till organisering var lika vanliga som reklamen 

för Converse amerikanska gummikängor och »Tranans» 

skotäta. 

Han kom till Bockträsk en dag på senvintern. 

Det var det första året av krisens trettiotal. Han 

kom för att starta en fackförening. 

Sten höll föredrag. Han hade vanan inne: 100- 

150 framträdanden om året brukade det bli. Argumenten 

var välslipade i sin skenbara enkelhet: Organisation 

är nödvändig, ty arbetsköparen är redan 

organiserad. Man försöker splittra skogsarbetarna 

genom att göra gemensamt pris för huggning och 

körning. Vi måste svara med enhet! 

Så talade Hemming Sten. Och han sade, att en 

fristående fackförening skulle det inte bli. Om man 

nu skulle organisera sig, skulle det bli i en Fackförening, 

inte i en syförening. 

Han hade skäl att säga det. Konkurrensen från 

syndikalisterna var hård. Redan 1929 hade Albin 

Gustafsson från Tallberg försökt få bockträskborna 

med sig i en fristående avdelning, dock utan att lyckas. 

Men nu var det Hemming Stens tur och han 

hade som sagt vanan inne. Redan vintern 1920, i 

Byskeälvdalen, hade denne »tidningsmurvel» (som 

han fick heta i en lokal historik) »haft det tvivelaktiga 

nöjet att omtala för Västerbottens konservativa 

arbetare» nödvändigheten att tillhöra en fackförening. 

Sten talade så vackert. Det spann ljuvt i de hungriga 

magarna på åhörarbänkarna. Elva personer skrev 

in sig som medlemmar i Organisationen, som blev 

nr 156 i Skogs- och Flottningsarbetareförbundet. 

Två dagar senare hölls inaugurationsmöte. Styrelse, 

revisorer och uppbördsmän — en otacksam 

syssla — valdes. Mötet »avslöts med föredragande 

av för tillfället passande dikter». 

Så var en avdelning bildad. Ännu en glänta var 

upphuggen i den mörka skog, där kapitalets och 

trävarupatronernas rätt så länge varit allenarådande. 

I vårbräckningen 1930 spirade i Bockträsk ett 

hopp om bättre tider mitt i allt elände. Man drack 

kaffe på mötena (det locKade folk), förbjöd sprit 

och kallade varandra kamrat. 

Flottningsfrågorna blommade upp varje år. Redan 

i maj 1930 restes frågan om övertids- och nattarbete. 

Ordföranden O A Stenmark författade en 

skrivelse till Skogs- och Flottningsarbetareförbundet 

i Gävle.

»Här går det så till att så snart det börjar tina på 

våren slås dammen igen så när dammet är fyld sammankallas 

flottningsmanskapet en morgon dammet 

öpnas exs. klockan 7 och arbetet börjar nu kan en 

sådan damflod räka i 24 å 30 timmar nu frågas när 

man börjar kl. 7 på morgon och arbetar till 7 på 

kvällen har man ju 10 arbetstim, i sådana arbeten 

förekommer ej några dag å natt skiften utan arbetet 

drives med samma manskap har man rätt att 

fordra övertidsarbete för nattarbete eller ej.» 

Svaret finns inte i avdelningens bevarade handlingar, 

men det borde ha varit att allt arbete överstigande 

10 timmar, som var normalarbetstid i 

flottningsarbete, räknades som övertid. Man kunde 

emellertid inte göra anspråk på ersättning. Paragrafen 

sade vid den här tiden endast att det ålåg arbetsgivaren 

att såvitt möjligt planera arbetet så att 

det kunde utföras mellan kl sex fm och kl sex em. 

Om vädret ville annat kunde övertid tas ut. 

Det rådde ofta stor konkurrens om de eftertraKtade 

bäckflottningarna och den praxis som innebar 

att varje flottled hörde till en viss by, som kunde 

betrakta den som »sin», gav ibland vika för utomståendes 

anbud. Bockträskavdelningen stred varje 

säsong de första åren för att dess medlemmar skulle 

få arbete i flottningarna i Malån, Gräs- och Stockbäckarna. 

Det lyckades inte alltid. 1936 tog Emanuel 

och Albin Stenmark från Gränsgård, Buresjön, 

flottningen i Gräsbäcken på entreprenad. Därmed 

begick flottningsföreningen avtalsbrott, hävdade 

avdelningen. Troligen syftade man på en överenskommelse 

från 1920-talet om att i första hand bereda 

anställning åt lagackordstagare och försvåra 

för utomstående entreprenörer att tränga sig in. 

I en skrivelse räknas namnen på de personer upp 

som aldrig tidigare deltagit i flottningen i Gräsbäcken 

(och alltså enligt traditionens oskrivna lagar inte 

borde ha gjort det detta år heller). Däribland var 

dessutom två minderåriga. Sedan följer en uppräkning 

av dem som brukat få arbete men som detta 

år blev utan: tretton »gamla flottare i vår avdelning 

vilka en del i 20 års tid deltagit i Gräsbäcksflottningen 

men som i år icke fick vara med». 

Andra rivaler om arbetstillfällena var syndikalisterna. 

Flottningen i Malån togs allt som oftast av 

Malådalens LS-avdelning, bildad 1935. Är 1936 

bildades en LS-avdelning i Bockträsk och 1941 en 

ungdomsklubb. Till en början ansågs deras »arbets- 

Anslagstavla för Björksele LS omkring 1950. Foto i Umeå 

flottningsförenings arkiv. 

metoder populära», men när deras framgångar på 

andra fält upphörde kvarstod i alla fall malåflottningen, 

som LS-are tog åtminstone till slutet av 

1940-talet, om man får tro en lokal historik utarbetad 

av en facklig aktivist, Ansgar Grundström, i 

Fårträskkojan i mars 1950. 

1937 sades gällande flottningsavtal upp och till 

1938 förelåg det nya centrala avtalet. Samma år 

framförde man kravet på timlön i flottningen i stället 

för ackord. Man kom under flera år överens om 

att bistå avd 208 Malådalen med flottare till Malåns 

II distrikt. Avdelningen förhandlade också med 

LS om flottningarna, men var skeptisk till alltför 

nära samarbete, pga »gjorda erfarenheter». 

Avdelning 156 i Bockträsk sökte samförståndslösningar. 

Våren och flottningen kom, år ut och år in, 

säkert som ett bibelord. Man förbjöd spriten och 

stötte sig inte med det religiösa arvet; styrelsen var 

densamma som i nykterhetslogen. I september 1936 

såg man »Landet för folket», socialdemokraternas 

valfilm — »ska vara mycket intressant att se», skrev 

styrelseledamoten Ragnar Westermark i ett brev. 

Det var i Bockträsk, man sökte samförståndslösningar 

och kallade varandra kamrat. 

201

Ett flottarlag har slagit läger. Lägg märke till den upp- och nedvända båten tv och de uppställda kontarna. Foto, troligen 

1920-talet: Olle Öberg, Gunnarn. 

Bostadsfrågan 

Det var många eländen den unga fackföreningsrörelsen 

hade att ta itu med. Till de värsta hörde bostäderna, 

som i den antimilitaristiska stridsskriften 

Det befästa fattighuset (1913, redigerad av Z Höglund, 

Hannes Sköld och Fredrik Ström) uttrycksfullt 

beskrevs som »de eländigaste torv- och jordkulor, 

de mest primitiva skjul, vilka en godsägare eller 

direktör skulle anse absolut odugliga till kojor för 

sina hundar». 

Det var eländigt i skogen om vintrarna; flott - 

ningsarbetarna fick vara glada om de hade någon 

koja alls. De två första flottarkojorna vid Byskeälven, 

vid Byskeforsarna och vid Hutdack, uppfördes 

t ex 1881 och 1882, då flottningen redan pågått i 

gott och väl en mansålder. Man låg »under var gran» 

vid flottningen i Laxbäcken, Vilhelmina, på 1890talet, 

uppger Olof Almqvist. 

Det var länge en utbredd uppfattning — åtminstone 

bland arbetsgivarna — att fasta bostäder inte 

behövdes. Man drog sig för investeringar som inte 

gav något omedelbart utbyte och fann på något 

sätt alltid argument, bättre eller sämre, för sin ur- 

202 

aktlåtenhet att göra något. En flottningsförening 

skrev som svar på Socialstyrelsens enkät 1914: 

»Flottarens arbete är närmast att likna vid nomadens, 

och hans levnadsförhållanden måste ordnas 

därefter; i den mån han förvärvar den bofastes bekvämlighet, 

i samma mån försummar han sitt arbete.» 

Socialstyrelsens undersökning avslöjade svåra 

missförhållanden. Visserligen förekom under storälvflottningen 

att manskapet låg i bondgårdar och 

lador. På platser där flottningen gick långsamt förbi 

kunde flottningsföreningen ha uppfört manskapsbaracker 

eller kojor. 

Men i de glest bebodda trakterna kring bivattendragen 

fanns inga fasta bostäder att ta till, utom 

när en fäbodvall eller en hölada på någon slåttermyr 

råkade finnas i närheten. Ortsombudet i Lycksele 

meddelade till Socialstyrelsen: »Ofta förekommer, 

att arbetarna tillbringa natten under bar himmel; 

inga åtgärder från arbetsgivarens sida vidtages.» 

Ombuden i Jörn och Malå sade samma sak. Ett ombud 

i Vilhelmina kunde berätta att »arbetarna logera 

mest under bar himmel, ofta i snö och kyla».

Stövlar på tork utanför Storforskojan vid Öre älv i juni 1958. 

Foto i Umeå flottningsförenings arkiv. 

Provinsialläkarnas rapporter varierade samma tema. 

»Flottningsarbetarna bo regelbundet under bar himmel 

samt sova, om marken är snötäckt eller våt, på 

en bädd av granris», skrev en dorotealäkare. Och provinsialläkaren 

i Vilhelmina hade hört flottningsarbetare 

säga att de under natten frusit fast i marken. 

Genomgående var förhållandena vid huvudlederna 

mer ordnade. Flottningsföreningen höll på sina 

håll med presenningar och tält eller tältflikar som 

kunde kopplas samman till ett helt tält. William 

Walter (f 1900), Högsjö, Norsjö sn, berättar från 

Skellefteälven att flottarna från omkring 1930 kunde 

börja hålla egna tält; de ersattes sedan härför av 

flottningsföreningen. 

Men här liksom vid bivattendragen dominerade 

de tillfälliga lösningarna. Vid god väderlek under 

sommaren kunde man ligga direkt på marken och 

sova under bar himmel; man föredrog det till och 

med framför att gå en lång sträcka till en bostad. 

Men det var bara vid godväder. På våren och hösten 

och vid otjänlig väderlek måste man skydda sig på 

olika sätt. Utom granrisbädden förekom att man 

låg på medhavda renhudar och fårskinnsfällar. Att 

ligga under en omstjälpt båt var ett snabbt sätt att 

Interiör från en flottarkoja i Ajaur 1952. Foto i Umeå flottningsförenings 

arkiv. 

Förläggning i armétält vid Juktån 1953. Foto i Umeå flottningsförenings 

arkiv. 

203

Olika typer av gapskjul använda inom flottningen. Överst 

två skjul ställda mot varandra med en »nying» emellan. Den 

andra avbildningen visar ett enkelt gapskjul (bakvard) avsett 

för 12 man. (Ur SOS 1916 Skogsarbetarnas levnads- och 

arbetsförhållanden.) 

Flottare vid ett gapskjul. Samma typ av rast- och övernattningskojor 

har även använts i samband med slätter och 

skogsarbete. Foto i Umeå flottningsförenings arkiv. 

.JL 1 .-¿¡¡ff^^^ 

204 

få skydd mot regn, ett annat var att spänna upp 

medhavd oljeduk. Det senare sättet kunde kombineras 

med en stockvedsbrasa framför öppningen på 

den sluttande presenningen. Det hela blev en variant 

på det s k gapskjulet. Stockelden, den s k nyingen, 

kunde också placeras framför ett gapskjul uppfört 

av slanor täckta av mossa eller ris, gärna kombinerat 

med ett underliggande lager av näver, som 

gjorde skjulet vattentätt. 

Ibland fick det räcka med att elden gjordes upp 

nära en stor sten eller en häll som reflekterade värmen. 

Granrisbädden gjordes då mellan elden och 

stenen/hällen. Också den omstjälpta båten kombinerades 

ibland med en nying. 

Följderna av dessa primitiva bostadsförhållanden 

var allvarliga, hävdades det från flera håll. Uteboendet 

hörde till »de mörkaste punkterna» inom flottningen, 

skrev ett sockenombud i Vilhelmina. Förkylningssjukdomar 

var vanliga. En provinsialläkare 

i Norsjö konstaterade 1912 att fem flottningsarbetare 

vårdades på sjukstugan för akut lungsäcksinflammation. 

De flesta var således överens om att bostadsfrågan 

var ett problem. (Flottningsföreningarna möjligen 

undantagna. Umeå flottningsförening skrev 

t ex angående frågan om eventuella följder av bostadsförhållandena, 

att »manskapet har under flottningstiden 

varit friskt och hurtigt».) 

Ett lagförslag om förbättring av bostadsstandarden 

bifölls av riksdagen ovanligt smärtfritt för att 

vara en reform av skogsbrukets arbetsvillkor. Skoghärbärgeslagen 

trädde i kraft 1918. Den fackliga 

kampen var då ännu i sin linda. Men det blev den 

fackliga rörelsens uppgift att i framtiden övervaka 

att lagen efterlevdes. Redan i sitt tredje nummer 

(3/1921) erinrar förbundets tidning Skogs- och 

Flottningsarbetaren om de eländiga förhållandena 

vid Bellvikssjön i Fjällsjöälven inom Ångermanälvens 

flottningsområde. På den 2 1/2 mil långa 

sträckan fanns endast »en dålig koja vid sjöns övre 

ända». Och i övrigt fanns inget husrum »på miltals 

omkrets». 

År 1921 trädde den statliga skogshärbärgesinspektionen 

i verksamhet och kom arbetarnas egna 

ansträngningar till hjälp. Inspektionens första verksamhetsår 

gavs goda vitsord i förbundstidningen, 

men, framhålls det, det gäller också i fortsättning-

OM NYINGEN 

Nyingen var en alldeles speciell typ av stockeldsanordning. 

I Rietz' Svenskt dialektlexikon 

finns (sid 465 a) under uppslagsordet Neding 

en beskrivning av denna anordning. Neding är 

enligt Rietz en »stockeld ute på marken i skogen 

sommartiden, bestående af tvenne mot 

hvarandra lagda torra stockar af 5 eller 6 alnars 

längd med inhuggna skår i de mot hvarandra 

liggande sidorna, i hvilka elden sättes. 

Nedingen brinner till följe häraf med eld nedåt 

sidorna, ej uppåt, värmande sålunda dem, 

som ligga invid honom.» (Beläggen stammar 

från Bjurholm och Lycksele.) 

Denna beskrivning påminner om den Nöing, 

som P Björkman redogör för i sin bok Beskrifning 

öfver Wermland (Carlstad 1842). 

Björkman berättar först om skogsarbetarnas 

tält, med gran- och tallrisbädd. Mot den ena 

sidan av tältet, som är öppen, »anbringes en 

egen eldningsanstalt, på ortens språk kallad 

Nöing. Denna Nöing består af tvänne torra 

och lätt antändbara stockar, liggande längs efter 

tältets öppning, den ena öfver den andra, tillsammanhållna 

medelst ett störbol vid hvardera 

ändan, samt något skilj da från hvarandra 

genom smärre underlagda trädstycken vid 

störbolen. Till antändning äro stockarne, den 

undre på den uppåt vända sidan och den öfre 

på den nedåt vända, med några yxhugg upphackade 

och flisade, och i dessa upphackade 

flisor anbringes elden, hvilken sakta brinner 

och gifver värme inåt tältet. Från tältet går en 

vidja, hvilken med ena ändan står i beröring 

med de in i tältet liggande personerna, och 

med andra ändan är fästad i öfra stocken af 

Nöingen. När denne är afbrunnen och nedfaller, 

rycker vidjan på de sofvande och påminner 

således om tillagandet af en ny Nöing, i 

stället för den utbrunna.» Om stockeldsanordningarna 

haft sådana vidjekonstruktioner även 

i Västerbotten är inte bekant. 

Stockeldsanordningar av denna typ, om 

också med mindre detaljskillnader, är kända 

i både den skandinaviska, finska och ryska 

norden. Om stockeldskonstruktioner hos samerna, 

se bl a S Drake, Västerbottenslapparna 

(sid 131-132), där dock den gjorda anknytningen 

mellan sv ny ing och nödeld »gnideld» 

mm är språkligt osannolik. Ordet ny ing är enligt 

ett sannolikt tolkningsförslag en avledning 

av den ordstam som föreligger i fornsvenskans 

nudher, »träknubb». Om ordet nying, se Svenska 

Akademiens Ordbok under Nying (N 868- 

869) och Nödeld (N 1246), samt K B Wiklund 

Nyingen och dess namn i finskan och lapskan 

(1918) och S Ekbo Tre ordstudier, 1, Nödeld 

(1952). 

Tre varianter av nying. 1. Kol. 2. Fäst (hållmaja). 

3. Häl. Skiss av M Eriksson. Ur Landsmålsarkivets 

frågelista nr 13. Eld och eldgörning. 


205

Rundkoja, Storuman 1951. Foto i Umeå flottningsförenings 

arkiv. 

en för arbetarna själva att påtala missförhållandena, 

gärna via förbundet, så att trakasserier av enskilda 

anmälare kan undvikas. Ett par år senare är skogshärbärgesinspektören 

Oscar Wallner färdig med en 

redogörelse för inspektionens verksamhet som införs 

i Skogs- och Flottningsarbetaren. Och i kommande 

årgångar inflyter ytterligare rapporter, 

kompletterade med uppgifter om sjukvårdskurser 

för förmän och förbandslådans spridning på arbetsplatserna. 

Wallners brev till arbetsgivare med påpekanden 

om försumligheter och missförhållanden 

finner också vägen till tidningens spalter. 

Så inleddes de långvariga försöken att åstadkomma 

drägligare bostadsvillkor. Det skulle dröja långt 

in på efterkrigstiden innan skogsoch flottningsarbetarna 

kom att tillerkännas likvärdiga rättigheter i 

sociallagstiftningen som andra grupper. År 1951 

började bortaliggningsersättning utbetalas med 1:25 

206 

Anvisningar 

till befrämjande av hygien, ordning och trevnad i skogs- 

och flottningsarbetarhärbärgen. 

1. 

Alla i härbärget boende böra Iakltaga ett sådant uppförande, som befordrar 

snygghet och ordning i bostaden och densammas vidmakthållande 

gott stånd. 

2. 

Det bör gälla som hederssak att ej förstöra eller göra åverkan på 

härbärge eller däri befintliga inventarier. 

3. 

I det fall, då särskild kojvakt ej finnes anställd, böra arbetarna i tur 

och ordning svara för snygghet och ordning i härbärget. 

4. 

Vid matlagning iakttages största renlighet. Använda kärl och hus- 

geråd rengöras efter måltiderna. 

5. 

Britsar och sängar tillses dagligen. Filtar, fällar och täcken vädras 

och ristas en gång i veckan. 

Varje sak på sin plats, ordning i skåp, på hyllor och' bord! 

6. 

Mat, kläder och redskap, som ej för tillfället behövas, förvaras i sär- 

skilt därför avsett förvaringsrum. 

7. 

Snö, is och smuts å skodon och kläder avlägsnas före inträde i härbärge. 

8. 

Härbärge försett med trägolv, bör skuras eller på annat sätt grund- 

ligare rengöras var 14:de dag samt alltid vid avflyttandet. 

9. 

Koj- och stallplaner hållas snygga. Allt avskräde, matrester och dylikt, 

som ej uppbrännes, kastas i en därför upptagen grop. 

10. 

Vid avflyttandet bör torr ved finnas inburen och lagd på därför 

avsedd plats. 

Anvisningar från Socialstyrelsen, utfärdade efter den statliga 

skogshärbärgesinspektionens strävan till förbättring av 

skogsoch flottningsarbetarnas bostadsförhållanden. 

per dygn. Vid denna tid började det emellertid bli 

allt vanligare att flottningsarbetarna åkte hem efter 

arbetsdagens slut. Detta möjliggjordes dels av det 

alltmer vidsträckta nätet av skogsbilvägar, dels av 

att allt fler skaffade bil. Färdvägersättning började 

betalas 1954, bilersättning 1966. 

De allra senaste åren, då flottning har skett endast 

i huvudälvarna, har bortaliggning varit sällsynt. 

På sina håll har man dock medfört husvagnar i slutrensningen. 

Somliga har också medfört campingoch 

lättviktstält.

Långflottare Andersson i vila efter umesladdens slut 26 juli 

1956. Foto i Umeå flottningsförenings arkiv. 

Arbetstiden 

I Sverige genomfördes 10-timmarsdagen 1908 och 

8-timmarsdagen 1920. Flottningsarbetet ställde 

emellertid andra krav på arbetstiden än lagstiftningen. 

När dammluckorna öppnats eller spelflotten 

gick en vindstilla natt, visste ingen av ord som helgdag, 

dagsverke eller sömn. Naturen, inte lagtexten, 

bestämde flottningens rytm. Man gick till vila »då 

ögonen stannade», säger Olof Almqvist, Strömnäs. 

Därför var övertid vanlig. Vilken äldre flottningsarbetare 

som helst är beredd att vittna om sina »runddygn», 

även om sådana 24-timmarspass (ända upp 

till 36 timmars arbete utan vila skall ha förekommit) 

nog inte hörde till vanligheterna. Arbetsdagar 

på 12-15, ofta upp till 18 timmar hörde dock till 

vardagen, och sådana arbetstider kunde vara en räcka 

av dagar, utan att tillfälle till någon längre sammanhängande 

vila gavs. Umeå flottningsförening redovisade 

så sent som åren 1943-48 att i genomsnitt 

gott och väl entredjedel av arbetskraften haft en 

medelarbetstid per dag på mer än tretton timmar. 

År 1946 arbetade var nionde man mer än 15 timmar 

per dag — i medeltal. 

Att arbetstiderna skulle gestalta sig på detta sätt 

uppfattades som något av en oundviklig naturlag, 

både inom fackföreningsrörelsen och bland arbetsgivarna, 

som naturligtvis inte hade någon anledning 

att klaga över de rådande förhållandena. Det rådde 

heller ingen djupare strid i riksdagen kring frågan 

om flottningsarbetarna skulle undantas från åttatimmarsdagen. 

Däremot ansågs skilj ningsarbetet vara 

mer regelbundet och »industriellt» till sin karaktär, 

varför skilj ningen först kom att falla under lagen. 

Redan 1921 undantogs emellertid också skiljeställena. 

Flera flottningsföreningar hade hävdat att 

arbetet var både oförutsägbart och brådskande — 

särskilt vid de mindre skiljena i inlandet — och att 

skiljeställena måste undantas för att undvika förseningar 

och störningar på de nedströms liggande 

distrikten. Flera riksdagsmotioner undertecknade 

av socialdemokrater och fackliga företrädare om 

att återföra skiljena till lagen avslogs. 

Det blev emellertid fackets uppgift att kräva 

kompensation åt arbetarna för övertidsarbetena. 

När kollektivavtalen slöts fr o m 1938, ingick bestämmelser 

om hur stor ersättning som skulle utgå 

för arbetstid som översteg 10 timmar eller som inte 

ägde rum mellan kl 6 och 18. 

Den facklige trotjänaren Hemming Sten motionerade 

1947 om en reglering av arbetstiden. Hans 

förslag, stött av LO, var en indelning av dygnet i 

sex- eller åttatimmarsskift, där inte arbetet kunde 

utföras på dagtid, med betydligt kortare arbetstid 

än de 11-12 timmar som då var legio (i de nordligaste 

delarna, dit Västerbotten hörde, betydligt 

mer). Andra lagutskottet förordade utredning. I betänkandet 

(SOU 1949:58) framförs visserligen fortfarande 

de obligatoriska hänvisningarna till flott - 

ningsarbetets oregelbundna karaktär, men man föreslår 

ändå en anslutning till arbetstidslagen, d v s i 

princip åttatimmarsdag och högst 48 arbetstimmar 

per vecka. Goda möjligheter till extra övertid skulle 

dock beviljas, så goda som behövdes »för flottningsarbetets 

rationella bedrivande». 

Ett viktigt argument för förslaget var det psykologiska: 

flottningsarbetaren skulle inte behöva känna 

sig stå utanför det framväxande välfärdssamhället. 

Ett annat var rekryteringen av arbetskraft: den 

yngre generationen skulle knappast lockas till ett 

yrke med de tidigare primitiva arbetsvillkoren. 

207

Flottarlag tar matrast, förmodligen vid Juktån. Foto Olle Öberg, Gunnarn, 1920-talet 

Till utredningens argument kan nog så här i efterhand 

fogas två omständigheter. För det första 

började den gamla rekryteringsbasen att luckras 

upp. Småbrukarekonomierna var i gungning, till 

stor del enligt myndigheternas avsikt; 1947 års 

jordbrukspolitiska beslut försämrade utkomstvillkoren 

för mindre jordbrukare. Man kunde i framtiden 

väntas få en arbetskraft i flottningen hos vilken 

arbetet inte ingick i en tidsmässigt mer konturlös 

rytm anpassad till jordbruket, utan en som ställde 

208 

samma krav på flottningens arbetstider och övriga 

arbetsvillkor som annorstädes. 

För det andra var åren omedelbart efter andra 

världskriget en blomstringsperiod för industrin. I 

den konkurrens om arbetskraften som rådde måste 

skog och flottning anpassa arbetsvillkoren till de 

som gällde på andra håll. 

Åttatimmarsdagen för flottningsarbetare trädde 

formellt i kraft 1951.

Johan Fredrik Cornell 

- porträtt av en flottledsingenjör 

Av strömrensnings- och flottledsbyggnationerna 

återstår idag endast de tysta, döda monumenten. 

De tunga stenkistorna, de multnande skiborden, de 

mossbelupna sättdammarna vittnar om en verksamhet 

vars utövare med några få undantag är borta. 

Vilka var de människor som reste dem? 

Man behöver inte mycket fantasi för att föreställa 

sig det omänskliga slit som frambringat en 200 

meter lång kista av solida block, framsläpade av 

hästar och bringade i läge med enbart människokraft. 

Varje ingrepp i flottlederna hade varit omöjligt 

utan alla de klent belönade arbetare som bilat 

bjälkarna, timrat rännorna, pålat för dykdalberna. 

Dessa tusenden har stumma stigit in i hävderna, 

kvar finns bara deras händers verk och frukten av 

deras klokskap och skapande fantasi. Länge saknades 

anvisningar och platsingenjörer, strömbyggnader 

utfördes med hantverksmässig känsla för materialet. 

naturen, näringen. 

Så småningom kom handböcker i flottledsbyggnad 

— först var G H Carlgrens från 1886 — och i de 

större älvarna anlitades ingenjörer av betydenhet 

för att ombesörja regleringarna. Män lättare att 

skildra, då de efterlämnat skrivna besked om sitt 

verk: brev, dagböcker, skrivelser, protokoll. En av 

dem var Johan Fredrik Cornell. 

Cornell föddes 1837 i Matfors nära Sundsvall 

som son till en förvaltare vid Matfors bruk. Efter 

avlagd studentexamen blev han elev vid vad som 

kallats »Nordens märkligaste kanalbygge», P A 

Tamms kanal vid Dellensjöarnas utlopp i Hälsingland. 

Med meriter därifrån kvalificerade han sig till 

högre artilleriläroverket i Marieberg, väg- och vattenbyggarnas 

dåtida utbildningsanstalt, som han genomgick 

1859-61 (Kungl Tekniska Högskolan inrättades 

först 1876). 

Han var därefter mogen för sin livsuppgift: regleringen 

av norrlandsälvarna. Hans verksamhetsfält 

var hela den norra landsändan. Han började i norr 

och deltog bl a i kanaliseringsarbetena i Lule älv 

1864-66. Är 1869 flyttade han tillbaka till Sundsvall, 

där han blev flottningschef i Ljungan och med 

tiden en tongivande gestalt i stadens ekonomiska 

och politiska liv. 

Som konsulterande ingenjör bedrev han en omfattande 

väg- och vattenbyggnadsverksamhet som 

i flera fall sträckte sig också till Västerbotten. 

209

Pålning med pålkran för tillverkning av dykdalber vid Åmsele 

i februari 1950. Foto i Umeå flottningsförenings arkiv. 

210 

uCCf}cc^ -liefie.tXwcy.iôt-doiafck £í>t?en aiimamux- 

fWUítLyu -i Ote. Sff „

ångbåtstrafiken, som gick i södra älven, inte hindras. 

Detta påpekande hade gjorts redan 1885 av en 

annan väg- och vattenbyggare, Lars Berg, landshövding 

i Norrbotten, vilken på uppdrag av stadsfullmäktige 

i Umeå lämnat förslag till reglering av farleden 

från staden till kusten. 

Cornell insåg också att tillförseln av virke från 

älvens högre belägna delar måste få en ny utformning. 

Gott flottningsvattenstånd i älvens övre delar 

var i regel förbi i mitten av juli, en tidpunkt då 

skiljningen nätt och jämnt hunnit börja. Med stigande 

virkesmängder skulle magasinet vid Gubböle 

inte räcka till, och, resonerade Cornell, det bästa 

vore om magasin snarast kunde anläggas nedom 

Pengfors i Umeälven och mellan Vännforsen och 

bron i Vindelälven. Detaljplanerna för detta liksom 

för de spardammar vid Umans och Storvindelns utlopp, 

som också ingick i hans vidlyftiga projekt, 

lämnade Cornell emellertid dithän. 

Det förefaller som om Cornell inte var helt övertygad 

om att hans genomgripande ändringsförslag 

skulle uppskattas av flottningsföreningens styrelse. 

Kanske misstänkte han att där fanns krafter som 

ogärna riskerade kapital på vågsamma ut- och ombyggnader, 

vars avkastning stod skriven i träkonjunkturernas 

hastigt föränderliga stjärnevalv. 

Han argumenterar därför för sina ideer. Han pekar 

på den allt hastigare ökningen av timmermängderna, 

som, kan man anta, »skall hädanefter öka vi- 

$ vXicysêX a^ 

7» 

da mer». »Med de ofantliga skogstillgångar», skriver 

Cornell, »som förefinnas efter dessa båda vidsträckta 

flodområden, skulle det icke väcka någon förvåning, 

om virkesmassan inom mindre än tio år uppnått 

en million...» (vilket den också gjorde). 

Konsekvenserna av en bristande framförhållning 

kunde bli allvarliga, framhöll Cornell, och målade 

upp ett scenario så hotfullt att det borde övertygat 

också den mest gnidne virkesintressent om behovet 

att lätta på plånboken. Magasinet i Gubböle var så 

bräckligt att det redan för nästa års timmermängd 

innebar »en fruktansvärd fara»: »en inträdande olycka 

skulle utan tvifvel leda till förluster, som böra 

skattas till hundratusentals kronor. Jag behöfver 

blott påpeka de många och dyrbara fisken, som finnes 

efter elfven, Baggböle Sågverks storartade 

strömbyggnader, den ytterst kostbara bron invid 

Umeå stad (som han själv varit med om att konstruera), 

förutom den direkta förlust, som hundratusen 

timmer, förlorade i hafvet, skulle medföra, 

för att de af mig angifna förluster icke må anses 

öfverdrifna». 

Rättskonflikter 

Flottningsföreningen tog Cornells varningsord ad 

notam och begärde att Cornell jämte två godemän 

skulle få företa syn av vattendraget, vilket länsstyrelsen 

biföll. Allt detta, liksom kungörelsen härom, 

Ritningsförslag till en dammbyggnad vid Örträsket, upprättat 

1892 av J F Cornell. Ur öre älvs flottningsförenings arkiv, 

förvarat i Folkrörelsearkivet, Umeå.

som upplästes i Umeå och Vännäs socknars kyrkor, 

behandlades med största raskhet och syn kunde 

hållas 21-23 oktober samma år, 1889. 

Protokollet från syneförrättningen blottlägger 

konflikter mellan strandägare och bönder å ena sidan 

och flottningsförening å den andra; en av de 

många rättskonflikter det industriella genombrottet 

skapade och som ytterst hade sin grund i två 

skilda sätt att utnyttja naturen. Det ena var bondens, 

odlarens, fiskarens — ett utnyttjande i ett lokalt 

sammanhang, med enkel teknologi, i nära samband 

med naturens rytm och krav. Det andra var 

den industriella driften, en storskalig verksamhet 

med, i flottningens fall, stora geografiska anspråk 

och ett behov av reglering och behärskning av naturens 

krafter. 

Så anmälde Nils Andersson, bonde i Pengfors, 

att han ägde en slåtterholme i Pengforsedan. Han 

ville att den inte skulle skadas och önskade därför 

en bom från holmens övre del till dess nedre och 

en roddled nedom holmen. Kyrkoherde Elfgren anmärkte 

att magasinen borde förläggas uppströms eftersom 

de lägre stränderna nedströms — däribland 

prästbordets, var han mån om att framhålla — tog 

större skada genom de uppdämningar virkesmassorna 

förorsakade. Israel Hansson, som bodde mitt 

emot Per-Pers bommen, klagade över att vattnet 

forsade ned mot hans strand och förorsakade skärning. 

Ännu en hel rad bönder luftade sin misstro 

mot ingreppen och reste ersättningsanspråk för de 

skadehot man såg torna upp sig som mörka moln 

vid horisonten. 

Men på sådant tal ville flottningsintressenterna 

inte lyssna. Svartviksbolagets specielle sakförare, 

A H Kollberg, som beledsagade förvaltare Ohle'n, 

ansåg att den synegång som hållits tidigare under 

dagen vederlade klagomålen och tydligt visade behovet 

av magasinen mot bakgrund av den hastigt 

stegrade timmermängden. Jägmästaren och tillika 

kronoombudet A F Berselius instämde. Sökandebolagets, 

flottningsföreningen, inspektor C W Bergström 

och dess flottningschef J Rieck-MUller föredrog 

att hålla tyst. 

Vid det följande sammanträdet i Axla längre ned 

efter älven upprepas proceduren. Strandägarna yrkade 

skydd och ersättning för skada — flera hyste 

oro för slåttern — medan flottningsföreningens in- 

212 

Pengforsmagasinet, september 1949. Foto i Umeå flottningsförenings 

arkiv. 

spektor Bergström, som nu funnit tiden mogen för 

ett inlägg, ansåg att byggnaderna skulle utföras, 

»enär dessa vore både nyttiga och erforderliga». 

Berselius är av samma åsikt men är i egenskap av 

kronoombud angelägen att framföra sina misstankar 

om att flottningen skulle kunna skada kronans 

fisken mellan Bergforsen och Sörforsbron. Han ansåg 

att saken borde utredas och ett årligt skadeståndsbelopp 

fixeras. Kyrkoherde Elfgren bekymrade 

sig för om prästbordets fiske skulle må väl av 

att samsas med »den stora och bullrande flottningen» 

som växte allt mer. 

I Umeå följande dag är nästan inga hemmansägare 

med, men de två närvarande protesterar i alla 

fall efter förmåga mot försämrade fisken. I övrigt 

avhandlas sorteringens läge. De flesta höll Lillån 

för det bästa alternativet. 

För denna tre dagar långa synegång med påföljande 

sammanträden var Cornell förrättningsman. 

Det dröjde emellertid över tre år innan hans och 

de båda godemännens utlåtande kom, den 30 december 

1892. Vid den tidpunkten stod magasins-

yggnaderna vid Pengfors och Nyby redan färdiga. 

Cornell föreslår länsstyrelsen att det kostnadsförslag 

för älvbyggnaderna han själv upprättat godkänns. 

Han vill också att Svartviksbolaget skall 

tillåtas såga sitt privilegievirke vid Holmsund, om ej 

tillräckligt stor lösensumma kan betalas för anläggningarna 

i Baggböle som då var i Svartviks ägo. 

I en skrivelse till länsstyrelsen i mars 1895 tar 

han ånyo upp Svartviksbolagets ersättningsanspråk 

och i maj samma år svarar honom i hjärtlig ton förvaltare 

öhlén, som inleder med »Broder Cornell» 

och avslutar med artighetsbetygelser till väg- och 

vatteningenjörens hustru. 

När det gäller hemmansägarnas farhågor för överdämning 

av slåtter ställer sig Cornell avvisande, dessa 

har »i hög grad öfverdrifvits». 

Landshövdingeämbetets utslag av den 21 juli 

1895 ger bifall till Cornells förslag på alla väsentliga 

punkter. Cornell har lyckats igen, till raden av 

regleringstriumfer från andra norrlandsälvar, som 

f ö förskaffat honom en icke obetydlig förmögenhet, 

kunde han lägga Ume- och Vindelälvarnas nedre 

lopp. 

Nya skiljet 

En liten detalj hade emellertid inte gått som Cornell 

ursprungligen hade tänkt. Skiljet var fortfarande 

kvar ovanför bron. Redan 1892 fanns visserligen 

ett nytt skilje, Nyhult, uppfört strax nedom det tidigare. 

Det skulle klara upp till en miljon klampar 

per år. Men uppenbarligen tänkte sig Cornell detta 

som en temporär lösning; att Lillån var den mest 

fördelaktiga platsen för skiljets placering var ju alla 

överens om. Cornell anförde att en flyttning till 

Lillån fordrade »rundlig tid», dessutom var det frågan 

om ångbåtstrafiken, som passerade söder om 

Ön. Därför fick ärendet vänta och i landshövdingeutslaget 

uppgavs att det vilade i väntan på ny framställan. 

I slutet av 1890-talet börjar virkesmängderna 

överstiga den miljon klampar Nyhult var avsett för. 

I september 1902 sänder flottningsföreningens styrelse 

genom herrarna Schussler, Sundberg och 

Åsström en skrivelse till Cornell där man tar upp 

frågan om skiljet. En ny omständighet har i ett slag 

gjort saken akut: flottningen av massa ved. Denna 

och den tilltagande flottningen av kolved, fordrade 

en.större sortering, inte bara för att virkesmängden 

blev större, utan också för att virkesgrupperna och 

intressenterna blev fler. Det var viktigt att massavedsflottningen 

kom igång, inte minst ur »skogsvårds- 

och nationalekonomisk synpunkt», som herrarna 

så riktigt påpekade. 

Syn för ny reglering av flottningen nedom Baggböle 

hölls i laga ordning. Förrättningsman var Cornell, 

som i december 1902 avgav sitt betänkande. 

Vid denna tidpunkt förordade han ett nytt skilje 

vid Storsandskär nedströms Ön, en avvikelse från 

de ursprungliga planerna på ett skilje i Lillån. Skälet 

var att båttrafiken i Lillån, som man trott skulle 

upphöra eller i varje fall hålla till godo med en 

smal seglingsränna, snarast visade tecken att tillta i 

omfattning. Trafiken skulle, trodde Cornell, försvåra 

en »fullt beqväm och ostörd sortering». Storsandskär 

var helt fritt från ångbåtstrafik. Tills vidare 

skulle skiljet i Nyhult byggas ut för att klara den 

väntade virkesanstormningen för de närmaste åren. 

Flottningen förbi staden var emellertid ett lika 

stort problem som tidigare, ja större, eftersom det 

nu skulle bli fråga om lösflottning. Det blev till sist 

inget av Cornells idé om ett skilje vid Storsandskär. 

Antingen avslog länsstyrelsen förslaget eller också 

fann flottningsföreningen i de dämpade konjunkturerna 

åren efter sekelskiftet att det gick bra att fortsätta 

i Nyhult som tidigare. Det gick trögt för Cornell. 

År 1904 tas emellertid hans tjänster ånyo i bruk 

av flottningsföreningen. Denna hade sänt två personer 

till vattendraget Glömma i Norge där ingenjören 

och flottningschefen William Blakstad utvecklat 

ett nytt revolutionerande system för sortering 

och buntläggning. 

Erfarenheterna var positiva och flottningsföreningen 

ville inrätta Blakstads sorteringsverk vid 

Nyhult. Man lät Blakstad själv göra ett besök på 

platsen, och denne upprättade en detaljkarta över 

hur det hela skulle se ut (se bild sid 185). Så kallades 

Cornell in som förrättningsman. Kronoombud 

var överjägmästaren Th örtenblad, en av tidens 

mest betydande skogliga dignitärer. Också Blakstad 

själv var med denna novemberdag 1904. 

Blakstad presenterade sitt förslag, alla ansåg det 

vara utmärkt; endast ett par detaljer diskuterades. 

213

Man avspisade också ett par bönders skadeståndskrav. 

Möjligen var örtenblad missnöjd med att militärbostället 

i Böle skulle bli obrukbart genom att 

stranden blockerades av timmertrafiken. Men den 

600 meter långa strandremsan skulle kunna styckas 

till villatomter, som »synas kunna blifva begärliga, 

då bostäder härstädes kunna förena landets behag 

med de fördelar staden bjuder». 

Den 5 april 1905 var Cornell färdig med sitt yttrande. 

Han tillstyrkte projektet med vissa smärre 

modifikationer och underströk särskilt fördelen 

med att faran för lösflottning förbi staden nu äntligen 

var över och kunde avföras ur diskussionen. 

Ett dilemma kvarstod emellertid. Det höga flodvattnet 

på vårarna gjorde att sorteringen inte kunde 

komma igång förrän in i juli, vilket var till nackdel 

för sågverken som härigenom stod utan råvara i 

början av sommaren. Detta aktualiserade än en 

gång alternativet med ett skilje i Lillån, där vattenhastigheten 

skulle gå att reglera. Ännu en omständighet 

bidrog till att Cornell åren därefter tog upp 

sin gamla hjärtesak. Staden hade nämligen verk- 

Lillåns skiljeställe i 

Umeälven. Foto: 

Umeå flottningsförening, 

1940-talet. 

214 

ställt muddring i Storån, dvs älvgrenen norr om 

ön. Därigenom var farledsfrågan mellan staden och 

havet äntligen löst. Cornell skred till verket, författade 

nödiga skrivelser och såg till att få flottningsföreningen 

med på sin ståndpunkt, men avled 1911, 

75 år gammal, efter en misslyckad kurvistelse i 

Jämtlandsfjällen. Hans planer blev inte verklighet 

förrän 1915, det år då sorteringen första gången 

ägde rum vid Ön. Det var då mer än 25 år sedan 

Cornell först väckt förslaget. 

Varför hade det dröjt så länge? Utom de redan 

anförda skälen och den långa raden av tillfälliga lösningar 

vid Hultet, så torde den viktigaste orsaken 

ha varit att skiljet inte behövdes. Den oro som skapades 

av de snabbt stigande virkesmängderna kring 

sekelskiftet avtog naturligt nog när virkesmängden 

sjönk i början av det nya seklet. Noteringen från 

1901 på 2 miljoner klampar överträffades inte förrän 

1910. 

Kraftmänniskan Cornell motarbetades av konjunkturerna, 

för en gångs skull stod hans visioner 

inte i harmoni med tidens och penningens krav.

En flottning i Östernoret på 1930-talet 

Det kan inte nog många gånger understrykas att 

bäckflottningarna var en lokal angelägenhet. Någon 

eller några byar höll arbetskraften till bäckarna i 

närheten, antingen ackordskontrakten skrevs mellan 

flottningsföretaget och byalaget, med representanter 

för arbetarna eller med en utomstående entreprenör. 

Entreprenören kunde givetvis också vara 

en bonde eller en handlare från trakten. 

På detta sätt kom byn med dess jord, människor 

och liv att tillsammans med den omkringliggande 

naturen att utgöra en liten värld för sig, där arbets- 

året förflöt och sysslor avlöste varandra. Det löpte 

en rytm genom landskapet och tiden. 

Det följande är ett försök att rikta en teaterkikare 

mot denna slutna scen. Den akt vi skall följa är 

våren, då bäckarna gick upp och timret skulle ner 

från isarna i skogen till storåns breda famn. I den 

skulle det bäras till skiljet i Sandslån och därifrån 

bogseras till fabrikerna i det Ådalen som, fast det 

bara låg tolv mil bort, ändå var så fjärran. 

Byn det handlar om heter Östernoret och ligger 

vid Ångermanälven, men kunde strängt taget ha legat 

var som helst i Västerbotten. Tiden är 1930talet. 

Den som berättar hette då Valter Karlsson 

(idag har han ett annat efternamn). Det är också 

hans dagbok vi senare skall följa. 

Arbetslaget bildas 

I regel brukade det vara slut i skogen till påsk, men 

det kunde vara tidigare också. Då blev det ett ganska 

långt uppehåll tills flottning kom på tal. För det 

visste vi ju, att det alltid fanns flottning varje år, 

för timret kördes ner på vattendragen med häst. 

Under det här uppehållet gjorde vi inte nånting, 

sågade lite ved, sen fanns det inte något att göra. 

Det räknades som en naturlig del av året, för det 

fanns inget jobb. Men något arbetslöshetsunderstöd 

fanns ju inte. 

Vi ungdomar gick väl alltid ut och träffades, pojkarna, 

och så började man tala om flottningen. Så 

bildades det i regel ett arbetslag och det var i stort 

sett hela byn. Också bonnpojkarna var med och jag 

tror till och med att Alrik Genbäck var med ett år, 

en bonde. Men det var inte alltid som dom där 

bonnpojkarna var med. Var det lite knappt om 

jobb, lite flottning, då försökte man nog få dom åt 

sidan. 

Vi som var rena arbetarpojkar kändes väl ha mer 

samhörighet och kom överens om att vi skulle inte 

ta in den och den. Och det hände väl ofta att de var 

sämre flottare också, det var ju en enkel orsak. Men 

det fanns även bra bonnpojkar som kunde sin sak. 

215

Tumning av virke som har körts ut pä isen. Foto Olle Öberg, Gunnarn, 1920-talet. 

Anbud läggs in 

Ja, i alla fall så blev det väl så att vi satt i någon 

kammare och resonerade om att vi skulle få oss ett 

sådant där jobb. Då var det i regel så att man fick 

lägga in anbud på flottningen. Ett visst datum var 

det flottningssammanträde i Åsele, där skogsbolagen 

bestämde vilka som skulle få de olika flottningarna. 

Anbud lämnades in slutet. Det var omkring 

den femtonde april. Jag minns inget tal om vad ett 

anbud kunde vara värt, men jag skulle tro det rörde 

sig om 0,5 öre per kubikfot. 

Det var i regel bara en som lade in anbud. Det 

var så att varje by hade ett område som man betraktade 

som sitt utan att gränser behövde göras 

upp på kartan. För vår del handlade det om Långvattenån, 

Idvattenån, Bredvattenbäcken och Vispsjön. 

216 

Basen utses 

En vacker dag, innan vi skulle fara ut och bomma 

in virket, träffades vi och någon blev utsedd till bas. 

Det gick så till att det var någon som sa att den och 

den är lämplig till det här jobbet, att sköta om och 

skriva upp hur många timmar var och en gör. 

Han skulle ju först och främst ha arbetsledarfunktioner, 

han skulle se hur man kunde sätta rätt 

man på rätt plats. För jag tror inte det finns något 

jobb som jag varit med om, där det är så stor skillnad 

på folk som i flottningen. Det var inte säkert 

att bäste timmerhuggare var bäste flottare. Basen 

skulle först och främst kunna jobba själv och så 

skulle han kunna fördela jobbet. Han behövde inte 

vara nå gammal, men givetvis fick han inte vara helt 

nybörjare.

»VIEN» OCH »GRANBANNA» 

Inbomningen av virket skedde på våren medan 

isen ännu låg. Av befintliga stockar valdes bomvirket. 

Hål borrades i stockändarna med timmernavare 

och bommarna kopplades ihop med 

vidjor, senare med olika typer av bomkoppel 

(kilkoppel, klavasmiden, traljor). Innan bomsmiden 

av järn blev allmänna, användes olika 

typer av vidjekoppel för att sammanfoga stockar 

till bommar eller timmernötter. Vidjor var 

starka och praktiska: när bommarna skulle 

skiljas från varandra högg man bara av dem 

med en yxa. Emellertid blev det med tiden allt 

Flottningsbommar planbilas vid Vindeln i januari 1950. 

Foto i Umeå flottningsförenings arkiv. 

Bomningen 

Så en vacker dag, då det hade töat så isen började 

vara blå, då skulle man iväg ut och bomma in virket. 

Timret var upplagt i skoter på isen. Underst låg 

tre björnstockar, ovanpå dem ett varv med slanor 

och ovanpå dem virket som skulle torkas. Helst la- 

färre som behärskade den svåra konsten att 

»vri vien», d v s att välja ut, vrida och foga samman 

vidjorna som var av gran, ibland björk. 

Albin Lövgren (f 1894), Nordansjö, Vilhelmina, 

berättar om en särskild slags »pluggbommar» 

för landrensning. Dessa hopfogades med 

»granbanna», vriden tumsgrov gran som stacks 

in i hålen i stockändarna och fästes med en kil 

så att ett bågformat fäste uppstod som var öppet 

åt ena sidan. Dessa ansågs starkare än allt 

annat men då de torkade i solen blev de svagare. 

de man ett varv, men om utrymmet var begränsat 

på isen eller om föret blev dåligt och man försökte 

köra bara en väg, så lades två eller flera varv. 

Vi var hela laget som for ut en eller ett par dagar 

på våren och gjorde inbomningen. Det kunde vara 

upp till trettio man, det var väl olika. Nu var det 

väl inte sagt att allihop hade tid att gå ut, dom kunde 

ju ha något annat för sig. 

När vi hade Idvattenbäcken, Vispsjön och Långvattenån, 

var det bomning bara på Vispsjön och Idvattensjöarna. 

Då for vi bort det första vi gjorde till 

Idvattensjöarna. Hade man möjlighet att ha en häst 

med sig gick det lätt att köra ut bomvirket, men eljest 

drog vi ut bomvirket för hand och borrade dem 

för hand med en timmernavare. Det var ingen som 

inte gjorde sitt bästa. Vi tog nytt bomvirke år från 

år ur det timmer och den massaved som var framkörd. 

En av de första gångerna jag var med i flottningen, 

fick jag lära mig att göra pluggbommar. Man 

borrade hål som vanligt i timret, och så hade man 

huggit granbuskar, och så gjorde man upp en eld. 

Man värmde buskarna och gjorde vidjor av dem, 

vred dem lite och satte dem i hålen. Så gjorde man 

en trekantig pinne och kilade fast i hålet. Det hette 

pluggbommar. Det var starkt om det var riktigt 

gjort och lätt att koppla loss. Man hade bara en yxa 

och högg upp dem. 

Annars har vi haft kättingar och sinkor. Det kom 

något som dom kallade Fjällbäckssmiden, som man 

slog ner i stocken. De användes mer och mer. De 

217

var lätta att ha att göra med, det gick snabbt att göra 

en bom för något tillfälligt. Det fanns också något 

som hette kilkoppel, men de användes hemskt 

lite. Vi sparade inte bomvirket utan det var till att 

slå loss kättingarna varje år. Sen gjordes det något 

som kallades för bombrytare. 

Dammvakten 

Då vi hade gjort inbomningen var det ett uppehåll 

på tre veckoren månad tills flottningen började. 

För vår del var det så, att om vi hade Bredvattenbäcken, 

hade vi ett damm där att vakta. Hade vi 

Idvattenbäcken, hade vi ett damm där också. Vi hade 

i regel en äldre man som for dit. Det räckte med 

en, för det var ju inget särskilt att göra. Bara se till 

så att det inte hände något. Blev det för mycket 

vatten i dammet, fick han ju lov att dra upp det lite 

grann, så att det inte rann över eller började skära. 

Så fick han se till att inte vallen började tina 

upp. Då var det risk att det gick igenom. En som 

hette Jakob Johansson var ofta dammvakt, och en 

som hette Jonas Danielsson. Dom kunde få ligga 

där en hel månad innan flottningen började, säkert 

fjorton dagar. 

Dammvakter var bara äldre som förut varit garvade 

flottare. Ungdomen användes mest ovanför 

dammet under flottningen för att trampa sönder 

skoter eller som flaggvakt vid rännor. Där var det 

inte något annat att göra än se till om det slog fast. 

Då var det att meddela så fort som möjligt, så att 

man slog igen vid dammet och det inte blev en bröt. 

Sjöarna går upp 

En vacker dag gick sjöarna upp. I regel kom dammvakten 

springande, han kom hem och sa, att i morgon 

tror jag sjön går upp. Då hade man i regel fraktat 

dit båtarna och annan materiel och hakarna 

också. I regel tog man med sig båtarna den dag då 

man for och bommade. Man drog dem på snön. 

Och så lånade man båtar i byarna. 

Så kom man då dit och spelflotten var redan där. 

Den var gjord av torrfuror som var pluggade ihop 

och kunde hålla tjugofem år. Wirén och draggen användes 

samma år från år. 

Så for man längst in i sjön och började ta ihop 

timret. Det fanns alltid någon liten post här och 

218 

Matrast vid Gräsbäcksflottningen 1924. Bilden är troligen 

tagen under maj månad medan snön ännu ligger 

kvar. Foto ur H Österbergs samling. 

MATEN 

Liksom i skogen på vintrarna var länge mathållningen 

i flottningsarbetet individuell. Vid 

bäckflottningarna, som ända in på efterkrigstiden 

utförts i mer eller mindre väglöst land, 

kunde det behövas mat för en vecka eller mer. 

I konten, som var av näver eller bark, fanns då 

spisbröd (tunnbröd var för skrymmande och 

blev bara smulor på botten), smör eller margarin, 

fläsk, korv och ost. Torkat kött av ren har 

förekommit i vissa trakter. Någon gång kunde 

mjöl medföras, men det var sällsynt. Dels bodde 

man sällan någon längre tid på samma plats, 

dels var fritiden knapp, så det var inte så ofta 

tid att tillreda kolbullar eller sluring. Dessutom 

var det inte alltid man hade tillgång till 

kojor med spis eller eldpall. Den obligatoriska 

drycken var kaffe. Långmjölk eller tätmjölk 

höll sig bättre än vanlig mjölk och kunde också 

medföras. 

Vid huvudflottlederna rörde man sig däremot 

ofta genom kulturbygd. Hos åbor vid 

älvstränderna gick det ibland att proviantera 

och att få tillgång till färskvaror som mjölk 

och potatis.

Under första världskriget rådde stor brist 

på livsmedel. Flottningsarbetarna kunde få 

extra tilldelning av fläsk och bröd, men det 

var ändå ofta otillräckligt. 

Till de åtgärder som en statlig utredning 

(SOU 1933:38) ansågs kunna förbättra skogsoch 

flottningsarbetarnas kost, hörde främst 

kooperativ mathållning under ledning av en 

anställd hushållerska eller kocka. 

Detta system infördes snart på flera håll vid 

avverkningarna, men var sällsynt i flottningen. 

Utredningen ansåg inte heller att »förutsättningar» 

för detta fanns särskilt ofta. Det var 

strängt taget bara vid de större flottlederna 

som en kokbåt, kokvagn eller koktross följde 

med rumpgänget. Föregångare till koktrossen, 

vilken sköttes av en kocka som kunde ha sysslan 

på entreprenad, var de s k proviantörerna. 

Dessa följde slutrensningen och fraktade redskap, 

presenningar och mat, de högg ved för 

brasor och gjorde upp nyingar och satte upp 

gapskjul. Från Ångermanälven berättas att de 

också kokade potatis och kaffe till måltiderna. 

I de mindre vattendragen förekom de s k 

»marbärarna», enligt Valter Källestål, Åsele, 

de »småpojkar och gammgubbar» som bar matsäckar, 

sängkläder och dylikt. 

Budbärarsystemet tycks ha varit något av 

en institution. Någon berättar från Sorsele om 

att en »proviantskarl» skickades efter mat. När 

slutrensningen efter Skellefteälven närmade 

sig bebyggda trakter fick ett bud gå i förväg 

med beställningar om brännvin. 

Det fanns ett motstånd bland flottningsföreningarna 

mot att anordna gemensam mathållning. 

Detta tillsammans med det rörliga arbetet 

gjorde att den individuella mathållningen i 

flottningen fortsatte att dominera, särskilt i bivattendragen, 

där gemensam mathållning hörde 

till undantagen. Däremot förekom besök 

av bygdens folk, som kunde ha skaffning med 

sig. Kronotorparhustrun Inez Nordin, Nordåker, 

Åsele, berättar att det var sed bland kvinnorna 

kring Kvällån att gå med färska »hast- 

Bilparkering vid flottleden. Från Vajbäcken 1962. 

Foto: Sune Jonsson. 

bullar» (glödhyppor) och kaffe till flottningsmanskapet 

vid »slussen». Något ordnat system 

med »kaffekullor» tycks dock inte ha förekommit 

i Västerbotten. Kaffekullorna var kvinnor 

som följde flottarlagen — särskilt vanligt har 

detta varit i mellersta och södra Norrland — 

och mot betalning tillhandahöll kaffe och varma 

soppor. Ett undantag var den »kaffekocka» 

det berättas om från Lögde älv. Hon följde, 

ett stycke in på 1900-talet, med flottarna mellan 

Storlögdadammet och Nyland. Ytterligare 

en omständighet som starkt bidrog till fortsatt 

enskild mathållning var bilismen, som gjorde 

det möjligt för arbetarna att åka hem på kvällen 

efter arbetets slut. 

Vid skiljeställena har gemensam mathållning 

underlättats av att arbetarna varit samlade 

till en och samma plats. Marketenterier 

och lagade gemensamma måltider var vanliga 

redan på 1930-talet och har sedan tillkommit 

i ökad utsträckning. Även här fanns det dock 

ett motstånd från flottningsföreningarna, som 

hävdade att så många arbetare bodde i hemmen 

och kunde ta sig till och från arbetet med 

buss eller cykel att dylika arrangemang nog inte 

var nödvändiga. (Om Kosthållet, se även sid 

231.) 

219

där som man var tvungen att hämta. Så ringade 

man ihop dem — det var ju bommat tidigare — det 

gjorde man i regel utan uppehåll. Sedan spelade 

man allt timret på en gång över sjön, det tog ett 

och ett halvt till två dygn. 

Vila i fäbodarna 

När vi kom till dammet i Borgen åt vi. I säcken hade 

vi i regel korv, rökt fläsk, amerikanskt fläsk, kaffe 

och eventuellt en liter mjölk. Potatis hade vi kanske 

också som vi kunde koka i en kaffeburk. Lite 

ost kanske, margarin. Spisbröd, hembakt var för 

skrymmande och blev bara smulor i säcken. 

Sedan gick vi och la oss i fäbodstugorna och vilade 

i tio-tolv timmar. 

Släppningen 

Morgonen efter sade basen åt oss att söka oss till 

våra postställen. Vi var i regel två vid varje post, 

men det kunde vara tre också om det var en besvärlig 

fors. Det fanns ställen där man fick vara ensam 

också. 

Så drogs dammet upp och man började släppa. 

Borgdammet var ett trädamm med två luckor, timret 

släpptes genom den ena. Så gick det väl någon 

halvtimme, så tog det väl stopp någonstans och 

man fick vänta tills det var lossat i bäcken och man 

kunde släppa på igen. Så höll det på tills vi hade 

släppt ner det mesta. Då kunde vi stanna av och vila, 

när vi hade jobbat ett dygn. 

Sedan började vi nedanför dammet, i »gröbba» 

som det hette, och rensade rent i hela bäcken. 

Uteliggning 

Här längre ner efter Idvattenbäcken fanns det ingen 

koja, utan där låg vi ute. På ett ställe var vi sex 

man som postade, det ville bröta där hela tiden. 

Man fick inte vila, det var till att dra ett dygn i 

sträck. Men så till slut bestämde vi oss för att vi 

måste få vila, så vi gick och la oss direkt på backen. 

På morgonen kom någon och sparkade i oss och 

sa: »Stig opp innan ni fryser ihjäl. » Det hade snöat, 

så vi var helt snötäckta! 

I övrigt låg vi under stenar och på granris. Vi låg 

220 

till vi frös så vi inte kunde sova längre, då klev vi 

upp och jobbade. 

Under rompa' i storån låg vi alltid ute. Vi brukade 

ha en nying mot en gapakoja med presenning på. 

Proviantering 

Så kom vi till nästa sjö och där började samma procedur 

om igen. Man tog virket och for ner till Tjormandammet, 

ett trädamm med tre luckor, och så 

släppte man där. Sedan var det Långvattenån. Då 

vi kom dit brukade vi i regel fara hem efter mat; då 

hade vi varit borta en vecka. Men då blev det ofta 

så att en del inte kunde vara med längre, det var 

bonnpojkar som stannade hemma i vårbruket. För 

nu var vi långt in i maj eller i början på juni. Sjöarna 

river mellan 15 och 25 maj. 

Sedan delade vi upp oss så att en del for upp i 

Långvattenån — det kom ju virke ända uppifrån 

Mesjön och Långvattensjön — och bommade den. 

Man lade ut bommar längs efter bäcken så att virket 

inte skulle fastna på stränderna. Där var det ett 

dammvatten, som det kallas i en bäck. Långvattenådammet 

var ett luckdamm med fyra luckor. Det 

blev sättdamm 1967-68. 

över Vispsjön 

En annan del stannade kvar nere på Vispsjön och 

gjorde i ordning spelflotten och började samla ihop 

det virke som fanns. Då det var gjort gick dom tillbaka 

till Sågviken som det kallades där Långvattenån 

rann ner. Virket från Idvattenbäcken fanns ju 

redan där, så vi kunde börja spela. Sedan kom virket 

från Långvatten. I regel behövde vi gå fem resor. 

Vi tog 50.000 bitar åt gången, så det var väl 

allt som allt 200-250.000 bitar. En liten not kallade 

vi »tjynt». 

Det hände då vi gick med en not över Vispsjön 

att vi fick motvind redan vid Storholmen. Då låg vi 

där vid holmen och vilade över dagen. Vi låg öppet, 

hade bara en eld. Och då kvällen kom, var det att 

hugga i igen. 

När vi gick på spelflotten — åtta man — pratade 

vi hemskt mycket om vädret. Vi drog historier och 

pratade mycket om annat än flottningen också. 

Och så tog vi ju igen oss någon liten stund. Man

skulle ju dricka kaffe och så där. När dom rodde ut 

med draggen blev det en paus på nån halvtimme. 

Annars var det här det mest djävulska straffarbete 

som har funnits. Det var att gå runt, runt i ett 

dygn eller ett och ett halvt. Innan slutet var du så 

trött, så du somnade för var vända då du kom emot 

trossen där. 

De år det var mycket timmer var det nog i stort 

sett samma antal gubbar ändå, före motorbåtarnas 

tid. Det kunde bli fortare klart om det var mindre 

virke, men det berodde också mycket på vädret. 

En snövattenbäck 

I Bredvattenbäcken var vi tillsammans med Långvattenborna. 

Detta var en snövattenbäck. Med dom 

var det bråttom, man tog det vatten som smälte för 

var dag, snön låg ju kvar. 

Det fanns en liten tjärn överst i bäcken som dom 

dämde, det hette Skråtjärndammet, ett snövattendamm, 

ett litet luckdamm. Man körde ner timret 

dit och lade upp det i stora skoter, dom kunde vara 

fem-sex varv. Största jobbet var att välta sönder det 

här timret och få iväg det utöver. Det brukade ta 

tre-fyra dar. Vi välte varv för varv med båtshakar, 

Flottarlag troligtvis på Juktån under 

1920-talet. Foto: Olle Öberg, Gunnarn. 

inte spakar. Om vi behövde kunde vi ta en slana ur 

mellanlagret. 

Så for vi med rumpan. Från Djupsjödammet var 

det vanlig flottning så att säga. Då hade vi dammvatten 

så vi kunde vänta om vi ville. Vi hade en 

bom och slapp få ut virket i sjön. 

Midsommar 

I regel var man färdig framemot midsommar. Då 

var virket ute i storån, det bommades inte på den 

här tiden utan släpptes direkt. När bäckflottningen 

var slut var det inga ceremonier. Vi packade ihop 

grejorna och gick var och en hem till sitt. När storårumpan 

var nere vid Essviken kunde det ibland 

hända att flottningsföreningen bjöd på tårta. Faktorn 

kom med den. 

Då flottningen var bortgjord, fanns det nästan 

inget jobb. Man kunde få något vägjobb eller någon 

sommarhuggning. Några enstaka fick jobb i storåflottningen. 

Det fanns i regel storågäng, som hade 

egna distrikt. I Östernoret hade man väl från Söråseleforsen 

ner till ströcken i Noret. Det var fyrafem 

stycken som hade det i lag. De gick sällan i någon 

bäck utan de hade prenumererat på det där 

området. Det var i regel bonnpojkar och arbetare. 

221

Ur en flottares dagbok från 1946 

I samband med att Valter Karlsson blev fast anställd 

förman åt Ångermanälvens flottningsförening 

tyckte han att han borde skaffa sig en fickalmanacka, 

eller annotationskalender som det då hette. Det 

var 1946. Kort härefter skaffade han dessutom bil. 

Då var det bra att ha en bok lätt till hands där mätarställningen 

kunde skrivas upp. 

Detta år, 1946, började inbomningsarbetet 9/4. 

»Idag är det kallt å blåsigt igen, få se om det blir 

kallt ett tag, har börjat åt flottningsföreningen med 

att bomma, har bara influensa. 

10/4. Idag är det kallt, Hilding å jag har farit till 

Borgen för att bomma, det ser ut att vara mycket 

att göra här. 

15/4. Kallt men klart väder. Vi har gjort bort 

bomningen i Borgen i dag. Jag har influensa så fy 

sjutton. 

16/4. Det är mulet å regnar lite ibland, har bommat 

i Långvattenån idag. Flunsan sitter i. 

18/4. Idag är det kallare väder med skarp blåst. 

Har börjat bomma Vispsjön. Har rest till Sollefteå 

på Konferans.» 

Valter satt i konferens också på långfredagen. På 

påskaftonen reste han hem till östernoret. Påskdagen 

ägnades åt bya- och sågmöte; byn hade en gemensam 

såg. Annandag påsk var han ledig. 

Den 23 april, liksom de följande dagarna, bommar 

han in virke i Vispsjön. Under tiden påbörjas 

flottningen i de övre delarna av Kvällån, som är en 

snövattenbäck. 

»27/4. Idag är det ännu varmare, 10-12 grader 

varmt i skuggan, ska fara i Kvällån idag i flottningen. 

På kvällen åska å regn.» 

222 

De sista dagarna i april 1946 var dimmiga och 

grå med en del motvind. Den sista april skriver han: 

»Dimväder som igår. En grå valborgsmässoafton.» 

Och 1 maj: »Idag lite klart, men fortsatt vårväder. 

Jobb hela dagen.» 

Den 4 maj gick slutflottningen igenom dammet, 

»sedan for vi hem». Då hade han arbetat tolv dagar 

i följd efter påsken. 

Så här tidigt på våren hade emellertid inga sjöar 

gått upp; det var snövattenbäckarna som flottades. 

Uppe vid dammet vid Idvattensjön, det s k Borgdammet 

(byn strax intill heter Borgen), satt dammvakten 

Jakob Johansson. Den 6 maj, skriver Valter 

i dagboken, går han med mat till honom och nu 

börjar på allvar förberedelserna för byns flottning. 

Den 7 far han upp till Borgen med båtar och den 8 

»lagar jag till lite vid Dammet» i Långvattenån. Den 

9 lägger man ut bommar i Noret, det vatten som 

förbinder Vispsjön med Ångermanälven. Man har 

också hunnit ta sig en titt vid fäbodarna öster om 

sjön och konstaterar att det är lite is kvar än. Ändå 

är detta en jämförelsevis tidig vår. Den 11 kommer 

emellertid ett bakslag i väderleken, det blir kallt 

och börjar snöa. Detta väder fortsätter till den 15, 

då det »snöar hela dan», men sedan har vintern gett 

med sig för det här året. 

I dessa dagar började man arbetet i Idvattensjön 

med irullning av virke och knäppning av bommar. 

Bogseringen kunde börja. Detta arbete var förut 

manuellt och utfördes med spelflotte. Nu hade 

man sedan några år motorbåt. 

»16/5. Idag bättre väder å ganska lugnt. Fint väder 

för att bogsera över sjön. I natt kom vi fram till 

dammet kl 2.»

EN »MEMORY-MAP» 

Denna karta beskriver Vispsjön med omgivningar, 

sådan den framstår för Valter i ritögonblicket. 

Hans benämningar på olika geogra fiska 

företeelser, holmar, uddar och vikar finns 

angivna. 

Kartan är en variant på den »memory-map», 

minneskarta, som den amerikanske konstnären 

Roger Welch specialiserat sig på. Minneskartan 

är inte en exakt återgivning av verkligheten, 

men den är en spegling av det mentala 

landskap som finns i varje människa. 

Östernorets mentala landskap, liksom de 

flesta byars, var till stor del kollektivt. Det 

Klippvogen 

Klipp- " ' 

vogskullen 

\Norethällan 

Varpet 

el. Isnotvarpet 

, Hällholmen 

Brännvogsudden 

Brännvogen 

Masabäckudden 

Lappvogen 

Storholmen 

Penningholmen 

Klingerholmen 

Holmen 

Lövholmen 

Högsandudden 

Kammar'n 

Norsjöviksudden 

Sågviken 

Sand 

Bredvattenbäcken 

Bodarna 

ifdus Österjnoretfäbodarna) 

Lång- 

. vattenån 

De tre följande dagarna är det soligt och fint och 

man släpper virket genom Borgdammet. Den 20 

går rumpan ner i »Tjorman» (som på ekonomiska 

kartan kallas Tjolmansjön). Dagen därpå, »en riktig 

sommardag», tog man timret över Tjorman. I änden 

av den sjön fanns också ett damm och den 22 började 

släppningen som fortsatte den 23 och hela nat- 

kunde förstås av alla i byn som var informerade 

om de namn som sattes på naturens olika 

platser och företeelser. Till dessa knöts också 

minnen av mänskliga aktiviteter. Kartan blir 

på så sätt en kulturell kod, en nyckel till ett 

passerat liv. 

Som en jämförelse till »minneskartan» visas 

motsvarande utsnitt från ekonomiska kartan. 

Ur ekonomiska kartan från Lantmäteriverket. Medgivande 

81.0122. 

ten till den 24 då man blev klar med släppningen 

och med rumpan i Idvattenbäcken. Timret hade 

alltså nått Bredvattenbäcken, en etapp var avklarad. 

Därför tog man den fina, lugna och varma lördagen 

den 25 maj till vildag. Det finns ingen anmärkning 

om detta, men troligen gick man hem, nästan alla 

bodde ju i Östernoret. Dit var det inte mer än en 

223

mil och man kunde ro över Vispsjön, en stor del 

av sträckan. På lördagen skrev Valter timlistor. 

På måndagen började man i Långvattenån i strålande 

väder och på tisdagen började släppningen i 

Långvattendammet. Onsdagen den 29 arbetade 

Valter ett tag i Långvattenån, sedan gick han hem 

och satte potatis tillsammans med sin fru i »samma 

högsommarvärme». På Kristi Himmelsfärdsdagens 

kväll beger han sig åter till Långvattenån. 

Den egentliga sommaren bryter in med nordostlig 

vind, kyla och regn. Man fortsätter släppningen 

i Långvattenån. Valter skriver nya timlistor och noterar 

att motorbåten har kommit från Långvattnet, 

en annan stor sjö, där den gjort tjänst som timmerdragare. 

Inte förrän den 12 juni har man slutflottat 

i Långvattenån. Under tiden har det varit pingst 

och Valter och Ragnhild var på »Bredviken», en nöjesplats 

i Åsele, på pingstaftonen. Natten innan hade 

man jobbat. Den 12 blåser västligt och Valter 

skriver: »Idag har vi fått grisen». Västvinden fortsätter, 

vilket försvårar bogseringen. Inte förrän den 15 

noterar han: »i natt har dom kört fram en not». På 

söndagkvällen den 16 börjar rensningen i Bredvattenbäcken. 

Det blir sydostlig vind och den 17 konstaterar 

han belåtet att »flottningen går för fullt». 

Det gällde att bli klar till midsommar, det var en 

viktig gräns i sommarens lopp. Blev inte flottningen 

klar till midsommar, var det något som inte var 

som det skulle, det kändes inte bra att gå tillbaka 

och avsluta efter den helgen, hellre jobbade man in 

på den. Redan den 18 slutflottades Vispsjön och inleddes 

landrensningen. Ingrundat virke skulle samlas 

ihop, inget fick lämnas. Tidigare rodde man 

runt, samlade in virket och tog hjälp av spelflotten, 

1946 kunde man nyttja motorbåten, vilket gjorde 

detta arbete snabbare och säkrare. Den 19 är det 

hela över, »regn och ostlig vind. Vi har slutflottat 

idag, rumpan kommer kl 4 em.» 

Torsdag och fredag före midsommar använder 

Valter till att »greja båten». På midsommaraftonen 

skickar han in timlistorna på slutflottningen och 

kan ta helg. Då hade det gått 75 dagar sedan inbomningen 

började den 9 april. Arbetet hade förlöpt i 

alla slags väder, från full vinter till mättad, rik sommar, 

från regn och skarp blåst till lugna, varma solskensdagar, 

vad Valter kallar »riktig brittsommar». 

1946 års bäckflottning var slut. 

224 

OM BÅTLAGETS ARBETE 

Båtlagets arbete har varit mångsidigt. Virke 

har fastnat i edor och bakströmmar, vid selens 

stränder och i stora brötar (norra Västerbotten: 

»hopar»), på land och ute i strömmen. 

Några av de metoder som kommit till användning 

i Vindelälven beskrivs här. 

Sladdning av selen har skett med hjälp av 

en bakläns, sladdbom, som rotts av.två eller 

flera hopkopplade båtar i vardera armen, den 

ena vid land, den andra ute i strömmen. Några 

båtlag rodde före baklänsen och styrde ut virket 

från land, »landhompade». Ur avor och 

edor kunde virket ros ut. Upp till 15 stockar 

klämdes fast av stävaren mot båtens upp- 

Sladdning vid Sandselet omkring 1930-talet. Foto: 

William Walter, Norsjö.

strömssida med hjälp av båtshaken och snipperhaken. 

Det kallades att »ta ihop fora». Stora 

virkesmängder kunde tas ut ur ett bakvatten 

genom att en ringbom slogs kring virket. 

Ett antal båtar, upp till 15, fästes sedan vid 

varandra och ringen roddes ut i strömmen. 

Detta benämndes att göra »håana». Ringen 

kunde också styras ut ur en eda med strömvirvel 

genom att flera båtar satte framstävarna 

mot ringen och tryckte på. Vid denna typ av 

rodd när flera båtar var inblandade tillämpades 

»släprodd», roddarna rodde vartannat årtag, 

vilket gav en jämnare gång. 

William Walter, som i 50 år från 1921 arbetat 

i Skellefteälven, omtalar att man där »rodde 

fölen»: »Vi rodde runt, runt och han som 

satt bakerst i båten tog ihop en hel massa med 

båtshaken och sen rodde vi ut med det där ur 

edan. Vi kunde ta tjugo stockar åt gången.» 

När man tog ut virket ur större edor slog man 

ihop en provisorisk bom med järn man hade 

med sig. I ena ändan på bommen kopplades 

upp till tio båtar, i den andra gick vissa utmed 

land och drog. »Det kallades att vi gjorde en 

varpbom.» Man kunde också göra en »båtbom». 

Då kunde ännu fler båtar vara inblandade, åtminstone, 

femton-sexton. I de båtar som låg 

emot timret stod två man och klämde med 

båtshaken fast de stockar som gick mellan båtarna 

— därav namnet. Mellan båtarna längst 

från land var linor dragna. Det var dessa båtar 

som roddes, vid rodden hade man hjälp av 

strömmen. 

Från Ångermanälven berättas om en metod 

som kallades att »ro bakändan»: »Vi hade åttatio 

båtar i var ända på en läns och så rodde vi 

runt virket och drog det ut i strömmen. Mitt 

på sommarn var det ofta lite vatten och lite 

ström.» 

Forsränningen var den ofta farofyllda fär- 

Båttransport på en rälsbana av trä förbi en fors i Umeälven 


den genom vågor och aggor, förbi stenar, fall 

och grund som kommit att ingå i mytbildningen 

kring flottningen, men som icke desto 

mindre tillhörde yrkets vardag. En skicklig 

roddare »såg» var svårigheterna fanns och lärde 

sig att undvika dem. En felbedömning, ett 

ögonblicks för sen reaktion, kunde resultera i 

att man »rände ikull». Skickliga forsroddare 

ansågs länge så värdefulla att de betalades med 

högre timpenning än de övriga. 

Förbi de värsta forsarna har båtarna emellertid 

dragits eller letts med linor. På sina håll, 

t ex invid Järvfallet och Gropfallet i Skellefteälven, 

har man dragit båtarna på särskilda 

»båtbanor», en rälsliknande konstruktion av 

längsgående slanor och korta tvärgående bitar 

på vilka båtens stam gled lätt. 

225

Och ändå inte. Veckan efter midsommar drar 

Valter tillsammans med brodern Hilding sjunkvirke 

i Vispsjön och i bäckarna. I början av juli tar man 

itu med »vidskoghuggning» i pressande hetta, »för 

varmt för att göra sånt arbete». Sommaren är inne, 

för småbrukaren en hektisk tid. Den 15 juli är det 

dags för slåtter, den 18 är det klart: 24 hässjor; »å 

sen bar det iväg på rumpan». Några angelägna göromål 

görs bort, man arbetar vad man hinner för att 

stå redo till slutflottningen, rumpan, som inte tog 

så lång tid som bäckflottningen, men som å andra 

sidan gav bättre förtjänst. Under mannens bortovaro 

sköttes jordbruket av hustrun. Det fanns ett 

särskilt Åsele-distrikt, ungefär sex-sju mil långt, där 

de som bodde inom Åsele arbetade. Ovanför Almsele 

hade vilhelminaflottarna ansvaret och nedom 

Essviken tog junselegänget över. Till Almsele kom 

rumpan detta år kl tre på natten. 

Om det inte var så noga med helger och vildagar 

i bäckflottningen, så var det inte mer noga när det 

gällde rumpan. Man jobbade i helg och socken, dag 

och natt när det behövdes. Man passerade fors efter 

fors: Brattforsen, Storforsen, Söråseleforsen, sel efter 

sel: Torvselet, Åselet. Man låg vid båthus eller 

vid forsen i gapskjul; ännu på 1940-talet var det inte 

självklart att det fanns kojor överallt. 

Rumpan går sakta detta år, det har regnat lite 

och vattenföringen i ån är låg. En lördag får man 6 

timmar ledigt. Den 4 augusti, efter 17 dagar, kunde 

man glädja sig åt en ledig söndag. Onsdag den 7 kl 

halv tre sätter man punkt. Som om högre makter 

vill hälsa den stora dagen brakar det till med en 

hård regnskur. 

Så förflyter augusti månad med grönfoderslåtter, 

myrslåtter, odling och lite påtande i trädgårdslandet. 

Torkan har gjort foderväxten dålig. En dag ägnas 

åt flottningsföreningens båtar. En dag beger sig 

Valter upp i Långvattenån och »tittar på arbete». 

Den 30 är man beredd att ge sig dit, han och några 

andra. Den 2 september kommer man igång »på allvar». 

Det regnar några dagar, men den 5 kan slänt- 

226 

ningen börja, ett arbete som fortsätter utöver september 

och en bit in i oktober. 

Släntning av å- och bäckstränder var ett av de 

flottledsarbeten som i regel utfördes på höstarna 

när flottningssäsongen var slut. Då reparerade man 

också materiel och byggnationer som gått sönder. 

En damm kanske farit illa, skuvbotten kunde vara 

skadad, en av sättarna kanske inte gled som den 

skulle, bräder kunde ha lossnat eller murknat, fogar 

i dammen börjat rämna. Skibord och ledare — såg 

de medfarna ut, behövde något göras? Detta var 

frågor som måste besvaras och åtgärdas nu, om ett 

tag kom snön och då var det för sent. Det kunde 

vara nog kämpigt på hösten. 

»3/10. Det är 8 grader kallt på morron, det 

känns inte någe vidare att ge sig ut i släntning». 

Det monotona arbetet i en årstid som tycks sluta 

sig om människorna, som knäpper året som en säck, 

ger inte stoff nog till dagboksanteckningar. Annat 

tränger fram. Den 15 september var det val, i regn 

och dåligt väder, vilket registreras, omsorgsfullt 

som vanligt. »Vi fick 45 röster i landsting å 46 i 

kommunal, bondeförbundet 26 och 25, folkpartiet 

6 och 6, högern 6 och 4, kommunisterna 4 och 5.» 

Söndag 6 oktober heter det: »Ganska bra väder 

men lite kallt, det är frost. En sorgens dag: Statsminister 

Per Albin Hansson dog i går kväll.» 

Längre fram i oktober dör LO-ordföranden 

Gunnar Andersson, »en av vårt lands arbetarrörelses 

största män», »han var i Kanada». Valter övergår 

medan den första snön faller till sprängningsarbete 

i Långvattenån. 114 minusgrader börjar man arbeta 

med Tjormandammet den 22. Den 25 slår man vidskog 

längs ån och den 29 oktober, en tisdag, då det 

var 10 grader kallt på morron, sprängde man stenar 

i Vispsjön, »å nu slutar vi åt flottningsföreningen». 

Ett flottningsår var till ända. 

Nu vidtog några småjobb, sprängning åt någon 

bonde, brunnsgrävning, vedhuggning och vedkörning. 

Den 14 november börjar timmerhuggningen 

med en naturlags obeveklighet. Måndag den 2 december 

är det mulet och ett par grader kallt: »vi 

har slaktat grisen idag: 115 kg.»

OM BÅTARNA OCH REDSKAPEN 

Flottningsbåtarna, deras byggande och hur de 

roddes, har beskrivits i VÄSTERBOTTEN 

1971/1 och 1980/2. Om användningen skall 

här ytterligare berättas. 

Båten har inte bara varit arbetsplats, den 

har på samma gång varit transportmedel och 

förvaringsplats för utrustning och mat. Följande 

exempel kommer från Vindelälven. Där bestod 

båtlaget av tre man, »båtförarn», som satt 

på framskottet, »bakroddarn» eller »roddarn», 

som satt på mittskottet och längst bak, på stävbrädan, 

»stävarn» (Ångermanälven: »baksittarn»), 

som var den som arbetade med timret. Det 

gjorde han också om besättningen var två man. 

Genom en brädavbalkning i fören åstadkoms 

ett fack med en öppning upptill, det s k 

»köket». Här förvarades fånglina och regnkläder. 

Under framskottet förvarades yxa, stekoch 

kaffepannor, medan den personliga packningen, 

kontar och packsäckar, haft sin plats 

på ömse sidor om mittskottet. Utrymmet under 

mittskottet, det kallaste på båten, användes 

för förvaring av filmjölk och andra matva- 

Flottarlag, förmodligen vid Juktån i mitten av 1920talet. 

Förutom de vanliga flottarhakarna syns även 

den kortare »snipperhaken», brötspakar, ett par kontar 

samt ett sinkkoppel, dvs en länk fäst i stocken 

med en sinka. Foto: Olle Öberg, Gunnarn. 

ror. I Skellefteälven skall matsäcken ha förvarats 

under stävbrädan. I Ångermanälven lades 

den mot »stammen», dvs bakom roddaren. 

Redskapen i båten var båtshaken, »draghakan», 

vars skaft, »hakafarken», av hävd huggits 

av flottaren själv. »Långbössorna» var en längre 

(ca 3 m) typ av båtshake som mest användes 

till att skjuta ut lösvirke från stranden eller 

från brötar. Stävaren har vid arbetet med timret 

använt en kort (ca 1 m) hake, den skwsnipperhakan». 

»Farkstången» (ibland bara »farken») stacks 

ner i botten när man ville hålla fast båten eller 

användes vid stakning motströms som hjälp 

till årorna. Stävaren skötte farkstången och 

även »beläggarpinnen» (ca 1 m lång) som tillsammans 

med fånglinan användes för att sammankoppla 

flera båtar. Brötspak, helst gjord 

av torrgran, samt under 1920-talet ett järnspett, 

medfördes för brötlossning. Kilkoppel 

för koppling av sladdbommarna och i en del 

båtar en slägga var andra redskap som kunde 

finns i flottarbåten jämte öskärl — förtennade 

skopor, tomma kaffeburkar - - och en reservära. 

»Farkstången» i användning vid forsrodd i Holmforsen 

i Umeälven 1959. Foto i Umeå flottningsförenings ar- 

227

FLOTTNINGSTERMER 

Battens — klenare plank av 2—2 1/2 tums tjocklek 

Bolackare — lösarbetare, ofta kringvandrande, som 

försörjde sig genom arbete åt olika skogsbolag 

Bombrytare — redskap för uppbrytning av bomsmiden 

Bröt (hop) — ansamling av virke som fastnat i flottleden 

Dykdalb (el. duc d'Alb) — uttrycket har samband 

med hertigen av Alba som konstruerade förtöjningspålar 

för de holländska kanalerna. Används 

inom flottningen som fästpunkter för bommarna. 

Flaggvak t — vid bäck eller timmerränna posterad person 

utrustad med flagga; hade till uppgift att signalera 

om en bröt uppstod 

Frodvuxet virke — ved med breda årsringar (snabbvuxet), 

användes huvudsakligen till massaved 

Moring — fast sänkstöd som användes vid spelflottning 

och varpning över sjöar och lugnvatten. Kunde 

även nyttjas som bomfästen. 

m^f— kubikmeter fast mått 

Not — virke inbommat för bogsering 

Nying — eldanordning, se ruta sid xx 

Pit props — rundvirke, användes som gruvstöttor 

Rumpa — slutrensning, det sist kommande virket i en 

flottled 

Flottningshake (överst) och sorteringshake använda 

av Umeå flottningsförening. 

Sinka, -oi— märla som användes för att fästa den 

kedja (sink-, märlkoppel) som sammanband två 

stockar 

Skibord — vattenlopp, vanligen av grövre längsgående 

virke, men även av tuktad eller kilad sten genom 

vilket överskottsvatten vid en damm kunde avrinna 

Skota, -or — term i Västerbotten och Västernorrlands 

län för upplagd hög av rundvirke 

Skuvbotten — slussbotten, underlag av stockar över 

vilket vattnet rann genom en damm 

Släntning — tilljämning av botten och stränder vid biflöttleder 

Spak — ca 2,5 m lång och 5-10 cm grov hävstång, ofta 

något kilformad nedtill, som användes framförallt 

i äldre tid och vid bäckflottning för att lossa brötar 

med grova virkesdimensioner 

Stenkista (stenarm) — flottledsbyggnad, arm av stenblock 

med uppgift att styra virket 

Strandskoning — trä- eller plåtinklädnad av främst 

bäckstränder, motverkar att det flottade virket 

fastnar 

Sättdamm — damm med smala lyftluckor, »sättär» 

Timmernavare — handborr, användes för att göra hål i 

stockändarna vid »pluggning» av bommar eller vid 

fästande av vidjekoppel eller bomtraljor/-smiden av 

järn 

Vakare — se Moring 

Se även tidigare nummer av VÄSTERBOTTEN 

1963 Sune Jonsson, Flottleden. 

1976/1-2 Om västerbottniska sågverk före 1900. 

1978/4 Karin Eriksson, Byskeälvens flottningsanläggningar. 

1980/1 Om baggböleriet. 

1980/2 Harald Bäckman, Om forsbåtar och forsrodd.

OM KÄLLORNA 

Utrymmet medger endast att en liten del av 

det material som ligger till grund för denna 

studie redovisas här. 

De muntliga uppgifterna har jag delvis samlat 

själv, delvis bygger de på professor Karl- 

Hampus Dahlstedts outtröttliga gärning som 

upptecknare och intervjuare under 1950- och 

1960-talen. Uppteckningar och bandinspelningar 

av intervjuer återfinns främst i Dialekt - 

och ortnamnsarkivet (DAUM), som är inrymt 

i Humanisthuset, Umeå universitet. 

Uppgiftslämnarnas och sagespersonernas antal 

är stort, mycket större än det lilla fåtal jag 

citerat och namngett. Ännu större är dock det 

antal människor — både män och kvinnor — i 

Västerbotten som äger oredovisade erfarenheter 

och kunskap om flottningen och dess inramning. 

Kan denna studie inspirera till att 

något ur dessa levande men hastigt döende 

kunskapsreserver blir bevarat åt eftervärlden, 

har den nått ett av sina syften. Dialekt- och 

folkminnesarkivet i Uppsala har för ändamålet 

utarbetat en frågelista som kan fås från 

DAUM. 

De arkiv jag utnyttjat är följande: Riksarkivet, 

Stockholm (strömrensningskommittens 

handlingar); Landsarkivet i Härnösand; Länsstyrelsens 

i Västerbotten arkiv; Folkrörelsearkivet, 

Västerbottens museum, Umeå (Umeå 

flottningsförenings arkiv); Umeå universitetsbibliotek 

(Johan Fredrik Cornells arkiv). 

Av offentligt tryck, betänkanden, statistik, 

riksdagstryck, kan särskilt nämnas socialstyrelsens 

två undersökningar av Skogsarbetarnas 

levnads- och arbetsförhållanden i Värmland, 

Dalarna och Norrland, SOS 1916, och Skogsbygdens 

arbets- och levnadsvillkor, två delar, 

SOS 1938. Betänkande med förslag till ny 

flottningslagstiftning, Stockholm 1917, innehåller 

fylliga redogörelser för flottningens bakgrund 

och vattendragens roll ur rättslig synvinkel. 

Bland periodiska publikationer bör nämnas 

Flottningstidskrift (1912-21) utgiven av Svenska 

flottningschefsförening samt dess Årsbok 

1925-26. Därefter bytte föreningen namn och 

Svenska Flottledsförbundets Årsbok utkom 

1928-1979. 

Äldre standardarbeten om flottningen i Sverige 

är Gunnar Andersson, Timmertransporten 

i de svenska vattendragen, Ymer 1907, Isak 

Winberg, Flottningen i allmänna flottleder 

fram till 1935, Göteborg 1944, och O J Näslund, 

Flottningsteknik, Stockholm 1915. 

Flottningsterminologi och tekniska beskrivningar 

återfinns t ex i Axel Cnattingius, 

Svenskt skogslexikon, Stockholm 1894, Vilhelm 

Ekman, Skogsteknisk handbok, Stockholm 

1908, Handbok i skogsteknologi, Stockholm 

1922, och Skogsordlista (Tekniska Nomenklaturcentralens 

publikationer nr 71. 

Stockholm 1978). 

Om Ångermanälven finns två tämligen nya 

arbeten, Birger Norman, Samverkan med en 

flod, Sollefteå 1966, och Sven-Åke Henriksson, 

Flottning förr och nu, Bjästa 1980. 

Om ingenjörskåren i Sverige har Nils Runeby 

skrivit i Teknikerna, vetenskapen och kulturen, 

Uppsala 1976. 

Skogs- och flottningsarbetarnas fackliga erfarenheter 

har beskrivits i Skogsarbetarrörelsen. 

Dokument belysande dess tillkomst och 

verksamhet, Stockholm 1948 och i Torvald 

Karlbom, Skogens arbetare, Stockholm 1968. 

Vissa uppgifter i avsnitten om båtarna och 

redskapen samt båtlagets arbete är hämtade 

ur en otryckt uppsats av Gunnar Sundberg, 

Flottningsmuseum i Vindeln, en idéskiss. 

Jag vill tacka alla de som på olika sätt bidragit 

till mitt arbete, ingen nämnd men alla tacksamt 

hågkomna. 

Sverker Sörlin 

229

Glimtar av västerbottniskt 


Ofta talas om flottarlivet som om det vore en enhetlig 

företeelse. Så är naturligtvis inte fallet. Älvflottningen 

skilde sig markant från bäckflottningen, 

arbetet på spelflotten lika markant från de äventyrliga 

forsfärderna. Ofta omges flottarna och flottningen 

av ett romantiskt skimmer. Men flottarvardagen 

var hård och helt utan gyllene inramningar. 

I det följande skall jag, med hjälp av upptecknat 

och inspelat material som förvaras vid Dialekt-, ortnamns- 

och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM), 

söka ge några glimtar av västerbottniskt flottarliv. 

Flottarlivet var omvittnat hårt. Många arbetsmoment 

var rent livsfarliga; inte sällan inträffade också 

drunkningsolyckor. Men dagligen innebar flot.tningen 

umbäranden för manskapet. Man hade t ex 

små eller inga möjligheter att torka de blöta persedlarna. 

Dessutom var det, åtminstone i början av 

flottningssäsongen, kallt ute. 

Flottarnas skodon ett stort problem 

Ett alldeles speciellt problem hade flottarna med 

skodonen. I äldsta tid användes vanliga kängskor 

(näbbskor) av läder. Kängskon var ju överhuvudtaget 

landsbygdsbefolkningens vardagssko. Redan 

Linné prisade de västerbottniska kängskorna. Han 

säger i Iter Lapponicum att han visserligen i förstone 

tyckte »att de woro owiga, men fant att man 

med dem mycket lättare gå kunne än med något 

annat slag, förutan dett att de aldrig slå genom 

watn, ja än om man gingo upp emot slutet på dem». 

Emellertid var problemet med kängskorna just 

att de efter ett tag i vatten släppte igenom vätan. 

Vissa försökte, enligt uppgift från Strömnäs, Vilhelmina, 

avhjälpa detta genom att linolja lädret. 

230 

flottarliv 

Pä samma sätt brukade man även tjära dem invändigt. 

Ett annat problem var att kängskorna vanligen 

inte hade så höga skaft, även om sådana har tillverkats. 

Därför, berättar en gammal flottare från Malå, 

sydde man fast ett mjukt skinn i skaften, som sedan 

snördes åt med en rem kring byxbenen. Ibland 

hade man inte ens läderskor, utan fick hålla till godo 

med pappskor. Dessa kunde naturligtvis inte alls 

stå emot vätan. (Se närmare om sådana skor i Västerbottens 

Folkblad 15 maj 1973.) 

Gummiskorna och gummistövlarna, som kom i 

användning under 1930-talet, innebar något av en 

revolution för flottarnas del. Sådana skodon höll 

tätt, men hade de nackdelarna att vara tyngre och 

varmare än läderskorna. Senare kom långstövlar av 

gummi i bruk. 

»Påsaröckarn» 

Vissa flottarlag hade en s k påsaröckar (dvs »påsryckare») 

med sig. Denne hade som uppgift dels att 

finna arbetslaget en lämplig rastplats över natten, 

dels att bära arbetslagets matsäckar och dylikt från 

en rastplats till nästa, inte bara vid flottningsarbete 

utan också vid vägarbete, arbete med baslinor m m. 

(Enligt uppteckning av K-H Dahlstedt från Fatmomakke, 

Vilhelmina.) En meddelare (född 1895) 

från Nordanås i Fredrika berättar om en sådan påsaröckar 

att »han bruke fara i förväg om vi (i flottarlaget) 

sku få vil nånting häroppi forsa å här förbi, 

å jol (gjorde) nånting som kallese för nyinga. 

De ä de bästa som fanns, dom brann ju nästan hele 

natta, å komme man så man fick en bra plats så 

visst jick e ligge där.» (DAUM, bd 736.) Om nyingar, 

se ruta sid 205.

Berättelser om kosthållet 

Flottarnas kost bestod ofta bara av bröd (t ex 

Hotings spisbröd) och fläsk (ofta sk amerikanskt 

fläsk). Man drack också mycket kaffe. Tillgången 

på det amerikanska fläsket innebar, liksom det lätttillgängliga 

vetemjölet, en mindre omvälvning i 

skogsoch flottningsarbetarkosten. En bild av detta 

kosthåll ger den meddelare, född 1893 i Rödålund, 

Umeå socken, som 1910 gav sig iväg på »langflyttje» 

upp till Sorsele och som färdkost för 28 

mils färd hade ett kilo amerikanskt fläsk och två 

kilo bröd. »Å så jekk ve (meddelaren och hans far) 

å åt dell e danne (det där) va slut», berättar han. 

(DAUM, bd 946.) 

Den mångomtalade kolbullen ingick också i 

flottningsarbetarkosten, även om den där aldrig 

slog igenom på samma sätt som bland de stationära 

skogsarbetarna. Kolbullen var mycket lätt tillagad. 

Man gjorde en tjock smet äv kallt vatten, vetemjöl 

och salt, hettade stekflottet till kokning och hällde 

i smeten som fick koka i flottet. 

Lisa Johansson berättar i boken Saltlake och 

blodvälling litet grand om kolbullens något kontroversiella 

introduktion i lappmarken: »Kolbullens 

historia började, då vetemjölet och det amerikanska 

fläsket kom till lappmarken. Skogsarbetarna 

blev då stora fläsk- och vetemjölskunder. Speciellt 

svårt hade emellertid vetemjölet det i portgången. 

I synnerhet äldre och konservativa människor brukade 

säga, att det var ett syndigt frosseri att äta vetemjöl. 

Många ifrågasatte till och med om kolbullsätaren 

efter slutad levnad hade någon möjlighet att 

få komma in i himmelriket. Det fanns också handlare, 

som vägrade att sälja vetemjöl till fattiga skogsarbetare 

och torpare. Det hände, att mor ibland hade 

svårigheter att få köpa vetemjöl hos handlaren i 

Idvattnet, och en gång fick hon en grundlig avbasning 

av hans hustru, som i stränga ordalag varnade 

mor för den slöseriets anda, som spritt sig bland de 

fattiga skogsarbetarhushållen. En gång, då jag hungrig 

satt och betraktade en skogsarbetare, som åt en 

kolbulle, minns jag att jag tyckte mycket synd om 

denne man, som satte sin salighet på spel genom ett 

så slösaktigt och högmodigt frosseri, men dessa 

samvetsbetänkligheter försvann helt och hållet, då 

han skar ett stort stycke ur kolbullen och gav mig 

det att äta, samtidigt som han slog upp en stor 

kopp kaffe åt mig.» 

Ackordslaget på Ängesbäcken tar kafferast. Varje flottare 

medförde vanligen sin egen kaffepanna. Ett järnspett används 

som upphängning. Foto i Umeå flottningsförenings 

arkiv. 

När flottarna kom till trakter där de med relativ 

lätthet kunde proviantera, införskaffades mjölkprodukter 

av olika slag. En flottare (född 1891), bosatt 

i Manjaur i Degerfors socken, berättar bl a att 

man i en gård i Gransjön silade »mjölka ti stora tråg 

å sä fick dem (flottarna) köp med grädd å allt å sä 

to hon femtan öre tråge. Å gräddn va sä olecklit 

tjock. Å sä to a (hon) fem öre för varje kornbrö du 

köpt å a. Å då du to de där tunnbrö å doppe ne i 

den där gräddn, sä va gräddn sä tjock sä bröe höll 

allri.» Men det var inte, berättar samme sagesman, 

på alla ställen som bespisningen var så bra. På ett 

annat rastställe »fick flyttjara köp mårtn (mört) sä 

myttje dem ville» för femtio öre per tråg. Vidare 

fick man här köpa »file, som va tjette (tätat) nan 

gång i mars». Den kosten smakade inte lika bra! 

Svårigheten att proviantera blev självfallet ännu 

större under kristider. Belysande är därvid följande 

berättelse (efter en meddelare född 1901, Åmsele 

i Degerfors socken): »Då (under första världskriget) 

var e ju ont om matn, alldes ofantlit. Men då sku vi 

ju få na extra tilldelning ve som var i flottningen, 

231

Mörtselforsen 1932. Foto: William Walter, Norsjö. Sönderslagen båt efter en olycka i Rusbäcken 


na brö å na kött, hell na fläsk. De där bröe var som 

de hadd vye (varit) sjöskadat (vattenskadat) på na 

vis, å hadd bettne (fått gammal, dålig smak). De 

lukte å var kolbeckande svart. Å så sku ve få na 

fläsk å hä komme i form av skinker. Just alldeles 

gult.» Två av arrendatorspojkarna i Djupsund (Degerfors 

socken) skulle få en hel skinka i tilldelning. 

»Å n där fläskskinka jikk ju int ner i näverkonten 

döm hadd. Då hadd döm ställd han (konten) ini 

båtn å sä la döm fläskskinka ovanpå. Å sä — sä va 

ju långt å ro å döm hadd rodd ungefärligen halve 

sträcka — skull döm växla å byt om roddara å sä 

sjvickt e till i båtn å sä for fläskskinka den där vägen, 

å där jär a än i da.» 

Mera ordnade blev utspisningsförhållandena senare, 

då »langflyttjara» ibland utspisades vid dukat 

bord med kost som särskilt anställda kokerskor tillrett. 

Den medhavda kosten förvarades ibland i något 

som kallades flyttjarskåp. Detta var helt enkelt 

ihopspikat av tunna brädor. Det fanns mindre fack 

i flyttjarskåpet, där man kunde ha också annat än 

matvaror, t ex snus och tobak. Vanligare var dock 

att matvarorna forslades i kontar, senare också i 

ryggsäckar och unikaboxar. 

232 

Liv och rörelse... 

I timmerflottningen fanns åtskilliga livsfarliga arbetsmoment. 

Ofta skadades t ex båtarna i de vådliga 

forsarna. En man från Rödålund i Umeå socken 

berättar om hur han och en kamrat klarade situationen 

när en bräda i flottarbåten brutits sönder i 

en fors: »Så sprute ne in vattne, å han som satt på 

stäven han börje på va förskräckt å hadd lust å grine. 

'Naa', sa ja, 'nu jälp e int å sett å grine, nu jere 

frågan om klara livhanken. Ta å dä blusen, stopp 

han ti håle å sätt fotn på, å hall!' Å dä jol (gjorde) 

att han sto e dänna å höll fotn å höll åt sä pass tjett 

(tätt), å till våran räddning sä jär en holme dänna 

nederå Kittelfarsn, annars hadde ne no gått dålit.» 

Sedan man kommit i land på holmen var det att 

provisoriskt söka laga båten. Man hade bara att söka 

rätt på »n dukte stock då, å klyv sä n bree (bräda) 

å spik dit n lapp. No vart e fäll klumpit, men i 

alla fall, ve feck båtn tjett (tät).» 

Samme meddelare berättar också ett annat flottningsminne, 

som inträffade i Linaforsen (i Vindelälven 

vid Vormsele). »Där ve sitt å ät sä komme ne 

en sån där vervisp (vindvirvel, tromb). Si ve — de 

jär n ava mitt emot som dom kall Jerikoavan — sto 

e ba lövsprutn borta (av) videbuska. Å då var e en

som var lite frän: 'Ha du sitt, snöen ('den snöde' = 

djävulen) kom borte Jerikoavan'. Åck stocka trille 

på,ån, å då dä då kom mot där ve höll på hadd matrast, 

var e tri båta söm den där vervispa tog tag i. 

Å en (båt) han lyfte sä högt, ja försäkra, de va då 

fem tan meter, å sä föll han ne ti backen sä dä braska 

ba teil. Men då var e då han söm fick båtn sönderslöjjen, 

han hadd n rallarsäck å där hadd n en 

liter brännvin. Men flaska höll. Å då kom han till 

min far å sa: 'Hördö, du jett (måste) fäll meje (medge) 

nu, att hä jär guss gåvor te brännvine då flaska 

höll, å du såg hur högt opp båtn var.' 'Jaa', sa han, 

'tacka för att hä jer guss gåvor, hä jer inge tu tal 

om hä.'» 

... och monotoni 

Men flottningsarbetet var inte bara många gånger 

livsfarligt och spännande. Att timme ut och timme 

in vandra på spelflotten var ett monotont och krävande 

arbete. Inte undra på att man därför sökte 

lätta upp stämningen med vissång. En informant 

(född 1900, Åmsele, Degerfors socken) säger att 

sångerna, »hä va ju hä som skull oppehall kadusen 

då du for val (började bli) trött. Hä sjongese 

(sjöngs) sä dä hördes alldes sä långt.» 

Spelmän på flottarna 

Till sällsyntheterna hörde att man hade spelmän på 

flotten. En flottare (född 1896, Strömsund, Stensele 

socken) berättar bl a att spelmännen i flott - 

ningen, »däm hadd e no bäst döm. Döm satt meste 

bara å spela, sä att de sku gå bra gå. — Hä va n Jonte 

däri Feboberj (vittbekant fiolspelare) å morbror 

Kristoffer (dragspelare), som spela gammeldagslåta.» 

Han uppger vidare, att dessa hade samma betalning 

som de andra i flottar laget. 

FLOTTAR VISOR 

Många av de visor som flottarna sjöng var naturligtvis 

vanliga rallarvisor och skillingtryck. Men det 

fanns också en flottarnas egen visskatt. Många visor 

har aldrig blivit och kommer aldrig att bli upptecknade, 

eftersom de av sagesmännen ansetts för »fula» 

för offentlighet. Det är emellertid vanligt att även 

mer oanständiga visor framkommer inom ett manskollektiv 

som t ex bland flottare, rallare och stenhuggare. 

önusbäcksvisan 

Önusbäcksvisan tillkom cirka 1908 och är skriven 

av Bror Andersson, östra Högkulla, Norsjö. Texten 

är hämtad ur Hembygdsboken Norsjö socken; melodin 

efter Vera Eriksson, Granbergsträsk, Jörn. 

c ÄT 

4 

v 

^ r n m m 

M.'kaeü - tn i ockiewi.dS. mspefcfc\wto/»er!*: 

hajra qpbbarte', mm vnkWneri Ix^bedaWwatfif^. 

Vår chef han heter Wikström, är Sävenäs inspektor, 

åt höger håll hans sinne, och flottningskonsten stor. 

Sitt manskap han kan ordna likt Sveriges officer, 

men inte utan kostnad, när han i pungen ser. 

Han gångar själv till dammen för att sitt verk bese, 

och västanvinden blåste, jag tror i dagar tre. 

Allt gick med liv och hälsa, med stora steg framåt, 

och Fröbergs lag i sladden uti en gammal båt. 

Vår proviant och föda bestod av margarin, 

för fläsk fanns ej att köpa, och inte har vi svin, 

men några ludna korvar, som säljs i ögonmått, 

och chefen han försäkrar att måtten håller gott. 

En liten helskäggsgubbe han har till adjutant, 

ibland har han befälet och är som kommendant. 

Han drillar sina toner som näktergaln i lund, 

blott kaffetåren smakar med ett uti hans mun. 

Ja, litet fisk har ljustrats, som ock till föda går. 

Det strider visst mot lagen, det kom jag nu ihåg. 

Men lagen vill jag glömma, när nöden trycker på, 

när läckerbiten laxen står klar i öppen våg. 

Nu är det tio dagar vi flottat timret fram, 

och äro nu i Örträsk, och där är också damm, 

men dammen måste vaktas för ramponerings skull, 

jag hört det tio gånger, att tjärn är mer än full. 

233

Nu äro vi i träsket, och vind bär oss emot, 

då blir det många dagsverk i underchefens bok. 

Då är det till att släppa ett tag med frusen hand, 

förrän vi målet hunnit vid »gravens» stora rand. 

Nu är det sista gången, vi hälsar dig farväl, 

vid öppningen av rännan, som bär till Malåns älv. 

Du rullar nedåt kusten alltefter gammal sed, 

en del går in i sågen, en del blir massaved. 

Nog finns det mer att skriva, men lönar ej minsann, 

och inte vill jag nämna goda enkla namn, 

men tankarna de ila likt svanen över sjön, 

och bättre är att tiga än så för grova frön. 

Nu slutar jag att skriva på denna enkla sång, 

det tar ju tid att sjunga, om visan blir för lång. 

Adjö då alla gubbar, och så ett hjärtligt tack, 

för nu har kvällen kommit och vi har mörker natt. 

Flyttjarvisa från Degerfors 

Visorna innehåller ofta rätt frän kritik mot löneoch 

arbetsförhållanden, alldeles som fallet är med 

Önusbäcksvisan. Detta gäller även den korta visa 

som Ingrid Pettersson upptecknat i Degerfors 1932. 

Den heter kort och gott Flyttjarvisa. 

234 

Kom lyssnen i brödrar, ty nu vill jag sjunga 

en visa för eder båd' gamla och unga 

om flottningens ordning här uppe i nord 

den visan har diktat, han fäller ej mod. 

Dit upp ska ni fara, dit ned ska ni springa, 

ty annars så blir eder avlöning ringa. 

Ni är icke bättre, ni är icke värd 

att tjäna nå mera än brödet är värd. 

Men stackars de männen, som här skall arbeta 

för ringa dagpenning, hur kan vi bli feta, 

när basarna skrika beständigt gå på, 

vi bliva ju magra som Faraos får. 

Å skriva å räkna det kan nästan alla, 

som här uti visan för basar vi kalla, 

men likväl kan ingen få fullt för sin tid, 

ty något är borta, när vi få likvid. 

En klagan man hörer att flottning blir dyra 

när manskapet stigit till tjugu o fyra 

å tolv äro basar den trettonde elev 

och ökas manskapet nog fan blir det fler. 

På spelet där triyas de knävlarna bäst, 

där koka de kaffe och fira sin fest, 

vid spel och vid avhåll i spakar, på golv 

det skrider ej mycket för prinsarna tolv. 

Drunkningsvisor 

Drunkningsolyckor skedde inte sällan i flottningen. 

Ibland kunde det diktas en visa om händelsen, ofta 

med ganska romantisk hållning till flottar livet. En 

sådan »drunkningsvisa» berättar om en ung flottare, 

som drunknade i arbete efter Tannån. Den börjar 

med följande strof: 

Det doftar av blommor i grönskande skog 

och fåglarna bygga i träd sina bon, 

och vattnet det brusar å snön smälter bort, 

men människans liv blir ju stundom så kort. 

(Visan meddelad av en flottare född 1890, Dorotea 

socken.) 

Mats Rehnberg har i uppsatsen Arbetets folkdiktning 

anfört några strofer ur en »drunkningsvisa» 

från Västerbotten: 

En visa jag nu sjunga vill, om ni vill lyssna till, 

den handlar om en yngling som sitt liv förlora fick 

uti den kända Vindelälv, där mången drunknat har, 

där även han fann graven i sina unga dar. 

År nittonhundra åtta tjusjette juli natt 

tre båtlag voro sända till Nedre Trollfors kant 

att lossa där en bröte ej långt från södra land, 

så att de som lossa tjära, skull få sitt parti fram. 

Där stodo vi och drogo, ja hojta gjord vi glatt, 

ja hela natten gick det med munterhet och skratt. 

Den ena stocken före en annan strax därpå. 

Till sist lösstöttes haken för Vilhelm ytterst på. 

Han ramlar ner i älven, som brusar nu med kläm. 

Folk hastar mycket häpna till sina båtar hän. 

Han syntes tappert simma, men snart han dock försvann. 

För sent kom alla hjälpare. Han fanns ej mer igen. 

Även om det faller utanför den geografiska ramen, 

vill jag i sammanhanget ändå citera en strof 

från den berömda Agnsjö-visan (Ångermanland), 

diktad med anledning av sex flottares drunkning. 

Nu ljödo hemska nödrop i kör och stämmors ljud 

och vattnets yta blänkte i strid på liv och död. 

Två man till strand syns simma, de andra vadar än 

omkring den vända båten, de kämpade som män. 

(Citerat efter nämnda uppsats av Mats Rehnberg, 

sid 313.)

KÄLLOR OCH LITTERATUR 

De huvudsakliga källorna till denna uppsats är 

grammofoninspelningar, ljudbandinspelningar 

och upptecknat material, som förvaras vid 

Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i 

Umeå (DAUM). En del material vid Dialektoch 

folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA) har 

också utnyttjats. Vid återgivningen av fonogram 

har till viss del originalberättelsernas 

språkform bevarats. 

Litteratur 

ARVIDSSON, ALF 

tion... 

Se Visor i västerbottnisk tradi- 

BERG, GÖSTA Kosthåll. I: Arbetaren i helg och socken. 

Kulturhistoriska studier. I. Hus och hem. 

Stockholm 1943. 

BERG, GÖSTA Tillfälliga bostäder. I: Arbetaren i 

helg och socken. Kulturhistoriska studier. I. Hus 

och hem. Stockholm 1943. 

DRAKE, SIGRID Västerbottenslapparna under förra 

hälften av 1800-talet. Etnografiska studier. 

Akad. avh. Stockholm 1918. (Facsimilupplaga 

Umeå 1979.) 

OM ORDET FIRABEL 

När flottarna gjorde kväll kunde ropet firabel skalla. Man 

kunde också säga nu jär e firabel, »nu är det kväll, nu skall 

vi gå hem». Detta egendomliga uttryck är en sidoform till 

ordet fyraben, benämning på den tidpunkt på aftonen, dä 

hantverkarna upphörde med arbetet. Ordet har också 

kommit att användas om självtagen ledighet, »frimåndag». 

Man kan t ex säga: »Jag firablade mitt i veckan» och därmed 

mena att jag tog mig »frimåndag». — Ordet är lånat 

från lågtyskan, där firavent betyder »aftonen före en 

helgdag». I detta ords förled återfinner vi det viren, som 

ligger till grund för det vanliga svenska fira, »taga sig ledigt», 

»celebrera» m m . Ordet Feierabend används allmänt 

i Tyskland i betydelsen »slut för dagen», »helg». 

Vindelsladden klar 1947. Foto i Umeå flottningsförenings arkiv. 

EKBO, SVEN Tre ordstudier, 1. Nödeld. I: Meijerbergs 

arkiv för svensk ordforskning, 8. Göteborg 

1952. 

Hembygdsboken Norsjö socken. Norsjö 1976. 

JOHANSSON, LISA Saltlake och blodvälling. Berättelser 

från nybyggartiden i lappmarken valda 

och redigerade av Sune Jonsson. Stockholm 1968. 

LINNE, CARL von Iter Lapponicum. Andra upplagan 

med bilagor och noter ombesörjd af Th. M. 

Fries. (Skrifter af Carl von Linné utgifna af Kungl. 

Svenska Vetenskapsakademien, V.) Upsala 1913. 

REHNBERG, MATS Arbetets folkdiktning. I: Arbetaren 

i helg och socken. Kulturhistoriska studier. 

II. Vardag och fest. Stockholm 1944. 

RIETZ, JOHAN ERNST Svenskt dialektlexikon. 

Ordbok öfver svenska allmogespråket. Lund 1962. 

(Fotolitografisk reproduktion.) 

SAOB = Ordbok över svenska språket utgiven av 

Svenska Akademien. 1-. Lund 1898- . 

WIKLUND, K B Nyingen och dess namn i finskan 

och lapskan. I: Le monde oriental, Vol. 12. Uppsala 

1918. 

Visor i västerbottnisk tradition i urval av Alf Arvidsson. 

Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och 

folkminnesarkivet i Umeå. Serie C, Folkminnen 

och folkliv, Nr 2. Umeå 1981. 

235

Karl August Abramsson - man med vattenflötverk 

Elisabeth Rasch 

I våras visades på museet en utställning av den från 

vännästrakten härstammande konstnären Torsten 

Norman (nu bosatt i Göteborg). Utställningen kallades 

»Man med vattenflötverk», där kärnan bestod 

av åtta stora oljemålningar. 

Målningarna bygger på ett verklighetsmaterial. 

I Mårdsele våren 1934 fick Norman som barn upp- 

Två bilder ur Torsten Normans svit »Man med vattenflötverk». 

1930-talet. Foto: Ivar Nyström. 

leva en »vattenshow» av förmodligen liknande slag 

som den här avbildade. Utifrån föreställningen och 

de rykten som föregick den gestaltade Norman sin 

målningssvit. 

Vem är då mannen med vattenflötverk? Han 

hette Karl August Abrahamsson (enligt kyrkböckerna 

— själv kallade han sig Abramsson), född 

Nedan: K A Abramsson vid Hednäs färjställe, början av

Vindelälven, början av 1930-talet. 

1873 i Dahlskog, Tuggensele, Lycksele församling. 

Som ung försörjde han sig på diverse olika sätt — 

bl a som skogsarbetare, som flottare och som gruvarbetare 

i Kiruna. Från 1905 och fram till den dag 

han togs in på Hällnäs' sanatorium i mitten av 1940 

talet var han landsbygdsagent åt olika grossistföretag. 

Han levde alltså mestadels som en vagabond, 

reste ofta på cykel längs Vindel- och Umeälvarna 

och utmed västerbottenskusten, lastad med varor 

av skiftande slag. 

Vid sidan om dessa sysslor för levebrödet ägnade 

K A sig åt något helt annat, som gjorde honom till 

ett tacksamt och intressant objekt såväl för konstnärlig 

gestaltning som för en mer eller mindre fantasifull 

ryktesflora bland hans samtida. 

Från år 1907 arbetar han med »uppfinningsarbeten 

av många olika modeller» (enligt K A:s ansökan 

till Ingenjörsvetenskapsakademien 1921; mer därom 

senare). 

Det visade sig i samband med utställningen på 

museet att K A fortfarande lever kvar i minnet hos 

många västerbottensbor, antingen genom hörsägen 

eller genom att man i barndomen upplevt någon av 

hans föreställningar på vattnet. I vissa fall har man 

även sparat fotografier tagna i samband med K A:s 

förevisningar av sina uppfinningar. 

Många minns K A:s uppvisningar då han utstyrd i 

paletå, stövlar och kask »gick på vattnet» medelst 

ett slags skidpontoner på fötterna och stavar med 

upp- och nedvända burkar nedtill. På ryggen bar 

han alltid sitt »vattenflötverk», en egen variant av 

flytväst bestående av en lufttät plåtcylinder, utifall 

att han skulle välta eller börja sjunka. Han lär inte 

ha varit simkunnig. 

237

Inte sällan kryddade K A uppvisningarna ytterligare 

genom att när han var lagom långt från land 

ta upp en lapp och börja recitera någon av sina egna 

dikter. Enligt en sagesman kunde en av dessa 

dikter låta ungefär så här: 

Mot tidens dåd för våd och råd 

mitt flätverk gungar fram 

ren fattar det flöt om den segrande härd 

för stormarnas stramande tjåt. 

Vi veta det band över havet 

pontonernas flytande flöt 

för det band har mitt flätverk utfärdat en frist 

det har dränkningen tagit bort. 

Uppfinningen står av pontoner 

ett fräsande rim till roman 

det säger sig självt och det varar 

uppfinningen dyker på grund. 

238 

Epilog 

Nu havets faror stäcktat är 

till stängda vattentätan står det vattenflöte 

utav stål. 

Ekorrträsk, troligen år 1925. Foto: Birger Königsson. 

Vid andra tillfällen tog han i stället upp ett instrument, 

t ex ett munspel, som han underhöll publiken 

på land med. 

Att en del av publiken också befann sig ute på 

vattnet i roddbåtar, och därvid eventuellt hade försummat 

den avgift K A begärde, grämde honom 

inte alltid. En sagesman ville som liten pojke se 

K A:s uppvisning vid Ratan. För att slippa be föräldrarna 

om en peng till inträdet, lånade han i stället 

en roddbåt för att beskåda det hela från sjösidan. 

Skräcken tog tag i honom då den beryktade 

»Abram» plötsligt stakade ut till honom. Men i stället 

för att köra bort honom, bad K A att pojken 

skulle ligga kvar »i den händelse han skulle driva till 

havs». 

Avgiften var 40 öre för vuxna och 15 öre för barn.

KA säljer biljetter. Foto: Birger Königsson. 

Och pengar behövde han. Dels hade han som 

princip att alltid betala för sig, om det så bara gällde 

en invit till en kopp kaffe — »annars fick det vara» 

— dels och framför allt arbetade han med större 

och mer kostnadskrävande uppfinningar än skidpontoner 

och det lilla »vattenflötverket» han bar på 

ryggen. 

Han lät trycka upp vykort på en del av sina större 

projekt, som t ex det s k »flygskeppet». 

I samband med flygskeppet utvecklade han en 

kortvarig men intensiv korrespondens med Ingenjörsvetenskapsakademien 

i Stockholm. Den 4 juli 

1921 ansökte han om ett »lån eller understöd» på 

1.000 kronor för fortsatt utveckling av sin konstruktion. 

Av detta blev emellertid intet. Akademien 

skymtade inte någon ny norrländsk Henry Ford i 

flygskeppstillverkaren från Lycksele, trots K A:s 

formulering i sin ansökan: »Giver Akademien kännedom 

att flygskeppsbyggnationen är en beräkning 

på grund av billigare pris samt tillgängligheter för 

en var att göra sitt eget Flygskepp.» 

Enligt ett obestyrkt rykte skulle K A ändå slutligen 

ha blivit färdig med träskrovet till sitt flygskepp. 

Det återstod endast en motor, som K A efter 

översändande av konstruktionsritningar fått löfte 

att erhålla från den stora motorkungen i USA, 

Henry Ford. Det är inte utan att man anar att den 

västerbottniske uppfinnarfantasten K A Abramsson 

på ett eller annat sätt fått sig till livs den marknadsfilosofi 

som Henry Ford lanserat genom införande 

av löpande band-metoden. 

239

ödet eller illvilligheten ändrade dock planerna — 

i väntetiden på motorleveransen tände några pojkar 

på hela flygskeppsskrovet. 

År 1929 var det så dags för en förnyad ansökan, 

denna gång till »över Baningenjör för Statens banavdelning 

i Norrland». Han ansöker om att få en fribiljett 

till Stockholm för att hos Patentverket förevisa 

»Bärvattenflöten», som antingen var en variant 

på tidigare nämnda ryggcylinder eller den »Ångbåtsöverbyggnad», 

som han själv låtit föreviga på ett vykort. 

Vad som sedan hände med dessa uppfinningar 

vet vi inte, men Kungliga Patentverket godkände 

inte K A:s ansökningar, vilket måste ha grämt honom 

mycket. Vad som hände med K A själv vet vi 

heller inte mycket om. Han var en särling med sin- 

240 

ne för det spektakulära och för vad som kunde roa 

hans medmänniskor. Men vilka var hans egentliga 

drivkrafter, drömmar och tankar? 

Torsten Norman har givit oss sin föreställning av 

»Tok-Abram» som person, där han ensam ger sig av 

från en av sina föreställningar, med sänkt fiol och 

nedböjt huvud, medveten om sin särart och ensamhet. 

K A avled i april 1947 i tbc på Hällnäs sanatorium. 

Ett tack riktas till de personer som i samband med 

utställningen välvilligt ställt fotografier och annat 

dokumentärt material till museets förfogande.

SLÖJDKURSER 

Under hösten anordnas slöjdkurser i samarbete 

med Västerbottens luns hemslöjdsförening: 

21-25 september FÄLLBEREDNING FÖR FÄRÄGARE Karin Lundholm, Järvsö 

9—13 november SPÄNKORGSFLÄTNING, fortsättningskurs Lissy Olofsson, Botsmark 

14-15 november TOVNINGSHELG Karin Lundholm, Järvsö 

Förfrågningar och anmälningar kan göras till museets reception, tel 090/11 86 35. 

I nästa nummer 

Det sista häftet för året har kulturminnesvården 

i länet som huvudtema med bidrag 

bl a om restaureringen av Rusa lappläger, 

stenåldersboplatser i Dorotea och om 

fångstgropar. Skellefteå museums nya lokaler 

presenteras av Pär Hallinder. 

Boplatsudden vid Arvavan grävs och sållas efter 

att ha indelats i rutor.

Västerbotten • 

En tidskrift om liv och arbete förr och nyss, 

om natur och kultur, om människor och djur. 

Prenumeration: årets häften 40 

häften i en bok 

häften och bok 

lösnummer 

Rekvisitioner och prenumeration: 

Västerbottens läns hembygdsförening, 

Pg 6 26 22 - 6. 

45 

65 

15 

Tidskriften utkommer med fyra nummer per år. 

Redigeras av tjänstemännen vid Västerbottens museum och 

Skellefteå museum. 

Ansvarig utgivare: Anders Huggert. 

Redaktör för detta nummer: Bo Sundin. 

Grafisk form: Göran Carlsson och Petter Perstrand. 

Redaktionens adress: Västerbottens museum, 902 34 Umeå. 

Tel 090/11 86 35. 

Offsettryck: UTAB, Umeå 1981. ISSN 0346-4938. 

Västerbottens läns hembygdsförening;

I detta nummer - Västerbottens museum

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?