I detta nummer - Västerbottens museum
I detta nummer - Västerbottens museum
I detta nummer - Västerbottens museum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
sociala planet; det gällde samhörigheten och upprättandet<br />
av relationer som kunde uttrycka gemensamma<br />
intressen och delade villkor och positioner.<br />
Pietismen och den utbredda andligheten i nästan<br />
alla länets delar hämmade säkert framväxten av<br />
självständiga arbetarorganisationer, men absorberade<br />
nog också mycket av de stämningar av uppror<br />
och det sökande efter identitet som präglade en<br />
landsända i omvandling. Syndikalismen attraherade<br />
många med sina fristående organisationsformer.<br />
Flottningen var, precis som vinterknoget i timmerskogen,<br />
ett säsongsarbete och det var inte alla som<br />
lät sig övertygas om fördelarna med att tillhöra en<br />
organisation med större uthållighet. Till Skogs- och<br />
Flottningsarbetareförbundets notoriska problem<br />
under gott och väl femton år hörde att få in medlemsavgifterna,<br />
något som knappast enbart kan<br />
skyllas på medlemmarnas fattigdom.<br />
Alla dessa faktorer bidrog — jämte den viktigaste<br />
omständigheten, nämligen att den västerbottniska<br />
skogsarbetarbefolkningen till syvende och sist<br />
var och förblev jordbrukare under halva året — till<br />
att förklara den långsamma fackliga utvecklingen.<br />
Denna process, som nådde sin kulmen under 1930talet,<br />
men som fortsatte in på 1940-talet, är ännu<br />
relativt outforskad. Historiker för Ångermanälven<br />
och Umeälvens distrikt skrivna på 1950- och 1960talen<br />
ger blott några konturer till det stora och viktiga<br />
skeende det här är fråga om.<br />
En avdelning kommer till<br />
Exemplet nedan kan ses som en ögonblicksbelysning.<br />
Det kanske inte ens är det mest representativa,<br />
men det talar om hur det kunde gå till i en by<br />
full av arbetande människor någonstans i Västerbotten<br />
under mellankrigstidens svårår.<br />
Den 25 mars 1930 kom Hemming Sten till Bockträsk<br />
i Sorsele socken. Hemming Sten var från<br />
Hammerdal, godtemplare, socialdemokrat, publicist.<br />
En intellektuell och hembygdsvän med rundbrillor<br />
och hög massiv panna under pälsmössan han<br />
bar när han en vinter besökte Sovjets träarbetare.<br />
Han var nämligen fackföreningsagitator och sekreterare<br />
i Skogs- och Flottningsarbetareförbundets<br />
första styrelse. Senare blev han redaktör för förbundstidningen,<br />
där hans egna artiklar med uppma-<br />
200<br />
ning till organisering var lika vanliga som reklamen<br />
för Converse amerikanska gummikängor och »Tranans»<br />
skotäta.<br />
Han kom till Bockträsk en dag på senvintern.<br />
Det var det första året av krisens trettiotal. Han<br />
kom för att starta en fackförening.<br />
Sten höll föredrag. Han hade vanan inne: 100-<br />
150 framträdanden om året brukade det bli. Argumenten<br />
var välslipade i sin skenbara enkelhet: Organisation<br />
är nödvändig, ty arbetsköparen är redan<br />
organiserad. Man försöker splittra skogsarbetarna<br />
genom att göra gemensamt pris för huggning och<br />
körning. Vi måste svara med enhet!<br />
Så talade Hemming Sten. Och han sade, att en<br />
fristående fackförening skulle det inte bli. Om man<br />
nu skulle organisera sig, skulle det bli i en Fackförening,<br />
inte i en syförening.<br />
Han hade skäl att säga det. Konkurrensen från<br />
syndikalisterna var hård. Redan 1929 hade Albin<br />
Gustafsson från Tallberg försökt få bockträskborna<br />
med sig i en fristående avdelning, dock utan att lyckas.<br />
Men nu var det Hemming Stens tur och han<br />
hade som sagt vanan inne. Redan vintern 1920, i<br />
Byskeälvdalen, hade denne »tidningsmurvel» (som<br />
han fick heta i en lokal historik) »haft det tvivelaktiga<br />
nöjet att omtala för <strong>Västerbottens</strong> konservativa<br />
arbetare» nödvändigheten att tillhöra en fackförening.<br />
Sten talade så vackert. Det spann ljuvt i de hungriga<br />
magarna på åhörarbänkarna. Elva personer skrev<br />
in sig som medlemmar i Organisationen, som blev<br />
nr 156 i Skogs- och Flottningsarbetareförbundet.<br />
Två dagar senare hölls inaugurationsmöte. Styrelse,<br />
revisorer och uppbördsmän — en otacksam<br />
syssla — valdes. Mötet »avslöts med föredragande<br />
av för tillfället passande dikter».<br />
Så var en avdelning bildad. Ännu en glänta var<br />
upphuggen i den mörka skog, där kapitalets och<br />
trävarupatronernas rätt så länge varit allenarådande.<br />
I vårbräckningen 1930 spirade i Bockträsk ett<br />
hopp om bättre tider mitt i allt elände. Man drack<br />
kaffe på mötena (det locKade folk), förbjöd sprit<br />
och kallade varandra kamrat.<br />
Flottningsfrågorna blommade upp varje år. Redan<br />
i maj 1930 restes frågan om övertids- och nattarbete.<br />
Ordföranden O A Stenmark författade en<br />
skrivelse till Skogs- och Flottningsarbetareförbundet<br />
i Gävle.
Change language