I detta nummer - Västerbottens museum
I detta nummer - Västerbottens museum
I detta nummer - Västerbottens museum
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Stövlar på tork utanför Storforskojan vid Öre älv i juni 1958.<br />
Foto i Umeå flottningsförenings arkiv.<br />
Provinsialläkarnas rapporter varierade samma tema.<br />
»Flottningsarbetarna bo regelbundet under bar himmel<br />
samt sova, om marken är snötäckt eller våt, på<br />
en bädd av granris», skrev en dorotealäkare. Och provinsialläkaren<br />
i Vilhelmina hade hört flottningsarbetare<br />
säga att de under natten frusit fast i marken.<br />
Genomgående var förhållandena vid huvudlederna<br />
mer ordnade. Flottningsföreningen höll på sina<br />
håll med presenningar och tält eller tältflikar som<br />
kunde kopplas samman till ett helt tält. William<br />
Walter (f 1900), Högsjö, Norsjö sn, berättar från<br />
Skellefteälven att flottarna från omkring 1930 kunde<br />
börja hålla egna tält; de ersattes sedan härför av<br />
flottningsföreningen.<br />
Men här liksom vid bivattendragen dominerade<br />
de tillfälliga lösningarna. Vid god väderlek under<br />
sommaren kunde man ligga direkt på marken och<br />
sova under bar himmel; man föredrog det till och<br />
med framför att gå en lång sträcka till en bostad.<br />
Men det var bara vid godväder. På våren och hösten<br />
och vid otjänlig väderlek måste man skydda sig på<br />
olika sätt. Utom granrisbädden förekom att man<br />
låg på medhavda renhudar och fårskinnsfällar. Att<br />
ligga under en omstjälpt båt var ett snabbt sätt att<br />
Interiör från en flottarkoja i Ajaur 1952. Foto i Umeå flottningsförenings<br />
arkiv.<br />
Förläggning i armétält vid Juktån 1953. Foto i Umeå flottningsförenings<br />
arkiv.<br />
203
Change language