I detta nummer - Västerbottens museum
I detta nummer - Västerbottens museum
I detta nummer - Västerbottens museum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
skulle ju dricka kaffe och så där. När dom rodde ut<br />
med draggen blev det en paus på nån halvtimme.<br />
Annars var det här det mest djävulska straffarbete<br />
som har funnits. Det var att gå runt, runt i ett<br />
dygn eller ett och ett halvt. Innan slutet var du så<br />
trött, så du somnade för var vända då du kom emot<br />
trossen där.<br />
De år det var mycket timmer var det nog i stort<br />
sett samma antal gubbar ändå, före motorbåtarnas<br />
tid. Det kunde bli fortare klart om det var mindre<br />
virke, men det berodde också mycket på vädret.<br />
En snövattenbäck<br />
I Bredvattenbäcken var vi tillsammans med Långvattenborna.<br />
Detta var en snövattenbäck. Med dom<br />
var det bråttom, man tog det vatten som smälte för<br />
var dag, snön låg ju kvar.<br />
Det fanns en liten tjärn överst i bäcken som dom<br />
dämde, det hette Skråtjärndammet, ett snövattendamm,<br />
ett litet luckdamm. Man körde ner timret<br />
dit och lade upp det i stora skoter, dom kunde vara<br />
fem-sex varv. Största jobbet var att välta sönder det<br />
här timret och få iväg det utöver. Det brukade ta<br />
tre-fyra dar. Vi välte varv för varv med båtshakar,<br />
Flottarlag troligtvis på Juktån under<br />
1920-talet. Foto: Olle Öberg, Gunnarn.<br />
inte spakar. Om vi behövde kunde vi ta en slana ur<br />
mellanlagret.<br />
Så for vi med rumpan. Från Djupsjödammet var<br />
det vanlig flottning så att säga. Då hade vi dammvatten<br />
så vi kunde vänta om vi ville. Vi hade en<br />
bom och slapp få ut virket i sjön.<br />
Midsommar<br />
I regel var man färdig framemot midsommar. Då<br />
var virket ute i storån, det bommades inte på den<br />
här tiden utan släpptes direkt. När bäckflottningen<br />
var slut var det inga ceremonier. Vi packade ihop<br />
grejorna och gick var och en hem till sitt. När storårumpan<br />
var nere vid Essviken kunde det ibland<br />
hända att flottningsföreningen bjöd på tårta. Faktorn<br />
kom med den.<br />
Då flottningen var bortgjord, fanns det nästan<br />
inget jobb. Man kunde få något vägjobb eller någon<br />
sommarhuggning. Några enstaka fick jobb i storåflottningen.<br />
Det fanns i regel storågäng, som hade<br />
egna distrikt. I Östernoret hade man väl från Söråseleforsen<br />
ner till ströcken i Noret. Det var fyrafem<br />
stycken som hade det i lag. De gick sällan i någon<br />
bäck utan de hade prenumererat på det där<br />
området. Det var i regel bonnpojkar och arbetare.<br />
221
Change language