I detta nummer - Västerbottens museum

OM BÅTARNA OCH REDSKAPEN
Flottningsbåtarna, deras byggande och hur de
roddes, har beskrivits i VÄSTERBOTTEN
1971/1 och 1980/2. Om användningen skall
här ytterligare berättas.
Båten har inte bara varit arbetsplats, den
har på samma gång varit transportmedel och
förvaringsplats för utrustning och mat. Följande
exempel kommer från Vindelälven. Där bestod
båtlaget av tre man, »båtförarn», som satt
på framskottet, »bakroddarn» eller »roddarn»,
som satt på mittskottet och längst bak, på stävbrädan,
»stävarn» (Ångermanälven: »baksittarn»),
som var den som arbetade med timret. Det
gjorde han också om besättningen var två man.
Genom en brädavbalkning i fören åstadkoms
ett fack med en öppning upptill, det s k
»köket». Här förvarades fånglina och regnkläder.
Under framskottet förvarades yxa, stekoch
kaffepannor, medan den personliga packningen,
kontar och packsäckar, haft sin plats
på ömse sidor om mittskottet. Utrymmet under
mittskottet, det kallaste på båten, användes
för förvaring av filmjölk och andra matva-
Flottarlag, förmodligen vid Juktån i mitten av 1920talet.
Förutom de vanliga flottarhakarna syns även
den kortare »snipperhaken», brötspakar, ett par kontar
samt ett sinkkoppel, dvs en länk fäst i stocken
med en sinka. Foto: Olle Öberg, Gunnarn.
ror. I Skellefteälven skall matsäcken ha förvarats
under stävbrädan. I Ångermanälven lades
den mot »stammen», dvs bakom roddaren.
Redskapen i båten var båtshaken, »draghakan»,
vars skaft, »hakafarken», av hävd huggits
av flottaren själv. »Långbössorna» var en längre
(ca 3 m) typ av båtshake som mest användes
till att skjuta ut lösvirke från stranden eller
från brötar. Stävaren har vid arbetet med timret
använt en kort (ca 1 m) hake, den skwsnipperhakan».
»Farkstången» (ibland bara »farken») stacks
ner i botten när man ville hålla fast båten eller
användes vid stakning motströms som hjälp
till årorna. Stävaren skötte farkstången och
även »beläggarpinnen» (ca 1 m lång) som tillsammans
med fånglinan användes för att sammankoppla
flera båtar. Brötspak, helst gjord
av torrgran, samt under 1920-talet ett järnspett,
medfördes för brötlossning. Kilkoppel
för koppling av sladdbommarna och i en del
båtar en slägga var andra redskap som kunde
finns i flottarbåten jämte öskärl — förtennade
skopor, tomma kaffeburkar - - och en reservära.
»Farkstången» i användning vid forsrodd i Holmforsen
i Umeälven 1959. Foto i Umeå flottningsförenings ar-
227